o o SNONS PAVERKAN PA MILJO, EKONOMI .. o OCH VALBEFINNANDE I VARA TATORTER

Transkript

1 o o SNONS PAVERKAN PA MILJO, EKONOMI.. o OCH VALBEFINNANDE I VARA TATORTER

2

3 Stadens sno SNÖNS PÅVERKAN PÅ MIUÖ, EKONOMI OCH VÄLBEFINNANDE I VÅRA TÄTORTER ~~SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET

4 Svenska Kommunförbundet 1998 Adress: Stockholm, tfn Epost: Webbplats: ISBN: Text: Maria Viklander, Per-Arne Malmqvist Form och produktion: Ulla Meier och Björn C Hårdstedt Tryck: Repro 8 AB, Stockholm Distribution: Kommentus Förlag, tfn

5 Förord Vid avdelningen för VA-teknik, Luleå tekniska universitet, har det under flera års tid pågått forskning med inriktning på snö i tätorter. Bland annat har man studerat vilka föroreningar som finns i den snö som deponeras på snötippar och vad smältvattnet från dessa innehåller. Man har också undersökt hur föroreningssituationen ser ut under vintern på olika platser vid skilda tidpunkter. Det övergripande syftet med undersökningarna har varit att ta fram information och öka kunskapen om hur snön i våra tätorter påverkar vår miljö, ekonomi och välbefinnande. Med en ökad kunskap om vad snön innehåller kan vi utarbeta strategier för snöhanteringen som tar hänsyn till såväl röjning och transporter som miljö och ekonomi. Vi får också bättre underlag för beslut om lokalisering av nya snötippar. Arbetet vid Luleå tekniska universitet, som har finansierats av Kommunförbundet och Byggforskningsrådet tillsammans, har resulterat i en doktorsavhandling av Maria Viklander - Snow Quality in Urban Areas. Eftersom vi bedömer resultatet som intressant för kommunerna har vi låtit Maria Viklander sammanfatta en del av sitt arbete i denna rapport. Utöver Maria Viklander har Per-Arne Malmqvist från va-teknik vid Luleå tekniska universitet medverkat i arbetet med rapporten. Anders Björk, Björn Forsberg m fl vid Luleå kommun har också bidragit aktivt i forskningsarbetet. Du som vill veta mer om snöforskningen vid Luleå tekniska universitet kan beställa Maria Vi klanders doktorsavhandling eller andra av hennes skrifter direkt från avdelningen för VA-teknik. I vår sammanfattande rapport finns en stor mängd referenser angivna i texten. Om du vill söka vidare hittar du dessa i referenslistor till Maria Viklanders avhandling. Svenska Kommunförbundet i december

6 Innehåll Förord 3 Sammanfattning 5 En helhetssyn på snöhantering behövs 7 Snöhantering i svenska tätorter 9 Hur blir snön förorenad? 12 Hur smutsig är snön? 14 Vart tar föroreningarna vägen? 18 Vilka miljöeffekter och andra olägenheter kan befaras? Undersökningar i luleå 25 Rekommendationer 30 4

7 Sammanfattning Den snö som faller över våra städer ger oss mycket glädje, men den orsakar också olägenheter som nedsatt framkomlighet och trafikfara. För att komma till rätta med dessa problem röjer kommunerna snön och bekämpar halkan på olika sätt. Under 1990 gjordes en inventering av snöhanteringspraxis i fjorton kommuner. Resultaten visade att det, förutom minst en stor snödeponi, var vanligt med ett antal mindre deponier. De flesta kommuner hade landbaserade deponier. Närheten till snödeponin, det vill säga transportavståndet, angavs som den avgörande faktorn för val av plats. Det var relativt ovanligt med kvalitetsmätningar på snön, smältvattnet, grundvattnet, recipienten eller jorden/marken. I de fall de gjordes, rörde det sig mest om engångsprovtagningar. Snön i tätorter innehåller en mängd olika ämnen, t ex tungmetaller, kolväten, näringsämnen, bakterier, ämnen som orsakar syrebrist, suspenderat material och salter. Dessa ämnen kommer bland annat från trafik och uppvärmning av byggnader, men även snöhanteringen i sig bidrar till föroreningarna. När snön når markytan är den mer förorenad än regn eftersom den har större specifik yta och lägre fallhastighet, det vill säga den befinner sig i luften under längre tid och hinner då samla på sig mer föroreningar. Ytterligare en skillnad jämfört med regn är att snön ligger kvar på marken, medan regnet rinner av direkt. Under tiden snön ligger på marken blir den ytterligare förorenad. Under vintern 1995 gjordes en undersökning av snökvaliteten i Luleå. Resultaten visade att områdestyp (bostadsområde, centrum och ytterområde) och trafikbelastning har stor betydelse för innehållet av såväl tungmetaller som fosfor i snön. Även vägens utformning hade betydelse. Det fanns ett tydligt samband mellan ph och mängden suspenderat material i snön. Snöprover med högre halter av suspenderat material hade högre ph-värden. Koncentrationen av de olika ämnena varierade under vintern. I plogkarmarna ökade koncentrationen av föroreningar med tiden medan den på platser utan trafik varierade under hela provperioden. Mängden ämnen (mg/m 3 ) ökade med tiden, såväl på platser utan trafik som med trafik. På provplatserna utefter vägarna påverkades mängden föroreningar, speciellt de partikelbundna ämnena, av sättet att hantera snön. 5

8 I Luleå gjordes under våren 1996 en undersökning av sediment som låg kvar på vägytan efter det att snön smält. Studien visade att mängden sediment märkbart påverkades av om det fanns en trottoar eller inte. För vägar utan trottoar ökade mängden sediment med ökad trafikbelastning. Generellt ökade metallkoncentrationerna i sedimenten med ökad trafikbelastning. Undersökningarna av snödeponier, i tre olika skalor, visade att vid en landbaserad snödeponi stannar största delen av föroreningarna i det gruslager som ansamlas under snödeponin när den smälter. Endast en mindre del, 1-10 %, följer med smältvattnet. De lösta fraktionerna lämnar snön i början av smältperioden medan de partikelbundna ämnena kontinuerligt följer med smältvattnet. En så kallad surstöt erhålls dock inte. Rekommendationer För att minimera miljöbelastningen under vinterperioden bör man eftersträva en helhetssyn på snöhanteringen. Denna innefattar röjning, transport, deponering, avledande av smältvatten samt omhändertagande av sedimenten. Detta innebär bland annat att hänsyn måste tas till snöns innehåll av föroreningar. Detta kan göras genom att dela in kommunens centrala delar i olika områden med hänsyn till snöns kvalitet. Indelningen kommer inte att vara konstant under hela vintern utan variera med tiden. Valet av deponering bör baseras på snöns kvalitet. Om snön delats in efter dess innehåll av föroreningar kan den mindre förorenade snön deponeras på platser där dagvattenutsläpp tillåts, i vissa fall kan även deponering i vatten tillåtas. Den mer förorenade snön skall dock deponeras på land. Smältvatten från förorenad snö bör tas om hand på lämpligt sätt, det bör dock inte ledas till det kommunala reningsverket. Smältvattnet bör inte heller infiltreras i marken direkt utan föregående "behandling". Smältvattnet kan exempelvis ledas via gräsbeväxta diken, så att föroreningarna hinner avsättas/ fångas upp. Andra metoder som reducerar en stor del av föroreningarna är filtrering och sedimentering. Sedimenten som finns kvar på ett deponiområde eller sopas upp på vägarna efter snösmältningen bör inte återanvändas utan att hänsyn tas till dess kvalitet. Det är troligt att man måste dela upp sedimenten i en användbar fraktion respektive en fraktion som ej kan återanvändas. 6

9 Kapitel 1 En helhetssyn på snöhantering behövs I stora delar av världen faller en betydande del av nederbörden som snö. Eftersom snön påverkar såväl miljö som djur och människor på ett flertal sätt har snö studerats av forskare över hela världen ur en mängd olika aspekter. De flesta av dessa undersökningar har genomförts i obefolkade områden där snön fått vara opåverkad av människan. Snön i våra tätorter har däremot inte undersökts i lika stor utsträckning. Det finns dock vissa studier som i första hand har inriktats på: snödeponier (Zinger and Delisie, 1988; Viklander, 1994), snökvalitet i olika typer av områden, exempelvis centrum, bostadsområden och vägar (Herrmann, 1975; Malmqvist, 1983; Boom and Marsalek, 1988), olika ämnens uttransport från snön under smältperioden (Schöndorf and Herrmann, 1987; Westerström, 1995; Viklander, 1994), föroreningsdeposition till en snöyta (Forland and Gjessing, 1975; Dasch and Cacile, 1986), skador på naturen och hygieniska aspekter (Dautov, 1986), smältvattnets kvalitet (Morrison et al., 1986), snöhanterings strategier (Viklander, 1991), föroreningar från snöröjning (Pierstorf and Bishop, 1980), den fysikaliska smältningen av snön (Bengtsson, 1983; Westerström 1986; Sundin et al., 1996). För oss människor medför snön inte bara möjligheter till skidåkning och andra friluftsaktiviteter utan orsakar också problem som nedsatt framkomlighet på vägar och gator och därmed farliga trafikförhållanden. Det är därför viktigt att gator och vägar hålls fria från snö. Kommunernas snöhantering består vanligtvis av plogning, sandning, eventuell saltning, borttransport och deponering. Kommunernas större snödeponier är vanligtvis lokaliserade utanför centrum och bostadsområden, men det finns ofta mindre snöupplag inne i bebyggelsen. 7

10 Kommunernas större snödeponier är vanligtvis lokaliserade utanför centrum och bostadsområden, men det finns ofta mindre snöupplag inne i bebyggelsen. Denna snöhanteringsrutin medför att säkerhet och framkomlighet upprätthålls på vägnätet, men den orsakar stora olägenheter för såväl miljö som kommunernas ekonomi. Snöhanteringen medför dessutom att snön blir ytterligare förorenad, att dess struktur förändras, och att stora volymer snö flyttas till lokala eller centrala snödeponier. Under våren kan smältvattnet påverka omgivningen bland annat på grund av dess innehåll av tungmetaller och kolväten. För att komma till rätta med de negativa effekter som snö kan orsaka lät bland annat Naturvårdsverket utarbeta en alternativ strategi för snöhantering (Malmqvist 1983; SNV 1991). Den grundläggande principen för denna är att den urbana snön indelas i mycket förorenad och i mindre förorenad snö. I praktiken innebär detta att tätorter delas in i olika områden beroende på vilken snökvalitet som finns inom de aktuella områdena. Snö i centrum och utefter högtrafikerade vägar är t ex mer förorenad än snö i bostadsområden. Snö som legat länge utefter vägar anses dessutom som mer förorenad än snö som transporteras bort direkt efter snöfallet. Enligt strategin ska den mer förorenade snön transporteras till en snödeponi som ska lokaliseras och utformas med hänsyn till föroreningsinnehållet. Den mindre förorenade snön kan deponeras där dagvattenutsläpp tillåts. 8

11 Kapitel 2 Snöhantering i svenska tätorter Under 1990 genomfördes en inventering av snöhanteringen i Sverige med avseende på såväl tekniska, ekonomiska som miljömässiga aspekter (Viklander, 1991). Inventeringen utfördes som en enkätundersökning till 14 kommuner, 10 länsstyrelser och till ett antal arbetsområden tillhörande Norrbottens dåvarande vägförvaltning. Även telefonintervjuer med representanter vid Naturvårdsverket i Stockholm och Vägverkets huvudkontor i Borlänge ingick i inventeringen. Följande kommuner kommuner och tillhörande länsstyrelser har bistått med material och uppgifter till undersökningen: Kommun Boden Borlänge Göteborg Härnösand Kramfors Kiruna Linköping Luleå Sollefteå Stockholm Vilhelmina Växjö Ange Östersund Länsstyrelse Norrbotten Kopparberg Göteborgs o Bohus Västernorrland Västernorrland Norrbotten Östergötland Norrbotten Västernorrland Stockholm Västerbotten Kronoberg Västernorrland Jämtland Deltagande kommuner och länsstyrelser i enkätundersökningen. I denna rapport redovisas endast en kort sammanfattning av de delar som behandlar snödeponier och miljöaspekter. 9

12 Förutom de större deponierna är det vanligt med ett antal små lokala snödeponier inom bostadsområden och på andra lämpliga platser där röjningen sker. Snödeponier Antalet snödeponier varierade mellan de olika kommunerna, de flesta hade dock en till tre större deponier. Förutom de större deponierna var det vanligt med ett antal små lokala snödeponier inom bostadsområden och andra lämpliga platser i närområdena där röjningen sker. De kommuner som deltog i enkäten hade alla landbaserade deponier, med undantag av Göteborg, Stockholm och Vilhelmina. De landbaserade deponierna varierade från att vara renodlade landdeponier till strandzonsdeponier. I princip samtliga tillfrågade kommuner angav att närheten, det vill säga transportavståndet, var en viktig faktor då snödeponins placering bestämdes. Andra egenskaper man tog hänsyn till var tillgången till mark, miljöförhållandena, avvattnings-/ avrinningsförhållanden, säkerheten, markförhållandena, fallhöjd och kapacitet. Separering av ren och smutsig snö utfördes endast i Borlänge. Beroende på snöns kvalitet kördes den sedan till avsedd deponi. De övriga kommunerna körde snön till den deponi som låg geografiskt närmast. Mängden snö som deponerades skilde sig markant mellan kommunerna. Detta förklaras bl a av att möjligheten att lagra snö inne i centrum varierar samt av det geografiskt läget, dvs mängden snö. Exempelvis får man under en normal vinter i Göteborg inte sådana mängder snö att det behövs någon deponi. Snödeponierna användes huvudsakligen av kommunerna själva, men det var också vanligt med privata användare såsom bostadsbolag och transportföretag. Skötsel och uppföljning av deponierna bedrevs mycket olika, från i princip ingen skötsel alls till bemannade deponier, med städning varje vår och återanvändning av grus och sand. 10

13 Smältvattnet tilläts i de flesta fall rinna"dit naturen styrde det" och det vanligaste var därför att det rann till ett närliggande ytvattendrag. Rening eller omhändertagande av smältvattnet var mycket ovanligt. De kommuner som behandlade smältvattnet var Borlänge och Växjö (oljeavskiljare) samt Linköping (filterbäddar i form av gruslager). Länsstyrelsernas synpunkter Ingen av länsstyrelserna hade några skriftliga direktiv för snödeponier, de var dock överens om att snödeponierna bör placeras på land, eftersom det då blir möjligt att städa deponiområdet och att ta prov om så önskas. En av länsstyrelserna ansåg att det eventuellt kunde tillåtas att snö deponeras i vatten, men att det då måste vara snö som forslas bort direkt efter ett snöfall. Miljöaspekter Det var ovanligt med kvalitetsmätningar i anslutning till snödeponierna, t ex på snö, smältvatten, grundvatten, recipient eller markområde. Vissa mätningar hade utförts i Boden, Borlänge, Linköping, Luleå, Stockholm, Vilhelmina och Östersund. De parametrar som hade studerats varierar något mellan de olika kommunerna, liksom med avseende på vad proverna hade analyserats. De vanligaste undersökningarna gällde dock bly, koppar, zink, kadmium och ph. Analyser har även utförts för andra metaller samt kolväten. Huvudsakligen gjordes engångsprovtagningar. Undantag från detta var Vilhelrnina och Östersund, vilka båda hade kontinuerliga provtagningar enligt ett beslutat kontrollprogram. Synpunkter från länsstyrelserna Ingen av länsstyrelserna ställde några krav på kommunerna att göra kvalitetsmätningar vid snödeponierna. Den enda länsstyrelse som hade utfört kvalitetsmätningar i egen regi var Västernorrland. De genomförde en inventering av snödeponier under vintern 1977/78. 11

14 Kapitel 3 Hur blir snön förorenad? Källor till föroreningar i urbant dagvatten. (Malmqvist et al., 1997) Det karakteristiska för snö och smältvatten, liksom för dagvatten, är dess komplexa sammansättning aven mängd olika ämnen som tungmetaller, kolväten, näringsämnen, bakterier, ämnen som orsakar syrebrist, suspenderat material och salter. De vanligaste tungmetallerna i vägdagvatten är bly, zink, järn, koppar, kadmium, krom och nickel (Hvitved-Jacobsen och Yousef, 1991). De olika ämnena härrör från en rad olika källor, såväl från lokala som källor belägna på stora avstånd. Dessa kan vara både av naturligt ursprung och orsakade av människan. Uppvärmning av hus ger t ex utsläpp av partiklar, svavel och kolväten. Från avgasröret på bilar kommer t ex partiklar, kolväten och tungmetaller. Från däcken kommer kolväten och en mängd tungmetaller. Även från slitage av bromsar m m kommer tungmetaller. Vissa källor ger upphov till större kvantiteter av föroreningar under vinterperioden, exempelvis kallstarter av bilmotorer, däckoch dubbslitage samt vägslitage på grund av användning av dubbdäck. Också uppvärmning av byggnader är mycket större under vintern än året i övrigt, vilket resulterar i ökad luftförorening. Snöhanteringen i sig ger upphov till föroreningar genom lastbilstransporter till snödeponier och halkbekämpning då salt och sand sprids. Nedan visas de olika källornas betydelse för olika föroreningar: Källor COD Kväve Fosfor Zink Bly Koppar Trafik stor medel Liten direkt stor medel Korrosion, erosion medel liten Liten stor liten stor Nederbörd, torrdeposition medel stor Medel stor medel medel Lokala aktiviteter liten medel Stor liten liten liten 12

15 Hur snön blir förorenad Snön börjar att förorenas redan i samband med kondensationsprocessen, dvs när snökristallerna bildas. Dessa partiklar är mycket små, endast några flm, och de kan vara såväl vattenlösliga som icke vattenlösliga. Partiklar kan även tillföras och fastna i snökristallen under dess tillväxt (så kallad"rainout") och då nederbörden faller genom förorenade luftmassor (så kallad "washout"). Snö blir mer förorenad än regn på grund av snöflingornas stora specifika yta och den lägre fallhastigheten (Gjessing, 1975). Ju mindre snöflingan är desto bättre tvättar den rent luften på föroreningar (Sood och Jackson, 1970). När snön ligger på marken tillförs föroreningar genom torrrespektive våtdeposition och genom gasadsorption. Man får en filterverkan av speciellt små partiklar, vilken bidrar till att en större del av luftföroreningarna"tvättas ur" luften, jämfört med vid regn (Gjessing och Gjessing, 1975). En undersökning i Norge visade att koncentrationen av sulfat i orörd snö dubblerades över en tiodygnsperiod och blyinnehållet ökade mer än tre gånger (Doviand och Hansen, 1975). En undersökning i Göteborg visade att halten av metaller ökade successivt när snön låg på marken (Lisper, 1974). Som nämnts tillförs snön även metaller genom driften av vägar och gator såsom röjning, sandning och saltning (Malmqvist,1984). 13

16 Kapitel 4 Hur smutsig är snön? Under vintern 1995 gjordes en undersökning av snökvaliteten i Luleå. Resultaten visade att områdestyp (bostadsområde, centrum och ytterområde) och trafikbelastning har en stor påverkan på snöns kvalitet. Detta stämmer väl överens med tidigare undersökningar. En studie i Göteborg visade att medelkoncentrationen av föroreningar i snö frän vägar var cirka 10 gånger högre än motsvarande medelkoncentration från gräsytor (Malmqvist, 1983). Man fann också att koncentrationen av föroreningar i snö utefter gator var i medeltal fem gånger högre än i dagvatten från samma område. Även i Miinchen har man funnit att snö var mer förorenad vid motorvägar jämfört med snö i parkområden (Herrmann, 1975). Undersökningen visade också att koncentrationen av natrium och klorid i nysnö i Miinchen var mer än 10 gänger högre än i alpin snö. Vid en studie i Sapporo fann man att koncentrationen av tungmetall i snö tydligt ökade närmare stadens centrum och att den största delen tungmetaller i staden kom från industrier (Sakai et al., 1988). Luleäundersökningen visade också ett klart samband mellan ph och mängden suspenderat material i snön. För platser med små mängder av suspenderat material erhölls låga ph-värden, vilket även påvisats av Westerström (1995). För platser utan trafik i Luleå varierade ph i smältvattnet mellan 3,3 och 5,5. En undersökning utförd i Lund visade att ph-värdet i nyfallen snö var 3,8-5,1 jämfört med 6,6-7,3 i prov taget ungefär en och en halv månad senare (Hogland, 1979). Ökningen av ph förklaras av ackumulation av ämnen med tiden. Resultaten från Luleåundersökningen visade också att snöns kvalitet varierade med tiden. I Göteborg visade Lisper (1974) att föroreningar ackumulerades i snön med tiden och fann högre koncentrationer i gammal snö än i nyfallen snö. Liknande resultat har erhållits i USA, där Sansalone and Buchberger (1996) obser- 14

17 verade en ökning av metallkoncentrationer och partiklar under flera dagar efter ett snötillfälle. En studie i Oslo visade att nysnö var lika förorenad efter en vecka som den gamla snövall som legat hela säsongen (Baekken, 1994). Snöhanteringen i sig har visat sig ha stor betydelse för kvaliteten på snön efter vägarna (Viklander 1997). Snöhanteringen påverkar snöns struktur och karaktär då den plogas, transporteras och dumpas på plogvallar eller körs till snödeponier. Vid en undersökning i Norge kunde ingen korrelation mellan metallkoncentration i plogvallarna och trafikbelastning påvisas (Baekken, 1994). Baekken förklarade detta med att grus och salt användes. En undersökning i Finland av Hautala et al. (1995) visade att depositionen av föroreningar bredvid en väg överskred den normala bakgrundsdepositionen och orsakades av trafikutsläpp och vinterväghållning. Resultaten från undersökningen i Luleå visar att trafikens betydelse för snöns innehåll av såväl metallerna bly, koppar och zink samt fosfor bör betonas. För bly var detta inte något anmärkningsvärt resultat eftersom ett flertal tidigare undersökningar visat liknade resultat. Bland annat visade en undersökning i Göteborg, att i ett centrumområde kan trafiken bidra med så mycket som 97 %av blyet i dagvattnet (Malmqvist, 1983). Att fosfor visade en sådan tydlig ökning med ökande trafikbelastning var däremot oväntat. Tidigare undersökningar har visat att mängden fosfor till stor utsträckning beror av lokala aktiviteter (Malmqvist et al., 1994) och kommer från hundar och fåglar (Malmqvist, 1983). En annan tänkbar källa till fosfor är det fri k tionsmaterial som används vid halkbekämpning. Det är också möjligt att fosfor kan komma från delar av bilar då stålfosfatering har används istället för galvanisering med zink. Strukturen och karaktären på snön påverkas av att den plogas, transporteras och dumpas på plogvallar eller körs till snödeponier. 15

18 Resultat från några studier av urban snö. Kan vi förutsäga snöns kvalitet I tabellen nedan redovisas resultaten från några av de undersökningar som utförts på urban snö. Trafik Konduk- P tot Pb Zn Cu belastning tivitet (J.I&II) (J.I&II) (J.I&II) (J.I&II) (fordon/dygn) (ms/cm) Sverige Malmqvist (1983) gräs gräs gräs Norge Lygren et al. (1984) Sverige, Luleå Ytterområde O 5, ,4-4,8 6,9-22 1,0-3,0 Denna undersökning Bostadsområde O 5, ,6-8,1 9,5-24 1, , , , Centrum O 8, , , , Norge O 15 <0,1 1,2 2,5 0,4 Baekken (1994) <0, <0, , , <0, En jämförelse av studierna i Göteborg och Luleå, med fordon/dygn, visar att blykoncentrationen minskat betydligt från 1983 till 1995, vilket förklaras av införandet av katalysatorer och blyfri bensin. (Året efter Luleåstudien förbjöds blyad bensin i Sverige). Koncentrationerna för zink och koppar är däremot ungefär desamma. 16

19 Tabellen visar också att koncentrationerna av de olika ämnena varierar mycket mellan olika undersökningar, men också inom de olika undersökningarna. Skillnaderna beror på en mängd olika faktorer som exempelvis lokalisering, snöns densitet, lufttemperatur och tidpunkt. Dessutom varierar koncentrationen av föroreningar år från år för samma plats, eftersom mängden snö varierar. Om vi för Bodenvägen i Luleå utgår från koncentrationerna från 1995 och antar att det under de senaste 35 åren i princip har producerats samma mängd föroreningar varje år, kan man med hjälp av mängden nederbörd uppskatta minimum- respektive maximumkoncentrationerna under denna period. Med detta sätt att räkna har exempelvis zinkkoncentrationen varierat mellan 472 /Agll (1964/65) och /Ag/I (1995/96). För att få en mer korrekt bedömning måste man emellertid också ta hänsyn till att källorna till föroreningarna har ändrats. De årliga mängderna av olika ämnen kan vara ett mer användbart mått än koncentrationerna. 17

20 KapitelS Vart tar föroreningarna vägen? Snön, och därmed föroreningarna i den, kommer att flyttas under vintern. Hur den flyttas är avgörande för var föroreningarna hamnar. Valet av strategi för snöhantering bestämmer var föroreningarna hamnar Snö ger oss, i motsats till regn, möjlighet att bestämma var föroreningarna i slutändan ska hamna. Olika strategier för plogning, halkbekämpning, transporter och deponering kan således utvecklas för att minimera miljöbelastningen. De olika momenten kan alla utföras på olika sätt, exempelvis kan snön: lämnas kvar på den plats där den föll; transporteras en kort sträcka till en lokal snödeponi, eller transporteras en längre sträcka till en central deponi. Då "snöhantering" tar hänsyn till miljön kommer tätorterna att delas in i olika områden med hänsyn till snöns kvalitet. Dessa områden kommer att ändras under vinterns gång. Till exempel kan en stad delas in i vita, grå och svarta zoner där de vita zonerna representerar områden med ren snö under hela vintersäsongen, de svarta zonerna representerar smutsig snö under hela vintern och de grå är snö som är ren i början av vintern och smutsig i slutet. Denna indelning måste ske individuellt för enskilda städer eftersom de lokala förutsättningarna varierar. Vid indelningen av staden i olika zoner ska således hänsyn tas till snöhanteringsstrategier, lokala förhållanden och källor till föroreningar. Man ska också komma ihåg att de lösta respektive partikelbundna fraktionerna av föroreningar i snön uppför sig på olika sätt med avseende på tiden. Om det är den lösta fraktionen som är av intresse måste snön tas bort tidigare än om det är de partikelbundna, eftersom de lösta substanserna lämnar snön i början av smältperioden (Viklander 1997). 18

21 Beroende på hur förorenad snön är och de lokala förutsättningarna kan snön deponeras på en lokal eller central deponi, som är landeller vattenbaserad. Under säsongen kommer snön och de sediment och föroreningar som finns i snön att flyttas. Snön som transporteras till snödeponier Snö som transporteras bort från vägar och parkeringsplatser tippas antingen direkt i vatten eller på landbaserade deponier. Om snön tippas direkt i vatten kommer de partikelbundna ämnena att ansamlas på botten, medan de lösta fraktionerna till stor del går in i de biologiska systemen. För snö som deponeras på land stannar så mycket som 90 till 99 % av föroreningarna på markytan efter det att snön smält (Viklander, 1997). Det som ligger kvar på ett snödeponiområde har visat sig vara mycket förorenat (Droste and Johnston, 1993). En undersökning i Ottawa visade att koncentrationen av bly i sediment från ett snödeponiområde var mer än en tiopotens högre än motsvarande från icke sammanblandade sediment (Milne and Dickman, 1977). Sedimenten lämnas antingen på deponiområdet under en lång tid, med ett förmodat långsamt utläckage av ämnen till grundvattnet, eller så rensas de bort från deponiytan och återanvänds som exempelvis vägfyllningsmaterial eller transporteras till en grusdeponi. Metallernas rörlighet i marken beror på flera faktorer såsom jordtypen, humusinnehållet, vattnets kvalitet och den geokemiska miljön. Om ph i jorden minskar, minskar även kapaciteten att binda metalljoner och därmed kan adsorberade joner frigöras. Hög saltkoncentration minskar adsorptionen av tungmetaller. En undersökning av marken under en snödeponi visade att en del natrium och klorid lakades ur från marken under sommarmånaderna och trots detta påvisades en ackumulerad ökning av salt och bly år från år (Scott, 1980). Behandling av smältvattnet? Om smältvattnet ska tas om hand bör det inte ledas till ett kommunalt reningsverk, eftersom det rör sig om stora mängder under en relativt kort tidsperiod. Flödesökningar på upp till 300 %har rapporterats vid snösmältning. Jämfört med kommunalt spillvatten har smältvattnet låg temperatur vilket har negativa effekter på såväl reningseffekten som den praktiska driften av verket. Även 19

22 reningskostnaderna ökar. Dessutom innehåller smältvattnet organiska ämnen och metaller som inte de kommunala avloppsverken är dimensionerade för, vilket medför att avskiljningsgraden för dessa är låg. Det finns också risker för ökad sammanblandning av avloppsslammet. Om smältvattnet skall behandlas måste många faktorer tas i beaktande. En av dessa är möjligheten till infiltration under deponin. Mätningar under Luleå kommuns snödeponi visade att marken började tina under våren (Viklander 1997). Smältvattnet skulle därmed kunna infiltrera men eftersom jorden är vattenmättad medför det att en stor del av smältvattnet troligen rinner av som ytvatten. Andra faktorer som måste tas hänsyn till är smältvattnets behandlingsbarhet med avseende på dess låga temperatur, innehåll av metaller och organiska ämnen och dess varierande flöde. Behandlingsbarhet har studerats av Droste och Johnston (1993) och Viklander et a!., (1997). Flödets stora variationer medför att någon typ av utjämning troligen skulle bli nödvändig. Hur denna magasinering påverkar föroreningar och partikelfördelning vet vi inte. Snön som lämnas kvar i stan Den snö som lämnas kvar i tätortens centrum och i bostadsområden kan delas in i snö som är påverkad av snöhanteringen och opåverkad snö. Smältvattnet från den opåverkade snön rinner av till dagvattensystemet, till en lokal recipient, eller infiltrerar i marken. Under snösmältningen bidrar ett större område till ytavrinning jämfört med vid regn eftersom marken är frusen och infiltrationsmöjligheterna då är begränsade. Smältvattnet från snö på gräsytor etc orsakar i princip samma miljöeffekter som ett regn dock med den skillnaden att smältvattnet kan ge upphov till en så kallad surstöt (Viklander, 1997). 20

23 Den bortplogade snön hamnar antingen på hårdgjorda ytor eller gräsytor som exempelvis diken. För snön på gräsytor och diken är rörelsemönstret för föroreningarna liknande som för en snödeponi. Smältvatten från snö på hårdgjorda ytor kommer antingen att avrinna till dagvattensystemet eller till en recipient. Koncentrationen av föroreningar i snön är högre än i det smältvatten som når dagvattensystemet. Smältvattnets sammansättning påverkas bl a av smältintensiteten. Under en lång smältperiod med låga flöden stannar en stor del av sedimenten, och då speciellt de större partiklarna, kvar på marken. En intensiv snösmältning med höga flöden drar med sig mer sediment från vägytan. Vid en undersökning i Göteborg fann man att koncentrationen av zink, kadmium, bly och koppar i smältvattnet trefaldigt överskred EPA:s toxicitetsvärde (EPA =Naturvårdsverket i USA) (Morrison et al., 1986). En studie i Tyskand visade att koncentrationen av suspenderat material var två till fem gånger högre i smältvatten än i dagvatten orsakat av regn (Daub et al., 1994). Sedimenten som blir kvar på vägytan blir antingen uppsopade, virvlas upp i luften eller sköljs bort vid de kommande regnen. En del av sedimenten sopas upp under våren när snön har smält. Intresset för uthålliga system och kretsloppstänkande kräver att material återanvänds. Detta gäller även den sand eller annat material som används för att erhålla halkfria gator under vintern. En sådan återanvändning skulle ge ekonomiska fördelar, men kan vara tveksam från miljösynpunkt. Under våren 1996 genomfördes en undersökning i Luleå av sediment som låg kvar på vägytan efter det att snön smält (Viklander, 1997). Studien visade att mängden sediment på vägytan var märkbart påverkad av om det fanns en trottoar eller inte. För två vägar, en med trottoar och en utan, men med i princip samma trafikbelastning, ackumulerades mycket mer sediment på vägen med trottoar. Resultaten visade också att för vägarna utan trottoar ökande mängden sediment med ökad trafikbelastning. Trottoaren påverkade också fördelningen av partikelstorleken. Sediment från en väg som gränsade till ett gräsbeväxt dike innehöll en större andel mindre partiklar jämfört med en väg med trottoar. För vägar utan trottoar var fördelningen av partikelstorleken ungefär densamma oberoende av trafjkbelastningen. En förklaring till detta skulle kunna vara att trafikbelastningen inte har någon betydelse 21

24 för fördelningen av partikelstorleken. En annan och mer trolig förklaring är att sopmaskinen endast tar bort partiklar inom ett visst storleksintervall. För de sediment som ingick i studien var koncentrationen av tungmetaller, med två undantag, högst för den minsta fraktionen (mindre än 75 /lm). Generellt tenderade metallkoncentrationen att minska med en ökad partikelstorlek. Blandprov av sediment från vägarna från centrum visade en ökad koncentration av metaller med ökad trafikbelastning. Rörelsemönstret för snö, sediment och föroreningar beror inte bara på snöhanteringsstrategin utan också på stadens utformning, dvs i första hand utrymme för lagring av snön, och på mängden snö, vilken varierar år från år. Mängden fallande snö påverkar mängden snö som transporteras till deponi, vilket i sin tur påverkar rörelsemönstret för sediment och föroreningar i en tätort under vintern. För att illustrera detta visas i tabellen nedan nederbördsmängd, åtgång av friktionsmaterial samt mängden snö till deponi för två år med stora skillnader i nederbörd. Variation i snömängder och sand för två olika år. (Forsberg, 1996) Nederbörd som snö (mm) Sand och flis (ton) ISnö till centrala snödeponin (tm 3 ) 94/ / ,4 22

25 Kapitel 6 Vilka miljöeffekter och andra olägenheter kan befaras? Under smältperioden kan snö från våra tätorter ha en negativ effekt på vatten, mark, vegetation, djur och mikroorganismer. Effekten beror både på smältvattnets egenskaper, som koncentration av föroreningar, volym, flöde, och temperatur, samt på egenskaperna hos recipienten. Eftersom snösmältningen äger rum under en kort period under våren kan belastningen på recipienterna momentant bli mycket höga. Beroende på koncentrationen av föroreningar kan effekterna antingen bli akut toxiska eller uppkomma efter en längre tid. De effekter som kan drabba ett ytvatten är bland annat att: syreinnehållet i ytvattnet minskar, turbiditeten ökar, bankar av slam byggs upp, näringsämnen leder till övergödning, tungmetaller och organisk substans går in i näringskedjan vilket kan leda till förgiftning, ur ett långsiktigt perspektiv kan metaller i sedimenten som ackumulerats på botten lösas ut. Grundvattnet påverkas genom infiltration och är mest känsligt för de höga koncentrationerna av tungmetaller och vägsalt. Sediment, tungmetaller och oljor som ligger kvar i dikena efter vägarna kan påverka marken och vegetationen. Försurning kan orsaka läckage av näringsämnen i jorden medan salt ökar metallernas rörlighet (Amherin et al., 1992). Marken kan"sättas igen" med sediment. Salt kan skada vegetationen, eftersom absorption av vatten och näringsämnen minskar på grund av natrium och klorid. Olja är giftigt för vegetationen och i koncentrerad form förstör den jorden. Tungmetaller är giftiga och påverkar vegetationens tillväxt. 23

26 Salt bidrar även till att fordonen, vissa delar i vägar och broar och en del va-ledningar korroderar snabbare. Exempel på sådana är bilchassin, belysningsstolpar, vägräcken, armeringsjärn i betong och vissa dagvattenledningar. Förutom de direkta skadeverkningarna av föroreningarna i smältvattnet ger det stora antalet lastbilar som är inblandade i snötransporterna upphov till miljöproblem såsom avgasutsläpp och buller. Det är dessutom vanligt att lokala snöupplag, vissa av temporär karaktär, byggs upp inne i centrum och i bostadsområden. Dessa försenar vegationsstarten på våren. De kan även medföra risk för personskada eftersom barn tycker om att leka i snöhögarna, som ibland även innehåller stora mängder skräp och glas. 24

27 Kapitel 7 Undersökningar i Luleå Vid avdelningen för VA-teknik, Luleå tekniska universitet, har det under ett flertal år pågått forskning med inriktning på snön i våra tätorter. Det övergripande syftet med dessa undersökningar har varit att öka kunskapen om hur snön i våra tätorter påverkar vår miljö, ekonomi och välbefinnande. Med en ökad kunskap kan man utarbeta snöhanteringsstrategier som tar hänsyn till såväl miljö som ekonomi. Forskningen som utförts i Luleå kan delas in i följande områden: Kvalitetsvariationen hos urban snö med avseende på föroreningsgrad, distribution av föroreningar samt tidsvariationen för såväl enskilda ämnen som koncentrationerna för olika platser. Detta arbete har i huvudsak fokuserats på tungmetaller. Syftet i denna delundersökning var att studera urban snö i sin faktiska miljö under en hel vintersäsong. På grund av att Luleå kommun utförde sin normala snöhantering under provperioden påverkades vissa av provplatserna, men eftersom detta är fallet för snö i en tätort återspeglas de faktiska förhållandena. Dessa resultat presenteras under rubriken "Snökvalitet" nedan. Innehållet av tungmetaller och fosfor samt kornstorleksfördelningen hos det sediment som ackumulerats på en väg under vintern och sedan sopats upp efter det att snön smält på våren. Syftet med denna studie var att i ett första försök undersöka om det är möjligt att återanvända det sediment som sopas upp från gator och vägar på våren. Både praktiska aspekter och kemiska egenskaper hos sedimenten var av intresse och därför utfördes såväl fysiska som kemiska analyser av materialet. För att säkerställa att analyserna utfördes på det sediment som faktiskt sopades upp på våren användes Luleå kommuns sopmaskin vid provtagningen. Dessa resultat presenteras under rubriken "Sopsand - sediment på gator" nedan. 25

28 Föroreningstransporten från en snödeponi. Uttransporten av föroreningar från urbana snödeponier samt smältvattnets sammansättning har studerats i tre olika skalor: laboratorie-, pilot- och fullskala. Vid laboratorieundersökningarna utfördes en detaljerad studie av bland annat hur smältoch frysningscykler inverkar på föroreningstransporten. Pilotstudierna utfördes vid verkliga förhållanden, dock med undantaget att smältvattnet inte tilläts att infiltrera i marken. Resultaten från pilot- och laboratorieundersökningarna har sedan jämförts med resultat från Luleå kommuns huvudsnödeponi. Dessa resultat presenteras under rubriken "Snödeponier" nedan. Resultaten visade att vägens utformning har betydelse för mängden föroreningar i snön. Snökvalitet Koncentrationen av suspenderat material, metaller och fosfor visade att snöns lokalisering hade stor betydelse för kvaliteten. Platser med störst trafikbelastning hade högst koncentrationer och platser utan trafik lägst koncentrationer i såväl centrum som bostadsområden. Trafiken är alltså en betydande källa till föroreningar i snö. Skillnaden mellan de olika provplatserna var än mer uttalad när man jämförde mängden (mg/m 3 ) föroreningar. För de lösta fraktionerna var resultaten mer komplicerade och inget enkelt samband kunde urskiljas. Det fanns ett tydligt samband mellan ph och mängden suspenderande materia!. Snö från platser med högre trafikbelastning hade högre ph-värde, dvs partiklarna i snön hade en buffrande effekt. Konduktiviteten (dvs förmågan att leda elektrisk ström) i snön på platserna utan trafik skilde sig tydligt från de med trafik. Eftersom Luleå kommun inte använder sig av salt, varken direkt eller inblandat i friktionsmaterialet, är en trolig förklaring att salt följer med fordonen från landsvägarna in till centrum. 26

29 Resultaten visade också att vägens utformning har betydelse för mängden föroreningar i snön. Snö som fick ligga kvar utefter en väg tills den antingen transporterades eller smälte bort på våren, innehöll dubbelt så stora mängder föroreningar som snö utefter en väg som gränsade till en brant lutande slänt, där snön och dess föroreningar transporteras iväg från vägen. Förändringar med tiden Koncentrationen av de olika ämnena varierade med tiden. I plogkarmarna längs vägarna ökade koncentrationen av föroreningar med tiden, medan den för platser utan trafik varierade under hela provperioden. För alla platserna erhölls dock den högsta koncentrationen av suspenderat material vid det sista provtillfället. Detta förklaras av att smältvattnet lämnar snön medan partiklarna stannar kvar (Viklander, 1997). Mängden ämnen (mg/m 3 ) ökade med tiden för såväl platserna utan trafik som med trafik. För provplatserna utefter vägarna påverkades dock mängden föroreningar av snöhanteringsoperationerna, speciellt de partikelbundna ämnena. Undersökningarna visade också att snöns struktur och karaktär påverkas då den plogas, transporteras och dumpas på plogvallar eller körs till snödeponier. För de lösta fraktionerna kunde inget entydigt samband utläsas, med undantag för lägre koncentrationer i slutet av perioden då temperaturen steg över noll grader Celsius. Detta förklaras av att den lösta fraktionen, i motsats till partiklarna, lämnar snön med smältvattnet (Schöndorf, 1984, Westerström, 1996 och Viklander 1994). Sopsand - sediment på gator I denna undersökning analyserades innehållet av tungmetaller och fosfor samt fördelningen av kornstorlek hos det sediment som ackumulerats på en väg under vintern och sedan sopats upp efter det att snön smält på våren. Mängden sediment samt fördelning av kornstorlek För två vägar med i princip samma trafikbelastning, den ena med trottoar och den andra utan, ackumulerades betydligt större mängder sediment på vägen med trottoar. Trottoaren hindrade alltså 27

30 För att säkerställa att analyserna utfördes på det sedirnent sorn faktiskt sopades upp på våren användes Luleå kornrnuns soprnaskin vid provtagningen. sedimenten att lämna vägbanan. För vägar utan trottoar ökade mängden sediment med ökande trafikbelastning. Trottoaren påverkade också sedimentens fraktionsfördelning, en väg som gränsade till ett dike innehöll en större andel mindre partiklar än en väg med trottoar. Den mindre andelen av finpartikulärt material för vägar med trottoarer förklaras delvis av att kantstenen fungerar som ett hinder för de större partiklarna, vilka inte orkar passera trottoarkanten. För vägar utan trottoar var fraktionsfördelningen ungefär densamma oberoende av trafikbelastningen. Detta skulle kunna tolkas som att trafikbelastningen inte har någon påverkan på fördelningen av kornstorlek. Tidigare studier har dock visat att en hög trafikbelastning effektivt krossar sedimenten på vägbanan (Ellis, 1982). En annan förklaring kan vara att sopmaskinen endast tar upp en specifik sedimentsammansättning. Detta motsägs dock av resultatet från vägen med kantsten/trottoar vilket skilde sig från de övriga. Ytterligare studier får därför anses nödvändiga. Tungmetaller I centrum erhölls de högsta koncentrationerna av kadmium, bly och zink utefter vägen med den högsta trafikbelastningen, medan däremot den högsta koncentrationen av koppar fanns utefter vägen med lägre trafikbelastning. Att kopparkoncentrationen är högre trots en lägre trafikbelastning kan förklaras av att koppar härrör från en annan "källa". USA:s Naturvårdsverk (USEPA) har föreslagit riktlinjer för metallinnehåll i sediment (USEPA, 1974). Jämförelser med dessa riktlinjer visar att sedimenten i centrum överskred gränsvärdena för zink och koppar för såväl den låg- som högtrafikerade vägen. För den högst trafikerade vägen överskreds dessutom gränsvärdet för bly. 28

31 Metallernas tillgänglighet varierade mellan cirka 5 %för koppar och bly och 40 %för kadmium. Det var ingen större skillnad mellan låg- respektive högtrafikerade vägar. Jämfört med andra undersökningar (Stone and Marsalek, 1996) var andelen tillgänglig metall låg i denna undersökning. Man ska dock komma ihåg att proverna togs sent i april, och att det är troligt att en del av metallerna då redan hade lakats ur sedimenten. Metalldistributionen i olika storleksfraktioner För de två vägarna med i princip samma trafikbelastning, en i ett bostadsområde och en i centrum, erhölls liknade resultat. Tungmetallkoncentrationerna var högst för den minsta fraktionen (mindre än 75!-tm) och koncentrationerna tenderade att minska med en ökad partikelstorlek. Vägen med den högsta trafikbelastningen uppvisade dock andra resultat. Dels minskade inte koncentration med ökande partikelstorlek lika uttalat, dels hade inte den minsta fraktionen den högsta koncentrationen av kadmium och bly. Snödeponier För en landbaserad snödeponi stannade den största delen av föroreningarna i det gruslager som ansamlas under snödeponin när den smälter, och endast en mindre del (1 till 10 %) följde med smältvattnet. De lösta fraktionerna lämnade snön i början av smältperioden, medan de partikelbundna ämnena kontinuerligt följde med smältvattnet. En så kallad surstöt erhölls dock inte. Då snön smälter påverkas den av tinings- och frysningscykler. Laboratorieundersökningen visade att sådana cykler fördröjde uttransporten av de partikelbundna ämnena jämfört med kontinuerlig tining. Detta kan delvis förklaras av att partiklarna i snön ackumuleras och därmed fördröjs på de islinser som formas i snöklumpen vid tining. Partiklarna filtrerades sannolikt även under passagen genom snön. I snön förekommer den största delen av föroreningarna bundna till partiklar, i motsats till i smältvattnet där de i stor utsträckning finns i löst form. Att andelen partikelbundna ämnen är betydligt större i snön än i smältvattnet förklaras av att en stor del av de partikelbundna ämnena stannar kvar i det naturliga filter som bildas då snön smälter. 29

32 Kapitel 8 Rekommendationer Med ledning av de kunskaper vi fått i vårt forskningsarbete vid Luleå tekniska universitet vill vi lämna följande rekommendationer om snöhantering i kommunerna. Snöhantering För att minimera miljöbelastningen under vinterperioden bör man eftersträva en helhetssyn på snöhanteringen. En sådan innefattar röjning, transport, snödeponering, smältvattnets avledande samt omhändertagande av sedimenten. Hänsyn måste därvid tas till snöns föroreningsinnehåll. Detta kan göras genom att dela in kommunens centrala delar i olika områden med hänsyn till snöns kvalitet. Indelningen kommer inte att vara konstant under hela vintern utan variera med tiden. En kommun kan t ex delas in i vita, grå och svarta zoner, där de vita zonerna representerar områden med ren snö under hela vintersäsongen, de svarta zonerna representerar smutsig snö under hela vintern och de grå har snö som är ren i början av vintern och smutsig i slutet. Denna indelning måste ske individuellt för varje enskild kommun, eftersom de lokala förutsättningarna varierar. Vid indelningen av staden i olika zoner ska således hänsyn tas till snöhanteringsstrategier, lokala förhållanden och källor till föroreningar. Deponier Valet av deponering bör baseras på snöns kvalitet. Om snön delats in efter dess föroreningsinnehåll så kan den mindre förorenande snön tillåtas att deponeras på platser där dagvattenutsläpp tillåts, i vissa fall kan även deponering i vatten tillåtas. Den mer förorenade snön skall dock deponeras på land. Vid val av plats för deponin bör hänsyn tas till avrinningsförhållanden och markens beskaffenhet. Marken under snödeponin bör vara tät (lågpermeabel) så att inte smältvattnet infiltreras okontrollerat. 30

33 Smältvattnet Smältvatten från mindre förorenad snö, kan betraktas som dagvatten, och tillåtas att infiltrera i marken eller avrinna till närmaste (lämplig) recipient. Smältvatten från förorenad snö bör tas om hand på lämpligt sätt, det bör dock inte ledas till det kommunala reningsverket. Smältvattnet bör inte heller infiltreras i marken direkt utan föregående "behandling". Exempelvis kan smältvattnet ledas via gräsbeväxta diken, så att föroreningarna hinner avsättas och fångas upp. Andra metoder som reducerar en stor del av föroreningarna i smältvattnet är filtrering och sedimentering, eftersom den största delen av föroreningarna i snön är bundna till partiklar. För att reducera de lösta fraktionerna måste exempelvis någon form av fällning användas. Sediment Sedimenten som finns kvar på ett deponiområde eller sopas upp på vägarna efter snösmältningen bör inte återanvändas utan att hänsyn tas till dess kvalitet. För att kunna återanvända sediment är det troligt att man måste göra någon form av uppdelning i en användbar respektive inte användbar fraktion. Denna uppdelning kan exempelvis ske genom siktning. 31

34 KOMMUNFORBUNDETS SKRIFTER ~~SVENSKA KOMMUNFÖRBUNDET GATUTEKNIK ORGANISATION OCH EKONOMI Dec 1998 Nedanstående titlar kan beställas från Kommentus Förlag, tfn , fax Efter presentationen av varje skrift anges beställningsnummer samt pris exkl moms vid beställning av enstaka resp minst fem ex. Svenska Kommunförbundet ger ut en mängd skrifter om gatuteknik, gatuunderhåll, parkering m m. Senaste nytt finns alltid på Kommunförbunets webbplats Upphandling & konkurrens Beställarstrategier Denna bok i serien från Kommunförbundets samarbete med Institutet för ekonomisk forskning vid Lunds Universitet, beskriver på ett mycket genomgripande sätt hur kommunen kan upprätthålla och stärka en fungerande konkurrenssituation /125 kr Funktionella gator Det blir allt mer vanligt att kommunerna upphandlar drift och underhåll av gator & vägar och parker i konkurrens. Man ställs då inför andra problem än när man upphandlar nyanläggningsprojekt. Hur ska man formulera kraven på drift- och underhållsstandard. hur ska resultatet följas upp och kontrolleras. hur utformas ett förfrågningsunderlag, vilka kontraktsbestämmelser gäller? För att underlätta kommunernas arbete finns nu denna handledning, som innehåller en omfattande beskrivning av förfrågningsunderlag och övriga anbudshandlingar. Mallar kan hämtas gratis på Internet /375 kr Externa resurser i kommunaltekniken En ny syn på hur konkurrensutsatt kommunernas tekniska verksamheter egentligen är. En av bokens slutsatser är att det är viktigare att öka den verkliga konkurrensgraden inom redan konkurrensutsatta verksamheter. än att ytterligare öka marknadsgraden /125 kr Funktionella parker Handledning för upphandling av drift- och underhållsentreprenader för parker, som innehåller en omfattande beskrivning av förfrågningsunderlag och övriga anbudshandlingar. Så långt som möjligt formuleras kraven på driftoch underhållsstandard som funktionskrav. En speciell finess med denna handledning är att standarden/funktionen för parkernas olika ytor och typer av vegetation beskrivs med en standardiserad fotolikare. Mallar kan hämtas gratis på Internet /375 kr Hårda marknader Kommunernas tekniska förvaltningar utnyttjar i stor utsträckning resurser utanför den kommunala organisationen, s k externa resurser. Men det skiljer mycket mellan olika kommuner, och volymen anbudsupphandlad verksamhet är genomgående låg. Syftet med denna skrift är att fördjupa insikten i hur de kommunaltekniska förvaltningarna samspelar med marknadsaktörerna. Skriften bygger på en studie av marknadsutnyttjandet inom kommunalteknisk verksamhet som Institutet för ekonomisk forskning vid Lunds universitet genomfört på uppdrag av Svenska Kommunförbundet /125 kr Ljus över konkurrensen Trots att drift & underhåll av kommunens gator och vägar generellt blir billigare, ligger belysningskostnaderna kvar på samma höga nivå. I denna skrift ges uppmuntran och stöd till kommuner som vill konkurrensutsätta skötseln av gatubelysningen, och skapa sunda och affärsmässiga förhållanden mellan väghållare och eldistributör /125 kr Rätt pris på asfalten Asfaltunderhållet kostar varje år kommunerna 850 miljoner kronor. Skriften är en redogörelse för prisbild och konkurrenssituation (eller snarare brist på konkurrenssituation) när det gäller entreprenader för asfaltbeläggningar kr Upphandling av avfallshämtning Två omständigheter har bidragit till att en ny mall för upphandling av avfallshämtning tagits fram i