Arkeologisk förundersökning av en gammal avrättningsplats i Visby stad. Per Widerström

Transkript

1 Dnr AD Förundersökningsrapport Fornlämning RAÄ 72 Fastigheten Galgberget 1:1 Visby stad Gotlands län och kommun Länsstyrelsens dnr DÖDEN I VISBY Arkeologisk förundersökning av en gammal avrättningsplats i Visby stad Per Widerström avdelningen för kulturmiljövård

2 2 Kartor Karta 1, ovan och karta 2 till vänster i bild. Båda kartorna föreställer platsen för galgen och området norr om Visby innerstad. I karta 1 anges platsen med en cirkelmarkering. I karta 2 anges platsen med en symbol och ordet Rättareplats på ett betydligt mer estetiskt och uppenbart vis. Symbolen finns för övrigt förstorad på rapportens omslag. Karta 2 är från , ritad under en period då Galgberget kanske användes som flitigast. I kartbildens nedre del syns Visby ringmur. Rapportens omslagsbild visar en scen med en hängning från en bildsten i Lärbro, en förstoring av den tecknade galgen på kartan från samt ett nytaget foto av galgen.

3 3 Kartor...2 Inledning...4 Sammanfattning...4 Historisk överblick...5 Målsättning och kunskapsläge...6 Andra galgar av samma typ...6 Andra avrättningsplatser på Gotland...6 Förutsättningar för en arkeologisk undersökning...7 Fornlämningsmiljö...7 RAÄ RAÄ Historiska museets arkiv...9 Tidigare undersökningar...9 Undersökningen Undersökningens syfte och målsättning...10 Undersökningens genomförande och metodiska ställningstaganden.. 11 Resultat Konstruktion A Föremålsfynden...12 Fyndtabell...12 Osteologi Antal och ålder, skador och dödsorsaker Två kistbegravningar!...16 Tolkning Konstruktion Föremålen Skeletten...18 Riktiga begravningar...18 Populärsammanfattning Avslutning...23 Tillgänglighet, populära presentationer och medialt intresse...23 Administrativa uppgifter...24 Beta analytic provuppgifter...25 Referenser...27 Övriga källor och ytterligare information...28

4 4 Inledning Efter det att Länsmuseet på Gotland genomfört en förundersökning av galgplatsen i Visby under december 2007 kom nya fakta fram beträffande den gamla avrättningsplatsen. Uppgifterna väckte intresse för galgen och pekade också på stora kunskapsluckor om en av Visbys mest kända och iögonfallande platser. Med förundersökningsresultaten i hand och ytligt genomförda arkivstudier vid Länsmuseet på Gotlands arkiv började planer att ta form för hur platsen skulle kunna undersökas vidare. Inte bara som en arkeologisk undersökning, utan ett samarbete mellan företrädare för flera olika discipliner däribland arkeologi, osteologi, historia och etnologi. Projektet, som ännu inte är färdigformulerat, ska syfta till att i någon form, eller flera, berätta de människors historia som av olika anledningar- frivilligt eller ofrivilligt- besökt galgplatsen under den tid då den ännu var i bruk som avrättningsplats. Det är tänkt att det ska vara ett samarbete mellan framförallt Högskolan på Gotland och Länsmuseet på Gotland. Sammanfattning Ny kunskap om galgen förbryllar och låter sig inte helt enkelt förklaras. Inte bara med anledning av att så många föremål och sådana mängder med ben hittades. Problemen består istället i vilka skador benen vittnade om. Flera av individerna som blivit kvar uppe på Galgberget har skador som högst sannolikt kommer av att de halshuggits. Andra verkar dock ha vad som närmast kan beskrivas som krigsskador. När det gäller konstruktionen verkar det som om de tre pelarna är uppförda först och att muren läggs till senare. De tre pelarna är byggda av släthuggna kalkstensblock. Sannolikt har pelarna på något sätt varit vidbyggda med ett trägolv. De understa stenarna är inte alls släthuggna så som de över vilket antyder att de aldrig varit avsedda att synas. Det finns också en skarv där pelarna och muren möts. Till skillnad från de släthuggna pelarna är murens yta rå. Av de olika sätten att arbeta med kalkstenen att döma är det rimligen så att pelarna kommit till under tidigast 1100-talet och mer sannolikt 1200-talet medan den omgärdande muren läggs till under 1600-talets andra hälft. Kanske kan en övergång från hängning till halshuggning som den dominerande avrättningsmetoden vara orsaken bakom murens uppförande När det gäller otvivelaktiga avrättningar påträffades två stycken gravar där personerna halshuggits. De låg i två kistor staplade på varandra i öst-västlig riktning med huvudet i väster. Båda personerna har blivit halshuggna och de har fått huvudena återplacerade där de satt innan de höggs av. Det har alltså inte lagts tillbaka mellan ben, knän eller fötter som annars verkar förekomma tämligen frekvent.

5 5 Historisk överblick Galgen i Visby utgör ett ovanligt välbevarat stycke svensk kulturmiljö i kategorin avrättningsplatser. Det är få platser som trissar fantasin så som de där fruktansvärda brott begåtts och där samtidens form av rättvisa skipats. Om det i det här fallet handlar om rättvisa är förstås i högsta grad öppet för diskussion. Få saker gör skillnaden mellan då och nu så påtaglig som gamla bestraffningsmetoder. Därför placerar man dem på platser utvalda med omsorg, gärna högt belägna och väl synliga. Mellan Norderport, alltså stadsmurens norra port, och galgen ska också tre stycken kors ha stått. Även om de inte ställts upp i samband med galgen lär de ha använts som en sista möjlighet till bot och bättring inför sista resan ska den danske rådsherren Otto Rud ha beordrat att de skulle tas bort eftersom de var katolska minnesmärken. Sättet att bestraffa föll uppenbarligen bättre i smaken, katolskt eller ej, eftersom galgen fick vara kvar medan korsen för bot och bättring togs bort. Fig. 1. Scen som visar att inte bara skattnedläggningar, handel och hantverk har en lång tradition på Gotland. Scenen är hämtad från en bildsten i Lärbro och visar en hängning från 900-talet. Foto Johan Norderäng Fig.2. Ett bildmontage för att ge liv åt döden vid galgen, så som man tror att det såg ut när det begav sig. Den sista kända avrättningen vid galgen i Visby ska ha varit Domen fullbordades dock inte genom hängning utan genom halshuggning.

6 6 Målsättning och kunskapsläge Om galgen i Visby visste man inte så mycket på förhand, men om avrättningar i Visby, på Gotland och i Sverige i allmänhet vet man mer. I nordisk familjebok från 1884 kan man läsa om hängning. Hängning, jur., var förr jämte halshuggning det vanliga sättet för fullbordandet af dödsstraff. Hängning betraktades såsom skymfligare och användes derför företrädesvis för sådana brott, hvilka ansågos röja ett nesligt sinnelag. Så belade i Sverige och Finland 1734 års lag svårare fall af stöld, särskildt s.k. nidingsstöld, med hängningsstraff. Samma straff träffade ock, enligt en förordning af d. 2 Maj 1747, den, som efterapade bankens sedlar. Där berättas också att I Sverige upphäfdes hängningsstraffet för stöld 1855 och för sedelförfalskning 1858 (Nordisk familjebok). Det var som nämnts inledningsvis inte bara hängningar som utfördes vid galgen i Visby. Avrättningar med alternativa metoder, framförallt halshuggningar genomfördes också här. För vissa kunde domarna innehålla extrastraff, ofta i form av att handen höggs av. När det var utfört till skarprättarens belåtenhet kunde man dessutom få se de avhuggna delarna uppsatta på stegel eller pålar för att avskräcka andra från brott! Kvinnor fick istället straffet att brännas på bål. Också det verkar ha gjorts vid galgen eftersom vi hittat brända ben inom galgens omgärdande mur. Ett protokoll från 1758 anger att Helena Jacobsdotter från Gammelgarn för Barnamord, blifwit Halshuggen och i Båle bränd d. 6 December 1758 (Rötter). Andra galgar av samma typ Trebenta galgar finns över stora delar av Europa under medeltiden. Några sent uppförda, 1500-tal, finns bevarade men framförallt är det i teckningar och målningar man kan hitta exempel där trebenta galgar förekommer. Ett exempel finns avbildat i en tavla från 1467 som visar Bern och i bakgrunden finns stadens galge, mycket lik Visbys. Det finns även exempel på galgar av samma typ i Stockholm och Köpenhamn. Andra avrättningsplatser på Gotland Galgen på galgberget var förstås inte den enda avrättningsplatsen på Gotland, inte ens den enda i Visby. Enligt uppgifter beträffande borgmästarna Swerting och Moop ska de ha avrättats vid Rolandstorget 1342 (nuvarande Packhusplan) och på gamla kartor hittar man namn som galgåkern söder om innerstaden på Kungsladugårdens domäner. De avrättningsplatser på Gotland som är kända genom i text dokumenterade avrättningar är Bara avrättarbacke, Burs och Hoburgs Sättingars avrättningsplats,

7 7 Endre backe (Norra tingsplatsen), Mästerby avrättningsplats, Skalle-Hau (Fårö), Stenkumla rättareplats och Tingsplatsen Bogsarfwe 4 mil utanför Visby. Sedan ett par år är också Eke tings avrättningsplats känd. Den ligger i Grötlingbo, nära både Havdhem och Eke och finns mer utförligt beskriven av Ann Marie Pettersson i Gotländskt arkiv 2007 (Pettersson, A-M., 2007). I sägner och geografiska namn möter vi flera tänkbara avrättningsplatser, exempelvis Galgbacken i Slite, Galgu i Näs, Galghagen i Hejde och Galgbacken i Sundre (SOFI). Förutsättningar för en arkeologisk undersökning Mycket av det som är intressant för berättelsen om Galgberget finns rimligen i galgens närområde, på det tyder t.ex. Stenbergs beskrivningar av skelettfynd. De personer som avrättades bör ha begravts i galgens absoluta närhet. I ett exempel som utspelade sig vid galgen i Stenkumla socken på Gotland 1694, berättas att Lars Larson som, för sitt begångne Tjufweri effter kongl. Rättens resolution af den 23 Juni skulle hängias, dödde wid utförandet, hwarför han under Galgen blef begrafwen (Rötter). Det gäller fortfarande, att hela området vid galgen är intressant, även om resultaten från undersökningarna visade att antagandet på förhand att det mesta av intresse fanns omkring galgen, inte i, var felaktigt. Protokolluppgifter berättar bland annat att Jöns Schrants år 1758 dömdes för barnamord. Jöns brott och straff beskrivs så här: Barnamördaren Jöns Schrants sitt egit Barns mördare, efter Hoffrättens Utslag, hans högra hand och sedan Hufwudet af Skarprättaren afhuggne, samt hufwudet och hand på en Påle upsatte och den öfrige kroppen ther jämte uplagde på 4 Stegel. D.21 Januarii utanför Staden rättad (Rötter). Vad man kan läsa ut av detta är att folk både stympades, brändes och avrättades här. Därför räknade vi med att kunna hitta anläggningar i form av kraftiga stolphål efter pålar och steglingsstolpar. Fornlämningsmiljö RAÄ 72 Galgen, med fornlämningsnummer RAÄ 72:1, består av en omgärdande mur, ca 16 meter i diameter samt tre pelare som var och en är uppförd av 17 kalkstensblock till en höjd på omkring 6 meter. I fornlämningsregistret står det 4 meter vilket alltså inte stämmer. På pelarna har träbjälkar legat och i dessa har man hängt rep som man hängde de dödsdömda i. Utöver själva galgen finns inte mycket angivet i fornlämningsregistret.

8 8 Geografiskt sett så finns sannolikt personer som avrättats vid galgen begravda tämligen spritt över ett stort område. Ett par exempel som sannolikt ska räknas till dessa är en grav som noterats med fornlämningsnummer 136. Det var en man i dryga 20-årsåldern med en bältessölja som antyder en medeltida datering. RAÄ 136 Drygt 350 meter nordnordost om galgen, på klintkanten, finns RAÄ 136:1. Det är platsen för en numera borttagen grav där den gravlagda personen var placerad på rygg i nord-sydlig riktning bara 0,1 meter under markytan. Personen i graven var mellan 20 och 30 år gammal. En sölja som bedömdes som medeltida hittades vid skelettet (Falck, W., 1971/1996). Sannolikt är det gravplatsen för en person som avrättats vid galgen. I Länsmuseet på Gotlands arkiv finns ett par ytterligare uppgifter om galgberget. Den 24 maj 1940 berättar Mårten Stenberger i en skrivelse till Riksantikvarien att man påträffat ett skelett av människa invid och norr om galgens mur. I samma skrivelse står också att man grävt en mindre grop inuti galgområdet, mellan norra pelarens östsida och muren. Där hittades inget av intresse uppges det i skrivelsen. Det är sannolikt så att inga hela skelett påträffades, men däremot bör flera skelettdelar och föremål ha grävts fram och sannolikt skyfflats bort om man rent statistiskt jämför med hur spritt det ligger föremål och ben inom galgen. Anledningen var kabeldragning till en telefonpost innanför muren till den medeltida galgen (Stenberger, M., 1940:1). Skelettet förstördes vid grävandet, men de rester som var kvar grävdes ned i galgens närhet, tyvärr utan mer precis Fig. 3. Galgen med fornlämningsnummer 72 och den grav som fått fornlämningsnummer 136. Som två stjärnor vid galgen finns också de uppgifter om gravar som militären påträffat inlagda i kartbilden. angivelse än så. I juni samma år var det dags igen. Återigen är det Stenberger som skriver till Riksantikvarien och berättar om ett skelett på galgberget. Den här gången är det 40 meter nordväst om galgen. Det som påträffats är skelettet av en människa

9 9 som ska ha legat utsträckt på rygg med huvudet i väster ungefär en halv meter under markytan. Det skelettet togs upp i sin helhet och återbegravdes i närheten av fyndplatsen (Stenberger, M., 1940:2). De två fynduppgifterna redovisas som två mörka stjärnor vilka lagts in vid galgen, RAÄ 72, i kartbilden i figur 3. Historiska museets arkiv I Historiska museets samlingar finns ett ringspänne från 1100-talet som påträffats på Galgberget. Det lämnas in 1934 och ska komma från en plats ungefär 150 meter öster om själva galgen. Om den verkligen har något med avrättningsplatsen att göra måste betraktas som tveksamt. Tidigare undersökningar I december 2007 genomförde Länsmuseet på Gotland en arkeologisk förundersökning av galgen. Inom galgmuren finns en yta på ca 118 m 2, pelarfundamenten borträknade. Att gräva så mycket för hand innebär ett omfattande och tidskrävande arbete. Länsmuseet föreslog därför att man skulle gräva ett antal provgropar samt att ta tillvara de ben som låg synliga och de som låg så grunt att de riskerade att regnas, eroderas eller sparkas fram. De områden som undersöktes delades in i ytor och provgropar. Ytor hette de områden som var grusiga och där ben låg i dagen. Fig. 4. Galgen som den mätts in med totalstation där muren samt galgpelarnas fundament syns i förhållande till de undersökta ytorna.

10 10 Provgropar kallades de som grävdes utan att något kunde ses i ytan. Undersökningen resulterade i ett omfattande benmaterial och endast två andra artefakter, en nit och ett rem- eller snörändesbeslag. De ben som hittades vid förundersökningen av galgplatsen är från flera individer, från tonåren och till 45+. Det är ben från både män och kvinnor, brända och obrända. Undersökningen 2008 Undersökningens syfte och målsättning Med anledning av det stora området som är intressant bestämdes att undersökning under sommaren 2008 skulle begränsas så att fokus låg på själva galgen. Ambitionen var att ta reda på mer om hur marken innanför galgen utnyttjats och om det gick att datera byggnadsverket och Fig. 5. En ritning av mötet under vilken tid mellan galgmuren och en av Galgberget har pelarna. Det framgår tydligt använts som att de inte är sammanbygda. avrättningsplats. Vidare var undersökningens upplägg så att den skulle göras systematiskt och lättorienterat för att det ska vara enkelt att återuppta och bygga vidare på undersökningen i framtiden. I undersökningen deltog två arkeologer samt två arkeoosteologer. Fältverksamheten bedrevs i kursform tillsammans med en grupp av arkeologiintresserade där många av deltagarna har flera års vana av arkeologiskt fältarbete. Fig. 6. Ett par glasögon av äldre modell har tappats av någon vid galgen.

11 11 Undersökningens genomförande och metodiska ställningstaganden Galgen ligger i ett område som idag klassas som ett kommunalt naturreservat. Det medför ett särskilt ansvar varför grävningen genomfördes för hand, helt utan grävmaskin. Här är också förhållandevis tunna markskikt som gör att fyndförande marklager börjar i princip direkt under markytan. Undersökningsobjektets läge gjorde också att det krävdes dispens från grävförbudet inom naturreservatet vilket erhållits från Gotlands kommun (Svensson, S., 2007). Förhållningssättet inför undersökningen var att den skulle genomföras genom stickgrävning till det att ett urskiljningsbart lager eller företeelse kunde noteras för att då övergå i en kontextuell undersökningsmetod. Tanken var att försöka identifiera händelser genom att förstå de samtida spåren i marken. Det var dock mycket svårt i det påförda gruslagret. Schaktet omfattade ca 16m 2 och grävdes som djupast ned till 0,9 meters djup i rutorna 3, 4, 9, 10 och 11. I schaktet grävdes det ned till en nivå där inte längre ben påträffades. Det innebar över hela ytan, utom vid grav 1 och grav 2 i figur 7, grävdes ned till 0,5 meters djup. Över schaktytans botten lades sedan en duk innan schaktet lades igen. Resultat Frågor som ställdes på förhand berörde konstruktion, datering och funktion. Med de tre övergripande frågeställningarna följer också flera frågor i stort och i smått. Till att börja med kan man notera att marken och dess innehåll är synnerligen omrört. Konstruktion Galgpelarna består av släthuggna kalkstenar där de understa stenarna i varje pelare är mindre välhuggna- råare- än de övriga. Den omgivande galgmuren har en rå yta och den är byggd fram till pelarnas fundament, alltså inte sammanfogad med någon av de tre pelarna. Det förefaller uppenbart att de är från olika tider. I marken finns, på ett par platser, spår efter något som kan vara stolphål. Inget av dem är ännu undersökta. Den biten, den västra, är inte alls undersökt Fig. 7. Redovisning av rutsystemet som det refereras till i fyndtabellen.

12 12 och de spår som noterats är stenar som syns i markytan. Vad som dock noterats är att under galgen finns ett mellan 0,2 och 0,4 meter påfört lager av grus. A1 De stenar som utgör anläggning 1 har ännu inte fått någon tillfredställande förklaring. Den består av stenar i ett område, ca 2 x 2 meter stort. Det förefaller inte vara ordnade till någon anläggning och inte heller finns det utrskiljningsbara stolpål bland stenarna. Det har påträffats mycket ben inom anläggningen och kanske har stenläggningen bara fungerat som ett täcke för kroppsdelar medan det ännu fanns kött på dem. Möjligen alltså ett resultat av stegling, där man lagt ned steglingsstolparna och tömt dess platåer i en grund grop som sedan täckts med sten. Anläggningen är dock inte helt färdigundersökt så svaren kan komma på ett större djup. Anläggningens höjdnivå var tämligen ojämn, men det kan inte uteslutas att stenarna utgjort ett fundament för en träkonstruktion. Föremålsfynden I det undersökningsschakt som grävdes ut under galgen påträffades många föremål, särskilt spännen och söljor av järn och brons. Ett öppet ringspänne som sannolikt kommer från 1200-tal har påträffats och ett lyrformat spänne kan sannolikt dateras till 1300-tal. Annars är det mesta av generella former som är svåra att placera tidsmässigt. Knappar är en vanlig föremålstyp under galgen. Främst kulknappar av brons, någon i tenn, andra i knapptyper av horn och ben. Ett bokspänne (eller mindre hyska), ett klackjärn och ett par glasögon av äldre karaktär finns också bland föremålen. Av konstruktionsdetaljer finns en spets, flera nitar och en krok. För ytterligare information hänvisas till fyndtabellen för mer utförliga uppgifter. Fyndtabell Fyndtabellen anger läge, dvs ruta eller anläggning, och refererar till lägesangivelser rutvis enligt figur 7. L står för vilket lager (0,1 m) föremålet påträffats i och Z för den exakt angivna nivån under markytan. Fnr är fyndnummer, sakord, formtyp och material behöver knappast beskrivas. Fr står för graden av fragmentering där I är intakt, K är komplett (men trasigt) och F är fragmentariskt. Läge L Z Fnr Sakord Undertyp Formtyp Material Fr Vikt Längd Bredd Övr. fyndomst. Ruta 1 1 Spänne Dräktspänne Runt Fe I Ruta 11 2 Sölja bälte el sko Fe I Ruta Spänne dräktspänne lyrformat Kopparleg D tal A1 2 0,15 4 Sölja bälte el sko D-format Fe K A1 2 0,15 5 Sölja bälte el sko D-format Fe D S. om Ö pelaren Ruta Sölja bälte el sko D-format Fe I Ruta Beslag rem/snörbeslag Kopparleg I

13 13 A1 8 Spänne dräktspänne Runt Fe D västra delen Ruta Spänne dräktspänne Runt Fe I Ruta Spänne dräktspänne Runt Fe I Ruta Spänne dräktspänne D-format Fe I Ruta Spänne dräktspänne U-format Fe D Ruta 4 3 0,3 13 Spänne dräktspänne Fe D 1 24 nål Ruta 5 2 0,15 14 Spänne dräktspänne Runt Fe K nål separat Ruta 7 3 0,27 15 Spänne dräktspänne Runt Fe I Ruta 7 3 0,25 16 Spik Fe I A1 2 0,15 17 Spänne dräktspänne Runt Fe I S. om Ö pelaren A1 2 0,15 18 Spänne dräktspänne Runt Fe I S. om Ö pelaren A1 1 0,1 19 Spänne dräktspänne Runt Fe I A1 2 0,15 20 Spänne dräktspänne Runt Kopparleg I S. om Ö pelaren A1 21 Spänne dräktspänne Runt Kopparleg I A1 sv hörnet A1 2 0,19 22 Spänne dräktspänne Runt Kopparleg I Norra delen Ruta Spänne dräktspänne Runt Kopparleg D Ruta 8 4 0,32 24 Spänne dräktspänne Runt Fe D Ruta 8 3 0,3 25 Spänne bälte el sko D-format Fe I Ruta 6 26 Spänne dräktspänne Runt Koppar, Fe I A1 27 Knapp Rund Horn I ett hål i mitten A1 28 Spänne ring Rund Kopparleg I Stickvapen/ A1 4 0,31 29 Spets uppfästning? Fe I intill ö. pelaren A1 2 0,15 30 Pärla Ben I intill ö. pelaren, s. sidan Ruta 4 2 0,11 31 Kniv Trubbig bladände Fe I Ruta Kritpipa piplera F 3 A1 33 Spik Fe I A1 södra delen Ruta Nål Fe D 3 10 Ruta 5 1 0,1 35 Kritpipa Lera, piplera F 10 Ruta 6 36 Järnföremål Fe F A1 3 0,3 37 Märla U-formad ten Fe F Ruta 1 1 0,1 38 Tånge Fe D 5 54 Ruta 1 2 0,11 39 Knapp Kopparleg I Ruta 1 2 0,11 40 Hyska Kopparleg D 1 15 Ruta 1 2 0,11 41 Spänne dräktspänne nål Fe D 3 48 Ruta 1 2 0,11 42 Keramik C1 Keramik D 3 25 Ruta 1 2 0,11 43 Ben Kamdetalj Ben F 1 20

14 14 Ruta 2 2 0,11 44 Knapp Klotformad Kopparleg, Fe I 4 20 Ruta 2 1 0,1 45 Knapp Knoppig Bly, Fe I 6 12 Ruta Slagg F 6 25 Ruta Skojärn Fe F Ruta Sigill Kopparleg D Ruta Knapp Rund Rund Ben D hål Ruta Metallbleck Fe D Ruta Knapp Klotformad Kopparleg I 3 22 Ruta 9 4 0,36 52 Glas planglas Glas F Ruta Spänne bokspänne Kopparleg F Ruta 4 2 0,11 54 Spik hamrad järnspik Fe I Ruta Mutter gängmutter sexkantig Fe I A1 1 0,1 56 Spik Fe I SV hörnet av A1 A1 1 0,1 57 Knapp klädesknapp rund med ett hål horn I 2 26 SV hörnet av A1 A1 1 0,1 58 Spik Fe D Grav 5 0,45 59 Spikar kistspikar Fe I Mellan G1 och G2. Grav Ruta 6 60 Spik kistspik Fe I Suttit genom 30mm planka in i längsgående fibrer Ruta Spik kistspik Fe I 6 53 Grav 1 62 Spik kistspik Fe I 6 75 Huvud ner, spets upp vid huvud A1 omr Kärl keramik F C1:2 Ruta Sölja Sko/bälte D-formad Fe F Grav 1 65 Spänne Mössa Kopparleg I Vid pannan på G1 Ruta 5 2 0,2 66 Järntråd Fe F 1 Ruta 5 2 0,2 67 Spik Fe D 4 55 Ruta 3 1 0,1 68 Bränd lera lera Ruta 3 1 0,1 69 Bärnsten koda Ruta 3 1 0,1 70 Bricka skruvbricka rund Fe I Ruta 3 1 0,1 71 Ring rund Kopparleg I Ruta ,1 72 Nitspets rombisk Fe F Ruta ,11 73 Spik skruvad Fe I Ruta ,11 74 Järntråd Fe I 1 Ruta Bränd lera lera 25 A Spik Fe F 8 Lösfynd 0 77 Krok Upphängnings-krok Fe I 35 9 Påträffades efter undersökningens slut

15 15 Osteologi Med anledning av den stora mängd ben som påträffades ryms bara en översiktsanalys inom de ekonomiska ramarna för undersökningen. I skrivande stund söks pengar för ytterligare analyser än de som hittills gjorts. Samtliga ben har dock sorterats och märkts av Elin Brödholt som ansvarat för benmaterialet vid undersökningen. De allra flesta benen låg inte ordnade alls utan tycks bara ha dumpats på marken och sedan överösts med grus och jord. Antal och ålder, skador och dödsorsaker Det är alltså en stor mängd ben som finns inom galgen, där man kan räkna till 20 säkert olika individer, sannolikt är det närmare kring ett 30-tal individer. Hela det materialet har ännu inte analyserats som sagt, men en översiktsrapport över de generella dragen finns. En övervägande majoritet i materialet av det som gått att könsbestämma är män. Det finns många yngre människor bland de döda som påträffades vid galgen. Den yngste är 5-6 år, flera andra är mellan 10 och 20 år. Den yngsta individen Fig.9. Figuren visar hur de två gravarna såg ut och var de låg i schaktet. Fig.8. En underkäke med spår efter ett hugg bakifrån. Sannolikt i samband med en avrättning där yxan gått genom nacken och kapat bakre delen av käken. Foto: Elin Brödholt med vapenskada är år. Minst två andra unga individer, yngre än 20 år, bär spår av vapenskador. Osteologen Elin Brödholt talar om vapenskador hellre än avrättningar eftersom det finns små benbitar med huggspår som kan komma från avrättningar, men inte behöver göra det. Det skulle alltså kunna handla om andra skadeorsaker baserat på det faktum att det finns en blandning av skador som är karakteristiska för avrättning, främst halshuggning (Arcini, C., 2008) samt skador

16 16 som snarare bör betecknas som krigsskador (eller som ett resultat av våld mellan människor). Flera underkäkar bär huggspår, sannolikt efter yxhugg genom nacken och vidare genom den del där underkäken svänger av upp mot örat (fig.8). Troligen är det ett resultat efter avrättningar genom halshuggning. En annan har fått hakspetsen avhuggen (fig.9). Även om det skulle kunna vara från ett hugg över nacken Fig.10. Ytterligare en bild av en underkäke, denna gång med ett hugg som mer sannolikt kommer från en annan typ av våld än i samband med avrättning. Foto: Magnus Melin där en framåtlutad person fått yxan genom halsen och över hakan i samband med en avrättning, är det mer sannolikt ett hugg framifrån. Så här långt har 6 stycken kraniefragment noterats med vad som förefaller vara troliga krigsskador. Några har utsatts för brutalt våld med hugg från upp till fyra olika vinklar (rakt och tvärs framifrån och uppifrån) vilket inte uppstår vid avrättningar. I skelettmaterialet har hugg och stickskador observerats på flera överarmar, på ett par höftben, skulderblad och kotor. Även det rör sig möjligen om krigsskador. I huvudsak är det skador uppkommit i samband med dödstillfället och det är alltså inte gamla, läkta skador. En skada på ett skulderblad har möjligen förorsakats av en pil och bör vara en äldre skada och inte dödsorsaken. Det finns även brända ben i materialet. Samtliga tycks vara brända i öppen eld, som ett bål exempelvis. Det finns ben från både djur och människa bland de brända benen. I övrigt förekommer också obrända djurben sparsamt inom galgen. Fig.11. Fyndnummer 77, en krok som ser ut att ha satts fast i den övre delen direkt i virke medan den undre delen kan ha spetsat något som skulle sättas upp. Vid en galge sannolikt ett huvud, hand eller annan kroppsdel sig själv till välförtjänt straff och androm till skräck och warnagel. Två kistbegravningar! När det gäller otvivelaktiga avrättningar påträffades två stycken regelrätta gravar. Det var två kistor staplade på varandra i öst-västlig riktning där de gravlagda individerna lagts ned med huvudet i väster. Båda personerna är halshuggna och har fått huvudena återplacerade där det satt innan det höggs av. Den övre av de båda gravlagda personerna har fått ena handen avhuggen. Den högra handen låg nämligen vid höger öra medan armarna låg över magen. Personen i den

17 17 övre kistan hade vid pannan ett par bronsbeslag. De två personerna i kistan har blivit avrättade med svärd, inte yxa eller bila (Brödholt, E., Arcini, C., 2008). Ovanpå den övre och bredvid den undra av kistorna låg flera större ben, lårben, skenben och armben från andra personer. En del av ett revben från den övre individen har daterats genom en 14 C-analys av Beta Analytic i Florida. Analysen anger att personen dött mellan åren 1480 och 1660, angivet i 2 sigma med 95% sannolikhet. Angivet i 1 sigma, med 68% sannolikhet är 1520 till 1580 eller 1630 till 1650 de mest rimliga intervallen (Beta ). Tolkning Tolkningsdelen av rapporten läggs upp i tre olika kategorier. De är konstruktionen som en rubrik, föremålen som en annan och till sist skelettmaterialet. En sammanfattning avslutar avsnittet. Konstruktion När det gäller konstruktionen kan vi nu säga att vi har belägg för att de tre pelarna är uppförda först medan muren läggs till senare. Att det är olika tider syns när man tittar närmare på den dåliga sammanbyggningen av dem. Pelarna är dessutom mycket välhuggna medan muren är rå i ytan, kanske för att putsas slät? Sannolikt har pelarna på något sätt varit vidbyggda med ett trädeck, trägolv, då de understa stenarna inte är välhuggna så som de över. Det tyder på att de undre stenarna aldrig varit avsedda att synas. Det är alltså uppenbart att pelarna och galgmuren tillkommit vid olika tidpunkter. Av de olika sätten att arbeta med kalkstenen är det sannolikt så att pelarna kommit till under tidigast 1100-talet och mer sannolikt 1200-talet medan den omgärdande muren läggs till under senare delen av 1600-talet. Under andra halvan av 1600-talet finns också en generell övergång till att frångå hängning till förmån för halshuggning i Sverige. Kanske- troligen- gäller det även för Gotlands vidkommande även om det statistiska arkivunderlaget är knappt. Möjligen är övergången från hängning till halshuggning orsaken bakom murens uppförande. Föremålen Det som skulle vara rackarns lön, alltså det han kunde ta från dem som avrättats, verkar ligga kvar i stor utsträckning! Detta var förvånande. Under galgen påträffades många vardagsföremål, särskilt knappar, spännen och söljor. Det som skulle vara rackarns lön, nämligen det han kunde ta från de avrättade, verkar ligga kvar i stor utsträckning! Det är framförallt söljor och spännen som påträffats som en stor fyndgrupp. Den spets (fnr.29) som påträffades kan ha haft funktionen av att fästa upp kroppsdelar med i samband med stegling eller kanske ännu mer sannolikt i samband

18 18 med uppfästning på pålar. Den kan också vara spetsen på ett stickvapen och skulle i så fall kunna ge lite stöd åt stridshypotesen. Även en krok påträffades (fnr. 77, fig.11), möjligen har även den haft funktionen av att fästa upp något med, framförallt i så fall ett huvud eller en och hand. Exempel på det finns i Vadstena där man påträffade ett kranium med en krok kvar i (Karlsson, E., 2008). Skeletten Flera av skadorna på skeletten ger alltså osteologerna intrycket av att de har uppstått i krig snarare än vid traditionella avrättningar. Det skulle kunna tänkas att Galgberget fått tjänstgöra som gravplats för stupade fiender efter ett slag. Dock finns ingenting i det övriga fyndmaterialet som antyder detta (utom möjligen spetsen med fnr. 29 som skulle kunna komma från ett stickvapen). Rustningar etc. borde finnas i materialet om det handlat om soldater som begravts/ dumpats här så som i andra kända krigsgravar på Gotland. Kanske får man granska kända fakta beträffande steglingsproceduren för att förstå skadorna som åsamkats de individer som ligger begravda vid galgen. Historikern Jens Lerbom öppnar för nya tolkningsmöjligheter. Han berättar om ett par exempel som skulle kunna utgöra möjliga förklaringar till hur galgen utnyttjats. Jens Lerboms exempel är från Skåne och framförallt från det Skånska kriget ( ). Ur armébödeln Mäster Daniel Jönssons räkenskaper (Krigsarkivet, Stockholm, Militeräkenskaper 1678) En bonde som dränkt sig själv steglad vid Kristianstad (fol. 511v) Två dödskjutna snapphanar steglade vid Vanneberga (fol. 513v) En dödskjuten snapphane steglad vid Vanneberga (514v) Ur Krigshistoriska handlingar i RA (sign: M 1336 opag.) En ihjälskjuten snapphanekapten, Lille Mads, som begravts av snapphanarna i en kista. Förts till tingsplatsen därefter ställs på galgbacken med avslaget lock. Sätts på två pålar högre än de andra. (Som spetsas, halshuggs, steglas och rådbråkas) (Lerbom 2008). Detta är något att ta i beaktande även när det gäller den här avrättningsplatsen. Riktiga begravningar När det gäller de två riktiga, kristna gravarna finns många frågetecken. Gravskicket antyder att man behandlat de två gravlagda med stor respekt, mycket större än vad man kan förvänta sig gentemot någon som avrättats. De låg i öst-västlig riktning där de gravlagda individerna lagts ned med huvudet i väster enligt kristen sed.

19 19 De har fått huvudena återplacerade där det satt innan det höggs av och inte mellan ben, knän eller fötter som annars verkar förekomma då man vill markera något. De var placerade i riktiga begravningskistor De hade halshuggits med svärd. Personen i den övre kistan har haft en huvudbonad av vilken vi bara hittat bronsbeslag. Alternativet skulle vara att en svepning hållits ihop med små beslag. När de har grävts ned har äldre gravar/nedgrävningar påträffats och de benen har bara slängts över den övre av kistorna och brevid den undre. Det tyder på att kistorna lagts ned vid ett och samma tillfälle. Vilka som begravts på det här omsorgsfulla och högst religiösa viset kan man bara spekulera om. Sannolikt får vi leta i de högre samhällsskikten. Det spekulerades tidigt om det kunde vara de båda borgmästare som avrättades i Visby 1342, Herman Swerting och Johannes Moop. Med den daterande analysen i hand verkar det inte vara så. Det är fortfarande rimligt att personerna ändå går att hitta vid en jämförelse med dokumenterade händelser från den tiden. En fråga att ta med sig utöver här uppräknade problem blir också att reda ut hur det förhåller sig med marken under galgen. Att bli begravd under galgen kanske inte, som man tidigare antagit, varit en skärpning av straffet utan tvärtom, en möjlighet att begravas i en om inte vigd så i alla fall välsignad jord? De brända ben av människa som påträffats har ju lagts in där efter att ha bränts någonstans utanför galgen. Anledningen till att man bemödar sig med att samla ben från bålresterna och gräva ned dem innanför galgen kan vara en indikation ytterligare på att det är så. Kanske har det förändrats över tiden. Utöver detta finns också graven med RAÄ-nummer 136 att förhålla sig till samt de uppgifter som Stenberger lämnat i två skrivelser. Frågan är då varför vissa uppenbarligen hamnar innanför galgens avgränsande mur medan andra hamnar utanför. Sannolikt har rackaren i Visby haft till uppgift att begrava människor som dött av andra anledningar än genom avrättningar. Kanske kan också självmördare till exempel ligga här och de kan ha hamnat utanför galgen. Sen vet vi i dagsläget inte hur det såg ut innan den stenmur som omger galgen idag fanns. Antingen fanns då ett trästaket eller ingenting vilket gjort begravningsplatsens avgränsning odefinierad.

20 20 Populärsammanfattning Redigerdad version av en tidigare publicerad artikel i Populär arkeologi Nr 3/2008 Rosornas, ruinernas och dödens stad! Visbys galge är en välbevarad svensk kulturmiljö. Galgen som plats och symbol för dödsstraffet, statens och kyrkans makt, var ett synnerligen viktigt inslag i livet förr. Den dödsdömde fången var en viktig del av ett skådespel där han, eller hon, tillsammans med bödeln och prästen stod i fokus. Skådespelet var förstås en publik avrättning, något som förekom i Sverige fram till och med Konrad Tektors avrättning år 1876 i Stenkumla, Gotland. Visbys galge ligger högt och väl synligt på en klintkant norr om den muromgärdade innerstaden. Vägen till den från stan gick genom den norra stadsporten, Norderport, och upp för backen till man stod framför galgen på det karga krönet. Utmed vägen fanns en gång tre kors där man erbjöds ett sista tillfälle att förlika sig med sitt öde. Visby stads galge består av tre stycken pelare, vardera ca 6 meter hög. På dem har det, om man får tro avbildningar av andra liknande galgar, legat bjälkar och i de har man hängt människor. I somras gjordes en arkeologisk undersökning av galgen. Insikten om att man inte vet just något alls om en av Visbys mest kända platser blev för tung att bära och Länsstyrelsen Gotlands län öppnade plånboken. Resultaten var överväldigande. Där vi inte trodde vi skulle finna just någonting fanns ett kvarlevor av ett trettiotal personer, knappar av koppar, tenn, horn och ben, ringspännen av brons och järn, skospännen, ett bokbeslag och ett klackjärn. Då är ändå bara omkring 16 m 2 av den totala ytans 118 m 2 undersökta. Man tycker kanske att det är uppenbart att det ligger människor begravda på en galgbacke. Det var vi också övertygade om, men inte att de låg så många rakt under galgen, det kunde vi inte tänka oss. Runt omkring på galgberget vet vi att det finns begravda människor, men som sagt, inte under galgen inom muren. Det verkar om inte annat opraktiskt. Här går berget i dagen bitvis och jordmånen är synnerligen tunn. De preliminära osteologiska bedömningarna är förtjänstfullt gjorda av Elin Brödholt och Richard Blücher. Även Caroline Arcini har bidragit med gedigen kunskap och värdefulla kommentarer.

21 21 D.21 Januarii utanför Staden rättad Det var inte bara hängningar som utfördes vid galgen utan även halshuggningar genomfördes här. För vissa brott kunde dessutom straffet skärpas till att handen skulle huggas av innan man blev halshuggen. När skarprättaren eller bödeln utfört sitt arbete till belåtenhet kunde man dessutom få de avhuggna delarna uppsatta på stegel, ofta vagnshjul eller pålar för att avskräcka andra från brott, androm till varnagel. Två avrättningar från 1758, kända i arkiven och här hämtade från nätsidan Rötter, utgör exempel på straff. Då dömdes nämligen Jöns Schrants för barnamord. Jöns brott och straff beskrivs så här: Barnamördaren Jöns Schrants sitt egit Barns mördare, efter Hoffrättens Utslag, hans högra hand och sedan Hufwudet af Skarprättaren afhuggne, samt hufwudet och hand på en Påle upsatte och den öfrige kroppen ther jämte uplagde på 4 Stegel. D.21 Januarii utanför Staden rättad. Framförallt kvinnor kunde istället få straffet skärpt genom att brännas på bål efter avrättningen. Också det verkar ha gjorts vid galgen eftersom det ligger brända ben inom galgens omgärdande mur. Det andra exemplet från 1758 anger att Helena Jacobsdotter från Gammelgarn för Barnamord, blifwit Halshuggen och i Båle bränd d. 6 December 1758 (Rötter). Först halshuggning, sen bålet. Att bränna folk levande måste betraktas som mycket ovanligt i Sverige. När det gäller konstruktionen törs jag påstå att de tre pelarna är uppförda först och att muren läggs till senare. De tre pelarna är byggda av släthuggna kalkstensblock, 17 synliga och ett artonde under markytan. Sannolikt har pelarna på något sätt varit vidbyggda med ett trägolv. De understa stenarna är inte alls släthuggna så som de över. Det tyder på att de aldrig varit avsedda att synas. För var det något gutarna kunde så var det att hugga sten! Går man vidare i byggnadsanalysen och tittar noga syns en skarv där pelarna och muren möts. Dessutom är pelarna släthuggna medan murens yta är rå. Av de olika sätten att arbeta med kalkstenen att döma är det rimligen så att pelarna kommit till under tidigast 1100-talet och mer sannolikt 1200-talet medan den omgärdande muren läggs till under 1700-talet. Kanske kan en övergång från hängning till halshuggning som den dominerande avrättningsmetoden vara orsaken bakom murens uppförande. Det finns många unga individer i det omfattande skelettmaterialet. Vi måste ställa oss frågan om Galgberget använts till annat än avrättningar. En 5-6 åring, flera personer mellan 10-20, samt märkliga skador efter våld gör oss konfunderade. Offer från ett krig eller steglingsskador måste tas i beaktande.

22 22 Två kistbegravningar! När det gäller otvivelaktiga avrättningar påträffades två stycken gravar där personerna halshuggits. De låg i två kistor staplade på varandra i öst-västlig riktning med huvudet i väster. Båda personerna har blivit halshuggna och de har fått huvudena återplacerade där de satt innan de höggs av. Det har alltså inte lagts tillbaka mellan ben, knän eller fötter som annars verkar förekomma. Personen i den övre kistan dessutom fått handen avhuggen. Höger hand låg nämligen vid höger öra medan armarna vilade över magen. Han hade en huvudbonad av vilken det bara återstår ett par bronsbeslag. Kistorna har lagts ned vid ett och samma tillfälle. Vilka som begravts på det här omsorgsfulla och högst kristet traditionella vis kan man spekulera om. Vi bör leta i de högre samhällsskikten, kanske till och med i den yttersta samhällseliten. De har trots avrättningen fått en omsorgsfull begravning, med bibehållna kläder (åtminstone en huvudbonad), de har lagts i kistor i öst-västlig riktning och grävts ned djupt, ca 0,8 meter ned i den synnerligen steniga och svårforcerade marken. Huvudena har dessutom huggits av med svärd, inte bila, vilket måste betraktas som ovanligt och förbehållet de högre stånden. Spekulationer En fråga av värde att reda ut är hur det förhåller sig med marken under galgen. I ett exempel som utspelade sig vid galgen i Stenkumla på Gotland 1694, berättas att Lars Larson som, för sitt begångne Tjufweri effter kongl. Rättens resolution af den 23 Juni skulle hängias, dödde wid utförandet, hwarför han under Galgen blef begrafwen (Rötter). Att bli begravd under galgen kanske inte, som allmänt antas, varit en skärpning av straffet utan tvärtom, en möjlighet att begravas i en om inte vigd så i alla fall välsignad jord? Prästen var i alla fall med här uppe och läste för den dömde och vad händer egentligen om man bekänner sina synder och ångrar sig inför gud? Skulle det i så fall vara anledningen till att brända ben flyttats hit från bålplatsen? Kanske förändras platsens betydelse över tid. Den sista avrättningen i Visby Den sista kända avrättningen vid galgen i Visby var klockan 11.00, onsdagen den 5 mars år Då halshöggs hattmakaren, mördaren och hustrumisshandlaren Anders Johannes Hasselberg. Den första bör ha varit på 1200-talet, men det är ännu en något osäker datering. Enligt Göran Lagers och Peter Klingsells förtjänstfulla sammanställning i Döden i skogen har 72 personer avrättats på Gotland mellan åren 1607 och Det är en siffra som grundar sig på domar och protokoll. Sannolikt finns ett stort mörkertal, tyvärr.

23 23 Avslutning Utöver den mängd av spridda ben som påträffades här fanns två stycken intakta gravar, regelmässigt utförda enligt kristen begravningssed. Detta, tillsammans med det faktum av många av skelettdelarna har skador som snarare antyder våld mellan människor i form av krig, väcker frågor om hur avrättningsplatsen egentligen använts. Undersökningen av galgen i Visby genomfördes under en intensiv sommarvecka I undersökningen deltog två arkeologer (Per Widerström och Johan Holm) samt två arkeo-osteologer (Elin Brödholt och Richard Blücher). Utöver de nämnda företogs undersökningen med deltagande av kursdeltagare i Länsmuseets satsning på förmedling av arkeologi. Tillgänglighet, populära presentationer och medialt intresse Undersökningen bevakades intensivt av media och resultaten har i flera tidningsartiklar i tidningarna Gotlands Allehanda ( , , ), Gotlands Tidningar ( , ) och Aftonbladet ). Undersökningarna har också presenterats i Sveriges Radio Gotland och genom direktsändning från undersökningsplatsen i Sveriges Radio Östergötland. På tal om Gotland, Gotlands kommunala taltidning som i första hand riktar sig till synskadade samt de som har läs- och skrivsvårigheter, har också undersökningarna och resultaten presenterats i längre rapportinslag. Undersökningarna har så här långt presenterats i två artiklar. Dels i Populär arkeologi (nr.3, 2008) där en sammanfattning presenterades samt i en kommande bok, Spaden och Pennan (Red. Torsten Svensson) där resultaten och dess innebörd diskuteras i artikeln De börjar inte förrän jag kommer. Föredrag har hållits på platsen vid upprepade tillfällen och under arkeologidagen ( ) anordnade länsmuseet ett föredrag med möjligheter för folk att få frågor och funderingar besvarade och diskuterade på undersökningsplatsen. Vid undersökningen användes ett telefonssystem för informationsförmedling, On Spot Story, för att möta allmänhetens intresse. Det innebar att de som besökte undersökningsplatsen kunde ringa ett samtal där man fick all ny information som kommit fram under dagen uppläst. För var dag som gick blev informationen längre allteftersom ny information lades till den föregående dagens. Detta var ett test som gav ett mycket bra resultat. Fördelen var förstås att man via ett telefonsamtal kunde

24 24 ta reda på vad som försiggick, men också (framförallt i det här fallet) att man kunde ringa när ingen var på plats för att berätta om undersökningen. Mer att läsa finns på On Spot Storys hemsida. ( Fortfarande finns möjligheten att lyssna på det som talades in via telefon direkt från undersökningsplatsen. Det gjordes av arkeolog Johan Holm. Vill du lyssna? Ring och slå kod Detta var en av de publika åtgärderna. Utöver detta innovativa försök förekom traditionella guidningar och spontanbesök. Vi räknar med att drygt 1000 personer besökte undersökningen medan drygt 200 personer ringde för information. Administrativa uppgifter Länsmuseet på Gotlands dnr: AD Länsstyrelsens diarienummer: Beslutsdatum: (muntligen Marie Louise Hellqvist, Länsstyrelsen Gotlands län) Beslutsdatum: (diariefört i efterhand pga sjukdom) Beslut enligt 2 kap 13 Landskap, län och kommun: Gotland Visby stad Fornlämning: RAÄ 72:1 Typ av fornlämning: Avrättningsplats Typ av undersökning: Arkeologisk förundersökning Orsak till undersökningen: Ben från människa har påträffats i markytan och det allmänna kunskapsläget om galgen i Visby, ett av stadens mest signifikativa monument, är mycket dåligt. Projektledare: Per Widerström Länsmuseets personal i fält: Per Widerström, Elin Brödholt Tid för undersökningen: Vecka 30, 2008 Rapportens text och bearbetning: Per Widerström Övrigt av akademiskt intresse: Svensson, S., 2007 Positivt besked på ansökan om dispens från grävningsförbud i Galgbergets naturreservat, på fastigheten Visby Galgberget 1:1 Delegationsbeslut, dnr Koordinater (RT 90): X / Y Anlays 14 C- Beta analytic Inc. Provnummer:

25 25 Beta analytic provuppgifter Mr. Per Widerstrom Report Date: 10/27/2008 The Gotland County Museum Material Received: 9/30/2008 Sample Data Measured 13C/12C Conventional Radiocarbon Age Ratio Radiocarbon Age(*) Beta /- 40 BP -18.8o/oo 290 +/- 40 BP SAMPLE: GALLOWN01 ANALYSIS: AMS-Standard delivery MATERIAL/PRETREATMENT: (bone collagen): collagen extraction: with alkali 2 SIGMA CALIBRATION: Cal AD 1480 to 1660 (Cal BP 470 to 280) CALIBRATION OF RADIOCARBON AGE TO CALENDAR YEARS (Variable s: C 13/C 12=-18.8 :lab. mult=1) Laboratory number: Beta Conventional radiocarbon age: 290±40 BP 2 Sigma calibrated result (95% probability): Cal AD 1480 to 1660 (Cal BP 470 to 280) Intercept data Intercept of radiocarbon age with calibration curve: Cal AD 1640 (Ca l B P 310) 1 Sigma calibrated results (68% probability): Cal AD 1520 to 1580 (Cal BP 430 to 370) and Cal AD 1630 to 1650 (Cal BP 320 to 300)

26 26

27 27 Referenser Arcini, C., 2008 Muntliga uppgifter Beta Analysresultat från Beta Analytic Inc. Brödholt, E., Arcini, C., 2008 Muntliga uppgifter Falck, W., 1971/1996 Rapport färdigställd 1996 utifrån Waldemar Falcks anteckningar och bilder från 1971 Karta saknas i rapporten så inprickningen är ungefärlig. Dnr , rapport ark und, RAGU. Karlsson, E., 2008 Gravar på Galgebergsgärdet, rapport 2008:105, RAÄ 35-38, kv Cisternen 6, Vadstena stad och kommun Östergötlands län Lager G Döden i skogen. Stockholm. Lerbom J Riksarkivets handling , uppgifter i mailkorrespondens Lundgren M Den vedervärdige mannen från Hellvi. Och litet om mannen som fick honom att slutgiltigt avstå från visade våldstendenser. Haimdagar 1/03 Nordisk familjebok Pettersson, AM., 2007 Skeletten i grusgropen. Gotländskt arkiv Rötter SOFI Stenberger, M., 1940: Arkivhandling med DNR 81/40, Länsmuseet på Gotlands arkiv Stenberger, M., 1940: Arkivhandling med DNR 108/40, Länsmuseet på Gotlands arkiv

28 28 Sundelin G., 1989 Bila, bål och begravning Dalarnas museum arkeologisk rapport 1989:4, fornlämning 51, S:t Skedvi socken, Säters kommun). Svensson, S., 2007 Positivt besked på ansökan om dispens från grävningsförbud i Galgbergets naturreservat, på fastigheten Visby Galgberget 1:1 Delegationsbeslut, dnr Svensson T., 1998 Blev någon mördad i Vall år 1442? Rökringar. Visby. Yrwing H., 1986 Visby hansestad på Gotland. Stockholm. Övriga källor och ytterligare information Sundelin G., 1989 Bila, bål och begravning Dalarnas museum arkeologisk rapport 1989:4, fornlämning 51, S:t Skedvi socken, Säters kommun). Yrwing H., 1986 Visby hansestad på Gotland. Stockholm. Digitala inmätningar finns på Länsmuseet på Gotland. Fynden förvaras i väntan på fyndfördelning vid länsmuseets norra magasin Ett mer utförligt fyndregister finns digitalt på samma magasin avdelningen för kulturmiljövård