Malprovfiske i Båven 2007 Projektarbete genomfört av:

Transkript

1 Malprovfiske i Båven 2007 Projektarbete genomfört av: Rickard Gustavsson Sävenfors vattenbruksskola Handledare: Helena Herngren Länsstyrelsen Södermanlands län

2 Innehåll SAMMANFATTNING...3 INLEDNING...4 MALENS EKOLOGI...4 Leken...5 UTBREDNING...5 Sverige...5 Båven... 5 Emån... 6 Möckeln... 6 Helge å... 6 Mälaren... 6 Hjälmaren... 7 Europa och världen...7 SYFTE...7 MATERIAL OCH METOD...8 PROVFISKE...8 GENPROVTAGNING...9 P.I.T.-TAGMÄRKNING...9 RESULTAT PROVFISKE Mal Övrig fångst P.I.T.-TAGMÄRKNING GENPROVTAGNING Sjöområde; Skebokvarn Sjöområde; Sparreholm Sjöområde; Uren Sjöområde; Edeby och Åbysjön DISKUSSION LITTERATUR OCH REFERENSER

3 Sammanfattning Malen är den största sötvattenslevande fisken i våra svenska vatten och en kvarleva från varmare perioder, ca år sedan. Den känns igen på sitt stora, platta huvud och de antennliknande skäggtömmarna på över- och underkäke. Malen är mörkgrå till gråspräcklig i färgen, med ljusare buk. Den lever i lugnflytande floder med angränsande vatten av grund- och översilningsområden, exempelvis gamla flodarmar. Reproduktionsområdena är vanliga runt vattendrags mynningsområden och leken sker när vattentemperaturen är mellan C. Malens yngel är mycket värmekrävande och därför har klimatet en stor roll vid leken i våra svenska vatten. Artens ursprungliga utbredning i världen sträcker sig från Tyskland till Aralsjön. Fram till mitten av 1980-talet var malen sällsynt och sårbar i Europa, men sedan dess har situationen förändrats positivt. Omfattande malodlingsverksamhet och utsättningar som pågått sedan 1970-talet har gjort att arten återhämtat sig och klassas idag som livskraftig. I Sverige är däremot malen mer sällsynta. Båven, med närliggande sjöar, i Södermanlands län är tillsammans med Emån och Möckeln de enda vattendragen i Sverige där malen finns kvar naturligt. Malen klassas i Sverige som akut hotad och bör därför uppmärksammas. Malförekomsten i Båven sprider sig över större delen av sjön men är vanligast i de närliggande sjöarna Kvarnsjön, Lillsjön och Hornsundssjön. Dessa sjöar har förbindelse med Båven via sund och utgör viktiga lek- och uppväxtsområden. Provfisket genomfördes mellan 20 augusti och 7 september, med syfte att kartlägga lek- och uppväxtområden samt testa ny fångstmetodik. Totalt provfiskades 55 lokaler och på 8 av dessa fångades mal. Totalt fångades 13 malar. Storleken varierade mellan 18 och 82 cm. Elva av tretton malar fångades i området runt Skebokvarn (Lillsjön, Hornsundssjön och Kvarnsjön). De två andra fångades i Skarvnäsviken respektive i Edebysjön. Malarna fångades på djup mellan ca 1,0-2,0 m vid underminerade stränder med kraftig vegetation av klibbal, vide och vass. Växtligheten i och på vattnet var ofta kraftig i form av näckrosor och nate. Under provfisket genomfördes även genprover och märkning med P.I.T.-tags. Ingen av malarna återfångades under provfisket. 3

4 Inledning Malens ekologi Malen är en mycket gammal art som är en kvarleva från varmare perioder, ca år sedan. Den känns igen på sitt stora, platta huvud och de antennliknande skäggtömmarna på över- och underkäke. Malen är mörkgrå till gråspräcklig med ljusare buk (Figur 1). Den kan förväxlas med laken, som dock är brunare och endast har en skäggtöm. Figur 1. Malen har ett brett huvud och en lång avsmalnande kropp. Den känns igen på skäggtömmarna och den lilla fenan på ryggen. Färgen kan variera något men den är ofta mörkt gråspräcklig över ryggen medan undersidan är något ljusare. Malar kan bli ända upp till 80 år och under den tiden når dem enorma storlekar. Exempelvis så var den största fångade mal i Europa 5 m lång och vägde 330 kg. Det största exemplaret från Sverige var 3,6 m lång och vägde 180 kg. Malen lever i lugnflytande floder med angränsande vatten av grund- och översilningsområden, exempelvis gamla flodarmar. Malens reproduktionsområden är vanliga runt vattendragets mynningsområden, där förhållandena är optimala. Närliggande sjöar som har anslutning till det rinnande vattnet utgör också viktiga uppväxtområden (ArtDatabanken, 2006). Mindre malar uppehåller sig ofta på grundare områden där de kan få skydd av växtlighet i och runt om vattnet. Viktiga ståndplatser består ofta av gråvidebuskage med nedhängande rötter som bildar bra skydd. 4

5 Stenblock och stockar i vattnet kan också utgöra bra ståndplatser. De mindre malarna påträffas oftast i grupp medan större exemplar lever enskilt och håller revir (Nathansson, 1998). Ett exempel på hur malarna utnyttjar den täta vegetationen är att man under dykning i Emån påträffade en mal som byggt en liten håla bland rötter och överhäng från videbuskaget där den gömde sig. Malen observerades under två dagar innan den simmade vidare (Nathansson, 1987). Leken Malen är en värmekrävande fisk och uppsöker lekplatserna när vattentemperaturen är omkring C. Leken sker när temperaturen är C på grunda, väl uppvärmda platser med riklig växlighet. Vanligtvis sker leken bland fina rötter som hänger i härvor ner i vattnet, ofta tillhörande buskar och träd av släktet Salix. Innan leken förbereder hanen ett bo, där honan fäster rommen på tunna rottrådar. I Emån sker leken vanligen från månadsskiftet juni-juli, medan den sker något senare i Båven. Detta beror på var sjön är belägen geografiskt (ArtDatabanken, 2006). Klimatet spelar en stor roll vid leken i våra svenska vatten och det är vanligen det som avgör om reproduktionen blir lyckad eller inte. Yngelöverlevnad sker inte varje år, utan endast år med riktigt varma somrar och en jämn och hög temperatur under en längre tid (ArtDatabanken, 2006). Kläckningen sker redan efter ca 3-4 dagar och de nykläckta ynglen är då väldigt känsliga. De behöver C för att överleva och komma igång att äta. Därför kan en snabb temperatursänkning efter leken leda till att ynglen dör. Den svenska malens tillväxt är långsammare än malar på sydligare breddgrader. Det medför att könsmognad inträder vid betydligt högre ålder (ArtDatabanken, 2006). Utbredning Sverige I Sverige förekommer idag endast tre naturliga bestånd av arten. Bestånden finns i Båven (Södermanland), Emån och Möckeln (Småland). Den är även återintroducerad i Helge ås nedre del, som rinner ifrån Möckeln. Förekomsten har under de senaste hundra åren förändrats negativt och arten klassas därför som akut hotad (CR) i senaste rödlistan (Gärdenfors, 2005) Huvudorsaken på tillbakagången är mänsklig påverkan i malens miljö. Till exempel, Torrläggningsföretag, vattenreglering, avledning av vatten, fysisk påverkan på strand- och bottenhabitat, samt föroreningar (ArtDatabanken, 2006). Det kalla svenska klimatet påverkar malens grundförutsättningar men ett varmare klimat bör gynna malen. I Södermanlands län har mal varit spridd i hela Nyköpingsåns vattensystem. Den förekom även i sjöarna Tisnaren och Hunn i Östergötlands län. De sista malobservationerna där gjordes i början av 1920-talet. Den sista fångade malen lär ha vägt runt 50 kilo, vilket visar att lyckad reproduktion troligtvis inte ägt rum sedan senare delen av 1800-talet (Nathansson, 1987). Trots att fiske bedrivits i sjöarna efter detta har ingen mal fångats. Mal har även funnits i Hjälmaren och Mälaren, men arten försvann med de sjösänkningar som genomfördes under början på 1900-talet. Enstaka malobservationer har rapporterats från Mälaren under senare år. Detta rör sig troligtvis om malar som satts ut illegalt. Båven Båven är en näringsfattig till svagt näringsfattig sjö, med klart vatten som är belägen i centrala Södermanland. Sjön sträcker sig över tre kommuner, Nyköpings-, Flens, och Gnesta kommun och utgör den största sjön i länet med en area på 62 km 2. Beståndet i Båven är förmodligen världens nordligaste malbestånd och bör därför påverkas mest av klimatet (Nathansson 1995). 5

6 Förekomsten av mal i sjön har tidigare undersökts via provfiske med mjärdar och långrev, men även via intervjuer av fiskerättsägare, fritidsfiskare och yrkesfiskare runt sjön. Det senaste provfisket gjordes 2004 och genomfördes med kräftmjärdar betade med fisk. Intervjuundersökningar (Nathansson, 1987) gjordes för att få en tydligare kunskap om spridning, storlek och reproduktionsplatser i sjön. Undersökningen visade att malförekomsten var vanligast i de närliggande sjöarna Hornsundssjön, Lillsjön och Edebysjön, Åbysjön. I Båvens norra delar, samt Inbåven var malen sällsynt eller inte förekommande enligt undersökningen. Yrkesfiske bedrevs fram till 1970-talet i delar Båven, bland annat i områdena kring Edebysjön - Åbysjön och Lillsjön - Hornsundssjön. Malar förekom och fångades då på långrev, i ryssja och i nät. Vid områdena kring Edebysjön - Åbysjön och Lillsjön Hornsundssjön ansågs malen vanlig, medan den i andra delar av sjön aldrig uppmärksammades. Yrkesfiskaren som bedrev sitt fiske runt Hornsundssjön Lillsjön och Kvarnsjön mellan , där beståndet ansågs som störst fångade ungefär 100 malar. (Nathansson, 1987) Efter det senaste århundradets tillbakagång i såväl utbredning som täthet kan nu tecken på återhämtning anas. Markägare och sportfiskare rapporterar numera kontinuerligt mal som bifångst vid olika fisken. Både större och mindre malar dyker upp med jämna mellanrum under sommarhalvåret. Ett annat tecken på att malbeståndet kan ha ökat är att malförekomst rapporterats från angränsande sjöar, där arten inte tidigare påträffats. Ett exempel är sjön Uren, där markägare har fått malar på mellan 0,4-3 kg som bifångst i kräftburar och i nät. En annan positiv sak är att inga utsättningar har gjorts i sjön. Beståndet har återhämtat sig av egen kraft. I Båven fångades år 1871 den största malen som rapporterats i Sverige. Malen var 3,6 m lång och vägde 180 kg. Emån Emån i Småland är troligen ett av de viktigaste vattendragen för malen i norra Europa. Trots det så har förekomsten av mal minskat på vissa sträckor i ån under de senaste 50 åren. Förr fanns mal i hela vattensystemet, medan den idag bara återfinns på enstaka sträckor. Orsaken till minskningen beror till stor del på mänsklig påverkan genom torrläggning av våtmarker. Flera varma somrar har gynnat malens reproduktion och Emån klassas idag som det starkaste beståndet i Sverige. Möckeln Möckeln, i Småland är ett annat vattendrag där malen finns naturligt. Även här har malens utbredning i närliggande sjöar minskat med tiden, men den återfinns fortfarande i några närliggande sjöar runt Möckeln. Beståndet av mal i Möckeln går att jämföra ungefär med det i Båven. Helge å Det finns även ett starkt bestånd av arten i Helge å, som har förbindelse med Möckeln. Där den är återinplanterad och förekommer i Helge ås nedre del. Fångster av mindre malar visar att utsättningsfisken har producerat avkommor vilket är mycket positivt. (ArtDatabanken, 2006) Mälaren Tidigare har mal funnits i Mälaren men idag är det osäkert om det finns något bestånd att tala om. De senaste åren har sportfiskare och yrkesfiskare lyckats fånga några malar. Det finns enstaka exemplar kvar i sjön som det ser ut, men det är fortfarande osäkert om hur stort beståndet är och om det finns några reproducerande individer i sjön. Positivt är att malarna som det talats om inte är några större exemplar. Orsaken till att arten ens finns i sjön är troligen att fisk flyttats illegalt från Båven. 6

7 Hjälmaren I Hjälmaren i Södermanlands län har malen funnits, men när vattennivån sänktes förstördes lekområdena. Enligt fiskeristyrelsens utredningskontor i Örebro ska Hjälmarens vattennivå ha sänkts med ca 1,3 m från 1888 fram till Denna sänkning medförde att lekområden förstördes och att arten dog ut efter en tid. Europa och världen Artens ursprungliga utbredningsområde sträcker sig från Tyskland till Aralsjön. Fram till mitten av 1980-talet bedömdes malen som sällsynt och sårbar i Europa men sedan dess har situationen förändrats positivt. Anledningen är en omfattande malodlingsverksamhet som pågått sedan talet. Det har resulterat i åtskilliga utsättningar, både i nya vatten och i vatten där arten funnits tidigare. Malen har introducerats i bland annat Frankrike, Spanien och Italien, där den etablerat sig snabbt. Därför klassas malbestånden i Europa idag som stabila och livskraftiga (ArtDatabanken, 2006). Syfte Syftet med provfisket var att få bättre information om var malen har sina lek- och uppväxtsområden. Det var även ett test av ny metodik för inventering av yngre malar. Genetiska prover samlades in till en undersökning av släktskap och eventuell inavel som genomförs av Fiskeriverket. Detta kommer inte att behandlas i denna uppsats. Märkning av malar med P.I.T.-tags påbörjades. Detta för långsiktig övervakning av malbeståndet men också för att se eventuell spridning. Inventeringen är en del av Länsstyrelsen arbete med hotade arter men även ett specialarbete för sista året på gymnasiet. 7

8 Material och metod Provfiske Inventeringen pågick från den 20 augusti fram till den 7 september och totalt inventerades 4 olika områden, Skebokvarn (V Båven), Sparreholm (NV Båven), Uren, Edebysjön och Åbysjön (SÖ Båven) (Figur 2). Områdena delades upp i 55 olika provfiskeplatser. Antalet provfiskeplatser per område varierade mellan 6 och 19 stycken. Uren, som har förbindelse med Båvens västra del var ett område som inte tidigare provfiskats med avseende för mal. Några lokaler runt Sparreholm och Skebokvarn var också helt nya. Olika områden fiskades under olika veckor och dagar. Första veckan genomfördes provfisket runt Skebokvarn, andra veckan runt Sparreholm och den sista veckan i Uren och i Edeby- och Åbysjön. Figur 2. De fyra provfiskade områdena. 8

9 Redskapen som användes var ålryssjor (Figur 3). Varje ryssja var 7 m lång och bestod av två strutar i varje ända och ett nät däremellan. Ingångsöppningen var 50 cm. Ryssjorna sammansattes i länkar, med 5-15 ryssjor i varje länk. I varje ände fästes ett plättankare (4 kg) som höll ryssjan sträckt. Redskapen var inte betade och lades på djup mellan 0,5 m och ca 3-4 m i strandnära zoner med riklig vegetation. Varje ansträngning sträckte sig över en natt förutom på några platser. Där fiskades samma lokal under två nätter i rad, men ryssjorna vittjades båda dagarna. Ryssjorna lades ut med hjälp av båt genom att dem backades ut. Dem förvarades i större murartråg i båten och löpte ut av sig självt relativt lätt när de skulle läggas i vattnet. Figur 3. Ryssjorna som användes vid provfisket. Vid malfångst genomfördes mätning, vägning, genprovtagning och märkning med P.I.T.-tags. Malarna dokumenterades även med foto. Övriga iakttagelser på malarna t.ex. skador antecknades. Provfiskeplatserna dokumenterades med GPS-koordinater, datum, vatten- och lufttemperatur samt väder. På många ställen uppskattades även max- och medeldjup. Områdena dokumenterades med fotografier. Genprovtagning Provtagningen gjordes genom att en liten del, ca 2x2 mm av fiskens bröstfena klipptes bort och lades i provrör med 96 % alkohol. Proverna skickades sedan till Fiskeriverket för släktskapsanalys (Figur 4). P.I.T.-tagmärkning Märkning med P.I.T.-tags (Passive Integrated Transponder) gjordes under de två första dagarna av provfisket och genomfördes av Jan-Erik Nathansson på Fiskeriverket. P.I.T.-tag är ett litet mikrochips som har ett individuellt nummer. Detta nummer kan avläsas med en skanner och på så vis får man reda på om återfångst sker i framtiden. Fisken bedövades med bensokain varefter chippet opererades in i fiskens buk genom ett litet snitt i huden med en kanyl. Efter detta lades fisken i ett tråg med vatten där den återhämtade sig. Figur 4. Genprover i form av fenbitar (2x2 mm) togs med en sax och en pincett och lades i provrör med sprit. 9

10 Resultat Provfiske Mal Totalt fångades 13 malar på 394 ansträngningar dvs. i genomsnitt fångades 0,03 malar per ansträngning. Fångst av mal gjordes på 8 av 55 lokaler (Figur 6). Elva av tretton malar fångades i området Skebokvarn (Lillsjön, Hornsundssjön och Kvarnsjön). De andra två malarna fångades i Skarvnäsviken (Sparreholm) respektive i Edebysjön. Största antalet malar på en lokal påträffades i Kvarnsjön (Kvarnsjön NV) där fyra malar fångades. Längden på malarna varierade mellan cm och vikterna mellan 0,2-4,2 kg (Figur 5). Medelvikt och medellängd på malarna var 1,99 kg och 54,2 cm. Alla malar utom två Lokalnamn Längd Vikt Lillsjön Ö; Gäversnäs 32,5 cm 0,225 kg Hornsundssjön NO; Mälby 38,0 cm 0,405 kg Lillsjön Ö; Gäversnäs 29,5 cm 0,195 kg Lillsjön SV; Uggelkärret 52,0 cm 0,835 kg Hornsundssjön,utloppet V 70,0 cm 2,38 kg Kvarnsjön NV 82,0 cm 4,18 kg Kvarnsjön NV 76,0 cm 3,36 kg Kvarnsjön NV 75,0 cm 3,35 kg Kvarnsjön NV 77,0 cm 3,31 kg Kvarnsjön SV 18,0 cm - Kvarnsjön SV 49,0 cm - Skarvnäsviken; V Viken 50,5 cm 1,45 kg Edebysjön; Hästö NO 55,0 cm 2,2 kg Figur 5. De fångade malarnas längd och vikt. vägdes. Orsaken var en skada på en av malarna och att vågen som användes inte var lämpad för den minsta malens storlek. Malarna fångades på djup mellan ca 1,0-2,0 m. Biotopen kring fångstplatserna bestod av underminerade stränder, där gungfly bildats och vide, klibbal och vass växte. Rötter och buskage från växtlighet på land hängde ofta ner i vattnet. Växtligheten i och på vattnet dominerades av näckrosor och nate. Övrig fångst Totalt fångades 15 olika arter under provfisket. De dominerande var abborre, björkna och signalkräfta medan fångst av ruda, gös, lake, braxen och sarv var enstaka (Figur 8). 10

11 Figur 6. Malfångst vid inventeringen 2007 P.I.T.-tagmärkning Totalt fångades 13 malar. Av dessa märktes 5 av malarna med P.I.T.-tags. Endast malar fångade vid Hornsundssjön/Lillsjönområdet märktes (Figur 7). Genprovtagning Genprover togs på alla fångade malar utom två. De malar som inte prover togs på var den minsta malen respektive den som hade flera sår på sidan som fick simma tillbaka snabbast möjligt. Figur 7. En av fem malar som märktes under provfisket. 11

12 Antal Artförekomst/område sutare större dammussla spetsig målarmussla signalkräfta sarv ruda mört mal lake gös gärs gädda braxen björkna abborre 0 Edeby Skebokvarn Lillsjön Sparreholm Figur 8. Bifångst i de olika provfiskade områdena. Uren Område 12

13 Sjöområde; Skebokvarn Områdesbeskrivning Området ligger i Båvens västra del och tillhör Flens kommun. Det delades upp i 19 olika lokaler och provfiskades mellan 20 och 24 augusti (Figur 9). Vattentemperaturen var ca 20ºC och den varmaste perioden under hela provfisket. Ryssjorna lades på djup mellan 1 till 4 m nära strandkanterna där vegetationen var kraftig. Vegetation, djup och bottensubstrat varierade på de olika lokalerna runt Skebokvarn. I Hornsundssjön, Lillsjön och Kvarnsjön dominerade botten av dy. Vegetationen i strandkanten bestod av tätvuxna Salixbuskar, vars rötter hängde ner i vattnet och bildade viktiga gömmor för mindre malar. I vattnet växte mycket nate och näckrosor. Strandzonerna var ofta underminerade och djupet var sällan över 3 m. Platserna utanför Kvarnsjön hade stenigare botten. Näckrosor och täta vassar var dominerande vattenvegetation men även natar var vanligare här än många andra platser. Vanligaste fångsten var kräfta och abborre. Malfångst I området fångades elva malar varav sex stycken i Kvarnsjön, två i Hornsundssjön och tre i Lillsjön (Figur 10). Vid lokalen Kvarnsjön NV fångades flest antal malar på en och samma lokal. Där fångades fyra malar på 10 ryssjor. Ingen mal fångades utanför Kvarnsjön. Området fiskades med 200 ansträngningar och fångsten av mal var 0,06 individer per ansträngning. Övrig fångst Förutom mal fångades även kräftor, abborre, björkna, gädda, sutare med flera (Figur 8). Figur 9. Lokaler som provfiskades runt Skebokvarn. På kartan är även fångst av mal utmärkt. 13

14 Nr Lokalnamn X-koordinater Y-koordinater Antal fångade malar 1 Hornsundssjön NO; Mälby Hornsundssjön, utloppet V Hornsundssjön, utloppet Ö Lillsjön N; Hemsta Lillsjön NO Lillsjön Ö; Gäversnäs Lillsjön SV; Uggelkärret Gärvesnäs S Dragnäsån, utlopp; Gäversnäs Dragnäsån, utlopp; Töverstaholm Töverstaholm SV Töverstaholm; Kråkholmen V Töverstaviken V; Kråkholmen Töverstaviken V Töverstaviken NV Kvarnsjön SO Kvarnsjön SV Kvarnsjön; Gäversnäs Kvarnsjön NV Hela området Figur 10. Tabellen visar antalet fångade malar för varje lokal samt den totala mängden fångade malar för område. I tabellen finns även GPS-koordinater och namn på lokalerna. Figur 11. Lokalerna runt Skebokvarn dominerades av vass, näckrosor och videbuskar. 14

15 Sjöområde; Sparreholm Områdesbeskrivning Området fiskades mellan 27 och 31 augusti och delades upp i 18 lokaler. Vädret förändrades och vattentemperaturen sjönk (16ºC) jämfört med tidigare vecka (20ºC). Miljön i området bestod av vassvikar där näckrosor bredde ut sig på vattenytan. Botten dominerades av dy där större stockar ofta låg. I Torparviken samt Skarvnäsviken var strandzonerna på vissa ställen underminerade. I övrigt var vegetationen ganska snarlik runt hela området. Alla lokaler och fångster av mal i detta område finns utmärkta på kartan (Figur 12). Malfångst Området fiskades med 103 ansträngningar och en mal fångades. Fångsten av mal var 0,01 individer per ansträngning. Malen fångades i Skarvnäsviken (Skarvnäsviken; V Viken). Tabellen på nästa sida visar namnen på alla lokaler samt antalet fångades malar på varje lokal (Figur 13). Övrig fångst Övrig artförekomst runt Sparreholm var främst signalkräfta, abborre, björkna och sutare men även enstaka individer av t.ex. Ruda, sarv och gärs (Figur 8). Figur 12. Lokaler som provfiskades runt Sparreholm. 15

16 Nr Lokalnamn X-koordinater Y-koordinater Antal fångade malar 1 Skarvnäsviken SO Skarvnäsviken V Skarvnäsviken; V Viken Skarvnäsviken; V Viken Skarvnäsviken; NV Skarvnäsviken N Sparreholm; mellan gamla och nya banvallen Sparreholm; mellan nya och gamla banvallen Sparreholm; under väg Sparreholm; Ö väg 57; Hembygdsgård Sparreholm; mellan nya och gamla banvallen Torparviken Ö Torparviken; Kyrkåns utlopp Torparviken NV Sparreholm; 100 m V badplats Sparreholm, 150 m Ö badplats Sparreholm; Hästö S Sparreholm; 500m NV om Boudden Hela området Figur 13. Tabellen visar antalet fångade malar för varje lokal samt den totala mängden fångade malar för området. I tabellen finns även GPS-koordinater och namn på lokalerna. Figur 14. Lokalerna runt Sparreholm dominerades av täta vassvikar med näckrosor och nate. Stenar och stockar i vattnet var vanligt också. 16

17 Sjöområde; Uren Områdesbeskrivning Uren ligger väster om Båven och hör till Flens kommun. Sjön har förbindelse med Båven via Forrsaån som rinner mellan Kyrkfjärden (Uren) och Kiviken (Båven). Provfisket genomfördes mellan 3 och 5 september och totalt fiskades 11 lokaler. Vädret blev sämre än tidigare och vattentemperaturen sjönk än mer (14ºC). Vegetationen i Uren dominerades av täta vassar, näckrosor och nate. På några platser växte även videbuskar som hängde ut över vattnet. Botten var stenig och större stenar var vanligt i vattnet. Provfiskeplatserna finns markerade på kartan(figur 15). Namn på alla lokaler ses i Figur 16. Malfångst Uren fiskades med 60 ansträngningar men ingen mal fångades. Övrig fångst De arter som fångades vid lokalerna i Uren var främst signalkräfta, abborre och mört (Figur 8) Figur 15. Lokaler som provfiskades i Uren. 17

18 Nr Lokalnamn X-koordinater Y-koordinater Antal fångade malar 1 Uren; Ekeby; Vik Uren; Ekeby; Vik Uren; Ekeby; Vik Uren; L Sundby SO Uren; L Sundby SV Uren; L Sundby Uren; Kyrkfjärden NV Uren; Kyrksundet S Uren; Kyrksundet N Uren; 250 m V om Kyrksundet Uren; vik N om Kyrksundet Hela området Figur 16. Tabellen visar namnet och GPS-koordinaterm för samtliga lokaler i Uren. Inga malar fångades i Uren. Figur 17. Uren dominerades av täta vassvikar där nate och näckrosor växte i vattnet. Sten i vattnet var vanligare här än andra provfiskeområden. Salixbuskar växte på några platser. 18

19 Sjöområde; Edeby och Åbysjön Områdesbeskrivning Edebysjön och Åbysjön ligger i Båvens östra del och tillhör Nyköpings kommun. Provfisket genomfördes mellan 6 och 7 september. Ryssjorna lades på djup mellan 0,8 och 2 m och vattentemperaturen var ca 14ºC. Sjöområdet bestod till största delen av vikar med täta näckrosstråk och vassbälten som bredde ut sig i strandzonerna. Salixbuskar förekom på många platser men framför allt i sundet mellan Edebysjön och Åbysjön. Stockar i vattnet förkom också på några lokaler. Provfiskeplatserna finns utmärkta på Figur 18. Malfångst Edeby- och Åbysjön fiskades med 31 ansträngningar och totalt fångades en mal (55 cm). Fångsten per ansträngning var 0,03 malar per ryssja. Fångsten gjordes under sista dagens provfiske vid lokalen Hästö SO (Edebysjön). Antalet fångade malar på varje lokal finns sammanställt i tabellen på nästa sida (Figur 19). Övrig fångst Förutom mal fångades främst abborre, björkna och signalkräfta i området. Ett mindre antal sutare, gäddor och gärsar fångades också (Figur 8). Figur 18. Lokaler som provfiskades i Edebysjön och Åbysjön. 19

20 Nr Lokalnamn X-koordinater Y-koordinater Antal fångade malar 1 Edebysjön; Lötviken Edebysjön; 400 m NO om Rosenlund Åbysjön; Utloppet Åbysjön NV Edebysjön; Fiskarkärret Edebysjön; Hästö NO Hela området Figur 19. Tabellen visar antalet fångade malar för varje lokal samt den totala mängden fångade malar för området. I tabellen finns även GPS-koordinater och namn på lokalerna. Figur 20. Sundet mellan Edeby- och Åbysjön. Vegetationen i området dominerades av videbuskar, vass och näckrosor. Stockar i vattnet från bland annat gamla bryggor fanns också. 20

21 Diskussion Anledningen att ålryssjor användes var på grund av att resultatet vid provfiske med mjärdar varit ganska dåligt. En studie, där en mal och en mjärde placerats i ett akvarium och filmats under en natt, visade att malarna lätt kan simma in och ut ur en mjärde. Under natten simmade malen in och ut 12 gånger (Nathansson). Fisket med ålryssjor var både smidigt och effektivt. De var lätta att sammankoppla och tog inte så jättestor plats i båten då de gick att placera i stora murartråg. Enda nackdelen skulle kunna vara att de var något knepiga att öppna för att ta ut fångsten. Malfångsterna dominerade under den första delen av inventeringen och orsaken att de avtog kan ha varit ett kraftigt väderomslag till det kallare. Tiden räckte inte riktigt till heller. Det hade varit intressant att se om resultatet varit bättre vid Edeby om fisket bedrivits under flera dagar. Lite funderingar dök även upp under inventeringen. Bland annat så spekulerades det i om malar undvek att simma in i ryssjorna då kräftor fanns i dem. Eventuellt framtida provfiskeplatser observerades också. Undersökningar under fiskets gång så som mätning, vägning, genprovtagning och märkning fungerade bra och genomfördes på ett så skonsamt sätt som möjligt för fiskarna. Vid vägning lades dem i en fuktig karpsäck för att skadas så lite som möjligt. Fisken var lätthanterlig och inga skador uppstod. Märkning av mal har gjorts tidigare men vid denna inventering skedde ingen återfångst. Uren Inventeringen i sjön Uren genomfördes tyvärr utan resultat. Orsaken kan ha varit ett snabbt väderomslag, från 20ºC och solsken, till 14-15ºC och regn. Resultatet blev att vattentemperaturen sjönk markant vilket troligtvis gjorde fiskarna mindre aktiva. Ett genprov från Uren hade varit intressant, då man kunde ha fått en uppfattning om det sker reproduktion i Urens vattensystem eller om malarna simmar via sundet och reproduktionen sker i Båven. 21

22 Litteratur och Referenser Internet Emåförbundets hemsida Eskilstuna Kuriren, tidningsartikel om malfångst i Båven, 2=160 Fiskeriverkets hemsida, fakta om mal 410e html Katrineholms Kuriren, tidningsartikel om malen i Båven, Länsstyrelsen Kalmar län, Sammanfattning av malprovfiske i Emån 2006, AB559D900D5D/72332/nvnytt_sid48.pdf Litteratur Bjelkstrand L, Malen i Båvenområdet, inventering av tre lokaler i båvenområdet augustiseptember Länsstyrelsen i Södermanlands län. Borger T & Kjellberg A, Malprovfiske Emån 2006, Länsstyrelsen Kalmar län, Meddelande nr 2006:16 Gärdenfors U., (red) 2005; Rödlistade arter i Sverige The red list of Swedish Species, ArtDatabanken, SLU Uppsala. Lessmark O, Malprovfiske i Möckeln 2007, Meddelande nr 2008:03. Länsstyrelsen i Kronobergs län. Nathansson, J. E., Gustafson R & Ohlsson L, Malens biotopval i Sverige, Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm Nr 8, Nathansson, J. E., Malens utbredning i Sverige. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm Nr 1, Nathansson, J. E., Malens reproduktions- och uppväxtplatser i Sverige samt förslag till åtgärder för dess överlevnad. Information från Sötvattenslaboratoriet, Drottningholm Nr 3, Nathansson, J. E., & Prestegaard T, Slutrapport Släktskapsanalys och beståndsidentifiering av mal (Silurus glanis), en studie från nedre Helgeå, Fiskeriverket Drottningholm