Nyhetsbrev från. Efter det principiella ställningstagandet

Transkript

1 Nyhetsbrev från BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Årgång 7. Nummer 1, 2002 Bitna poliser Brottsoffermyndigheten har avgjort två fall angående bett mot poliser. I båda dessa framförde Brottsoffermyndigheten följande principiella ställningstagande. För att brottsskadeersättning för kränkning skall kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. När det gäller att bedöma om en polis i tjänst tillfogats en allvarlig kränkning måste beaktas att det ingår i dennes arbetsuppgifter att ingripa mot besvärliga och våldsamma personer. En polistjänsteman måste vara beredd på att mötas av visst våld och hot och ha en större mental beredskap inför detta än andra. Den fråga som aktualiseras i dessa fall är om en polis vid ett ingripande mot en våldsam person har en beredskap inför att bli biten. Vid bedömningen av denna fråga bör man enligt Brottsoffermyndighetens mening ta särskild hänsyn till några omständigheter: bettets karaktär, om gärningsmannen samtidigt hotade den angripne och i så fall hur hotet framställdes samt om polisen hade anledning att anta att gärningsmannen tillhörde en riskgrupp ur smittsynpunkt kr 1 Det första fallet hade följande bakgrund. En polisman grep en maskerad och hammarbeväpnad man utanför en butik som denne just hade rånat. Vid gripandet bet rånaren polisen i armen för att försöka komma loss. Bettet medförde en sårskada, smärta och svullnad. Polismannen blev även orolig för att han dragit på sig någon smitta eftersom rånaren var känd som en narkotikamissbrukare. Tingsrätten dömde rånaren för brottet och förpliktade honom att utge skadestånd till polisen med bland annat kr för kränkning (sakprövat). Efter det principiella ställningstagandet som återgavs ovan, anförde Brottsoffermyndigheten följande. Något hot har inte framställts. Inte heller har det framkommit något som gett anledning att anta att gärningsmannen tillhörde en riskgrupp. Bettet var emellertid så kraftigt att det gick genom huden och orsakade ett sår. Redan på den grunden får bettet sägas gå utöver vad en polisman måste anses ha beredskap för i en sådan ingripandesituation som det är fråga om i ärendet. Polismannen har följaktligen varit utsatt för en allvarlig kränkning av sin personliga integritet för vilken han bör få ersättning med kr. INSIDORNA Olaga frihetsberövande.. 2 Arbetsmiljöbrott...2 Sexualbrott mot barn...3 Synnerliga skäl...4 Jämkning...5 Ersättning för brottsoffer i EU...7 Ofrid?...9 Kalendarium...12

2 kr 2 Det andra fallet avsåg att en kvinnlig polis och hennes kollega omhändertog en berusad man som satte sig till motvärn genom att på olika sätt spjärna emot. Mannen placerades i polisbilens baksäte varvid poliskvinnan satte sig bredvid honom. Under den följande transporten av mannen till polisstationen angrep mannen polisen genom att bita henne i nacken och uttala hur känns det att bli HIV-smittad?, jag vet var du bor och du står på min lista. Av bettet tillfogades hon smärta. Tingsrätten dömde mannen för brotten och förpliktade honom att utge skadestånd till poliskvinnan med bland annat kr för kränkning (yrkat, sakprövat). Svea hovrätt fastställde tingsrättens dom. Efter det principiella ställningstagandet som återgavs ovan, anförde Brottsoffermyndigheten följande. Bettet var inte så kraftigt att det gick genom huden. De hot som framställdes mot poliskvinnan var riktade mer mot hennes privata sfär än mot henne som företrädare för polisväsendet. Det är klarlagt att gärningsmannen var bärare av hepatit C-virus och alltså tillhörde en riskgrupp. Med beaktande av hotens personliga karaktär och till att poliskvinnan haft anledning att anta att gärningsmannen tillhörde en riskgrupp finner Brottsoffermyndigheten att bettet, trots dess relativt lindriga form, får sägas gå utöver vad en polis måste anses ha beredskap för i en sådan ingripandesituation som det är fråga om i ärendet. Polisen har följaktligen varit utsatt för en allvarlig kränkning av sin personliga integritet för vilken hon bör få ersättning. När det gäller ersättningens storlek finner Brottsoffermyndigheten inte skäl frångå domstolarnas bedömning. Olaga frihetsberövande En utländsk kvinna träffade en svensk man via en kontaktannons och flyttade till Sverige med sin son. Paret gifte sig. Efter några år började mannen ljuga för henne om att det fanns en mycket allvarlig hotbild mot familjen. Kvinnan och sonen tilläts endast att lämna bostaden sedan mannen inhämtat tillstånd från familjens livvakter. Familjen flyttade upprepade gånger, hade få ägodelar för att snabbt kunna fly och kvinnan, som inte arbetade, vistades nästan hela tiden inomhus. Hon gick ut endast några få gånger per år och då alltid i sällskap med mannen. Hon fick svåra magsmärtor men tillläts först efter flera år uppsöka sjukvården. Mannen undanhöll henne post och skrev själv brev, som han påstod kom från livvakterna, med förhållningsorder om hur de skulle En anställd skadades allvarligt vid en olycka i en fabrik när han höll på att rengöra en maskin. Mannen drogs in i maskinen vilket bland annat orsakade flera revbensbrott, en blödning i hjärnan samt att ena armen krossades och måste amputeras. Tingsrätten fann allvarliga brister i maskinsäkerhet och utbildning och fastslog att någon eller några i bolagets ledning - det kunde inte utredas vilka - gjort sig skyldiga till vållande till kroppsskada, grovt brott, och arbetsmiljöbrott. Företaget ådömdes en företagsbot, men mannens yrkande om ersättning för kränkning ogillades. Arbetsmiljöbrott leva. Kvinnan fick till exempel inte duscha när hon ville och familjen hade periodvis dåligt med mat hemma. Sonen fick gå i skolan men var tvungen att komma direkt hem och fick under lediga perioder bara gå ut i mycket begränsad omfattning. När han skulle börja gymnasiet fick han inte längre gå till skolan och han rymde så småningom hemifrån. Det hela pågick i sex år för sonen respektive sju år för kvinnan innan mannens brott avslöjades. Kvinnan var då mycket nedbruten såväl fysiskt som psykiskt. tillerkände såväl kvinnan som hennes son ersättning med kr för den utomordentligt allvarliga kränkning av deras personliga integritet som brotten inneburit. uttalade följande. För att ersättning för kränkning skall kunna lämnas förutsätts i regel att det är fråga om ett uppsåtligt brott. I undantagsfall kan kränkningsersättning utgå även vid oaktsamhetsbrott, om omständigheterna är så försvårande att den skadevållande handlingen närmar sig en uppsåtlig gärning och därför har samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den skadelidandes personliga integritet. Några sådana försvårande omständigheter föreligger inte i detta fall. Ersättning för kränkning kan därför inte lämnas. 2

3 Sexualbrott mot barn Brottsoffermyndigheten har avgjort sex fall angående sexualbrott mot barn. Dessa avgöranden skall ses i ljuset av myndigheten tidigare höjt den allmänna nivån för kräkningsersättning vid grova sexualbrott mot barn, vilket redovisades i myndighetens Nyhetsbrev numer 2, En trettonårig flicka blev sexuellt ofredad av sin styvfar under ett drygt halvårs tid. Det sexuella ofredandet bestod i att mannen vid flera tillfällen förde upp sin hand under kläderna och tog henne på brösten. Vid ett tillfälle berörde mannen hennes könsorgan utanpå trosorna. Tingsrätten dömde mannen för sexuellt ofredande och förpliktade honom att utge skadestånd till flickan med kr, varav kr för sveda och värk (yrkat och sakprövat) samt kr för kränkning (sakprövat). fann att flickan för den mycket allvarliga kränkning av hennes personliga integritet som brottet inneburit hade rätt till ersättning med kr En flicka blev sexuellt utnyttjad av sin styvfar vid två tillfällen när hon var mellan fem och sex år gammal. Det sexuella utnyttjandet bestod i att mannen med sin penis berörde flickans slida. Vidare förmådde mannen flickan att onanera åt honom. Tingsrätten dömde mannen för sexuellt utnyttjande av underårig och förpliktade honom att utge skadestånd med kr, varav kr för sveda och värk samt kr för kränkning (sakprövade belopp). fann att flickan för den synnerligen allvarliga kränkning av hennes personliga integritet som brottet inneburit hade rätt till ersättning med kr När en flicka var sex år gammal utnyttjades hon sexuellt av sin far vid två tillfällen. Det sexuella utnyttjandet bestod i att fadern vid ett tillfälle förde in sitt ena pekfinger i hennes slida och vid ett tillfälle tryckte sitt könsorgan mot hennes underliv. Tingsrätten dömde mannen för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och förpliktade honom att utge skadestånd till flickan med kr, varav kr för kränkning (yrkat och sakprövat). Domen överklagades till hovrätten som i fråga om brottets rubricering pekade på att övergreppen begåtts då flickan endast var sex år gammal och att de begåtts i det gemensamma hemmet, vilket gjorde att domstolen såg särskilt allvarligt på gärningarna. Med beaktande av samtliga föreliggande omständigheter fann dock hovrätten att gärningarna trots att de var allvarliga var att bedöma som sexuellt utnyttjande av normalgraden. Hovrätten ändrade inte det av tingsrätten utdömda skadeståndet. fann att flickan, för den synnerligen allvarliga kränkning av hennes personliga integritet som brottet inneburit, hade rätt till ersättning med kr En elvaårig flicka utnyttjades sexuellt vid två tillfällen av en man som flickans mor hade eller kom att ha ett kortare förhållande med. Vid det första tillfället förde mannen under någon minut sina fingrar fram och tillbaka på flickans könsorgan. Vid det andra tillfället förmådde mannen flickan att beröra hans manslem och onanera åt honom. Mannen ofredade också flickan sexuellt genom att vid flera tillfällen ta henne på brösten. Tingsrätten dömde mannen för brotten och förpliktade honom att utge skadestånd till flickan med vitsordade och sakprövade kr, varav kr för sveda och värk samt kr för kränkning. 3

4 För den synnerligen allvarliga kränkning av flickans personliga integritet som brotten inneburit fann Brottsoffermyndigheten att hon hade hon rätt till ersättning med kr En elvaårig flickas fyra år äldre bror utnyttjade henne sexuellt vid fyra tillfällen. Brodern kom nattetid in till henne och tog av hennes trosor. Därefter förde han sitt könsorgan mot hennes underliv och analöppning samtidigt som han utförde samlagsrörelser. Tingsrätten dömde brodern för sexuellt utnyttjande av underårig och förpliktade honom att utge skadestånd till systern med kr, varav kr för sveda och värk samt kr för kränkning (sakprövade belopp). För den synnerligen allvarliga kränkning av flickans personliga integritet som brotten inneburit fann Brottsoffermyndigheten att hon hade rätt till ersättning med kr En pojke utnyttjades sexuellt av sin far vid ett tiotal tillfällen genom att han förmådde pojken att onanera och utföra oralsex åt honom samt genom att fadern onanerade åt pojken och vidrörde pojkens penis med sin mun. Pojken var mellan 12 och 14 år gammal vid tiden för övergreppen. Tingsrätten dömde fadern för brotten och förpliktade honom att utge skadestånd till pojken med sakprövade kr, varav kr för sveda och värk samt kr för kränkning. För den utomordentligt allvarliga kränkning av pojkens personliga integritet som brotten inneburit fann Brottsoffermyndigheten att han hade rätt till ersättning med kr. En ansökan om brottsskadeersättning måste ha kommit in till Brottsoffermyndigheten inom två år från det att en förundersökning har lagts ned eller avslutats, eller inom två år från det att en dom eller slutligt beslut vunnit laga kraft. Om det finns synnerliga skäl kan dock Brottsoffermyndigheten pröva en ansökan trots att den har kommit in för sent (14 första och andra stycket brottsskadelagen). Brottsoffermyndigheten har prövat fyra för sent inkomna ansökningar, som alla blev exempel på att synnerliga skäl ansågs finnas för att de trots förseningen skulle prövas i sak. 1 En flicka utsattes vid två tillfällen för sexualbrott av en man. När hon var sju år klädde mannen av henne och sig själv och förmådde henne att onanera hans penis tills han fick utlösning. Några månader senare klädde han av dem båda igen, men något ytterligare hände inte eftersom flickans mor ringde på dörren till mannens lägenhet. Mannen dömdes för sexuellt utnyttjande av underårig och sexuellt ofredande och förpliktades betala skadestånd till flickan med sakprövade kr för sveda och värk samt kr för kränkning. Flickans ansökan om brottsskadeersättning inkom till Brottsoffermyndigheten cirka tre och ett halvt år efter det att domen vunnit laga kraft. Flickan var då 12 år gammal. uttalade följande. Flickan har som underårig inte själv kunnat råda över sin situation utan har varit beroende av att hennes vårdnadshavare gjort en ansökan till Brottsoffermyndigheten. Hennes vårdnadshavare har inte i rätt tid inkommit med en ansökan till myndigheten. Det framstår mot angiven bakgrund som stötande att hon inte skulle få sitt anspråk på brottsskadeersättning Synnerliga skäl prövat på grund av att ansökan har kommit in för sent. Det föreligger därför synnerliga skäl för att ta upp hennes ansökan till prövning. 2 En 13-årig pojke fick en kraftig spark på ena handen av en berusad man. Misshandeln orsakade smärta och svullnad. Gärningsmannen kunde inte återfinnas och polisen lade ned utredningen. Pojkens ansökan om brottsskadeersättning inkom till Brottsoffermyndigheten cirka tre år efter det att förundersökningen lagts ned. Han var då 16 år gammal. beaktade följande. Pojken har som underårig inte själv kunnat råda över sin situation utan har varit beroende av att hans föräldrar gjort en ansökan till Brottsoffermyndigheten. Dessa har inte i rätt tid inkommit med en ansökan till myndigheten. Det framstår mot angiven bakgrund som stötande att han inte skulle få sitt anspråk på brottsskadeersättning prövat på grund av att ansökningen har kommit in för sent. Det föreligger därför synnerliga skäl för att ta upp hans ansökan till prövning. 3 En förståndshandikappad man utsattes för misshandel av en berusad yngling. Ynglingen sparkade honom 4

5 i sidan vilket orsakade smärta och ömhet. Ynglingen dömdes för brottet och förpliktades betala skadestånd till mannen med sakprövade kr för sveda och värk samt kr för kränkning. Mannens ansökan om brottsskadeersättning inkom till Brottsoffermyndigheten drygt två år efter det att domen vunnit laga kraft. Brottsoffermyndigheten beaktade följande. Mannen har som förståndshandikappad inte själv förmått göra en ansökan till Brottsoffermyndigheten utan har varit beroende av att någon hjälpt honom med detta. Personerna i hans omgivning har inte tillsett att hans ansökan i rätt tid kommit in till Brottsoffermyndigheten. Det framstår mot denna bakgrund som stötande att han inte skall få sitt anspråk på brottsskadeersättning prövat på grund av att hans ansökan har inkommit för sent. Det föreligger därför synnerliga skäl att ta upp hans ansökan till prövning. 4 En kvinna ansökte för sig och sina två döttrar om brottsskadeersättning i anledning av brottet egenmäktighet med barn. Den ena dottern hade år 1994 av sin far egenmäktigt förts från Sverige till faderns hemland. Polisens förundersökning lades ned 1997 eftersom mannen lämnat landet. Ansökningarna till Brottsoffermyndigheten kom in Brottet pågick då alltjämt, dvs flickan hade inte förts tillbaka till Sverige. konstaterade att ansökningarna inkommit mer än två år efter det att förundersökningen lades ned, vilket var för sent enligt 14 första stycket brottsskadelagen. Brottsoffermyndigheten ansåg dock att det faktum att brottet alltjämt pågick borde utgöra ett sådant synnerligt skäl som avses i 14 andra stycket. Ansökningarna skulle därför tas upp i sak. Den i juli 1999 utökades möjligheterna att jämka brottsskadeersättning vid personskador. Syftet var att undvika fall där det kan anses stötande att staten betalar ut full ersättning på grund av att den skadade själv har ökat skaderisken. Enligt den nu gällande 9 andra stycket brottsskadelagen kan brottsskadeersättning sättas ned eller helt falla bort (jämkas) om det är skäligt med hänsyn till att den skadelidande genom sitt uppträdande i samband med brottet eller på annat liknande sätt uppsåtligen eller av oaktsamhet har ökat skaderisken. Brottsoffermyndigheten har prövat tre fall där sådan jämkning kunde vara aktuell. 1 En 16-årig yngling befann sig på en fest. På festen befann sig mycket folk och däribland S som han kände sedan tidigare. På festen hade det förekommit bråk med slag från både ynglingen och S, där S fått ta emot knytnävsslag i ansiktet. Båda hade under kvällen druckit alkohol. S hämtade vid ett tillfälle en kniv i köket och sökte upp ynglingen som befann sig på en altan. S stack honom tre gånger på överdelen av kroppen. De tre knivsticken träffade buken, bröstkorgen och på bålens högra sida. Sticken i buken trängde igenom bukvägg och tarmar. Tingsrätten bedömde gärningen som grov misshandel. Tingsrätten uttalade att gärningen måste ses som ett utslag av ilska från S sida över vad som föregått händelsen i förening med kraftig berusning och dessutom vara följden av en aningslöshet hos honom angående verkningarna av knivstick mot en människokropp Tingsrätten förpliktade S att utge skadestånd med cirka kr, varav kr avsåg kränkning. Resterande belopp avsåg ekonomisk Jämkning och övrig ideell skada (delvis sakprövade belopp). gjorde följande bedömning. Genom sitt uppträdande i samband med brottet har ynglingen utsatt sig för en ökad risk att skadas. Det finns därför skäl att tillämpa bestämmelserna i 9 andra stycket brottsskadelagen. Jämkningen bör ske så att ersättningen för personskadan sätts ned till hälften. Med hänsyn till ynglingens uppträdande i samband med brottet finner Brottsoffermyndigheten att han inte kan anses ha varit utsatt för en så allvarlig kränkning av sin personliga integritet att någon ersättning kan lämnas. 2 En man, J, befann sig på en fest och en man som han kände sedan tidigare, kom dit. Meningen var att de skulle åka i väg tillsammans för att köpa heroin, men J ångrade sig. Mannen ville sedan låna pengar av J för att köpa öl, men J ville inte låna ut några pengar. Strax därefter åkte mannen hem och under färden ringde de upp varandra ett flertal gånger och sa otrevliga saker till varandra. När mannen kommit hem till sig ringde J och sa att han var på väg och att han skulle köra över honom med bil. När mannen hade stängt av sin mobiltelefon ringde J på hemtelefonen och sa att han snart var där. Mannen gick ned på gatan för att invänta J. När J hade kommit till platsen gick de avsides till ett portvalv. Enligt det händelseförlopp som tingsrätten fann styrkt tilldelade mannen sedan J ett knytnävsslag i ansiktet och en spark mot kroppen. Våldet medförde bl.a. smärta, blödning och en fraktur på näsbenet. Tingsrätten dömde mannen för misshandel och förpliktade honom att utge skadestånd till J för sveda 5

6 och värk samt kränkning. Genom samma dom dömdes J för olaga hot mot mannen. uttalade följande. Med hänsyn till de omständigheter som framgår av tingsrättens dom, bl.a. att J och mannen haft en konflikt angående narkotikainköp och att J uttalat hot och därefter sökt upp mannen utanför hans bostad, finner Brottsoffermyndigheten att J i samband med brottet har uppträtt på ett sådant sätt att han utsatt sig för en ökad risk att skadas. Skäl föreligger att jämka brottsskadeersättningen. Jämkningen sker på så sätt att den i och för sig skäliga brottsskadeersättningen för kostnader, kläder samt sveda och värk sätts ned till noll kronor. - Med hänsyn till J:s uppträdande i samband med brottet finner Brottsoffermyndigheten att han inte kan anses ha varit utsatt för en så allvarlig kränkning av sin personliga integritet att någon ersättning kan lämnas. 3 En man, L, sköts en gång i bröstet och - sedan han fallit till marken - en gång i ryggen av en bekant. L hade stämt träff med sin bekant, G, i en lägenhet fyra dagar innan han blev skjuten. Detta med anledning av att G var skyldig honom en större summa pengar. L hade då sällskap av två andra, vilka utsatte G för en mycket grov misshandel med bl. a. basebollträ och stilettbatong. Dessa två män hade övertagit kravet mot G. Som en följd av den misshandel G utsattes för gömde han sig under flera dagar av rädsla för att stöta på L och männen. G skaffade även en pistol för att försvara sig. Dagen som L blev skjuten sammanträffade de av en händelse i ett bostadsområde. Beträffande det fortsatta händelseförloppet fann domstolarna att G:s berättelse om att han då vände och försökte undkomma L, men att denne sprang emot G samtidigt som han skrek och gjorde en rörelse med ena handen, skulle läggas till grund för bedömningen. G sköt därefter L. Hovrätten fann att G i och för sig hade varit berättigad att värja sig genom att använda pistolen mot L. Mot bakgrund av att det andra skottet hade avlossats när L låg ned på marken fann dock hovrätten att G hade handlat uppenbart oförsvarligt och att han därmed inte kunde gå fri från ansvar. Hovrätten dömde G för försök till dråp. Vidare tillerkände hovrätten L skadestånd med kr, varav kr för kläder, kr för sveda och värk (vitsordat av gärningsmannen) samt kr för kränkning (sakprövat). uttalade följande. L har i och för sig har rätt till viss ersättning för kostnader, sveda och värk samt lyte och men. Av utredningen i ärendet framgår att det brott som L har utsatts för har ett direkt samband med hans agerande i samband med misshandeln av G och med hans agerade omedelbart innan skotten föll. Det förhållandet att L inte aktivt tog del i misshandeln av G, ändrar inte Brottsoffermyndighetens bedömning i denna del. Brottsoffermyndigheten finner därför att det föreligger skäl att jämka brottsskadeersättningen med stöd av 9 andra stycket brottsskadelagen. Jämkningen bör gå till på så sätt att ersättningen i dessa delar sätts ned till noll, dvs helt uteblir. - Omständigheterna kring brottet är inte sådana att ersättning för kränkning skall lämnas. den, nämligen hovrättslagmannen Göran Karlstedt respektive lagmannen Ann-Christin Lindeblad. BROTTSOFFERMYNDIGHETENS NÄMND Nya i Nämnden Regeringen har förordnat en ny ledamot i Brottsoffermyndighetens nämnd och en ny ersättare i nämnär det högsta beslutande organet i ärenden om brottsskadeersättning. Nämnden består av hovrättspresidenten Anna-Karin Lundin (ordförande), lagmannen Hans Heimer (vice ordförande) och hovrättslagmannen Göran Karlstedt (vice ordförande), professorn i försäkringsrätt Bill Dufwa samt riksdagsledamoten Märta Johansson och f.d. riksdagsledamoten Ulla Löfgren (ordinarie ledamöter). Ersättare är hovrättsrådet Karl Matz, lagmannen Ann-Christine Lindeblad, chefsjuristen Gudmund Lindencrona samt riksdagsledamoten Margareta Sandgren och f.d. riksdagsledamoten Karin Israelsson. Nämnden sammanträder regelbundet och avgör ofta ärenden under ett särskilt tema. 6

7 Ersättning för brottsoffer i EU Brottsoffermyndigheten har publicerat boken Repairing the Irreparable - State compensation to crime victims in the European Union med en översikt över statliga ersättningssystem för brottsoffer i den Europeiska Unionen. Den är skriven av Julia Mikaelsson, som nu studerar i Cambridge och Anna Wergens, verksam på Brottsoffermyndigheten. Mycket tack vare Brottsoffermyndighetens initiativ sker det betydande framsteg på EU-nivå angående ersättning till brottsoffer. Bakgrund Brottsoffermyndigheten har redan tidigare tillsammans med Justitiedepartementet genomfört ett EUprojekt om brottsoffer, vars syfte var att studera vilket stöd man kan få om man blir utsatt för brott i ett annat land än det där man är hemmahörande i unionen. Då gjordes en översikt över det rättsliga ramverket för brottsoffer men också över de ideella organisationer som arbetar för brottsoffer (Crime victims in the European Union, Wergens 1999). Under sommaren 1999 utkom den Europeiska kommissionens första dokument om brottsoffer; Brottsoffer i den Europeiska Unionen - Reflexioner över normer och åtgärder, med flera rekommendationer. På ett ministerrådsmöte hösten1999 enades man om att utarbeta miniminormer för skydd av brottsoffer, särskilt om offrens tillgång till rättvisa och rätt till skadestånd. Man enades om att nationella program borde inrättas för att finansiera såväl statliga som icke-statliga åtgärder till bistånd och skydd av offren. Dessutom fanns en handlingsplan, antagen i Wien 1998, som angav att en jämförande studie över statlig ersättning till brottsoffer i unionen borde göras. Mot bakgrund av detta valde Brottsoffermyndigheten att i samarbete med Justitiedepartementet arrangera ett expertmöte. Det hölls oktober 2000 och var delvis finansierat av EU-kommissionens Grotius-program. Expertmötet resulterade i ett slutdokument med slutsatser gällande statlig ersättning till brottsoffer. Kommissionen uppmanades att utveckla expertmötets rekommendationer i en grönbok; en utredning som kan leda till lagstiftning. Denna grönbok kom ut under hösten och alla berörda parter har fått komma med synpunkter. I samband med expertmötet erbjöd sig Brottsoffermyndigheten att dokumentera det material som inkommit i samband med konferensen och att samla in ytterligare information. Repairing the Irreparable Tanken med boken är att den ska kunna fungera som en guide för alla som arbetar med ersättningsfrågor men också för brottsoffer själva, särskilt om brottet skett i ett annat land. Rubrikindelningen gör det lätt att finna information om grunderna i ersättningssystemen i varje land inom EU. Författarna har särskilt studerat vad som är viktigt när man blir brottsoffer i ett annat land, dvs vilken information som ges om ersättning, om det är ett krav att brottet anmäls till polisen, om förskottsersättning är möjlig osv. Boken är indelad i tretton kapitel; ett för varje medlemsland som har lagstiftning på området. Därefter följer en analyserande kommentar och slutligen presenteras den aktuella lagstiftningen. Brottsoffermyndigheten har låtit översätta viss lagtext så att all lagstiftning om ersättning finns tillgänglig på engelska. För att underlätta kontakt mellan ansvariga på det här området och för att i förlängningen främja ett nätverk, ges också information om den myndighet och det ministerium som har ansvar för frågorna eller handläggningen av denna typ av ersättning i varje land. 7

8 Resultat Bestämmelser om ersättning till brottsoffer finns i Europarådets konvention om ersättning till offer för våldsbrott från 1983 som Sverige och en rad andra länder ratificerat. Men författarna menar att man nu måste gå utöver den nivå som finns i konventionen. I tretton av de femton medlemsländerna i EU finns lagstiftning om statlig ersättning till brottsoffer. De två länder som ännu saknar sådan är Grekland och Italien. Också i övrigt finns både likheter och olikheter när det gäller statlig ersättning. Skillnaderna är stora när det gäller omfattningen av ersättningssystemen; från 10 ansökningar per år i det minsta medlemslandet, nämligen Luxembourg, till i England. Offer för våldsbrott kan erhålla ersättning i alla länder med statlig brottsskadeersättning, medan det bara är i några få länder, däribland Sverige, som ersättning under vissa omständigheter även kan ges för sakskador. I princip baseras alla länders statliga ersättning till brottsoffer på skadeståndsrätten. I England har man i stället ett tariffsystem där en viss typ av skada ger en förutbestämd summa i ersättning. Vissa länder har som mål att ge brottsoffer samtliga ersättningsposter som man kanfå som skadestånd i en rättegång, medan andra länder begränsat sig till ersättning för medicinska och ekonomiska konsekvenser av skadan. Endast i några länder ges ersättning för ideell skada. Sverige ingår som bekant bland dem. Synen på ersättning till brottsoffer varierar också. I de flesta länderna uppfattas den som en rättighet, i andra som en förmån. Än så länge innebär det inte någon större praktisk skillnad, men om man skulle vilja reducera ersättningen, skulle detta kunna få avgörande betydelse. Om man som utlänning blir utsatt för brott i ett annat EU-land är det möjligt att få ersättning i samtliga länder som har den här typen av lagstiftning. Det är däremot inte alla länder som ersätter sina egna medborgare om de utsatts för brott i ett annat land. Det gör att personer från vissa länder inte har någon möjlighet till ersättning alls om de blir utsatta för brott i Grekland eller Italien där lagstiftning för ersättning vid våldsbrott saknas. Expertmötet diskuterade olika lösningar för hur man ska kunna få ersättning om man drabbas av brott i ett annat land och hur man kan underlätta för den enskilde i den situationen. Man var bl.a. positiv till att landet där man är hemmahörande skulle kunna bistå ett brottsoffer när han/hon söker ersättning i det land där brottet ägt rum. Ett allmänt problem i unionen är bristande information om statlig ersättning till brottsoffer. Det gör att antalet ansökningar om ersättning är låga. Författarna menar att information och kunskap om den här typen av ersättning bland rättsväsendets anställda måste prioriteras. Ytterligare ett problem i flertalet medlemsländer är långa handläggningstider. Det medför att ersättningen sällan kan lösa den akuta ekonomiska kris som kan uppstå till följd av ett brott. Inför framtiden En viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet är Amsterdamfördragets målsättning att alla medborgare ska ha möjligheten att röra sig fritt inom hela EU under säkra och rättvisa omständigheter. En del av utmaningen med detta är att människor ska kunna vända sig till domstolar och myndigheter lika lätt i andra medlemsstater som i sin egen, en annan att det ska vara överensstämmelse mellan medlemsstaternas rättssystem. En grundläggande fråga är dessutom i vilket land man ska söka ersättning när man drabbats av brott i ett annat land. Minst lika viktigt är hur man ska få den hjälp och det stöd man så väl behöver i en sådan situation. En annan stor fråga är vad som ska ingå i en miniminorm. Det handlar ännu inte om att likställa nivåerna på ersättning inom unionen utan främst om vilka typer av ersätning som ska kunna innefattas i en miniminorm. Även om det faktum att systemen ser så olika ut innebär problem, så är det mycket som skulle kunna uträttas inom en snar framtid beträffande information och hjälp till brottsoffer. Ett nätverk på området har aktualiserats. Ett sådant skulle kunna vara till stor hjälp eftersom personerna i nätverket med hjälp av språkkunskaper och insikter i varandras system skulle kunna förmedla ärenden till rätt instans i rätt land och ge viktiga råd till de drabbade. För ytterligare information kontakta Anna Wergens, tel: , e-post: anna.wergens@brottsoffermyndigheten.se Brottsoffermyndighetens publikation: Repairing the Irreparable skriven av Julia Mikaelsson och Anna Wergens distribueras av: Fritzes Offentliga Publikationer, Stockholm, fax: , telefon: , e-post: order.fritzes@liber.se Pris 200 kr exkl. moms 8

9 Ofrid? - en omfångsundersökning om våld mot äldre Brottsoffermyndigheten har också publicerat en omfångsundersökning angående våld mot äldre kvinnor och män. Myndigheten hade av Socialdepartementet beviljats medel inom ramen för den nationella handlingsplanen för äldrepolitiken för att genomföra undersökningen. Hjelde Eriksson, socionom och psykoterapeut, stod för det konkreta genomförandet. Undersökningen, som är den första i Sverige som riktats äldre personer, bygger på en enkät som sändes till äldre kvinnor och män i åldrarna 65 till och med 80 år i Umeå kommun. Den mötte starkt gensvar med hög svarsfrekvens, 76 procent. Vilket visar att också äldre kvinnor och män kan och vill uttrycka sina upplevelser av våld och övergrepp. Tillsammans ger de en bild av allvarliga kränkningar av äldres mänskliga rättigheter. Undersökningen visar att regeringens Brottsofferproposition, som särskilt markerar rättsväsendets och socialtjänstens ansvar, behöver omsättas i handling också för äldre. Data i sammanfattning Våld mot äldre i olika former som försummelse, hot och trakasserier, fysiskt våld, sexuella trakasserier, sexuellt våld samt utsatthet för ekonomiskt våld har kartlagts i studien. Den visar att: 16 procent av de äldre kvinnorna och 13 procent av de äldre männen har utsatts för någon form av våld eller övergrepp vid något tillfälle efter det att de fyllt 65 år. 19 procent av de äldre kvinnorna och 13 procent av de äldre männen som behövt sjukvård eller hjälp för att klara sitt dagliga liv har utsatts för försummelse. För en fjärdedel av dem har försummelsen varit upprepad. 64 kvinnor av och 82 män av har någon gång utsatts för hot eller trakasserier efter sin 65-års dag. Till antalet är männen fler, men kvinnornas utsatthet är oftare upprepad och allvarligare. Mer än hälften av dessa kvinnor och två tredjedelar av dessa män har utsatts av en nuvarande eller tidigare partner. 14 kvinnor av och 16 män av har utsatts för fysiskt våld efter att de fyllt 65 år. Fysiskt våld förekommer nästan alltid tillsammans med andra former av övergrepp. Av förövarna är drygt två tredjedelar män. Det är tre gånger så många kvinnor som män som är traumatiserade på grund av utsatthet för fysiskt våld före 65 års ålder, dvs som lider av en bestående rädsla. Nästan enbart kvinnor har utsatts för olika former av sexualiserat våld. Sexuella trakasserier är den vanligaste formen: 51 kvinnor av och 2 män av har utsatts för sådana. Därutöver har 12 kvinnor av varit utsatta för sexuellt våld innan de fyllt 65 år och lider av bestående rädsla på grund av detta. 10 kvinnor av och 16 män av har varit utsatta för ekonomiskt våld efter sin 65-årsdag. Tre av fyra förövare är män, majoriteten tillhör gruppen andra personer dvs personer som inte ingår i kategorierna familj, släktingar eller personal inom vården. Många kvinnor och män är traumatiserade, dvs lider av bestående rädsla, på grund av utsatthet för våld som inträffat före 65 års ålder. Skilda riskfaktorer för kvinnor och män Sjukdom liksom funktionshinder samt hög ålder ökar risken för våld eller övergrepp för kvinnorna men inte för männen. Hos männen är 9

10 egen alkoholberusning den enda faktor som verkar öka risken för våld eller övergrepp. Kvinnokön är den tyngsta riskfaktorn för utsatthet bland faktorerna hög ålder, sjukdom och kön. Konsekvenser Försämrad hälsa är en konsekvens av utsatthet för våld eller övergrepp hos både kvinnor och män, men är det i högre grad för kvinnorna än för männen. Detta visar sig också i form av ökad användning av värk- och sömnmedicin liksom av lugnande och antidepressiva preparat. Större andel kvinnor än män tar sådana mediciner. Män som utsatts för upprepat våld eller övergrepp dricker sig oftare berusade vilket både kan vara en konsekvens av och en orsak till deras utsatthet. För kvinnor är ensamhet, både i känslomässig och konkret mening antingen en konsekvens av, eller något som ökar risken för, våld och övergrepp. Trots detta är det få som har sökt hjälp. 75 procent av alla kvinnor och 40 procent av alla män, som utsatts för våld eller övergrepp, har aldrig sökt hjälp. Våldet i samhällelig kontext Tre olika nivåer av våld samverkar till våldet i ett samhälle: direkt, kulturellt och strukturellt våld. Strukturellt våld är den i samhällsstrukturen inbyggda ojämlikheten i makt och livsmöjligheter mellan olika grupper bl.a. mellan kvinnor och män. Det finns fortfarande en fundamental ojämlikhet i livsvillkor mellan äldre kvinnor och äldre män. Konkreta exempel är att äldre kvinnor i betydligt större utsträckning än äldre män: lever i ekonomisk fattigdom, med ytterst låga pensioner, är politiskt fattiga, saknar makt, inflytande och förmåga att överklaga myndighets beslut, står ensamma med tungt vårdansvar för en sjuk partner, 10 har sämre hälsa och funktionsförmåga; kvinnors högre medellivslängd är i huvudsak år av ohälsa, behöver den offentliga äldreomsorgens insatser och därför drabbas i högre grad av åtstramningen inom äldreomsorgen. kulturellt våld drabbar också äldre kvinnor och män exempelvis i form av negativa bilder, myter och föreställningar om äldre och genom de olika krav och förväntningar som ställs på kvinnor respektive män. Det kulturella våldet legitimerar det strukturella och det direkta våldet. Kvinnorna särskilt utsatta Äldre kvinnor är något mer utsatta för våld och övergrepp än äldre män. Arten och graden av kvinnornas utsatthet är också mer upprepad och av allvarligare slag. Enbart de äldre kvinnorna har, med ett undantag bland männen, utsatts för sexualiserat våld. De utsatta kvinnorna mår sämre, har sämre hälsa, lider av mer psykosomatiska och psykiska symtom, använder mer medicin och är också i högre grad traumatiserade av tidigare utsatthet för våld, som inträffat före 65 års ålder, än de utsatta männen. Till de äldre kvinnornas större direkta utsatthet för våld som undersökningen visar kommer samhällets kulturella och strukturella våld mot äldre kvinnor. Dessa äldre kvinnor är således flerfaldigt utsatta. Förslag till åtgärder Det saknas i dagsläget en självklar instans som äldre kvinnor och män kan vända sig till om de utsätts för våld eller övergrepp. Följande åtgärder bör prioriteras: En naturlig och lättillgänglig hjälpinstans bör inrättas som utsatta äldre kvinnor och män kan vända sig till för att få råd, stöd och hjälp, en instans med tillgång till medicinsk, juridisk, social och psykologisk kompetens. Akut skydd i form av jourlägenheter eller jourplatser måste tillskapas så att utsatta äldre har någonstans att ta sin tillflykt i krissituationer. Äldre utsatta kvinnor och män måste få tillgång till kvalificerad rehabilitering av olika slag, fysiskt, psykiskt och socialt. Ökad medvetenhet och kunskap om våld mot äldre kvinnor och män behövs inom socialtjänsten, vården och rättsväsendet. Utbildning om våld mot äldre bör införas i olika grund- och fortutbildningar. Brottsstatistiken måste förändras så att våld och övergrepp mot äldre synliggörs. I dagsläget kan inte detta göras i den offentliga kriminalstatistiken vilket är en allvarlig brist som snarast borde åtgärdas. Fortsatt forskning är nödvändig Kränkningar av mänskliga rättigheter Våld mot äldre innebär kränkningar av äldre kvinnors och mäns mänskliga rättigheter. Enligt internationella deklarationer och överenskommelser ska äldre kvinnor och män som utsätts för våld och övergrepp ha rätt att få hjälp. Äldre utsatta kvinnors rätt till hjälp av samhället har stöd i särskilda internationella överenskommelser och deklarationer som Sverige tagit aktiv del i att utforma. Britta Bjelle, generaldirektör för Brottsoffermyndigheten, menar att rapporten är ett viktigt bidrag till ökade insikter om brottsoffers situation: För första gången har äldre ägnats en egen undersökning och själva fått beskriva sin utsatthet. Gruppen brottsoffer är inte enhetlig. Inom den finns flera särskilt utsatta grupper. Beträffande äldre har vi känt till att de ofta är rädda för brott, men inte mycket om vad

11 de har upplevt. Det är nästan så att de äldre har varit en dold brottsoffergrupp. Äldre, och i synnerhet äldre kvinnor som har utsatts för flera övergrepp, måste synliggöras och få mycket bättre stöd. Rapporten visar att de äldre måste beaktas när brottsofferpropositionens reformer nu ska genomföras. Brottsoffermyndighetens publikation Ofrid? skriven av Hjelde Eriksson distribueras av: Fritzes Offentliga Publikationer, Stockholm, fax: , tel: , e-post: order.fritzes@liber.se Pris 148 kr exkl. moms Slagen dam har också blivit Captured Queen Den omfångsundersökning av mäns våld mot kvinnor i Sverige som Brottsoffermyndigheten hade regeringens uppdrag att genomföra och som resulterade i publikationen Slagen dam har efterfrågats i sådan omfattning att den tryckts upp i en ny, men oförändrad upplaga. En summarisk presentation av undersökningens resultat presenterades i Nyhetsbrev nr 1, Forskningsrapporten har väckt internationell uppmärksamhet, bland annat efter att ha presenterats på flera konferenser. Slagen dam har därför översatts till engelska och blivit Captured Queen. Brottsoffermyndighetens publikation Slagen dam. Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige en omfångsundersökning, skriven av Eva Lundgren, Gun Heimer, Jenny Westerstrand och Anne-Marie Kalliokoski och den engelska översättningen Captured Queen. Men s violence against women in equal Sweden a prevalence study, kan beställas via Fritzes Offentliga Publikationer, Stockholm, fax: , telefon: , e-post: order.fritzes@liber.se Priset är, i båda fallen, 148 kr exkl. moms 11

12 B PORTO BETALT Nyhetsbrevet utges av: BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Box 470, Umeå Servicetelefon Fax: E-post: Hemsida: Brottsoffermyndigheten arrangerar T I S D A G MAJ Offer för brott Kvällsseminarium i Göteborg om hur synen på brottslingar och oskyldigt drabbade vid incest, våldtäkt och barnamord har förändrats från reformation till nutid. Professor Eva Österberg med medarbetare förmedlar resultat av ett projekt som finansierats av Brottsofferfonden. Seminariet är ett samarrangemang med Forum för Forskning om Trygg och Säker Stad vid Göteborgs universitet och Chalmers. Fritt inträde och ingen föranmälan. Plats: Humanisten, Stora Hörsalen, Renströmsgatan 6, kl Kropp och kultur risk för kränkning av tjejer och killar F R E D A G OKTOBER Temadag på Aula Nordica i Umeå, planering pågår tillsammans med Umeå kommun. T I S D A OKTOB S Ö N D A G SEPTEMBER Förhandsanmälan krävs, sker den innan den 22 juli är deltagaravgiften kr, därefter kr. A G MBER 30 Våldets offer vårt ansvar Nordisk konferens i Stockholm för attuppmärksamma intressant forskning och försöksverksamhet samt för att förstärka växelverkan mellan forskningsfront och kreativa praktiker. Internationellt inbjuden talare är professor Ezzat A. Fattah, Canada, en mycket erkänd viktimolog. Han kommer att föreläsa om Selectivity, Inequality and Discrimination in the Treatment of Victims of Crime. Justitieminister Thomas Bodström kommer att invigningstala och programmet fortsätter sedan med ett antal nordiska forskares föreläsningar varvat med fyra block för ett stort antal workshops. Ytterligare information om myndighetens olika arrangemang finns på hemsidan: KONTAKTPERSONER Generaldirektör Britta Bjelle Byråchef Per Rubing Avdelningsdirektör Hans Sjölander Ekonomichef Knut Hardeland Brottsofferfonden Elisabeth Wikén Jidell Bibliotek Mari Printz Norell Informationschef och ansvarig utgivare Gudrun Nordborg