Gjutarens hus. En slutrapport. Historiska byggtekniker Vikingatida byggande, Högskolan på Gotland 60 p. HT-07 till VT 08

Transkript

1 Gjutarens hus En slutrapport Historiska byggtekniker Vikingatida byggande, Högskolan på Gotland 60 p. HT-07 till VT 08 Av: My Bronner, Leif Ekengren, Petra Ensjö Einarsson, Alexander Nordin, Ragnar Söderman, Olov Tidemalm och Emma Osterman. Handledare: Magnus Sjöholm 1

2 Innehållsförteckning Inledning...4 Syfte...4 Frågeställning...4 Metod...4 Disposition...4 Fas Diskussioner med klassen...6 Hur bör byggnaderna vara placerade på tomten?...6 Husets dimensioner...6 Två rum...6 Väggar av pallisad och flätverk...6 Dörrar...6 Innertak...6 Tak...7 Boden...7 Överbyggt tak över gången mellan hus och bod...7 Syll...7 Latringrop...7 Upphöjning av golv...7 Staket...7 Detaljer Trädfällning och markröjning...10 Trädfällning i Julita 5-7 september Målsättning...10 Avsökning...10 Fakta om ekarna...10 Tillvägagångssätt...10 Problem...10 Analys...11 Sammanfattning...11 Trädfällning på Birka 4 6 februari Målsättning...11 Avsökning...11 Tillvägagångssätt...11 Analys...12 Markröjning på Birka 1 7 april Målsättning...12 Tillvägagångssätt...12 Analys...12 Produktion...13 Inledning...13 Träval...13 Stolpar...13 Pallisadplankor...13 Band...14 Syllar och överliggare...14 Åsar

3 Väggmaterial...14 Inpassning...15 Utmätning av husplanen...15 Stolpar...15 Pallisad...15 Tvär- och Långband...16 Väggfält...16 Tak...16 Bearbetning av timret

4 Inledning Rapporten är en presentation av resultaten från kursen Historiska byggnadstekniker vikingatida byggande i Högskolan på Gotlands regi. Projektet skedde i samarbete med Strömma kanalbolaget och Riksantikvarieämbetet. Rapporten är skriven av Alexander Nordin, Emma Osterman, Leif Ekengren, My Bronner, Olov Tidemalm, Petra Ensjö Einarsson och Ragnar Söderman Syfte Syftet med kursen är att lära tekniker för förhistoriskt hantverk och att själva bidra till kunskapsutvecklingen genom experiment. Att projektera och rekonstruera en specifik byggnad på Birka utifrån ett arkeologiskt material. Syftet med rapporten är att tillgängliggöra den information om Birkas husbyggande som vi tagit del av och resonerat och prövat oss fram till. Frågeställning Hur kan gjutarens hus från fas 2 i Birka rekonstrueras? Vilka metoder kan ha använts? Metod Vi började med att i samtal med Björn Ambrosiani, som ansvarade för utgrävningarna på Birka i mitten på 1990-talet, gå igenom det utgrävda materialet på en tomt i Birka. Utifrån detta och kurslitteratur från utgrävningar av andra vikingatida städer, gjorde vi ett rekonstruktionsförslag som framställdes och godkändes av Högskolan på Gotland, Riksantikvarieämbetet och Strömma kanalbolaget. Därefter började det praktiska arbetet med att konstruera huset. Allt gjordes för hand och en dagbok skrevs för att dokumentera våra upptäckter. Under hela arbetets gång har vi varit hänvisade att tänka ut lösningar på egen hand. På så vis har det varit en lärorik process och i forskningssyfte har det förhoppningsvis skapat några nytänkande lösningar. När huset var i princip klart sammanställdes rapporten, avsnitten skrevs av olika personer i klassen. Disposition Första avsnittet behandlar rekonstruktionens projektering, dvs. hur vi tänkte oss att rekonstruktionen skulle se ut innan vi började bygga och hur vi kom fram till detta. Avsnittet därefter handlar om markberedning. Därefter behandlas bearbetning av det råa materialet och tillverkningen av byggnadsdelarna med handverktyg. Sista avsnittet går igenom de problem och upptäckter vi stött på i monteringsarbetet. Dagboken, rapport om stenspräckning, rapport om inredning, information om Sigtunas staket och kapnota finns som bilagor. Källkritik Tyvärr har vi inte kunnat ange källor till en del av informationen i beslutsprocessen, eftersom vi vid den tiden inte var medvetna om att vi skulle skriva rapporten. Ett annat källkritiskt problem är att utgrävningsmaterialet från svarta jorden är svårtytt och att resultatet fortfarande är under bearbetning. 4

5 Beslutprocessen Av Ragnar Söderman och Petra Ensjö Einarson I undervisningen ingick att vi själva skulle upprätta ett förslag till rekonstruktion. I detta ingick översiktsritningar och ritningar över konstruktiva detaljer, modellbygge, upprättande av ungefärligt kostnadsförslag och kapnota. Till grund för beslutsprocessen ligger; Studier av grävningen Birka Gjutarens hus, fas 2. Studier av existerande konstruktionslösningar och grävningsmaterial från exempelvis Hedeby, Wolin, Gunnes Gård, Dublin och Birka. Utifrån detta har vi diskuterat lösningar enligt följande; Vi har siktat på att ta till vara på den kunskap om huset i fas 2 som finns, och till största möjliga del följa det i vårt förslag till rekonstruktion. Där materialet har varit svårtytt har diskussioner om möjliga tolkningar av materialet förts, varpå röstning avgjort det slutliga beslutet. Därefter har ritningar av husets fasader, sektionsritningar, planritning och situationsplan ritats upp. Dessa har legat till grund för vår modell. Vid ritningarna och modellbygget har ytterligare diskussioner av konstruktionslösningar förts och beslutats enligt ovan. Nedan kommer en sammanfattande redogörelse för de olika val vi har gjort utifrån det material som Björn Ambrosiani presenterade för oss. För mer utförlig information om varför vi har tagit vissa specifika beslut se bilaga Dagbok : Samtal med Björn Ambrosiani Vi hade ett möte med Björn Ambrosiani på riksantikvarieämbetet. Syftet var att få tillgång till delar av relevant källmaterial från Birkautgrävningen av ansvarig arkeolog. Han presenterade 5 bebyggelsefaser på en hustomt vid strandlinjen, där det vid sidan om boende, har bedrivits gjuteriverksamhet. Tomten är trapetsoid och sluttar ett par decimeter ner mot vattnet. Väster om tomten finns ett bryggfundament i sten och tätt stående störhål som kan ha utgjort en fiskkasse. På östra sidan finns en gränd. Gränderna runt tomterna ligger ett par decimeter nedanför tomternas marknivå. Staket och/eller diken fungerar som avgränsningar. Utifrån materialet började vi diskutera möjligheterna till rekonstruktioner. Vi klubbade igenom att använda byggnaderna i Fas 2 som en grund att jobba vidare utifrån. Fas 2 Under 800-talets tidigare decennier fanns en dubbelbod (som också fanns i fas 1). Den avdelas med kanthuggna stolpar. Inuti fanns rester av två tunnor och en korg. Parallellt med, på ett avstånd på ca 1 m från boden, har det tillkommit en byggnad som innefattar pallisaden som långsidovägg. Spåren efter de övriga väggarna är mer svårtolkade. Det finns enstaka större stolphål, lokalt varvade med störhål. Den västra långsidoväggen sträcker sig inte lika 5

6 långt söderut som pallisaden. Björn tolkar huset som ca 7,5 m, pallisaden sträcker sig till ca 10 m. Det finns en eventuell skarv i pallisaden, ca 6 m från strandgaveln. Byggnaden är trapetsoid och sjösidans gavel har en bredd på ca 4-4,4 m, medan den södra delen, 10 m in, är ca 5-5,6 m. I byggnaden, mot sjösida till, fanns en central härd i golvnivå. Ingången till huset kan ha varit placerad mot boden. Utomhushärd fanns på tomten. Generellt nämnde han också att dimensionerna på stolphålen var ca 10-15cm i diameter. Det fanns få fynd av större. Diskussioner med klassen Hur bör byggnaderna vara placerade på tomten? Vi var ense om att vi ville behålla pallisadväggen och dess förhållande till gatunätet. För att få bebyggelsen att passa in på den tomtindelning vi fått på Birka, blev vi tvungna att som första steg spegelvända tomten med argumenten att pallisadväggen borde ligga ut mot gränden. Som skydd mot gatan och/eller för att visa upp en rikare fasad. Husets dimensioner Materialet från fas 2 är otydligt vad det gäller huslängden, men vi tolkar att en gavelvägg har gått 7,95m från sjösidans gavel. Sjösidans gavel gör vi 4,45m och den andra gaveln 5,1m. Måtten går jämt upp i alm och fot. Trapetsoida formen beror på att huset legat på en strandtomt. Gatunätet går ut radiellt från strandlinjen vilket ger trapetsoida tomter och hus i materialet. Två rum Argumenten för flera rum är, att gör man en mellanvägg så kan man ha takbärande stolpar inbyggt i mellanväggen. Taktyngden blir därmed lättare att bära upp. Magnus menar att ett hus i stadsbebyggelse, ca åtta meter långa, har i regel flera rum. Fynd indikerar att det bedrivs olika verksamheter i olika delar av huset, exempelvis att härden är förskjuten till ena sidan av huset. Det innebär troligen att huset har varit rumsindelat. I och med husets längd anser vi dessutom att en rumsindelning är logisk pga. att man kan reglera värmen från härden bättre. Det lilla rummet gör vi efter diskussioner till 2,6m, det motsvarar 8,5 fot, lagom stort för hantverksaktivitet. Väggar av pallisad och flätverk Argumenten för pallisadvägg enbart på grändsidan, var att det konkreta utgrävningsmaterialet visar på detta. Användandet av blandade väggtekniker är intressant som fenomen och att väggen ligger ut mot vägen skapar teorier om dåtidens prioriteringar. Blandtekniken verkar enligt Magnus inte heller vara allt för otrolig, utan snarare trolig med tanke på livscykeln med slitage, lagningar och tillbyggnader. En blandad väggteknik är även intressant tekniskt för oss. Dörrar Från härden i huset leder ett lerlager rakt ut i förrådet i fas 2. Härden har troligen därför legat rakt för dörren. En ytterdörr in till lilla rummet (gavelsidan) bör också finnas pga. att det är vanligt i stadsmiljö. (Hedeby, Dublin) Det blir också lättare att ta sig ut på tomten i hantverkssammanhang, samt att det är praktiskt att ha två ingångar till ett hus rent säkerhetsmässigt. En dörr i mellanväggen bör finnas pga. att det blir lätt att ta sig mellan hantverksdelen och bostadsdelen samt att det går att reglera rök och värme bättre. Innertak Det bestämdes att vi skulle bygga ett innertak. Det skall fungera som värmebesparande, skydda mot rök när kallare temperatur gör att röken sjunker, samt förvaringsutrymme på 6

7 ovansidan (som troligen skulle blir fritt från skadedjur). Vi funderade på att spänna upp skinn ovanför elden för att skydda taket. Tak Enligt Ambrosiani är vass troligen det vanligaste taktäckningsmaterialet under Birkaperioden. Stolpdimensionerna rent allmänt på birkautgrävningen kan vara för klena för torvtak. Bundet vasstak är svårt att styrka i de arkeologiska materialen. De flesta rekonstruktioner har vasstaket bundet med historiska metoder. Ett obundet tak skulle i vårt fall visa på en trolig variant. Boden För att ha en bod talade lojaliteten till det specifika materialet. Att ha boden som ett förråd för exempelvis mat och arbetsmaterial styrks av fynd av förvaringstunnor. Gårdsbildens komplexitet bidrar till helhetsupplevelsen och gör det lättare att inrymma alla funktioner. Närheten till huset är praktisk och det finns ingen anledning att lägga boden i annat förhållande till huset än vad som är fallet i fas 2. Vi tolkar dimensionerna till 6x1.8m med öppen långsida mot huset. Boden verkar inte ha haft några kraftigare stolpar, utan vart konstruerad av störar, 3-6 cm i diameter. Det finns i Dublin hus med samma konstruktion. Det finns inget takdropp mellan huset och förrådet, det kan tala för tak som täcker gången. Bodens tak kan bestå av klovor. Det är lätt att lägga, väger lite, består av lite material och duger för uthus. Ytan på taket blir ca 3x6 m. Överbyggt tak över gången mellan hus och bod Argumenten för att ha gemensam tak var att det med enbart en meters mellanrum mellan byggnaderna så skulle man få takdropp i regnväder och snöfall på vintern. Gången skulle därmed bli väldigt blöt/lerig, och i snöväder måhända oframkomlig. Detta blir ohållbart med tanke på att indikationen för bodens öppning ligger åt detta håll, (boden saknar vägg på denna sida enligt materialet i fas 2) samt att en dörr på huset har en möjlig ingång där. Vi gör ett separat tak för boden, men som sträcker sig in till huset. Därmed slipper man glipan mellan byggnaderna. Syll Argumentet för träsyll var att den lerklinade flätverksväggen sjunker av tyngden efter några år och drar därmed ur störarna ur väggbanden. En träsyll för själva flätverket kan därför vara bra för att väggarna inte ska kollapsa. Vi kom även fram till att stensyll skulle användas vid behov, dvs. om marken lutade för mycket. Materialet från fas 4 har denna konstruktion. Latringrop Argumentet för att ha en latringrop på tomten var att det fanns en sådan enligt materialet i fas 5. En latringrop kändes också tillförande och logisk för gårdsbilden. Vad vi har uppfattat av Björn Ambrosiani så var latringropar vanligt förekommande. Vi enades därför att en latringrop med flätverksinlägg skulle grävas i mån av tid. Upphöjning av golv Argumentet för ett upphöjt golv var att det har förekommit i Birka. Staket Vi vill inrama tomten med staket, för bättre helhetsbild av materialet. En öppning i tomtgränsen (staketet) bör av smidighet ligga på sjösidans kortsida. 7

8 Bostadshus med bod Mått- Längd: 7.95m Bredd: Östra gaveln 4.45m, västra gaveln: 5.10m Huset ligger 1.40m in på tomten från öster. Norrsidan består av pallisadvägg 7.95m lång. Pallisadväggen fortsätter 2.55m utöver detta. Den är sammanlagt 10.50m lång. Skjulet som ligger 1 m från södra långsidan är 1.80x 6 m 8

9 Detaljer 9

10 Trädfällning och markröjning Av Leif Ekengren och Emma Osterman Trädfällning i Julita 5-7 september 2007 Målsättning Att medelst genomsökning av ett skogsområde finna för husbyggnation lämpliga ekar samt fälla, aptera och klyva dessa till lämpliga bitar på traditionellt sätt. Avsökning Genom att genomsöka ett mindre skogsparti fann man, efter att ha förkastat ett tjugotal träd, två lämpliga ekar. Ekarna hade rak, för ändamålet lagom grov stam, högt sittande krona utan kraftiga grenar under 15 meter och saknade synlig vridning i barken. Växtplatserna var även lämplig för avverkning med större ytor runt stammen som lätt kunde rensas från vegetation samt områden i fällriktningen utan grövre, hindrande träd. Området som träden växte i bestod av tät blandskog med inslag av ek, gran, björk och ask. Marken var i stort sett plan, på sina håll något sumpig och med bitvis tät undervegetation. Fakta om ekarna Höjd Ålder Diameter Använd volym Total volym Vattenmängd32 % Växtsätt Ca 28 meter 110 år Vid fällhugget centimeter Ca 2 kubikmeter Uppskattad till 2,6 kubikmeter Frodvuxet, vilket innebär att årsringarna låg relativt glest och att trädet därför haft en snabb tillväxt. Tillvägagångssätt Vi började med att göra ett borrprov med en märgborr för att försöka att fastställa ålder, växtsätt samt om kärnan var frisk. Ekarna fälldes därefter med yxa med ett fällhugg ca 60 centimeter ovan mark. Stammen apterades sedan i tre femmeterslängder, vilket befanns vara lämpligt med tanke på att kronans grövre grenar sedan gjorde virket olämpligt. De grövsta femmetersstockarna delades sedan i två delar om ca 2,4 meter, varefter den ena klövs med järn- och träkilar i två delar. Den ena halvan klövs sedan i ytterligare tre delar. Vid apteringen fick vi tillse att den ena huggytan var rak och vinkelrät mot stammen och att den andra, snedställda huggytan skulle påbörjas ca 25 centimeter från den första. Snittet skulle helst huggas lodrätt utifrån och in mot stammens mitt. Vid klyvning kan man utgå från märg- eller barksidan, men tillse att sprickbildningen alltid går ner till märgen. Klyvningen skall alltid ske så att man har lika stor volym av stocken på varje sida av klyvstället. Där så behövdes barkad vi stocken för att kunna följa sprickbildningen och i något fall försöka påverka denna. Träkilarna bör lämpligen vara av hårt virke (t ex ek) och spetsade till en relativt spetsig kil. Problem Vi hade en del problem vid klyvningen och när vi hade fått isär den första stocken såg vi att denna hade flera kvistar, vilket fick klyvningsstället att bli ojämnt och svårkluvet. Eken var visserligen rakvuxen, men märgen var trots detta svängd, vilket vållade oss en del bekymmer. 10

11 Analys Fällningen av träden gick helt enligt planerna. Fällhuggen och fällskären var väl anpassade och träden la sig där vi hade planerat. Vid apteringen var vi för försiktiga och högg inte ut tillräckligt stora huggytor, utan gjorde snitten för smala och fick sedan problem på slutet då snitten blev djupa och smala. Vid klyvningen började vi med att göra kilar som var alldeles för mjuka och lite för långa. Några var inte heller tillräckligt spetsiga. Grenarna inne i stammen gav oss en del bekymmer och vi kom i ett fall snett, då sprickbildningen inte gick mot märgen. Troligen skulle vi ha börjat klyvningen från barksidan i stället för från märgsidan. Sammanfattning Även om det var en del hårt arbete så var det förvånansvärt enkelt med rätt teknik och med en lämplig stam kan resultatet bli mycket bra. Det var intressant att pröva olika typer av yxor och deras användningsområden. Trädfällning på Birka 4 6 februari 2008 Målsättning Att medelst genomsökning av ett skogsområde finna för husbyggnation lämpliga tallar samt att fälla och aptera dessa till lämpliga längder på traditionellt sätt med yxa. Avsökning Gruppen blev anvisad ett mindre skogsparti ca 500 meter sydost om Björkö by där avverkningen kunde ske. Området bestod av blandskog där gran dominerade, med där det fanns en hel del tall och mindre inslag av björk och andra lövträd. Marken var svagt kuperad med en del stormfällda träd. På sina håll var den något sumpig och bitvis var undervegetationen tät. Vi fördelade oss på grupper om två, med viss rotation under de tre dagarna. Varje grupp skulle söka upp och fälla lämpliga tallar. Kriterierna på lämplighet var en rak, icke vriden stam, helst med ett grenverk som började så högt som möjligt. Diametern i brösthöjd borde ligga på ca 25 centimeter. Dessutom skulle den kunna fällas så att den inte skadade omkringliggande skog och var lätt att komma åt vid apteringen. Före fällning barkades stammen av upp till axelhöjd för att ha en del av arbetet gjort samt för att vi lättare skulle kunna lägga avhuggningen. Tillvägagångssätt. Under de tre dagarna fälldes 17 tallar med fällhugg ca 60 centimeter ovan mark. Dessa hade en ungefärlig total längd av 22 meter och var drygt 100 år gamla. Veden var tämligen tätvuxen. Den totala volymen av tallarna har uppskattats till ca 6,5 m3. Några av tallarna barkades då detta är lättare direkt efter fällning, men personalen som skulle frakta undan dem ansåg att de blev alltför svåra att hantera och dessutom kunde det fastna sten och grus i virket, vilket kunde skada yxorna vid tillhuggning. Vi valde ut träd som om möjligt stod relativt fritt, men i ca hälften av fallen fick vi röja undan mindre granar för att komma åt ordentligt. Själva fällningen gick mycket bra och det var endast ett träd som fastnade i omkringliggande träd och fick dras loss med rep. Under de tre dagarna fälldes och apterades således 17 tallar med fem den första och den sista dagen som båda var kortare p.g.a. resorna till och från Björkö. Detta innebär att vi under en normaldag kunde fälla och aptera sju till åtta träd på tio personer. Uppskattningsvis tog det för varje grupp ca en halv timme att finna ett lämpligt träd att fälla. Själva fällningen kunde sedan ta ca en timme. Varje träd apterades efter fällningen i genomsnitt tre delar. Varje aptering tog 11

12 mellan en halv och en timme. En tredjedel av träden barkades på plats och samtliga barkades av ca en meter runt fällhuggen. Stammarna apterades enligt följande: 9 meter 6 meter 5 meter 4 meter 3 meter 2 meter 3 stycken 8 stycken 5 stycken 5 stycken 22 stycken 3 stycken väggband och åsar tvärband och takstolpar takstolpar och golvsyll raft hörnstolpar och palissad golvsyll Detta innebär att vi fått ut i genomsnitt 11,3 meter användbart material ut varje träd. Analys Fällningen gick helt enligt planerna utan några intermezzon. En del tid gick åt för att finna lämpliga tallar, och det var svårt att hitta klenare dimensioner som skulle ha behövts till åsarna. Markröjning på Birka 1 7 april 2008 Målsättning Att med hjälp av vikingatida hjälpmedel om möjligt röja av vår tilldelade tomt på Ångholmen från sten och träd. Tomten upptog ca 10 * 12 meter mark och bestod av en svag sluttning översållad med sten av varierande storlek och med tre större träd. Tillvägagångssätt Av de stenar som vi kunde bära, rulla eller dra med hjälp av en vidja byggde vi en stenmur utmed tomtens övre gräns. Denna stenmur blev ca 90 centimeter bred, ca 75 centimeter hög och ca 10 meter lång. Volymen uppgick till knappt 7 m3. Fem stenar valde vi att spräcka med hjälp av eld. Två stenar eldade vi runt hela där vi även grävde oss ner runt stenen så att elden skulle nå ett större område. Den ena sten eldades i 13 timmar totalt, den andra i 4 timmar. Båda begöts sedan med vatten för att spricka. De andra tre eldades på en sida under kortare tid, varefter vi spettade bort det som spruckit loss och eldade vidare i etapper. De tre träden höggs ner med yxa varvid en relativt hög (ca 60 centimeter) stubbe lämnades för att vi skulle få lättare att ta bort rötterna. Dessa frilades sedan med hjälp av spade. När detta arbete var avslutat återstod de tre stubbarna samt ett femtontal större stenar, varav de flesta låg djupt i jorden. Några av dessa stenar lyckades vi släpa och dra ner till kajen mot vassen. De övriga stenarna och stubbarna togs bort med hjälp av en mindre grävmaskin. Dels för att spara tid och dels för att stenarna var oss övermäktiga. De stenar som på detta sätt flyttades hade en uppskattad volym av 7 m3. För att lättare kunna frakta bort medelstora stenar tillverkade vi en bår av två kortare störar förbundna med ett rep som medelst dubbla halvslag växelvis förband störarna. Analys Vid stenspräckningen eldade vi onödigt mycket på den första stenen. Förmodligen hade 4 5 timmar räckt. Det är också oklart om det har någon större betydelse om man häller vatten på stenen eller inte. Vad vi dock kunde konstatera var att det var mycket lättare att spräcka en sten som bestod av bandgnejs med tydliga gångar av kvarts än en sten som bestod av homogen gnejs. Man kan välja att antingen elda runt stenen eller endast på en sida. I det senare fallet tar det längre tid, då man måste göra om processen ett flertal gånger. 12

13 Produktion Av My Bronner och Olov Tidemalm Inledning En viktig del i vårt husbyggande var att använda tidstypiska verktyg och undvika moderna metoder. Istället för meter och centimeter använde vi tum, fot och aln vid mätning, som ett exempel. Det kändes underligt till att börja med, men efter ett tag hade man vant sig. Till behuggning av ytor har vi mestadels använt en s.k. skäggyxa av vikingatida modell. Vid fällning och kapning använde vi främst en huggyxa som är baserad på ett fynd från vikingatiden, men på grund av yxbrist har vi använt även andra modeller. Främst kopior på fynd, men också modeller som inte härstammar från vikingatid. Det har varit en nyttig erfarenhet att kunna jämföra yxmodeller från olika perioder. Träval Det är ganska stor skillnad mellan de olika träslagen, både till utseende och hur det är att arbeta med dem. Ek är hårt och svårt att arbeta med när det torkat, däremot är det förhållandevis lättarbetat i färskt tillstånd, speciellt spräckning av stockar. I veden finns mycket mineraler som gör att verktyg snabbt blir slöa. Det medför ett ständigt vässande och slipande av det verktyg man arbetar med. Furu däremot är ganska lättarbetat i både torrt och färskt tillstånd, men kvistar ställer till stora bekymmer när veden har torkat. Till de flätade väggarna tog vi lindsly ute på djurgården. Stolpar Vi valde att göra hörn- och väggstolparna i ek och de långa takstolparna i furu. Vi snörslog stockarna för att få en rak linje att hugga efter. Var det mycket att ta bort på stockarna högg vi först ned spår till linjen med c:a en fots mellanrum innan behuggningen påbörjades. Hörnstolparna gjordes 6x6 tum. I början var vi väldigt petiga på att de skulle vara helt kvadratiska, men vi blev efter hand mindre petiga med det. De flesta blev tillverkade ur ekstockar som var ganska krokiga. Vi högg dem helt klara direkt, undantaget tapparna, som vi inte högg förrän vi var på plats och skulle sätta dem i backen. Väggstolparna valde vi att göra lite mindre. De blev till slut 6x5 tum, men i övrigt är det inget som skiljer dem åt. Takstolparna valde vi att inte hugga klart på direkten, eftersom det fanns tendenser till vridning i nästan all furu vi tagit ner. Istället grovhögg vi dem först och lät dem torka lite innan vi färdigställde dem. I alla stolpar höggs det tappar. De gjordes mellan 6 och 7 tum långa för att gå igenom både lång- och tvärband. De flesta höggs 2,5x2,5 tum tjocka. Tapparna på takstolparna skulle bara gå igenom överliggarna och blev därför kortare. För att hugga tapparna använde vi antingen fiskstjärtsyxa eller stämjärn. Det var viktigt att nackarna blev jämna, annars låg inte band och överliggare stadigt och rakt. Pallisadplankor Dessa gjordes av halvklovor som vi spräckte fram ur furustockar. De var mellan 1 och 1,5 fot i bredd och höggs från början drygt 3 m långa. De kortades senare av till 2,7 m, för att vi skulle ha lite marginal på längden. Samtliga plankor barkades och blev skrapade i flera omgångar eftersom vi inte ville ha någon brun innerbark kvar på dem. I överändan gjordes en 13

14 avbladning som var bortåt 20 tum lång och i smalaste ändan minst 2 tum tjock. En spräckning tog mellan 30 och 60 minuter för två personer, beroende på kvistighet och vridning. Det var noga att vända stocken emellanåt för att hålla koll så att inte sprickan drog iväg. Efter det kanthögg vi plankorna jämnade till baksidan, men vi behöll en ganska grov yta då väggen ska lerklinas på insidan. I vridna stockar kan man med fördel hugga ett spår igenom splinten för att underlätta för sprickan att gå rakt. Detta moment är det som tar längst tid. Bladningen höggs genom att ställa plankan på sidan och sedan hugga med skäggyxan. När en snygg svängning var klar putsade man till ytan med yxan, skavjärn eller bandkniv. Nackdelen med att använda bandkniven var att ytan blev konvex. Band Vi tillverkade två långband och fem tvärband. Tvärbanden grovhögg vi först för att låta dem torka och vrida sig innan vi finhögg dem. Långbandet på pallisadväggen höggs 6.5 x 5 tum och gjordes i två delar med en skarv på mitten. Det gjordes även en skåra för pallisadväggen som var 2 x 2 tum. För att göra den använde vi fiskstjärtsyxa och ett dragjärn. Att göra den tio meter långa skåran tog ungefär 16 timmar för en person. Att hugga det kortare långbandet tog ungefär mantimmar att hugga i rätt dimension, men med urtag och tapphål får man nog lägga till ytterligare 5 timmar. Att tänka på när man ska välja virke till långbanden är att välja så rätvuxna träd som möjligt och låta dem torka sakta så de vrider sig så lite som möjligt. Syllar och överliggare Syllarna är av väldigt enkel modell. De är helt enkelt fyrkantiga stolpbitar som ligger löst mellan stolparna. Den enda utsvävningen vi gjort är att göra dem något smalare upptill. Annars är det bara hål borrat för väggkäppar. Hålen gjordes med skedborr och det gick förvånansvärt snabbt att göra dom. Mellanrummet mellan käpparna är c:a 15 tum och 7 tum från stolparna. Överliggarnas roll är att hindra takstolparna från att böjas i överänden av takets tyngd. De gjordes av samma virke som syllarna men något tunnare. I varje ände höggs ett tapphål. Det tar ungefär fyra timmar att göra en överliggare och ungefär lika lång tid att göra en syll. Åsar Åsarnas funktion är att bära upp taket. De är gjorda av två stycken, förhållandevis smala furustockar på 8,5 meter. Då de är runda är det bara barkning, finhuggning av kvistar och urtag så att de ligger stadigt på överliggarna. Väggmaterial De vidjor vi använde togs på Djurgården. Från början var det tänkt att vi skulle ha använt hassel från Björkö till käpparna i väggarna. Det visade sig att bland de vidjor vi tagit de som var grova nog att använda, så vi valde att inte lägga någon tid på att plocka nya. Vi experimenterade med glesare flätning än de som redan finns i de tidigare rekonstruktionerna och det gjorde att flätningen gick betydligt snabbare än vi hade räknat med. 14

15 Inpassning av Alexander Nordin, Petra Ensjö Einarsson och Ragnar Söderman I detta avsnitt vill vi redogöra för iakttagelser och uppkomna problem vid inpassningen av byggnadsdelarna till huset Uppmätning av husplan Stolpar Pallisad Tvär- och långband Väggfält Tak Utmätning av husplanen När vi mätte upp planen var vi inte tillräckligt noggranna. (Långsidorna blev först lite för långa, vilket gjorde att uteplatsen blev för liten och byggnadsdelarna blev för korta: felet åtgärdades i tid.) Vi glömde även att ta diagonalmått, vilket resulterade i att huset inte blev liksidigt trapetsoid. Detta har i förlängningen gjort så att ingen vinkel i huset blivit som en annan och således försvårat inpassning med band som vi beskriver nedan. Stolpar Efter att ha mätt ut stolparnas positioner, grävde vi ner hörnstolparna cm. Vi hade problem med att stolparna ändrade lutning för att de inte var låsta i överkant. När vi skulle använda en inpassad och lodad stolpe som referens hade den ofta hamnat ur läge, vilket medförde fel i nästa stolpes placering. Tvärbandens längd påverkades även av detta, se nedan. När vi började loda stolparna innan vi sammanfogade dem eller använde dem som referenser för andra delar, blev det lättare och vi fick mindre fel i sammanfogningarna. Pallisad Herregud så snett det blev! Att få pallisadklovorna att stå i linje både i nederkant och i överkant var svårt. Vi försökte bygga på klova efter klova och anpassa höjden med hjälp av ett spänt snöre. Dessutom försökte vi få väggen att gå rakt emot den övre (västra) siktpunkten genom att spänna en lina mellan stolparna i nederkant. Överkantens linje, sett från gaveln, tittade vi inte alls på och då hamnade klovorna ur lod när långbandet lades på. Dessvärre kom de då att luta utåt och man fick intryck av pallisaden föll ut. Vi fick gräva upp flera klovor och flytta ut dem i nederkant. Det försvårades av att vi redan fyllt igen med jord, det är bättre att inte fylla med jord förrän man är säker på att det sitter rätt. Det blev ytterligare felmarginaler när långbandet skulle på. Vissa pallisadklovor visade sig vara för höga, andra vridna, det var svårt att veta vilken som tog i så att det inte gick på. Klovorna på mitten satt lite lägre och det gjorde tillsammans med skarven i långbandet (som också sitter på mitten) att linjen blev V-formad, kanske för att snöret slackade lite. Vi fick sänka ena delen av väggen på grund av detta. Det blev lättare när vi kom på att vi kunde stå i högläge och ha översikt över hela pallisaden medan vi passade in. Då såg vi tapparna i linje med varandra och klovorna hamnade i lod tack vare säkrad överkant. Sista delen av pallisaden passade vi in efter att långbandet kommit på. Då var det lättare att få det rätt på en gång. 15

16 En bättre arbetsmetod hade varit att lägga på bandet så tidigt som möjligt. Är inte det möjligt är det viktigt att ha siktlinje över pallisaden från högre position. Slutligen bör man inte fylla på med jord för tidig, utan bara säkra med sten, i händelse av att klovorna måste flyttas. Tvär- och Långband Det huvudsakliga problemet med inpassning av tvärbanden berodde på att vi inte fixerat stolparna innan vi kapade och la på dem. Detta ledde till att tapphålen fick vidgas i efterhand för att vi skulle kunna justera stolparna och lägga på långbandet. Detta ger en försvagning i konstruktionen. Detta hade kunnat förhindras om vi fortlöpande kontrollerat lod, samt haft överblick över tapparnas linje uppifrån även på den södra sidan. Gavlarna krävde ett speciellt tillvägagångssätt för att få på plats. Tvärbanden passades in med långstolparna och bockens överliggare sattes på plats. Därefter lyftes hela konstruktionen ner i hålen, vars djup tidigare anpassats, och gavelbandens tapphål placerades på hörnstolparnas tappar. Denna procedur fungerar bra under förutsättning att man är tillräckligt många. I och med att huset var trapetsoidformat finns inga räta vinklar vid urhakningar mellan tväroch långband. Vi högg urtagen efter bandens tänkta bredd och höftade urtagens vinklar. Det fungerade inte så bra, utan skapade glapp i anläggningsytorna. Om man hade lagt på delarna och ritat vinklarna utifrån dess slutgiltiga position så hade vinklarna stämt bra och glapp hade kunnat undvikas. Ett alternativt sätt som vi prövade, var att spänna en snörslå mellan hörnstolparna när tvärbanden satt på plats. Då fick vi en linje i rätt vinkel att hugga efter. Väggfält De södra, västra och östra fasaderna har flätats och lerklinats i väggfält som avgränsas av husets stolpar. Som störar till flätverket har grövre sly av lind använts, samma som vi har flätat med men i större dimension. I efterhand har vi kunnat konstatera att grövre störar hade varit att föredra för att få en stabilare vägg. Även tunnare sly till flätning hade varit önskvärt då de kom att böja störarna i sidled pga. sin tjocklek, och väggen blev mer svårflätad än nödvändigt. I stolparna har rännor tagits ut för att slyet skall kunna passa där i. Dessa har inte alltid varit tillräckligt djupa och det har lett till att slyets längd har behövt vara precis exakt. Djupare rännor hade gett en större marginal i inpassningen med färre kasserade pinnar och mindre efterarbete som följd. Tak När åsarna skulle upp hade vi inte tagit ställning till hur de skulle fixeras vid bockarnas överliggare. Vi fick ta ner dem och göra ett inhugg med klack mot mitten. Finjusteringen skedde på plats med åsarna uppe. Vi hade med fördel kunnat anpassa åsarnas inbördes avstånd i de olika ändarna. Då hade takvinkeln kunnat bli likartad i båda gavelsidorna. Som det är nu gör trapetsoiditeten tillsammans med marklutningens utjämning att vinkeln skiljer sig en del från ena sidan till den andra. Raften lades och dymlades i åsarna och fälldes delvis in i banden. Viktigt att tänka på var att läkten skulle ligga bra an mot alla raft. Då kunde de inte bukta uppåt eller inåt i huset. Slängar på raften lades längs med i takets plan. Olikheter i raftarnas tjocklek justerades genom infällning mot åsen. Läkten binds med bast diagonalt, varannan åt ena hållet och varannan åt andra. 16

17 Sammanfattning Utifrån det material vi fått av Björn Ambrosiani beslutade vi oss för att följa våra tolkningar av fas 2 gjutarens hur så långt som möjligt. Byggnaden ligger i 30 cm sluttning vilket vi har kompenserat för i östra gaveln, med 10 cm upp till väggbandet och 20 upp till nock. Planen är trapetsoid och har måtten ca 8 ggr 4,5 respektive 5 m. Vi har använt olika byggnadstekniker. En vägg är gjord i pallisadteknik och de andra tre i ramverk med lerklinat flätverk. Taket består av en rad bunden vass med därefter löst liggande halm som tyngs ner av hänglor. Detta är gjort efter förlaga från ett bevarat hus från historisk tid på en ö i Mälaren. Vi har även planerat att bygga ett uthus och en latringrop för att komplettera gårdsbilden, men detta hanns inte med. Det vi är osäkra på angående huvuddragen i husets uppbyggnad är följande; Husets exakta längd, då det störs av tidigare grävda diken. Stråtakets läggningsteknik. Huruvida pallisadplankorna var rundade som vi har gjort dem. Huruvida alla delar av de tre väggarna som inte är pallisad har varit lerklinade och huruvida det förekommit syll. Mycket arbete lades ner på förberedelser så som trädfällning, spräckning och markberedning. Vi la ner mycket tid på att välja träd utifrån vridning, rakhet och kvistfrihet. Den tiden var väl investerad, för virkeskvalitén är mycket viktig vid en manuell bearbetning. Det förekom dock ofta att träden vred sig mer i kärna än splint eller tvärt om. Vid markberedningen sattes vår improvisationsförmåga på prov, att tänka och inte bara använda råstyrka underlättar. Vi tillverkade till exempel hävstänger, bårar och bärselar. Stora stenar eldades på och spräcktes. Först provade vi med mycket eld varpå vi kylde med stora mängder vatten. Sedan upptäckte vi att det fungerade lika bra med en liten eld i ena ändan av stenen i kombination med spettning i sprickorna. Det som förvånar oss mest i produktionsprocessen är att det antagligen inte går så mycket snabbare att använda moderna tekniker än äldre, om man har som mål att få att se handgjort ut. Efterhand som man lärt känna träets olika egenskaper och lärt sig tekniken att hugga med yxa har det gått markant snabbare att tillverka de olika delarna till huset. För erfarna personer tar det inte speciellt lång tid att tillverka t.ex. en stolpe. I början var man väldigt försiktig, men man övade snabbt upp handlaget och lärde sig syfta rakt. Därför behövde man inte lägga ned lika mycket tid på att mäta noga med tumstock i slutet av produktionstiden. I början var man också försiktig med att inte råka kapa de olika delarna för kort och la därför till lite väl mycket extra längd. Det medförde dock att det gick åt mycket tid till att kapa samma delar flera gånger. Att syfta och loda med ögonmått fungerade utmärkt. Det är värt att kolla på håll och från hög höjd för att få en god överblick. Husets trapetsoida form och lutning skapade svårigheter då vi inte gick helt systematiskt till väga från början. Formen resulterade även i att taket fick olika takvinklar i de olika ändarna av byggnaden. Lerkliningen bör läggas på från både in och utsida samtidigt, annars fäster inte leran så bra. 17

18 Foton: Är en sammanställning av klassens bilder. 18

19 Bilder 19

20 Markröjning och stenspräckning 20

21 21

22 22

23 23

24 Bearbetning av timret 24

25 25

26 26

27 27

28 Inpassning 28

29 29

30 30

31 31

32 32

33 33

34 Tak 34

35 35

36 36

37 37

38 Gjutarens hus 38

39 39

40 40