HÅLLBAR SOPHANTERING GER ETT ATTRAKTIVT STOCKHOLM

Transkript

1 HÅLLBAR SOPHANTERING GER ETT ATTRAKTIVT STOCKHOLM MED EN HELT NY INFRASTRUKTUR FÖR AVFALL 1

2 ETT VACKERT STOCKHOLM MED STORT MILJÖFOKUS Att Stockholm har en mycket snabb tillväxt är de flesta medvetna om idag och för Stockholms stad och Stockholms region är detta mycket positivt. Men denna tillväxt ställer krav. Krav på att funktioner och system fungerar och underlättar tillväxten istället för att bromsa och försvåra. En viktig del är all den infrastruktur som finns i Stockholm. Med till exempel smart och smidig kollektivtrafik reser invånare och besökare i Stockholm snabbt, enkelt och miljövänligt. På samma sätt bör en smart och smidig avfallshantering kunna fungera snabbt, enkelt och miljövänligt. När vardagen underlättas för såväl de som bor och arbetar här som för Stockholms besökare, kan stadens funktioner och infrastruktur vara en bidragande del i tillväxten. Eftersom ett heltäckande sopsugsystem möjliggör att alla stadens invånare och besökare kommer att använda och ha nytta av den nya infrastrukturen i form av papperskorgar och sopnedkast bör Stockholm stad stå som ensam ägare. En ägare som planerar för en långsiktigt hållbar lösning gynnar hela staden. En utbyggnad av en helt ny infrastruktur för avfallshanteringen ger möjlighet till enkel och miljövänlig sortering i ett stort antal fraktioner. Stockholm är redan idag en attraktiv stad, men med en modern och innovativ infrastruktur för avfallet skulle Stockholm kunna ta ett stort kliv fram till att bli den hållbart vackra miljöstaden. Stockholm i mars 2014 Sara Haasmark Hållbarhetschef, Fastighetsägarna Stockholm 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING...2 NY INFRASTRUKTUR FÖR AVFALLSHANTERING I STOCKHOLMS INNERSTAD...4 Sammanfattning...4 Bakgrund...4 SOPSUGSYSTEM SOM INFRASTRUKTUR I HELA INNERSTADEN...6 Många fördelar...6 Sophantering i innerstaden...7 Antaganden och beräknad avfallsmängd från hushåll i innerstaden...8 Förslag till ny infrastruktur fastighetsnära och kvartersnära...9 Informera och sortera...10 Vart tar soppåsarna vägen?...11 IMPLEMENTERING I BEBYGGD MILJÖ...13 Sopsugsterminaler i inre staden...13 Kostnadsuppskattning för sopsugsystemen...13 Införande i befintlig bebyggelse...14 Finansiering...14 Vem gör vad?...14 INTERNATIONELLA EXEMPEL...16 Spanien: Barcelona, Santa Caterina...16 Norge: Bergen...17 Sydkorea: Yongin Suji...18 Danmark: Köpenhamn, Nyhavn...18 Finland: Tammerfors, Vuores...18 DEFINITIONER NYCKELBEGREPP...22 Hushållsavfall...22 Producentansvarsavfall...22 Vem betalar vad...22 Lagar och regler för ansvar...24 Nationellt miljökvalitetsmål...24 NÅGRA INSAMLINGSSYSTEM FÖR AVFALL...26 Säckinsamling...26 Kärlinsamling...26 Containerinsamling...27 Underjordsbehållare...27 Stationär sopsug...27 Mobil sopsug...27 Bottentömmande container för förpackningar och returpapper...27 Optisk sortering...28 Avfallskvarn till tank...28 Avfallskvarn till avloppsnätet...28 APPENDIX FAKTA SOPSUGSYSTEM I UTLANDET...29 Spanien: Barcelona, Santa Caterina...29 Norge: Bergen...30 Sydkorea: Yongin Suji...31 Danmark: Köpenhamn, Nyhavn...32 Finland: Tammerfors, Vuores...33 OPTISK SORTERING AV AVFALL ESKILSTUNAMODELLEN...19 Så fungerar Eskilstunamodellen...19 MATERIALSORTERING AV AVFALL WEMBLEYMETODEN...20 Så fungerar Wembleymetoden...20 Omslagsfoto: Bildarkivet.se/Jörgen Wiklund. Bilder sophantering sid 11, 13, 16, 17, 26 och 28: Envac. Övriga bilder: H E Nygren m fl. 3

4 NY INFRASTRUKTUR FÖR AVFALLSHANTERING I STOCKHOLMS INNERSTAD SAMMANFATTNING Hanteringen av avfall från boende och verksamheter, liksom skräp från parker och torg i innerstaden behöver uppgraderas för att ta hand om avfallet från allt fler människor på ett hållbart sätt och leva upp till kraven på god arbetsmiljö och trevlig närmiljö för alla som vistas i innerstaden. Stockholms stads prognos för antalet boende i innerstaden år 2021 uppger en ökning med personer, till totalt invånare. Antal arbetsplatser, besöksnäring med mera väntas öka. Alla alstrar avfall. En uppskattning av volymen hushållsavfall, förpackningar och returpapper ger drygt en miljon kubikmeter årligen som ska samlas in och transporteras bort från innerstaden om tio år. Denna volym motsvarar mer än en och en halv Globen. Så mycket avfall som möjligt, såväl hushållsavfall, matavfall som förpackningar och returpapper från bostäder och verksamheter skulle med dagens teknik kunna samlas in med sopsug och sorteras för återvinning, biologisk behandling och förbränning med energiutvinning. Papperskorgar i parker och torg där mycket avfall alstras kan anslutas till sugsystemet. Med styr- och accessteknik kan avfallet sorteras från specifika inkast till en särskild container, och därefter sorteras centralt. Det finns i storleksordningen tio tusen soprum och hämtställen för hushållsavfall i innerstaden. Mer än hälften av de befintliga hämtställena för hushållsavfall har anmärkningar och bör åtgärdas av arbetsmiljöskäl. Teoretiskt skulle hämtställena kunna ersättas av uppskattningsvis ett femtiotal sopsugterminaler. Tekniken för sopsugar har under de senaste åren utvecklats av flera leverantörer för att motsvara den moderna stadens krav på funktion och driftsäkerhet. Införande av ett sopsugssystem i Stockholms innerstad uppskattas kosta cirka 4,5 miljarder kronor för femtio anläggningar med meter rörledning vardera och totalt inkast. Med ett utbyggt sopsugsystem för hela Stockholms innerstad, skulle miljön i innerstaden förbättras genom betydligt färre sopbilsrörelser, minskade trafikolycksrisker, renare gator och allmänna platser, färre råttor och betydligt förbättrad arbetsmiljö för renhållningspersonal. Om fler får möjlighet att på ett enkelt sätt sortera ut återvinningsbara förpackningar, matavfall och ett renare brännbart restavfall så vinner staden fler miljöfördelar. Långsiktiga spelregler för förändringen krävs för att ta steget in i en ny infrastrukturlösning. Erfarenheterna från sopsugsamfälligheter med många fastighetsägare tyder på svårigheter att driva anläggningarna på ett bra sätt över tid. Ett nytt system med flera anläggningar som byggs över lång tid bör därför ha Stockholms stad som huvudman. Sopsugsystem finns idag i flera nya bostadsområden. Dessa har visat sig vara en bra lösning för hantering av avfall och kan även införas i Stockholms redan bebyggda innerstad. Dock är huvudmannaskapet en fråga som måste lösas. Idag ägs sopsugsystemet i exempelvis Hammarby Sjöstad av en samfällighet med ett mycket stort antal ägare, vilket inte är en optimal ägandemodell för ett infrastruktursystem. BAKGRUND Stockholms innerstad har idag en sophämtning från bostäder och allmänna papperskorgar som inte fungerar optimalt. Parkerna i Stockholm samt själva innerstaden nyttjas allt mer besökare, arbetsplatser och allt fler boende samsas om papperskorgar, återvinningsstationer och soprum. Avfallet hanteras fortfarande till stor del manuellt i innerstaden genom att säckar och kärl töms i sopbilar. Den konventionella avfallshämtningen riskerar hämtstopp och fastighetsanpassningar på grund av förändrade arbetsmiljökrav. Sophantering och ökad sorteringsgrad kräver större utrymmen i fastigheter som i stället skulle kunna nyttjas till lokaler eller liknande. Cirka sextio procent av soprummen och övriga hämtställen bedöms kräva mer eller mindre omfattande åtgärder för att uppfylla Arbetsmiljöverkets krav, enligt Avfall Sverige. Stadens många hämtställen samt beting i kombination med svårigheten att manövrera stora sopbilar i Stockholms innerstad innebär både stress för sophämtarna och en risk för olyckor. 4

5 Drygt en miljon kubikmeter avfall årligen ska samlas in och transporteras bort från innerstaden om tio år. Denna volym motsvarar men än en och en halv Globen. 5

6 SOPSUGSYSTEM SOM INFRASTRUKTUR I HELA INNERSTADEN MÅNGA FÖRDELAR Vilka fördelar kan sopsugsystem som infrastruktur för innerstaden medföra? en renare stad lätt att göra rätt boende får närmare till fastighetsnära och kvartersnära insamling av förpackningar färre fordon på trånga innerstadsgator minskar olycksriskerna mindre utsläpp och läckage från sopbilar bättre framkomlighet på innerstadsgator bättre arbetsmiljö för renhållningspersonal nya användningsområden möjliggörs när tidigare soprum och ytor för återvinningsstationer frigörs bidra till uppfyllelse av det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. De nuvarande cirka tio tusen hämtställen/soprum som finns i innerstaden och det trettiotal komprimerande sopbilar som tömmer kärl med hushållsavfall (på heltid) samt det stora antalet kranbilar som tömmer återvinningsstationernas containrar, för insamling av förpackningar och tidningar, ersätts med ett femtiotal sopsuganläggningar och cirka tio containerbilar för borttransport. Stockholms innerstad får en bättre luftmiljö och bättre framkomlighet med färre transporter och minskad risk för olyckor. Avfallslämnarna kan enkelt använda insamlingssystemen. Utrymmen som inte längre krävs för soprum kan nyttjas till annat, exempelvis lokaler. Stadsbilden kan även förändras eftersom tidigare soprum kan öppnas upp för fler företagare i markplan på fastigheterna. Arbetsmiljöproblemen för avfallshämtarna minskar. Stockholmarna kan vara stolta över sin rena stad. De mest belastade papperskorgarna i parker och på torg är kopplade till det underjordiska infrastrukturnätet sopsugen och töms automatiskt. Staden kan redovisa en hög insamlingsgrad av matavfall, och uppnår de nationella miljökvalitetsmålen för matavfallsinsamling samt en bättre utsorteringsgrad av återvinningsbara material. Den nytänkande funktionella avfallshanteringen medför flera fördelar för alla berörda parter. Stockholms stad har tagit ansvaret för en hållbar avfallshantering genom att bygga ut infrastrukturen i innerstaden. Sopsugssystem används av fastigheter för miljöeffektiv borttransport av hushållsavfall, matavfall och förpackningar. Staden har anordnat kvartersnära insamling via kvartersbutiker eller andra serviceinrättningar enligt samma system som Posten använder för sina tjänster för småelektronik, lågenergilampor, glas och batterier med mera. Illustration trafikjämförelse. Till vänster transportrörelser med sopbil för hämtning från soprum, till höger transportrörelser till sopsugterminal för hämtning av container för avfall från lägenheter. Källa: Sweco/Envac 6

7 SOPHANTERING I INNERSTADEN Enligt Stockholms stads indelning omfattar Inre staden områdena Norrmalm, Kungsholmen, Essingeöarna, Södermalm, Hammarby Sjöstad, Östermalm, Gamla stan, Staden mellan broarna och hela Kungliga Djurgården. Stockholms stad, innerstan Antal hämtställen i innerstaden är cirka tio tusen om man räknar soprum eller uppställning av soptunnor för avfall från bostäder med mera, dit minst en sopbil i veckan ska köra för att hämta sopor, enligt Stockholms stad, Trafikkontoret avdelningen för avfall (TK). TK uppger också att en genomsnittlig lägenhet i Stockholm alstrar 9 kilo hushållsavfall per vecka för snittlägenheten som bebos av 1,99 personer. FAKTA OM INNERSTADEN ÅR 2011, INRE STADEN ANTAL (ST) En genomsnittlig lägenhet i Stockholm alstrar 9 kilo hushållsavfall per vecka. Lägenheter Boende Boende per lägenhet 1,67 Arbetsplatser ÅR 2021, INRE STADEN ANTAL (ST) Lägenheter (prognos)

8 ANTAGANDEN OCH BERÄKNAD AVFALLS- MÄNGD FRÅN HUSHÅLL I INNERSTADEN Andelen små lägenheter är hög i innerstaden. Det bor 1,67 personer/lägenhet i innerstaden jämfört med 1,99 personer per bostad i snitt för hela staden. Därför antas att innerstadslägenheten ger mindre hushållsavfall, beräknat enligt: 1,67/1,99 x 9 kilo/lägenhet och vecka = 7,6 kilo/lägenhet och vecka (237 kilo/invånare och år) För att beräkna ungefär hur mycket hushållsavfall (ej grovavfall eller förpackningar) som alstras från lägenheterna i inre staden och hämtas av Stockholms stads anlitade sophämtare görs beräkningen: lägenheter x 7,6 kilo/vecka x 52 veckor = ton/år Detta är lågt räknat, eftersom staden dessutom hämtar med hushållsavfall jämförligt avfall från kontor, restauranger, caféer, livsmedelshandel, skolor och andra verksamheter. En uppräkning med tio procent, baserat på enbart prognosen för ökat antal invånare år 2021, ger ton hushållsavfall från bostäder per år från innerstaden. Volymen på detta hushållsavfall beräknas enligt Avfall Sveriges nyckeltal för hushållsavfall där matavfall ingår till 108 kilo per kubikmeter. Volymen hushållsavfall inre staden (2011) = m 3 /vecka UPPSKATTADE AVFALLS- OCH ÅTERVINNINGS- VOLYMER FRÅN INRE STADEN, PER VECKA INSAMLINGSVOLYM FTI M 3 PER VECKA M 3 PER VECKA SAMT HUSHÅLLSAVFALL ÅR 2011 ÅR 2021 (prognos) Lätta förpackningar och tidningar, ej glas Hushållsavfall inkl matavfall Glas SUMMA Dessutom samlar FTIAB (förpacknings- och tidningsinsamlingen) in i snitt 77 kilo material per person och år för återvinning från boende och verksamheter i Stockholms stad. Volymen tidningar och förpackningar beräknas till kubikmeter per vecka. Det är producenterna genom FTIAB som ordnar containrar på gatan för tidningar samt pappers-, plast-, metall- och glasförpackningar. En uppskattning av totalt insamlad hushålls- och FTIavfallsvolym från innerstadens bostäder blir i snitt kubikmeter per vecka Uppräknat för år 2021, blir det kubikmeter per vecka eller drygt en miljon kubikmeter dagligt avfall per år. Det motsvarar mer än en och en halv Globen som ska samlas in och köras bort från inre staden. Inflyttningstakten till Stockholm ökar behovet av en effektivisering av avfallshanteringen i Stockholms innerstad. 8

9 FÖRSLAG TILL NY INFRASTRUKTUR FASTIGHETSNÄRA OCH KVARTERSNÄRA Förslaget innebär att avfallslämnaren i innerstaden får ett enklare system för avfallssortering, med möjlighet att sortera och tillgång till avlämningsplatser som nås till fots. Med sopsugsystem fullt utbyggda i inre staden för samtliga lätta fraktioner, matavfall och hushållsavfall uppskattas att upp till 97 procent av det dagliga avfallet från hushållen kan hanteras. Det motsvarar kubikmeter/år. Sopsugsystem är en svensk uppfinning från 1960-talet och idag är mer än hundra tusen lägenheter i Stockholmsområdet anslutna till någon sopsuganläggning. Det finns flera leverantörer av sopsugsystem, med varierande teknik- och systemlösningar: Envac, Marimatic, Logiwaste, Ecosir och Eleiko är några leverantörer av olika lösningar i Norden. Förslaget innebär att staden ordnar inkast till sopsugen på fastighetsnära allmän mark, med en möjlig frivillig ytterligare anslutning av fastigheters sopnedkast eller inkast på gård. Såväl källsorterat avfall som restavfall slängs i inkasten. Staden ansvarar även för att ordna kvartersnära insamling av till exempel lågenergilampor, småelektronik och batterier. En fastighet har valt att ansluta sitt befintliga sopnedkast till sopsugen. Avfallslämnaren kan enkelt lämna sitt sorterade avfall inne i huset. Närheten underlättar för äldre, barnfamiljer och rörelsehindrade att lämna sitt sorterade avfall själva. 2 Inkastet på allmän plats kan använda accessrättigheter med hjälp av styrsystem. Samma inkast kan ha olika öppning för papperskorgsfunktion, boende och verksamheter. Källsorterat avfall och restavfall kan lämnas här, betydligt närmare än de flesta har till återvinningsstationernas containrar på gatan. 3 På vissa platser behövs enbart papperskorgsfunktionen, till exempel vissa parker och torg. De fungerar som bäst då stora avfallsmängder alstras under kort tid vid evenemang och finvädersdagar. 4 Kvartersnära insamling behövs för att samla in småelektronik, batterier, hushållskemikalier och annat avfall som av miljö- och hälsoskäl alltid ska lämnas separat. Insamlingen är en bisyssla exempelvis för en butik och personalen kan också informera om systemet. Exempelvy från S:t Eriksplan in mot Rörstrandsgatan. Ett brukarnära sopsugsystem med möjlighet att ansluta sopnedkast innebär bättre arbetsmiljö och närmiljö. Här intill följer en förklaring av innehållet i ringarna i ovanstående illustration: 1 9

10 INFORMERA OCH SORTERA All källsortering bygger på att avfallslämnaren informeras. Avfallslämnaren kan få all information om avfall på en plats, exempelvis genom utvecklade e-tjänster och en skylt i porten. Hushållen liksom andra avfallslämnare på kontor, butiker och liknande sorterar sina förpackningar, matavfall och kvarvarande hushållsavfall i exempelvis färgade påsar, som man redan gör i bland annat Eskilstuna och Södertälje. Optisk sortering Väljer staden en optisk sortering baserad på olikfärgade soppåsar (det finns andra tänkbara alternativ) för sopsug, så ska plastpåsarna ha rätt färg, rätt kvalitet och påsen ska knytas ihop innan den slängs. De blandade avfallspåsarna i olika färger transporteras till en sorteringsanläggning, där de tippas ut på ett löpande band. Sensorer känner igen färgen och skickar påsen till rätt container, för vidare transport till rätt behandling. Löst avfall och färger som sensorerna inte känner igen hamnar som restavfall. Enklaste sättet att distribuera påsar är att se till att de finns att köpa eller få kvartersnära. Lokala butiker kan sälja eller lämna ut påsar, liksom den bemannade kvartersnära insamlingsplatsen som staden anlitar för att ta emot småel och batterier. Lämna påsarna i inkastet Inkasten för soppåsarna placeras på allmän mark, och ingår i stadens drift. Om en fastighetsägare vill ansluta ett befintligt sopnedkast eller fler inkast på innergård så bör det finnas möjlighet att göra det. Inkastet kan förses med lås, som öppnas med nyckel, RFID eller annan identifiering. Användarinformation och statistik kan kommuniseras via display. Inkasten bör utformas med en volymbegränsning så att sugsystemet skyddas från onödiga stopp på grund av att fel föremål slängs ned som mattor, paraplyer och julgranar. Avfallslämnaren öppnar inkastet och lägger in de ihopknutna (och eventuellt RFID-märkta) soppåsarna med olika sorters sorterat avfall och restavfall. Inkasten tar emot påsarna med avfall och lagrar dem tills det är dags att suga iväg påsarna i ledningen. VART TAR SOPPÅSARNA VÄGEN? Alla inkast i ett område är anslutna till ett rör med en diameter på millimeter. Det finns teknik som trycker in avfallspåsar från ett vidare inkast till ett transportrör med betydligt mindre diameter än inkastöppningen. I änden av transportröret, som kan ligga flera kilometer bort, finns terminalen med utrustning för styrning som gör att avfall från papperskorgar sugs för sig och hushållsavfallet för sig. I terminalen finns fläktarna/pumparna som skapar suget som får soppåsarna att transporteras genom röret in i en container. I terminalen finns en eller flera stora containrar för uppsamlingen av avfallet. Utrymmet med utrustning kan placeras i källare, under mark med upphissning av container till markplan eller i en byggnad. Källsortering i färgade påsar, följs av optisk sortering. 10

11 Till färgsortering för återvinning, rötning eller förbränning. Till behandling. Inkast papperskorg i park eller på torg. Här sugs papperskorgarna. Inkast för sorterat avfall på allmän plats. Sopsugsterminal. Varje inkasttyp sugs för sig till egen container. En containerterminal för en container behöver cirka 75 kvadratmeter markyta, med en höjd på 4 meter och placeras bäst vid en större gata. Den kan placeras i en fristående byggnad, i ett bergrum eller under mark. Fordonet som ska hämta containern ska kunna angöra för att hämta upp containrar på ett säkert sätt. Containern med soppåsar transporteras därefter till en sorteringsanläggning där sensorer sorterar upp påsarna efter färg. Terminalbyggnad för tre containrar, Eriksberg. Containerterminal under mark, Mariatorget, Stockholm. 11

12 12

13 IMPLEMENTERING I BEBYGGD MILJÖ SOPSUGSTERMINALER I INRE STADEN Ett rörsystem som ersätter många av innerstadens tio tusen soprum och kärl på gården, ett stort antal skräpiga containrar på gatan och som har inkast för det mesta av hushållets dagliga avfall är hjärtat i den nya infrastrukturen. Stationära sopsugar finns redan på många platser, med lite olika funktion. Den fulla flexibiliteten och potentialen för att minska kampen om utrymmet på gatan, liksom bäst service för den enskilde avfallslämnaren, blir det om sopsugen följs av en maskinell sortering. Enligt Trafikkontoret så finns det ett tjugotal stationära sopsuganläggningar i inre staden idag. Då frågan om fler sopsugar i innerstaden har diskuterats under många år finns det ett exempel från Vasastan (med gräns Rörstrandsgatan, Norra Stationsgatan, Sveavägen, Odengatan), där placering av tre terminaler har föreslagits för att täcka lägenheter och en rad mindre verksamheter. Hammarby Sjöstad är ett av de områden där ett modernt sopsugsystem finn, se bilderna här intill. KOSTNADSUPPSKATTNING FÖR SOPSUGSYSTEMEN I vilken storleksordning hamnar kostnaderna för sopsugförslaget? En initial bedömning av kostnader, baserad på erfarenhetssiffror och leverantörsuppgifter, för installation och driftsättning av det tekniska systemet med inkastventiler, rör, containerterterminal, markarbeten, schablonkostnad på trettio procent för projektering uppskattas kostnaden till runt 4,5 miljarder kronor. Priset inkluderar då 50 anläggningar med meter rörledning vardera och totalt inkast. Sopsugsystem i Hammarby Sjöstad. Ovan: Sopnedkast. Nedan: Containerhämtning. Kostnader för markupplåtelse, avtal, ingrepp i byggnader, arkeologiska utgrävningar, komplicerad ledningsprojektering ingår inte. Samtidigt är inte heller det positiva värdet i form av minskad ytanvändning för soprum, nedskräpning, råttor, färre tunga fordonsrörelser i inre stadens finmaskiga gatunät, stopplatser för sopbilar, olycksrisk, uppställning av containrar på gatumark medräknat. 13

14 INFÖRANDE I BEFINTLIG BEBYGGELSE Projekt som innebär ingrepp i den fysiska miljön med omfattande ledningsdragning och placering av såväl inkast som terminaler kräver planering liknande införandet av exempelvis fjärrkyla. Tidsperspektivet på infrastrukturanläggningar är långt. Vatten- och avloppssystemen kan ligga kvar i sina stråk i mer än hundra år, även om rör och delar byts ut. Detta angreppssätt gäller även sopsuganläggningar. Utbyggnadstakten beror på många faktorer. En jämförelse med fjärrvärmeutbyggnaden i innerstaden ger en indikation på år. Enligt ledningsrättslagen, som gäller sopsugledningar, har ledningsägare rätt att dra ledningar över annans fastighet. Fastighetsägare som är intresserade av att ansluta sina sopnedkast kan erbjudas möjlighet att göra detta. FINANSIERING Infrastrukturanläggningar innebär en stor initial investering med ett antal återinvesteringar över en längre tidperiod, vanligen trettio år. Intäkter, drift- och kapitalkostnader bör betraktas ur detta perspektiv, liksom jämförelser med andra systemalternativ. Med kommunen som huvudman för anläggningen ska anläggningens bygg- och driftkostnader hållas isär från behandlingskostnaden för avfallet. Det är med gällande lagstiftning inte möjligt för kommunen att föreskriva anslutning och ta ut en anslutningsavgift för sopsug från befintliga fastigheter, enligt rapporten om kommunalt huvudmannaskap för sopsug från Avfall Sverige. Kommunen kan slå ut kostnaden på hela avfallstaxekollektivet där fastighetsägaren debiteras en avfallsavgift enligt den av kommunfullmäktige beslutade taxan. Kommunen kan också välja att låta skattekollektivet betala renhållningen. Förpacknings- och tidningsinsamlingen torde kunna bidra med en del av sina insamlingskostnader, då FTIAB har rätten att ta ut en förpackningsavgift som på nationell nivå ska täcka insamling, behandling och återvinning. VEM GÖR VAD? Nedan följer exempel på hur ansvaret kan ändras från dagens ansvarsfördelning till nytt insamlingssystem. Avfallslämnaren bostadsinnehavare eller verksamhet De boende och avfallslämnare från mindre verksamheter, som caféer, butiker, kontor och liknande, ansvarar för sorteringen av avfallet i rätt färgad plastpåse, samt för avlämning till rätt plats inkastet till sopsugen. Avfallslämnaren ansvarar även för beställning för hämtning av grovavfall samt för att lämna batterier, småel och glas kvartersnära. För grovavfall och liknande betalar avfallslämnaren direkt till den godkända transportör som anlitas, eller via staden. Fastighetsägaren i innerstaden Fastighetsägaren ansvarar för att informera sina hyresgäster/ nyttjare om vad som gäller för avfallshanteringen i sin helhet och sopsugsystemet, exempelvis genom anslag. Om fastighetsägaren vill ansluta ett eget sopnedkast för egen räkning så ska detta kunna erbjudas. Staden Staden är huvudman för planering, finansiering, byggande och drift av nya allmännyttiga system för avfallshantering. Utdebitering kan ske direkt mot avfallslämnare, lägenhetsinnehavare eller via kommunalskatten. Staden stöder övergången till sopsug och kvartersnära insamling av småel och batterier med mera genom att se över lokala föreskrifter, styrdokument och planer samt avtal för att nå önskade miljö-, trafik- och arbetsmiljöeffekter. Tidsperspektivet på infrastrukturanläggningar är långt. Detta gäller även för sopsuganläggningar. 14

15 Staden ansvarar också för: Utbyggnaden av infrastrukturen, det vill säga sopsugssystemet och inkasten, liksom för glasinsamlingsplatser, information och insamling. I stadens ansvar ingår även statistikuppföljning, finansiering och utdebitering. Då ansvaret samlas blir systemet tydligt för användaren, i regel underlättas uppföljning och kvalitetsproblem kan rättas till. Kvartersnära insamling, till exempel via avtal med butiker och andra serviceinrättningar, på samma sätt som Posten gör, för kvartersnära insamling av småel, batterier och eventuellt även för hushållens farliga avfall, liksom för distribution av färgade påsar. Påsar skulle också kunna beställas direkt hem till användaren via någon beställningstjänst (app, telefon, web, ICT). Drift och underhåll av sopsugsterminal. Transporter från sopsugsterminal till behandlingsanläggning. Sorteringsanläggningen där avfallet sorteras för vidare behandling, till exempel rötning av mat- avfall för biogasproduktion och förbränning av restavfall för fjärrvärme- och elproduktion. Transport till materialbolag för behandling av återvinningsmaterial. FTIAB/producentansvar FTIAB bör delta i utvecklingsarbetet och bidra för att täcka kostnader för insamling och sortering och kostnaden för återvinning och behandling av förpackningar och tidningar. 15

16 INTERNATIONELLA EXEMPEL För att visa på goda exempel gör vi fem nedslag runt om i världen; Barcelona, Bergen, Yongin Suji (Sydkorea), Köpenhamn och Tammerfors. Ytterligare fakta om omfattningen på respektive sopsugsystem finns längst bak i rapporten under Appendix, SPANIEN: BARCELONA, SANTA CATERINA Barcelona har installerat ett sopsugssystem för bostäder, butiker, barer och en saluhall, helt i befintlig bebyggelse i Barcelonas historiska kvarter Santa Caterina. Sopsugssystemet har bidragit till att trånga gator med många invånare i rörelse slipper trängas med sopbilar och utstå dålig lukt från skräpiga soprum och trottoarer. Sopsugssystemet hanterar totalt ungefär 10,5 ton avfall per dag i två avfallsfraktioner; matavfall och övrigt brännbart avfall (restavfall). Systemet och avfallsinkasten uppges ägas av Barcelona kommun och finansieras via en kommunal skatt. Avfallsinkasten kan användas av både bostäder och verksamheter som har access till systemet. Faktarutan på sidan 29 beskriver vad som har installerats i fas ett av två faser. Fas ett är befintligt system och fas två är tillkommande. Vissa uppgifter omfattar även fas två. Inkast för soppåsar i de historiska kvarteren i Santa Caterina i Barcelona. 16

17 NORGE: BERGEN I slutet av 2008 beslutade Bergens kommun att ett sopsugssystem för avfallshanteringen i Bergens centrum skulle byggas som en del av infrastrukturen i stadskärnan. Ägare till systemet är BIR som är ett av Norges största kommunalägda renhållningsbolag. Det ägs av Bergens kommun tillsammans med åtta kranskommuner. Första terminalen tas i drift vid årsskiftet 2013/2014 och hela utbyggnaden ska vara klar år Systemet kommer att samla två fraktioner; papper/plast som efter insamling behandlas vidare genom materialåtervinning samt övrigt brännbart (restavfall) som behandlas vidare genom förbränning med energiutvinning. Luckorna till avfallsinkasten kommer att vara låsta och öppnas av avfallslämnaren med en nyckelbricka. Inkastet kan mäta hur mycket avfall som den enskilde brukaren lämnar till systemet. Sopsugssystemet erbjuder invånarna i Bergens stadskärna möjlighet till viss avfallssortering trots att utrymme saknas för avfallsbehållare. Systemet medför även andra fördelar såsom lägre brandrisk, mindre skadedjur och att utrymmen frigörs på trottoarer och i soprum till förmån för andra ändamål. Hela sopsugssystemet kommer att byggas i befintlig bebyggelse där trånga gator är ett problem för sopbilarnas framkomlighet. Tre system planeras med var sin containerterminal där avfallet ska samlas upp och transporteras vidare till behandling. I samband med att gatorna grävs upp kommer befintligt vatten- och avloppsnät att renoveras samt fjärrvärme läggas ned i marken. Samtidigt installeras även en ny spårvagnslinje. Inspektionsluckor kommer att installeras var hundrade meter för att kunna utföra service på det nedgrävda sopsugsröret utan att behöva gräva upp gatan. Nedan: Avfallshanteringen före (fotomontoge) och efter införandet av sopsug i befintlig bebyggelse i Bergen, Norge. 17

18 SYDKOREA: YONGIN SUJI I Gyeonggi-Do i Yongin City i Sydkorea finns ett regionalt beslut att sopsugsystem för avfall ska installeras vid nybyggnationer av bostäder med fler än 700 lägenheter. Beslutet leder till renare stadsmiljöer med större andel grönområden där avfallstransporter minskas och luftmiljön kan förbättras. Ambitionen är att 30 procent av cityområdet ska vara grönområde. Kommunen har investerat i sopsugsanläggningen som har varit i drift i Yongin Suji sedan januari nya lägenhetskomplex är planerade i det stadigt växande området. Alla avfallsinkast är placerade på kommunal mark och hela systemet ägs av kommunen. Avfallsbehandlingen finansieras genom att avfallslämnarna köper särskilda soppåsar för avfallet som lämnas till sopsugsystemet. DANMARK: KÖPENHAMN, NYHAVN Nyhavn är en populär stadsdel i Köpenhamn som delvis består av välbesökta restauranger och barer med uteserveringar utmed kajen vid vattnet. Sopsugssystemet i Nyhavn är från 1996 och har därefter successivt byggts ut för att omfatta större delar av området och även sex självtömmande papperskorgarna längs kajen tillkom en teaterbyggnad till sopsugssystemet och den befintliga containerterminalen fick då flyttas ned under mark för att ge plats åt teatern. De kommersiella användarna av systemet och de boende har tillgång till de låsta sopinkasten som är placerade i gatumark utomhus. Eftersom Danmark och Köpenhamn är kända för sina många designers har de självtömmande papperskorgarna, som är tillgängliga för alla förbipasserande, fått en särskild design av den danska arkitekten Erik Brandt Dam. FINLAND: TAMMERFORS, VUORES År 2015 planeras området vara färdigbyggt med bostäder för mer än boende och arbetsplatser för anställda. Då sopsugsystemet är fullt utbyggt kommer det att bestå av cirka 400 inkast och ungefär 13 km transportrör. MetroTaifun valdes som leverantör på grund av en utvecklad teknik som medger mindre rördimension, samt en betydligt lägre energiförbrukning än konventionell fläktbaserad sopsugteknik. 18

19 OPTISK SORTERING AV AVFALL ESKILSTUNAMODELLEN SÅ FUNGERAR ESKILSTUNAMODELLEN Denna modell är ett förslag på hur avfallsinsamlingen i Stockholms innerstad skulle kunna ske framöver om optisk sortering väljs som sorteringsmetod. Utgångspunkten för Eskilstuna-modellen är insamling av kärl- och säckavfallet i olikfärgade soppåsar via sopsug i ett antal fraktioner och därefter optisk sortering av dessa soppåsar. Denna modell har fått namnet Eskilstunamodellen eftersom Eskilstuna har sortering i sex olika fraktioner och därefter optisk sortering i en optibaganläggning. Eskilstunas ursprungsmodell har modifierats för att passa för insamling av alla hushållens fraktioner i Stockholms innerstad. Insamlingen i Eskilstuna sker dock främst i kärl och inte i sopsug. Den boende eller verksamheten sorterar sitt avfall i sex olika fraktioner och placerar avfallet i soppåse med anvisad färg för aktuell avfallsfraktion: Metallförpackning i grå påse. Plastförpackning i orange påse. Pappersförpackning i gul påse. Tidningar i blå påse. Matavfall i grön påse. Restavfall i valfri annan färg på påsen, dock ej någon av ovanstående. Avfallslämnaren köper påsarna i sin lokala matvaruaffär eller kan hämta dessa vid någon av kommunens anvisade platser. Företrädesvis köps påsarna i mataffären av avfallslämnaren. Sopsugen kräver att påsarna är av en tjockare kvalitet än vanliga soppåsar/plastkassar. Den boende slänger soppåsen i inkastet till sopsugen. Inkastet är med fördel försett med lås och kan öppnas med en nyckelbricka eller liknande. Verksamheter som har behov av större avfallspåsar än de boende och kan låsa upp en lucka på inkastet vilket ger tillgång till en större öppning. Avfallet landar på en ventil som öppnas med jämna mellanrum och avfallet sugs iväg till en containerterminal längre bort. Avfallshämtaren hämtar avfallet med containerfordon och kör det till den optiska sorteringsanläggningen där avfallet sorteras upp efter påsens färg i olika containrar. När en container är full körs den vidare till rätt behandlingsanläggning. Glasförpackningar sorteras ut och hanteras separat därför att dessa är för tunga för sopsugen och riskerar även att riva sönder soppåsen, vilket försvårar den optiska sorteringen. En stor mängd glasförpackningar på en och samma gång sliter även på sopsugsröret vilket förkortar livslängden för systemet. Glasförpackningar föreslås därför att återlämnas vid försäljningsställen eller vid insamlingen av farligt avfall och elavfall. Möjligheten att lämna glasförpackningar vid återvinningscentral kvarstår. Tidningar och returpapper kan läggas i färgad soppåse och slängas i inkastet till sopsugen. Problem kan uppstå i den optiska sorteringsanläggningen om avfallslämnaren inte knutit ihop sin påse ordentligt och tidningspappret flyger ur påsen och lägger sig över de färgade påsarna. Tidningspappret skymmer då påsarnas färg för det optiska ögat i sorteringsanläggningen vilket resulterar i onödigt många felsorterade påsar. För hanteringen av grovavfall föreslås insamling via storsäckssystemet utöver möjligheten att lämna detta avfall till återvinningscentralen. Avfallslämnaren ringer valfri entreprenör som tillhandahåller insamling i storsäck eller container och entreprenören och avfallslämnaren sköter denna överlämning av avfall mot betalning utan kommunens inblandning. Alternativt att kommunen tillhandahålla möjlig entreprenör via hemsida där avfallslämnaren först anmäler hur mycket avfall han eller hon avser att lämna och vad detta innehåller. På så sätt så kan kommunen fortfarande registrera avfallsmängder och innehåll. För elavfall föreslås att alla försäljningsställen ska ta emot elavfall. Ett pantsystem för glödlampor och/eller batterier skulle kunna införas för att minska förekomsten av dessa i kärl- och säckavfallet. För både elavfall och farligt avfall föreslås att någon befintlig verksamhet med generösa öppettider skulle kunna ta emot dessa, exempelvis servicebutiker. För skrymmande avfallsenheter hänvisas avfallslämnaren till budning via kommunen eller till egen transport till återvinningscentral. Insamling av elavfall och farligt avfall kan även ske via stadens mobila miljöstation som stannar på förbestämda adresser på förbestämt datum i innerstan. Avfallslämnaren kan då personligen lämna ifrån sig sitt avfall. 19

20 MATERIALSORTERING AV AVFALL WEMBLEYMETODEN 20 SÅ FUNGERAR WEMBLEYMETODEN Om Stockholm överväger en radikal förändring av sin avfallshantering finns det även modeller utan färgade påsar och som inte kräver lika omfattande sortering av avfallslämnaren. Systemet är vanligt på kontinenten och bygger på att alla återvinningsbara material (eventuellt utom glas) läggs löst i en plastpåse och sorteras i sorteringsanläggningen efter materialslag. Materialsortering enligt nedan beskrivna modifierade Wembley modell kräver en annan typ av sorteringsanläggning för avfallet än vad optisk sortering gör. Däremot sker sorteringen för avfallslämnaren i endast tre fraktioner i stället för fem eller sex stycken. Modellen är anpassad för hur denna typ av sortering skulle kunna se ut för Stockholms innerstad (Stockholm/Wembley-modellen). Enligt Stockholm/Wembley-modellen sorterar avfallslämnaren avfallet i två eller tre fraktioner i hemmet beroende på om bostaden eller verksamheten är utrustad med avfallskvarn eller inte. Avfallet sorteras i fraktionerna; matavfall, brännbart restavfall och blandade lätta förpackningar i en sopspåse. Dessa tre fraktioner lämnas till olika inkast i sopsugen. Sopsugen känner av vilket inkast avfallet kommer ifrån och när avfallet har uppnått en viss nivå i inkastet öppnas en ventil och avfallet transporteras i ett rör till rätt container. Med detta system till skillnad från den optiska sorteringen krävs det att avfallslämnaren lägger avfallet i rätt inkast annars hamnar avfallet i fel container och kommer därmed att transporteras till fel behandlingsanläggning. Av pedagogiska skäl kan färgade påsar även användas för materialsorteringen men det är inte nödvändigt. Om bostaden eller verksamheten är utrustade med matavfallskvarn kan kvarnen vara kopplad till en tank som töms av en slamsugbil som transporterar matavfallet. Nedmalt matavfall benämns slurry och blir till fordonsgas och växtnäring i en biogasanläggning. Matavfallskvarnen kan även vara kopplad direkt till avloppsnätet. Slurryn leds då till avloppsreningsverket och blir fordonsgas. Matavfall som transporterats via avloppsledningsnätet kan även i vissa fall användas som växtnäring om föroreningsgraden inte är för hög. Förpackningsmaterial såsom pappers- plast- och metallförpackningar samt tidningar och returpapper läggs i en soppåse och slängs i sopsugsinkastet. I ett annat inkast läggs soppåsen med övrigt brännbart som inte utgörs av förpackningar och i ett eventuellt tredje inkast läggs plastpåsen med matavfall. Dessa tre soppåsar sugs i systemet till tre olika containrar placerade i en containerterminal. Matavfallscontainern tranporteras till en biogasanläggningen och blir fordonsgas. Det brännbara avfallet transporteras till en förbränningsanläggning och energiutvinns genom el- och värmeproduktion. Förpacknings- och tidningsavfallet transporteras till en maskinell sorteringsanläggning, en så kallad MRF-anläggning (Material Reclamation Facility). Sorteringsanläggningen använder materialens fysikaliska egenskaper för att sortera avfallet, dock krävs en viss manuell hantering. Några sorteringssteg i anläggningen fungerar enligt följande: Avfall transporteras in på ett rullband, soppåsen rivs sönder, blandat löst avfall transporteras vidare på ett rullband. V-formad sikt utnyttjar gravitationen och låter tungt avfall falla till botten, det lätta pappret och tidningar följer med rullbandet upp och sorteras vidare. Slutligen balas pappret. De tunga avfallet transporteras vidare. Metaller separeras i två steg: 1. En magnet sorterar ut metallförpackningar som därefter balas. 2. Ett elektromagnetiskt fält skjuter iväg aluminiumburkar (omvänd magnetism) som därefter balas. Plast och eventuellt glas transporteras vidare. Plastförpackningar läses av med ett optiskt öga och knuffas bort från transportbandet och sorteras vidare i olika typer av plast som sedan balas var för sig (t ex PET, HDPE). Glasförpackningar återstår och transporteras med bil till återvinning. Eftersom många glasförpackningar i samma soppåse kan slita på sopsugsrören och förkorta livslängden för sopsugssystemet föreslås att glasförpackningar hanteras i underjordsbehållare på samma sätt som beskrivs i Stockholm/ Eskilstuna-modellen. Om hushållsavfallet består av mindre

21 än tio procent glas kan även glaset, rent tekniskt, lämnas i soppåsen med förpackningsmaterial som samlas in via sopsugsystemet om behandlingsanläggningen tar emot det. Alla stockholmare kommer inte att vara anslutna till sopsugsystemet och blandningen av glas med annat avfall kan ge fel signaler till de boende. Utsorteringen av glas är djupt rotad i svenskarna och en sammanblandning som kan ge en svårare sortering i nästa led bör undvikas. Grovavfall, farligt avfall och elavfall föreslås att samlas in på samma sätt som för Stockholm/Eskilstunamodellen, vilken finns beskriven i förra avsnittet. Det finns även modeller utan färgade påsar och som inte kräver lika omfattande sortering av avfallslämnaren. 21

22 DEFINITIONER NYCKELBEGREPP HUSHÅLLSAVFALL Definition av hushållsavfall enligt miljöbalken 15 kap 2 lyder så här: Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Soppåsen, oavsett om den är från en bostad eller ett kontors pentry, liksom matavfall omfattas av begreppet hushållsavfall. Ibland kallas det även för restavfall, eller kärl- och säckavfall. PRODUCENTANSVARSAVFALL El- och elektronikavfall, förpackningar och tidningar är vanliga avfallsfraktioner som omfattas av ett så kallat producentansvar, vilket innebär att producenterna av dessa produkter ska ombesörja insamling och behandling för dessa avfallsfraktioner. En inte försumbar del av det dagliga avfallet från bostäderna omfattas av producentansvar (maj 2013) och ska sorteras ut från övrigt avfall. Producentansvarsavfallet omfattas av följande förordningar: Förordning (SFS 2006:1273) om producentansvar för förpackningar innefattar följande avfallsslag: Plastförpackningar, pappersförpackningar, metallförpackningar, glasförpackningar, träförpackningar, förpackningar av polymera material, övriga förpackningar. Förordning (SFS 1994:1205) om producentansvar för returpapper: returpapper av tidningar, tidskrifter, direktreklam, telefonkataloger, postorderkataloger och liknande produkter av papper. Förordning (SFS 2005:209) om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. Förordning (SFS 2008:834) om producentansvar för batterier. Gäller allt från småbatterier till bilbatterier. Förordning (SFS 2009:1031) om producentansvar för läkemedel. Gäller läkemedelsavfall som uppstår i hushåll. VEM BETALAR VAD? Producenternas (materialbolagens) organisation FTIAB organiserar insamling av förpackningar som det inte är pant på, samt tidningar. Information, insamling, återvinning och annan behandling bekostas genom en avgift som betalas varje gång du som konsument köper en förpackad vara eller tidning. Finansieringen är alltså helt skild från kommunens avfallsavgift som fastighetsägaren eller nyttjaren betalar för den kommunala avfallshanteringen. Varje kommun bestämmer i sina lokala föreskrifter (i Stockholm är det Kfs 2012:07) om hur insamling ska ske. Det kan vara ytterligare sortering, till exempel om matavfall ska samlas in, uppdelning i brännbart och restavfall av övrigt hushållsavfall, vilka system för hämtning som ska användas med mera. Varje kommun antar en avfallstaxa med avgifter som sammantaget täcker kostnaderna för det kommunala avfallsansvaret. Som boende i en lägenhet ingår kostnaden för hushållsavfallshämtningen i hyran eller månadsavgiften. I miljöbalken 27 kap 4 står: Kommuner får meddela föreskrifter om att avgift ska betalas för insamling, transport, återvinning och bortskaffande av avfall som enligt denna balk eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av balken utförs genom deras försorg. Avgiften ska enligt kommunens bestämmande betalas till kommunen eller till den som utför renhållningen. 5 En avgift som avses i 4 första stycket ska vara årlig eller på annat sätt periodisk. Om avgiften avser insamling, transport och bortskaffande vid enstaka tillfällen, får kommunen besluta att avgiften ska betalas särskilt för varje tillfälle i fråga. Avgiften ska bestämmas till högst det belopp som behövs för att täcka nödvändiga planerings-, kapital- och driftskostnader för renhållningen. Avgiften får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljöanpassad avfallshantering främjas. Avtalar kommunen med någon annan att utföra renhållningen, får avtalet läggas till grund för beräkning av avgiften, om kostnaden därigenom inte blir väsentligt högre än om kommunen själv utför renhållningen. Det finns inga formella hinder för att skattefinansiera den kommunala avfallsverksamheten. 22

23 Avgiften för renhållning får tas ut på ett sådant sätt att återanvändning, återvinning eller annan miljöanpassad avfallshantering främjas. 23

24 LAGAR OCH REGLER FÖR ANSVAR Nedan beskrivs kort några av de viktigaste reglerna för den nuvarande avfallshanteringen. Listan är inte komplett. Miljöbalken (MB SFS 1998:808, 15 kap) innehåller definitioner och klargör ansvar för bland annat avfallet i Sverige. I miljöbalken definieras hushållsavfall i 15 kap 2 Med hushållsavfall avses avfall som kommer från hushåll samt därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. I 8 klargörs den kommunala renhållningsskyldigheten, och där står även att: Kommunen skall i sin planering och i sina beslut vidare beakta att borttransporten anpassas till de behov som finns hos olika slag av bebyggelse. Avfallsförordningen (SFS 2011:927) innehåller fler detaljerade definitioner och regler för hur avfall ska hanteras och klassificeras enligt Avfallskodslistan. Alla som alstrar avfall såväl hushåll som andra är skyldiga att bland annat sortera ut förpackningar och lämna dem till producenternas system för insamling och återvinning enligt svensk lag (SFS 2006:1273, 8 ). Producentansvar för förpackningar (SFS 2006:1273) och för returpapper, (SFS 1994:1205) reglerar sina avfallsfraktioner. Ansvarsutredningen Mot det hållbara samhället resurseffektiv avfallshantering SOU 2012:56 väntas leda till en proposition under hösten 2013 med förslag på förändringar i ansvarsfördelningen mellan kommun, producenter och verksamheter. Plan- och bygglagen (PBL, SFS 2010:900) anger att avfallshantering är ett viktigt allmänt intresse att beakta i kommunens översikts- och detaljplanering. Boverkets byggregler (BFS 2011:6) ställer bland annat krav på avfallsutrymmen och tillgänglighet för avfallslämnare. NATIONELLT MILJÖKVALITETSMÅL Regeringen har fastställt tio preciseringar av miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö. Dessa är: Hållbar bebyggelsestruktur En långsiktigt hållbar bebyggelsestruktur har utvecklats både vid nylokalisering av byggnader, anläggningar och verksamheter och vid användning, förvaltning och omvandling av befintlig bebyggelse samtidigt som byggnader är hållbart utformade. Hållbar samhällsplanering Städer och tätorter samt sambandet mellan tätorter och landsbygd är planerade utifrån ett sammanhållet och hållbart perspektiv på sociala, ekonomiska samt miljö- och hälsorelaterade frågor. Infrastruktur Infrastruktur för energisystem, transporter, avfallshantering samt vatten- och avloppsförsörjning är integrerade i stadsplaneringen och i övrig fysisk planering samt att lokalisering och utformning av infrastrukturen är anpassad till människors behov, för att minska resurs och energianvändning samt klimatpåverkan, samtidigt som hänsyn är tagen till natur- och kulturmiljö, estetik, hälsa och säkerhet. Avfallshanteringen är effektiv för samhället, enkel att använda för konsumenterna och avfallet förebyggs samtidigt som resurserna i det avfall som uppstår tas tillvara. 24

25 Kollektivtrafik, gång och cykel Kollektivtrafiksystem är miljöanpassade, energieffektiva och tillgängliga och det finns attraktiva, säkra och effektiva gång- och cykelvägar. Natur- och grönområden Det finns natur- och grönområden och grönstråk i närhet till bebyggelsen med god kvalitet och tillgänglighet. Kulturvärden i bebyggd miljö Det kulturella, historiska och arkitektoniska arvet i form av värdefulla byggnader och bebyggelsemiljöer samt platser och landskap bevaras, används och utvecklas. God vardagsmiljö Den bebyggda miljön utgår från och stöder människans behov, ger skönhetsupplevelser och trevnad samt har ett varierat utbud av bostäder, arbetsplatser, service och kultur. Hälsa och säkerhet Människor utsätts inte för skadliga luftföroreningar, kemiska ämnen, ljudnivåer och radonhalter eller andra oacceptabla hälso- eller säkerhetsrisker. Hushållning med energi och naturresurser Användningen av energi, mark, vatten och andra naturresurser sker på ett effektivt, resursbesparande och miljöanpassat sätt för att på sikt minska och att främst förnybara energikällor används. Hållbar avfallshantering Avfallshanteringen är effektiv för samhället, enkel att använda för konsumenterna och avfallet förebyggs samtidigt som resurserna i det avfall som uppstår tas till vara i så hög grad som möjligt samt att avfallets påverkan på och risker för hälsa och miljö minimeras. 25

26 NÅGRA INSAMLINGS- SYSTEM FÖR AVFALL Nedan följer mycket kortfattade beskrivningar av de vanligaste insamlingssystemen för avfall. SÄCKINSAMLING Säckinsamling är ett manuellt system där avfallslämnaren själv lägger avfallet i ett sopnedkast eller i en säck som är fastsatt på en säckhållare. Avfallshämtaren tar loss säcken, lyfter på säcken på en kärra som töms av sopbilen. Fördelar: Rent, hygieniskt, billigt. Inget kärl som behöver rengöras. Snabb hämtning, många säckar kan tas med kärran och man slipper gå tillbaka med tömda kärl. Nackdelar: Kan vara tveksam arbetsmiljö att lyfta säckar om de väger för mycket eller är för fulla och inte kan förslutas. Risk för stick- och skärskador. Trasiga säckar skräpar ned. Råttor och fåglar biter lätt igenom säcken om den inte är skyddad. KÄRLINSAMLING Kärlinsamling är också ett manuellt system. Avfallslämnaren lägger avfallet i sopnedkast eller direkt i kärlet. Avfallshämtaren drar fram ett kärl i taget och tömmer i fordonet, varefter kärlet dras tillbaka. Fördelar: Ingen risk för stick- och skärskador. Inga lyft. Nackdelar: Arbetsmiljörisk då flera kärl dras samtidigt, för stort skjut-/ dragarbete, långa eller dåliga dragvägar mellan soprum och sopbil. Trångt i flerbostadshusen för kärlen. Arbetsmiljöproblem för avfallshämtaren som ska dra kärlet till sopbilen. Soprum bör ej ligga i källarplan eftersom det kräver extra utrustning för att kärlet ska förflyttas till sopbilen och kostar mer. Problem med smutsiga kärl som luktar och drar till sig skadedjur, främst råttor, vilka är vanliga i innerstadsmiljö. 26