Sexuellt utnyttjande av underårig

Transkript

1 Nyhetsbrev från BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Årgång 10. Nummer 1, 2005 Sexuellt utnyttjande av underårig Brottsoffermyndighetens nämnd har beslutat i ett antal ärenden om sexuellt utnyttjande av underårig för att bidra till fler fall till ledning för bedömningen av kränkningsersättningens storlek vid dessa brott. Tre av dessa ärenden har ansetts angelägna att publicera. I det första ärendet nedan fanns en fällande dom. I de två andra ärendena var de utpekade misstänkta under 15 år och därmed inte straffmyndiga, vilket utesluter att ansvarsfrågan kan klargöras i en dom. Detta väcker ytterligare principiellt viktiga frågor om främst beslutsunderlag och beviskrav för rätten till brottsskadeersättning. 1. Sexuellt utnyttjande av underårig kr En man som varit gift med flickans äldre syster hade sexuellt umgänge med flickan vid ett tillfälle när hon var tio år. Det sexuella umgänget bestod i att mannen förmådde henne att smörja in hans könsorgan med en salva. Tingsrätten dömde mannen för brottet och förpliktade honom att utge skadestånd till flickan med kr för kränkning (sakprövat belopp). Brottsoffermyndigheten fann i sin bedömning att flickan mot bakgrund av att hon aktivt tvingats delta i det sexuella umgänget skall tillerkännas ersättning för kränkning med kr. Misstänkt under 15 år Någon förundersökning skall inte inledas mot den som misstänks ha begått brott före femton års ålder eftersom det aldrig kan bli tal om åtal mot denne. Under vissa förutsättningar är det däremot möjligt att utreda brottsmisstanken. Enligt 31 lagen om unga lagöverträdare får utredning rörande brottet inledas 1. om en utredning kan antas ha betydelse för att avgöra behovet av socialtjänstens insatser med avseende på den unge, 2. om det behövs för att klarlägga om någon som har fyllt femton år har tagit del i brottet, 3. om det behövs för att efterforska gods som har åtkommits genom brottet, eller 4. om det annars är av särskild vikt att en utredning äger rum. Har den unge inte fyllt tolv år får utredning inledas endast om det finns synnerliga skäl. (Lag 2001:152) INSIDORNA Framkallande av fara för annan...3 Utpressning...4 Välkommen Brottsoffermyndighetens nya generaldirektör!...5 Solidariskt ansvar- säkerhet eller risk för rättsförlust?...6 Brottsoffermyndighetens arrangemang...8

2 Gemensamt för de fyra punkterna ovan är alltså att utredning får inledas, men den är inte obligatorisk. Är den misstänkte yngre än tolv år krävs synnerliga skäl. Brottsoffermyndigheten erfar en varierande lokal praxis beträffande i vilken utsträckning en polisanmälan följs upp av utredning, vilket riskerar att leda till att den som utsatts för brott av en ung gärningsman förlorar möjligheten till att få brottsskadeersättning. Här kan vi dock redovisa två fall som lett fram till utredningar som innehållit tillräckligt underlag för positiva beslut om rätt till brottsskadeersättning för de, här liksom ofta annars, unga brottsoffren. Brottsoffermyndigheten har principiellt uttalat följande. En förutsättning för att brottsskadeersättning skall kunna lämnas är att den skada för vilken ersättning begärs har uppkommit till följd av brott. I den mån skadevållaren är känd kräver Brottsoffermyndigheten regelmässigt en fällande dom mot denne. Om skuldfrågan inte har kunnat prövas i ett straffprocessuellt förfarande t.ex. om den misstänkte är under femton år har brottsrekvisitet ansetts vara uppfyllt om den misstänkte i polisförhör har erkänt brottet eller om det av utredningen på annat sätt klart framgår att denne har begått brottet. 2. Sexuellt utnyttjande av underårig kr En yngling som var 14 år misstänktes för att ha utnyttjat flickan sexuellt när hon var fem år genom att förmå henne att dra i hans penis. Av uppgifter i polisanmälan framgår att flickan berättat om vad som skett. I ett förhör med en vuxen framgår att ynglingen därefter berättat för bland andra honom om vad han gjort med /henne/, dvs. att han förmått /henne/ att dra i hans snopp och att detta skett vid två tillfällen. Polisen lade därefter ned undersökningen med motiveringen att den misstänkte var under femton år. 3. Sexuellt utnyttjande av underårig kr Flickans moder anmälde till polisen att två pojkar, en som var tolv år respektive en som var nio år, hade utnyttjat flickan sexuellt vid flera tillfällen när hon var tio år. Flickan är lätt utvecklingsstörd och har bedömts ligga två och ett halvt år efter i utvecklingen. I polisförhör uppgav flickan att hon varit tillsammans med pojkarna hemma hos en kvinna som bodde i området och som tidigare hade haft ett förhållande med tolvåringens fader. Där hade barnen en hemlig klubb. De stängde in sig i badrummet och lekte med en kortlek med bilder på nakna människor. I takt med att de tittade på korten klädde de av sig till dess de var helt nakna. Därefter hade tolvåringen analt samlag med flickan och nioåringen hade vaginalt samlag med henne. Enligt flickan skedde detta vid flera tillfällen och hon uppgav vidare att tolvåringen vid ett tidigare tillfälle försökt ha samlag med henne. Polisen höll förhör med tolvåringen som då medgav att han, flickan och nioåringen hade spelat klädpoker och att pojkarna därefter hade haft samlag med flickan. Detta skulle ha skett vid ett tillfälle. Han uppgav även att han vid ett tidigare tillfälle gått in i en lekstuga tillsammans med flickan och att de där dragit ned byxorna varpå han stoppade in sin penis i flickans rumpa. När flickan inte ville mera slutade han. Nioåringen hördes inte av polisen. Åklagaren avslutade utredningen jämlikt 31 lagen om unga lagöverträdare genom att protokollet genom polisens försorg överlämnades till respektive socialhandläggare. Brottsoffermyndigheten fann att det vid en samlad bedömning av utredningen med tillräcklig styrka var utrett att tolvåringen har utnyttjat flickan sexuellt vid i vart fall två tillfällen. För den mycket allvarliga kränkning av flickans personliga integritet som brottet inneburit har flickan rätt till ersättning med kr. Brottsoffermyndigheten gjorde följande bedömning. För den allvarliga kränkning av flickans integritet som brotten inneburit har flickan rätt till ersättning med kr. 2

3 Framkallande av fara för annan kr Ett litet barn samt barnets moder har ansökt om brottsskadeersättning avseende skador utifrån samma brott. En man tillgrep vid 23-tiden en, av flickans föräldrar vid en butik för ett ögonblick lämnad, personbil. I bilens baksäte, i en bärbar barnkorg, låg flickan som då var två och en halv månad gammal. Mannen påbörjade omedelbart en färd med bilen på väg E 66 mot Kristianstad. Enligt mannens egna uppgifter upptäckte han flickan först sedan han slagit på bilradion och fick höra att en bil med ett barn i hade stulits i Malmö. Mannen körde bilen till vägen mellan Gärds Köpinge och Norra Åsum där han svängde av ett trettiotal meter in på en grusväg, varefter han uppsåtligen lämnade bilen med flickan alltjämt kvar i baksätet. I sin dom uttalade tingsrätten att det kunde hållas för visst att mannen lämnat bilen innan klockan ett på natten. Först omkring klockan upptäcktes flickan av en tillfällighet av ett tidningsbud och togs omhand. Under natten var temperaturen omkring sju minusgrader. Tingsrätten dömde mannen för tillgrepp av fortskaffningsmedel, stöld och framkallande av fara för annan. Varken flickan eller modern förde någon skadeståndstalan mot mannen. Brottsoffermyndighetens bedömning avseende barnet Myndigheten finner skäligt att bestämma ersättningen för sveda och värk till kr, vilket motsvarar ersättning för en akut sjukdomstid på cirka två veckor. Det är inte visat att flickan har drabbats av en bestående skada till följd av brottet. Någon ersättning för sådan skada kan därför inte lämnas. För att ersättning för kränkning skall utgå krävs i regel att den skadelidande har utsatts för ett uppsåtligt brott. Kränkningsersättning kan dock i undantagsfall utgå vid oaktsamhetsbrott, om omständigheterna vid brottet är så försvårande att skadevållarens handlande närmar sig en uppsåtlig gärning och därför har samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den skadelidandes integritet. Genom sitt förfarande att på landsbygden, nattetid i vinterkyla överge flickan i bilen har gärningsmannen medvetet utsatt henne för betydande fara. Mot bakgrund härav finner Brottsoffermyndigheten att omständigheterna kring brottet varit sådana att ersättning för kränkning skall lämnas. Ersättningen i den delen bestäms till kr. Brottsoffermyndighetens bedömning avseende modern Frågan om när en närstående till den som utsatts för brott har rätt till skadestånd för de psykiska besvär brottet orsakat har varit föremål för Högsta domstolens prövning vid flera tillfällen (se bl.a. NJA 2003 s. 508). Av Högsta domstolens praxis framgår att skadestånd för psykiska besvär kan utgå när brottet i betydande grad varit riktad mot den närstående. När så inte varit fallet har för skadestånd i princip förutsatts att den anhörige dödats genom brott. Omständigheterna för det brott som kvinnans dotter utsatts för har inte varit sådana att kvinnan är berättigad till skadestånd för personskada. Hon kan därför inte tillerkännas någon brottsskadeersättning för kostnader och sveda och värk. För att brottsskadeersättning för kränkning skall kunna lämnas krävs att den brottsliga handlingen har inneburit en allvarlig kränkning av den skadelidandes personliga integritet. De förmögenhetsbrott som kvinnan varit utsatt för anses i rättstillämpningen inte utgöra en sådan allvarlig kränkning av den personliga integriteten att brottsskadeersättning kan lämnas. Det brott som kvinnans dotter utsatts för grundar ingen rätt för kvinnan till ersättning för kränkning. Hennes yrkande i den delen lämnas därför utan bifall. BROTTSOFFERMYNDIGHETENS NÄMND är det högsta beslutande organet i ärenden om brottsskadeersättning. Nämnden består av justitierådet Ann-Christine Lindeblad (ordförande), hovrättspresidenten Anders Iacobœus (vice ordförande) och överåklagaren Peter Hertting (vice ordförande), professorn i försäkringsrätt Bill Dufwa samt f.d.riksdagsledamoten Märta Johansson och riksdagsleda- moten Ulla Löfgren (ordinarie ledamöter). Ersättare är hovrättsrådet Karl Matz, rådmannen Anders Dereborg, chefsjuristen Gudmund Lindencrona samt riksdagsledamoten Margareta Israelsson och utbildningssamordnare Linda Ylivainio. Nämnden sammanträder regelbundet och avgör ofta ärenden under ett särskilt tema. 3

4 Utpressning kr En fader och en moder har yrkat skälig ersättning för sveda och värk och kränkning pga följande brottsliga förlopp. Tre personer (X, Y och Z) har gemensamt och i samråd under perioden den augusti 2002 med uppsåt att utöva utpressning bemäktigat sig och fört bort parets son från hans lägenhet, spärrat in honom i en stuga på Värmdö och kedjat fast honom vid ett träd i Gustavsberg. Gärningsmännen har gemensamt och i samförstånd medelst hot om att döda sonen tvingat och förmått föräldrarna att överlämna en lösensumma om 1,2 miljoner euro. Av utredningen framgår att X på morgonen den 13 augusti 2002 ringt upp fadern i dennes hem och spelat upp ett inspelat meddelande från sonen, där denne uppgav att han blivit bortförd. X har under samtalet sagt till fadern att införskaffa 1,2 miljoner euro om han ville se sin son i livet samt att polisen inte fick kopplas in för då skulle sonen dödas. Under kvällen den 13 augusti 2002 har X på nytt ringt upp fadern och spelat upp ytterligare ett inspelat meddelande från sonen där denne uppgav att fadern skulle överlämna pengarna i omärkta sedlar i Luxemburg den 15 oktober 2002 och om polisen kopplades in skulle han råka illa ut. X har därefter flyttat fram överlämnandet av lösensumman till den 16 oktober 2002 och sagt att om inte hela lösensumman levererades skulle sonen dödas. Om fadern kontaktade polisen eller liknande skulle det leda till att inte bara sonen dödades utan även fadern, modern och deras dotter. Kvinnan, modern, har varit närvarande och hört båda utpressningssamtalen. X har den 16 augusti 2002 när fadern skulle överlämna lösensumman i Luxemburg gett fadern direktiv per telefon att hämta nya instruktioner i en box på centralstationen i Luxemburg. Under bilresa från Luxemburg har X fortlöpande gett direktiv till fadern per telefon. I Paris i Frankrike har fadern överlämnat lösensumman till X och Z. Hovrätten dömde gärningsmännen för människorov och utpressning samt förpliktade dem att betala skadestånd till kvinnan och till mannen med vardera kr, varav kr för sveda och värk samt för kränkning (yrkade och vitsordade belopp). Brottsoffermyndighetens bedömning. Det är på föreliggande utredning inte visat att kvinnan eller mannen har tillfogats en medicinsk påvisbar personskada till följd av brottet. Brottsoffermyndigheten kan därför inte lämna någon ersättning för sveda och värk. För den mycket allvarliga kränkningen av kvinnans personliga integritet som brottet inneburit har hon rätt till ersättning med kr och för den mycket allvarliga kränkningen av mannens personliga integritet som brottet inneburit har han rätt till ersättning med kr. Antal BROTTSSKADEERSÄTTNING Antal inkomna och avgjorda ärenden Inkomna Avgjorda Mkr UTBETALD BROTTSSKADEERSÄTTNING Mkr REGRESS Inkomna medel Brottsskadeersättningen är Brottsoffermyndighetens största och mest resurskrävande verksamhetsområde. Vissa av de ersättningar som betalats ut under åren kan återkrävas av gärningsmannen. 4

5 Välkommen! Brottsoffermyndigheten har fått ny generaldirektör. Margareta Bergström tillträdde tjänsten i början av januari. Jag kommer närmast från en tjänst som t.f. lagman på Umeå tingsrätt. Efter min jur.kand. examen i Lund 1977 har jag fått breda erfarenheter från domstolsvärlden i tingsrätt, hovrätt och Högsta domstolen. Under en tioårsperiod var jag lärare och doktorand vid Juridiska institutionen, Umeå universitet. Jag har också arbetat med rättsligt bistånd i Vietnam och Lettland. Bland mina uppdrag kan nämnas att jag är ordförande i Umeå Rättsakademi, som ordnar årliga seminarier för yrkesverksamma jurister, och avdelningsordförande i Etikprövningsnämnden vid Umeå universitet. Min uppväxt hade Kristinehamn i Värmland som bas. Som person är jag öppen, vetgirig, lyssnande och resultatinriktad. Jag har ganska lätt för att visa känslor, skrattar ofta och gråter ibland. Naturligtvis är jag intresserad av att lösa inomrättsliga frågor, men också av juridikens möjligheter och plats i samhället i stort. Möjligheten att förena teori och praktik, att sprida ny kunskap i viktimologiska tvärvetenskapliga frågor till olika aktörer på fältet ser jag som en särskilt viktig uppgift. Det är uppenbart att Brottsoffermyndigheten har mött ständigt ökad respekt i ambitionerna att stärka brottsoffers rättigheter och att bidra till att tillgodose brottsoffers behov. Myndigheten har på bara ett decennium skapat en fast plattform för brottsofferfrågor. Dess praxis angående brottsskadeerättning har påverkat skadeståndsnivåerna i domstolarna och därigenom generellt förbättrat brottsoffers möjligheter till ekonomisk kompensation. Brottsofferfonden, som myndigheten ansvarar för, har finansierat banbrytande forskning och många mindre projekt som ofta initierats av ideella brottsofferorganisationer men även av olika enheter inom offentlig sektor. Myndighetens Kunskapscentrum står för angelägen informations- och kunskapsspridning i många olika former, från foldrar och informationsbroschyrer till stora konferenser och temadagar i svensk eller nordisk och ibland europeisk kontext. När jag blickar framåt ser jag fortsatta möjligheter, men också problem och utmaningar. Brottsoffermyndigheten ska enligt regleringsbrevet prioritera projekt inriktade på brott mot barn och ungdomar, mäns våld mot kvinnor och brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag. Vart och ett av dessa prioriterade områden är samtidigt stora samhällsproblem. Jag ser mycket fram emot att få vara med och påverka utvecklingen framför allt på dessa angelägna områden tillsammans med medarbetarna på myndigheten och många samarbetspartners inom det övriga rättsväsendet och de ideella brottsofferorganisationerna. Jag tror också att mina erfarenheter från rättstillämpningen och universitetsvärlden ska kunna berika verksamheten på myndigheten och hjälpa till att föra brottsofferarbetet framåt. Margareta Bergström Välkommen! Regeringen har förordnat riksdagsledamoten Margareta Israelsson att vara ersättare i Brottsoffermyndighetens nämnd. Hon är ledamot i socialutskottet och ansvarar där för frågor som rör barnens situation. Hon är också ledamot av Nordiska rådet och dess Välfärdsutskott samt sitter i Socialstyrelsens styrelse och styrelsen för Statens institutionsstyrelse. På fritiden är hon bland annat engagerad som ordförande i HOPP - Riksorganisationen mot sexuella övergrepp. 5

6 Solidariskt ansvar säkerhet eller risk för rättsförlust? Skadeståndslagen innehåller en huvudregel om att när två eller flera skall ersätta samma skada, svarar de solidariskt för skadeståndet, Skadeståndslagen 6:4. Handlar det om skadestånd på grund av brott innebär detta att när flera gärningsmän dömts att solidariskt ansvara för ett skadestånd så är de var och en för sig och tillsammans ansvarariga för hela det utdömda beloppet. För den skadelidande medför det solidariska ansvaret att det strategiskt går att välja ut den mest resursstarke bland de ansvariga och kräva ett lika stort belopp som denne skulle kunna krävas på om han ensam varit ersättningsskyldig för skadan, dvs. hela skadeståndsbeloppet. Den skadelidande kan alltså räkna med att få fullt skadestånd även om bara en av de ansvariga har medel att betala skadan. - Lyckas detta är det den betalande gärningsmannen som sedan får försöka att driva regresskrav mot de medansvariga. Professor Bill Dufwa har fångat kärnan i solidaritetsprincipen i följande formuleringar: Solidaritetsprincipen är sträng mot den som blir tvungen att betala fullt till den skadelidande och ger den skadelidande makten att för sina krav välja ut det eller de ansvarssubjekt som passar det egna syftet bäst. (Dufwa, 1993, Flera skadeståndsskyldiga, Juristförlaget, del I nr 15 resp. del III, nr 4972.) Konstruktionen av det solidariska ansvaret är alltså klart positiv ur den skadelidandes och målsägandens perspektiv med rätt att kräva hela skadeståndsbeloppet av en enda av kanske många gärningsmän. Men särskilt för den som saknar insikter i juridik finns också risk för en alltför stor tillit till vad orden solidariskt ansvar kan tyckas innebära. Att acceptera ett erbjudande från en eller flera gärningsmän om betalning av ett mindre belopp än de är dömda att betala, vilket då ofta handlar om vad som felaktigt kallas för den egna delen av skadeståndet, kan få oväntade konsekvenser. Om de övriga gärningsmännen visar sig sakna betalningsförmåga uppstår nämligen en låsning i förhållande till kraven för att kunna få brottsskadeersättning för resterande belopp. Brottsskadelagen 6 stadgar att: Vid bestämmande av brottsskadeersättning avräknas skadestånd som har betalats eller bör kunna bli betalt till den skadelidande på grund av skadan. Denna avräkning skall givetvis ske också när det finns flera solidariskt skadeståndsansvariga. Rätten till brottsskadeersättning finns då först om det kan visas att samtliga gärningsmän saknar betalningsförmåga. Det kan normalt endast visas genom att brottsoffret låtit kronofogdemyndigheten försöka mäta ut skadeståndet. Ett avtal om andelsbetalning kan hindra detta. Det förekommer att avtalen innehåller villkor om att betalningen sker under förutsättning att målsäganden avstår ifrån att rikta ytterligare krav gentemot denne delbetalande gärningsman. Ordalydelsen markerar då att varken målsäganden, Brottsoffermyndigheten eller någon annan kan rikta något ytterligare anspråk mot gärningsmannen på grund av brottet. Även om brottsoffret har gjort upp på ett mindre precist sätt med någon av de solidariskt ansvariga så kan allmänna avtalsrättsliga principer leda till en tolkning som innebär att offret anses ha accepterat att inte få hela skadeståndet från den personen. Båda formerna av uppgörelser leder till att brottsoffret inte kan få kronofogden att agera i förhållande till den delbetalande gärningsmannen. Offret kan då inte visa att den gärningsmannen saknar betalningsförmåga. Därmed blockeras rätten till brottsskadeersättning för resterande skadestånd. Detta är inte hypotetiska problem utan har visat sig verkliga både i förfrågningar via Brottsoffermyndighetens servicetelefon och i ärenden om brottsskadeersättning. Ett aktuellt sådant ärende redovisas nedan. Ett exempel En arbetsplats rånades av fem män. Tingsrätten dömde männen för brottet samt förpliktigade dem att solidariskt utge skadestånd till sju anställda på arbetsplatsen, varav sex har inkommit med ansökningar om brottsskadeersättning till myndigheten för att få ut det av domstolen sakprövade skadeståndsbeloppet. En av gärningsmännen har via sitt ombud ingått ett avtal med samtliga målsäganden, i vilket det framgår att han till vardera av dem utger 1/5 av skadeståndet samt 1/5 av räntan under förutsättning att målsäganden därmed inte kan rikta ytterligare krav gentemot honom i framtiden. Denne gärningsman har inga skulder hos kronofogdemyndigheten och en taxerad inkomst på drygt kr för år Alla de övriga som dömdes för rånet saknar betalningsförmåga. 6

7 Efter att Brottsoffermyndigheten avslagit ansökningarna om brottsskadeersättning begärdes omprövning av dessa beslut. Myndigheten valde då att ta upp en av ansökningarna i nämnden för att få hittillsvarande praxis bedömd. Denna sökande hade enligt domen rätt till ett solidariskt skadestånd från gärningsmännen på kr för kränkning och yrkade de efter ovan nämnda avtal resterande 4/5 av skadeståndsbeloppet, kr, i brottsskadeersättning. Brottsoffermyndighetens nämnd fann inte att det tidigare beslutet var oriktigt. Det saknades alltså anledning att ändra detta. Den tidigare beslutsmotiveringen har därmed fortsatt relevans: Brottsskadeersättning lämnas bara om det inte finns några andra ersättningsmöjligheter. I föreliggande fall har fem skadevållare dömts att solidariskt utge ett skadestånd till kvinnan, vilket innebär att hon kan vända sig mot vem som helst av dem och utkräva hela skadeståndet. Av utredningen framgår vidare att en av skadevållarna har betalat delar av det utdömda beloppet. Kvinnan har inte visat att denne skadevållare saknar möjlighet att betala skadeståndet i sin helhet. Vid sådant förhållande kan någon brottsskadeersättning inte lämnas. Råd Ett viktigt råd till målsäganden är att låta kronofogdemyndigheten göra en fullständig tillgångsundersökning. Detta underlättas genom den författningsreglerade skyldighet som finns dels för domstolen att skicka exemplar av de domar där målsäganden tillerkänts skadestånd till kronofogdemyndigheten, dels av att kronofogdemyndigheten därefter skall erbjuda målsäganden att göra en sådan tillgångsundersökning. Svarar målsäganden ja på erbjudandet sker detta utan kostnad för målsäganden. De flesta domstolarna bifogar dessutom ett informationsblad utarbetat av Brottsoffermyndigheten med information om detta och andra frågor som avser inkrävandet av skadestånd, ersättning från försäkring och som sista och tredje alternativ brottsskadeersättning. För att minska risken för rättsförlust i samband med solidariskt skadeståndsansvar har Brottsoffermyndigheten kompletterat texten i informationsfoldern Rätten till brottsskadeersättning med följande rådgivande stycke riktat till brottsoffret: Obs! Om det är flera personer som har orsakat dina skador bör du innan du godtar en uppgörelse med någon av de dömda alltid rådgöra med någon sakkunnig, t.ex. din åklagare, ditt målsägandebiträde eller Brottsoffermyndigheten. Risken kan annars vara att du förlorar din rätt till brottsskadeersättning för resterande belopp. Det är också viktigt att du känner till att du alls inte behöver acceptera ett förslag om uppgörelse. Gudrun Nordborg Informationschef BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Mkr UTBETTALDA FONDMEDEL Brottsoffermyndigheten administrerar och fördelar medel ur Brottsofferfonden, som främst byggs upp av den särskilda avgift som varje dömd person skall betala om brottet kan straffas med fängelse. Fondens medel används till att finansiera olika brottsofferrelaterade projekt, som forskning, försöksverksamheter och utbildningssatsningar, samt stöd till ideella brottsofferorganisationer. Nästa ansökninstid: 1 april! 7

8 B PORTO BETALT Nyhetsbrevet utges av: BROTTSOFFERMYNDIGHETEN Box 470, Umeå Servicetelefon: Fax: E-post: Hemsida: Brottsoffermyndigheten arrangerar Internationella Brottsofferdagen - Professionella frågor Brottsoffermyndigheten har tillsammans med en rad ideella organisationer etablerat en tradition att högtidlighålla den Internationella Brottsofferdagen. Nu sker det för sjätte året i rad och i samarrangemang med nio ideella organisationer på Norra Latin i Stockholm. Årets tema är Professionella frågor - om hur de kan ställas, besvaras och förvaltas. Praktiker, forskare och aktiva inom ideella organisationer bidrar med erfarenheter och kompetens för att visa att förbättringar är möjliga och att det finns goda exempel på hur brottsofferfrågor kan och bör lyftas till professionella frågor. Viktimologins framväxt och nuvarande forskningsläge. Med fokus på kvinnor som sexualbrottsoffer En temadag initierad och finansierad av Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap och Riksbankens Jubilumsfond tillägnad Britta Bjelle, Brottsoffermyndighetens tidigare generaldirektör. Temadagen hålls på hotell Hilton Slussen i Stockholm. Konferens för Brottsoffermyndighetens Viktimologiska forskarnätverk Konferensen arrangeras som en önskad fortsättning på det forskarseminarium som myndigheten genomförde under hösten. Syftet är att samla flest möjliga forskare med viktimologiska projekt för att stimulera till ökade kontakter och samverkan inom detta multi-disciplinära forskningsfält. Konferensen kommer att äga rum i Stockholm. KONTAKTPERSONER Generaldirektör Margareta Bergström Brottskadechef, ställföreträdande generaldirektör Per Rubing Avdelningsdirektör Hans Sjölander Administrativchef Knut Hardeland Ansvarig för Brottsofferfonden Elisabeth Wikén Jidell Informationschef och ansvarig utgivare Gudrun Nordborg Informatör för bibliotek och webb Mari Printz Norell Ansvarig för rättegångsskolan Anna Wiberg Ansvarig för vittnesstöd Maria Häggblad Internationellt symposium om barnmisshandel Brottsoffermyndigheten är en av flera medarrangörer till det internationella symposium som Karolinska Institutet initierat med föreläsare från främst England och Sverige på temat fysisk barnmisshandel. Symposiet kommer att äga rum på Karolinska Institutet i Stockholm. Ytterligare information om myndighetens olika arrangemang finns på hemsidan: