Forskningsöversikter, yngre framgångsrika forskare

Transkript

1 Forskningsöversikter, yngre framgångsrika forskare Version Vetenskapsrådets ämnesråd för humaniora och samhällsvetenskap bestämde i samband med seminariet 2 juni 2014 att be ett tjugotal yngre forskare från hela det humanistisksamhällsvetenskapliga området att skriva kortare texter om cirka 2-3 sidor som svarar på frågorna: 1) vilka förväntningar bör allmänheten, vetenskapssamhället och de politiska beslutsfattarna ha på humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning? 2) vilka visioner har du för forskningen inom ditt vetenskapsfält framöver? Skribenterna som tillfrågades var/har varit verksamma vid RJ:s Pro Futura-program, ERC:s starting grants, Sveriges unga akademi och VR:s framstående yngre forskare.

2 Underlag för Vetenskapsrådets forskningsöversikt över HS-området Beatrice Crona, Kungliga Vetenskapsakademin och Stockholm Resilience Center, Stockholms universitet Varför är samhällsvetenskaplig forskning viktig? Vi lever i en tid av extraordinärt snabba förändringar. Under bara en generation har den ökade konnektiviteten och täta sammanflätningen av ekonomiska, sociala, kulturella och politiska system skapat en situation där mänskligheten nu satt sådan press på de naturliga systemen att det hotar vår egen framtid och välfärd. De naturliga systemen som producerar mat, ren luft och vatten, rekreation och all de andra saker som ligger till grund för mänsklig välfärd är nu i många delar av världen under direkt hot. Den stora utmaningen ligger därmed i att säkerställa mänsklig välfärd samtidigt som vi även minskar fattigdom och resurser över konflikter, och ökar både naturen och människors hälsa. Detta är stora utmaningar som kanske aldrig kan tacklas mer än bit för bit. Trots det hörs nu allt högre röster i den internationella debatten om hållbarhet som menar att det behövs mer övergripande lösningar. Lösningar som sträcker sig över statliga gränser och på tvärs mot traditionella sektoriella avgränsningar. De kommer ur social växande oron och misstro mot precis de institutioner som skapats för att hantera samhälleliga utmaningar: regeringar, företag, religion och såklart vetenskap och teknologi. Därmed ökar trycket på vetenskapen att förstå stora samhälleliga omvälvningar, artikulera de utmaningar vi står inför och samtidigt hitta och föreslå de lösningar som efterfrågas. Det är ingen liten utmaning och alltmer tydligt ser vi att den rena naturvetenskapen, trots enorm förmåga att förklara samband och öka vår förståelse för vad som händer med de naturliga systemen vi är beroende av, inte lyckas med detta. Här har samhällsvetenskapen en enormt viktig roll att spela, och är i mina ögon nyckeln i samspel med andra typer av vetenskap till att hitta vägar mot en hållbar framtid. Lägesbeskrivning av samhällsvetenskaplig inom Miljövetenskap (Sustainability Science) En bred sammanställning av all samhällsvetenskaplig forskning av relevans för miljövetenskap är inte möjlig här. Istället har jag valt att fokusera på ett antal områden vilka specifikt bidragit till, och fortsatt bidrar med ökad förståelse av såväl problemen som lösningarna. Mänskligt välbefinnande (Wellbeing) Alltsedan Millenium Ecosystem Assessment (MA, 2005) belyste det mänskliga förhållandet till naturen som en viktig aspekt har intresset för hur miljön påverkar mänskligt välbefinnande ökat. Välbefinnandeforskningen har utvecklats enormt de sista tio åren och fokuserar i huvudsak på hur mänskligt välbefinnande påverkas av naturen och de tjänster (ekosystemtjänster) den tillhandahåller. Exempel inkluderar studier av hälsa och välbefinnande kopplat till grönområden i urbana miljöer, matsäkerhet mm. Forskningen strävar efter att förstå och kartlägga hur miljön påverkar människors liv utöver rent ekonomiska aspekter. En ansatts (the 3-D approach) (Gough et al., 2007) har delat upp välbefinnandet i 1

3 tre olika komponenter materiellt, relationellt och subjektivt välbefinnande, vilka självklart samspelar men på olika vis bidrar till mänsklig välfärd. Begreppet välbefinnande (eng. wellbeing) bygger på fler olika kända angreppssätt såsom försörjning (eng. livelihoods) inom internationell utveckling, samt interprofessionella eller integrerade team inom socialt arbete. Precis som dessa är syftet att röra sig mot ett aktörsorienterat fokus som betonar styrkor snarare än behov och vilket erkänner den mångfald och integritet i människors liv smidda som smälter samman i en komplex blandning av prioriteringar, strategier, influenser, aktiviteter, och därmed, utfall. Det kanske mest utmärkande med välbefinnandeforskningen är att den fokuserar på subjektiva mått på hur människor känner och upplever sin egen tillvaro, i kontrast mot de mer vanligt förekommande objektiva måtten på inkomst, kost, förväntad livslängd etc., och den har gett upphov till nya forskningsområden som med tvärvetenskapliga ansattser tar sig an subjektivt välbefinnande, livskvalitet (sprunget ur psykologin) och personlig lycka (eng. economics of happiness). Samtliga av dessa representerar relativt nya områden inom den samhällsvetenskapliga floran men vilka på olika sätt visar stor potential att bidra till ökad förståelse av mänskliga drivkrafter, vilket är grunden till att sedermera förstå mänskliga val och handlingar och dess effekter på miljö och samhälle. Kognition och mänskligt beteende Hur vi uppfattar vår värld påverkar såklart de val vi gör. Vår uppfattning om naturmiljön och hur vi värderar de varor och tjänster (ekosystemtjänster) vi nyttjar har både sin grund i underliggande världsbilder, men likaså i socialt inlärda attityder och normer, och bottnar likväl i vårt uppfattade behov av naturen för vår egen välfärd. Forskning visar att barn som växer upp med tillgång till, och regelbunden vistelse i, grönområde och natur värderar miljö och natur högre än barn som inte haft samma tillgång. Här blir vikten av potentiellt självförstärkande processer extra tydlig. Om städer utformas så att tillgång till natur är en bristvara socialiseras inte heller barn att förstå och uppskatta vikten av detta. Detta leder i sin tur till medborgare som saknar denna förståelse och värdegrund, vilket i förlängningen sannolikt påverka hur våra städer planeras och utformas, dels genom konkreta val samt genom opinionen för politiska beslut. Värderingar (tex. allemansrätten) som vi idag i Sverige tar för givna och som skulle kunna ligga till grund för ett hållbart samhälle baserat på en världsbild där natur och miljö är viktigt för människans välbefinnande, kanske inte alls är utbredda i Sverige om 20 år om de barn som föds nu växer upp i primärt urbana miljöer. Det påverkar hela synen på kopplingar mellan människa och natur genom artificiell frikoppling från naturen och vårt beroende av den. HS forskningen har en viktig roll att spela i att förstå just dessa samband men har hittills varit en relativ underrepresenterad del av den samhällsvetenskapliga miljöforskningen. Varför väljer många att flyga fast de flesta vet att det är negativt för miljön? Jo, dels för att systemet är konstruerat så att det är det enklaste och billigaste, men dels för att människan kan hålla helt separata, logiskt inkompatibla värderingar (se cognitive dissonance theory, (Festinger, 1962)). Så vad måste man förstå för att ändra på det? Dels krävs en förståelse av attityder och värderingar som nämndes ovan. Dels behövs en ökad förståelse för hur vi prissätter varor och tjänster där vi räknar in så kallade externalteter (dvs neg effekter som uppstår under en produkt/tjänst livscykel) vilket bättre skulle reflektera den 2

4 verkliga kostnaden och även skicka mer representativa signaler (om verkliga kostnader som räknar in miljön) till konsumenten och ge nya ekonomiska incitament, t.ex. att inte flyga. Här är tvärvetenskapliga ansatser mellan olika discipliner av största vikt och ett tydligt exempel på ett växande och viktigt fält är beteendeekonomi, vilket studerar effekterna av psykologiska, sociala, kognitiva och emotionella faktorer på individer och organisationers ekonomiska beslut och konsekvenserna av detta för marknadspriser, vinster och resursfördelning. Beteendeekonomi är primärt fokuserat på gränserna för rationalitet hos ekonomiska aktörer och beteendemodeller kopplas vanligen till psykologiska insikter, neurovetenskap och mikroekonomisk teori. På så sätt innefattar fältet en rad begrepp, metoder och forskningsområden och är ett lysande exempel på vikten av tvärvetenskapliga ansatser för förstå och bemöta komplexiteten i utmaningarna vi står inför. Styrning, förvaltning och innovation Vi har känt till många av de stora miljöproblemen under lång tid men likväl fortsätter samhället i stort enligt relativt ohållbara mönster. Det beror till viss del på kognitiva och beteendemässiga hinder som beskrivits ovan, men det är även en effekt av patologier och institutionella fällor som skapats till följd av de institutioner och övervakningssystem samhället har utformat. Komplexitet är av naturen svårt för människan att greppa och på den politiska arenan kan det vara svårt att på ett enkelt sätt behandla väldigt komplexa frågeställningar och samband. Som ett exempel kan ses faktorer som påverkar hållbart fiske. Dessa är mångfacetterade det handlar inte bara om reglering av fisket utan lika mycket om konsumtion och efterfrågan, arbetstillfällen och statliga subventioner, vilken i sin tur drivs av djupare underliggande traditioner eller värderingar och rent politiska beslut. Men det handlar även om det generella tillståndet i ekosystemet. Alla dessa faktorer samverkar för att skapa ett visst utfall men oftast behandlas policy som reglerar de enskilda faktorerna i helt separat forum och ministerier, med väldigt lite koppling. Det leder inte sällan till bieffekter där en policy utarbetad för att ett syfte riskerar att negativt påverka ett annat policy-område. Vi ser regelbundet exempel på sådana negativa interaktioner och spänningar mellan t.ex. finans, näringsliv och miljödefrågor i politiken i Sverige. Ytterligare en utmaning för dagens politiska system är att många av drivkrafterna bakom den utveckling vi ser, t.ex konsumtion, ökad invandring, arbetslöshet, varmare klimat, utarmning av fiskeresurser och ökad övergödning, har sitt ursprung i socio-ekonomiska, ekologiska och politiska processer som härstammar från betydligt större geografiska skalor. Politiska aktörer har ofta varken mandat, efterfrågan från opinion, eller vilja att se och adressera den typen av komplexitet eller skalinteraktion. Dock börjar forskarsamhället alltmer inse att vissa samhällsproblem, (tex hållbarhet) kräver att vi förstår just denna komplexitet. Det skapar spänningar mellan vetenskap och policy, försvårar kommunikationen och hindrar att viktig forskning får gehör och på olika sätt förs in i policy. Rent forskningsmässigt ser jag därmed två viktiga samhällsvetenskapliga områden som bör får mer utrymme i miljövetenskapen. Det ena är tvärvetenskaplig statsvetenskaplig forskning, vilken samarbetar med och tar in metoder och teorier från bla sociologi och ekologi för att förstå samspelet mellan 3

5 individers beteende, förståelse och attityder (t.ex genom social nätverksforskning), institutioners framväxt och förändring, samt hur dessa institutioner är utformade för att passa just de sociala och ekologiska processer de är tänkta att styra (eng. institutional fit and interplay) (t.ex. Young, 2002). Detta är ett fält med stor potential att kunna bidra aktivt till förändring mot hållbarhet i samhället i stort. Det andra forskningsfältet som vuxit sig starkare de sista 10 åren springer ur Science and Technology Studies och vetenskapssociologi och beforskar bl.a. samspelet och interaktionen mellan vetenskapssamhället, politik och policy. Våra institutioner är i dagsläget sällan utvecklade för att hantera snabba förändringar och komplexa problemställningar. Det arbetar ofta långsamt och när en policy är lagd kan det vara svårt att nyansera eller omarbeta den. Men som torde vara uppenbart är det precis den flexibiliteten som behövs givet framtidens utmaningar och för att forsking (speciellt kring hållbarhetsfrågor) ska bli till riktigt nytta för samhällsmaskineriet måste den kunna komma in allt eftersom nya insikter skapas. Vetenskapens styrka är att söka kunskap gränslöst och det är ofta den gränslösa nyfikenhet (out of the box thinking) som leder till nya insikter och upptäkter (t.ex. Stokes, 1997). Men detta nytänkande skapar inte sällan spänningar mellan den nya kunskapen och existerande institutioner och regelverk. Forskningen kring hur dessa kan överbryggas är enormt viktig och har bl.a. fokuserat på att förstå interaktion och kommunikation mellan forskare och beslutsfattare samt att undersöka vilka organisationsformer som bäst kan tillgodose behovet av bättre kommunikation och integration mellan civilsamhälle, vetenskap och beslutsfattande (t.ex. Cash et al., 2003; Guston, 2001) Utmaningar och framtidsvisioner: Samhällsvetenskaplig forskning i Sverige om 5-7 år Under 2013 publicerade International Social Science Council (ISSC) rapporten World Social Science Report I denna utvecklades fyra huvudsakliga utmaningar för den samhällsvetenskapliga forskningen vilka jag tycker är värda att kort återupprepas här. De fyra utmaningarna är för samhällsvetenskaplig forskning att; inrama förändring, skapa förutsättningar för förändring, bygga kapacitet för förändring, och till sist att vara förändring. Den första punkten rör vikten av att samhällsvetenskaplig forskning måste bli bättre på att vara med och definiera problemen vi står inför (inom fr.a. hållbarhet). D.v.s. att definiera utmaningarna som sociala (och kanske i vissa fall social-ekologiska) med fokus på hur mänskliga processer påverkar miljön men även ligger till grund för lösningarna. Om inte samhällsvetenskapen lyckas med detta kommer den att fortsatt leva i skuggan av naturvetenskapen i det sammanhang där hållbarhet diskuteras. Det är inte bara beklagligt från forskningens sida men rent av skadligt då människan är den enkom största drivkraften bakom utmaningarna vi står inför. Att skapa förutsättningar för förändring handlar om att minska glappet mellan snabba samhällelig och miljömässiga förändringa och långsam institutionell anpassning. Samhällsvetenskaplig forskning skulle kunna bidra ännu mer till detta genom att inte bara blicka tillbaka eller beforska det som sker idag, utan aktivt vara med och utforska alternativa scenarior och hållbara utvecklingsvägar, t.ex. genom nya föreställningar om tillväxt och välstånd, med fokus på mer än materiell rikedom. 4

6 Att bygga kapacitet för förändring berör direkt det forskningsområde jag belyste ovan, och handlar om att tillgodose behovet av bättre kommunikation och integration mellan civilsamhälle, vetenskap och beslutsfattande. Till sist bör samhällsvetenskaplig forskning se till att även vara förändringen. Detta, menar rapporten, betyder att samhällsvetenskapen delvis kommer att behöva ändra sin vetenskapliga praxis och metodik på ett sätt som stöder produktion av lösningsinriktad kunskap för hållbar utveckling. Samhällsvetenskap måste vara förankrat i teori och djup för att behärska specifika metoder, och kunna beforska specifika människor och situationer. Men den måste samtidigt bli expert på att integrera över skalor och mellan olika former av kunskap. Om samhällsvetenskap på allvar vill göra skillnad måste den delvis förändras. Tvärvetenskap inom samhällsvetenskaperna är minst lika viktigt som tvärvetenskaplighet mellan samhällsvetenskap, humaniora och naturvetenskap. Integrerad vetenskap handlar ofta om nya typer av systemansatser som sannolikt kolliderar med metodologisk individualism på ett sätt som många samhällsvetare finner obehagligt, om inte oacceptabelt. Just därför ligger utmaningen i att illustrera hur ett system- snarare än ett individualiserat perspektiv ger en bättre förståelse för sambandet mellan sociala, ekonomiska, politiska och kulturella institutioner och praxis, samt mänskligt beteende. De nya utmaningarna för samhällsvetenskapen betyder även utmaningar för de institutioner som ska utvärdera den och fördela anslag. Utvärdering och beviljande av anslag bygger i dagsläget fortfarande i alltför stor utträckning på inom-disciplinära uppfattningar om vad som är kvalitet. Därför behövs nya mallar för utvärdering och granskning av tvärvetenskaplig forskning (såväl inom samhällsvetenskapen som mellan samhällsvetenskapen och andra områden) vilka beaktar kvalitet, innovationspotential, och samhällsnytta på ett mer integrerat vis, bortanför rent disciplinära kvalitetnormer. Det är ingen lätt uppgift men ag ser det som helt avgörande för att den samhällsvetenskapliga forskningen i Sverige ska kunna frodas och bidra meningsfullt till hållbar utveckling. Samma problematik råder när det gäller utvärdering av forskarna själva då universitetens utvärderingssystem på samma sätt domineras av inomdisciplinära synsätt. Det gör att de forskare som antar tvärvetenskapliga ansatser har svårt att dels äska medel till sin forskning och dels att bli rättvist utvärderade för sina meriter och därmed avancera inom det traditionella universitetsystemet. Faran med detta ligger just i att det skapar en dynamik som motverkar förändring, institutionell och innehållsmässig inom akademin, och vilken riskerar att bromsa samhällsvetenskapen (och även andra områdens) nytta och samhällsrelevans, som beskrevs ovan. Referenser Cash, D.W., Clark, W.C., Alcock, F., Dickson, N.M., Eckley, N., Guston, D., Jager, J., Mitchell, R.B., Knowledge systems for sustainable development. Preceedings of the National Academy of Sciences 100, Festinger, L., A Theory of Cognitive Dissonance. Stanford University Press. Gough, I., McGregor, J.A., others, Wellbeing in developing countries: From theory to research. Cambridge University Press Cambridge. Guston, D., Boundary organizations in environmental policy and science: An introduction. Science Technology and Human Values 26, MA, Ecosystems and human well-being: Biodiversity synthesis. Island Press, Washington, DC. 5

7 Stokes, D.E., Pasteur s Quadrant: Basic Science and Technological Innovation. Brookings Institution Press. Young, O.R., The Institutional Dimensions of Environmental Change: Fit, Interplay, and Scale. MIT Press. 6