ANTAGNA TEXTER. Förenade i mångfalden. från sammanträdet. torsdagen den 15 januari 2009 EUROPAPARLAMENTET

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET ANTAGNA TEXTER från sammanträdet torsdagen den 15 januari 2009 P6_TA-PROV(2009)01-15 PRELIMINÄR UTGÅVA PE Förenade i mångfalden

2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING TEXTER ANTAGNA AV PARLAMENTET P6_TA-PROV(2009)0023 Budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan (A6-0488/ Föredragande: Véronique Mathieu) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan (2008/2152(INI))... 1 P6_TA-PROV(2009)0024 Likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (A6-0491/ Föredragande: Teresa Riera Madurell) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om införlivande och tillämpning av direktiv 2002/73/EG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (2008/2039(INI)) P6_TA-PROV(2009)0025 Situationen i Gazaremsan (B6-0051, 0054, 0056, 0057, 0058 och 0059/2009) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om situationen i Gazaremsan P6_TA-PROV(2009)0026 Situationen i Afrikas horn (B6-0033/2009) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om situationen på Afrikas horn P6_TA-PROV(2009)0027 Europeiska unionens strategi i Vitryssland (B6-0028, 0029, 0030, 0031 och 0032/2009) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om EU:s strategi i Vitryssland P6_TA-PROV(2009)0028 Srebrenica (B6-0022, 0023, 0024, 0025, 0026 och 0027/2009) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om Srebrenica P6_TA-PROV(2009)0029 Iran: fallet Shirin Ebadi (B6-0036, 0039, 0040, 0041, 0049 och 0052/2009) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om Iran och fallet Shirin Ebadi PE \ I

4 P6_TA-PROV(2009)0030 Guinea (B6-0037, 0042, 0043, 0044, 0045 och 0053/2009) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om statskuppen i Guinea P6_TA-PROV(2009)0031 Pressfrihet i Kenya (B6-0038, 0046, 0047, 0048, 0050 och 0055/2009) Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om pressfriheten i Kenya II /PE

5 P6_TA-PROV(2009)0023 Budgetkontrollen av EU-medlen i Afghanistan Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om budgetkontrollen av EUmedlen i Afghanistan (2008/2152(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner om Afghanistan och, särskilt, sin resolution av den 8 juli , med beaktande av konferenserna i Bonn 2001, Tokyo 2002 och Berlin 2004 under vilka Förenta nationerna, Europeiska unionen och det internationella samfundet lovade att lämna ett internationellt bistånd på totalt över EUR till Afghanistan och med beaktande av konferensen i London 2006, under vilken Afghanistanöverenskommelsen undertecknades, med beaktande av den nationella utvecklingsstrategin, som den afghanska regeringen antog i början av 2008 och som också är strategin för att minska fattigdomen i landet, med beaktande av konferensen i Paris den 12 juni 2008 under vilken givarländerna lovade mer än USD i bistånd till Afghanistan, med beaktande av de åtaganden som EU ingått i samband med den tidigare nämnda Pariskonferensen om effektiviteten i biståndet till Afghanistan samt den uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken som Europeiska unionen antog 2007, med beaktande av sin resolution av den 22 april 2008 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt III kommissionen 2, och särskilt punkterna (externa åtgärder, humanitärt bistånd och utveckling), med beaktande av landsstrategidokumentet som antagits av kommissionen i samförstånd med parlamentets där stabiliteten och minskningen av fattigdomen betonades, med beaktande av landsstrategidokumentet samt det fleråriga vägledande programmet som antogs av kommissionen i samförstånd med Europaparlamentet och som föreskriver ett belopp på EUR för Islamiska republiken Afghanistan under budgetåren med beaktande av parlamentets delegation som besökte Afghanistan mellan den 26 april och den 1 maj 2008 för att undersöka förutsättningarna för att genomföra EU-biståndet och det internationella biståndet samt rapporten från detta besök, 1 2 Antagna texter, P6_TA(2008)0337. Antagna texter, P6_TA(2008)0133. PE \ 1

6 med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget 1, och särskilt artikel 53, med beaktande av artiklarna i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om revisionsrätten och artiklarna i nämnda fördrag om finansiella bestämmelser, som kommer att träda i kraft efter att ratificeringsprocessen slutförts för Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) 2, med beaktande av millennieutvecklingsmålen och målen i millenniedeklarationen som antogs av FN den 8 september 2000 och undertecknades av 189 länder, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete 3, med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling och budgetutskottet (A6-0488/2008), och av följande skäl: A. Afghanistan är i en nästan kontinuerlig konflikt- eller krigssituation sedan flera årtionden och vid sidan av narkotikahandel och en latent korruption, som återfinns på alla förvaltningsnivåer, plågas centralregeringen sedan länge av svaga strukturer och bristfällig kapacitet och sakkunskap samt kroniskt otillräckliga medel där statens budgetinkomster täcker knappt 30 procent av de totala utgifterna. B. Den allvarliga situation som Afghanistan befinner sig i kräver en skyndsam förbättring av styrelseformerna så att det uppstår en starkare stat som kan garantera befolkningen säkerhet och respekt för lagarna samt kan skapa nödvändiga förutsättningar för en hållbar utveckling av landet. C. I det nuvarande läget med global ekonomisk nedgång är det mycket viktigt att man ser till att kontrollen av EU:s finansiering av utvecklingssamarbete är effektiv. D. I artikel 25.1 b i instrumentet för utvecklingssamarbete fastställs villkoren för budgetstöd till partnerländerna. E. Ansvarsskyldighet, insyn och resultatförvaltning är bland de huvudsakliga principerna som styr utvecklingssamarbetet enligt flera internationella konventioner, inklusive Parisdeklarationen om biståndseffektivitet ("Parisdeklarationen") EGT L 248, , s. 1. EGT L 136, , s. 1. EUT L 378, , s /PE

7 F. I Afghanistan kommer 90 procent av de offentliga medlen från internationellt bistånd, vilket belyser såväl de stora behoven som det kraftiga biståndsberoendet i landet. Fördelningen av Europeiska unionens bistånd 1. Europaparlamentet konstaterar att unionen är en av de främsta givarna av utvecklingsstöd och humanitärt bistånd i Afghanistan och påminner om att kommissionen, som har en delegation i Kabul sedan 2002, beviljade stöd mellan 2002 och 2007 på sammanlagt EUR, varav EUR till humanitärt bistånd, och att ungefär EUR redan har betalats ut, vilket motsvarar en ansenlig utbetalningsgrad på 81,5 procent. 2. Europaparlamentet konstaterar att EU:s bistånd består av direktstöd och indirekt stöd. Mellan 2002 och 2007 genomfördes gemenskapens direktstöd, som utgör 70 procent ( EUR) av gemenskapens totala stöd, genom kommissionen i form av finansieringsavtal med den afghanska staten, kontrakt med leverantörer av tjänster, varor och anläggningsarbeten och avtal om bidrag med internationella organisationer och europeiska eller lokala icke-statliga organisationer medan det indirekta stödet främst förvaltades av Förenta nationerna (13 procent av medlen) och Världsbanken (17 procent av medlen). Prioriterade sektorer för biståndet 3. Europaparlamentet påminner om att kommissionens landsstrategidokument för Afghanistan för perioden , som syftade till att upprätta de nödvändiga förutsättningarna för hållbar utveckling och för minskning av fattigdomen, inriktades på följande prioriteringar: reformering av offentlig förvaltning ( EUR), narkotikabekämpning ( EUR), livsmedelsförsörjning ( EUR), infrastruktur ( EUR), hälsovård ( EUR), flyktingar ( EUR) och åtgärder för minröjning ( EUR). För perioden föreslås två långsiktiga prioriterade mål i landsstrategidokumentet för Afghanistan, nämligen hållbar utveckling och kampen mot fattigdomen. 4. Europaparlamentet konstaterar att för att förverkliga de två långsiktiga prioriterade mål som ställts upp för perioden är följande sektorer prioriterade för biståndstilldelningen: styrelseformer, landsbygdsutveckling och hälsovård, medan andra åtgärdsområden som inte prioriterats är socialt skydd, regionalt samarbete och minröjning. 5. Europaparlamentet påminner om att jämställdheten mellan könen och kvinnors rättigheter är erkända som avgörande frågor, både inom ramen för den afghanska regeringens nationella utvecklingsstrategi och i landsstrategidokumentet , i vilket genusdimensionen de facto definieras som en integrerad del av planeringen inom de ovannämnda prioriterade sektorerna. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under arbetet med det fleråriga vägledande programmet och för att stärka EU:s två långsiktiga prioriterade mål för anslagen till Afghanistan, dvs. hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning, omfördela gemenskapsmedel mellan de tre prioriterade områdena och de tre oprioriterade områdena, och även till förmån för utvecklingen av infrastruktur och alternativa försörjningsmöjligheter som bidrar till att minska fattigdomen och underlättar PE \ 3

8 övergången från en opiumbaserad ekonomi till ett alternativt ekonomiskt och socialt system. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka anlagen till hälsovård, utbildning och infrastruktur. Parlamentet påminner också och EU:s åtagande om att uppnå millennieutvecklingsmålen. Sammanfattning av utnyttjandet av Europeiska EU:s medel 7. Europaparlamentet konstaterar att de samtal som fördes i samband med parlamentets ovannämnda delegationsbesök i Afghanistan har riktat uppmärksamheten på två huvudsakliga svårigheter när det gäller distributionen av internationellt bistånd: landets bristfälliga kapacitet på det ekonomiska och administrativa planet när det gäller att utnyttja biståndet och avsaknaden av samordning mellan givare och de afghanska myndigheterna. 8. Europaparlamentet anser att bristen på samordning är knuten till bristen på statliga strukturer och avsaknaden av en verklig statlig strategi. Myndigheterna och de ansvariga politikerna i Afghanistan kan inte komma ifrån sitt ansvar för hur landet generellt sköts, både när det gäller avsaknaden av strategiska inriktningar eller förvaltningen av de mycket betydande ekonomiska bidrag som de tilldelas. De många biståndsgivarna och deras vilja att synas leder dessutom mycket ofta till isolerade nationella strategier, i vissa fall till dubbelarbete mellan olika nationella ministerier. Denna brist på samordning har, samtidigt som den främjat korruptionen, bidragit till att lägga hinder för landets återuppbyggnad. 9. Europaparlamentet erinrar om att Afghanistanöverenskommelsen, som ingicks mellan Islamiska republiken Afghanistan och världssamfundet vid Londonkonferensen 2006, är den ömsesidigt bindande ramen för återuppbyggnad och statsbyggande i Afghanistan. 10. Europaparlamentet uttrycker oro över den dåliga kvalitén när det gäller den centrala afghanska administrationens förvaltning av biståndsmedel och bristen på insyn i hanteringen av detta bistånd. Parlamentet menar att det är mycket viktigt att man inom ramen för det vägledande fleråriga programmet i tillbörlig utsträckning beaktar de konkreta resultaten av korruptionsbekämpningen och anpassar EU-biståndet efter detta. 11. Europaparlamentet anser att den afghanska regeringen måste göra inrättandet av en rättsstat och kampen mot korruption och narkotikahandel till en av sina politiska prioriteringar och anser att utan adekvata styrelseformer kommer inga hållbara framsteg att göras i Afghanistan. 12. Icke desto mindre konstaterar Europaparlamentet att trots dessa strukturella brister har det internationella samfundets och den afghanska regeringens insatser gjort det möjligt att förbättra levnadsnivån för befolkningsgrupperna. 13. Europaparlamentet påminner om att dess delegation hade en positiv uppfattning om de olika stödformer som EU bidragit med genom kommissionens verksamhet. 14. Europaparlamentet anser särskilt att hälsovårds-, utbildnings- och infrastruktursektorerna (särskilt vägsektorn) har åstadkommit lovande resultat sedan talibanregimens fall, med tanke på den avsevärda sänkningen av barnadödligheten (från 22 procent 2001 till 12,9 procent 2006), en större procentandel afghaner som har direkt tillgång till 4 /PE

9 primärhälsovård (65 procent 2006 mot 9 procent 2001) samt de första tecknen på en positiv utveckling inom utbildning och initiativ till förmån för jämställdhet mellan könen. 15. Europaparlamentet påminner om den särskilt hårda diskrimineringen av kvinnorna i Afghanistan under talibanregimen och fördömer följaktligen all rättslig, kulturell eller religiös diskriminering av kvinnor som leder till att de utestängs ur det offentliga och politiska livet och segregeras i sitt dagliga liv. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att bekämpa sådan diskriminering i allt utvecklingsarbete i landet. 16. Europaparlamentet betonar vikten av att bekämpa alla former av barnarbete och handel med och våld mot barn samt att förbättra det sociala skyddet för minderåriga i Afghanistan. Parlamentet efterlyser program som uppmuntrar barn att gå i skolan och som ger hjälp med betalning av skolavgifterna samt program för skolmat. 17. Europaparlamentet noterar kommissionens ansträngningar att ge ökat värde åt sina insatser i sina afghanska samarbetsparters ögon, men beklagar att medlemsstaterna nästan inte alls stöder kommissionen när den försöker ta fram projekt. 18. Europaparlamentet har gått igenom de juridiska bestämmelserna för kontroll av det direkta och indirekta gemenskapsbiståndet ingående i de avtal som undertecknats av EU avseende förvaltningen av gemenskapens externa stöd som utbetalas via förvaltningsfonder för flera biståndsgivare och konstaterar att kommissionen förfogar över en tillräcklig juridisk arsenal för att försvara EU:s ekonomiska intressen i Afghanistan och förväntar sig att en förteckning ska upprättas över de typer av regelbrott som observerats på ort och ställe. 19. Europaparlamentet noterar att Europeiska revisionsrätten också genom tillämpning av samma bestämmelser kan genomföra kontroller hos de berörda internationella organisationerna. 20. Europaparlamentet påminner slutligen om att både FN-organen och Världsbanken förfogar över välutvecklade styrningssystem som är jämförbara med kommissionens, med specialiserade enheter inom ekonomisk förvaltning, internrevision, kontroller, externrevision, marknadsuppföljning och kampen mot bedrägerier och regelbrott. 21. Europaparlamentet välkomnar att samarbetet nyligen har förbättrats mellan FN, bland andra internationella organisationer, och EU-institutionerna, när det gäller att övervaka finansieringen av utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar till ytterligare förbättringar inom den närmaste framtiden. 22. Europaparlamentet betonar behovet av bättre övervakning av genomförandet av EU:s utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar FN och andra internationella organisationer som förvaltar EU:s medel att fullt ut samarbeta med Europeiska revisionsrätten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och FN:s inspektionsenhet. 23. Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar för att hjälpa Afghanistan, och välkomnar dess långsiktiga åtagande härvidlag. Parlamentet anser att kommissionen bör arbeta i närmare samarbete med FN och Världsbanken, bland annat i form av ett samarbete mellan kommissionen, Europeiska revisionsrätten, Olaf och relevanta FN-organ, för att se till att det råder insyn i hur dess bidrag till förvaltningsfonderna PE \ 5

10 förvaltas. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det hålls underrättat på ett adekvat sätt. 24. Europaparlamentet understryker att bidragsgivarnas verksamhet i Afghanistan måste samordnas bättre under ledning av FN:s biståndsuppdrag i Afghanistan, och anser att kommissionen bör stärka samordningen av bidrag bland medlemsstaterna och på så sätt göra EU:s stöd både mer verkningsfullt och mer synligt. Rekommendationer När det gäller det internationella biståndets samordning och synlighet 25. Europaparlamentet anser att ytterligare insatser är nödvändiga inom området för det internationella biståndet för att stödja genomförandet av den afghanska nationella utvecklingsstrategin och för att stegvis införa en bättre samordning och effektivare metoder i genomförandet av de utvecklingsprioriteringar som afghanerna själva fastställt. Parlamentet insisterar på att myndigheterna i Kabul får sig tilldelade en viktigare roll i genomförandet av utvecklingsprojekt när det gäller bedrägeribekämpningen, i synnerhet genom att förbättra förvaltningen av de offentliga finanserna och utbildningen av revisorer, särskilt i fackministerierna och på lokal nivå. 26. Europaparlamentet kräver att kommissionen tar itu med de oroande bristerna när det gäller samordningen av EU:s finansiella bistånd till Afghanistan, inte endast mellan medlemsstaterna och kommissionen utan även bland medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi som omfattar givarna och de afghanska myndigheterna, och som är utformad för att förbättra samordningen och kommunikationen mellan dem. 27. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med givarsamordning i Afghanistan och framför allt att tillvägagångssätten bör harmoniseras genom landsspecifika system. Parlamentet insisterar på att dessa och andra åtgärder i Parisdeklarationen ska genomföras fullt ut i Afghanistan. 28. Europaparlamentet påminner om att ett effektivt bistånd är en mycket viktig princip för EU:s politik när det gäller utvecklingsbistånd. Parlamentet understryker i detta sammanhang betydelsen av kommissionens program för ett effektivt bistånd och noterar rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser som antogs den 26 maj 2008 när det gäller EU-biståndets effektivitet i Afghanistan. 29. Europaparlamentet har noterat avsikten att överföra medel från kommissionen för grundläggande hälsovård till det afghanska ministeriet för hälsa. Parlamentet betonar att alla ökningar av finansiering som går genom den afghanska regeringen måste åtföljas av kapacitetsuppbyggnad och tydliga kriterier för vad som förväntas, inklusive specifikt stöd till demokratisk samhällsstyrning på lägre nivåer än den statliga. 30. Europaparlamentet ifrågasätter att medel kanaliseras via den afghanska regeringens centrala budget ( budgetstöd ) genom förvaltningsfonder med flera bidragsgivare (MDTF) som uppbär bidrag från gemenskapsbudgeten, när Afghanistan inte ännu anses uppfylla EU:s krav för att få delta direkt i ett budgetstödprogram. Parlamentet anser att när kraven är uppfyllda bör budgetstödet tillhandahållas sektorsvis. 6 /PE

11 31. Europaparlamentet framhåller artikel 25.1 b i finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete där det krävs att budgetstödprogrammen ska åtföljas av stöd till partnerländernas insatser för att utveckla den parlamentariska kontrollen och revisionskapaciteten samt för att öka insynen och allmänhetens tillgång till information. Parlamentet påpekar att detta bör ske även när budgetstödet tillhandahålls av andra givare än MDTF och betonar den viktiga roll som organisationer i civilsamhället kan spela för kontrollen av sådant budgetstöd. 32. Europaparlamentet betonar vikten av att man utvärderar gemenskapssamarbetet i Afghanistan enligt kraven i artikel 33 i finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete, att man påbörjar utvärderingarna utifrån solida grunder, att man täcker in samordning mellan givarna och att man även tar upp tidigare verksamheter och resultatkedjor (output, resultat, konsekvenser). Parlamentet anser att man bör använda resultaten från utvärderingarna för att fastställa hur det kommande samarbetet ska utformas. 33. Europaparlamentet anser det vara av yttersta vikt, med tanke på gemenskapsbiståndets betydelse i förhållande till det totala internationella biståndet, att synligheten förbättras för EU:s insatser, både lokalt och gentemot EU-medborgarna. EU måste spela en privilegierad roll i dialogen, inriktningen och stödet när det gäller beslutsfattandet i förhållande till den afghanska regeringen, de nationella och regionala förvaltningarna och bidragsgivarnas internationella samfund. Parlamentet förväntar sig av kommissionen att en allmän diskussion ska inledas om att direktstödet i framtiden ska förvaltas av de afghanska myndigheterna. 34. Europaparlamentet uppmanar den afghanska regeringen att säkerställa att den nyligen fastställda nationella handlingsplanen för kvinnorna i Afghanistan (NAPWA) finansieras på tillfredställande sätt och genomförs i samarbete med civilsamhället och kvinnoorganisationerna. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att se till att dess jämställdhetsinsatser är transparenta och harmoniseras med de övriga bidragsgivarnas insatser i Afghanistan. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram en rapport i vilken man utreder i vilken omfattning jämställdhet mellan könen fram till nu beaktats i planeringen av det totala ekonomiska bistånd som EU beviljat. När det gäller biståndets prioriterade sektorer 35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna förstärka sina insatsområden för att lösa prioriterade problem som berör det dagliga livet, hälsa, säkerhet och tillgång till offentliga tjänster samt grundutbildning. 36. Europaparlamentet anser att de prioriteringar som anges i kommissionens landstrategidokument ( ) överensstämmer med det afghanska samhällets behov. Parlamentet betonar behovet att reformera straffrättssystemet, inklusive polisväsendet, rutinerna för fängsligt förvar och domstolsväsendet, se till att de mänskliga rättigheterna respekteras, särskilt när det gäller kvinnor och barn, bekämpa fattigdomen, bland annat genom att främja landsbygdsutvecklingen, samt tackla det allt överskuggande problemet med opiumproduktionen. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att rikta in sig på styrelseformerna och menar att övergångsstrukturerna för rättssystemet behöver genomgå en nystart i överensstämmelse med den afghanska regeringens handlingsplan för fred, rättvisa och försoning. PE \ 7

12 37. Europaparlamentet understryker behovet att utöka utvecklingsbiståndet till Afghanistan och samtidigt se till att det används på ett mer effektivt sätt. Parlamentet betonar än en gång att biståndet bör tjäna till att stärka den inhemska kapaciteten och måste fördelas rättvist över hela landet utifrån en bedömning av de sociala och ekonomiska behov som råder lokalt. Parlamentet har tagit del av de rekommendationer i samma syfte som presenterades vid konferensen i Paris och i rapporten från ACBAR (Agency Coordinating Body for Afghan Relief). Parlamentet uppmanar budgetkontrollutskottet att göra en bedömning av i vilken omfattning anslagen till EU:s polisuppdrag i Afghanistan har använts på ett korrekt och effektivt sätt. 38. Europaparlamentet uppmärksammar två specifika utmaningar som kräver omedelbara åtgärder, nämligen utvecklingen av jordbruket i syfte att undvika en möjlig humanitär kris som skulle försämra den redan prekära säkerhetssituationen, och utvecklingen av en politik och ett handlingsprogram för att bemöta de allvarliga samhälls- och hälsoproblem som följer av narkotikamissbruk, och som är särskilt inriktade på kvinnor och deras familjer. När det gäller kontrollen av unionens medel 39. Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen förstärker sina kontroller av effektiviteten i förvaltningen av unionens ekonomiska bistånd och i synnerhet av kommissionens bidrag till förvaltningsfonderna. 40. Europaparlamentet begär att kommissionen ska tillhandahålla Europaparlamentet en årlig rapport med en utvärdering av biståndets effektivitet och verkan, en revisionsförklaring som per stödtyp bedömer de finansierade eller samfinansierade verksamheternas laglighet och korrekthet, samt även information om procentantalet kontrollerade utgifter per stödtyp, om de typer av regelbrott som konstaterats och om de åtgärder som vidtagits. 41. Europaparlamentet påminner om förordning (EG) nr 1073/1999 och insisterar på att alla upplysningar om bedrägerier och allvarliga regelbrott som berör EU-medel skyndsamt ska skickas till OLAF. 42. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och OLAF ska ta initiativ för att förstärka de operativa kontakterna med Världsbankens Integrity Departement, särskilt inom ramen för finansieringen genom förvaltningsfonderna, och begär att särskild uppmärksamhet ska riktas mot en förbättring av möjligheterna att genomföra fler gemensamma utredningar, eventuellt samordnade med FN:s organ. 43. Europaparlamentet uttrycker djup oro över riskerna som den personal som arbetar med utvecklingssamarbete i Afghanistan utsätts för. Att fyra anställda dog i augusti 2008 är ett tydligt exempel på dessa risker. Parlamentet anser att säkerheten för de civila hjälparbetarna äventyras av att det är svårt att särskilja militära och civila aktörer på grund av att man använder militära enheter för återuppbyggnad i utvecklingsarbetet i provinserna. Parlamentet efterlyser därför att en tydlig åtskillnad ska återupprättas mellan militär och civil personal. 44. Europaparlamentet anser att den försämrade säkerheten medför allvarliga svårigheter för kommissionens delegationspersonal i Kabul och ökar kostnaderna för förvaltningen av genomförandet av de projekt som stöds av kommissionen. Kommissionen anmodas därför att utöka delegationspersonalen så att den i antal och expertis är tillräcklig för att 8 /PE

13 genomföra alla de verifikationer, revisioner och kontroller som behövs, med tanke på den rådande situationen i Afghanistan. 45. Europaparlamentet begär tillräcklig finansiering av säkerhetskostnaderna i projekt som leds av kommissionen, så att hjälparbetarna skyddas och medel inte avleds av den legitima säkerhetshanteringen från projektens målsättningar och resultat. 46. Europaparlamentet vill särskilt visa sin uppskattning för det anmärkningsvärda arbete som utförs av kommissionens delegationspersonal i Kabul och begär en avsevärd förstärkning av de befintliga säkerhetsåtgärderna samt även förbättrade arbetsvillkor för personalen. När det gäller bistånd till utveckling av den afghanska förvaltningens kapacitet 47. Europaparlamentet välkomnar de afghanska myndigheternas ansträngningar att förbättra sina förvaltnings- och finansieringsmekanismer, vilka kommer att bana väg för afghanskt engagemang, men anser att mer samlade insatser krävs för att denna process ska bli hållbar. Parlamentet understryker behovet för Afghanistans institutioner att driva kampen mot korruption vidare och att införa verkningsfulla handlingsprogram för att förbättra befolkningens sociala situation, livsvillkor, utbildning och hälsa. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt olika sätt att inkludera marginaliserade grupper och kvinnor i beslutsfattandet. 48. Europaparlamentet anser det mycket viktigt att man ytterligare förstärker de åtgärder och program som syftar till att förbättra styrelseformerna och effektiviteten i den afghanska förvaltningen samt att bekämpa alla former av korruption. Parlamentet noterar de insatser som unionen gjort för att minska korruptionen i den afghanska förvaltningen genom att en del av budgetposten använts för utbildning av och löner till statstjänstemän och anmodar kommissionen att fortsätta sina utbildningsinsatser för tjänstemännen och polisen. 49. Europaparlamentet begär att utbildningar liknande dem som anordnades av OLAF och EuropeAid för afrikanska statstjänstemän under temat skydd och optimering av allmänna medel - samarbete mellan nationella och internationella institutioner ska organiseras i Afghanistan. 50. Europaparlamentet insisterar på att den afghanska regeringen ger det internationella samfundet en större insyn i fördelningen av skattemedel till provinser, distrikt och lokala myndigheter och ser till att dessa institutioner i högre grad medverkar i genomförandet av den nationella utvecklingspolitiken, samt uppmanar den afghanska regeringen att informera det afghanska parlamentet på ett adekvat sätt om användningen av det internationella biståndet. 51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna samt den afghanska regeringen att se till att deras program och verksamheter, särskilt på provinsnivå, till fullo samordnas med Afghanistans nationella utvecklingsstrategi och ligger i linje med de åtaganden som samtliga parter gjorde vid Pariskonferensen. 52. De regionala enheterna för återuppbyggnad och de afghanska säkerhetsstyrkorna har en viktig roll att spela. Icke desto mindre är det en utmaning för ett effektivt bistånd att främja utvecklingen i Afghanistan med hjälp av civilmilitära institutioner. PE \ 9

14 Europaparlamentet efterlyser ett maximalt deltagande av afghanska icke-statliga organisationer och organisationer från civilsamhället samt av den afghanska regeringen och internationella organ. 53. Europaparlamentet beklagar att förbindelserna mellan icke-statliga aktörer och Afghanistans regering inte alltid är problemfria och betonar att alla ansträngningar bör göras för att förbättra dessa förbindelser. Parlamentet påpekar också behovet av en strikt definition av ideella icke-statliga aktörer på nationell nivå, efter att dessa aktörer har rådfrågats. 54. Europaparlamentet uppmuntrar varje initiativ som syftar till att öka kontakterna mellan Europaparlamentets interparlamentariska delegationer och Wolesi Jirga och Meshrano Jirga, de två kammarna i det afghanska parlamentet, för att främja goda parlamentariska styrelseformer. 55. Europaparlamentet erinrar om att det i 2008 års budget tog initiativ till att stödja demokratisk uppbyggnad av parlament i tredjeländer och åtar sig att använda de avsedda resurserna för att stärka det afghanska parlamentets förmåga att stifta lagar, övervaka den verkställande makten och vara fullt representativt för det afghanska folket. 56. Europaparlamentet betonar att man måste prioritera stödet till utvecklingen av politiska partier samt till intressegrupperingar inom nationalförsamlingen, civilsamhället och medierna. Världssamfundet har en skyldighet att helt eller delvis finansiera valbudgeten och att understödja tillämpningen av alla bestämmelser i landets vallag, inbegripet bestämmelserna om prövning av kandidater. 57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och den afghanska regeringen att inför de kommande president- och parlamentsvalen som förrättas i Afghanistan 2009 och 2010 fortsättningsvis uppmuntra och finansiera insatser som syftar till att ge kvinnor egenmakt, särskilt på landsbygden, detta med tanke på att det i det senaste provinsrådsvalet inte fanns tillräckligt med kvinnliga kandidater för att fylla de 124 platser som var vikta för kvinnor i provinsråden. 58. Europaparlamentet anser att kommissionen ska öka medlen avsedda för kampen mot narkotikahandeln och rekommenderar att givarsamfundet gör allt det kan för att produktionen av ersättningsgrödor för narkotika ska göra det möjligt för producenterna att få tillfredsställande löner, så att odlingen av opiumvallmo slutgiltigt upphör. 59. Europaparlamentet påminner om sin rekommendation till rådet av den 25 oktober 2007 om opiumproduktion för medicinska ändamål i Afghanistan 1, där rådet uppmanades att motsätta sig användningen av desinfektion som ett sätt att utrota vallmoodlingar i Afghanistan inom ramen för integrerade utvecklingsprogram och att ge sitt stöd till en diskussion om möjligheterna för och genomförbarheten av ett vetenskapligt pilotprojekt för Vallmo för medicin. 1 EUT C 263 E, , s /PE

15 o o o 60. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till regeringen och parlamentet i Islamiska republiken Afghanistan. PE \ 11

16 P6_TA-PROV(2009)0024 Likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om införlivande och tillämpning av direktiv 2002/73/EG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (2008/2039(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 16 december 2003 om bättre lagstiftning 1, som slöts mellan parlamentet, rådet och kommissionen, med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor 2, med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, med beaktande av betänkandet från utskottet för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-.../2008), och av följande skäl: A. I enlighet med principerna om demokrati och rättssäkerhet, som ingår i EG-fördraget, bör lagstiftaren övervaka genomförandet av den antagna lagstiftningen. B. Den begränsade informationen från kommissionen har gjort det svårt för parlamentet att utföra sin uppgift att i egenskap av medlagstiftare övervaka genomförandet av direktiv 2002/73/EG. Därför har det skickats ut skrivelser till de nationella parlamentens behöriga utskott och till nationella jämställdhetsorgan med begäran om uppgifter. Svar har inkommit från 27 nationella parlament och 16 jämställdhetsorgan. C. Direktiv 2002/73/EG är en viktig milstolpe i jämställdhetsarbetet och insatserna för att undanröja diskriminering på grund av kön i samhället som helhet. D. Direktiv 2002/73/EG innehåller definitioner av direkt diskriminering, indirekt diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier, liksom ett förbud mot diskriminering av kvinnor på grund av graviditet eller mammaledighet samt bestämmelser om rätten att återvända till samma eller en likvärdig tjänst efter mammaledighet, pappaledighet eller adoptionsledighet i de medlemsstater som föreskriver om rätt till sådan ledighet. E. Medlemsstaterna åtog sig en rad skyldigheter i samband med genomförandet av direktiv 2002/73/EG av den 5 oktober 2005, t.ex. 1 2 EUT C 321, , s. 1. EGT L 269, , s /PE

17 att utse ett eller flera organ för främjande, analys och kontroll av samt stöd för likabehandling av kvinnor och män, att främja den sociala dialogen mellan arbetsmarknadens parter i syfte att främja likabehandling, bland annat genom att övervaka praxis på arbetsplatser, kollektivavtal osv., att främja en dialog med lämpliga frivilligorganisationer i syfte att främja principen om likabehandling, att främja likabehandling av kvinnor och män på arbetsplatsen på ett planerat och systematiskt sätt, till exempel genom rapporter om jämställdheten på företagen med regelbunden information om likabehandling av kvinnor och män, att vidta effektiva åtgärder för verkliga sanktioner av överträdelser av direktivet, där kompensation eller gottgörelse till de drabbade personerna inte får begränsas av en i förväg fastställd övre gräns, utom i mycket begränsade fall, att se till att personer som stöder den som utsatts för diskriminering och trakasserier på grund av kön åtnjuter samma skydd mot ogynnsam behandling, att vart fjärde år underrätta kommissionen om åtgärder som vidtagits för att ge det underrepresenterade könet inom yrkesverksamheter särskilda fördelar samt genomförandet av dessa åtgärder, att se till att bestämmelser i kontrakt eller överenskommelser som strider mot direktivet förklaras ogiltiga eller ändras. F. Ett långsamt eller bristfälligt genomförande av direktiv 2002/73/EG riskerar att äventyra förverkligandet av Lissabonstrategin och det fulla utnyttjandet av EU:s sociala och ekonomiska potential. G. Många medlemsstater har haft svårt att införliva direktiv 2002/73/EG och särskilt att i sin lagstiftning införa särskilda och lämpliga åtgärder för att förbättra jämställdheten och minska diskrimineringen i fråga om anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor. H. Integreringen av jämställdhetsperspektivet bör övervägas på dessa områden. I. Könsdiskrimineringen inom andra sociala och politiska områden ökar på grund av att löneskillnaderna mellan kvinnor och män kvarstår, särskilt mellan så kallade kvinnodominerade och mansdominerade näringsgrenar. J. Ekonomiskt oberoende är grundläggande för kvinnors frigörelse. En anställning med tillhörande rättigheter är en garanti för kvinnors personliga utveckling och integrering i samhället, varför lagstiftningen och likabehandlingen måste förbättras. 1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka införlivandet av direktiv 2002/73/EG och efterlevnaden av den lagstiftning som följer av införlivandet samt att fortsätta att utöva påtryckningar på medlemsstaterna. Parlamentet vill särskilt understryka att tillräckliga resurser måste göras tillgängliga för att dessa mål ska uppnås. PE \ 13

18 2. Europaparlamentet påminner om punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, särskilt rådets åtagande att uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta och offentliggöra tabeller över sambandet mellan direktiv och de nationella införlivandeåtgärderna. Sådana tabeller skulle underlätta kommissionens övervakning av införlivandet av direktiv 2002/73/EG. 3. Europaparlamentet konstaterar att ett nära samarbete mellan de behöriga utskotten i de nationella parlamenten och Europaparlamentet i fråga om att övervaka införlivandet och genomförandet av jämställdhetslagstiftningen skulle göra de politiska beslutsfattarna och medborgarna mer medvetna om jämställdhet. 4. Europaparlamentet ser positivt på det stora antalet detaljerade svar som på kort tid inkommit från nationella parlament och jämställdhetsorgan rörande läget i införlivandeprocessen och problem i samband med denna. 5. Europaparlamentet beklagar att kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet, som ska grundas på information som inkommit från medlemsstaterna fram till slutet av 2005, ännu inte finns tillgänglig. 6. Europaparlamentet finner det även beklagansvärt att lagstiftningen i flera medlemsstater inte innehåller tillräckligt tydliga och explicita definitioner av direkt och indirekt diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier. 7. Europaparlamentet finner det oroande att omfattningen av förbjudna former av diskriminering i flera medlemsstater inte är tillräckligt stor för att det ska vara förenligt med direktiv 2002/73/EG. Parlamentet påminner om att de förbjudna typerna av diskriminering förekommer inom såväl den privata som den offentliga sektorn. 8. Europaparlamentet beklagar att lagstiftningen i vissa länder strider mot principen om effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner genom att innehålla övre gränser för kompensation eller gottgörelse till personer som blivit diskriminerade. 9. Europaparlamentet uppmärksammar att mindre förmånlig behandling av en kvinna på grund av graviditet eller mammaledighet utgör diskriminering och finner det beklagansvärt att vissa medlemsstater inte uttryckligen har erkänt rätten att återvända till samma tjänst eller en likvärdig tjänst efter mammaledighet. 10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sörja för att samtliga bestämmelser i direktiv 2002/73/EG införlivas till fullo på ett adekvat och effektivt sätt samt tillämpas korrekt. 11. Europaparlamentet välkomnar ansträngningarna som gjorts av de medlemsstater som har utökat eller stärkt kraven i direktiv 2002/73/EG, särskilt införandet av skydd mot diskriminering inom nya samhällssektorer. 12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att uppmuntra arbetsgivarna att främja arbetsförhållanden som förebygger sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön samt att införa specifika metoder för att förebygga sådant beteende. 14 /PE

19 13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla kapaciteten hos de organ som verkar för jämställdhet och lika möjligheter för kvinnor och män i enlighet med direktiv 2002/73/EG och sörja för att de har tillräckliga resurser. Dessutom påminner parlamentet om direktivets krav på dessa organs självständighet. 14. Europaparlamentet noterar de olika förhållningssätt som finns till tillämpningen av artikel 8a i direktiv 2002/73/EG, något som tydligt visar på behovet av samarbete och utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att både kommissionens nätverk av nationella jämställdhetsorgan och Equinet är viktiga verktyg för att främja sådant samarbete och en enhetlig tillämpning av gemenskapens jämställdhetslagstiftning. 15. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att under 2009 genomföra en studie av jämställdhetsorganens organisation. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att mäta EU-medborgarnas kännedom om de tjänster som dessa organ erbjuder samt att bedriva informationskampanjer för att öka kännedomen om dem. 16. Europaparlamentet vill uppmärksamma den bristande kännedomen bland kvinnor om de rättigheter som följer av direktiv 2002/73/EG, vilket framgår av det låga antalet ärenden och klagomål på jämställdhetsområdet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna, fackföreningar, arbetsgivare och ideella organisationer att intensifiera sina insatser för att informera kvinnor om de möjligheter som sedan 2005 finns enligt den nationella lagstiftningen för den som utsatts för diskriminering. 17. Europaparlamentet konstaterar att tilltron till det rättsliga skyddet är låg bland dem som drabbats av diskriminering och uppmanar medlemsstaterna att i syfte att stärka garantierna för de drabbade sörja för att stödet till dessa personer är oberoende och kostnadsfritt. Medlemsstaterna uppmanas även att trygga det rättsliga skyddet för personer som försvarar eller vittnar till förmån för en person som skyddas av direktiv 2002/73/EG. 18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska om medlemsstaterna säkerställer att drabbade personer och föreningar och organisationer som har ett legitimt intresse av att direktiv 2002/73/EG efterlevs inte hindras genom lagstiftning eller andra hinder, t.ex. alltför korta tidsfrister, från att inleda rättsliga förfaranden till följd av överträdelser mot bestämmelserna om diskriminering och likabehandling eller, för offrens vidkommande, från att genom andra administrativa förfaranden till fullo hävda sina rättigheter enligt direktiv 2002/73/EG. 19. Europaparlamentet framhåller de positiva effekter som det nära samarbetet mellan jämställdhetsorgan och arbetsmiljöinspektörer kan ha för förebyggande och bedömning av förekomsten av diskriminering. Medlemsstaterna uppmanas att insistera på fortbildning för arbetsmiljöinspektörer, mot bakgrund av de nya ansvarsområden som följer av införlivandet av direktiv 2002/73/EG, samt på de nya verktyg som införts, till exempel att bevisbördan flyttats. 20. Europaparlamentet poängterar frivilligorganisationernas avgörande roll när det gäller att stödja den som drabbats av diskriminering och uppmanar de offentliga myndigheterna att öronmärka resurser för medlings- och stödprojekt, som är mer komplicerade att genomföra än informationskampanjer. PE \ 15

20 21. Europaparlamentet betonar även vikten av tillförlitliga, jämförbara och tillgängliga kvantitativa och kvalitativa indikatorer och könsuppdelad statistik för genomförandet och uppföljningen av detta direktiv. Parlamentet uppmanar jämställdhetsorganen att intensifiera sina insatser för att genomföra oberoende studier, offentliggöra oberoende rapporter och avge rekommendationer i diskrimineringsfrågor. Vidare vill parlamentet påminna om den roll som Europeiska jämställdhetsinstitutet spelar. Institutet har i uppgift att samla in och analysera uppgifter om jämställdhet, öka EU-medborgarnas medvetenhet om jämställdhetsfrågor och ta fram metodverktyg till stöd för integreringen av ett jämställdhetsperspektiv. 22. Europaparlamentet påpekar att man måste främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter för att tillämpa principen om likabehandling genom att övervaka praxis på arbetsplatserna, kollektivavtal, uppföranderegler, forskning samt utbyte av erfarenhet och god praxis. 23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra arbetsgivarna att ge arbetstagarna och deras företrädare regelbunden information om efterlevnaden av principen om likabehandling av kvinnor och män. 24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra arbetsgivarna att ge arbetstagarna och deras företrädare regelbunden jämställdhetsinformation. 25. Europaparlamentet insisterar på att man måste utveckla nationella mekanismer för att övervaka tillämpningen av principen om lika lön för lika arbete och om rätten att återgå till sin tjänst efter mammaledighet, pappaledighet eller ledighet för att ta hand om anhöriga. 26. Europaparlamentet konstaterar att löneskillnaderna består och att kvinnor tjänar i genomsnitt 15 procent mindre än män. Denna skillnad minskade endast med 1 procent mellan 2000 och 2006, och andelen kvinnliga chefer är fortfarande mycket lägre än andelen manliga chefer. Parlamentet insisterar på att man måste utveckla nationella mekanismer för att övervaka tillämpningen av principen om lika lön för lika arbete och uppmanar kommissionen att med respekt för subsidiaritetsprincipen förnya planen för stödåtgärder i detta syfte. 27. Europaparlamentet insisterar på att man måste främja initiativ som bidrar till att företagen tar fram och genomför personalstrategier och positiva åtgärder som är jämställdhetsfrämjande. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning införliva rekommendationer för företagen att ta fram och tillämpa jämställdhetsplaner samt främja en jämn könsfördelning i styrelser och beslutsfattande organ. 28. Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om vikten av att aktivt integrera jämställdhetsperspektivet och beakta möjligheterna att förena familjeliv och arbetsliv vid utarbetandet och genomförandet av lagar. 29. Europaparlamentet understryker behovet av att bekämpa specifika hinder som står i vägen för funktionshindrade kvinnor och flickor och föräldrar till funktionshindrade barn när det gäller lika tillträde till utbildning och arbetsmarknad och behovet av åtgärder för att införliva genusperspektivet i alla politikområden med tanke på dessa gruppers särskilda behov. 16 /PE

21 30. Europaparlamentet betonar behovet av en större flexibilitet när det gäller föräldraledighet, särskilt för föräldrar till funktionshindrade barn. 31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom riktade åtgärder minska diskrimineringen av flickor och unga kvinnor i samband med övergången från skola till utbildning och från utbildning till arbetsliv och också vid återgången till arbetsmarknaden efter en period av ledighet för vård av barn eller anhöriga. Parlamentet framhåller vidare behovet av offentlig barnomsorg, vård och äldreomsorg. Parlamentet påminner medlemsstaterna om de åtaganden som de gjorde i dessa frågor vid toppmötet i Barcelona Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och de nationella jämställdhetsorganen. PE \ 17

22 P6_TA-PROV(2009)0025 Situationen i Gazaremsan Europaparlamentets resolution av den 15 januari 2009 om situationen i Gazaremsan Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mellanöstern, särskilt resolutionerna av den 16 november 2006 om situationen i Gazaremsan 1, av den 12 juli 2007 om Mellanöstern 2, den 11 oktober 2007 om den humanitära situationen i Gaza 3 och av den 21 februari 2008 om situationen i Gaza 4, med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 av den 22 november 1967 (S/RES/242 (1967)), 338 av den 22 oktober 1973 (S/RES/338 (1973))och 1860 av den 8 januari 2009 (S/RES/1860 (2009)), med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen av den 12 augusti 1949 angående skydd för civilpersoner under krigstid, med beaktande av uppskjutandet av omröstningen om samtycke till ytterligare medverkan från Israels sida i EG-programmen, med beaktande av uttalandet från Europeiska unionen av den 30 december 2008 om situationen i Mellanöstern, med beaktande av artikel i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Den 27 december 2008 inledde Israel en militär offensiv i Gaza såsom svar på Hamas raketattacker i södra Israel sedan Hamas tog kontrollen över remsan och efter sammanbrottet för eldupphöret och vägran att förnya överenskommelsen om eldupphör. B. Enligt de senaste rapporterna har hittills ungefär tusen människor i Gaza dödats under Israels militäroperation, många av dem barn och kvinnor, och tusentals människor har skadats och hus, skolor och andra viktiga civila infrastrukturer förstörts, till följd av den israeliska arméns användning av militär styrka. C. Gränsövergångarna till och från Gaza har varit stängda i 18 månader och embargot på transporter av människor och varor har påverkat det dagliga livet för invånarna och ytterligare förlamat ekonomin i Gazaremsan och begränsat reella förbättringar av läget på Västbanken. Embargot i Gazaremsan utgör en kollektiv bestraffning som strider mot internationell humanitär rätt EUT C 314 E, , s OJ C 175 E, , s EUT C 227 E, , s Antagna texter: P6_TA(2008) /PE