Barn och kemikaliesäkerhet

Transkript

1 PM 6/13 Barn och kemikaliesäkerhet Lagstiftning och andra styrmedel Kemikalieinspektionen

2

3 Barn och kemikaliesäkerhet Lagstiftning och andra styrmedel

4 Best.nr Sundbyberg, januari 2014 Utgivare: Kemikalieinspektionen Beställningsadress: CM Gruppen, Box 11063, Bromma Tel: , fax , e-post: Rapporten finns som nedladdningsbar pdf på

5 Förord Kemikalieinspektionen har på uppdrag av regeringen tagit fram en Handlingsplan för en giftfri vardag Skydda barnen bättre. Insatser sker nu på flera områden, nationellt, inom EU och internationellt och ofta i samarbete med andra myndigheter. Att minska kemiska risker i vardagen är ett steg på väg mot att nå riksdagens miljökvalitetsmål Giftfri miljö, det mål Kemikalieinspektionen ansvarar för. Inom ramen för handlingsplanen tar Kemikalieinspektionen fram kunskapssammanställningar, som publiceras i myndighetens rapport- respektive PM-serie. Bakom publikationerna står Kemikalieinspektionens medarbetare, universitetsforskare och/eller konsulter. Myndigheten vill genom publikationerna dela med sig av ny och angelägen kunskap. Alla trycksaker är kostnadsfria och finns på Kemikalieinspektionens webbplats Handlingsplanen har ett särskilt fokus på barn och ungdomar, eftersom de är mer sårbara än vuxna för kemikalier. Kemikalieinspektionen har i tidigare rapporter lyft fram barns skydd i kemikalielagstiftningen som ett prioriterat område. I rapport 3/12 Bättre EU-regler för en giftfri miljö framgår att EU-reglerna behöver utvecklas för att på ett bättre sätt ta hänsyn till barns exponering för farliga kemikalier och deras särskilda sårbarhet. I rapport 3/11 Kemikalier i varor understryks att dagens regler är otillräckliga för att skydda människor och miljön och att barn är en särskilt känslig grupp med behov av ökat skydd. I detta uppdrag redovisas kortfattat regelverken kring kemikalier i Sverige och inom EU med avseende på människors hälsa och med särskild inriktning på barns skydd. Rapporten är skriven av jurist Stefan Rubenson, advokatfirman Åberg & Co. Synen och rekommendationerna som presenteras i rapporten är författarens egna och avspeglar inte nödvändigtvis Kemikalieinspektionens syn. Konsultens slutliga version av rapporten har uppdaterats i de fall då förändringar i lagstiftningen skett efter uppdragets slut. De delar av rapporten som berör livsmedelssäkerhet har skrivits i samarbete med Livsmedelsverket. Kontaktpersoner på Kemikalieinspektionen har varit Maria Wallén och Helén Klint, och ansvarig för uppdraget på Kemikalieinspektionen har varit enhetschef Agneta Falk Filipsson.

6

7 Innehållsförteckning Sammanfattning... 5 Summary Introduktion Kemikaliereglering i Sverige och i EU Kemikalielagstiftningen i en övergångsfas Behovet av ett ökat skydd av barn i lagstiftningen Reglering av kemiska ämnen och blandningar REACH-förordningen, (EG) nr 1907/ CLP-förordningen (EG) nr 1272/ Reglering av bekämpningsmedel Förordningen om växtskyddsmedel, (EG) nr 1107/ Ramdirektiv för hållbar användning av växtskyddsmedel, (EG) nr 2009/ Förordningen om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, (EU) nr 528/ Produktregler Produktsäkerhetsdirektivet, (EG) nr 2001/ Leksaksdirektivet, (RG) nr 2009/ RoHS-direktivet, (EU) nr 2011/ Byggproduktförordningen, (EU) nr 305/ Detergentförordningen, (EG) nr 648/ Kosmetikaförordningen, (EG) nr 1223/ Lagar och regler om medicintekniska produkter Livsmedelssäkerhet och regleringen av kemikalier i livsmedel Främmande ämnen Bekämpningsmedel Restsubstanser Material i kontakt med livsmedel Dricksvatten Barn i den amerikanska kemikalielagstiftningen Lagar och regelverk The Toxic Substances Control Act The Consumer Product Safety Improvement Act The Food Quality Protection Act Frivilliga initiativ Lokala initiativ och lagstiftningar Slutsatser Ordlista... 30

8 Sammanfattning Kemikalieanvändningen har starkt bidragit till ett ökat välstånd i samhället men kan även orsaka skador på människors hälsa och i miljön. Barn kan vara extra känsliga för påverkan av kemikalier eftersom deras kroppar inte är färdigutvecklade. Dessutom innebär barns särskilda beteende att de riskerar att utsättas för mer kemikalier än vuxna. Kemikalieinspektionen har i flera rapporter pekat på att lagstiftning och regelverk i Sverige och EU inte ger barn ett tillräckligt skydd mot exponering för hälsofarliga kemikalier. Syftet med denna rapport är att ge övergripande kunskap om i vilken utsträckning lagar och regelverk skyddar barn mot kemikaliers hälsofarliga effekter. Rapporten ska fungera som underlag för att identifiera problemområden vad gäller barns skydd i kemikalielagstiftningen samt för att ta fram förslag till åtgärder och utveckling av regelverken. Större delen av lagstiftningen inom kemikalieområdet är gemensam för hela EU. Det finns några EU-regler som uppmärksammar barn som en sårbar grupp vars särkskilda känslighet ska tas hänsyn till vid till exempel riskbedömningar och ämnesutvärderingar (exempel finns i REACH- och CLP-förordningarna, i bekämpningsmedelsreglerna samt i regler för livsmedel och kosmetika). Det finns dock ingen enhetlig metodik för hur risker för barn ska bedömas. Kemiska ämnen i varor regleras i olika produktregler så som, leksaksdirektivet, RoHS och kosmetikaförordningen. Leksaksdirektivet ställer krav på tillverkare och importörer av leksaker som ger ett skydd för barn mot exponering för hälsofarliga kemikalier. Regelverken för kemikalier i andra produktgrupper som till exempel elektronik, byggprodukter och textilier omfattar inte barn i någon större utsträckning. Kosmetikaförordningen har vissa specifika regler för att skydda barn och i det övergripande produktsäkerhetsdirektivet lyfts barn fram som en särskilt känslig konsumentgrupp. Textilier har i tidigare rapporter lyfts fram som en produktgrupp som barn exponeras för i stor utsträckning och där behovet av bättre regler är extra stort. Idag finns inga EU-regler som omfattar kemikalier i textilier och Kemikalieinspektionen har nyligen i en rapport presenterat ett förslag till ett sådant regelverk. Inom livsmedelsområdet har man generellt sett en starkare lagstiftning vad gäller barns exponering för farliga ämnen och där finns vissa regler som specifikt ska skydda barn, både vad gäller produkter som riktar sig till barn och andra livsmedel. I USA pågår många aktiviteter för att öka barns skydd för hälsofarliga kemikalier. Deras myndighet för kemikaliesäkerhet, The Environmental Protection Agency (EPA), har en avdelning som ansvarar för barns skydd där man tar fram nya lagförslag, utvecklar vägledningar för riskbedömning för barn och startar frivilliga program. Däremot har EPA inte lika stora möjligheter att ställa krav på företagen som EU-kommissionen har, och den övergripande kemikalielagstiftningen i USA, Toxic Substances Control Act (TSCA) är på många sätt svagare än REACH. Flera stater i USA, till exempel Kalifornien och Washington, arbetar själva med att skärpa kemikalielagstiftningen och öka skyddet för barn genom att ställa krav på företag att fasa ut farliga ämnen och att delge konsumenterna information om vilka ämnen som ingår i olika produkter. 5

9 Summary The use of chemicals has greatly contributed to increased welfare in the society but can also cause damage to human health and the environment. Children may be especially sensitive to the effects of chemicals because their bodies are not fully developed. Moreover, children s behavior involve a risk of being exposed to more chemicals than adults. The Swedish Chemicals Agency has in several reports emphasized that legislation and regulations in Sweden and the EU do not give children adequate protection from exposure to hazardous chemicals. The purpose of this report is to provide a comprehensive understanding of the extent to which laws and regulations protect children from the harmful health effects of chemicals. The report will serve as a basis for identifying areas of concern regarding children s protection in the chemical legislation and for developing proposals for action and regulations. Most chemical legislations is common to the entire EU. There are some EU rules that recognize children as a vulnerable group whose specific sensitivity should be taken into account when, for example, making risk assessments and substance evaluations (examples can be found in the REACH and CLP regulations, in the Pesticide Regulation and in rules governing food and cosmetics). However, there is no uniform methodology for how risks to children should be assessed. Chemical substances in products are regulated by different rules such as the Toy Safety Directive, the Restriction of Hazardous Substances Directive and the Cosmetic Regulation. The Toy Safety Directive requires manufacturers and importers of toys to provide protection for children against exposure to hazardous chemicals. The regulatory framework for chemicals in other product groups such as electronics, building products and textiles do not include children in any significant way. The Cosmetics Directive contains certain specific rules to protect children and in the Product Safety Directive children are emphasized as a vulnerable group of consumers. Textiles have in previous reports been highlighted as a product group that children are largely exposed to, and as an area where the need for improved rules is considerable. Today, there are no EU rules covering chemicals in textiles and the Swedish Chemicals Agency has in a recent report presented a proposal for such a legislative framework. Stricter legislation within the food sector generally applies regarding children's exposure to hazardous substances and there are some rules that particularly protect children, both for special children products and general foodstuff. In the U.S, there are many ongoing activities to enhance children's protection for hazardous chemicals. The Environmental Protection Agency (EPA) has an Office of Children's Health Protection (OCHP) that, for example, develops new legislative proposals and guidelines for risk assessment, and function as a platform for voluntary programs. However, the EPA has not the same possibilities to impose requirements on companies as the European Commission and the overall chemical legislation in the U.S, the Toxic Substances Control Act (TSCA) is in many ways weaker than the REACH Regulation. Several states in the U.S, for instance California and Washington, work for a stronger chemical legislation and to increase children s protection by forcing companies to phase out hazardous substances and by increasing information about chemicals in consumer products. 6

10 1 Introduktion Foster, spädbarn, barn och ungdomar kan vara särskilt utsatta för kemikaliers hälsofarliga effekter. Skillnader i beteende och fysiologi gör att barn kan exponeras för mer kemikalier i förhållande till sin kroppsvikt jämfört med vuxna. Små barn upptäcker världen krypande och undersöker saker i sin omgivning med munnen. Dessutom äter, dricker och andas barn mer än vuxna i förhållande till sin kroppsvikt. Barn kan också vara särskilt känsliga för vissa kemikaliers hälsofarliga effekter. Hjärnan, hormonsystemet och immunförsvaret utvecklas fram till vuxen ålder och kan under vissa utvecklingsfaser vara extra känsliga för kemikaliers hälsofarliga effekter. Eftersom barn inte aktivt kan välja sin livsmiljö har samhället ett stort ansvar för att skydda barn från ohälsosam exponering för kemikalier. Ett av regeringens etappmål till miljömålet Giftfri miljö lyder, Regelverken beaktar att barn är särskilt känsliga för påverkan från kemikalier senast En förutsättning för att vi ska kunna uppfylla miljömålet och ge barnen ett tillräckligt skydd är att lagstiftning och regelverk tar hänsyn till barns särskilda känslighet. Den här rapporten syftar till att ge en uppdaterad översikt av hur barn omfattas av gällande regelverk och lagstiftning. 1.1 Kemikaliereglering i Sverige och i EU Större delen av lagstiftningen inom kemikalieområdet är reglerad på EU-nivå och är därmed gemensam för hela EU. I EU-lagstiftningen regleras kemiska ämnen i REACH och kemiska ämnen i produkter och varor regleras i specifika produktregler så som, leksaksdirektivet och kosmetikaförordningen. Reglerna inom EU är antingen EU-förordningar, som gäller direkt, eller EU-direktiv som måste införlivas i svensk rätt för att ha verkan. Till övervägande del bygger den svenska kemikalieregleringen på EU-direktiv som införlivats i miljöbalken. Den närmare regleringen sker genom regeringens förordningar samt genom Kemikalieinspektionens och andra myndigheters föreskrifter. Det allomfattande målet för miljöbalken är att främja en hållbar utveckling inbegripet ett ansvar för senare generationer. Människors hälsa och miljön skall skyddas mot skador och andra olägenheter. Genom de allmänna hänsynsreglerna ges i miljöbalken en generell inriktning av de principer som skall vara vägledande också för kemikaliekontrollen. Det handlar om principer i fråga om kunskap, försiktighet, produktval, resursutnyttjande och lokalisering. I 14 kapitlet miljöbalken ges överordnade föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer. 1.2 Kemikalielagstiftningen i en övergångsfas Den svenska kemikalieregleringen har sedan 1990-talet genomgått en stor omställning. Från att före Sveriges EES-anslutning och EU-inträde i mitten av 1990-talet i huvudsak varit en nationell process övergick kemikaliekontrollen därefter till att i stor utsträckning genomföra EU-direktiv till svenska föreskrifter. Till viss del skedde detta genom lagstiftning och förordningar från regeringens och riksdagens sida, men framför allt genom Kemikalieinspektionens författningssamling, KIFS. Nu har emellertid det hänt, att avgörande delar av EU:s lagstiftning på kemikalieområdet sker och kommer att ske i form av förordningar. Det finns således numera EU-förordningar på områden som innefattar växtskyddsmedel, biocidprodukter, registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH), klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP), tvätt och rengöringsmedel, export- och import av farliga kemikalier och långlivade organiska föroreningar (POPs). 7

11 EU-förordningar gäller direkt i medlemsstaterna, utan någon transformering till nationell rätt. Det innebär att stora delar av den regelgivning som tidigare skett genom Regeringskansliets, Kemikalieinspektionens och andra myndigheters försorg nu kommer att upphöra, och att nationellt utfärdade författningar således kommer att försvinna i viktiga delar. Svenska domstolar, myndigheter, användare och andra grupper får alltså fortsättningsvis i många fall inhämta information om föreskrifternas innehåll från andra källor än lagar, regeringsförordningar och myndighetsföreskrifter. För dagen gäller dock, att flera EU-direktiv successivt fasas ut allt under det att EU-förordningarna fylls ut med ytterligare föreskrifter. Det innebär att såväl EU-direktiv som förordningar kan gälla för samma område som till exempel i fråga om märkning. 1.3 Behovet av ett ökat skydd av barn i lagstiftningen I handlingsplan för en giftfri vardag framhålls att EU-lagstiftningen behöver skärpas. I planen sägs bland annat att Barn och ungdom är ofta känsligare än vuxna för påverkan från kemikalier och hormonstörande ämnen lyfts fram som en grupp kemikalier där man är extra bekymrad över hur exponering tidigt i livet påverkar hälsan. EU:s olika lagstiftningar måste kompletteras med regler för vilka ämnen som ska betraktas som hormonstörande. Reglerna måste ändras så att hormonstörande och andra särskilt farliga ämnen inte får förekomma i varor som finns i människors vardag, särskilt i varor avsedda för barn och ungdom. Lagstiftningen måste också utvecklas för att ta mer hänsyn till att kemiska ämnen kan förstärka varandras farlighet, så kallade kombinationseffekter (s. 12). Kemikalieinspektionen har i rapport 3/11 Kemikalier i varor lagt fram förslag om strategier och styrmedel för att minska riskerna med farliga ämnen i vardagen, med särskilt fokus på barn. I rapporten framhålls att särskilt bör ansträngningar göras för att påverka den fortsatta implementeringen och utvecklingen av EU:s kemikalieförordning REACH och likaså utnyttja de möjligheter som direktiv inriktade mot vissa varugrupper ger. Varugrupper som bör prioriteras enligt rapporten är: - Byggprodukter och inredningar - Elektriska och elektroniska produkter - Kläder och skor - Leksaker och andra varor för barn. I Kemikalieinspektionens rapport 1/12 Bättre EU-regler för en giftfri miljö som utvärderar EU-lagstiftningen med anknytning till kemikaliekontrollen och miljömålet Giftfri miljö identifieras två prioriterade utvecklingsområden vad gäller regelverket kring barn och kemikalier: Metodiken för riskbedömning av allmänkemikalier med hänsyn till barn Vilka varor som borde regleras på EU-nivå med hänsyn till hur barn exponeras. Exempel på åtgärder för att utveckla EU-lagstiftningen med avseende på att minska riskerna för barn är att: - Utveckla nya testmetoder, teststrategier och vägledningar för riskbedömning - Utveckla nya regler för vissa varukategorier, till exempel textilier, - Förbjuda särskilt farliga ämnen, inklusive allergiframkallande och hormonstörande ämnen i kemiska produkter och varor som barn exponeras för. 8

12 Rapport 1/12 låg till grund för Kemíkalieinspektionens regeringsuppdrag om att ta fram ett lagförslag om begränsning av farliga kemikalier i textilier. Lagförslagetpresenteras i rapport 13/3 Hazardous chemicals in textiles. Behovet av standardiserade metoder för att bedöma hälsorisker för barn påtalas även i rapport 3/12 som behandlar projekt och verksamheter som rör barn och kemiska hälsorisker. 2 Reglering av kemiska ämnen och blandningar 2.1 REACH-förordningen, (EG) nr 1907/2006 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (REACH) gäller från den 1 juni 2007 i Sverige och i EU och träder i kraft fullt ut REACH grundas på principen att det är tillverkare, importörer och nedströmsanvändare som bär ansvaret för att de ämnen som de tillverkar, släpper ut på marknaden eller använder inte har några skadliga hälso- och miljöeffekter. Den som tillverkar eller importerar kemiska ämnen i mängder om minst 1 ton per år ska registrera dessa hos EU:s kemikaliemyndighet ECHA. Ju större mängd av ämnet som tillverkas eller importeras desto mer information ska ingå i registreringsanmälan. Förordningen fastställer även de testmetoder som ska användas i samband med registrering av ett ämne enligt REACH, exempelvis tester för akut toxicitet, påverkan på reproduktion och fosterutveckling och organskador. I REACH lagtext med tillhörande bilagor och vägledningsdokument finns enstaka stycken där barns känslighet och riskbilden för barn uppmärksammas. Till exempel omnämns barn som en speciellt sårbar grupp vars särskilda känslighet ska beaktas om barn utgör en exponerad grupp för det kemiska ämnet som undersöks (REACH 1.4.1). I bilaga VIII som beskriver standardinformationskrav för ämnen som tillverkas eller importeras i mängder på minst 10 ton (artikel 12.1 c) finns riktlinjer för tester vars syfte är att undersöka effekter på reproduktion och det utvecklande fostret. Krav ställs på testning av reproduktionstoxiska och fosterskadande effekter enligt OECD:s riktlinjer för testning av kemikalier nummer 421 eller 422 (avsnitt 8.7.1). Med undantag för de fall då det finns tillräcklig och tillförlitlig information och lämpliga riskhanteringsåtgärder har vidtagits krävs inga ytterligare undersökningar. I de fall där det finns indikationer på att ett ämne kan skada fertiliteten eller det ofödda barnet finns det möjlighet för registranten att föreslå alternativa tester till de som beskrivs i OECD 421 och 422. Antingen en undersökning av fosterskadande effekter före födseln (bilaga IX, avsnitt 8.7.2) eller en undersökning av reproduktionstoxicitet på två generationer (bilaga IX, avsnitt 8.7.3). Vägledningsdokumentet Guidance on Information Requirements and Chemical Safety Assessment beskriver närmre hur man ska ta hänsyn till barns särskilda känslighet samt ställer vissa krav vars syfte är att skydda barn mot produkter som innehåller hälsofarliga ämnen. I del B Hazard Assessment samt i den fördjupade vägledningen R8 kan man läsa att det under särskilda omständigheter kan vara nödvändigt att ta fram så kallade DNEL-värden för vissa känsliga grupper, exempelvis barn, gravida kvinnor och ammande mödrar. Ett DNELvärde (Derived No-Effect Level) är det gränsvärde för säker exponering av ett ämne som 9

13 beräknas utifrån tillgänglig toxicitetsdata. Människors exponering bör inte överstiga DNELvärdet. Effekter för vilka barn är särskilt känsliga och gruppspecifika exponeringsförhållanden så som barns exponering för leksaker anges som exempel på när specifika DNEL ska övervägas. Avsnittet om säkerhetsfaktorer beskriver att en högre säkerhetsfaktor (1-100) skall övervägas när följande två kriterier uppfylls. 1) När det finns data som tyder på att ämnet påverkar organsystem och biologiska funktioner som är särskilt känsliga under utvecklingen. I synnerhet hjärna, reproduktion, hormonsystemet, immunförsvaret och metabolism. All tillgänglig information ska tas i beaktning, exempelvis toxicitetsstudier i vuxna djur, epidemiologiska studier, in vitro-studier och SAR-studier. 2) Det finns studier som tyder på att ämnet även kan orsaka sådana effekter i unga djur. Utöver användandet av särskilda säkerhetsfaktorer finns ingen metod som beskriver hur DNEL för särskilt känsliga grupper ska tas fram. I del E Risk Characterisation står beskrivet att konsumentprodukter som innehåller frätande eller allergiframkallande ämnen ska ha en barnskyddande förslutning och i bilaga XVII finns vissa specifika regler som gäller barn. - Lampoljor märkta med R65 eller H304 och avsedda för försäljning till allmänheten ska vara märkta med varningstext för att skydda barn. - Dioktyltennföreningar får inte användas i barnvårdsprodukter efter den 1 januari 2012 om koncentrationen i varan eller en del av varan överstiger motsvarande 0,1 viktprocent tenn. - Användandet av vissa ftalater i leksaker och barnavårdsartiklar är begränsat. Ftalaterna DEHP, DBP och BBP i får inte användas i leksaker och barnavårdsartiklar om halten överstiger 0,1 procent och DINP, DIDP och DNOP är förbjudna att använda i leksaker och barnavårdsartiklar som barn kan stoppa i munnen, om halten överskrider 0,1 procent. - Av bilagan framgår också förbud mot att använda kreosot, bensen och azo-färger i leksaker, liksom förbud mot att använda vissa ämnen med en viss faroklassning i skämtartiklar som trolleriutrustning till exempel kvillajabark i nyspulver. REACH ställer också vissa krav på information om kemiskt innehåll i varor som då även innefattar leksaker. Om varan innehåller så kallade särskilt farliga ämnen som finns upptagna på kandidatförteckningen (artikel 59) gäller följande krav. - Alla som tillverkar, importerar eller säljer varor som innehåller mer än 0,1 procent av ämnet är skyldiga att tillhandahålla sina kunder sådan information att varan kan hanteras på ett säkert sätt. Denna information ska åtminstone omfatta ämnets namn. - Informationen ska alltid lämnas till kunder som använder varan i sin industriella verksamhet eller använder varan yrkesmässigt. - Konsumenter har på begäran rätt att från leverantör av varan få motsvarande information kostnadsfritt inom 45 dagar. Ämnen på kandidatförteckningen kan bli föremål för tillståndsprövning. ECHA väljer ut ett antal ämnen från kandidatförteckningen och rekommenderar den Europeiska kommissionen att föra in dem i bilaga XIV till REACH. När ett ämne finns upptaget på bilaga XIV innebär det att ämnet inte får användas eller sättas ut på marknaden utan tillstånd. 2.2 CLP-förordningen (EG) nr 1272/2008 Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (CLP) trädde i kraft den 20 januari CLP- 10

14 förordningen reglerar märkning och utformning av förpackningar som innehåller farliga kemiska ämnen i syfte att skydda konsumenter mot skadlig exponering. Barn omnämns i vissa stycken. Klassificering enligt CLP sker i faroklasser, som anger typ av fara. Exempelvis indelas hälsofaror i tio faroklasser som innefattar bland annat Akut toxicitet, Frätande på huden, Cancerogenitet, och Reproduktionstoxicitet. Varje faroklass delas in i fyra kategorier, 1 till 4, där de allra farligaste ämnena hamnar i kategori 1. Förpackningen ska vara märkt med en symbol för den specifika farokategorin samt relevanta faroangivelser (bilaga III) och skyddsangivelser (bilaga IV). Faroangivelser talar om på vilket sätt produkten är farlig och skrivs som ett H följt av ett nummer. Skyddsangivelser talar om hur man skyddar hälsa och miljö och skrivs som ett P följt av ett nummer. Det finns några faro- och skyddsangivelser som är särskilt avsedda för barn: - H360 Kan skada fertiliteten eller det ofödda barnet. - H361 Misstänks kunna skada fertiliteten eller det ofödda barnet. - H362 Kan skada spädbarn som ammas. - P102 Förvaras oåtkomligt för barn. Barn omnämns även i artikel 25 och 32 i CLP, om obligatorisk kompletterande märkning: - EUH201 Innehåller bly. Bör inte användas på ytor där barn kan komma åt att tugga eller suga. - EUH202 Cyanoakrylat. Fara. Fäster snabbt på hud och ögon. Förvaras oåtkomligt för barn. CLP-förordningen reglerar även förpackningens utformning. En produkt skall ha en barnskyddande förslutning om den har följande klassificeringar och är märkt med faroangivelser, (se avsnitt 3.1 bilaga II): Klassificering - Akut toxicitet (kategori 1 till 3) - Specifik organtoxicitet, enstaka exponering (kategori 1) - Specifik organtoxicitet, enstaka exponering (kategori 1) - Frätande på huden (kategori 1A, 1B, och 1C) - Fara vid aspiration (kategori 1) Faroangivelser - Orsakar organskador - Orsakar allvarliga frätskador på hud och ögon - Kan vara dödlig vid förtäring om det kommer ner i luftvägarna - Giftig vid inandning - Giftig vid hudkontakt - Giftig vid förtäring - Dödlig vid inandning - Dödlig vid hudkontakt - Krav finns också om produkten innehåller 3 procent eller mer metanol eller 1 procent eller mer diklormetan. En behållare som innehåller en farlig kemisk produkt och som erbjuds eller säljs till allmänheten får inte ha: 11

15 - En form eller grafisk dekor som kan attrahera eller väcka aktiv nyfikenhet hos barn eller vilseleda konsumenter, eller - En utformning eller en beteckning som används för livsmedel, djurfoder, läkemedel eller kosmetiska eller hygieniska produkter. Fram till den 1 juni 2015 sker en gradvis övergång från nationella bestämmelser till regler i EU:s nya klassificeringsförordning CLP. Därför finns bestämmelser i både nationella bestämmelser och i CLP-förordning för barnskyddande förslutning under den tiden. Således finns föreskrifter om barnskyddande förslutningar och kännbar varningsmärkning samt förvaring i Kemikalieinspektionens föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer (KIFS 2008:2) 2 kap Kemikalieinspektionen har anpassat sina föreskrifter till övergångsreglerna i CLP för att göra det möjligt att kunna klassificera, märka och förpacka både enligt CLP och KIFSföreskrifterna som implementerar ämnes- och preparatdirektiven. I april 2011 publicerade ECHA version 2 av Guidance on requirements for substances in articles. Här sägs bland annat att leverantören i anslutning till vad som åligger honom enligt artikel 33 måste tänka igenom vilka mottagarna är. Från ett konsumentperspektiv kan det vara lämpligt med information om att en artikel skall förvaras utom räckhåll för barn medan sådan information inte är nödvändig för yrkesmässiga användare. När det gäller exponering från varor har kläder och doftande leksaker valts ut som exempel, inte minst därför att barn utgör en utsatt grupp. 3 Reglering av bekämpningsmedel 3.1 Förordningen om växtskyddsmedel, (EG) nr 1107/2009 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden började tillämpas den 14 juni Förordningen ersatte växtskyddsmedelsdirektivet 91/414/EG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. Vissa delar av växtskyddsmedelsdirektivet gäller dock fortfarande under en övergångsperiod. Alla växtskyddsmedel som släpps ut på marknaden ska vara godkända i enlighet med regelverkens bestämmelser. Syftet med förordningen är att säkerställa en hög skyddsnivå för både människors och djurs hälsa och för miljön och samtidigt skydda konkurrenskraften för jordbruket i gemenskapen. Särskild uppmärksamhet bör enligt förordningen ägnas åt att skydda känsliga befolkningsgrupper till vilka räknas bland annat gravida kvinnor och barn. Innan växtskyddsmedel släpps ut på marknaden bör det påvisas att de innebär en klar fördel för växtproduktionen och inte har några skadliga effekter på människor eller djurs hälsa inbegripet känsliga befolkningsgrupper. Verksamma ämnen skall godkännas av EU-kommissionen innan de får användas. Dessutom får ett växtskyddsmedel inte släppas ut på marknaden eller användas om det inte har produktgodkänts i den berörda medlemsstaten i enlighet med förordningen. Som kriterium för godkännande av verksamma ämnen (artikel 4) gäller bland annat att resthalterna av växtskyddsmedel uppfyller kravet att de inte får ha skadliga hälsoeffekter bland annat på människor inklusive känsliga befolkningsgrupper. Som krav efter spridning gäller att växtskyddsmedel inte får ha några skadliga hälsoeffekter på människor inklusive känsliga befolkningsgrupper. I förordningen (EG) nr 1107/2009 är det tydligare än i tidigare 12

16 lagstiftning att riskbedömningen ska ta hänsyn till barn i de fall användningen är sådan att man kan förvänta exponering för barn. Även under föregående regelverk (91/414/EG) gjordes alltid riskbedömningar för barn om användningen föranledde detta (till exempel behandling av gräs i parker och för konsumentprodukt så som granulat). Från 2014 kommer riskbedömning av verksamma ämnen göras efter de uppdaterade datakraven i (EG) nr 1107/2009 och för växtskyddsmedel gäller de nya datakraven från Särskilda märkningsregler gäller (artikel 65). Innehavare av produktgodkännandet skall registrera och rapportera alla misstänkta negativa effekter på människor, djur och miljön som kan sättas i samband med användandet av växtskyddsmedlet. Medlemsstaterna skall på elektronisk väg hålla information tillgänglig för allmänheten om de växtskyddsmedel som produktgodkänts eller vilkas produktgodkännande återkallats i enlighet med förordningen. Reklam får inte innehålla bilder som visar potentiellt farlig hantering till exempel hantering som innefattar att växtskyddsmedel används i närheten av barn eller att medlet används av barn (artikel 65). 3.2 Ramdirektiv för hållbar användning av växtskyddsmedel, (EG) nr 2009/128 Ett ramdirektiv för hållbar användning av växtskyddsmedel, 2009/128/EG, avsågs att gälla från slutet av 2011, men har ännu inte införlivats i svensk lag. Ramdirektivets syfte är att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel genom att minska risker och konsekvenser som användningen av bekämpningsmedel innebär för människors hälsa och miljön. Direktivet innehåller en rad riskbegränsande åtgärder som nationella handlingsplaner, utbildning, försäljning, och information (artikel 4-7). Föreskrifter om utrustning för spridning av bekämpningsmedel och kontroll av utrustningen är andra åtgärder för att minska riskerna (art. 8). För vissa områden som allmänna parker och trädgårdar, idrotts- och fritidsanläggningar, skolgårdar och lekplatser för barn samt i närheten av hälsovårdsanläggningar gäller förbjuden eller minskad användning av växtskyddsmedel liksom andra lämpliga riskhanteringsåtgärder som användning av växtskyddsmedel med låg risk (artikel 12). 3.3 Förordningen om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter, (EU) nr 528/2012 Den nya biocidförordningen (förordning (EU) nr 528/2012) började tillämpas den 1 september 2013 och ersatte då biociddirektivet (98/8/EG). Många av grundprinciperna är de samma som i biociddirektivet. Endast biocidprodukter som är godkända inom EU får släppas ut på marknaden. För att en produkt ska kunna godkännas måste utvärderingen visa att produktens hälso- och miljöeffekter är acceptabla. Grundtanken är att en produkt som godkänts i ett medlemsland skall kunna godkännas i övriga medlemsländer. Dock kommer vissa svenska regler ändras eller upphävas och ett antal nya regler införas. Av de förändringar som införandet av förordningen innebär är det främst reglerna om biocider i varor som kan medföra ett ökat skydd för barn. Enligt de nya reglerna får varor bara innehålla biocider med verksamma ämnen som är godkända för den produkttypen och för den användningen. Varor som innehåller biocider måste dessutom märkas. Under en övergångsperiod får medlemsländerna i EU behålla äldre nationella regler. Därför kan kraven på produktgodkännande skilja sig åt under övergångsperioden. 13

17 I Kemikalieinspektionens vägledning för ansökan om godkännande av biocidprodukter kan man läsa att viss hänsyn ska tas till barn vid prövning och godkännande av biocidprodukter. Hälsoriskbedömningar ska göras för alla sökta användningsområden och för alla tänkta användare av produkten, s.k. primär exponeringsgrupp. I tillämpliga fall ska hälsoriskbedömningar göras även för de grupper som normalt kan tänkas exponeras för produkten efter användning till exempel barn som kryper på behandlade ytor, s.k. sekundär exponeringsgrupp. 1 4 Produktregler 4.1 Produktsäkerhetsdirektivet, (EG) nr 2001/95 Konsumentvaror som inte omfattas av specifika regelverk omfattas av direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet. Enligt direktivet är en produkt säker om den vid normala eller rimligen förutsebara användningsförhållanden inte medför någon risk för människors säkerhet och hälsa. Även i samband med ibruktagande, installation och underhåll får produkten inte medföra någon risk för dess användare. Enligt direktivet bör produkters säkerhet bedömas med hänsyn till relevanta aspekter, särskilt kategorier av utsatta konsumenter som exempelvis barn. I produktsäkerhetslagen (2004:451) beskrivs att hänsyn ska tas till barn och äldre vid bedömningen av om en risk hos en vara ska anses som godtagbar och förenlig med en hög skyddsnivå. Förutom formuleringarna i direktivets punkt 9 och lagens 9 kommer inga säkerhetsåtgärder speciellt utformade för att skydda barn till uttryck. Tillverkare och distributörer ska, inom ramen för sina respektive verksamhetsområden, förse konsumenter med relevant information som gör det möjligt att bedöma riskerna med en produkt. Konsumenten ska ha möjlighet att skydda sig mot dessa risker under produktens hela normala och rimligen förutsebara användningstid. I direktivets fjärde kapitel beskrivs hur medlemsstaterna ska gå till väga för att se till att alla aktörer i distributionskedjan följer bestämmelserna. Möjligheten till snabbt informationsutbyte medlemsstaterna emellan i händelse av allvarlig risk ges genom informationssystemet RAPEX (The Rapid Alert System for Non-Food Products). I direktivets artikel 12 stadgas att en medlemsstat genom RAPEX måste underrätta den EU-kommissionen då åtgärder vidtas kring en farlig produkt. 2 Oavsett om besluten kring en viss vara är obligatoriska eller endast rekommendationer fattade i samråd med tillverkare och distributörer inom den egna medlemsstaten ska EU-kommissionen underrättas. Detta för att ge alla EU:s konsumenter ett likvärdigt skydd och för att upprätthålla EU:s grundtanke om fri rörlighet för varor på den inre marknaden. Varje vecka publicerar EU-kommissionen en lista över berörda produkter. Många produkter utgörs av leksaker och barnkläder där risker för kvävning och fysiska skador på grund av kemikalier har upptäckts. Varor som faller utanför 1 Se också kommissionens direktiv 2011/67/EU om abamekin och kommissionens direktiv 2011/69 om inidakloprid som ett verksamt ämne i bilaga 1 till direktivet, där i direktiven anges bland annat att mot bakgrund av granskningsrapporten bör lämpliga åtgärder vidtas för att minska eventuell exponering av barn. I kommissionens direktiv 2009/87/EG om indoxakarb som ett verksamt ämne i bilaga 1 till direktivet sägs att krav bör införas bland annat om att produkterna skall förvaras utom räckhåll för spädbarn, barn och husdjur. 2 För svenskt vidkommande se 14

18 definitionen av en produkt i direktivets artikel 2 a täcks inte av RAPEX. Exempel på sådana varor är mat och läkemedel vilka innefattas av andra informationssystem. Kompletterande till produktsäkerhetsdirektivet tas inom EU mer specifika beslut för att skärpa säkerheten kring produkter som används av konsumenter. Exempelvis bestämdes 2006 att alla tändare som släpps ut på EU:s marknad måste vara barnsäkra (2006/502/EG) och 2009 förbjöds användandet av lösningsmedlet DMF i alla konsumentprodukter (2009/251/EG). Intertek Research and Testing Centre har, på uppdrag av UK Consumers Association, sammanställt en rapport som ska fungera som hjälp till företag att skydda konsumenter mot farliga produkter. Projektet Produktsäkerhet i Europa, vägledning för återkallelse och andra korrigerande åtgärder har erhållit ekonomiskt stöd med 50 procent från EU-kommissionen och beskrivs som en vägledning för frivilligt arbete med korrigerande produktsäkerhetsåtgärder men har också till syfte att få företag att förstå produktsäkerhetsdirektivets innebörd. Bland annat ges information om hur ett företag kan gå till väga för att förbättra möjligheterna att identifiera risker och bedöma en acceptabel risknivå hos produkter de distribuerar. Enligt produktsäkerhetslagen (2004:451) kan en vara som uppfyller svensk standard vilken i sig överför en Europastandard anses vara säker om EU-kommissionen har offentliggjort en hänvisning till standarden i Europeiska unionens officiella tidning. Enligt produktsäkerhetsförordningen (2004:469) ansvarar Konsumentverket för att dessa hänvisningar uppmärksammas och följs. Produktsäkerhetslagen kräver också att ansvarig tillsynsmyndighet underrättas om farliga varor och tjänster. Om ett svenskt företag på egen hand vidtar en åtgärd, till exempel återkallar en konsumenttillgänglig kemisk produkt därför att produkten inte är säker, är företaget således skyldigt att underrätta Kemikalieinspektionen. Tillverkare är även skyldiga att bedriva förebyggande produktsäkerhetsarbete kring de varor de tillhandahåller. Produkterna ska granskas och register över inkomna klagomål gällande skaderisker ska föras. 4.2 Leksaksdirektivet, (EG) nr 2009/48 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/48/EG av den 18 juni 2009 om leksakers säkerhet är en revidering av det tidigare leksaksdirektivet 88/379/EEG. Direktivet är ett produktdirektiv med CE-märkning som började tillämpas den 20 juli 2011 och säkerhetskraven för kemiska egenskaper gäller fullt ut sen den 20 juli De generella och specifika kemikaliekraven i leksaksdirektivet syftar till att skydda barns hälsa från vissa ämnen i leksaker. Alla led i produktionskedjan har ett ansvar vad gäller leksaker. Samtliga aktörer inblandade i tillverkning, distribution och försäljning av en leksak ska vidta åtgärder för att se till att den produkt som släpps ut på marknaden inte äventyrar barns säkerhet och hälsa. Också miljöfrågor rörande avfall, förpackningar, batterier med mera bör följas av inblandade aktörer men behandlas inte i leksaksdirektivet utan i den EUlagstiftning som är särskild ägnad åt sådana frågor. De uppdaterade bestämmelserna är menade att bättre än tidigare vara anpassade till barns särskilda behov eftersom de är sårbara som konsumenter. Enligt artikel 10.2 får leksaker inte innebära en risk för användarens eller någon annan persons säkerhet eller hälsa när de används på avsett eller förutsebart sätt med tanke på barns beteende. Leksaker som i sig är ämnen eller blandningar av olika slag måste överensstämma med relevanta direktiv gällande klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen och preparat. Färgkritor, pennor, 15

19 fingerfärg och experimentlådor med kemikalier är exempel på leksaker som måste följa EU:s regler om klassificering och märkning av kemiska produkter med utgångspunkt i direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG. Ämnen som är klassificerade som cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska, så kallade CMR-ämnen, får användas i leksaker endast inom vissa tydliga gränser. Då farhågor uppstår kring säkerheten och minst vart femte år ska en behörig vetenskaplig kommitté på EU-kommissionens uppdrag ta upp aktuella ämnen till ny bedömning. I det nya direktivet finns en utökad lista över allergiframkallande doftämnen som är förbjudna i leksaker (55 doftämnen). För ytterligare elva doftämnen ställs särskilda krav om information i de fall då koncentrationen i leksaken eller beståndsdelar av denna överstiger 100 mg/kg. I sådana fall ska konsumenten få information om doftämnet i form av en etikett på förpackningen eller i en medföljande broschyr. Förutsatt att förekomsten är tekniskt oundviklig enligt god tillverkningssed, tillåts spår av doftämnena så länge mängden inte överskrider 100 mg/kg. Vissa allergiframkallande doftämnen är tillåtna i större skala, men under förutsättning att leksakerna ej är avsedda för barn under 36 månader, att ämnena tydligt markeras på produkten och att ämnesmängden överensstämmer med relevant livsmedelslagstiftning. Även listan för migration (läckage) från leksaker har utökats och skärpts till att omfatta cirka tjugo ämnen. Genom kapitel VII i direktivet sätts ett kommittéförfarande upp. Av artikel 46.2 framgår att kommissionen får sätta upp särskilda gränsvärden för kemikalier som används i leksaker som är avsedda för barn under 36 månader eller leksaker som är avsedda stoppas i munnen. Av artikel 47 framgår att kommissionen biträds av en kommitté. Bilaga V i direktivet avser varningar. För kemiska leksaker som innehåller farliga ämnen ska dessa märkas och detta utan att det påverkar gemenskapslagstiftningen i övrigt i denna del. Som kemiska leksaker räknas kemisatser, lådor för inbakning av föremål i plast, leksaker som kan användas för framställning av keramik, emaljering, fotografering och liknande leksaker som kan ge upphov till en kemisk reaktion eller liknande väsentlig förändring vid användning. Varningstexten ska innehålla texten Inte lämplig för barn under (*) år. Ska användas under tillsyn av vuxen. Bilaga I i leksaksdirektivet definierar vilka produkter som inte ska betraktas som leksaker i den betydelse som avses i direktivet och alltså inte berörs av dessa säkerhetskrav ges i direktivets. Där omnämns bland annat prydnadsdockor, byggsatser med detaljerade skalenliga modeller, sportutrustning för barn som väger mer än 20 kilo och verklighetstrogna kopior av skjutvapen. Importörer ska ange namn och adress på varje leksak som denne släpper ut. I direktivet beskrivs att marknadskontrollen blir enklare och effektivare om man kan säkerställa en leksaks spårbarhet genom hela leveranskedjan. Därmed blir det också enklare för myndigheterna för marknadskontroll att spåra ansvarig aktör och därmed förhindra farliga leksaker på marknaden. REACH ställer vissa krav på information om kemiskt innehåll i leksaker. Om ämnen identifierade på den så kallade kandidatförteckningen (artikel 59) finns i leksaken måste innehållet registreras hos den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA. Som framgått av avsnittet om REACH omfattar bilaga XVII punkter som innefattar skydd för barn. Leksaksdirektivet är införlivat i svensk lagstiftning genom lagen (2011:579) om leksakers säkerhet. Lagen beskriver bland annat leksaksdirektivets allmänna säkerhetskrav. Vid 16

20 bedömningen om en leksak används på avsett eller, med hänsyn till barns beteende, förutsebart sätt ska förmågan hos barn att hantera leksaken tas i beaktande. Hänsyn ska även tas till förmågan hos dem som har uppsikt över barn, särskilt om leksaken är avsedd för barn i en viss åldersgrupp. En bedömning om överensstämmelse med säkerhetskraven enligt 9 och 10 ska göras innan en leksak släpps ut på marknaden. Tillverkaren ska även i samband med detta utarbeta en teknisk dokumentation till grund för bedömningen om överensstämmelse. En ny 13 trädde i kraft den 1 augusti 2011 sedan lagen om ackreditering och teknisk kontroll reviderats (2011:791). Lagen kompletteras av förordningen (2011:703) om leksakers säkerhet. I förordningen beskrivs att Konsumentverket får meddela föreskrifter om bland annat verkställigheten av 10 lagen (2011:579) om leksakers säkerhet, det vill säga instruktioner kring skaderisk och hur faror för barn i och med användandet av leksaken kan undvikas. Även placeringen och utformningen av varningar och informationstexter för konsumenter samt säkerhetskrav för leksakers fysikaliska och mekaniska egenskaper får meddelas av Konsumentverket (KOVFS 2011:3). Kemikalieinspektionen har utfärdat föreskrifter om kemikaliekrav och brännbarhet (KIFS 2011:3, bilaga 5 till KIFS 2008:2, vilken bilaga också innehåller föreskrifter om doftämnen som inte får förekomma i leksaker). Elsäkerhetsverket har utfärdat föreskrifter om elektriska leksaker (ELSÄK-FS 2011:1). I REACH bilaga XVII finns förbud mot ftalater. DEHP, DBP och BBP är förbjudna i alla leksaker och barnavårdsartiklar och DINP, DIDP och DNOP är förbjudna i leksaker och barnavårdsartiklar som barn kan stoppa i munnen. Förbudet gäller om halten överskrider 0,1 procent. Ett antal ftalater är upptagna på REACH kandidatlista över särskilt farliga ämnen; DNHP, DPP, IPP, DIPP, BMEP, DIBP, DEHP, BBP och DBP. Det innebär att företag inom EU som tillverkar, importerar och säljer varor som innehåller mer än 0,1 procent av dessa ämnen är skyldiga att tillhandahålla information om att ämnet ingår i varan. Konsumenterna har rätt till informationen på begäran. 4.3 RoHS-direktivet, (EU) nr 2011/65 Det övergripande syftet med RoHS-direktivet är att genom begränsning av farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning bidra till skyddet för människors hälsa och miljön. Barns skydd nämns inte specifikt i lagtexten och inte heller i samband med skydd av särskilt känsliga grupper. Genom RoHS-direktivet är användningen av kvicksilver, kadmium, bly, sexvärt krom och flamskyddsmedlen polybromerade bifenyler, PBB, och polybromerade difenyletrar, PBDE, i nya elektriska och elektroniska produkter som släpps ut på marknaden efter den 1 juli 2006 begränsad. Det första RoHS-direktivet (2002/95/EG) har nu ersatts med ett nytt (2011/65/EU) som trädde i kraft Det första RoHS-direktivet omfattade de produktkategorier som tas upp i WEEE-direktivet som stora och små hushållsapparater, IT- och telekomutrustning, hemutrustning, belysningsutrustning, elektriska och elektroniska verktyg, leksaker samt fritids- och sportutrustning. I det nya direktivet har omfattningen utvidgats till att avse också medicintekniska produkter, övervaknings- och kontrollinstrument, varuautomater samt elektrisk och elektronisk utrustning som inte omfattas av någon av de andra kategorierna. De nya kategorierna kommer att omfattas successivt: 17

21 2014 Medicinteknisk utrustning för övervakning och kontroll 2016 Medicinsk utrustning för in vitro diagnostik 2017 Industriella övervaknings- och kontrollinstrument 2019 Utrustning i kategori 11 (utrustning som inte omfattas av de andra kategorierna i direktivet). Utöver skydd av människors hälsa, miljövänlig återvinning och bortskaffande av elektrisk och elektronisk utrustning, syftar det nya direktivet även till att skydda miljön från farliga ämnen. Genom omarbetningen av RoHS-direktivet införs krav på CE-märkning för att visa att elektrisk och elektronisk utrustning uppfyller kraven i lagstiftningen. EU-försäkran om överensstämmelse skall upprättas och ska bland annat innehålla information om vilka lagkrav CE-märkningen avser, till exempel RoHS-direktivet. Ett antal utrustningar omfattas ej av RoHS-direktivet, vilket beskrivs i RoHS-direktivets Artikel 2. Dessutom finns möjlighet att ansöka om tillstånd för undantag för vissa användningar. Användningar som är undantagna beskrivs i direktivets bilaga III och IV. I det nya direktivet har nya kriterier införts för att medge undantag i RoHS. Undantagen i RoHS är tidsbegränsade och gäller i maximalt fem respektive sju år, beroende på vilken kategori av utrustning det handlar om. 4.4 Byggproduktförordningen, (EU) nr 305/2011 Sedan den 1 juli 2013 gäller EU-förordningen (EU) nr 305/2011 om fastställande av harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter och om upphävande av rådets direktiv 89/106/EG, den s.k. byggproduktförordningen. Syftet med förordningen är att fastställa harmoniserade bestämmelser om hur byggprodukternas prestanda anges i förhållande till deras väsentliga egenskaper och om användningen av CE-märkning på dessa produkter. Av artikel 4 i förordningen framgår att när en byggprodukt omfattas av en harmoniserad standard eller överensstämmer med en europeisk teknisk bedömning för den, ska tillverkaren upprätta en prestandadeklaration när denna produkt släpps ut på marknaden. Vid bedömning av en byggprodukts prestanda bör hänsyn även tas till de hälso- och säkerhetsaspekter som förknippas med användningen av produkten under hela dess livslängd. I förordningens allmänna inledning står följande som är av intresse i detta sammanhang: För att öka möjligheterna till ett hållbart byggande och för att underlätta framväxten av miljövänliga produkter bör prestandadeklarationen i tillämpliga fall åtföljas av information om innehåll av farliga ämnen i byggprodukten. Informationen ska göras tillgänglig samtidigt och i samma form som prestandadeklarationen så att den når ut till alla eventuella användare av byggprodukter. Information om innehåll av farliga ämnen bör inledningsvis begränsas till de ämnen som avses i artiklarna 31 och 33 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (REACH). Det särskilda behovet av information om innehållet av farliga ämnen i byggprodukter bör emellertid utredas ytterligare i syfte att komplettera gruppen av berörda ämnen för att trygga en hög hälso- och säkerhetsnivå för arbetstagare som använder byggprodukter och för användare av byggnadsverk, inklusive vad gäller kraven på återvinning och/eller återanvändning av delar eller material. Senast den 25 april 2014 skall kommissionen utvärdera det särskilda behovet av information om innehållet av farliga ämnen i byggprodukter och överväga en eventuell utvidgning av informationskravet i artikel 6.5 (enligt 18