Nr 3/2014. Nordiska Ciklidsällskapets medlemstidning sedan 1967 Ciklidbladet 47 år

Transkript

1 Nr 3/2014 Nordiska Ciklidsällskapets medlemstidning sedan 1967 Ciklidbladet 47 år

2

3 Innehåll Ciklidbladet 3/ Brasilien del 1 34 Odling av levande foder 14 Fja ril fra n Afrika 38 Eskilstuna Malawihobby 40 A ret som ga tt 42 Apistogammoides pucallpaensis 20 Na gra ord fra n ordfo randen 21 Fotota vlingen 26 Ophthalmotilapia ventralis, Mpimbwe 44 Den Bla Planet 46 Alex Ploeg 28 Tropheus annectens

4 Nordiska Ciklidsällskapet Ciklidbladet Föreningens medlemstidning Ciklidbladet utkommer med fyra nummer per år. Ciklidbladet är i A4-format och varje nummer innehåller minst 48 sidor och cirka 100 foton. Ibland har vi också tävlingar där man kan vinna fina priser. Enbart medlemmar i NCS kan delta. Dessutom inkluderas ibland speciella bilagor. Rabatterbjudande Medlemmar i NCS har rabatt i de flesta av Nordens bästa ciklidaffärer. Rabatten gäller i nedanstående affärer. Exakt rabattbelopp anges på under rubriken rabattaffärer. Rabattbutiker Danmark Gistrup: MalawiCarsten Hadsten: Akvanet Randers: Unimati Köpenhamnsområdet Köpenhamn: Planteimporten Vallensbæk Strand: Cichlidecentret Finland Helsingfors: NL-Aqua Norge Stokke: Krizoo Dyresenter Sverige Borås: Djurmagazinet Eskilstuna: Lustgården Zoo Jönköping: Djurmagazinet Karlskoga: Thomas Zoologiska Karlstad-Skoghall: Akvarie Interiör Luleå: Rolles Akvariecenter AB Malmö: Akvarietjänst Malmö: Håkanstorpzoo Malmö: Jägerzoo Mjölby: Mjölby Zoo & Ciklidshop Norrköping: Akvarievalvet Sala: Aquatropic i Sala Stoby: Stoby Akvarieaffär Södra Sandby: Sandby Ciklidhobby Tomelilla: Ciklidshopen Ullared: Aquazoo Uppsala: Akvarie-Hobby Vellinge: Vellingeblomman Vetlanda: Djurmagazinet Visby: Akvariecenter Åleds: Åleds Akvarium Årjäng: Nordmarkens Akvariebutik Ängelholm: Arken Zoo Örebro: Akvariekällaren Stockholmsområdet Bromma: Akvarielagret Stockholm: Fridhems akvarier Sundbyberg: Aquarium Stockholm Täby: Zookompaniet Göteborgsområdet Göteborg: Arken Zoo Gubbero Göteborg: Trop Akvariefiskimporten Lerum: Ciklidhuset Nol: Nols Ciklidhobby Webshop (Internetbaserade handelsplatser) Landskrona: Ojzoo Obbola: Aquawarehouse Trelleborg: Pet Outlet Trollhättan: TonysDiskusOdling Vargön (Vänersborg): Cyberzoo Vingåker: PWSS Åhus: Linkan Feed Ingredients AB Hemsidan NCS hemsida är antagligen en av de största och bästa hemsidorna om ciklider i världen. Hemsidan är öppen för alla, men vissa funktioner kräver medlemsbehörighet. Medlemskort Som medlem i NCS får du ett medlemskort, som är en värdehandling och som är en förutsättning för att du skall kunna utnyttja rabatterna i akvarieaffärerna samt för att du skall få ställa upp i våra tävlingar och omröstningar. Ditt medlemskort skriver du ut själv. Gå till org, menyval Medlem - Medlemskort. Medlemserbjudanden I vissa nummer av Ciklidbladet presenteras ett medlemserbjudande där våra medlemmar får möjlighet att köpa intressanta produkter till ett kraftigt reducerat pris (20 till 50 procent). Det kan till exempel gälla foder, pumpar, böcker och vattenpreparat. Stipendier NCS kan dela ut stipendier till medlemmar som genomför projekt som främjar ciklidhobbyn, kunskapen om ciklider och deras beteende och/ eller bevarandet av ciklider i deras naturliga miljö. Mer information finns på under Föreningsinformation och Stipendier. Medlemsavgiften Sverige 295 SEK Danmark 255 DKK Finland 34 Norge 280 NOK Övriga Europa 425 SEK eller 45 Övriga länder 460 SEK Familjemedlem 100 SEK (80 DKK, 11 EUR, 90 NOK). Familjemedlemsskapet berättigar till alla medlemsförmåner utom ett eget Ciklidblad. Medlemsavgiften löper per kalenderår 1/1-31/12 och berättigar till kalenderårets fyra nummer av Ciklidbladet (med reservation för att upplagan räcker till). Inbetalning sker till Nordiska Ciklidsällskapets Plusgiro För betalningar från utlandet inom EU och Norden rekommenderar vi en så kallad SEPA-betalning, som är förmånligare. För att göra den behöver Du ange NCS kontonummer i IBAN-formen SE , och SWIFT- eller BIC-koden NDEASESS. Glöm inte att på betalningen ange ditt namn och din adress samt vilket år betalningen avser. Om du betalar via internetbank och antalet tecken i meddelanderutan inte räcker till, ber vi dig sända ett kompletterande mail till medlem@ciklid.org med alla uppgifter om betalningen. Styrelsen Ordförande Joakim Asterhed, Edestadsvägen 3, Johannishus tel: ordforande@ciklid.org Redaktör/Vice ordförande Wilhelm Lubkowitz, Starvägen 16, Linköping tel: redaktor@ciklid.org Kassör Albin Ekenberg, Biblioteksgatan 6 Lgh 1001, Växjö tel: albin.ekenberg@ciklid.org Aktivitetsansvarig Pia Johansson, Gökgatan 1, Brämhult tel: piaj71@gmail.com Sekreterare Anders Johnsson, Öders gränd 23, Varberg tel: sekreterare@ciklid.org Webmaster Bo Persson, Skölby 5, Stora Sundby tel: webmaster@ciklid.org Marknadsansvarig Rickard Salmberg, Gamlalandsvägen 52, Östra Grevie tel: salmberg@me.com Suppleant Erik Östlund, Jakobsdalsvägen 29, Nacka Strand tel: erik.osterlund@hansandersson.se 4 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

5 Ciklidbladet utges som medlemstidning av Nordiska Ciklidsällskapet sedan 1967 Ciklidfronten Artiklar Artiklar för publicering i Ciklidbladet skickas till redaktören (se kontaktinformation på sidan 4). Endast artikelförfattaren ansvarar för artikelinnehållet. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material. Artiklar inklusive foton kommer publiceras i elektroniskt format på www. ciklid.org om inget annat avtalats. Upphovsrätt Inte någon del av denna publikation får kopieras, reproduceras, lagras i datasystem (till exempel hemsidor på Internet) utan tillstånd av redaktören, fotografen och författaren. Kopia av trycksak skall alltid skickas till Ciklidbladets redaktör. Utgivningsplan 2014 Ciklidbladet utkommer med fyra nummer per år. Preliminär utgivningsplan 2014 är 25/2, 20/6, 25/9, 20/12. Medlemsärenden Alla medlemsärenden som till exempel anmälan av utebliven tidning och adressändring görs företrädelsevis till medlem@ ciklid.org, eller direkt till medlemsansvarig (se kontaktinformation på sidan 4). Paketpriser för annonsering i Ciklidbladet: Helsida, sista sidan samt banner på www. ciklid.org SEK Helsida, insida omslag samt banner på www. ciklid.org SEK Helsida samt banner på SEK Halvsida (landscape) SEK Kvartssida (portrait) SEK Alla som annonserar i Ciklidbladet kan även lägga in företagsannonser på under Köp & sälj-företag Dessa priser gäller för ett helt år. Fullständiga uppgifter om annonspriserna samt om bannerannonsering på Nordiska Ciklidsällskapets hemsida, se under Föreningsinformation, Annonsera, eller kontakta Rickard (kontaktuppgifter på sidan 4). Vetenskapliga namn i Ciklidbladet Av praktiska skäl använder Ciklidbladet samma vetenskapliga namn som artregistret på www. ciklid.org. Detta följer i stort sett Catalog of Fishes eller The Cichlidroom Companion. Ägare: Nordiska Ciklidsällskapet Ansvarig utgivare: Wilhelm Lubkowitz Redaktör: Wilhelm Lubbkowitz Medarbetare: Christian Alfredsson, Joakim Draktoft, Albin Ekenberg, Ola Svensson, Erik Åhlander och Mikael Westerlund. Hemsida: ISSN: Tryck: Myran Grafiska, Sverige Badankan Wille. Vilken sommar! Jättevarmt och jätteskönt med härliga simturer i lagom varmt vatten! Men det gick åt en hel del vatten, dels vid vattenbyten och dels vid vattnandet av trädgården. Annars var det bara att slöa och lata sig igen i sommarvärmen. Som ni märkt blev trean försenad. Detta berodde på att flera artiklar som var utlovade, uteblev. Trots påstötningar hände inget. En annan orsak var att utlovade översättningar inte blev av. Det är tråkigt att det blev så. Men det är bara att ta nya tag för att ragga fram artiklar till julnumret. Tror att många medlemmar gärna skulle vilja skriva en artikel, men inte riktigt vågar. Inte svårt alls. Skriv bara och skicka artikeln till mig. Vi har duktiga korrekturläsare som fixar alla stavfel, grammatik och meningsuppbyggnadsfel. Jag letar fortfarande efter översättare från franska och holländska till svenska. Ni som tar bilder bör ta så högupplösta som möjligt, just för att de ska se bra ut i Ciklidbladet. Nog om detta. Diskusfolket har varit på en intressant resa till Amazonas förra året och man blir avundsjuk efter att ha läst artikeln och sett bilderna i den. Tänk vilken underbar resa de har upplevt. Det finns fortfarande ett antal akvarieföreningar kvar i Sverige och några av dem arrangerar akvaristiska resor till Tyskland, Holland och Danmark. Vi har fått läsa om bland annat Ciklidvännerna i Skånes årliga resa ner till akvariebutiker i Tyskland. Linköpings akvarieförening åkte ner till den Blå Planeten och passade även på att besöka duktiga akvarister i Köpenhamn. Det finns många aktiviteter hos de olika föreningarna som man kan skriva om och som kan ge tips om vad man skulle kunna göra i sin förening. Till slut är det bara ett halvår kvar till nästa ciklidstämma som går av stapeln i Norrköping. Det kommer en hel del intressanta föredragshållare från olika länder i Europa. Ta väl hand om era fiskar, ge dem friskt vatten, god mat och tillsyn. Kolla in cikliden på sista sidan. Den är unik och finns knappast i Sverige. Har du den, så hör av dig! Omslagsbild Ophthalmotilapia ventralis, Mpimbwe Foto: Jan Hommel Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 5

6 Sydamerikanska ciklider Brasilien del 1 Text och Foto Kaj Persson "KajP"och Andreas Keller Heros notatus, ungfisk, Rio Xingú, Amazonas Det hela började redan på championatet i Malmö Aquazoos brasilianska exportör Hudson Crizanto var inbjuden som utställare och föreläsare och i en diskussion med honom erbjöd han sig att anordna en fångstresa till Amazonas för några av oss. Givetvis var vi ett gäng som omgående nappade, två norrmän samt några svenskar, totalt sju personer. Tanken var att vi skulle åka till Tefe i Brasilien under 2012 i september-oktober. Men detta visade sig ogenomförbart då El Niño och ett oavbrutet regnande gjorde att det var alldeles för höga vattenflöden i nästan hela Amazonas. Hela resan flyttades därför fram ett år till 2013 och då Tefe som är ett naturreservat inte öppnades för fiske blev det Lake Guariba och Nhamunda som blev vårt nya resmål. En tidig fråga som dök upp var ju så klart: Vad kommer hela kalaset att kosta? Och då Hudson hela tiden påtalade att han inte var någon och att han aldrig gjort något sådant förr, fick han i uppdrag att kolla upp det. Men jag återkommer med notan i slutet på reportaget. Så i början på oktober 2014 strålade ett gäng mycket ressugna akvarister samman på Kastrup. Till slut blev deltagarna Bosse Quiding, Lasse Omfors, Ninni Alders, Andreas Keller, Jörgen Nilsson samt undertecknad. Från Kastrup blev det flyg till Lissabon, där vårt norska bidrag Robin F. Martin slöt upp. Efter några timmars väntan där äntrade vi planet till Fortaleza i norra Brasilien där Hudson har sin stora karantän och utslussningsanläggning. Det var också denna anläggning som var det första målet för resan för morgonen efter vi landat väntades det in 300 diskusfiskar från Curua-distriktet och vi skulle få vara med och ta emot dessa innan vi fortsatte vår färd. Sä efter en kväll på en brasiliansk grillrestaurang (en höjdare vill jag lova) bar det av till Hudsons anläggning. När vi kom var man redan igång med att packa upp fisken som en efter en plockades upp, synades och sorterades efter kvalitet. Här kommer de nu att gå i sex till åtta veckor i akvarium för att avparasiteras tre gånger och vänjas in på akvariefoder innan de exporteras ut över världen. Själva anläggningen inrymmer för övrigt salt- och sötvattenfisk men var vid vårt besök relativt tom på fisk. All saltvattensfisk hade precis gått iväg i väntan på att sötvattendelen skulle komma igång. Här gick dock ett gäng diskusfiskar, några Santa Isabell-skalarer, Ivanocara adoketa, några malar samt några enstaka saltvattensfiskar. Efter en hel dag i Fortaleza var det sedan dags att packa för att resa vidare. Flyget skulle gå redan tidigt på morgonen och via São Luís och Belem gick resan vidare till Santarem. I Santarem skulle vi stanna i två dagar dels för att kika på Hudsons anläggning som var under uppbyggnad och dels för att proviantera och köpa in snorklar och cyklop. Det första stället vi åkte till var Praia Alter do Chão där vi hoppade i två småbåtar som tog oss ut på Rio Tapajos, där vår nyinköpta utrustning kunde testas. Snart upptäckte jag med flera att cyklopen inte var någon höjdare och inför nästa resa blir det att på hemmaplan prova ut en som passar. Men det var ändå mäktigt att simma runt bland fiskar som man normalt ser på genom en glasruta. Bland annat fanns här tetror, schackbrädesciklider, flaggciklider och apistogrammor. 6 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

7 "Golden Angels". Undervattensbild fra n biflo den till Rio Tabajos. "Golden Angels". Undervattensbild fra n biflo den till Rio Tabajos. Undervattensbild fra n biflo den till Rio Tabajos. "Golden Angels". Hudsons anla ggning i Santarem. Båten som vi åker till Nhamunda med.

8 Ga nget +Hudson och Frank. Diskusfiskar i Hudsons anla ggning i Fortaleze. Andra dagens snorkling i biflo den till Rio Tabajos da r vi sa g skalarerna. Snorkling. Praja Alter do Chao. Inflygning till Santarem. Fra n Hudsons karanta nsanla ggning i Fortaleza. Hudsons anla ggning. Efter några timmars simmande var det dags att åka tillbaka till Praia Alter do Chão som för övrigt nog är ett av de häftigaste ställena jag varit på. Rena söderhavsö-känslan trots att man sitter långt inne i Amazonas. På vägen tillbaka till Santarém blev det sedan stopp på en lokal restaurang där det stod Arapaima på menyn. Och det var helt klart en höjdare, det är nog utan tvekan en av de godaste fiskar jag ätit så man förstår att den står högt i kurs hos fiskarna. Dag två gav vi oss av igen. Denna gång blev det nog ett par timmar i minibussen innan vi kom fram till ett mindre biflöde till Rio Tapajos. Här fick man röra sig försiktigt då det var lätt att grumla upp slam så att den som simmade bakom inte såg ett smack. Men fisk var här, massor med tetror, apistogrammor, flaggciklider igen samt skalarer som de kallade golden angels. Enormt höga och fina var de och de står helt klart högt på den framtida önskelistan. Väl tillbaka i Santarem var det nu dags att inspektera båten som skulle ta oss till Lake Guariba och Nhamunda. Vi hade här faktiskt på Christer Fredrikssons inrådan valt att satsa på en lite bättre båt med fler duschar o toaletter. Och så blev det, den båt Hudson hyrt in för oss kändes nästan som helt ny. Kapten och två besättningsmän ingick och med på resan följde också Frank Figurera som är Hudsons fiskansvarige i Santarem. Efter att båten inspekterats och godkänts var det dags för proviantering, vilket till stor del gjordes på stadens grönsaksmarknad och på en av de alla fiskmarknader som fanns. Dessa är en märklig upplevelse för sig då man traskar runt och känner igen den ena akvariefisken efter den andra. Malar, jordätare, pirayor, bottentittare med flera. Många känns inte så inbjudande att sätta tänderna i. Det är också enorma mängder med fisk som ligger där och man förstår att en stor del av menyn bland befolkningen är fisk. Sedan var det då dags att ge sig av men den biten kommer i nästa nummer av Ciklidbladet. 8 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

9 Praia Alter do Chao. Praia Alter do Chao. Hudsons anla ggning i Santarem. Undervattensbild fra n Praja Alter do Chao. Santa Isabell skalarer i Fortaleza. Undervattensbild fra n Praja Alter do Chao. Undervattensbild fra n Praja Alter do Chao. Snorkling i Rio Tabajos biflo den.

10 Vy o ver Amazonasfloden fra n Santarem. En av de tre fiskmarknader vi beso kte i Santarem. Malar pa fiskmarknad. Cichlor pa fiskmarknaden. Gamar som sitter och va ntar pa fiskrens. Fruktmarknaden i Santarem. 10 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

11 Gibbiceps med avhuggna fenor, redo fo r grillen. Brachyplatystoma tigrinum redo fo r grytan. Tror att det a r en sorts bottentittare. Vy fra n ba ten. Praja Alter do Chao. En jorda tare av na got slag. Lasse a r sugen pa en piraya. Sa ser det ut la ngs stra nderna. Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 11

12 Gibbiceps. En mal. Biflo de till Rio Tabajos. Hudson i ko ket pa ba ten. Hudsons karanta nsanla ggning i Fortaleza. Nyfa ngad diskusfisk. Ha r ser man hur grunt a ven stora ba tar kan ko ra. Hudson med harpunerade cichlor. 12 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

13 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 13

14 Tanganyikaciklider Fjäril från Afrika Eller en fågelholks betraktelser del 3 Text och Foto: Anders Larson "Anders i Askim", Foto i sjo n: Carsten Stabel TORLEIF Xenotilapia papilio. Jag hade precis kommit hem från jobbet, sagt hej till familjen och med bestämda steg närmade jag mig fiskrummet. I flera veckor hade jag gått i väntans tider och ikväll kanske det var dags. Jag närmar mig ljudlöst ett 540-liters akvarium och slår mig ner i fåtöljen. Vad jag får se är bland det häftigaste jag sett inom akvaristiken genom alla år. I fullständig harmoni går par fjärilar, Xenotilapia papilio, Tembwe deux, med nyspottade ungar. Paren vallar ungarna i var sitt hörn av akvariet, försiktigt och uppmärksamt mot de andra invånarna i karet. Lamprichthys tanganicanus-hanar som uppvaktar sina honor i mellanskiktet och övriga Xenotilapia Tembwe Deux som håller sig på behörigt avstånd i mitten av karet. Alla fiskar i akvariet visste sin roll då hierarkin hade fastställts långt tidigare. Att köra två så olika arter i samma kar visade sig vara en vinstlott. Med tanganyikakillins frenesi och enorma färger i mellanskiktet av akvariet och Xenotilapia smygande majestätiskt utefter botten fanns inget annat att önska i fiskväg. De båda Xenotilapia-paren tog upp sina yngel vid minsta fara och de spottades ut när allt var lugnt. Vid matning stod alltid nykläckt artemia på menyn och det var häftigt att se hur föräldrarna vallade sina små till artemiarika vatten inom reviret. Här satt man kväll efter kväll förundrad med förslappad käke och stora ögon, ansiktsuttrycket påminde säkert om en fågelholks. Det största orosmomentet var nog jag själv, när jag satt och nyfiket tittade in i glaslådan. Detta fantastiska skådespel pågick i många månader och med flera kullar som fick växa upp med sina föräldrar. Detta är ett av de där oförglömliga ögonblicken inom hobbyn. Men vi kanske skall ta det från början. Efter att jag köpt Back to Nature-guide om Tanganyikaciklider föll jag för dessa små och otroligt vackra fiskar. På nätet fanns lite bilder och habegäret växte. När jag pratat med Kent i Nol om dessa fiskar och fått veta att de är svindyra och omöjliga att odla på så fanns ingen återvändo. Dessa ciklider måste jag bara ha för utmaningar inom hobbyn har alltid lockat. Efter ett antal veckor av väntan hade mina nya fjärilar landat och ett äventyr startat. Här kommer mina erfarenheter av Xenotilapia papilio Tembwe Deux. Att fisken skulle vara svår att odla blev jag snart varse med flera misslyckanden i ryggen. Svårigheten låg i att finna de nycklar som krävs för ett lyckat resultat. I den artificiella glaslåda som vi erbjuder kan mycket gå fel. Både när det gäller vattenkvalitet, volym, inredning, leksubstrat, foder, antal djur och inte minst fisksammansättning finns det många fallgropar. Att hålla dessa i par i småakvarier visade sig vara en dålig idé. Efter att ha gjort en hel del fel och galna slutsatser i början med denna fisk kom jag med tiden på hur den skulle skötas. Det finns flera bra exempel på fiskar från Tanganyikasjön som varit svårlekta till en början beroende på att vi akvarister inte 14 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

15 Xenotilapia papilio i sin naturliga miljo. Xenotilapia papilio i sin naturliga miljo. gett fisken rätt förutsättningar eller hittat nycklarna. Altolamprologus compressiceps och Synodontis multipunctatus ansågs i början när de importerades som omöjliga men med rätt leksubstrat och inredning odlas dessa utan några större problem idag. Så det gällde att hitta nycklarna till att framgångsrikt odla X. papilio, som det gör för alla fiskar förvisso. Men dessa bjöd på lite extra huvudbry, skulle det visa sig, då den inte är helt lätt. Att hålla fisken likt Apistogramma eller fjärilsciklider från Sydamerika i mindre kar i smågrupper eller som par visade sig vara mycket olyckligt. Det slutade alltid med att fisk slogs ihjäl eller att någon stackare hade jagats ur akvariet. Även då jag med 100 procent säkerhet hade ett par i karet funkade det inte i 100 liter. Att akvarievolymen, en av de sju nycklarna, skulle vara så viktig var en kostsam lärdom. Väl i ett 540-litersakvarium kom fiskarna till sin fulla rätt. Lugna och trygga visade de hela sitt fulla register och det dröjde inte länge förrän ett alfapar hade bildats. I sjön Xenotilapia papilio Tembwe Deux är endemisk i Tanganyikasjön och lever utmed kuststräckan runt Tembwe Deux, som ligger på den sydvästra kusten av Tanganyikasjön. Fisken beskrevs 1990 av tysken Heinz H. Büscher. De lever på ett djup av 10 till 50 meter i klipp- och övergångszonen. Här lever de i par eller små grupper. Fisken äter små ryggradslösa djur som den filtrerar ur sand och bottensediment. Alger står också på menyn. Fisken blir i det fria runt 11 cm och hanarna får med tiden en något mer långsträckt och grövre kropp Xenotilapia papilio med yngel. Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 15

16 Hona med yngel. jämfört med honorna. Utöver Xenotilapia papilio Tembwe Deux finns det ett antal ej vetenskapligt beskrivna arter/endemiska färgvarianter. Dessa går under samlingsnamnet X. sp papilio och en fångstplats. Ibland kallas fisken sunfower och detta är ett samlingsnamn för de gulaste varianterna av släktet. Samtliga papilioarter lever i sjöns södra delar på bägge sidor om denna. Se Carsten TORLEIF Stabels bilder från sjön. I akvariet Min erfarenhet är att fisken är mycket hierarkisk i gruppen. Eftersom jag misslyckades så kapitalt att hålla få fiskar i småakvarier kom jag på att flera fiskar i ett större akvarium är att föredra. Detta är en beprövad strategi för många arter för att sprida aggressioner inom den egna arten. Med flera fiskar som kan ta och tar stryk blir det aldrig några skador och tuppfäktandet lägger sig ganska omgående. Hierarkin i gruppen är mycket tydlig där man snart har ett alfapar som dominerar totalt. Skulle någon fisk vilja avvika från sin plats i hierarkin finns det lika många som tillrättavisar uppstickaren. En gång tog jag upp ett antal djur i gruppen då jag ansåg att de inte fyllde någon funktion. Men ack vad fel jag hade. Betaparet försökte omgående ta över tronen vilket fick till följd en fullständig obalans i karet som pågick i flera veckor. När de upplockade fiskarna sattes i igen, lugnade det ner sig inom någon vecka och gruppen stabiliserades. Att flytta eller förändra i en grupp är ett stort misstag som alltid leder till oro och stress. Det förekommer även att stabila par börjar slåss när förändringar sker. Men hur gör man då? Skaffa en grupp på sex till åtta djur. Akvariestorlek på 375 liter eller större. På bottnen finkornig sand och stenformationer för naturliga revir. Se till att inte blanda och ha för många bottenlevande ciklider. Själv har jag mina i 540 liter som solitärfisk på botten och kompletterar med något lämpligt i mellan- och ytvattenregionen. Det är viktigt om Xenotilapia skall komma till sin fulla rätt och odling är målet att den får dominera hela bottenytan. När man har etablerat en grupp X. papilio kommer nu det viktigaste. Gör inga förändringar i fisksammansättningen eller inredningen på lång tid. Låt helt enkelt fisken vara i så stor grad som möjligt allt för att undvika alla former av stress. I en grupp på sex till åtta djur kommer med tiden ett par att bildas. Detta par är alltid de starkaste fiskarna i gruppen, alfaparet. Är akvariet tillräckligt stort kan ett andra par etablera sig och detta betapar är då underlägset alfaparet. Ibland kan det hända att fisken lägst i rang vill avancera i hierarkin. Även ett betapar kan utmana men detta slutar ovillkorligen i tuffa fighter som kan vara i flera dagar. Vatten Vattenkvaliteten är viktig. Ett välfiltrerat biologiskt vatten med bra cirkulation. Vi som håller fisk i vatten över ph 7,5 har enklare att få igång ett biologiskt filter med goda bakterier. Själv använder jag sandfilter i många av karen då jag upplever detta som ett bra alternativ C och ett så typiskt Tanganyikavatten som möjligt, det vill säga högt ph och hårdhet. Vattenbyten en gång i veckan underlättar att hålla kvaliteten, gärna med tillsats av bikarbonat. Inredning Det är som alltid viktigt att inredningsmässigt försöka efterlikna de nischer fiskarna lever i, det vill säga fria öppna ytor med sten/klippbiotop. Att skapa små rum i akvariet som erbjuder skydd och lugna platser är viktigt för kommande par. Där kan de skydda sitt revir på ett enkelt sätt. Men även öppna ytor uppskattas och fungerar både som arena och som foderplatser. Foder Vad fisken äter och hur den äter i naturen ger oss viktiga ledtrådar. Fisken går långa 16 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

17 Lek. Hona med a ttama naders yngel. Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 17

18 stunder och silar sand för att hitta något ätbart animaliskt men också alger/grönfoder. En allsidig utfodring för att fisken skall få allt den behöver är en självklarhet. Foder som jag själv använder är räkmix och artemia, dels för att jag anser att fisken utvecklas bra på dessa foder men också för att de ger en möjlighet att äta på ett naturligt sätt. Med en upptinad och mellan fingrarna mosad bit räkmix snöar fodret och alla fiskar har en möjlighet att äta sig mätta. De kvarvarande smulorna äts under flera timmar. Artemia både nykläckt och fryst är foder som fungerar ypperligt. Nykläckt artemia ger många fiskar ett lugnt och naturligt sätt att äta. Inte minst alla planktonätare i sjön (men det är annan historia). Torrfoder äts med stor aptit så fisken är inte svår att utfordra. Det viktigaste är att erbjuda både animaliskt och grönfoder. Medinvånare Lämpliga medinvånare är viktigt. Inte helt överraskande för er som läst Ciklidbladet 2/2014 är Lamprichthys tanganicanus en mycket bra medinvånare till dessa fiskar. Dels för att den inte alls gör anspråk varken på bottenyta eller tar några revir. Det är viktigt att sätta X. papilio i fokus för att få ut så mycket som möjligt av fisken så snälla medinvånare är att föredra. Lek och odling Leken sker på botten på en i förväg putsad sandyta. Till skillnad mot många andra Xenotilapia pratar vi här inte om några lekgropar utan lekparet uppehåller sig på samma yta med putsad sand. Honan kan lägga upp till 25 ägg men kullar på åtta till femton är mer normalt. Honan är den som startar tugget och lämnar över avkomman till hanen efter nio till tolv dagar. Den totala tuggtiden för denna biparentala munruvare (både hona och hane delar på ruvandet) är 18 till 21 dagar. Det är väldigt varierande när honan lämnar över ynglen till hanen och det är inte helt säkert att hanen deltar i försvarssyfte förrän ynglen är spottade. Men han finns alltid till hands och lämnar sällan sin hona. Väljer man att låta föräldrarna gå kvar i akvariet med övriga medinvånare försvinner det ett antal yngel då de helt enkelt blir mat till de övriga. En säkrare metod om man vill ha yngel är att placera honan eller hanen beroende på vem som tuggar i ett spottkar efter sexton till arton dagar. Jag har aldrig upplevt stress eller obehag hos den ensamt gående föräldern. Med liknande inredning som i det stora karet finner fisken sig snart till ro och fortsätter tuggandet tills det är dags att spotta. Samma skyddande och upptagande av yngel vid fara som när fisken får gå kvar. Inte helt ovanligt är att fisken blir så stressad vid upptagande att fisken spottar alla yngel i håven och en lätt förvånad fisk åker ner till de övriga. Könsskillnader Det säkraste kortet är att visuellt betrakta en grupp utifrån beteende och rangordning. 18 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

19 Sjukdom & tips Inte för att jag vill skryta men jag har aldrig haft en sjuk Xenotilapia. Hemligheten ligger i rätt foder och bra vatten över tid. Visst händer det att fiskar dött men då på grund av min okunskap. Jag har då hållit alltför få fiskar i gruppen, vilket lett till ihjälslagna djur eller att fisken helt sonika jagats ur akvariet. De flesta djur i lekgruppen har dött av ålder efter runt fyra år. Både hanar och honor har varit fruktsamma ända upp till tre och ett halvt år. Men sista halvåret märker man framför allt på färgintensitet att fisken kanske har gjort sitt, vilket får betecknas som bra för en liten ciklid full av energi. Men vill man förnya sin grupp är en fungerande strategi att låta yngel växa upp i den befintliga gruppen. Kommer helt främmande individer in i ett befintligt akvarium har vi ruckat på hierarkin. Det är då bättre att förändra hela akvariet. Inredningen möbleras om, nya fiskar sätts in och så får man hoppas på det bästa. Men då man medvetet slagit sönder revir och erbjuder nya möjligheter med nya kamrater har man också startat om hela den hierarkiska proceduren och man kan inte räkna med att gamla par hittar tillbaka till varandra. Slutord Fisken kräver en del av sin ägare och ställer vissa krav på inredning och medinvånare om man skall lyckas. Men sköter man sina vattenbyten och är rädd om akvariets lunga det vill säga filtret finns ingen anledning att avstå från denna fisk. Jag bedömer X. papilio Tembwe Deux och de ej ännu vetenskapligt beskrivna sp. Papilio som mycket trevliga bekantskaper. Dels för att de bjuder på så mycket under lång tid, både beteendemässigt och inte minst färgmässigt. Att få uppleva ett par med yngel och den fantastiska yngelvården är bland det häftigaste som finns. Det finns få saker som går i klass med yngelvården hos X. papilio men ett par diskusfiskar med just frisimmande yngel ger samma otroliga känsla och spänning. Då är det lätt att man kommer på sig efter en bra stund med förslappad käke och säkert en fånig blick, då man sitter där och fascineras med ett uttryck som en fågelholks. Men när det händer vet man att man upplevt något häftigt. Referens Ad Konings Back to nature Guide om Tanganyikaciklider Xenotilapia papilio, Msalaba Vid transport är det viktigt att fisken singelpackas. Stress och ett försämrat vatten under resan klarar fisken dåligt. Men under mina år med singelpackad fisk har det alltid gått bra. Visst kanske någon tänker, det är ju lätt att skriva när man vet vad man skall titta efter. Men står man framför ett kar med X. papilio och andra fiskar för den delen med, ser man ganska snart vem som är dominant (oftast en hane) och vem han accepterar i sin närhet (oftast en hona). Skulle det sedan vara så att fisken spänner ut sina fenor och liksom bugar kan man vara säker. Ett klockrent tips för många fiskar, inte minst diskusfiskar. Ett annat tips kan vara att studera analfenan där honans är lite rundare i nederkant medan hanens har något mer utdragna fenstrålar och får ett spetsigare uttryck. Fisken blir i det fria runt 11 cm och hanarna får med tiden en något mer långsträckt och grövre kropp jämfört med honorna. Det skall erkännas att det är mycket svårt att se skillnad på ungdjur. Men köper man en grupp på 6-8 djur är man sannolikt garanterad minst ett par. Jag upplever att könsfördelningen är nära nog 50:50 på denna fisk. Yngelprofil. Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 19

20 Föreningen Några ord från ordföranden Text: Joakim Asterhed Banderad I skrivande stund kan man konstatera att hösten närmar sig med stormsteg, och för mig och många andra innebär det ökad tid framför akvarierna. Jag har personligen under sommaren lagt ner akvarierna i källaren, för att göra en större satsning i en hyrd lokal, vilket naturligtvis känns jätteroligt. Dessutom måste jag säga att jag redan laddar för Ciklidstämman till våren i Norrköping, som jag tror kommer att bli en riktig höjdare. För två dagar sedan besökte jag ett stort event som arrangerades i Kristianstad av en grannhobby, nämligen reptilmässan Expo Syd. Jag träffade där ett antal bekantskaper som jag tidigare hade samtalat med under våra stämmor. Jag slogs av tanken åter en gång att vi är ganska lika, och ett samarbete på något sätt över gränserna på en hobbynivå kanske inte skulle vara dumt. Det såldes faktiskt lite fiskar där också, och även om det inte i detta aktuella fall var ciklider så konverserades det även om vår hobbys ögonstenar. Jag bar givetvis NCS-tröjan under eventet. Det har för mig blivit en vana att annonsera att fler behöver hjälpa till för att NCS även i fortsättningen ska kunna bedriva den verksamhet som idag bedrivs. Om du har något bra förslag på någon som skulle kunna nomineras till styrelsen framöver, eller rent av själv är sugen på att få veta lite mer om hur styrelsen jobbar, tveka inte att höra av dig till valberedningen. Att man är lite intresserad är inte samma sak som att man lovar att göra något, dessutom behövs det folk framöver som kan hjälpa till även med andra uppgifter utanför styrelsen. Hoppas ni alla får en bra höst 20 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

21 Föreningsinformation Fototävlingen Text: Pia Johansson "PiaJo" Det har varit en fantastisk sommar med underbart väder med mycket sol och bad, i alla fall här på västkusten där jag spenderar min semester. Men nu när mörkret börjar komma in på husknutarna på kvällarna hoppas jag att det ökar lite med foton till fototävlingen. Nu har man oftast lite fler tillfällen och tid som man tillbringar inomhus och framför sina akvarier. Så är det hos mig i alla fall, tillbringar gärna långa stunder framför karen och gärna då med kameran i handen. Börjar med resultatet för maj som var en månad med fritt-tema, denna månad var det tio bidrag som slogs om titeln och det foto och den fotograf som blev vinnare är: Mattias Allroth med sitt härliga foto av en vacker Symphysodon discus, fotot kallar han Diskusdans. På andra plats kom Göran Åstebro med fotot Kungen av Tanganyikasjön och på tredje plats placerade sig Nina Björk med sitt foto Alto Calvus Detta var Ninas första bidrag i tävlingen, hoppas tredje platsen sporrar henne att fortsätta att skicka in bidrag. Denna månads pris är ett fint foderpaket bestående av tre olika sorters mat (NLS Cichlid Formula, NLS Grow och en påse skalad artemia) sponsrat av OjZoo! Juni månad hade ett tema och då var temat par och vinnaren denna månad var: Stefan Sjöberg med sitt vackra foto Hästnoslek. Där är fotot taget i rätt ögonblick. På andra plats placerade sig Jacek Jackiewicz, med Par och på tredje plats kom Göran Åstebro med fotot Vårt lilla hus och där är det ett par Kitumba som vaktar sin lilla snäcka. Priset var sponsrat av Akvarieleasing i Göteborg, ett innerfilter i hörnmodell från JBL, modell ChristalProfi i200. Nu kommer juli, denna månad var det fritt tema. Rufsig frisyr taget av Jacek Jackiewicz, det är ett foto på en Taeniolethrinops praeorbitalis i full fart. På andra plats kom Stefan Sjöberg med Tropheus moorii, Muzumi fight. Trea denna månad kom Bo Einarsson med sitt fina Tropheus-foto Stilstudie Denna månads pris var en powerhead från Resun (B-700) sponsrat av Herkules Zoo i Göteborg! Augusti var igen en månad med fritttema. Denna månad var det nio bidrag som kämpade om titeln och det foto som vann var: Stefan Sjöberg med fotot Under attack. På andra plats kom återigen Göran med fotot Musanga-lek och på tredje plats placerade sig Rolf Dahl med sitt foto Löv som föreställer en Apistogramma trifasciata. Vinnaren fick priset som var sponsrat av Aquarium Stockholm och är ett startkit för till exempel Apistogramma. "Start-kitet" innehåller en flaska Torumin, två kokosnötter med hål och capatalöv. Stort grattis till alla vinnarna och grattis till övriga på pallplats i sommarens tävlingar! Stort grattis till alla er andra med som är med i årets tävlingar! När man röstar i tävlingen har man chans att vinna ett röstningspris, så passa på att rösta du med så har du chans att få hem ett litet pris. Priserna till årets fotograf och de andra pristagarna i årsfinalen är fenomenalt fina! De är sponsrade av PWSS.se Göran Åstebro skrev till mig med lite rolig information och fakta kring sin fototävlingsmedverkan, ville ta med detta för att det var trevligt jubileum i augustiomgången för hans del, det var hans 100:e tävlingsbidrag som han skickat in! Görans första tävlingsbidrag var redan i februari 2008 och sen dess har han inte missat en enda tävlingsmånad. Han har haft ett mål, vilket är viktigt, och det har varit att försöka ta sig förbi Stiffe (Stefan Sjöberg).Detta har han också lyckats med då Stefan har missat några månader. Göran skriver även att han kommer att skicka in tävlingsbidrag så länge som han tycker att det ger honom något och att det är ett bra komplement till hans naturfotograferande. Nästa mål är att försöka bli årets fotograf eller att få årets bild för Göran. Vi får se om han lyckats med detta i år! Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 21

22 Maj tredje plats. Maj fo rsta plats. Juni fo rsta plats. Maj andra plats. Juni andra plats. 22 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

23 Juli tredje plats. Juni tredje plats. Augusti fo rsta plats. Juli fo rsta plats. Augusti andra plats. Juli andra plats. Augusti tredje plats. Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 23

24

25

26 Tanganyikasjön Ophthalmotilapia ventralis, Mpimbwe Text och foto: Jan Hommel Passerede mit akvarie en aften og ser at den undertrykte Ventralis Mpimbwe han er kommet sig i farverne og der er optagt til kamp. Jeg skyndte mig at finde mit kamera frem, og så begyndte kampen. Der var det mindre problem at alle andre fisk havde det med at stille sig præcis foran kameraet. Jeg bankede let på glasset men intet hjalp, så prøvede jeg fodre og det hjalp, derimod var Ventralis hanner optaget af hinanden så de blev på pletten. Jeg fik lidt fotos, personligt er mit ynglings hvor den ene han bliver nærmest banket ned i sandet så det står op i akvariet. Man kan være heldig at fange dem i rigtig situration som denne. Idag deler de den 720 liter med en sten i hver sin ende. Tvekampen bo rjar. Vem a r sto rst och Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

27 ...vackrast? Vilken kamp! Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 27

28 Tanganyikaciklider Tropheus annectens Boulenger 1900 Text och Foto Ad Konings, o versa ttning Joakim Birgersson. Tropheus annectens, Luagala Point. År 1900, två år efter att George Boulenger beskrev Tropheus moorii, beskrev han en andra art i släktet: T. annectens. Artnamnet annectens härstammar från annectere, vilket betyder att anknyta eller ansluta på latin, och refererar till dess systematiska position mellan Tropheus och Simochromis enligt Boulenger (1900). Medlemmar av det senare släktet har endast tre fenstrålar i analfenan. Vid tiden för beskrivningen kunde inte Boulenger finna någon avgörande karaktärsskillnad mellan sin T.moorii, beskriven två år tidigare och den nya T.annectens, förutom antalet fenstrålar i analfenan, sex hos T.moorii och fyra hos T.annectens. Typexemplaren (två dåligt bevarade exemplar) av T. annectens var fångade av kapten Célestin Hecq som tjänstgjorde i belgiska militären stationerad i Kongo där han bekämpade slavhandeln på 1890-talet. Typlokalen för alla Hecq s tanganyikaciklider är angiven som Albertville, vilket vanligtvis översätts med Kalemie, Kongo, men detta är inkorrekt. Namnet Albertville gavs först, år 1892, av kapten Jaques (senare Baron Jaques de Dixmunde) till en militäranläggning vid Kataki (numera känt som Kasama) vilket är cirka 12 km söder om dagens Kalemie. Två år senare attackerade han framgångsrikt en arabisk militär befästning vid Mtoa (senare ibland stavat Toa eftersom m är en stum konsonant i östafrikanska (Bantu) språk), som ligger cirka 30 kilometer norr om dagens Kalemie och slog sig ner med sin trupp vid Mtoa samtidigt som han övergav sin förläggning vid Kataki. Under 20 år, mellan 1894 och 1914, är militäranläggningen vid Mtoa känd som Albertville. Militäranläggningen blir den viktigaste platsen i området, men 1915 när rallarna för Lualaba- Tanganyikajärnvägslinjen anlände till Lukugaflodens mynning, byggde de en ändstation vid sjön och korsade inte Lukugafloden för att sluta vid Mtoa (som var ursprungsplanen). Lukugafloden är det enda utloppet från sjön och vid början av 1900-talet var den cirka en kilometer bred. De hittade en naturligt sandig förhöjning som stack in i sjön och som kunde formas till en hamn och de förutsåg att denna position, den södra sidan av Lukuga, skulle vara mer framgångsrik i framtiden än Albertville-Mtoa 30 kilometer längre norrut. De döpte också slutstationen till Albertville även om det inte fanns några byggnader där ännu, men inte långt från stranden låg en mindre bosättning vid namn Kalemie (Maissiaux 1961). Kapten Hecq fångade T. annectens medan han var befälhavare för regementet i Mtoa, som under 20 år kallades Albertville. Strandkanten vid Mtoa är precis mittemot Kavalaöarna och därifrån har T. annectens exporterats under namnet Tropheus Kongole. Naturligtvis är det inte helt 28 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

29 Tropheus annectens, Kaiser. Tropheus annectens Kekese. Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 29

30 Tropheus annectens, Kekese. Tropheus annectens, Mtoto. 30 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47

31 säkert att exemplaren av T. annectens var fångade vid Mtoa/Kavala, men det är ganska osannolikt att Hecq skulle ha fångat sina exemplar under turer till andra delar av sjön eftersom han hade mycket mer tid och bättre möjligheter när han var vid sin militärförläggning. Diagnos Medlemmar av denna art kan enkelt identifieras med hjälp av deras karakteristiska fyra fenstrålar i analfenan i motsats till alla andra Tropheus som har mellan fem och sju fenstrålar i analfenan. En annan skillnad är att vuxna hanar har ett annorlunda färgschema än honor och tillsammans med T. brichardi och T. sp. mpimbwe bildar de en grupp med könsbestämd färgskillnad inom släktet Tropheus. Liksom de flesta andra Tropheus-arter, föredrar T. annectens den övre klippzonen och hittas sällan djupare än sju meter. Även om det finns långa sträckor med sandstränder (där Tropheus saknas) i den östra delen, uppvisar de tre till fyra ganska isolerade grupperna inga tydliga geografiska skillnader. Och, anmärkningsvärt nog, är populationen på den motsatta kusten vid M toto inte mycket annorlunda heller. Jag har ännu inte kunnat observera populationen vid Kavalaöarna nära Toa ( Kongole ), men exemplar studerade i akvarium är i det närmaste oskiljbara från de andra populationerna. De få bilder av Kavalavarianten (antagen att vara typlokalen) som finns på internet visar en något mindre utvecklad stjärtfena i jämförelse med de från de östra stränderna, men fortfarande med en stjärt mycket mer lyrformad än hos alla andra Tropheus. De östra populationerna av T. annectens är beskrivna av Axelrod (1977) som T. polli men han hade inte fysiskt jämfört sin nya art med T. annectens. Angående den senare refererar han till Poll (1946) och hävdar att denna författare ansåg T.annectens artlik med T.moorii. Axelrod skriver vidare... enligt Poll 1946 har T. annectens en något taggig stjärtfena i förhållande till den lyrformiga stjärtfenan hos T.polli. Detta har bekräftats av författarens undersökning av typexemplar vid BM(NH) och genom personliga samtal med Dr Thys van den Audenaerde (Musee Royal de l Afrique Centrale (MRAC; Tervuren, Belgien)). Det är ett mysterium hur Axelrod kunde konfirmera fakta att exemplaren av T. annectens har något taggig stjärtfena då stjärtfenan är kraftig skadad på båda exemplaren. Han ger ingen förklaring för hur man av dessa dåligt bibehållna exemplar kan rekonstruera stjärtfenans form. Det finns bara två exemplar, ett i British Museum och ett annat i Musée Royal de l Afrique Centrale (MRAC; Tervuren, Belgien) och båda verkar vara icke fullvuxna individer där man inte kan förvänta sig fullt utvecklade stjärtfenor. Det förbryllar mig också hur ett personligt samtal med en direktör vid ett annat museum kan bidra till fakta i detta ärende. Det kan vara möjligt att Poll (1946) trodde att exemplaren var fångade vid Kalemie och eftersom den belgiska missionen vid Tanganyikasjön ( ) fångade två exemplar av Tropheus, kan han ha antagit att dessa två exemplar kom från samma population som T. annectens. Båda Tropheus från Kalemie, som finns på MRAC, hör faktiskt till arten T. brichardi, eftersom inget av de exemplar som fångades under den missionen hade färre än fem fenstrålar i analfenan (Poll 1956). Och dessa exemplar har verkligen en något taggig stjärtfena. I sin jämförelse mellan T. polli och T. annectens hävdar Axelrod vidare att...det är en markant skillnad i maximal totallängd mellan T. polli och T. annectens (164,5 mm i jämförelse med 80 mm) Det är onödigt att förklara att den totala längden för en art (huvudsakligen beroende på ålder och hälsa) är en oanvändbar karaktäristik för att separera närbesläktade exemplar. Trots Axelrods inkorrekta artbestämning har namnet T. polli tyvärr felaktigt börjat användas allmänt, även bland vetenskapsmän. Med största sannolikhet är T. polli en yngre synonym till T. annectens, inte bara på grund av att dess anatomi och färg är identiska med den senare och olika de andra Tropheus-arterna, men också på grund av den allmänt ökande teorin om att liknande arter på motsatta stränder av sjön verkligen är samma art som ursprungligen Tropheus annectens MRAC P 336-coll Hecq. kom från en och samma mindre, äldre del av sjön (Konings 1992; Konings & Dieckhoff 1992). Det är fortfarande märkvärdigt att ännu 20 år efter att den uppenbara likheten blev förklarad, insisterar fortfarande de flesta författarna på att använda namnet T. polli, även om ingen tydlig skillnad mellan de två formerna någonsin har blivit publicerad. Faktum är att vetenskapsmän som använder namnet T. polli för de ostliga populationerna av T. annectens bidrar med de viktigaste bevisen för att vi borde hänföra alla dessa populationer (öst och väst) till T. annectens. Faktum är att Sturmbauer et al (2005) fann att Kongole Tropheus från Kavalaöarna delar samma mitokondriella haplotyp (ett set av genuppsättningar, som förresten sällan delas av olika populationer) med den ostliga populationen från kusten vid Kungwebergen i Tanzania! Oförklarligt nog föreslog dessa författare vidare att Tropheus från ostkusten måste ha korsat sjön till Kavala under de senaste till åren under en tid med lågvatten. Med andra ord är Kongole Tropheus genetiskt så närbesläktad med den ostliga populationen av T. annectens att en ganska osannolik förklaring måste tillämpas till varför de nu är så långt ifrån varandra på motsatta sidor av sjön. Samma grupp av forskare (Koblmuller et al 2011) fann senare förvånansvärt lite genflöde mellan grannpopulationer av T. moorii i de sydöstra delarna av sjön och drog slutsatsen att populationer som härrör från branta stränder inte hade förändrats genetiskt under långa perioder. De upptäckte till exempel att -populationen vid Isanga separerade sig från den vid Kalambo, nuvarande avstånd endast omkring 5 km, för till år sedan! Det betyder att det existerar extremt lite genöverföring (det vill säga inget utbyte av individer mellan populationerna) och att det därför är ytterst osannolikt att en Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47 31

32 annan Tropheus-art, T. annectens skulle ha korsat sjön i mängder för att etablera en population vid Kavalaöarna, på ett avstånd på cirka 50 km. Dessutom var sjöns nivå 250 till 300 meter under nuvarande nivå för till år sedan (McGlue et al. 2008; Burnett et al 2011), vilket inte är tillräckligt lågt för att skapa en passage i form av ett klipphabitat tvärs över sjön. Tvärsnittet är vid det djupaste stället 450 till 500 meter under vattenytan och sjöns nivå måste ha sjunkit åtminstone så mycket för att skapa en användbar habitatbrygga för att Tropheus skulle kunna migrera från ena sidan av sjön till den andra. Men, det finns en mer trolig förklaring till varför populationerna av T. annectens lever så långt från varandra idag (Konings 1992; Konings & Dieckhoff 1992). Från genetiska analyser på molekylärnivå vet vi att T. annectens avskildes från sina Tropheus-förfäder för 1 till 1,4 miljoner år sedan (Koblmuller et al. 2010) och från analyser av sjöns botten vet vi att sjöns nivå har sjunkit dramatiskt vid flera tillfällen under de senaste åren. Burnett et al. (2011) fann att för år sedan var Tanganyikasjön åtminstone 393 meter under nuvarande nivå, medan Stone et al. (2011) fann att Malawisjön var ungefär 600 meter under nuvarande nivå för till år sedan. Vid de väldigt låga vattennivåerna för cirka år sedan förekom därför T. annectens i de centrala delarna av sjön och var sannolikt begränsad till dem. Under lågvattenperioden var den norra delen separerad från den centrala av en klippig bergsås som sträckte sig från Luagala Point i Tanzania till Kavalaöarna i Kongo och kallas därför Kavala Island Ridge på engelska. Det krävs inte mycket fantasi för att anta att med ökande sjönivå flyttade T. annectens upp längs det klippiga bergsrevet så att de hela tiden vistades i de översta tio metrarna av klippbiotopen. För närvarande är Kavala Island Ridge under vatten och de enda lämpliga biotoperna för T. annectens är vid båda sidor om revet, det vill säga Kavalaöarna och Luagala Point. En del kritiker kanske argumenterar att den östra populationen kanske har utvecklats annorlunda än den västra över en så lång period, men Sturmbauer et al. (2005) fann att, genetiskt sett, är detta inte fallet. Naturligtvis är en art troligen definierad av andra gener än av dem som användes vid genanalysen, men att hävda att de östra och västra populationerna av T. annectens tillhör olika arter måste då verifieras med hjälp av andra skillnader, så som morfologi eller beteende, men så vitt jag vet har inga sådana skillnader påvisats. Så, bortsett från en publikation med sådana skillnader, är T. polli fortfarande en synonym till T. annectens. De två ostliga populationerna av T. annectens måste ha levat isolerade från de västra (och varandra) under en väldigt lång tid, åtminstone sedan vattennivån var mycket lägre och de grunda steniga biotoperna var tillgängliga mellan den östra och västra stranden. Trots det är exemplar från alla kända lokaler där T. annectens förekommer omöjliga att särskilja. Kanske T. annectens-honorna på grund av artens samexistens med T. duboisi, T. brichardi, T. sp. Ikola, T. sp. Black och T. moorii vid olika platser inom utbredningsområdet har blivit mycket kritiska i sitt val av partner, så att denna förmodade strikta sexuella selektion har resulterat i mycket liten variation hos T. annectens-populationerna. Referenser Axelrod, G. (1977) A new species of Tropheus (Pisces: Cichlidae) from Lake Tanganyika". J.L.B. Smith Institute of Ichthyology, Special Publications. 17: Boulenger, G.A. (1900) Matériaux pour la faune du Congo. Poissons nouveaux du Congo. Cinquième Partie. Cyprins, Silures, Cyprinodontes, Acanthoptérygiens". Annales du Musée du Congo Belge. Zoologique 1; p 148. Burnett, A.P., M.J. Soreghan, C.A. Scholz, E.T. Brown (2011) Tropical East African climate change and its relation to global climate: A record from Lake Tanganyika, Tropical East Africa, over the past 90+ kyr. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology, 303(1 4): Gissa Cikliden! Koblmüller, S., B. Egger, C. Sturmbauer & K.M. Sefc (2010) Rapid radiation, ancient incomplete lineage sorting and ancient hybridization in the endemic Lake Tanganyika cichlid tribe Tropheini. Molecular Phylogenetics and Evolution, 55(1): Koblmüller, S., W. Salzburger, B. Obermüller, E. Eigner, C. Sturmbauer & K.M. Sefc. (2011) Separated by sand, fused by dropping water: habitat barriers and fluctuating water levels steer the evolution of rock-dwelling cichlid populations in Lake Tanganyika. Molecular Ecology, 20(11): Konings, A. (1992) Clues to a step wise speciation. The Cichlids Yearbooks, 2; 6 9. Konings, A. & H.W. Dieckhoff (1992) Tanganyika Secrets. Cichlid Press, St. Leon-Rot, Germany. 207pp. Marissiaux, A Albertville note historique. L. Cuypers, Brussels; 23pp McGlue, M.M., K.-E. Lezzar, A.S. Cohen, J.M. Russell, J.-J. Tiercelin, A.A. Felton, E. Mbede & H.H. Nkotagu (2008) Seismic records of late Pleistocene aridity in Lake Tanganyika, tropical East Africa. Journal of Paleolimnology, 40: Poll, M. (1946) Revision de la faune ichthyologique du lac Tanganika. Annales du Musée du Congo Belge, L (4): Poll, M. (1956) Poissons Cichlidae. Exploration hydrobiologique du lac Tanganika ( ) - Résultats scientifiques, 3 (5B): Stone J.R., K.S. Westover, A.S. Cohen (2011) Late Pleistocene paleohydrography and diatom paleoecology of the central basin of Lake Malawi, Africa. Palaeogeography, Palaeoclimatology, Palaeoecology, 303(1 4): Sturmbauer, C., S. Koblmüller, K.M. Sefc & N. Duftner (2005) Phylogeographic history of the genus Tropheus, a lineage of rock-dwelling cichlid fishes endemic to Lake Tanganyika. Hydrobiologia, 542(1): 335 Vi har återuppväckt denna trevliga tävling för oss medlemmar, gissa du med och var med om chansen att vinna ett pris! Hur man gör? Det är enkelt, gå in under fliken Tävla på hemsidan och sen är det bara att gissa vilken ciklid du tror att bilden föreställer. Välj art i listan och tryck -Skicka, klart! Priser och vem som var vinnaren varje månad presenteras i Forumet. Maj-tävlingens rätta svar var: Thorichthys meeki Juni-tävlingens rätta svar var: Etroplus canarensis Juni-tävlingens rätta svar var: Cynotilapia afra Augusti-tävlingens rätta svar var: Spathodus erythrodon 32 Ciklidbladet 3/2014 A rga ng 47