Predikan Annandag jul, 1 årgången

Transkript

1 Predikan Annandag jul, 1 årgången Herrens ord kom till Jeremia: Fäst upp dina kläder, res dig och säg till dem allt vad jag befaller dig! Var inte förskräckt för dem, ty då slår jag dig med skräck inför dem. Se, jag gör dig i dag till en befäst stad, en pelare av järn, en mur av koppar, som håller stånd mot hela landet, mot Judas kungar och dess stormän, mot prästerna och folket i landet. De skall angripa dig, men de skall inte besegra dig, ty jag är med dig, säger Herren, och jag skall rädda dig. (Jer 1:17-19) (Stefanos arresteras) Stefanos var fylld av nåd och kraft och gjorde stora under och tecken bland folket. Då uppträdde några medlemmar i den synagoga som kallades De frigivnas (dit hörde folk från Kyrene, Alexandria, Kilikien och Asien) och började disputera med Stefanos. Men de kunde inte hävda sig mot visdomen och anden i det han sade. Därför skickade de fram några som skulle säga att de hört honom yttra sig hädiskt om Mose och Gud. De hetsade upp folket och de äldste och de skriftlärda, och sedan kom de och grep Stefanos och förde honom till rådet. Där fick falska vittnen träda fram och säga: "Den här mannen angriper ständigt och jämt både denna heliga plats och lagen. Vi har hört honom säga att Jesus, han från Nasaret, skall förstöra denna plats och ändra på de seder och bruk som vi har från Mose." Alla som satt i rådet gav noga akt på Stefanos och tyckte då att hans ansikte var som en ängels. (Apg 6:8-15) Jesus sade till lärjungarna: Jag skickar er som får in bland vargar. Var därför kloka som ormar och oskyldiga som duvor. Akta er för människorna. De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna. Men när man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. Broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet skall bli räddad. (Matt 10:16-22) 1

2 Varför ska vi ägna en hel helgdag i kyrkoåret åt martyrerna? För oss här i fridfulla Lindome kan det kännas väldigt främmande att tänka sig att man kan bli dödad för att man är kristen. Men sanningen är att just nu lever en del av våra kristna systrar och bröder under förföljelse och mordhot i Mellanöstern, Colombia och Indien. Där kan det kosta livet att samlas till gudstjänst, så som vi gör här idag. Ordet martyr kommer av grekiskans martys, som betyder vittne. En martyr är någon som berättar om Gud med sitt eget liv som insats. I den gammaltestamentliga texten idag har Gud precis kallat Jeremia till att vara Hans profet att berätta för folket att Gud har sagt: Jag skall gå till rätta med mitt folk för all deras ondska, för att de övergav mig. De tände offereld åt andra gudar och tillbad ting de själva gjort. Ajajaj, folket hade tabbat sig rejält Det här skulle inte bli roligt för Jeremia att föra fram. Vi kan tänka oss att Jeremia nog kände sig åtminstone lite darrig i knäna åt det uppdrag han precis hade fått. Det finns en märklig kraft i våra ord. Ord kan såra eller till och med göra att våra vänner eller familj vänder oss ryggen. I dessa tider tvingas arbetsgivare runtom i landet säga upp anställda. De flesta av oss som sitter här idag har nog upplevt vånda inför att behöva säga något svårt. Vi kan känna med Jeremia i hans stora uppdrag. När jag har suttit och försökt förbereda predikan har jag upptäckt en röd tråd genom Bibeln. När Gud sänder människor i Sin tjänst, då lovar Han dem också sin närvaro. Det kan vara en tröst för oss, när vi här idag funderar kring martyriet. Och faktiskt handlar kyrkans julfirande precis om detta trösterika: att Gud steg ner på jorden. Så när vi ser en julkrubba kan vi tänka på att Gud är nära oss, även om vi inte märker det. (Om ni inte har tittat närmare på den fina krubban som finns här i kyrkan vill jag uppmana er att göra det efter vår gudstjänst.) Gud sänder ut Jeremia men tröstar samtidigt: Jag är med dig, och jag skall rädda dig. Stora ord Dessa ord går som ett stilla, trösterikt eko genom hela den bibliska historien Alltsedan Gud en natt talade med Abrahams son Isak i första Mosebok och sade: "Jag är din far Abrahams Gud. Var inte rädd, ty jag är med dig, jag skall välsigna dig och göra dina ättlingar talrika för min tjänare Abrahams skull." (1 Mos 24:26) Och Herren fortsatte visa omsorg. Isaks ättlingar blev visserligen slavar i Egypten. Men då gav Gud sig tillkänna för Mose och sade: "Jag har sett hur mitt folk plågas i Egypten. Jag har hört deras klagorop över sina slavdrivare - ja, jag vet vad de får lida. Mose var inte riktigt glad åt att gå till Farao och be att Israeliterna skulle frigivas, det rörde sig om kanske bortåt personer. Massor av gratis arbetskraft för Egypten. Mose kände nog på sig att Farao och hans män inte skulle gilla frigivningsförslaget. Men Gud ordnade hjälp och sade till Mose Jag skall vara med dig (2 Mos 4:12). Där 2

3 kom det igen och så fortsätter det. Gud räddar folket från slaveriet. Han ger dem ett eget land. När folket hittar på alltför mycket dumheter ingriper Gud och sänder profeter, som Jeremia, för att visa vägen tillbaka Som en förälder vakar över sitt barn så har Gud fortsatt att vaka över sitt folk och ge det sin omsorg och kärlek. Också när folket, som en frustrerad tonåring, har slagit igen dörren med en smäll framför näsan på Gud. Också då vill Gud deras väl. Men vadå, kanske vi tycker Guds NÄRVARO gör ju inte att vi SLIPPER lida för Hans skull? Nej, och något som Jesus är mycket tydlig med att framhålla att lärjungen skall vara nöjd om det går honom eller henne som sin lärare och mästare (Matt 10:25). Så Jesus säger att vi ska vara nöjda om vi blir korsfästa, som Han blev? Och ändå stannade lärjungarna hos Jesus. Vilka galningar, eller också måste de verkligen ha varit förvissade om att gemenskapen med Jesus var något särskilt. Han hade ju varnat dem: Jag skickar er som får in bland vargar. [ ]De skall utlämna er åt domstolar, och de skall piska er i sina synagogor. Och ni kommer att ställas inför ståthållare och kungar för min skull och stå som vittnen inför dem och hedningarna. Den som vill följa Jesus och stå upp för det som är gott och sant kan hamna i konflikt både gentemot statsmakten och gentemot kyrkan. Det är lätt att tappa bort att en dimension av kristen tro är att låta den få prägla hur vi lever, som samhällsmedborgare och församling. Martin Luther lyfter faktiskt fram som ett tecken på den sanna kyrkan, att den kyrka som lever troget Guds goda vilja kommer att förföljas. För världen är inte god. Gud, och de som tillhör Honom, kommer inte alltid att vara bekväma för samhället att ha att göra med. Och så måste det vara. Tyvärr Egentligen kanske det inte är smärta och lidande som är det som vi är allra räddast för, även om det är skrämmande i sig. Gud vet att för många av oss är vår djupaste rädsla att bli förkastade av andra, att bli ensamma. Vi kan uthärda att leva med svåra sjukdomar och lidande, fattigdom och svält, fara och djup ångest bara vi har andras gemenskap och kärlek. Några av er kanske har sett det hos närstående eller upplevt det själva. När Gud ger oss löftet Jag är med dig föregår Han vår djupaste rädsla. Är vi med Honom så behöver vi inte vara rädda. Även om människor kan välja att vända oss ryggen lovar Gud att vandra med oss genom allt. Han är också beredd att möta oss efter döden. Guds obegripliga kärlek har i alla tider hjälpt människor att våga göra motstånd mot det som är fel och ont för vi behöver inte längre ta risken att bli helt ensamma. Gud säger Jag är med dig. Men hur ska vi alldeles vanliga, lite trasiga och ofullkomliga människor, våga lyssna till den Gud som är så tuff och kompromisslös? Varför vill Han ha oss till Sina vittnen? Inte har jag något att komma med? Och kanske viktigast av allt: Kan vi verkligen lita på Gud? Då behöver Gud själv ge oss 3

4 trygghet, visa oss något av den fullkomliga kärlek som Han säger att Han har till oss. Han behöver själv väcka tro i oss och lägga sina ord i våra munnar, som Han lovade lärjungarna och faktiskt en gång även Jeremia och Mose att Han skulle. (Människor som inte tycker att de klarar att tala för Guds sak är uppenbarligen ingen nyhet för Honom.) Gud får göra oss till befästa städer, med ringmurar som Visby, göra oss till starka pelare av järn, som tål att göra motstånd mot riksdag och regering, mot företagsledare och investerare, mot andliga ledare och folket i vårt land. Kanske också mot våra egna familjer och vänner, när det behövs. Det är hårda ord vi hör Jesus säga: broder skall skicka broder i döden, och en far sitt barn. Barn skall göra uppror mot sina föräldrar och bringa dem om livet. Ni skall bli hatade av alla för mitt namns skull. (Matt 10:21f) Vi kan hoppas att detta är något som vi slipper uppleva, men innan Jesus kommer tillbaka kan vi läsa i Bibeln att det ska hända. En del av oss som är här idag, kanske redan har mött motstånd i våra familjer, bland våra vänner, arbetskamrater eller släktingar om vi har sagt att vi ska gå i kyrkan. Det är ett slags martyrium, som några av oss kan få kämpa med. Dem och deras anhöriga kan vi försöka komma ihåg att be för. Vi kan bli föraktade på våra arbetsplatser, bli diskriminerade eller mötta av nyfikenhet och frågor. Det finns både ock, som tur är. Också mycket glädje och fint i att få vara kristen. Det är vi nog många här som kan vittna om. Just det vittna. När man utlämnar er, bekymra er då inte för hur ni skall tala eller vad ni skall säga. Ty i det ögonblicket kommer det ni skall säga att läggas i er mun, och det är inte ni som talar, utan er faders ande talar genom er. Så säger Jesus. Gud kan och vill använda oss som vi är. I befintligt skick Vi behöver inte bli jättefromma ärkebiskopar först, eller ens församlingsanställda. Jesu lärjungar var obildade män, fiskare och hantverkare. När Gud föddes som människa i julens mysterium blev Hans närvaro här ibland oss hos oss fullt synlig. Hans ord Jag är med er blev alldeles verkliga. Han levde mitt ibland oss. Även efter uppståndelsen lovade Jesus att bli kvar hos lärjungarna. Han knöt sin närvaro på Jorden till vittnesbördet om Honom själv: "Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut." (Matt 28:18-20) Det löftet i missionsbefallningen gäller oss, vi som är döpta in i kyrkan. Jesus Kristus, Gud själv, är med oss, även när vi inte märker det. Om Han var varit trofast och närvarande genom historien kan vi förvänta oss att Han ska vara det nu också. Gud har inte övergett oss. Och om Han är med oss alla dagar till tidens slut, finns hopp även i vår mörka tid av oro, ekonomisk kris, ensamhet och rotlöshet. 4

5 Nu ska vi alldeles strax, efter en liten kort tystnad för eftertanke, få möjlighet att stämma in i kyrkans trosbekännelse, som ett slags svar på predikan. Idag använder vi den Nicenska trosbekännelsen. Den är kyrkans gemensamma bekännelse till vår Treenige Gud. I det vittnesbördet står den världsvida kyrkan enad. Om vi känner att någon del är svår att stämma in i kan vi tänka på att detta inte nödvändigtvis är en innehållsdeklaration av vår personliga tro men en bekännelse av vad som är kärnan i vår kyrkas gemensamma tro. Vi som är här i kyrkan idag möter ekot som ljudit genom hela genom kyrkohistorien och Guds folks historia, att Gud säger Jag är med dig Vi hör det i våra texter när Gud sänder människor och vi ser det när vi tittar på Jesusbarnet i krubban. Vi kan också få erfara det själva, i våra egna liv, när vi prövar att leva som lärjungar till Jesus. Du och jag får öva oss att lita till Guds löfte. Ta chansen att sitta ner, kanske framför julkrubban eller vid stjärnan i fönstret hemma, om ni har någon sådan, tugga på dessa fyra ord en stund idag. Jesus säger: Jag Är med dig! 5