tidskrift för politisk filosofi nr årgång 15

Transkript

1 tidskrift för politisk filosofi nr årgång 15 Bokförlaget thales

2 replik till torbjörn tännsjö Per Bauhn & Dilsa Demirbag-Sten torbjörn tännsjö (tt) försöker i sin artikel»hedersmoral ett problem i västerländsk sjukvård?» på en gång relativisera och legitimera hedersmoral och hedersvåld. TT:s försvar av hedersvåld bygger på ett funktionalistiskt resonemang kring nyttan och nödvändigheten av hedersmoral och hedersvåld. Detta argument förutsätter dock att den samhällsordning som hedersmoralen och hedersvåldet ska upprätthålla i sig är moraliskt berättigad, vilket vi kommer att bestrida. 1. Relativiseringen av hedersvåld tt vill»fördjupa förståelsen av det fenomen, som har omtalats som hedersrelaterat våld». För honom innebär detta att först beskriva det hedersrelaterade våldet som relaterat till en»hedersmoral», och sedan notera att»hedersföreställningar är ett utbrett fenomen i alla samhällen». Märk väl glidningen i två steg här. Diskussionens utgångspunkt är hedersrelaterat våld. Men TT glider snabbt vidare till det mer allmänna hedersmoral, för att sedan göra ytterligare en glidning till hedersföreställningar. Därmed förväntas den som finner något anmärkningsvärt med hedersvåld hamna i den besvärande situationen att behöva ta avstånd från hedersföreställningar i allmänhet. Om jag hävdar att min heder fordrar att jag betalar tillbaka ett lån på utsatt tid, eller att jag håller mitt löfte att ställa upp för en sjuk vän, så kan jag tillskrivas en hedersmoral. Men därmed har jag plötsligt hamnat i sällskap med talibaner och salafister som ser det som rätt, och rentav plikt, att döda systrar och döttrar som inte täcker ansiktet med tyg, som talar med främmande män, som går i skolan, som söker ett arbete utanför hemmet, eller som har utomäktenskapliga sexuella förbindelser. Det är första steget mot en förväntad insikt om att det är»samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige», som TT:s tidigare tidskrift för politisk filosofi nr

3 per bauhn & dilsa demirbag-sten partifrände Gudrun Schyman uttryckte det För att ytterligare nöta ner våra trösklar när det gäller att se hedersmoralen som rumsren ger TT oss exempel ur den västerländska kulturhistorien på hur hedersprinciper sanktionerat såväl dödande av andra som riskerande av eget liv. De homeriska hjältarna och de duellerande 1600-talsmusketörerna, liksom mer samtida fiktiva figurer, som Sopranos, får här lämna bidrag till argumentet. Till och med den nuvarande svenska lagstiftningen om hets mot folkgrupp, med dess formulering om»missaktning» tas som intäkt för»en typisk hedersmoral». Men en hedersmoral handlar inte bara om att heder i allmänhet spelar en stor roll, utan framför allt om en strävan att kontrollera kvinnors sexualitet. Som TT själv slår fast är den en»kollektivistisk, patriarkal, och sexualiserad moral». De normer som ingår i denna moral rättfärdigas med hänvisning till en etniskt eller religiöst förankrad tradition vilket givetvis inte innebär att alla medlemmar av den etniska eller religiösa gruppen i fråga accepterar dessa normer. I denna mening kan den moral som vi här diskuterar sägas vara tribalistisk. Den bygger på vad Jonathan Glover har kallat ett»tribalt medvetande», det vill säga en grupps föreställning om sig själv som en gemenskap med en identitet baserad på etniska egenskaper som språk, religion och kultur (se Glover 2001: s. 144). Normerna fokuserar dessutom på skam snarare än heder. Det hedersrelaterade våldet aktiveras som en reaktion på en skam som antas ha drabbat gruppen på grund av främst unga kvinnliga medlemmars otillåtna agerande i frågor som har med sexualitet att göra. Typiskt för denna moral är dess drag av återhållande och straffande sanktioner. Kontroll och straff drivs av den negativa ambitionen att förhindra och beivra upplevd skam, i form av brott mot sexuella tabun, inte av en positiv ambition att främja heder i allmänhet. För att undvika missförstånd bör vi alltså inte använda en allmän och missvisande term som»hedersmoral», utan i stället tala om en tribalistisk skamcentrerad sexualmoral. Med denna precisering blir det också lättare att skilja ut den moral som har att göra med det 28 tidskrift för politisk filosofi nr

4 replik till torbjörn tännsjö vi kallar hedersvåld från alla andra normsystem som på något sätt aktualiserar hedersbegreppet. Den tribalistiska skamcentrerade sexualmoralen går alltså inte att utan vidare placera i samma fack som andra moralsystem där begrepp som heder och ära spelar en stor roll, som till exempel 1600-talets musketörsetik. Att bli musketör var ett val, och i rollen som musketör förväntades man förvisso svara på utmaningar mot ens ära, men ingen var tvungen att bli musketör. Man kunde undandra sig duellerandets förpliktelser genom att välja en annan bana. Men de kvinnor (och ibland även män) som utsätts för den tribalistiska skamcentrerade sexualmoralens sanktionerade våld kan inte välja bort det sammanhang inom vilket våldet utövas. Sanktionerna följer med familjetillhörigheten, den tribalistiska gemenskapen, och är inte en följd av val som individen har gjort. Inte heller är det lyckat att jämföra missaktningsbegreppet i den svenska hetslagstiftningen (eller för den delen närbesläktade lagtexter om förtal) med tribalistisk skamcentrerad sexualmoral. Det handlar inte bara om skillnaden mellan kollektivistiska och individualistiska hedersbegrepp, som TT menar. Det handlar också om vem som har rätt att fatta beslut om vad som är ett brott och vilka sanktioner som bör bli följden. Lagstiftningen syftar nämligen till att markera att det är statens uppgift, inte den tribalistiska gemenskapens, att avgöra vad man måste finna sig i. I demokratin stiftas lagarna av medborgarnas representanter och upprätthålls av polis och domstolar, som förväntas tjäna hela samhällets intressen. Lagarna kan fritt diskuteras och revideras i en beslutsprocess som åtminstone indirekt (när medborgarna väljer sina representanter) är öppen för alla. Här finns inget som påminner om den tribalistiska gemenskapens slutna värld, där traditionen eller religiösa auktoriteter fäller avgörandet. Det vi kallar hedersrelaterat våld är alltså inte att jämföra med när någon ställs inför rätta för att ha ägnat sig åt hets mot folkgrupp eller förtal av individ. Det är inte en fråga om»samma strukturer här som där». Dessutom, även om det i en grå forntid skulle ha praktiserats en tribalistisk skamcentrerad sexualmoral i Sverige, 1 tidskrift för politisk filosofi nr

5 per bauhn & dilsa demirbag-sten så är det givetvis inget argument för att vi idag bör tolerera utövandet av en sådan moral inom landets gränser. Slaveri, tortyr och barnarbete har också varit allmänt förekommande, men det är ingen grund för att tolerera deras förekomst här och nu. 2. Den tribalistiska skamcentrerade sexualmoralens funktionalitet tt argumenterar för att en tribalistisk skamcentrerad sexualmoral kan vara försvarbar, åtminstone i den meningen att den under vissa bestämda historiska och sociala omständigheter är funktionell. Han anger två olika grunder för denna tes. Först har vi vad vi kan kalla det hobbesianska argumentet: Kollektivistiska moralsystem kan utgöra en tillgång för individen i en kaotisk miljö, präglad av allas krig mot alla. TT skriver: [M]an kan tänka sig andra sammanhang, där just den sociala ordning, som hedersmoralen möjliggör, är det bästa som står att erhålla till skydd för individen. I brist på en välordnad stat, i ett samhälle präglat av klaners hänsynslösa kamp mot varandra, kan hedersmoralen vara något det är klokt, som en tumregel, för individen att hålla sig till. Problemet med det hobbesianska argumentet är att samma kollektivistiska moral som förväntas skydda individen är också motorn i det tribalistiska tänkande som håller igång klankrigen. Klanens ära, dess ledares vilja till makt, rikedom och territoriell expansion, och de enskilda medlemmarnas obrottsliga lojalitet är ett recept för ett permanent krigstillstånd, som sedan i sin tur motiverar individernas fortsatta lojalitet mot sin klan. Ur individens perspektiv skulle det vara bättre om denna situation fick den lösning som Hobbes själv förespråkade, nämligen att en statsmakt etableras, som kuvar alla klaner och framtvingar en fred som inte kan utmanas av någon lokal auktoritet. TT:s andra argument handlar mer specifikt om det funktionella i gruppens kontroll av medlemmarnas sexualliv. Vi kan kalla det nyttoargumentet för hedersvåld: Kontrollen av den romantiska sexualiteten är nödvändig i ett 30 tidskrift för politisk filosofi nr

6 replik till torbjörn tännsjö samhälle där familjebildning och reproduktion är medel för den egna gruppen att befästa sin ställning bland andra grupper. Äktenskapet är en fråga om att göra förmånliga transaktioner på familjens vägnar. Då utgör romantisk kärlek i allmänhet, och homosexuell kärlek i synnerhet, hot. De hotar att underminera för familjen nyttiga relationer. Därmed kan hårda sanktioner mot sådant beteende vara förnuftiga. Här handlar det om familjens status inom ett klansamhälle. Till skillnad från det hobbesianska argumentet, som refererade till värdet för individen av att bejaka en tribalistisk moral, så handlar nyttoargumentet för hedersvåld om den mindre gruppens, familjens, hävdande av sin ställning inom ett större tribalistiskt system. Liksom i fallet med det hobbesianska argumentet kan vi emellertid ifrågasätta själva utgångspunkten för detta nyttoargument. För familjer i allmänhet skulle det sannolikt erbjuda större utvecklingsmöjligheter om man kunde frigöra sig från det tribalistiska systemet som sådant. Man skulle då kunna tillåta kvinnor att utbilda sig, arbeta utanför hemmet och tillföra familjen sina kunskaper och inkomster. I ett system som bygger på att kontrollera kvinnors sexualitet och omöjliggöra kontakter med världen utanför familjen låser man i stället in kvinnorna i hemmet. Därmed berövar man inte bara de enskilda kvinnorna, utan också familjen som sådan en utvecklingspotential, eftersom»det begränsade utrymmet för kvinnors utövande av aktörskap inverkar menligt på allas liv mäns såväl som kvinnors, barns såväl som vuxnas» (Sen 1999: s. 191, vår övers.). Vi måste också ställa oss frågande till värdet av ett socialt system där»familjebildning och reproduktion är medel för den egna gruppen att befästa sin ställning bland andra grupper». Det är inte sådana samhällssystem som skapar varaktiga grunder för social utveckling. De kan förvisso vara (negativt) socialt betydelsefulla genom att generera problem med lokal överbefolkning (som man då, i klantänkandets anda, löser genom att starta krig med andra klaner om begränsade resurser), men har knappast förutsättningar att skapa frihetliga och jämlika samhällen. I ett sådant samhälle är förvisso kontroll av romantisk sexuali- tidskrift för politisk filosofi nr

7 per bauhn & dilsa demirbag-sten tet och homosexualitet självklar och kanske också, som TT menar, nödvändig. Men vad följer av detta? TT menar att det följer att vi bör visa förståelse för den tribalistiska skamcentrerade sexualmoralen. Men en annan, mer rimlig, slutsats är att det vore bättre om sådana normer och den sociala ordning som upprätthåller dem försvann. Om en kultur bara kan överleva till priset av att den berövar kvinnor deras frihet och tar livet av homosexuella, så förtjänar den inte att överleva. Allra minst förtjänar den hjälp att överleva genom relativistisk förståelse och multikulturalistisk anpasslighet hos ett omgivande samhälle, som redan har distanserat sig från sådant tänkande. Mer generellt kan man ifrågasätta funktionalitetsargument av det slag som TT framför. Att något är funktionellt innebär inte att det är gott eller rätt. Barnarbete, slaveri, människooffer och utrotningsläger kan vara funktionella i förhållande till vissa ekonomiska, politiska eller religiösa mål. Men de blir inte mer försvarbara för det. Tvärtom får vi en anledning att ta avstånd från målen när vi ser att de motiverar sådana medel. När vi ska värdera funktionalitetsargument måste vi också se till de omständigheter under vilka människor fås att acceptera en ordning som berövar dem frihet. Alla accepterar uppenbarligen inte den tribalistiska skamcentrerade sexualmoralen ens i de grupper där den praktiseras. I så fall hade ju inte hot och våld behövt användas för att inskärpa sexualmoralen. Men vi måste sätta frågetecken också för dem inom gruppen som accepterar denna moral. TT menar att deras agerande är rationellt. Men vad betyder»rationellt» i ett sådant sammanhang? Handlar det bara om att de böjer sig för nödvändigheten? Kanske TT tänker sig att detta är rationellt i betydelsen»kostnadseffektivt». Det kostar helt enkelt mer att utmana systemet än att vara lojal mot det. Men i så fall skulle detta närmast vara ett argument för sekulära och frihetliga samhällen att öka trycket på grupper som praktiserar en tribalistisk skamcentrerad sexualmoral. Då blir det ju»rationellt» för gruppernas medlemmar att upphöra med en sådan moral. Men med rationellt handlande menar vi inte bara att försöka 32 tidskrift för politisk filosofi nr

8 replik till torbjörn tännsjö göra det bästa av svåra omständigheter, utan också att fatta välgrundade beslut, baserade på hållbara empiriska argument och logiskt korrekta slutledningar. Men rationalitet i denna betydelse fordrar ett utrymme för fri diskussion som normalt är frånvarande i tribalistiska miljöer. Följaktligen kan den tribalistiska skamcentrerade sexualmoralen inte kallas rationell. Den är tvärtom irrationell, baserad på fördomar, vanföreställningar och icke ifrågasatta traditioner. Den tribalistiska skamcentrerade sexualmoralen skulle alltså inte vara berättigad ens om den vore funktionell i TT:s mening. Tvärtom skulle vi ha anledning att ifrågasätta de omständigheter, inklusive den samhällsordning eller kultur, som kan få en sådan moral att framstå som funktionell. Per Bauhn är professor i praktisk filosofi vid Linnéuniversitetet. Dilsa Demirbag-Sten är journalist, författare och debattör. Tillsammans har de skrivit boken Till frihetens försvar: en kritik av den normativa multikulturalismen (Stockholm: Norstedts, 2010). Noter 1 Förekomsten av och acceptansen för så kallat nattfrieri i Sverige under 1800-talet, då ogifta unga män och kvinnor, utan närvaro av vuxna, kunde sova tillsammans för att utröna om de passade för äktenskap, talar emot tanken att en tribalistisk skamcentrerad sexualmoral skulle vara ett universellt fenomen, ens i förfluten tid. Referenser glover, jonathan (2001). Humanity: A Moral History of the Twentieth Century. London: Pimlico. sen, amartya (1999). Development as Freedom. Oxford: Oxford University Press. tidskrift för politisk filosofi nr