Information från Mädans Byförening

Transkript

1 Nr. 4 Maj 2002 Information från Mädans Byförening Ur innehållet: Sommarprogram i Mädans byförening Sommarminne från Mädan. Kåseri. Ett vådligt fiskafänge för 60 år sedan. Petrus Sundqauist berättar för Dick. 200 sik i årets första notvarp. Det blev rekordfångst ute på Långsön, när Mats, Per, Dick och Arne med gäster drog årets första notvarp i början av maj. Vi kunde knappt tro våra ögon, när vi dragit i land noten. Det sprattlade överallt. Mitt ibland de nästan 200 sikarna fann vi dessutom en fin öring på över kilot. Det blev ett nattlångt och mycket kallt arbete att rensa den stora sikhögen i den 0-gradiga nattkylan. När vi plockat bort våra matfiskar, röktes resten på surströmmingssalteriets stora rök. Den blev helt full. Ett par dagar efter skulle vi håva igen. Men då fastnade vi mest i stora stenar och resultatet blev därför magert. 1

2 Fiskafänge för 60 år sedan. Petrus Sundquist, idag 84 år och enda kvarlevande, kan berätta om ett fiskafänge långt ute till havs för snart 60 år sedan. Ett fiskafänge som kunde ha gått illa, då även dåtida väderleksrapporter kunde slå fel. Fisket på sensommaren 1946 i Gaviksfjärden och efter Nordingråkusten var i stort sett dåligt. Ryktet hade dock gått om att strömmingen gick till vid Vänta Littegrund mellan Härnösand och Sundsvall. De då unga pojkarna Knut Söderberg och Petrus Sundquist bestämde sig för att tillsammans med Nisse Bergquist och Allan Eriksson samt Barstapojkarna Berglund pröva fiskelyckan vi Vänta Littegrundet. Detta trots att båtresan tog 3-4 timmar med dåtida fartresurser på ca 7 knop. Petrus hade bott 10 nya 190 maskersskötar under vintern med mycket fint och fiskeligt garn. Förutom dessa skötar tog man med sig alla övriga skötar, de flesta med grövre garn och på 300 maskor, dvs. ca 8 meter djupa. För här skulle fiskas. Väderleksrapporten talade om stiltje i hela Bottenviken. Förutsättningarna kunde inte bli bättre. Förväntansfulla drog de 3 båtlagen iväg. Barstapojkarna med nyinförskaffad, men begagnad stor kravellbygd kronbåt Vänta Littegrund är stort som hela Gaviksfjärden med ömsom grundare och djupare partier. Det gällde att loda sig in på rätt djupnivå. Petrus och Knut valde att lägga sina 20-tal skötar från den fyr som finns vid grundet. Först la de 10 nya mindre skötarna. De två andra båtlagen drog längre bort t.o.m. utom synhåll. Man hade dock bestämt att man skulle samlas vid fyren på morgonen en viss tid innan man skulle dra hemöver. Efter att ha satt sina nät och efter att ha ätit av matsäcken gick de båda Petrus och Knut till ro. I skymningen kom en mindre fiskebåt från Härnösand till fyren och la fyra skötar. Bara efter ett par timmar började dessa fiskare att ta upp sina nät. De lyckades bärja två, sedan var deras båt fullastad. Knut och Petrus började ana oråd utifrån sitt jättehag, men eftersom man dels ville fiska mycket och dels skulle vänta på de andra sov de gott till 3-tiden innan de började dra upp sina skötar. 2

3 Från första metern var de nya skötarna överfulla med strömming. När de kom till de djupare 300 maskers skötarna orkade man inte dra upp. Båten var då också i det närmaste fullastad. När de 2 andra båtlagen anlände visade det sig att de inte hade fått något. Ett par man hoppade över till Petrus båt och bärgade ett sköt till i hans båt. Sedan hjälptes de åt att fylla de andra båtarna med av strömming överfyllda sköt. Nu kom det första problemet. När Barstpojkarnas kronbåt fylldes med strömming visade det sig att den läckte som ett såll upptill. Nu ökade också dyningen och vinden från nordost började friska i. Den stiltje som utlovats förbyttes i kraftig vind. Nu bestämdes att Barstapojkarna skulle gå närmast vägen till Härnösand med sin läckandes båt. Nisse Bergquist gick över till deras båt för att hjälpa till och ösa på vägen in till Härnösand. Problemet var att det inte fanns mycket att ösa med. Man tömde en Unikabox dåtidens matsäcksväska och använde till öskar. Petrus och Allan Eriksson litade på sina välbyggda båtar och drog hemöver. För att i någon mån komma undan vinden gick man innanför Storön. Det blev dock spännande sista biten utanför Berglandet, innan man kom in i den skyddade Gaviksfjärden. Trots lite pirr i magen kom dock båtarna till Salteriet inne i Häggvik. Det låg på samma plats som nuvarande Wedins salteri. Nu blev det fart. Alla tillgängliga Häggviksdamer kallades in för att dels slå av strömmingen från näten och dels ta hand om den. Det tog hela dagen. De nya 10 mindre skötarna med det fina garnet höll inte för påfrestningarna. De bestod enbart av telnar när de befriats från mängden strömming. Vad hände med den tredje båten på väg till Härnösand. Jo, där hade pojkarna fått ösa i bokstavlig bemärkelse för livet. Unikaboxarna sprack. De var gjorda av papp. Man öste till sist med sina stövlar. 200 meter från kajen i Härnösands hamn stod vattnet så högt över motorn så att den stannade. En båt kom till undsättning och de männen kunde direkt till kaj överlämna sin fångst till Västernorrlands fiskesäljningsförening i Härnösand. forts. sid 6 3

4 Vad Petrus minns gav den vådliga fiskefärden och fångsten på ca 5-6 ton en god inkomst. En del kunde säljas till direktkonsumtion och betaldes nog med närmare 1 kr/kg. Den som gick till saltning betalades något mindre. Nedtecknat av Dick Wedin efter berättelse av Petrus Sundquist i Mädan. Bo nät = att sätta telnar på en redan färdig nätslinga. Nät- eller sköthag (ett lägge) = en rad med flera hopbundna skötar maskers sköt/nät/ = Man räknade antalet masker /hål i vilken strömmingen fastnar) per aln. En aln lika med ca 60 cm. Vid strömmingsfikse har man ca 32 maskor/aln. Ett 190 maskors sköt är då ca 3 3,5 m djupt. 1 aln motsvarar underarmen = 2 fot. Ju fler maskor per aln desto trängre nät. Den vedervärdiga flugan i Mädan. Sedan vi köpte vårt hus i byn 1979 har många husdjur passerat revy. Somrarna har varit fyllda av allsköns läten alltifrån hundskall till hönskackel och grisgrymtanden. Barnen minns bäst Götes flasklamm, som de under flera sommarlov fick förtroende att sköta. Ingegerd kommer mycket klart ihåg de två kaninerna, som hela tiden gömde sig under bilen, samt de två fodergetterna från Selånger, som åt upp hennes checkhäfte en dag när de hittade hennes väska öppen. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på alla dessa djur. De har verkligen kryddat våra somrar. Till och med flugorna har varit självskrivna gäster i vårt hem, de har funnits där och vi har accepterat dem. En speciell fluga hamnar emellertid utanför den idylliska minnesbilden: den vedervärdiga flugan från sommaren 83. Jag funderar än i dag på detta märkliga lilla djur som under en hel vecka gav mig fullständigt sömnlösa nätter. Var det en vanlig fluga eller var det en styrd varelse från framtiden eller mitt undermedvetna? På kvällarna när barnen var lagda brukade Ingegerd och jag ägna minuter att slå ihjäl alla de c:a flugor som under dagen tagit sig in genom fönster och dörrar. Det var ett styvt arbete, som krävde både tålamod, smidighet och precision. Nöjda och belåtna brukade vi kunna krypa till sängs för att 4

5 somna in i de härliga sommarnätterna. Den här alldeles speciella veckan opererade dock en fluga som inte bara kunde tillryggalägga 250 ggr sin egen kroppslängd med 300 vingslag på en sekund utan också hade en gudabenådad förmåga att gömma sig. Den hade av någon anledning fått order att bita mig i min högra näsborre och det var dess enda uppgift. Den lät bli de övriga familjemedlemmarna fullständigt. På morgnarna när jag allt tröttare beklagade mig fanns det ingen som trodde på mig. De sov gott alla nätterna. Jag letade efter flugans gömställe, inspekterade alla taklister och lampkupoler. Sannolikt måste den sitta högt upp någonstans i rummet och hånle åt mig. Jag låtsades sova med lampan på och handen hårt knuten kring flugsmällan under täcket men den pejlade in detta och slog inte till förrän precis i insomningsögonblicket. Det var samma taktik varje gång: snabbt anfall, bett i hö näsvinge, snabb reträtt och sen hånfull tystnad. För att störa flugan flyttade jag bort alla tavlor och möbler från sovrummet ingen effekt. Jag sprejade insektsgift i rummet och gned in mitt ansikte med myggmedel och nu började hustrun bli orolig över min psykiska hälsa. Jag fick byta sovrum med Anna men flugan flyttade efter. En morgon hade jag bestämt mig. Vi skulle avbryta semestern och åka hem till Sundsvall. Vi satt vid köksbordet när jag förde detta på tal. Ragnar, som då var 4 år, satt med en gaffel i handen. I samma ögonblick som jag sagt att vi skulle åka därifrån hörde jag flugan. Den startade från hög höjd och att döma av den ökande ljudvolymen närmade den sig mig med stor hastighet. Jag såg den inte men hann tänka att nu är det ute med mig. Nu kommer det slutgiltiga, dödliga bettet i näsborren, priset för alla mina synder. Jag kallsvettades. I ögonvrån såg jag plötsligt hur Ragnar viftade till med handen och i nästa sekund var det alldeles tyst i köket. Blick stilla tittade vi alla på Ragnars gaffel där satt en stor svart fluga spetsad. Det måste ha varit min fiende ty nätterna blev från och med den stunden helt lugna och vi kunde fullfölja vårt sommarlov enligt planerna. Ragnar har fått mycket beröm för sin snabbhet och dådkraft med gafflar. Lasse Åhsgren. 5

6 M ä d a n s B y f ö r e n i n g Styrelse: Dick Wedin dickwedin@tiscali.se Hans Lundström hanlu27@hotmail.com Jane Eriksson jane.eriksson@mhs.studit.com Mats Lundström malohm@algonet.se Carina Gradin kent.i.maedan@spray.se Lars Åhsgren Suppleanter: Assar Fagerström Annika Karlsson malohm@algonet.se Adress: Mädan Nordingrå E-post: madans.by@spray.se Hemsida: Medlemsavgift Bankgiro : Avgift lika som förra året För vuxna 75 kr För barn 20 kr (upp till 15 år) Stödmedlemmar 20 kr 6