IAFs redovisning av uppdrag i frågan om uttag av ränta vid ekonomiska återkrav inom arbetslöshetsförsäkringen (N2006/1051/A)

Transkript

1 (10) Dnr: 2006/432 Regeringen Näringsdepartementet STOCKHOLM IAFs redovisning av uppdrag i frågan om uttag av ränta vid ekonomiska återkrav inom arbetslöshetsförsäkringen (N2006/1051/A) Regeringen har i beslut den 16 februari 2006 uppdragit åt IAF att: 1. beskriva dagens hantering av återkrav inom arbetslöshetsförsäkringen, 2. analysera möjligheten att ta ut ränta vid återkrav, lämna förslag på hur regleringen av ränteinkomster skulle kunna ske rent praktiskt och hur detta skulle regleras rättsligt, 3. beräkna de ekonomiska värden som på detta sätt skulle kunna tas till vara, 4. utreda om det krävs någon särlösning för Alfa-kassan, och 5. utreda om även IAF skall kunna ta ut ränta från arbetslöshetskassorna. Sammanfattning Arbetslöshetskassans möjlighet att återkräva felaktigt utbetald ersättning av ersättningstagaren regleras i 68 lagen (1997:238) om arbetslöshetsförsäkring (ALF). Arbetslöshetskassans återbetalning av statsbidraget avseende felaktiga utbetalningar till ersättningstagarna skall göras i takt med att ersättningen återfås från dessa. En förutsättning för att detta skall fungera är att arbetslöshetskassorna har en fastställd ordning för bevakning och indrivning av sina fordringar. Arbetslöshetskassorna skall härvid bl a föra ett särskilt kravregister. Av 94 lagen (1997:239) om arbetslöshetskassor (LAK) framgår att en arbetslöshetskassa skall betala tillbaka statsbidraget, om denna har fått statsbidrag utan att vara berättigad till det eller har fått för stort bidrag. Av bestämmelsen framgår också att IAF beslutar i frågor om återkrav. IAF har principiellt inga invändningar mot att staten skall kunna ta ut ränta från ersättningstagarna för sina fordringar vad gäller återkrav av felaktigt utbetalda statliga medel. IAFs uppfattning är dock att hänsyn måste tas till de ökade administrationskostnader som införande av ränta kommer att medföra och de ringa ränteintäkter som införande av ränta kan förväntas inbringa. Vad gäller Alfa-kassan gör regelverket ingen åtskillnad av de anslutna och icke-anslutna ersättningstagarna avseende de villkor dessa måste uppfylla för att ha rätt till ersättning vid arbetslöshet och de sanktioner som dessa kan drabbas av. Således kan såväl anslutna som icke-anslutna ersättningstagare bli föremål för återkrav av felaktigt Postadress Besöksadress Växel Fax Webbplats Box 210, Katrineholm Hantverkaregatan

2 (10) utbetald ersättning. IAF anser i linje härmed att det inte krävs någon särlösning för Alfakassans del avseende frågan om uttag av ränta och dröjsmålsränta. IAF anser inte att arbetslöshetskassorna skall belastas med ränta på de belopp som IAF återkräver. IAF har inte som rutin att löpande granska arbetslöshetskassornas beslut, utan granskning sker oftast i samband med olika granskningsuppdrag. De ärenden som IAF beslutar att återkräva ersättning i kan p g a detta fördela sig väldigt ojämnt över arbetslöshetskassorna och dessutom avse beslut som arbetslöshetskassorna fattade flera år bakåt i tiden. Beskrivning av dagens hantering av återkrav inom arbetslöshetsförsäkringen Återkrav mot ersättningstagare Arbetslöshetskassans möjlighet att återkräva felaktigt utbetald ersättning av ersättningstagaren regleras i 68 ALF. Av kommentarerna till 68 ALF framgår att arbetslöshetskassan kan komma överens med den återbetalningsskyldige om en avbetalningsplan. Arbetslöshetskassans återbetalning av statsbidraget avseende felaktiga utbetalningar till ersättningstagarna skall göras i takt med att ersättningen återfås från dessa. En förutsättning för att detta skall fungera är emellertid att arbetslöshetskassorna har en fastställd ordning för bevakning och indrivning av sina fordringar. Om återbetalningsskyldighet föreligger får arbetslöshetskassan vid senare utbetalning innehålla ett skäligt belopp för avräkning från skulden (kvittning). Av föreskrifterna till 68 ALF framgår att arbetslöshetskassorna skall föra ett särskilt kravregister. Registret skall innehålla uppgifter om: 1. felaktigt utbetalt belopp och belopp som återkrävs, 2. eventuell befrielse från återbetalningsskyldighet, 3. belopp som återfåtts genom inbetalning från ersättningstagaren respektive genom kvittning samt belopp som återförts till staten, 4. huruvida ärendet överklagats, 5. vilka kravåtgärder som vidtagits (påminnelser, betalningsförelägganden, överlämnande till kronofogdemyndighet etc.), 6. ifall ersättningstagaren uteslutits enligt 37 LAK eller frånkänts ersättning enligt 66 ALF, 7. huruvida polisanmälan gjorts, och 8. om kravet har preskriberats. Av kommentarerna till 68 ALF framgår vidare att arbetslöshetskassan skall förteckna de fordringar beträffande vilka indrivningen har avbrutits och på lämpligt sätt och med hänsyn till omständigheterna bevaka att sådana fordringar inte preskriberas. Om fortsatta indrivningsåtgärder framstår som så resurs- och kostnadskrävande att de inte

3 (10) står i rimlig proportion till det aktuella skuldbeloppet kan kassan för tillfället avbryta försöken att återfå det krävda beloppet. Balansen från kravregistret skall löpande anges i bokföringen. Arbetslöshetskassan bör inte framställa krav på ränta på återkravsbeloppet, men skall yrka dröjsmålsränta enligt räntelagen om ärendet förs till kronofogdemyndigheten för indrivningsåtgärder. Utöver det första beslutet bör vidare kravåtgärder vanligen anstå tills beslutet inte längre kan överklagas. I första hand skall arbetslöshetskassan söka få till stånd frivillig återbetalning av vad ersättningstagaren felaktigt erhållit, exempelvis genom att få honom att gå med på en avbetalningsplan, eller kvittning. Om detta inte kommer till stånd eller om avbetalning avbryts, bör följande kravrutiner följas: 1. ca två månader efter arbetslöshetskassans beslut, länsrättens eller kammarrättens dom eller beslut och omgående efter Regeringsrättens dom eller beslut skall påminnelse eller förnyat krav sändas till den återbetalningsskyldige. 2. ca en månad efter det att påminnelse/förnyat krav gjorts görs ny påminnelse. 3. ca en månad efter det att ny påminnelse gjorts görs en betalningsanmaning som också skall innehålla upplysning om att arbetslöshetskassan kan komma att vidta indrivningsåtgärder genom kronofogdemyndighetens försorg för vilken ersättningstagaren får betala kostnaden om betalning inte sker inom angiven tid. 4. ca en månad efter resultatlös betalningsanmaning (direkt efter den angivna tiden) görs ansökan om betalningsföreläggande eller verkställighet hos kronofogdemyndigheten. Innan åtgärd med överlämnande till kronofogdemyndigheten vidtas bör arbetslöshetskassan göra en bedömning om indrivningsåtgärder med hjälp av kronofogde är meningsfulla, d v s om möjlighet synes föreligga att få betalning för fordringen, och om så är fallet, om arbete och kostnader för indrivningen är skäliga i förhållande till det återbetalningspliktiga beloppet. I statsbidragsansökan skall bl a återbetalningar från ersättningstagare av felaktig erhållen ersättning samt återbetalning av statsbidrag redovisas till AMS. Samtidigt som arbetslöshetskassan sänder in statsbidragsansökan till AMS skall beloppen som avser återbetalningar från ersättningstagare och återbetalningar av statsbidrag inbetalas till AMS. Genom ett beslut om skuldsanering kan en återbetalningsskyldig bli helt eller delvis befriad från betalningsansvar för en skuld till arbetslöshetskassan. Om det beslutas att den återbetalningsskyldige skall betala en del av skulden till arbetslöshetskassan blir skuldsaneringen definitiv först när denna del av skulden är betald. Genom underhandsackord förbinder sig den återbetalningsskyldige att betala en viss del av skulden till arbetslöshetskassan, inom viss tid, mot att arbetslöshetskassan godtar det som full betalning. Vid offentligt ackord faller den återbetalningsskyldiges skuld bort när han eller hon fullgjort de åtaganden som framgår av ackordsöverenskommelsen.

4 (10) Återkrav mot arbetslöshetskassa Av 94 LAK framgår att en arbetslöshetskassa skall betala tillbaka statsbidraget, om denna har fått statsbidrag utan att vara berättigad till det eller har fått för stort bidrag. Av bestämmelsen framgår också att IAF beslutar i frågor om återkrav. Om en arbetslöshetskassa fattat ett beslut, som strider mot gällande lagstiftning eller av IAF utfärdade föreskrifter, återkräver IAF statsbidraget till den ersättning som utbetalats till följd av beslutet. I de fall IAF beslutat att utbetald ersättning ej berättigar till statsbidrag fakturerar IAF arbetslöshetskassan de återbetalningspliktiga beloppen. Möjligheten att ta ut ränta vid återkrav från ersättningstagare IAF har principiellt inga invändningar mot att staten skall kunna ta ut ränta från ersättningstagarna för sina fordringar vad gäller återkrav av felaktigt utbetalda statliga medel. IAFs uppfattning är dock att hänsyn måste tas till de ökade administrationskostnader som införande av ränta kommer att medföra och de ringa ränteintäkter som införande av ränta kan förväntas inbringa. IAF ger följande förslag på hur regleringen av ränteinkomster kan ske rent praktiskt. Ränta skall tas ut från den dag då de felaktigt utbetalda medlen disponerats av ersättningstagaren fram tills dess att fordran förfallit till betalning. Arbetslöshetskassan skall vid beräkning av räntan ta hänsyn till det belopp som utbetalats vid varje enskilt utbetalningstillfälle. Arbetslöshetskassornas Samorganisation (SO) anser att ränta skall komma ifråga först från den tidpunkt då arbetslöshetskassans beslut om återkrav har fattats. Detta eftersom ränteskulden för ersättningstagarna blir beroende av hur ofta en arbetslöshetskassa betalar ut ersättning till dessa. IAF anser vidare att en fordran skall ha förfallit till betalning tidigast den dag då arbetslöshetskassans återkravsbeslut vunnit laga kraft. Arbetslöshetskassorna måste härvid se till att sista dagen för erläggande av betalning av återkravet, inklusive beräknad ränta, sammanfaller med att återkravsbeslutet vunnit laga kraft. Om ersättningstagaren begär omprövning av arbetslöshetskassans återkravsbeslut skall ränta ej utgå från den dag då begäran inkom till arbetslöshetskassan och fram till dess att arbetslöshetskassans beslut eller domstolens dom vunnit laga kraft. Om fordran förfallit till betalning utan att ersättningstagaren fullgjort betalningen skall dröjsmålsränta tas ut från fordrans förfallodag. Vid ackord skall inte ränta eller dröjsmålsränta tas ut. Skälet till detta är att arbetslöshetskassan och ersättningstagaren har avtalat om att ersättningstagaren vid en fastställd tidpunkt skall betala en viss del av skulden mot att arbetslöshetskassan godtar det som full betalning. Att ränta eller dröjsmålsränta skall tas ut på den summan är att frångå syftet med ackordet. Dröjsmålsränta skall dock utgå om ersättningstagaren efter sista betalningsdag inte betalt hela eller delar av det överenskomna beloppet.

5 (10) Vid skuldsanering skall ränta och dröjsmålsränta endast tas ut på den del av skulden som eventuellt inte omfattas av skuldsaneringsbeslutet. Vid överenskommelse mellan arbetslöshetskassan och ersättningstagaren om avbetalningsplan, kvittning 1 av skuld mot framtida utbetalningar och anstånd med betalning, skall ränta och eventuell dröjsmålsränta tas ut på det felaktigt utbetalade beloppet. Ränta skall i dessa fall tas ut från den dag då de felaktigt utbetalda medlen disponerats av ersättningstagaren fram till dess att återkravsbeslutet fattats. Ränta skall även utgå från tidpunkten då överenskommelse om avbetalningsplan, kvittning av skuld och anstånd gjordes fram till dess att skulden är helt reglerad. Dröjsmålsränta skall endast tas ut på fordran som förfallit till betalning och ersättningstagaren inte betalat innan förfallodatum. Dröjsmålsränta skall därför inte tas ut om arbetslöshetskassan och ersättningstagaren, innan återkravsbeslutet vunnit laga kraft, kommit överens om en avbetalningsplan, kvittning av skuld respektive anstånd. IAF anser inte att det finns behov av att vid utformande av räntebestämmelserna beakta de särskilda bestämmelser som gäller inom arbetslöshetsförsäkringens område avseende uteslutning och frånkännande av ersättning. Skälet till detta är att ränta och eventuell dröjsmålsränta inte skall ses som en ytterligare sanktion utöver uteslutningen respektive frånkännandet. Statsbidraget som går ut till ersättningstagaren i form av arbetslöshetsersättning är statens medel. Arbetslöshetskassorna medverkar indirekt till finansieringen genom den finansieringsavgift som arbetslöshetskassorna betalar till staten. Arbetslöshetskassorna har i uppgift att rekvirera och initiera utbetalningarna. Arbetslöshetskassorna har också i uppgift att aktivt driva in fordringar. Eftersom staten går miste om ränteintäkter på egna medel avseende de belopp som ersättningstagaren felaktigt disponerar ligger det i sakens natur att ränteintäkterna skall tillfalla staten. Om staten skall kompensera arbetslöshetskassorna för de ökade kostnader införande av ränta skulle medföra, bör det, enligt IAFs uppfattning, ske på annat sätt än genom inbetalda räntor. Detta kan t ex ske på så sätt att arbetslöshetskassorna kompenseras genom avdrag på finansieringsavgiften. SO har till IAF framfört uppfattningen att administrationen av räntebestämmelserna kommer att leda till betydligt högre administrationskostnader för arbetslöshetskassorna jämfört med dagens kostnader. En orsak till detta är enligt SO att det krävs omfattande och dyra ombyggnader av utbetalningssystemet OAS. Även om nya datasystem (sidosystem) måste byggas kommer det att kräva att ändringar görs i OAS. Ombyggnader krävs exempelvis för att räkna ut räntan för en viss ersättningsvecka. I ett återkravsärende finns det oftast flera veckor som är utbetalade vid olika tillfällen. Det finns även återkrav där en och samma ersättningsvecka är utbetalad vid flera tillfällen och även avseende olika inkomstår. Utöver detta kommer det att uppstå kostnader för utfärdande 1 Arbetslöshetskassan och ersättningstagaren måste i denna situation överenskomma om ett belopp som skall kvittas mot kommande utbetalningar.

6 (10) av kontrolluppgifter. SO förutser även att handläggningstiderna avseende återkravsärenden kommer att förlängas. SO anser att ränta på återkrav som har inbetalats till arbetslöshetskassorna helt eller delvis bör tillfalla arbetslöshetskassorna. Detta eftersom att SO anser att räntan skall kompensera för de ökade kostnader som arbetslöshetskassorna åsamkas. IAF anser vidare att det i statsbidragsansökan skall finnas en särskild post avseende ränteinbetalningar så att Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) kan stämma av att ränta betalats in. Enligt AMS krävs det att en ny post skapas i Statsbidragssystem för de Erkända Arbetslöshetskassorna (Steak) och att denna post kan redovisas i de filer som arbetslöshetskassorna skickar till utbetalande bank (Föreningssparbanken). Enligt AMS är det idag endast ett par arbetslöshetskassor som brukar redovisa dröjsmålsränta till AMS, redovisningen sker då månadsvis via plusgirot. Inga andra underlag skickas till AMS. IAF anser också att ränta och dröjsmålsränta inte skall utgå för fordringar som uppkommit före den tidpunkt då bestämmelserna om ränta kan komma att träda i kraft. Beräkning av ekonomiska värden som införande av ränta skulle kunna ta till vara IAF har åt regeringen tagit fram uppgifter som eventuella ränteinkomster kan beräknas utifrån. De siffror som tagits fram är belopp och antal dagar från utbetalning av ersättning till beslut om återkrav. Någon hänsyn har ej tagits till när återbetalning av återkravet gjorts. På grund av den långa tid som hinner fortlöpa från utbetalning av ersättningen tills återbetalningen sker går det ej att följa detta förlopp i dag. Uppgifter har hämtats från IAFs databas A-stat 2. A-stat innehåller uppgifter om utbetalningar av arbetslöshetsersättning från år 1999 och återkrav från år Siffrorna baseras på återkrav gjorda år 2005 och utbetalningsdatumet av den kassakortsvecka som återkravet avsåg. En kassakortsvecka kan ha mer än en utbetalning och för att inte ränteintäkterna ska överskattas valdes det utbetalningsdatum närmast återkravsdatumet. Beloppet som redovisas är inklusive skatt, d v s bruttobeloppet. Datumet i A-stat vad avser återkravet är bokföringsdatumet i systemet och således endast ett approximativt beslutsdatum. I beräkningarna förekommer ett bortfall på cirka 0,5 procent. Bortfallet beror dels på att utbetalningsdatumet inte finns i databasen på grund av att utbetalningen gjordes innan år 1999 men även på att några personer har bytt personnummer vilket medfört att det inte gått att koppla återkravet till utbetalningen. 2 A-stat är IAFs databas över personer som uppburit arbetslöshetsförsäkring eller varit föremål för beslut rörande arbetslöshetsersättning. Uppgifterna hämtas från arbetslöshetskassornas handläggningssystem OAS.

7

8

9 (10) Alfa-kassan Vad gäller den frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen omfattar Alfa-kassans verksamhet de som är anslutna till Alfa-kassan. Vad gäller grundförsäkringen omfattar Alfa-kassans verksamhet de som inte är medlemmar i någon arbetslöshetskassa. Regelverket gör ingen åtskillnad av de anslutna och icke-anslutna ersättningstagarna avseende de villkor dessa måste uppfylla för att ha rätt till ersättning vid arbetslöshet och de sanktioner som dessa kan drabbas av. Således kan såväl anslutna som ickeanslutna ersättningstagare bli föremål för återkrav av felaktigt utbetald ersättning. IAF anser i linje härmed att det inte krävs någon särlösning för Alfa-kassans del avseende frågan om uttag av ränta och dröjsmålsränta. Möjligheten för IAF att ta ut ränta vid återkrav från arbetslöshetskassorna IAF anser inte att arbetslöshetskassorna skall belastas med ränta på de belopp som IAF återkräver. IAF har inte som rutin att löpande granska arbetslöshetskassornas beslut, utan granskning sker oftast i samband med olika granskningsuppdrag. Urvalet av de ärenden som granskas görs utifrån IAFs bedömning av vad som är behövligt för det aktuella uppdraget. Det kan således uppstå situationer då det enbart är en enda arbetslöshetskassa som granskas. De ärenden som IAF sedan beslutar att återkräva ersättning i kan p g a detta fördela sig väldigt ojämnt över arbetslöshetskassorna och dessutom avse beslut som arbetslöshetskassorna fattade flera år bakåt i tiden. IAF anser därför inte att ränta bör utgå på de belopp som IAF återkräver. Arbetslöshetskassorna är privaträttsliga organ. Staten har dock delegerat myndighetsutövning till arbetslöshetskassorna. Som statens representanter har arbetslöshetskassorna i uppdrag att rekvirera och initiera utbetalning av statsbidraget, som går ut till ersättningstagarna i form av arbetslöshetsersättning. IAF anser därmed inte att man kan säga att arbetslöshetskassorna innehar medlen felaktigt. Rent faktiskt så disponerar heller inte arbetslöshetskassorna medlen, utan det är medlemmarna, till vilka ersättning utgått, som gör det. Även av denna anledning anser inte IAF att ränta bör utgå på de belopp som IAF återkräver. Möjligheten för ersättningstagare att uppbära ränta I konsekvens med att ersättningstagare skall betala ränta på ersättning som uppburits felaktigt, torde även ersättningstagarna kunna ha rätt till ränta på den ersättning som arbetslöshetskassorna felaktigt underlåtit att utbetala. Vad som talar emot detta resonemang är att möjligheten för ersättningstagare att uppbära ränta bör hanteras analogt med hur denna fråga hanteras i andra försäkringssystem. Inom socialförsäkringen har t ex den enskilde inte rätt till ränta på försenade utbetalningar. SO anser att arbetslöshetskassornas handläggning av ersättningsärenden skall vara så snabb och rättssäker att ersättningstagare inte skall ha rätt till ränta på fordringar

10 (10) gentemot arbetslöshetskassorna. SO anser däremot att ersättningstagare skall ha möjlighet att begära skadestånd och att sådant skadeståndsanspråk skall ställas till IAF. Om det skall finnas möjlighet för ersättningstagare att uppbära ränta anser AMS att det är arbetslöshetskassorna som skall räkna ut denna. AMS skall betala ut räntebeloppen på uppdrag av arbetslöshetskassorna, förutsatt att det är staten som skall betala ut räntan. Bilaga 1: SOs svar på IAFs frågor angående uttag av ränta vid ekonomiska återkrav inom arbetslöshetsförsäkringen. Bilaga 2: AMSs svar på IAFs frågor angående uttag av ränta vid ekonomiska återkrav inom arbetslöshetsförsäkringen.