Världsnaturfonden WWF Ulriksdals slott Solna. Svenska Rovdjursföreningen Masthamnen Stockholm. Svenska Naturskyddsföreningen

Transkript

1 Överklagan beslut om licensjakt och begäran om inhibition Förvaltningsrätten i Stockholm Stockholm Stockholm Naturskyddsföreningen, WWF Sverige och Svenska Rovdjursföreningen överklagar härmed Naturvårdsverkets beslut i ärende nr NV om selektiv och riktad jakt efter 16 vargar. Klagande: Svenska Naturskyddsföreningen Box Stockholm Världsnaturfonden WWF Ulriksdals slott Solna Svenska Rovdjursföreningen Masthamnen Stockholm Ombud: Saken: Oscar Alarik, jurist Svenska Naturskyddsföreningen Box Stockholm Telefon: Organisationerna överklagar Naturvårdsverkets beslut i ärende nr NV om licensjakt efter 16 vargar i 8 revir. Verket har beslutat att beslutet ska gälla utan hinder av att det överklagas. Organisationerna menar att beslutet strider mot jaktförordningen, EU:s art- och habitatdirektiv och Århuskonventionen.

2 2/15 Organisationerna yrkar på att Förvaltningsrätten upphäver Naturvårdsverkets beslut i ärende nr NV om selektiv och riktad jakt (licensjakt) efter 16 vargar i åtta revir i Dalarnas, Värmlands, Örebro och Västmanlands län. BEGÄRAN OM INHIBITION: Organisationerna begär att domstolen inhiberar beslutet. Organisationerna anser att föreliggande överklagande är grund nog för inhibitionsbeslutet, men anhåller om tid för att komplettera överklagandet till den 15 februari Organisationernas grunder och utvecklande av talan Begäran om inhibition Organisationerna begär inhibition av det överklagade beslutet. Organisationerna utvecklar nedan skälen till att beslutet ska inhiberas. Enligt 28 förvaltningsprocesslagen kan en domstol som har att pröva besvär förordna om att det överklagade beslutet, om det eljest skulle leda till rättelse omedelbart, tills vidare icke ska gälla. Högsta förvaltningsdomstolen har i bl.a. RÅ 1986 ref. 7 prövat frågan om inhibition och uttalat att syftet med föreskriften är att domstolen ska ha möjlighet att förhindra en verkställighet i fall då det är av stor betydelse för klaganden att ett överklagat beslut inte länder till efterrättelse innan saken slutligen prövats av domstolen. Detta kan gälla t.ex. när det skulle vara svårt eller omöjligt att låta verkställigheten av det överklagade beslutet återgå om beslutet upphävs. 1 Det överklagade beslutet avser licensjakt på varg, och gäller redan från och med dagen efter beslutet, den 31 januari till och med den 17 februari Den första dagen (den 31 januari) får endast spårning ske, men från och med den 1 februari tillåts fullskalig jakt efter de 16 vargarna. Av beslutet framgår att vargarna kan skjutas när som helst under perioden trots att beslutet överklagats. Erfarenhetsmässigt har jakt på varg av det aktuella slaget genomförts hastigt. Under licensjakten på vargar i januari 2010 fälldes 21 de tilldelade 27 vargarna de första två dygnen 2, och under jakten i januari 2011 sköts större delen under den första veckan av jakten. 3 I allmänhet krävs för att inhibition ska meddelas, en tämligen hög grad av sannolikhet för att 1 Förvaltningsrätten i Stockholm har förordnat om inhibition i ett annat pågående mål om skyddsjakt (målnummer ) på en värdefull vargtik i Junsele. Beslutet trädde i kraft samma dag. Inhibitionen har gjort det möjligt för föreningen att få fram fakta i målet som kommer att vara avgörande för målets utgång. Den ena vargen hann skjutas innan beslutet om inhibition, men den värdefullare honan lever alltjämt på grund av hon lyckades hålla sig undan de första dagarna under jakten och på grund av att inhibitionsbeslutet sedan meddelades. 2 Naturvårdsverket, Licensjakten efter varg genomförande och utfall (sid 39). 3 Naturvårdsverket, Uppföljning av licensjakten efter varg 2011.

3 3/15 klaganden ska ha framgång med sin överklagan. Högsta förvaltningsdomstolen har i RÅ 1990 ref. 82 uttalat att kraven för inhibition är lägre om det överklagade beslutet är av sådan karaktär att en verkställighet inte kan bringas att återgå vid bifall till besvären. Som framgår av organisationernas överklagan strider Naturvårdsverkets beslut mot såväl jaktförordningen som EU:s habitatdirektiv. Det föreligger därför, enligt organisationernas mening, stor sannolikhet för att organisationernas talan kommer att bifallas och Naturvårdsverkets beslut upphävas. Om beslutet om selektiv jakt på varg verkställs och vargarna skjuts kan verkställigheten inte återgå vid bifall till besvären. Mot denna bakgrund yrkar vi att Förvaltningsrätten med omedelbar verkan förordna om inhibition av Naturvårdsverkets beslut. Rätten till effektiv prövning och dess inverkan på beslut om inhibition Enligt EU-rätten får inte regler medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Det framgår av EUdomstolens rättspraxis att en domstol som prövar en tvist som ska avgöras utifrån unionsrätten måste kunna bevilja interimistiska åtgärder. Detta för att säkerställa den fulla verkan av det senare domstolsavgörandet avseende förekomsten av de rättigheter som gjorts gällande på grundval av unionsrätten, se EU-domstolen avgörande15 januari 2013 i mål Krizan C-416/10 punkt 107. EU-domstolen klargör att bestämmelser om allmänhetens deltagande ska tolkas mot bakgrund av och med beaktande av bestämmelserna i Århuskonventionen, se punkt 77 i avgörandet. I punkt i Krizan-målet framgår vidare: Det ska även tilläggas att rätten att få till stånd en sådan prövning som avses i artikel 15a i direktiv 96/61 ska tolkas mot bakgrund av syftet med detta direktiv. Domstolen har redan slagit fast att detta syfte, såsom det definieras i artikel 1 i direktivet, är att genom samordnade åtgärder förebygga och minska föroreningar som härrör från de verksamheter som anges i bilaga I i luft, vatten och mark, så att en hög skyddsnivå kan uppnås för miljön (dom av den 22 januari 2009 i mål C-437/07, Association nationale pour la protection des eaux et rivières och OABA, REG 2009, s. I-319, punkt 25, och av den 15 december 2011 i mål C-585/10, Møller, REU 2011, s. I-0000, punkt 29). Nämnda föroreningar skulle emellertid inte kunna förebyggas på ett verkningsfullt sätt genom utnyttjande av rätten att få till stånd en sådan rättslig prövning som avses i artikel 15a i direktiv 96/61 om det vore omöjligt att förhindra fortsatt drift av en anläggning som kan ha beviljats tillstånd i strid med direktivet i avvaktan på ett slutligt avgörande avseende lagenligheten av tillståndet. För att säkerställa att rätten att få till stånd en rättslig prövning enligt artikel 15a i direktivet kan utövas på ett effektivt sätt krävs således att medlemmarna av den berörda allmänheten har rätt att yrka att domstolen, eller det oberoende och opartiska organ som är behörigt, ska förordna om interimistiska åtgärder till förebyggande av dessa föroreningar, såsom i förekommande fall inhibition av det angripna tillståndet Mot denna bakgrund ska den fjärde frågan besvaras enligt följande: Artikel 15a i direktiv 96/61 ska tolkas så, att medlemmarna av den berörda allmänheten, inom ramen för en sådan rättslig prövning som föreskrivs i denna bestämmelse, ska ha rätt att yrka att den domstol eller annat oberoende och opartiskt behörigt organ som inrättats genom lag ska förordna om interimistiska åtgärder i form av inhibition av ett tillstånd enligt artikel 4 i direktivet intill dess att ett slutligt avgörande meddelas. Liknande resonemang förs fram i ärendet om den slovakiska brunbjörnen (C-240/09). Domstolen slår fast att bestämmelserna i artikel 9.3 Århuskonventionen har till syfte att säkerställa ett effektivt miljöskydd. Enligt domstolen ankommer det i avsaknad av unionslagstiftning på området på varje medlemsstat att i sin interna rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för den talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrät-

4 4/15 ten, i förevarande fall art- och habitatdirektivet. Enligt EU-domstolen bär medlemsstaterna ansvaret för att dessa rättigheter i varje enskilt fall tillförsäkras ett effektivt skydd. Domstolen uttalar att det framgår av fast rättspraxis att de processuella regler som gäller för den talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten inte får göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Århuskonventionen fastställer att det är angeläget att allmänheten, organisationer inbegripna, får tillgång till effektiva rättsliga mekanismer så att deras berättigade intressen skyddas och lagen följs. I artikel 9.4 framgår vad gäller rätten till rättslig prövning att De förfaranden som avses i punkterna 1 3 skall, utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, erbjuda tillräckliga och effektiva rättsmedel, inbegripet förelägganden där så är lämpligt, och vara objektiva, rättvisa, snabba och inte oöverkomligt kostsamma (min kursiv). I implementeringsguiden till Århuskonventionen förs fram att The ultimate objective of any administrative or judicial review process is to obtain a remedy for a transgression of law och att Parties must ensure that the review bodies provide adequate and effective remedies. Organisationerna vill här framhålla att Naturvårdsverket i sitt beslut att bevilja tillstånd till jakt på 16 (sexton) vargar anger att beslutet gäller från dagen efter det att beslutet togs och utan hinder av att det överklagas enligt jaktförordningens 59. Jakten kan påbörjas en timme innan solens uppgång morgonen den 1 februari. Att beslutet fattas på detta vis uppställer ett svåröverstigligt hinder för en effektiv prövning av beslutet, vilket är ett krav såväl enligt EU-rätten (effektivitetsprincipen) som internationell rätt (se bland annat Århuskonventionens artikel 9.4). Detta måste även anses strid mot svensk rätt då ett överklagande måste kunna leda till att denna typ av beslut kan hindras, dvs det måste finnas tillgång till effektiva rättsmedel. Naturvårdsverkets har inte visat att beslut om villkor att beslutet ska gälla från dagen för beslutet är motiverat eller gett skäl till varför beslutet ska gälla även om det överklagas. Det ska här tydliggöras att detta inte rör ett beslut om skyddsjakt på varg där det finns någon risk för skada på egendom som kan förvärras om prövningen drar ut på tiden, utan ett beslut som enligt vad som framgår av beslutet är taget för att minska inavelsgraden. Att detta beslut tas med en stor risk att det är omöjligt att hinna få till en inhibition av beslutet innan jakten startat står i strid med vårt rättssystem och de EU-rättsliga intressena. Organisationerna ifrågasätter således om verkets villkor om att beslut ska gälla utan hinder av att det överklagas, enligt 59 jaktförordningen, och villkor att beslutet ska gälla redan från dagen efter beslutet i det aktuella ärendet är förenligt med Konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) krav på effektiv prövning/effektiva rättsmedel och EU:s effektivitetsprincip. I och med den ovan beskrivna tillämpningen saknas möjlighet att säkerställa att jakt inte tillåts i strid med de svenska jaktbestämmelserna och art- och habitatdirektivet. I praktiken innebär detta att de rättigheter som följer av gemenskapsrätten inte kan utövas effektivt vilket måste anses stå i strid med EU:s effektivitetsprincip. Naturvårdsverkets beslut om selektiv och riktad jakt efter varg 2013 Naturvårdsverket beslutade den 30 januari 2013 med stöd av 23 c, 23 d och 24 d jaktförordningen (1987:905) om jakt på 16 vargar i 8 utpekade revir. Av bestämmelserna framgår att det

5 5/15 rör sig om ett beslut om licensjakt. Enligt beslutet är motivet att minska inavelsgraden på den svenska vargstammen. Beslutet uppges grundas på en rapport från Skandulv den 15 december, som utförts på uppdrag av Naturvårdsverket. Det överklagade beslutet gäller från och med dagen efter beslutet, den 31 januari till och med den 17 februari Naturvårdsverket har beslutat att beslutet ska gälla utan hinder av att beslutet överklagas. Naturvårdsverkets beslut innebär jakt på en art som åtnjuter ett strikt skydd och är klassificerad som en prioriterad art enligt EU:s art- och habitatdirektiv artikel 12.1 och bilaga IV. Enligt svenska Artdatabanken är vargen i Sverige kategoriserad som Starkt hotad (EN). 4 Som huvudregel är det förbjudet att fånga eller döda varg i naturen, med ett antal uppräknade undantag angivna i artikel 16 art- och habitatdirektivet. I beslutet har verket hänvisat till undantaget i direktivets artikel 16, men det är oklart vilken av undantagsreglerna som avses. Undantag kan enligt artikel 16.1 endast göras förutsatt att det inte finns någon annan lämplig lösning och att undantaget inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus. Dessa undantag ska tolkas restriktivt enligt EU-domstolen. 5 Medlemsstaterna har varit förpliktigade att införliva de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att uppfylla art- och habitatdirektivet senast den 23 juli Sverige blev genom sin anslutning till EU den 1 januari 1995 skyldig att genomföra direktivet. Art- och habitatdirektivets regler om artskydd har införlivats i svensk rätt bland annat genom bestämmelser i artskyddsförordningen (2007:845), jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). Organisationerna menar att Naturvårdsverkets beslut strider mot jaktförordningen 23 c, som föreskriver att licensjakt på varg endast får ske om det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammarnas storlek och sammansättning samt ske selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden. Beslutet står vidare tydligt i strid med art- och habitatdirektivets artikel 12 och 16 då verket inte angivit någon godtagbar grund som uppfyller direktivets undantagsregler och inte visat att andra lämpliga lösningar saknas. Det är inte visat på vetenskaplig grund att jakten inte försvårar uppnående av gynnsam bevarandestatus, tvärtom innebär jakten på flera sätt allvarliga risker för populationen. Den beslutade licensjakten efterlever inte heller kraven på selektivitet och kontrollerade former som föreskrivs för den undantagsregel som verket tidigare grundat sina licensjaktsbeslut på (artikel 16.1 e). Organisationerna anser att jaktförordningens bestämmelser måste läsas lojalt med unionsrätten och den praxis som utvecklats av EU-domstolen. Sverige är förbundet att följa art- och habitatdirektivet. Det medför en skyldighet att uppnå eller upprätthålla vargen i gynnsam bevarandestatus i dess naturliga utbredningsområden. Den skandinaviska vargpopulationen har inte uppnått en gynnsam bevarandestatus, utan utgör tvärtom ett 4 Artdatabanken Rödlistade arter i Sverige. ArtDatabanken, SLU, Uppsala.. 5 EU-domstolens dom C 342/05, den 14 juni 2007 Europeiska kommissionen mot Republiken Finland.

6 6/15 alltför litet antal för att kunna anses som en livskraftig stam. 6 Den nuvarande svenska populationen grundar sig på endast fem individer, vilket medfört att allvarliga genetiska inavelsproblem uppstått. I genomsnitt är vargarna i Sverige mer släkt med varandra än helsyskon. Populationen är därför i fara, se bilaga 1. 7 I propositionen 2008/09:210 (s. 32) konstaterar t.o.m. regeringen att den genetiska statusen för vargstammen är problematisk. Ingen annan lämplig lösning En av förutsättningarna för licensjakt i jaktförordningen 23 c och för undantag från förbudet mot att döda skyddade arter som stadgas i art- och habitatdirektivet artikel 16.1 första stycket, är att det inte finns någon annan lämplig lösning. Enligt beslutet är syftet med jakten att minska inavelsgraden i den svenska vargstammen. Det finns inget stöd för att den lösning Naturvårdsverket föreslår har åsyftad verkan. Enbart jakt utan åtföljande större inflöde av genetiskt obesläktade vargar har ingen positiv effekt, utan riskerar tvärtom att ha negativa effekter på populationen. Det finns ingenting i verkets beslut som stöder eller visar att jakt på just dessa 16 vargar skulle leda till en minskad inavel i den svenska vargstammen. Koppling till den åberopade underlagsrapporten från Skandulv saknas då NVs jakt metod inte undersökts i rapporten. Något annat vetenskapligt underlag bifogas inte och följaktligen finns det inget stöd för att de påstådda effekterna kommer att uppnås. Organisationerna anser däremot att det finns ett antal andra lämpliga sätt att förbättra inavelsgraden. Det av Naturvårdsverket meddelade beslutet kan tvärtemot vad verket anger leda till en försämring av möjligheten att nå en gynnsam bevarandestatus. Bland de lämpliga sätten att förbättra inavelsgraden kan nämnas bland annat underlättande av naturlig immigration av obesläktade vargar från öst, flyttning av obesläktade vargar till Sverige och skyddsåtgärder för att bevara de genetiskt värdefulla vargar som redan invandrat och deras avkommor. Att tillåta fler immigrerande vargar från öst att etablera sig i landet ger positiv påverkan på inavelsgraden både på kort och lång sikt. Framförallt innebär en naturlig immigration inte de risker som finns i att hålla vargpopulationen på ett alltför lågt individantal. Under ett antal år har Naturvårdsverket och regeringen ställt i utsikt att förbättra inavelsgraden med just dessa och andra lämpliga lösningar. Redan i oktober 2009 beslutade riksdagen efter proposition från sittande regering om kraftfulla åtgärder som stärker populationens genetiska status genom bland annat aktiv utplantering av genetiskt värdefulla vargar. 8 Detta är efter över tre år fortfarande inte genomfört. Organisationerna anser att det är ytterst märkligt att Naturvårdsverket, efter att ha stoppat licensjakten på grund av EU-kommissionens motiverade yttrande i juni 2011 (bilaga 2), nu återkommer med en snarlik jakt med motivet att denna nu ska förbättra livsförutsättningarna för vargstammen. I det motiverade yttrandet påpekade kommissionen följande: 6 Detta framgår av såväl SOU 2011:37 som ställningstagande gjorda av Naturvårdsverket i det aktuella beslutet. 7 Laikre, Jansson, Allendorf, Jakobsson, Ryman; Hunting Effects on Favourable Conservation Status of Highly Inbred Swedish Wolves, Conservation Biology 2012 (bilaga 1). 8 Proposition 2008/09:210 En ny rovdjursförvaltning

7 7/15 De svenska myndigheterna betonade i sitt svar på den formella underrättelsen att den svenska vargpolitiken måste ses som en helhet. Enligt denna politik skulle dock den genetiska förbättringen ha börjat Medan Sverige har följt en del av sin politik genom att tillåta två licensjakter har Sverige inte förbättrat vargens genetiska status. Naturvårdsverket anger att det på kort tid inte finns några andra alternativ för att åstadkomma minskad inavelsgrad. Resonemanget stämmer inte. För det första är det inte avgörande för vargstammen om inavelsgraden förbättras ett år istället för nästa, utan en förbättring av den genetiska hälsan på lägre sikt över fler år. Det viktiga är, tvärtemot vad Naturvårdsverket anger, att låta vargstammen öka i numerär. Det framgår av Per Forslunds redovisning till Naturvårdsverket 2010 (bilaga 3): Så länge naturlig invandring eller införsel av vargar inte fungerar, bör den maximala tillåtna populationen vara så stor som möjligt för att bromsa ytterligare ökning av inavelsgraden. En fördubbling av den nuvarande skandinaviska populationen innebär att inavelsökningen halveras. 9 Det bör tilläggas att en sänkning av inavelsgraden med några få procent inte är någon hållbar strategi. Underlagen till licensjaktsbeslutet innehåller inte någon kvantifiering av hur en sådan mindre, eventuell, förbättring av inavelsgraden (F) skulle inverka på populationens bevarandestatus. Professor Laikre och Ryman har i tidigare yttranden rekommenderat en sänkt inavelsgrad med 5-10 procent över en tjugoårsperiod. Stöd för detta synsätt gavs även av den internationella expertpanel som deltog i Rovdjursutredningen: The panel supports a short- term goal that consists of reducing inbreeding from the cur- rent ca. 30% to below 10% over a 20 year period. If the current population in Sweden and Norway is maintained at a maximum of 240 individuals, then 5-10 genetically effective immigrants are required per generation. At this low population size immigration must be continuous. If a larger population size is allowed, then in the longer term fewer immigrants would be required to keep inbreeding below 10%, but the exact numbers would have to be determined analytically. Att bedriva jakt på den känsliga svenska vargstammen innebär att stammens individantal inte kommer att öka så mycket som den annars skulle ha gjort, eller till och med avstanna i individantal. Det innebär i sin tur att populationen blir mer känslig för slumpartade händelser, sjukdomar, trafikolyckor och demografiska variationer i nativitet och naturlig död mm. Försvårande av uppnående av gynnsam bevarandestatus Naturvårdsverket hävdar i beslutet att den nu beslutade jakten under alla omständigheter inte riskerar att förvärra den ogynnsamma bevarandestatusen eller förhindra återställandet av en gynnsam bevarandestatus (sid 13). Verket presenterar ingen som helst vetenskapliga analys eller underlag som visar att jakt på dessa 16 vargar inte påverkar vargstammens möjligheter att uppnå en gynnsam bevarandestatus, trots att det är det grundläggande kravet i både direktivet och Jaktförordningen. Det är allvarligt, eftersom verket har den fulla bevisbördan för att ett undantag från förbudet mot jakt i art- och habitatdirektivet kan göras på vetenskaplig grund. 9 Delredovisning av uppdrag rörande rovdjursförvaltningen, Pär Forslund, Institutionen för ekologi, Sveriges lantbruksuniversitet 2010.

8 8/15 Någon närmare analys av vilka skadliga effekter en avlivning av cirka 6 procent av den svenska vargstammen står inte att finna vare sig i beslutet eller i underlagsrapporten. En problematik som inte finns belyst alls är vilka risker en avstannad ökning i individantal kan medföra för den känsliga stammen. Särskilt allvarligt är att jakten ska inriktas på föräldradjuren. Om Naturvårdsverkets inriktning på jakten förverkligas skulle cirka en tredjedel av de par som kan komma att föryngra sig i Sverige slås ut. Att det saknas analys i dessa delar är allvarligt, eftersom en begränsning till den låga numerär som vargstammen befinner sig i påskyndar inaveln i avsaknad av den genetiska förstärkning som Naturvårdsverket säger sig inte kunna åstadkomma inom någon rimligt tidsutdräkt. Särskilt om inte de utlovade åtgärderna för genetisk förstärkning uteblir eller försenas ytterligare, blir effekten på populationen negativ. Att en sådan utveckling är trolig, visas av endast tre invandrande vargar lyckats nå fram till att reproducera sig i Sverige de senaste 20 åren (beslutet sid 10). Försöken med inplantering av valpar från djurparkerna är problematiska, bland annat på grund av skillnader i vilken tid på året djurparksvargar och vilda vargar får ungar. Den rapport från den 15 december 2012 som Naturvårdsverket stödjer sitt beslut på utgår från att en ny obesläktad varg ska gå in i reproduktionen varje år. De överklagande organisationerna vill bestämt peka på det orealistiska i detta antagande. Det skulle innebära att tillskottet av nya vargar skulle behöva öka på ett sätt som vi inte sett motstycke till. Om den föreslagna jakten genomförs oh inga nya vargar tillförs aveln genom till exempel invandring eller inplantering av djurparksvargar, kommer den svenska populationen att decimeras kraftigt och riskerar en förvärrad inavelssituation. Så sent som den 19 december 2012 påpekade EU-kommissionen dessa brister i ett brev från miljökommissionär Janez Potočnik till miljöminister Lena Ek (bilaga 4). Miljökommissionären påpekade problemen med att regeringen inte förmått genomföra de utlovade förstärkningsåtgärderna. Därför borde inte heller någon licensjakt ske. Kommissionären uttalade följande om den förvaltningsplan och den redovisning från den 15 december 2012 som beslutet grundats på: Second, and more importantly, the time pressure meant that there was no scientific peer-review of the update to the Management Plan. I am therefore not convinced that the plan is able to withstand scientific scrutiny. In particular, I fail to understand why the update of the management plan and the scientific report by Professor Liberg has not been submitted to renowned Swedish geneticists as Professors Laikre and Ryman, or to international experts. In conclusion, the information I have so far indicates that a new hunt would not be in line with Sweden s obligations under the Habitats Directive. As you know, it is part of my duty to enforce compliance by Member States with EU environmental law. De överklagande organisationerna vill här särskilt peka på den fasta rättspraxis i EU-domstolen som säger att undantag enligt artikel 16.1 i art- och habitatdirektivet endast får ske om det finns vetenskapligt hållbara underlag för att detta kan ske utan att förutsättningarna överträds. I det

9 9/15 rättsfall i EU-domstolen som refereras i det överklagade beslutet, uttalade EU-domstolen följande: 10 Sådana beslut som dels inte fattats på grundval av en bedömning av hur den tillåtna jakten på varg påverkar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos dessa populationer i deras naturliga utbredningsområde, dels inte innehåller en noggrann och tillräcklig motivering beträffande avsaknaden av andra lämpliga lösningar strider mot artikel 16.1 i livsmiljödirektivet. Bristen på vetenskapliga underlag till beslutet är allvarligt, och kan innebära att effekterna på ett framtida uppnående av gynnsam bevarandestatus missbedöms. Effekterna på bevarandestatus måste dessutom ses i relation till Naturvårdsverkets övriga förvaltning av vargstammen. Att Naturvårdsverket nyligen beslöt om skyddsjakt på det revirmarkerande vargparet i Junselereviret, trots att vargtiken var en första generationens invandrande varg från öst, måste anses som försvårande. Även det faktum att Naturvårdsverket endast något dygn efter beslutet var tvungen att dra in licensjakten i två av reviren talar för bristande förberedelser. I Acksjöreviret fann man i sista stund genom en DNA-analys att det ingick en genetiskt värdefull varg av östligt ursprung. I Kölstareviret hittade man helt enkelt inga vargar. Istället valdes två nya revir ut från listan. 11 Sammanfattningsvis har inte Naturvårdsverket visat att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde. Populationen måste enligt organisationernas mening ha uppnått eller åtminstone vara nära en gynnsam bevarandestatus innan ett undantag enligt artikel 16 art- och habitatdirektivet i ett fall som detta kan bli tillämpligt. När jakten avser en så pass genetisk värdefull individ måste möjlighet till undantag tolkas ytterst restriktivt. Organisationerna anser med hänvisning till ovanstående att beslutet om jakt i detta läge innebär ett allvarligt tillbakasteg i utvecklandet av en livskraftig vargstam i Sverige. Beslutet är taget i strid med art- och habitatdirektivet då det inte är visat att villkoren för undantag från förbudet mot vargjakt i artikel 16 art- och habitatdirektivet är uppfyllda. Selektivt och under strängt kontrollerade förhållanden Naturvårdsverkets beslut innebär att den beslutade licensjakten inte kommer att ske selektivt och inte heller under strängt kontrollerade former, vilket enligt organisationernas mening strider mot Jaktförordningen 23 c och även mot undantagsregeln i art- och habitatdirektivet 16.1 e). För det första är hela revir utvalda för jakt, trots att beslutet anger att det skulle vara fördelaktigast för syftet om en av alfaparet skjuts. Enligt beslutet skulle det öka förutsättningarna för att det kvarvarande alfadjuret bildar ett nytt par med en varg som var mindre besläktad. Ett rimligt krav på selektivitet vore i så fall att jakten helt inriktades på att åstadkomma denna effekt. En sådan selektivitet är naturligtvis inte möjlig då man valt att genomföra jakten som licensjakt som allmänheten kan delta i. Vargarna är i praktiken oftast helt omöjliga att skilja från varandra i fält. De klagande organisationerna finner därför att Naturvårdsverket inte utformat jakten på det sätt som bäst skulle ha genomdrivit den avsedda effekten, vilken man kunde ha gjort genom 10 EU-domstolens dom den 14 juni 2005, Kommissionen mot Finland, jakt på varg, C-342/ Muntlig uppgift Ruona Burman, Naturvårdsverket den 31 januari Även meddelande från Länsstyrelsen i Värmland:

10 10/15 en planerad jakt med länsstyrelsernas professionella yrkesjägare. Det är tydligt att andra bevekelsegrunder bakom jakten än vargstammens bästa givit genomslag i hur denna utformats. Just att jakträttsinnehavare ska utföra jakten innebär också problem med lagens krav på kontrollerade former. Inga myndigheter kommer att följa licensjakten på nära håll, den kommer att ske på en mångfald platser samtidigt i flera län, utan krav på deltagande från myndigheter. Ingen vet hur många jägare som kommer att delta, och inte heller var de kommer att jaga. Endast jaktledaren behöver anmäla sig. Överklaganderätt Ideella miljöorganisationer har tidigare vid förvaltningsrätten nekats talerätt rörande beslut om jakt av varg. Detta har bland annat skett i ett ärende om skyddsjakt på varg, den så kallade Kynnavargen. 12 Efter överklagande av förvaltningsrättens beslut om att avvisa Naturskyddsföreningens talan i detta ärende till Kammarrätten och sedan vidare till Högsta förvaltningsdomstolen har dock Högsta förvaltningsdomstolen i beslut den 28 juni 2012 i mål nr och mål nr meddelat prövningstillstånd i ärendet och återförvisat ärendet tillbaka till Kammarrätten. Högsta förvaltningsdomstolen fastställer: Enligt Århuskonventionen, till vilken både europeisk unionen och Sverige är anslutna, ska enligt artikel 9.3 varje ansluten part se till att allmänheten, däribland icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt, har rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som stridet mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning. EU-domstolen har i dom i mål C-240/09 Lesoochranarske zoskupenie VLK mot Ministerstvo zivotneho prostredia Slovenskej republiky konstaterat att det ankommer på en nationell domstol att i den utsträckning det är möjligt tolka den processuella rätten, avseende de villkor som ska vara uppfyllda för att få till stånd en prövning av domstol eller i administrativ ordning, så att den står i överensstämmelse med såväl artikel 9.3 i Århuskonventionen som målet att säkerställa ett effektivt domstolsskydd av rättigheterna enligt unionsrätten, så att en miljöskyddsförening ges möjlighet att väcka talan vid domstol mot ett beslut fattat efter ett administrativt förfarande som kan strida mot unionens miljölagstiftning. Högsta förvaltningsdomstolen anger därefter att det saknas vägledande avgöranden från Högsta förvaltningsdomstolen rörande frågan om miljöorganisationers talerätt mot myndighetsbeslut som rör jakt på arter som är skyddade enligt art- och habitatdirektivet och att skäl för prövningstillstånd därför förelåg enligt 34 a andra stycket 1 förvaltningsprocesslagen. Högsta förvaltningsdomstolen anger vidare att det för kammarrätten borde ha framstått som oklart om förvaltningsrätten kommit till ett riktigt slut och att skäl för prövningstillstånd därför föreligger även enligt 3 a andra stycket 2 förvaltningsprocesslagen. Av Högsta förvaltningsdomstolen uttalande i beslut den 28 juni 2012 i mål nr och mål nr samt vad som nedan anförs måste Organisationerna utifrån svensk lagstiftning, EUrätt och Århuskonventionen anses ha rätt att föra talan i det nu aktuella ärendet. Organisationerna menar att den talerätt som miljöorganisationer har enligt EU-rätten har direkt effekt med avseende på beslut som det överklagade. Att miljöorganisationer skulle sakna tillgång till rättsliga medel i ett ärende som detta står nämligen i strid med såväl Århuskonvention- 12 Se beslut i Mål nr

11 11/15 en som EU-rätten. 13 Det har i EU-domstolens rättspraxis slagits fast att medlemsstaterna inte får införa processuella regler som gör det omöjligt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten, tidigare gemenskapsrätten. Art- och habitatdirektivet som ger ett strikt skydd för varg riskerar att förlora verkan om den nationella processrätten inte säkerställer rätten till rättslig prövning. En sådan ordning utesluter även möjligheten att få EU-domstolens tolkning av tillämpningen av direktivet genom ett förhandsavgörande. EU-domstolen har nyligen slagit fast organisationers rätt till rättslig prövning av beslut som rör art- och habitatdirektivet i målet om den slovakiska brunbjörnen (C-240/09). Domstolen slår fast att bestämmelserna i artikel 9.3 Århuskonventionen har till syfte att säkerställa ett effektivt miljöskydd. Enligt domstolen ankommer det i avsaknad av unionslagstiftning på området på varje medlemsstat att i sin interna rättsordning fastställa de processuella regler som gäller för den talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten, i förevarande fall art- och habitatdirektivet. Enligt EU-domstolen bär medlemsstaterna ansvaret för att dessa rättigheter i varje enskilt fall tillförsäkras ett effektivt skydd. Domstolen uttalar att det framgår av fast rättspraxis att de processuella regler som gäller för den talan som syftar till att säkerställa skyddet för enskildas rättigheter enligt unionsrätten varken får vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundar sig på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller göra det i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av unionsrätten (effektivitetsprincipen). Därefter fastslår EU-domstolen att bestämmelserna i artikel 9.3 i Århuskonventionen följaktligen inte, utan att unionsrättens effektiva miljöskydd äventyras, kan ges en tolkning som innebär att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva de rättigheter som följer av unionsrätten. Av detta följer att när det är fråga om en art som skyddas av unionsrätten ankommer det på den nationella domstolen att i den utsträckning det är möjligt tolka den nationella rätten i enlighet med de mål som ställts upp i artikel 9.3 i Århuskonventionen, för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionens miljölagstiftning. Avslutningsvis konstaterar EU-domstolen att det följaktligen ankommer på den nationella domstolen att i den utsträckning det är möjligt tolka den processuella rätten, avseende de villkor som ska vara uppfyllda för att få till stånd en prövning av domstol eller i administrativ ordning, så att den står i överensstämmelse med såväl målen i artikel 9.3 i Århuskonventionen som målet att säkerställa ett effektivt domstolsskydd av rättigheterna enligt unionsrätten så att en miljöskyddsförening ges möjlighet att väcka talan vid domstol mot ett beslut fattat efter ett administrativt förfarande som kan strida mot unionens miljölagstiftning. Vid bedömningen av vem som har talerätt i ett förvaltningsärende som det aktuella ska ställning tas till om den klagande har ett av rättsordningen erkänt intresse. Det ger ett visst tolkningsutrymme för domstolen när den prövar om talerätt föreligger. I enlighet med EU-domstolens ovan beskrivna avgörande finns det en skyldighet för domstolen att göra denna tolkning utifrån de krav som uppställs i EU-rätten och Århuskonventionen. 13 Se Jan Darpö, Biological Diversity and the Public Interest, De Lege 2009 och Jan Darpö, Brussels Advocates Swedish Grey Wolves, European Policy Analysis, September, Issue 2011 webbadress:

12 12/15 I Europeiska kommissionens riktlinjer till art- och habitatdirektivet understryks att undantagsreglerna i art- och habitatdirektivet är en sista utväg, och att frågan om det finns andra tillfredsställande lösningar är en sak för medlemsländernas domstolar att avgöra: As regards the factors on which the existence of another satisfactory solution should be evaluated, it is recognized that this is a matter for the national court 14 Av detta kan slutas att EU-kommissionen utgår från att en prövning av besluts förenlighet med art- och habitatdirektivet kan prövas i de nationella domstolarna. Naturvårdsverkets beslut om jakt på varg är taget enligt jaktförordningen. Förordningen innehåller inga särskilda bestämmelser om vem som kan överklaga Naturvårdsverkets beslut. I sådant fall gäller den allmänna regeln i 22 förvaltningslagen. Enligt denna bestämmelse får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det gått honom emot och beslutet kan överklagas. Bestämmelsen ger en allmän riktlinje för vem som får överklaga. En tolkning av innehållet får göras utifrån principer som tillkommit genom praxis. För att ett beslut ska anses angå den klagande brukar krävas att beslutet antingen påverkar klagandens rättsställning eller berör ett intresse som på något sätt erkänts av rättsordningen. Organisationer som har till syfte att främja miljöskydd och som uppfyller de krav som uppställs i nationell rätt anses ha intresse av beslut på miljöområdet och har därför getts en uttalad rätt att överklaga beslut som rör miljön. Enligt 16 kap. miljöbalken har bl.a. ideella föreningar som har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen, inte är vinstdrivande, har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år och har minst 100 medlemmar eller på annat sätt visar att verksamheten har allmänhetens stöd rätt att överklaga tillstånd, godkännande och dispens samt vissa tillsynsbeslut enligt miljöbalken. Organisationerna, som är en ideell miljöorganisation med över medlemmar runtom i Sverige med syfte att värna om naturen, uppfyller de krav som svensk rätt ställer upp för talerätt. Art- och habitatdirektivets regler om artskydd har införlivats i svensk rätt bland annat genom bestämmelser i artskyddsförordningen (2007:845), jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). I artskyddsförordningen skyddas vilda fåglar och vilt levande djurarter genom förordningens 4 ; I fråga om vilda fåglar och i fråga om sådana vilt levande djurarter som i bilaga 1 till denna förordning har markerats med N eller n är det förbjudet att 1. avsiktligt fånga eller döda djur, 2. avsiktligt störa djur, särskilt under djurens parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder, 3. avsiktligt förstöra eller samla in ägg i naturen, och 4. skada eller förstöra djurens fortplantningsområden eller viloplatser. Förbudet gäller alla levnadsstadier hos djuren. Första stycket gäller inte jakt efter fåglar och däggdjur. I fråga om sådan jakt finns bestämmelser med motsvarande innebörd i jaktlagen (1987:259) och jaktförordningen (1987:905). Första stycket gäller inte heller fiske. I fråga om fiske finns bestämmelser med motsvarande innebörd i förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen. (min kursiv) 14 Guidance document on the strict protection of animal species of Community interest under the Habitats Directive 92/43/EEC, Final version, February 2007, s 59.

13 13/15 Miljöorganisationer har en i lagtext uttryckt rätt att överklaga dispenser som givits från 4 artskyddsförordningen. Som framgår av paragrafen så finns bestämmelser med motsvarande innebörd i jaktlagen och jaktförordningen. Båda förordningarna innehåller bestämmelser som avser att ge skydd för arter skyddade enligt art- och habitatdirektivet. Något uttalande om varför talerätten skulle skilja sig åt mellan dödande av skyddade rovdjur och dödande av andra skyddade arter, finns såvitt Organisationerna känner till, inte. Mot bakgrund av att miljöorganisationers uttryckligen erkänts rätt att föra talan i artskyddsmål enligt artskyddsförordningen, som kan likställas med ärenden om jakt på skyddade arter enligt jaktförordningen, går det inte att komma till en annan slutsats än att skyddet av arter för miljöorganisationer är ett intresse som är erkänt av rättsordningen. Århuskonventionen anger att medborgarna måste ha tillgång till miljöinformation, rätt att delta i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. Konventionen har ratificerats av såväl Sverige som EU. Århuskonventionens bestämmelser om tillgången till rättslig prövning erkänner en nivå av rättslig ställning för allmänheten och ger en rätt att vända sig till domstol eller annan prövningsmyndighet, för såväl individer som organisationer. Konventionens bestämmelser innebär att det ska finnas tillgång till rättslig prövning av eventuella överträdelser av nationell rätt. I Århuskonventionens artikel 2 paragraf 5 definieras berörd allmänhet som: den allmänhet som berörs eller kan beröras av eller som har intresse av ett beslut på miljöområdet; i denna konvention skall icke-statliga organisationer som främjar miljöskydd och som uppfyller de krav som uppställs i nationell rätt anses ha ett sådant intresse. I vägledningen till Århuskonventionen klargörs innebörden av detta: the Convention raises the question of which members of the public concerned have a sufficient interest. With respect to NGOs meeting the definition of public concerned, the Convention answers this question itself. The Convention states clearly that NGOs meeting the requirements of article 2, paragraph 5, automatically have sufficient interest. Vägledningen framför vidare the Convention makes it abundantly clear that it is not only the province of environmental authorities and public prosecutors to enforce environmental law, but that the public also has a role to play.. I proposition 2009/10:184 sid 57 anges följande avseende Århuskonventionen och de rättigheter konventionen medför: Konventionens bestämmelser utgör en minimistandard för rättigheterna. Enligt konventionen har miljöorganisationer en särskilt viktig roll och de tillerkänns därför samma rättigheter som den berörda allmänheten i övrigt. Konventionen bygger på en insikt om att miljöarbetet måste vara förankrat hos allmänheten och att det kan förbättras genom allmänhetens påverkan på myndigheter och beslutsfattare. Det förutsätter i sin tur att allmänheten har kunskap om tillståndet i miljön och har kanaler för att medverka i beslut som har betydelse för miljön. Det som gör konventionen unik är att den tydligt slår fast att tillgången till dessa rättigheter och utövandet av dem har betydelse för de möjligheter allmänheten har att kunna påverka sin miljö och att garanterandet av dessa rättigheter är en viktig faktor för skyddet av miljön. (min kursiv) Enligt Århuskonventionens artikel 9.2 ska vissa miljöorganisationer ha rätt att få den materiella och formella giltigheten av ett beslut, en handling eller en underlåtenhet som omfattas av artikel 6 i konventionen prövad av domstol. I artikel 6.1 a regleras allmänhetens deltagande i beslut om

14 14/15 tillstånd för vissa större verksamheter som är angivna i bilaga I till konventionen. Århuskonventionen ger således miljöorganisationer rätt till domstolsprövning av bland annat tillståndsbeslut. Artikel 6 omfattar även, enligt punkten 1 b, verksamheter som inte anges i bilaga I och som kan ha betydande påverkan på miljön. Vilka verksamheter som avses preciseras inte närmare utan en bedömning av detta får göras från fall till fall. Vidare anges i Artikel 9.3 att parter till Århuskonventionen ska se till att den allmänhet som uppfyller eventuella kriterier i nationell rätt har rätt att få handlingar och underlåtenheter av personer och myndigheter som strider mot den nationella miljölagstiftningen prövade av domstol eller i administrativ ordning. Århuskonventionen artikel 9 ger således miljöorganisationer en omfattande rätt att begära prövning av myndighetsbeslut om miljön. Århuskonventionens efterlevnadskommitté har prövat ett ärende som rör skadebegränsande jakt på råkor i Danmark och allmänhetens rätt att begära prövning av myndighetsbeslut, se Bilaga Kommittén inskärpte att medlemsländerna inte får utestänga allmänheten från möjligheten att få till stånd prövning av ärenden om naturskydd: Access to justice in the sense of article 9, paragraph 3, requires more than a right to address an administrative agency about the issue of illegal culling of birds. This part of the Convention is intended to provide members of the public with access to adequate remedies against acts and omissions which contravene environmental laws, and with the means to have existing environmental laws enforced and made effective. Thus, Denmark is obliged to ensure that, in cases where administrative agencies fail to act in accordance with national law relating to nature conservation, members of the public have access to administrative or judicial procedures to challenge such acts and omissions. (min kursiv) Organisationerna vill även framhålla den finska Högsta förvaltningsdomstolens hållning i fråga om organisationers talerätt. Den finska högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har med hänvisning till Finlands grundlag, där skyddet av miljö betonas, och med hänvisning till den internationella utvecklingen på området (Århuskonventionen), i två viktiga fall utökat rätten för organisationer att överklaga i situationer där någon sådan rätt inte tidigare existerat. Det senaste fallet behandlar ett beslut om vargjakt. Två regionala miljöorganisationer beviljades prövningstillstånd, trots att jaktlagstiftningen inte lämnade utrymme för icke-statliga organisationer att överklaga beslut. 16 En viktig anledning till HFD:s inställning var att någon måste kunna utmana beslut om genomförandet av EU-rätten. Sammanfattningsvis vill Organisationerna vad avser frågan om vilka intressen som kan anses erkända av rättsordningen framföra följande. Naturvårdsverkets beslut innebär jakt på en art som åtnjuter ett strikt skydd och är klassificerad som en prioriterad art enligt EU:s art- och habitatdirektiv artikel 12.1 och bilaga IV. Beslutet är av väsentlig betydelse för naturvården och får anses medföra en betydande påverkan på miljön. Organisationerna värnar om naturen och har ett syfte att skydda miljön. Med beaktande av befintlig svensk lagstiftning, med stöd av Århuskonventionen och genom EU-rätten måste Organisationerna, för den i målet aktuella frågan, anses ha ett intresse som är erkänt av rättsordningen. De rättigheter som stadgas i EU:s rättsakter måste anses relevanta när en bedömning görs av vilka intressen som erkänts av rättsordningen. Således berörs organisationerna i den mån att den bör tillerkännas talerätt i det nu aktuella målet. Det finns en unionsrättslig skyldighet att göra en vid tolkning av Århuskonventionens artikel 9.3 i enlighet med EU-domstolens dom i mål C-240/09. Något som även Mark- och miljöö- 15 Case ECE/MP.PP/2008/5/Add.4 29 april HFD 2004:76 och HFD 2007:74.

15 15/15 verdomstolen nyligen i avgörande i mål nr M och mål nr M slagit fast. Organisationerna måste mot bakgrund av Högsta förvaltningsdomstolens uttalande i beslut den 28 juni 2012 i mål nr och mål nr och mot bakgrund av EU-domstolens avgörande i mål C-240/09, Århuskonventionen och befintlig svensk lagstiftning anses ha ett av rättsordning erkänt intresse av att kunna överklaga det aktuella beslutet. Sammantaget förutsätter gemenskapsrätten och Sveriges internationella åtaganden att ett myndighetsbeslut av det förevarande slaget ska kunna prövas i medlemsländernas domstolar. Dag som ovan Oscar Alarik Naturskyddsföreningen Enligt fullmakter Bilagor 1. Linda Laikre, Mija Jansson, Fred W. Allendorf, Sven Jakobsson and Nils Ryman: Hunting Effects on Favourable Conservation Status of Highly Inbred Swedish Wolves, Conservation Biology 2013, Article first published online: 2 JAN 2013 DOI: /j x 2. EU-kommissionens motiverade yttrande om den svenska licensjakten, juni Per Forsberg, Delredovisning av uppdrag rörande rovdjursförvaltningen, Miljökommissionär Janez Potočniks brev till miljöminister Lena Ek Århuskonventionens efterlevanadskommitté Case ECE/MP.PP/2008/5/Add.4 29 april 2008