Att uppleva Japan som kollage Rapport från en studieresa till 5 städer i mellersta Japan, 29 juni-14 juli 2015 Olof Duus och Pontus Hedström

HTML
DOWNLOAD

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "Att uppleva Japan som kollage Rapport från en studieresa till 5 städer i mellersta Japan, 29 juni-14 juli 2015 Olof Duus och Pontus Hedström"

Rut Svensson
för 8 år sedan
Visningar:

1 Att uppleva Japan som kollage Rapport från en studieresa till 5 städer i mellersta Japan, 29 juni-14 juli 2015 Olof Duus och Pontus Hedström Vi kom till Japan med en idé om att undersöka det föränderliga rummet i japansk arkitektur, hur rums funktioner och mening kan förändras med enkla medel. Baserat på vår förförståelse av Japan verkade det vara ett lämpligt ämne att utforska. Men allteftersom resan fortskred gled våra tankar och diskussioner över till att handla om mer övergripande strukturer i den byggda miljön och i den japanska kulturen överlag. Ett fenomen framträdde särskilt tydligt. Det rör sig om ett särskilt sätt att förhålla sig till sammansättningar och komposition, till synes helt utan inbördes hierarkisk ordning och det går att likna vid ett slags kollage av jämbördiga element. Detta var något som tycktes avspegla sig överallt i den japanska kulturen, och det blev ett tema för hela resan. DOTONBORI, SÖDRA OSAKA. Tusentals intryck tävlar om besökarens uppmärksamhet. Att komma till en japansk storstad blir lätt en kaotisk och stressande upplevelse för den ovana. En känsla av att allt tävlar om uppmärksamhet blir påtaglig: blinkande neon, rörliga mekaniska skyltar, lampor, lyktor, prydnadskatter, skärmar med reklamfilmer, spektakulära byggnader, konstgjord mat av plast, etc. En omöjlig miljö för den som vill kunna överblicka och se allt i ett ordnat sammanhang med inbördes hierarki.

2 Det som för oss kändes främmande och kunde upplevas som ett icke system var vid närmare betraktande en väl fungerande livsmiljö för landets invånare. Till exempel framstår storstädernas tunnelbanestationer som ett hetsigt kaos vid en första anblick. Oerhörda mängder av människor som förflyttar sig snabbt i ett virrvarr av gångar och portar. Men efter en längre observation såg man att där fanns ett friktionsfritt flyt, och det var aldrig någon som sprang. Vardagslivet för de miljontals invånarna tycktes flyta på utan att störas av vad vi, med vår västerländska blick, uppfattade som oordning. Filosofen Henri Bergson kallade kaos för en ordning vi inte kan se, vilket satte fingret på något i vår upplevelse av Japan. Självfallet fanns där en logik, vi kunde bara inte förstå den. Det första steget att ta in denna miljö var att helt enkelt sluta försöka sätta in omgivningen i ramar vi kunde förstå. Den till synes kaosartade livsmiljö vi befann oss i var ett resultat av ett annat sätt att se på de visuella och rumsliga elementens förhållande till varandra. Ju mer vi såg av landet desto mer uppenbart blev det att detta kaos i den japanska staden fanns representerat i många delar av den japanska kulturen. Det kunde bland annat framträda i stadsplanering, skyltning, TV-program, grafisk layout, historieberättande och i skriftspråket. Populärkulturen Utan att förstå ett ord japanska så såg man att tv-programmen inte liknade de som vi är vana att se. Dels var det ett betydligt högre tempo i klippningen, med en större mängd intryck på samma korta tid, men också snabba byten mellan klipp som i våra ögon var svåra att se sambandet mellan. Små instick med musik eller kanske en närbild på en zebra kunde dyka i tv-rutan upp då vi minst anade det. Givetvis förstärktes detta av att inte förstå vad själva programmen handlade om, men det tycktes ändå som att det fanns en koppling till den kollageliknande layout vi lagt märke till. Samma sak gällde i högsta grad för reklamaffischer, flygblad och liknande. Stundtals stötte vi på bilder som hade 20 stycken huvudrubriker som alla verkade ha samma nivå av relevans. Efter att ha sett filmen Min granne Totoro av den japanska regissören Hayao Miyazaki konstaterade vi att även denna i sitt historieberättande hade drag av en kollagelikande struktur. Den var inte sammansatt på det sätt vi är vana vid, där alla delar har en tydlig funktion och förhållande till helheten, utan bestod av bitar som kändes frikopplade från resten. Dessa stod för sig själva, men var lika viktiga som det som mer tydligt hängde samman.

3 Att bygga med ord och tecken Värt att nämnas är att det japanska skriftspråket består av en sammansättning av 4 olika skriftspråk som ofta blandas friskt. Tecknen står inte sällan för ord eller delar av ord, och teckenföljder kan skrivas såväl vågrätt som lodrätt och fortfarande ha samma innebörd. Fram till tiden kring andra världskriget var det till och med standard att man skrev från höger till vänster. Numera skriver man dock på likande sätt som i väst - från vänster till höger. Detta fria förhållningssätt till språkets beståndsdelar står i stark kontrast till vad vi känner till. Våra latinska bokstäver är i sig själva helt betydelselösa. De får en mening först då de sätts samman som gemener och versaler, i ord och satser, från höger till vänster enligt ett intrikat system av regler. Att uppmärksamma hur skriftspråk hanteras i olika kulturer skulle kunna hjälpa oss att förstå förhållningsätt till andra system, som t ex rumslig komposition. Detta tas upp av bland andra australiensaren Barrie Shelton i ett avsnitt av hans bok Learning from the Japanese city: West meets east in urban design från Denna bok följde med oss på resan och vi hade stor glädje av dess analyser av den japanska byggda miljön. SIDOGATA I TOKYO. På skyltarna syns kombinationer av de olika skriftspråken: Katakana, Hiragama, Kanji, latinska bokstäver samt arabiska siffror. Här finns exempel på både vågrät och lodrät skrift med såväl tecken som siffror.

4 Flera stadscentra och superblock Även inom stadsplaneringen såg vi flera kopplingar till kollaget. Tydligt blev det i Tokyo med sina många jämbördiga stadscentra. Till skillnad från i de flesta västerländska städer fanns där inget självklart centrum. Istället syntes ett antal olika centra, som hade lite olika karaktär, men var förhållandevis jämbördiga med varandra. Varje centrum hade sitt eget kluster av skyskrapor och mellan dem var bebyggelsen lägre, ofta organiserad i så kallade Superblocks. Superblocks är en vanlig form av stadsbebyggelse i Japans storstäder. Dessa områden utgörs av ett yttre skikt av höga byggnader längs de stora gator som omsluter området och en kärna av lägre byggnader med ett finmaskigare gatunät. Allt som allt bildar området ett slags gigantiskt kvarter som innehåller hela skalan - från storstad till småstad. Även om superblocket har en tydligt uppdelad placering av stora och små byggnader finns det något kollageaktigt över dess blandning av skalor och typologier. Direkt bakom ett höghus längs vägen kan det finnas en villa i två våningar. Vår upplevelse var att växlingen mellan stökiga storstadsgator och lugna gator med småstadskaraktär skedde med ett mycket högre tempo än vi var vana vid. UTSIKT FRÅN SHINJUKU GOVERNMENT BUILDING, TOKYO (ritad av Kenzō Tange). Från den höga höjden ser man exempel på så kallade superblock i stadsplanen. De större vägarna kantas av höga byggnader, men strax bakom dem finns stora ytor med lägre bebyggelse.

5 Lärdomar Ambitionen att utforska den japanska arkitekturen kom att breddas till en undersökning av en kulturell struktur. Det blev omöjligt att studera arkitekturen som en enskild företeelse. När man gör den här sortens betraktelser framstår det för en själv hur djupt invaggad man är i en kulturell estetisk tradition. Vissa sorters ordningar ser man helt enkelt som självklara, som att det inte finns något annat sätt att göra det på. Då blir det en viktig upplevelse att få bevisat för sig att det finns andra sätt att organisera och tolka verkligheten. Det liknar en kalldusch, men samtidigt ett befriande uppvaknande. Vårt eget sätt, som vi alltid sett som neutralt är helt enkelt inte alls neutralt utan bara ett sätt bland andra. Man kan fundera över vilka sidor av vårt samhälle en japansk turist skulle se som mest annorlunda eller intressant. Skulle hen se våra hierarkiskt väl avvägda uppradningar av hus, ord, och stadsdelar som livlösa? Blir kanske varje element mindre kraftfullt när det alltid står i ett strikt förhållande till flera andra? Blir tolkningsmöjligheterna begränsade när en komponerad helhet måste läsas som ett system där delarna har förutbestämda grader av relevans? Vad vi tar med oss är att man sällan kan gissa vilka delar av den enes kultur som den andre upplever som mest förvånansvärda. Som när vi besökte en Japansk bekant i staden Nagoya och han berättar att när han besökte Sverige kunde han inte för sitt liv förstå varför folk satt ute på bänkar och åt glass mitt i sommaren. Äta glass skulle man göra hemma!

Relevanta dokument

grafisk design & layout regler

grafisk design & layout regler & layout regler Grafisk design eller grafisk formgivning är ett kreativt och konstnärligt språk, men till skillnad från en fri konstnär så får en grafisk designer i uppdrag att föra ut ett speciellt budskap.