Stråldoser vid barnundersökningar med datortomografi, genomlysning och konventionell röntgen

Transkript

1 ÖREBRO UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap och medicin Enheten för klinisk medicin Röntgensjuksköterskeprogrammet, 180 hp Medicin C, Examensarbete, 15 hp Juni 2013 Stråldoser vid barnundersökningar med datortomografi, genomlysning och konventionell röntgen - en enkätstudie Författare: Lina Djupman Handledare: Michael Sandborg 1:e legitimerad sjukhusfysiker, Docent Medicinsk Radiofysik IMH och CMIV, Linköpings Universitet

2 Abstrakt Bakgrund: Det finns tre grundprinciper för strålskydd; berättigande, optimering och dosgränser. Utifrån detta ska röntgenundersökningarna balansera kraven på tillräcklig bildkvalitet för diagnostiseringsbara bilder och minimal patientstråldos. De dosbegrepp som används för att uppskatta stråldosen är bland annat; Dos-Areaprodukt är produkten av dosen i luft och arean på strålfältet i samma position, enheten är graykvadratcentimeter (Gycm 2 ), används vid konventionell röntgen och genomlysning. Dos-Längd-Produkten används vid datortomografi med enheten milligraycentimeter (mgycm). Diagnostisk referensnivå (DRN) bestäms av Strålsäkerhetsmyndigheten utifrån 75%-percentilvärdet för uppmätta stråldoser för vuxna. Röntgenklinikerna ska anpassa metoderna så att de inte överskrider DRN. DRN för barnröntgen saknas. Syfte: Att undersöka vilka stråldoser barn fick vid röntgenundersökningar i Sverige och utifrån detta ge förslag till DRN för barn. Metod: Sju röntgenkliniker vid universitetssjukhus valdes och ett slumpmässigt urval av sju mindre röntgenkliniker utfördes. En pilotstudie genomfördes och utifrån denna valdes tio röntgenundersökningarna till enkäten. Resultat: För de flesta röntgenundersökningar ökar stråldosen med åldern och varierar inte nämnvärt mellan röntgenklinikerna. Röntgenundersökningarna som avviker från detta var; datortomografi hjärna utan kontrastmedel där stråldoserna varierar mellan mgycm för barn i åldersgruppen noll till ett år. Konventionell röntgen av höftleden varierar stråldoserna mellan 4,0-15,8 dgycm 2 för barn i åldersgruppen elva till 14 år. Genomlysningsundersökningen miktonsurethrocystografi varierade stråldoserna mellan 0,98-65 dgycm 2 för barn i åldersgruppen sex till 14 år. Samtliga av dessa tre röntgenundersökningars högsta stråldosvärde ligger över det förslagna DRN. Konklusion: Stråldoserna vid röntgenundersökningarna varierar mellan röntgenklinikerna och ökar vanligtvis med åldern. Förslag på DRN presenteras men fler sammanställningar av stråldoser krävs eftersom underlaget i vissa fall är begränsat. Nyckelord: barn, röntgenstrålning, röntgenundersökning, stråldos, strålning

3 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Tre grundprinciper för strålskydd Dosbegrepp Absoberad dos Dos- Längd- Produkt (DLP) och Dos- Area- Produkt (DAP) Tidigare forskning Problemformulering Syfte Frågeställning Metod Design Urval Datainsamlingsmetod Tillvägagångssätt Forskningsetiska överväganden Bearbetning och analys Resultat Diskussion Metoddiskussion Resultatdiskussion Konklusion Referenser Bilaga Bilaga Bilaga

4 1. Inledning Svenska dagbladet har skrivit en artikel om barnstråldoser vid röntgenundersökningar. De menar att det utförs för många datortomografiundersökningar på barn som inte är berättigande. Detta uttalande bygger på en artikel som Strålsäkerhetsmyndigheten publicerat [1,2]. Intresset till detta uppsatsämne väcktes i samband med läsningen av artikeln i Svenska dagbladet och fundering väcktes kring hur mycket stråldos en röntgenundersökning ger till barn i olika åldrar. Syftet med röntgenundersökningen på barn är något som remittenten ska ha tänkt igenom innan remiss skrivs, så att antalet icke berättigade röntgenundersökningar kan minskas [3]. Röntgensjuksköterskorna ska vara observanta och inte genomföra röntgenundersökningar utan att först ifrågasätta och kontrollera var patienten har besvär och diskutera med föräldrarna om barnet inte kan förmedla sig. En diskussion med radiologen om vilka bilder som bör tas och om undersökningen ska utföras eller ej för att inte utsätta barnet för onödig strålning. Det är sjukvårdens ansvar att onödiga undersökningar inte utförs på barn. De undersökningar som ska utföras ska ha så låg stråldos som möjligt men samtidigt säkerställa att röntgenundersökningen ger diagnostiserbara bilder [4]. 2. Bakgrund För att skapa förståelse för vikten av strålskydd och vilka effekter stråldoser har på barn förklaras här några strålskyddsprinciper, stråldosbegrepp och den problemformulering som finns inom ämnet stråldoser för barn upp till 15 år. 2.1 Tre grundprinciper för strålskydd Det finns tre grundprinciper för strålskydd som även ligger till grund för lagstiftningen; berättigande, optimering och dosgränser. Med berättigande menas att det ska finnas tydliga skäl till att genomföra en röntgenundersökning med joniserande strålning. Principen för optimering är om röntgenundersökning måste genomföras ska den utföras enligt ALARA-principen. ALARA står för As Low As Reasonably Achievable, vilket innebär en så låg stråldos som praktiskt möjligt men hänsyn ska även tas till sociala och ekonomiska faktorer [5]. 1

5 2.2 Dosbegrepp Absoberad dos Energideponeringen i en volym kallas absorberad dos. Den absorberade dosen, D, kan beräknas med formeln; D= dε/dm, där dε står för den energimängd i form av joniserande strålning som deponeras i volymen med massa dm [5]. Enheten för absorberad dos är 1 Joule/kilogram=1 Gray(Gy) [5,6]. Storleksordningen på absorberad dos i kroppens organ vid en röntgenundersökning är delar av milligray till några hundratals milligray [5] Dos-Längd-Produkt (DLP) och Dos-Area-Produkt (DAP) DLP kan användas för att få en uppskattning av vilken stråldos patienten fått vid datortomografi. Detta värde tar inte hänsyn till den stråldos olika anatomiska strukturer fått utan visar dosen för hela det bestrålade området [7]. Enheten för DLP är mgycm, vilket är mgy över den bestrålade längden i centimeter (cm) [8]. Dos-Area-produkt är produkten av dosen i luft och arean på strålfältet i samma position. Det är komplicerat att mäta den stråldosen vid konventionell röntgen men DAP-värdet är ett accepterat värde för att kunna uppskatta patientdosen [9]. Enheten för DAP är graykvadratcentimeter (Gycm 2 )[6]. I denna studie redovisas DAP i enheten decigraykvadratcentimeter (dgycm 2 ), 1 Gycm 2 =10 dgycm 2 [10]. För att DLP- och DAP-värdena ska bli så tillförlitliga som möjligt krävs en kalibrering [11] Både DAP och DLP används av sjukvården för att bestämma den diagnostiska standarddosen (DSD) för vanliga röntgenundersökningar. Om DSD för en given röntgenundersökning är större än Diagnostisk referensnivå (DRN) måste sjukvården revidera sina metoder[12]. 2.3 Tidigare forskning Tidigare forskning menar att barn, 0-14 år, som utsätts för stråldoser från mgy har tre gånger så hög risk att drabbas av leukemi och hjärntumör [13]. Det finns forskning som menar att strålning mot huvudet ökar risken för att få maligna och benigna tumörer i hjärnan [14]. Ytterligare forskning visar att det finns en risk att utveckla cancer efter röntgenundersökningar men vid låga doser kan risken inte uppskattas på samma sätt som vid höga stråldoser [15]. Det finns risk med att röntga gravida kvinnor då barnet senare kan utveckla cancer. I en studie beskrivs att det finns 2

6 ökad risk efter en röntgenundersökning i tidig ålder, att utveckla hjärntumörer och leukemi men även andra typer av cancer som sarkom och neuroblastom [16]. 2.4 Problemformulering I Sverige genomförs över 5 miljoner röntgenundersökningar per år. Den undersökningsmetod som har ökat mest sedan 1990-talet är datortomografi. Strålsäkerhetsmyndigheten menar att det höga antalet röntgenundersökningar som genomförs ställer höga krav på vårdpersonalen att alla undersökningar måste vara berättigade [17]. De stråldosvärden som strålsäkerhetsmyndigheten begär in är för normalstora vuxna patienter och utifrån dessa stråldoser räknas DRN ut. Det finns inget krav på att rapportera in stråldosvärden till Strålsäkerhetsmyndigheten på barn och därför finns ingen DRN för barn [18, 12]. 3. Syfte Syftet med denna studie är att undersöka vilka stråldoser barn i olika åldrar fick under år 2012 vid olika röntgenundersökningar i Sverige och utifrån detta ge förslag till DRN för barnröntgen. 4. Frågeställning Vilka stråldoser fick barn upp till 15 år vid datortomografiundersökningar, genomlysningsundersökning samt konventionella röntgenundersökningar? Kan dessa insamlade dosvärden ligga till grund för nationella DRN för barn i olika åldrar? 5. Metod 5.1 Design Denna studies designform var en empirisk kvantitativ enkätstudie. Det var även en retrospektiv tvärsnittsstudie då studien undersökte hur något såg ut vid ett specifikt tillfälle bakåt i tiden [19,20]. 5.2 Urval Sju röntgenkliniker vid samtliga sju universitetssjukhus och specifikt de barnsjukhusen med röntgenklinik valdes. Därefter gjordes ett slumpmässigt urval av sju mindre röntgenkliniker. Där lottades först vilka sju landsting, av landets 21 3

7 landsting som fanns, som skulle ingå och utifrån detta kontrollerades via landstingens hemsidor vilka röntgenkliniker som hade modaliteterna som ingår i studien. Dessa röntgenkliniker skrevs ned på lappar och sedan lottades så att en klinik från vardera av de sju utvalda landstingen fick ingå. Inklusionskriterierna var att sjukhusen skulle ha en datortomograf, konventionell röntgen och genomlysning. Exklusionskriterium var privatägda röntgenkliniker. Dessa exkluderades då risken att många privata röntgenkliniker skulle exkluderas av misstag, då information om vilka röntgenundersökningar de utför inte är lika lättillgänglig. Bortfall i studien var fyra stycken av 14 röntgenkliniker. 5.3 Datainsamlingsmetod Datainsamlingen startade med att en pilotstudie genomfördes. Sjukhusfysikerna som jobbar vid de röntgenkliniker som ingick i studien kontaktades via telefon. Om sjukhusfysikerna inte svarade via telefon gjordes ett försök via e-post. Alla utom en svarade. Sjukhusfysikerna fick svara på vilka som sjukhusfysikerna uppfattade var de vanligaste datortomografiundersökningarna, genomlysningsundersökningarna och konventionella röntgenundersökningarna som utfördes på barn upp till 15 år. Kvernbys arbete [21] fick ligga till grund om sjukhusfysikerna inte visste vilka röntgenundersökningar som var vanligast förekommande på barn vid röntgenkliniken. De fick vidare besvara frågan om de kunde tänka sig att svara på en enkät innehållande frågor om de vanligaste röntgenundersökningarna och hur mycket stråldos dessa röntgenundersökningar har gett barn under Pilotstudien sammanställdes och fick ligga till grund för vilka röntgenundersökningar som fanns med i enkäten. Enkäten utformades sedan så att sjukhusfysikerna fick fylla i, stråldosen och antal barn som genomfört röntgenundersökningarna, se bilaga 1. De datortomografiundersökningar som ingick i studien var datortomografi hjärna utan kontrastmedel och datortomografi thorax/buk med kontrastmedel, och här fick sjukhusfysikerna fylla i DLP-värdena (mgycm) för respektive åldersgrupp, 0-1 år, 2-5 år, 6-10 år och år, för respektive datortomografiundersökning samt antal barn. Sju konventionella röntgenundersökningar ingick; lungor, höftled, armbåge, handled, hand, fotled och fot. Här fick sjukhusfysikerna fylla i antal barn och DAP-värdena (dgycm 2 ) för respektive åldersgrupp, 0-1 år, 2-5 år, 6-10 år och år. En fråga om genomlysningsundersökningen miktionsuretrocystografi (MUCG) ställdes och här 4

8 fick sjukhusfysikerna fylla i DAP-värdena (dgycm 2 ) för respektive åldersgrupp, 0-1 år, 2-5 år och 6-14 år, samt antal barn. Efter detta ställdes två ja- och nej-frågor. Den ena frågan var om avdelningschefen på röntgenkliniken hade tillfrågats om stråldosuppgifterna fick lämnas ut och den andra frågan var om sjukhusfysikerna ville ha uppsatsen när den var färdig [20]. 5.4 Tillvägagångssätt Enkäten granskades innan utskick av en sjukhusfysiker samt tre röntgensjuksköterskor. Efter granskningen rättades enkäten och granskades ytterligare en gång. Sedan skrevs enkäten ut och skickades till respektive sjukhusfysiker. I kuvertet låg ett frankerat svarskuvert för att enkäten skulle kunna returneras. Svarstiden var fem veckor. En påminnelse skickades ut via e-post en vecka innan svarstiden var slut, se bilaga 2. Enkäten skickades digitalt denna gång, via e-post, då det framkommit önskemål om detta från några sjukhusfysiker, under pilotstudien. E- postadresserna erhölls från handledaren. Några av sjukhusfysikerna hörde av sig under svarstiden och meddelande att det var många barn som genomfört vissa undersökningar och detta ledde till att ett stickprov genomfördes för att underlätta insamlingen av data. Några sjukhusfysiker meddelade att de ville ha förlängd svarstid vilket godkändes med ytterligare två veckor. Urvalet kodades för att enskilda röntgenkliniker inte skulle kunna identifieras och därmed kunna vara möjligt att lista ut vilket barn som fått en viss stråldos [20]. 5.5 Forskningsetiska överväganden För att enskilda barn inte skulle kunna urskiljas i resultatet har endast den genomsnittliga dosen för respektive åldersgrupp och för respektive röntgenundersökning begärts. På så sätt kan inga enskilda barn identifieras. Det enda som publicerades var de år som barnen var födda och då i ett åldersintervall. Inga personuppgifter begärdes ut. Studien var frivillig att delta i och sjukhusfysikernas medgivande inhämtades automatiskt då enkäten besvarats. En fråga om röntgenklinikens avdelningschef hade gett sitt samtycke att uppgifterna publiceras lades till i enkäten för att undvika etiska dilemman [22]. Urvalet kodades även för att enskilda personer inte skulle kunna urskiljas i resultatet vid respektive röntgenklinik. Enkätens grund utformades utifrån Ejlertsson [20] och åldersgrupperingen gjordes utifrån europeiska riktlinjer för röntgen av barn [23]. 5

9 5.6 Bearbetning och analys De stråldoser som återsändes från sjukhusfysikerna sammanställdes i tabeller för respektive röntgenklinik i programmet Microsoft Excel, för att kunna jämföra röntgenklinikernas stråldosvärden och få en överblick över vad stråldosvärdena var vid de utvalda röntgenklinikerna. Utifrån sammanställningarna som gjorts för röntgenklinikerna räknades sedan den 75%-percentilen ut, för att ge förslag på DRN för barn i olika åldrar. Detta är ett värde som Strålsäkerhetsmyndigheten anger utifrån de stråldosvärden som de får inrapporterade för vuxna patienter [12]. Det 75%- percentilvärdet beräknades i Microsoft Excel genom formeln; =PERCENTIL(A3:A10;0,75). 75%-percentilvärdet beräknades på data från röntgenkliniker som gjort fler än tio undersökningar i respektive åldersgrupp, med undantag för datortomografi thorax/buk och MUCG då dessa röntgenundersökningar inte var så vanligt förekommande. Bearbetningen och analysen av resultatet gjordes utifrån Enkäten i Praktiken, Statistik för hälsovetenskaperna och utifrån det arbete som Strålsäkerhetsmyndigheten genomfört för att sätta DRN för vuxna [12,20,24]. 6. Resultat Resultatet redovisas i tabeller och figurer. Det förslag som tagits fram för DRN redovisas i en tabell med respektive röntgenundersökning och åldersgrupp. Tabell 1: Tabellen visar ett förslag på DRN för barn upp till 15 år. Förslaget är räknat på de tio olika röntgenklinikernas värden där minst tio barn har genomgått respektive röntgenundersökning. *= Alla som genomgått röntgenundersökningen har inkluderats då färre än tio barn har genomgått röntgenundersökningen. ^= Åldersgruppering 6-14 år istället för 6-10 år. Tabell 1 Förslag till Diagnostisk Referens Nivå (DRN), 75%-percentilvärde Antal barn 0-1 år 75%-percentilvärde Antal barn 2-5 år 75%-percentilvärde Antal barn 6-10 år 75%-percentilvärde Antal barn år 75%-percentilvärde Datortomografi hjärna utan kontrastmedel mgycm mgycm mgycm mgycm Datortomografi thorax/buk med kontrastmedel* mgycm mgycm mgycm mgycm Lungor ,6 dgycm² ,69 dgycm² 993 1,2 dgycm² 883 2,8 dgycm² Höftled 572 0,6 dgycm² 441 1,71 dgycm² dgycm² ,6 dgycm² Armbåge 43 1,9 dgycm² 560 0,52 dgycm² 915 0,6 dgycm² 554 1,26 dgycm² Handled ,14 dgycm² ,4 dgycm² ,49 dgycm² Hand 77 0,8 dgycm² 283 1,16 dgycm² 904 0,3 dgycm² ,34 dgycm² Fotled 29 1,4 dgycm² 339 0,44 dgycm² 866 1,1 dgycm² ,55 dgycm² Fot 95 0,7 dgycm² 458 0,41 dgycm² 985 1,1 dgycm² ,07 dgycm² MUCG* 124 1,9 dgycm² 63 4,16 dgycm² dgycm²^ Detta är ett förslag på DRN för barn upp till 15 år. Det föreslagna DRN ökar med åldern med undantag av DT thorax/buk, armbåge, hand, fotled, och fot. DRN varierar beroende på hur många barn det är beräknat på samt åldern på barnen, se tabell 1. 6

10 Tabellerna som redovisas nedan är uppbyggda utifrån röntgenundersökningarna; datortomografi hjärna utan kontrastmedel, datortomografi thorax/buk med kontrastmedel, konventionella röntgenundersökningar av lungor, höftled, armbåge, handled, hand, fotled och fot samt genomlysningsundersökningen MUCG. Utifrån dessa röntgenundersökningar redovisas stråldosvärden i respektive åldersgrupp för de inkluderade röntgenklinikerna. Under respektive tabell redovisas en kort sammanfattning av tabellen. Därefter följer figurer tillhörande respektive röntgenundersökning som visar det förslag på DRN (75%-percentilvärdet) för respektive åldersgrupp och röntgenundersökning, som över 100 barn genomgått. Tabell 2: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har genomgått undersökningen datortomografi hjärna utan kontrastmedel under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. a= 0-4 år, b= 5-10 år, c= år, d=kan vara med kontrastmedel, *= stråldosvärden från januari 2013 till mars Tabell 2 Datortomografi hjärna utan kontrastmedel Antal barn 0-1 år DLP (mgycm) Antal barn 2-5 år DLP (mgycm) Antal barn 6-10 år DLP (mgycm) Antal barn år Röntgenklinik A Röntgenklinik Bd Röntgenklinik C Röntgenklinik D Röntgenklinik E* Röntgenklinik F Röntgenklinik G Röntgenklinik H 0-20 a b c 565 Röntgenklinik I Röntgenklinik J Medelvärdet av DLP och totalat antal barn i olika åldersgrupper De antal som har genomgått datortomografi hjärna utan kontrastmedel varierar från inget barn till 89 barn vid de olika röntgenklinikerna. Barn mellan noll till ett år har de största variationerna i stråldoser. Det stabiliseras och variationerna blir mindre när röntgenundersökningen genomförs på äldre barn, se tabell 2. Utifrån förslaget på DRN för barn noll till ett år, se tabell 1, ligger röntgenklinik B över detta värde, 425 mgycm. Röntgenklinik D, röntgenklinik F och röntgenklinik H ligger över förslaget på DRN, 526 mgycm, för barn i åldern två till fem år. För barn i åldern sex till tio år var DRN-värdet 597 mgycm. Detta värde överstiger röntgenklinik D, röntgenklinik E, röntgenklinik F, röntgenklinik H och röntgenklinik J. Förslaget för barn elva till 14 år på DRN var 788 mgycm och detta översteg röntgenklinik B, röntgenklinik D och röntgenklinik F, se figur 1. DLP (mgycm) 7

11 Figur 1: Figuren visar ett förslag på diagnostisk referensnivå, DRN (75%-percentilvärdet) för barn upp till 15 år som genomgått datortomografi hjärna utan kontrastmedel. Förslaget är beräknat på de åldersgrupper där över 100 barn i denna studie genomgått undersökningen. Tabell 3: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har genomgått röntgenundersökningen datortomografi thorax/buk med kontrastmedel under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. a= 0-4 år, b= 5-10 år, c= år, d= endast buk, e= endast thorax, *= stråldosvärden från januari 2013 till mars Tabell 3 Datortomografi thorax/buk med kontrastmedel Antal barn 0-1 år DLP (mgycm) Antal barn 2-5 år DLP (mgycm) Antal barn 6-10 år DLP (mgycm) Antal barn år Röntgenklinik A Röntgenklinik B Röntgenklinik C Röntgenklinik D Röntgenklinik E*d Röntgenklinik F Röntgenklinik Ge Röntgenklinik H 3 a b c 286 Röntgenklinik I Röntgenklinik J Medelvärdet av DLP och totalat antal barn i olika åldersgrupper DLP (mgycm) Undersökningen datortomografi thorax/buk med kontrastmedel har mellan noll till 18 barn genomgått. Dosvärdena är förhållandevis jämna, den största variationen är för barn mellan elva till 14 år och ligger mellan mgycm. DRN-förslaget för barn noll till ett år var 175 mgycm, se tabell 1. Detta översteg röntgenklinik B. DRN för barn två till fem år var 115 mgycm och detta översteg röntgenklinik B, röntgenklinik D och röntgenklinik H. Förslaget på DRN för barn sex till tio år var 330 mgycm. Denna gräns överstegs av röntgenklinik C och röntgenklinik D. DRN för barn elva till 14 år var 460 mgycm och detta översteg röntgenklinik B och röntgenklinik C. Det finns ett internt bortfall och det är för röntgenklinik J, se tabell 3. 8

12 Tabell 4: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har genomgått en konventionell röntgenundersökning av lungorna under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. *= stråldosvärden från november 2010 till maj Tabell 4 Lungor Antal barn 0-1 år Antal barn 2-5 år Antal barn 6-10 år Antal barn år Röntgenklinik A 97 0, , , ,43 Röntgenklinik B 965 0, , , ,2 Röntgenklinik C 623 2, , , ,2 Röntgenklinik D 378 0, , , ,57 Röntgenklinik E* 19 0, , , ,88 Röntgenklinik F 7 0, , , ,73 Röntgenklinik G 3 0, , , ,35 Röntgenklinik H 20 0, , , ,72 Röntgenklinik I 149 0,1 41 0,2 12 1,0 7 1,0 Röntgenklinik J 26 1,0 58 1,1 26 1,3 18 2,8 Medelvärdet av DAP och totalat antal barn i olika , , , ,79 åldersgrupper Tre till 965 barn har genomgått undersökning med konventionell röntgen av lungorna. Röntgenundersökningen har stor variation mellan dosvärdena. Medeldosen ökar med åldern även om stråldosvärdena för barn mellan två till fem år och sex till tio år inte visar några större variationer, se tabell 4. Den förslagna DRN för barn noll till ett år var 0,6 dgycm 2, se tabell 1, och denna gräns översteg röntgenklinik C och röntgenklinik J. För barn i åldern två till fem år och sex till tio år var DRN 0,69 dgycm 2 respektive 1,2 dgycm 2 och denna gräns översteg röntgenklinik B, röntgenklinik C och röntgenklinik J. Den förslagna DRN för barn elva till 14 år var 2,8 dgycm 2 och denna gräns översteg röntgenklinik B och röntgenklinik C, se figur 2. Figur 2: Figuren visar ett förslag på diagnostisk referensnivå, DRN (75%-percentilvärdet) för barn upp till 15 år som genomgått konventionell röntgen av lungorna. Förslaget är beräknat på de åldersgrupper där över 100 barn i denna studie genomgått undersökningen. 9

13 Tabell 5: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har genomgått en konventionell röntgenundersökning av höftleden under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. *= stråldosvärden från november 2011 till mars Tabell 5 Höftled Antal barn 0-1 år Antal barn 2-5 år Antal barn 6-10 år Antal barn år Röntgenklinik A 183 0, , ,33 8 7,46 Röntgenklinik B 150 1, , , ,67 Röntgenklinik C 21 0,5 73 1, , ,8 Röntgenklinik D 103 0, , , ,0 Röntgenklinik E* 76 0, , ,8 15 4,02 Röntgenklinik F 19 0, , ,19 7 6,08 Röntgenklinik G 2 0,44 5 0, ,5 4 8,13 Röntgenklinik H 20 0, , , ,29 Röntgenklinik I 0-6 0,5 4 2,0 18 5,0 Röntgenklinik J Medelvärdet av DAP och totalat antal barn i olika åldersgrupper 574 0, , , ,16 De antal som har genomför konventionell röntgen av höftleden varierar från inget barn till 183 barn vid de olika röntgenklinikerna. Medeldosen ökar med barnets ålder även om dosen varierar från röntgenklinik till röntgenklinik. Utifrån förslaget på DRN för barn noll till ett år, se tabell 1, ligger röntgenklinik B och röntgenklinik F över detta värde, 0,6 dgycm 2. Röntgenklinik F ligger över förslaget på DRN, 1,7 dgycm 2, för barn i åldern två till fem år. För åldern sex till tio år var DRN-värdet 4 dgycm 2. Detta värde översteg röntgenklinik B, röntgenklinik C och röntgenklinik G. Förslaget för barn elva till 14 år på DRN var 11,6 dgycm 2 och denna gräns översteg röntgenklinik C, se figur 3. Det interna bortfallet för röntgenundersökningen är röntgenklinik J, se tabell 5. Figur 3: Figuren visar ett förslag på diagnostisk referensnivå, DRN (75%-percentilvärdet) för barn upp till 15 år som genomgått konventionell röntgen av höftleden. Förslaget är beräknat på de åldersgrupper där över 100 barn i denna studie genomgått undersökningen. 10

14 Tabell 6: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har gjort en konventionell röntgenundersökning av armbågen under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. Tabell 6 Armbåge Antal barn 0-1 år Antal barn 2-5 år Antal barn 6-10 år Antal barn år Röntgenklinik A 9 0, , , ,65 Röntgenklinik B 30 0, , , ,82 Röntgenklinik C 13 2, , , ,0 Röntgenklinik D , ,76 Röntgenklinik E Röntgenklinik F 1 0,5 28 0, ,5 27 0,76 Röntgenklinik G Röntgenklinik H 2 0,17 7 0,26 7 0,37 7 0,46 Röntgenklinik I 8 0,1 40 0,1 75 0,2 54 0,2 Röntgenklinik J ,6 32 0,7 21 1,7 Medelvärdet av DAP och totalat antal barn i olika åldersgrupper 63 0, , , ,29 De antal som har undersökt armbåge med konventionell röntgen varierar från inget barn till 297 barn vid de olika röntgenklinikerna. Dosvariationerna för denna röntgenundersökning är inte stora med röntgenklinik C som har högre värden än de övriga, se tabell 6. DRN-förslaget för barn noll till ett år var 1,9 dgycm 2, se tabell 1. Detta översteg röntgenklinik C. DRN för barn två till fem år, sex till tio år och elva till 14 år var 0,52 dgycm 2, 0,6 dgycm 2 respektive 1,26 dgycm 2 och denna gräns översteg röntgenklinik C och röntgenklinik J, se figur 4. Det interna bortfallet för denna undersökning var två, röntgenklinik E och röntgenklinik G. Figur 4: Figuren visar ett förslag på diagnostisk referensnivå, DRN (75%-percentilvärdet) för barn upp till 15 år som genomgått konventionell röntgen av armbågen. Förslaget är beräknat på de åldersgrupper där över 100 barn i denna studie genomgått undersökningen. 11

15 Tabell 7: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har gjort en konventionell röntgenundersökning av handleden under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. Tabell 7 Handled Antal barn 0-1 år Antal barn 2-5 år Antal barn 6-10 år Antal barn år Röntgenklinik A 1 0, , , ,47 Röntgenklinik B 8 0, , , ,29 Röntgenklinik C 8 0,7 70 1, , ,2 Röntgenklinik D , ,5 Röntgenklinik E Röntgenklinik F , , ,23 Röntgenklinik G Röntgenklinik H 2 0,1 7 0,12 8 0,17 8 0,26 Röntgenklinik I , , ,1 Röntgenklinik J Medelvärdet av DAP och totalat antal barn i olika åldersgrupper 19 0, , , ,58 Konventionell röntgen av handleden har mellan noll till 572 barn genomfört. Dosvärdet som avviker var för barn två till fem år, då det lägsta värdet ligger på 0,02 dgycm 2 vilket var lägre än den lägsta dosen barn noll till ett år har fått, se tabell 7. Den föreslagna DRN för barn i åldern två till fem år var 0,14 dgycm 2 och denna gräns översteg röntgenklinik C, se tabell 1. För barn i åldern sex till tio år var DRN 0,4 dgycm 2 och denna gräns översteg röntgenklinik C och röntgenklinik D. Den föreslagna DRN för barn elva till 14 år var 0,49 dgycm 2 och denna gräns översteg röntgenklinik C, se figur 5. Det interna bortfallet var tre; röntgenklinik E, röntgenklinik G och röntgenklinik J. Figur 5: Figuren visar ett förslag på diagnostisk referensnivå, DRN (75%-percentilvärdet) för barn upp till 15 år som genomgått konventionell röntgen av handleden. Förslaget är beräknat på de åldersgrupper där över 100 barn i denna studie genomgått undersökningen. 12

16 Tabell 8: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har genomgått en konventionell röntgenundersökning av handen under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. Tabell 8 Hand Antal barn 0-1 år Antal barn 2-5 år Antal barn 6-10 år Antal barn år Röntgenklinik A 4 0, , , ,25 Röntgenklinik B 21 0, , , ,37 Röntgenklinik C 35 1, , , ,3 Röntgenklinik D 21 0, , ,22 Röntgenklinik E Röntgenklinik F , , ,3 Röntgenklinik G Röntgenklinik H 4 0,04 6 0,06 9 0,1 7 0,16 Röntgenklinik I 4 0, , , ,1 Röntgenklinik J , , ,3 Medelvärdet av DAP och totalat antal barn i olika åldersgrupper 89 0, , , ,38 Det är mellan noll till 413 barn som har genomgått konventionell röntgen av handen. Konventionell röntgen av handen har en jämn variation av dosvärdena. Medeldosen ökar med åldern även om dosvärdena för barn mellan två till fem år för röntgenklinik J har det högsta värdet på 1,9 dgycm 2, se tabell 8. Utifrån förslaget på DRN för barn noll till ett år, se tabell 1, ligger röntgenklinik C över detta värde, 0,8 dgycm 2. Röntgenklinik C och röntgenklinik J ligger över förslaget på DRN, 1,16 dgycm 2 för barn i åldern två till fem år. För barn i åldern sex till tio år och för barn i åldern elva till 14 år låg DRN på 0,3 dgycm 2. Röntgenklinik C för barn sex till tio år och röntgenklinik B och röntgenklinik C för barn elva till 14 år översteg DRN, 0,34 dgycm 2, se figur 6. Det interna bortfallet var två röntgenkliniker; röntgenklinik E och röntgenklinik G. Figur 6: Figuren visar ett förslag på diagnostisk referensnivå, DRN (75%-percentilvärdet) för barn upp till 15 år som genomgått konventionell röntgen av hand. Förslaget är beräknat på de åldersgrupper där över 100 barn i denna studie genomgått undersökningen. 13

17 Tabell 9: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har gjort en konventionell undersökning av fotleden under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. Tabell 9 Fotled Antal barn 0-1 år Antal barn 2-5 år Antal barn 6-10 år Antal barn år Röntgenklinik A 3 0, , , ,73 Röntgenklinik B 17 0, , , ,41 Röntgenklinik C 12 1,8 96 2, , ,6 Röntgenklinik D 4 0, , , ,53 Röntgenklinik E Röntgenklinik F , , ,98 Röntgenklinik G 0-5 0, , ,95 Röntgenklinik H 1 0,03 8 0,49 8 0,71 8 1,13 Röntgenklinik I 2 0, , , ,05 Röntgenklinik J ,9 Medelvärdet av DAP och totalat antal barn i olika åldersgrupper 39 0, , , ,48 Inget barn till 259 barn har genomgått konventionell röntgen av fotleden. Tabellen visar att medeldosen ökar med barnets ålder även om dosen varierar från röntgenklinik till röntgenklinik, se tabell 9. Stråldosen för barn mellan två till fem år och sex till tio år avviker inte avsevärt från varandra. DRN-förslaget för barn noll till ett år var 1,4 dgycm 2, se tabell 1. Detta översteg röntgenklinik C. DRN för barn två till fem år var 0,44 dgycm 2 och detta översteg röntgenklinik B, röntgenklinik C, röntgenklinik F och röntgenklinik H. Förslaget på DRN för barn sex till tio år var 1,1 dgycm 2. Denna gräns överstegs av röntgenklinik C och röntgenklinik G. DRN för barn elva till 14 år var 1,55 dgycm 2 och detta värde överstegs av röntgenklinik C och röntgenklinik G, se figur 7. Det interna bortfallet var röntgenklinik E. Figur 7: Figuren visar ett förslag på diagnostisk referensnivå, DRN (75%-percentilvärdet) för barn upp till 15 år som genomgått konventionell röntgen av fotleden. Förslaget är beräknat på de åldersgrupper där över 100 barn i denna studie genomgått undersökningen. 14

18 Tabell 10: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har gjort en konventionell undersökning av foten under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. Tabell 10 Fot Antal barn 0-1 år Antal barn 2-5 år Antal barn 6-10 år Antal barn år Röntgenklinik A 8 0, , , ,60 Röntgenklinik B 42 0, , , ,07 Röntgenklinik C 33 1, , , ,9 Röntgenklinik D 20 0, Röntgenklinik E Röntgenklinik F , , Röntgenklinik G Röntgenklinik H 2 0,23 7 0,2 7 0,58 7 0,88 Röntgenklinik I 3 0, , , ,05 Röntgenklinik J ,3 56 0,5 48 0,7 Medelvärdet av DAP och totalat antal barn i olika 108 0, , , ,20 åldersgrupper De antal som har genomför konventionella röntgen av foten varierar från inget barn till 359 barn vid de olika röntgenklinikerna. Den största variationen av stråldosvärden är för barn mellan år och som ligger mellan 0,05 till 9,9 dgycm 2. Den föreslagna DRN för barn i åldern noll till ett år var 0,7 dgycm 2 och detta översteg röntgenklinik C, se tabell 1. Barn i åldern två till fem år var DRN 0,41 dgycm 2 och denna gräns översteg röntgenklinik B och röntgenklinik C. Den föreslagna DRN för barn sex till tio år var 1,1 dgycm 2 och detta översteg röntgenklinik C. För barn i åldern elva till 14 år var DRN 1,07 och denna gräns översteg röntgenklinik B och röntgenklinik C, se figur 8. Det interna bortfallet var två röntgenkliniker; röntgenklinik E och röntgenklinik G, se tabell 10. Figur 8: Figuren visar ett förslag på diagnostisk referensnivå, DRN (75%-percentilvärdet) för barn upp till 15 år som genomgått konventionell röntgen av foten. Förslaget är beräknat på de åldersgrupper där över 100 barn i denna studie genomgått undersökningen. 15

19 Tabell 11: Tabellen visar den genomsnittliga stråldosen för de antal barn, i respektive åldersgrupp, på de olika röntgenklinikerna som har gjort genomlysningsundersökningen miktonsurethrocystografi (MUCG) under Tabellen visar också medelvärdet av de inrapporterade medelstråldoserna och totalt antal barn i respektive åldersgrupp. *= 6-10 år Tabell 11 Miktonsurethrocystografi (MUCG) Antal barn 0-1 år Antal barn 2-5 år Antal barn 6-14 år Röntgenklinik A Röntgenklinik B 57 0,8 23 2,4 16 9,5 Röntgenklinik C Röntgenklinik D* 24 1,9 11 4, , Röntgenklinik E Röntgenklinik F* Röntgenklinik G Röntgenklinik H 19 0, , Röntgenklinik I 6 0,3 1 0,34 2 0,98 Röntgenklinik J Medelvärdet av DAP och totalat antal barn i olika 124 7,9 63 9, , åldersgrupper Antal barn år Genomlysningsundersökningen MUCG har inget till 57 barn genomgått under Stråldosvärdena för röntgenundersökningen varierar från på 0,3 dgycm 2 till 65 dgycm 2. DRN för barn noll till ett år, två till fem och sex till 14 år var 1,9 dgycm 2, 4,16 dgycm 2 respektive 23 dgycm 2, se tabell 1. Denna gräns översteg röntgenklinik A. Det interna bortfallet var fem kliniker; röntgenklinik C, röntgenklinik E, röntgenklinik F, röntgenklinik G och röntgenklinik J, se tabell Diskussion 7.1 Metoddiskussion De forskningsetiska överväganden som utfördes var att röntgenklinikerna anonymiserades i resultatet. Detta var inte tänkt från början men eftersom frågan om röntgenklinikens namn får presenteras inte ställdes så presenteras resultatet anonymt. Varje klinik får kännedom om vilken bokstav som de representerar när studien färdigställs. Detta medförde att enskilda barn inte kan identifieras. De svagheter som finns i studien var att enkätens följebrev inte häftades ihop med enkäten, då staden för röntgenkliniken skrivits ut på följebrevet, samt att frågan om vilken röntgenklinik som besvarade enkäten inte ställdes. En vecka efter utskick upptäcktes detta och en rättelse skickades ut via e-post, se bilaga 3. Handledarens namn och kontaktuppgifter redovisades inte i enkäten, vilket övervägdes, men författaren till studien ansåg att frågor kunde hänvisas vidare om det behövdes. 16

20 Pilotstudien som genomfördes efterfrågade författaren vilka röntgenundersökningar som sjukhusfysikerna ansåg vanligast förekommande på barn. Detta var något som sjukhusfysikerna ansåg och det är inte statistiskt säkert att dessa undersökningar var de vanligast förekommande som genomfördes på barn. Enkäten innehöll ett stort antal röntgenundersökningar och detta kan ha medfört att svarsfrekvensen blivit lägre. Enkäten var omfattande och krävde tid att besvara och om några av de konventionella röntgenundersökningarna valts bort hade möjligen chanserna att svarsfrekvensen ökat varit större. Fördelen med att många konventionella röntgenundersökningar ingick i enkäten är att barn oftare genomgår en konventionell röntgenundersökning än en datortomografiundersökning, se tabell 1. Vid de konventionella röntgenundersökningarna och genomlysningsundersökningen har DAP-värdet rapporterats. DAP-värdet påverkas både av exponeringsvärdena (milliamperesekund, kilovolt, filtrering etcetera) och av strålfältets storlek. Detta medför att en dålig inbländning av bilden ger ett högre DAP-värde vilket gör att DAP-värdet kan vara missvisande [9]. Utbildning inom strålskydd är därför viktigt och något som Strålsäkerhetsmyndigheten kräver av sjukvården [25]. Kalibrering av mätinstrumenten krävs för att få korrekta DAP- och DLP-värden. DAP-värdena kan vara missvisande om sjukhusfysikerna inte har kalibrerat mätinstrumenten. Detta är en felkälla som bör uppmärksammas. Kalibreringen kan även utföras på olika sätt vilket medför ytterligare osäkerheter [11]. I enkäten skulle frågan om hur stort antal barn som har genomgått röntgenundersökningen i respektive åldersgrupp besvaras. Detta har inneburit varierande svar, några har svarat de antal barn som genomfört röntgenundersökning och andra har svarat de antal barn som de räknat för att få fram medelvärdet av stråldosen. Denna fråga skulle ha beskrivits ännu tydligare så frågan inte kunde missuppfattas. Några av sjukhusfysikerna hade fyllt i antalet barn som genomgått röntgenundersökningen men inte fyllt i stråldosvärdet. Dessa röntgenundersökningar har författaren satt som att inget barn genomgått röntgenundersökningen. En fördel med enkäten var att den är utformad med fasta enheter, vilket underlättar sammanställningen av resultatet. Det underlättar även för sjukhusfysikern som besvarar enkäten att veta vilken enhet som efterfrågas. När all data till enkäten var 17

21 insamlad så skulle inte enkäten vara komplicerad att fylla i. Vissa av sjukhusfysikerna har för att kunna sammanställa enkäten utfört ett eget stickprov. Författaren till denna studie har ingen vetskap om hur det har gått till, vilket kan ha medfört att stickprovet inte är slumpmässigt utfört. Detta kan ha medfört att stråldoserna inte är representativa. MUCG-undersökningen kan utföras både med genomlysning och med konventionell röntgen och det kan vara en anledning till den internt låga svarsfrekvensen på denna undersökning, då det endast frågats om genomlysningsdosen. Denna fråga har en annan åldersindelning än de övriga frågorna och detta har medvetet valts då röntgenundersökningen inte är vanligt förekommande på äldre barn, vilket kan ses i denna studie. Denna röntgenundersöknings stråldosvärden skrivs in manuellt i Radiologiskt Informationssystem (RIS) av röntgensjuksköterskan på vissa röntgenkliniker. Detta kan vara en felkälla då fel stråldos kan skrivas in, eftersom stråldosvärdet inte överförs automatisk till RIS. Fördelarna med att MUCG valdes var för att stråldosen till barnet inte enbart beror på exponeringsparametrarna utan var beroende av den kunskap radiolog och röntgensjuksköterska hade. Att radiolog och röntgensjuksköterska har en god grundförståelse i hur stråldosen kan sänkas är avgörande för hur mycket stråldos barnet får. Att utbilda inom strålskydd kan påverka patientstråldosen vid MUCG och andra genomlysningsundersökningar i positiv inriktning då personalen får en större förståelse för vad som påverkar stråldosen [25]. Den största fördelen med denna studie var att ett förslag till DRN har beräknats, se tabell 1. Som tidigare tagits upp så finns ingen skyldighet att rapportera in stråldoserna för barnröntgenundersökningarna [12]. Metoden har sina brister men i det stora hela är det ett väl genomarbetat förslag för att kunna sätta DRN på barn. Enkätstudiemetoden var den mest lämpliga metoden för att genomföra denna studie. Studiens resultat skulle vara svårt att samla ihop för de antal röntgenkliniker som deltog genom någon annan studiemetod. Svaren i enkäten gick att styra lite, vilket medförde att författaren kunde bestämma vilken enhet sjukhusfysikerna skulle rapportera in stråldosvärden, vilket underlättade resultatsammanställningen. Den svaghet som finns vad det gäller DRN är att när det är få barn som genomgått röntgenundersökningen blir DRN missvisande och högre för vissa åldersgrupper, se tabell 1. Därför är det viktigt att titta på hur många undersökningar som ligger till 18

22 grund för beräkning av 75%percentilen (DRN) för att se hur tillförlitligt stråldosvärdet är. Därför visar figuren under respektive tabell endast de undersökningar för vilka minst 100 undersökningar samlats in. Det skulle vara intressant för vidare forskning inom området att undersöka vilka exponeringsparameterar de röntgenkliniker har använt som fått de högsta och lägsta stråldosvärden. Urvalet som gjordes var ett mindre urval även om resultatet var omfattande. När urvalet gjordes söktes röntgenkliniker via Internet för att se vilka röntgenkliniker som uppfyllde inklusionskriterierna och fick vara med i utlottningen. Detta kan ha medfört att några röntgenkliniker missades och inte fick vara med i studien. Urvalet kunde då ha gjorts större och på så sätt få ett mer representativt resultat för hela landet. Fördelen med enkätens urval är att ett stort geografiskt område har ingått [20]. Utifrån detta har röntgenkliniker inkluderats runt om i Sverige och på så sätt är det lättare att få en helhetsbild. Under pilotstudie gick inte alla sjukhusfysiker att få tag på trots upprepade försök både via telefon och e-post. Detta kan även ha resulterat i en lägre svarsfrekvens. 7.2 Resultatdiskussion Resultatet i denna studie kommer här att jämföras med tidigare forskning. Resultatet från denna studie som kommer att redovisas och diskuteras är det medelvärde som har räknats ut utifrån de inrapporterade medeldosvärdena för respektive åldersgrupp samt några enstaka stråldosvärden som avviker kraftigt från medelvärdet. Det förslag som har tagits fram för DRN kommer även att jämföras mot de stråldosvärden som annan forskning fått fram. Stråldosvärden kommer att jämföras med de till Strålsäkerhetsmyndigheten inrapporterade stråldosvärdena för vuxna patienter. Åldersgrupperingen i denna studie och i annan forskningen har inte genomförs på samma sätt. Detta är något som måste tas hänsyn till när resultaten jämförs. I studien av Thomas och Wang [26] redovisas att barn i åldern noll år vid en datortomografi hjärna har fått ett medelvärde av DLP på 383 mgycm och barn vid ett års ålder har fått 543 mgycm. Detta är högre värden än det medelvärde som räknats fram utifrån DLP i denna studie, 349 mgycm. Det finns ett värde som avviker kraftigt från 19

23 medelvärdet och det är för röntgenklinik B. Att detta värde kraftigt avviker från medelvärdet men också är högre än vad Thomas och Wang [26] har kommit fram till kan bero på att röntgenklinik B kan ha beräknat stråldosvärdena utifrån undersökningar med kontrastmedel. Om så är fallet och detta jämförs med Thomas och Wangs [26] studie så ligger inte stråldoserna högt utan är bland de lägsta stråldosvärdena, då antar författaren till denna studie att en datortomografiserie utan kontrastmedel som genomförts. Om de inrapporterade stråldosvärdena för röntgenklinik B är för datortomografi hjärna utan kontrastmedel är detta något som måste utredas vidare för att minska stråldosen på de allra minsta barnen. Kritsaneepaiboon et. al. [27] redovisar liknande stråldosvärden som Thomas och Wang [26]. Barn i åldern två till fem år i denna studie jämförs med Thomas och Wang [26] samt med Kritsaneepaiboon et. al. [27] och här ses att medelvärdet är betydligt under de stråldosvärdena som Thomas och Wang samt Kritsaneepaiboon et. al. fått fram [26,27]. Några röntgenkliniker i denna studie ligger runt de stråldosvärdena som dessa två artiklar redovisar. Det finns inga större skillnader i stråldosvärdena vad gäller de äldre barnen. Om stråldosvärdena från annan forskning och denna studie jämförs med de inrapporterade stråldoserna till Strålsäkerhetsmyndigheten [12] visar det tydligt att stråldoserna för barn ligger under stråldoserna för vuxna. Detta är ett bevis för att stråldosen från de inrapporterande röntgenklinikerna för denna röntgenundersökning, i denna studie, inte är så höga även om några stråldosvärden är avvikande. Trots detta faktum tror författaren till denna studie att stråldosen för barn i Sverige kan sänkas ytterligare om samarbete mellan de olika sjukhusfysikerna och röntgenklinikerna utvecklas vidare och att Strålsäkerhetsmyndigheten försöker etablera DRN för barn. När DRN fastlades för vuxna patienter resulterade detta i att patientdoserna successivt sänkets [12,28]. Denna studie skulle kunna ligga till grund för att starta ett arbete för att sänka stråldoserna till barn. Vid stråldossänkning bör en avvägning göras för att uppnå så låg dos som möjligt och diagnostiseringsbara bilder vilket är något som radiologer, röntgensjuksköterskor, sjukhusfysiker och Strålsäkerhetsmyndigheten bör samarbeta kring. Stråldoserna vid datortomografi thorax/buk med kontrastmedel är komplicerad att jämföra med annan forskningen för att de redovisar thorax och buk separat. Dessutom var det inte så många barn som genomförde undersökningen i denna studie vilket leder till att de inrapporterade stråldosvärdena är något osäkra då de beräknats på ett 20

24 litet antal. De inrapporterade stråldosvärdena för röntgenklinik G ligger betydligt under de stråldosvärden som forskningen som Thomas och Wang [26] samt Kritsaneepaiboon et. al [27] rapporterade. För röntgenklinik G var det däremot endast ett barn som genomgått datortomografi thorax och därför blir stråldosvärdet osäkert och inget som egentligen går att dra någon slutsats av. Jämförelse mellan stråldoserna vid datortomografi buk för röntgenklinik E, Thomas och Wang [26] samt forskningen som Kritsaneepaiboon et. al. [27] genomfört visar att röntgenklinik E ligger under de rapporterade stråldosvärdena för de båda dessa studier. Om dessa stråldosvärden sedan jämförs med de standarddoser för vuxna som Strålsäkerhetsmyndigheten [12] redovisar varierar inte barnstråldoserna avsevärt från dessa doser även om de ligger något under. Detta tycker författaren till denna studie är konstigt då stråldosen till barnen borde vara lägre än för vuxna. Den enda förklaringen som författaren kan komma på är att de krävs en del strålning för att få så bra röntgenbilder att det blir diagnostiseringsbara, och här kanske dosen inte kan sänkas så mycket för att de olika organen i thorax och buk ska kunna urskiljas. Ett nationellt samarbete kring att sänka stråldosen är något som författaren tror skulle underlätta sänkningen av stråldosen till barn. Stråldoserna för genomlysningsundersökningen MUCG varierade inte avsevärt mellan de röntgenkliniker som rapporterade stråldosvärden bortsett från röntgenklinik A. De stråldosvärden som presenteras i denna studie ligger något under de värden som Persliden et. al. [29] har tagit fram om röntgenklinik A bortses. Författaren till denna studie tycker att stråldosvärdena för röntgenklinik A är höga och detta skulle kunna bero på att röntgensjuksköterska fört in fel stråldosvärde i RIS. Om så inte är fallet är detta någonting som måste undersökas. Dessa stråldosvärden är betydligt högre än de övriga stråldosvärdena vilket väcker nyfikenhet på varför röntgenklinik A får så höga stråldosvärden vid denna röntgenundersökning. Har röntgensjuksköterskorna och radiologerna tillräckligt med utbildning i strålskydd? Beror det på exponeringsparametrarna? Kan det bero på utrustningen och på vilket sätt har utrustningen med den höga stråldosen att göra? Utifrån detta skulle det vara spännande att få forska vidare på varför vissa röntgenkliniker har högre stråldosvärden vid de olika röntgenundersökningarna. 21