Framtidens Eskilstuna

Transkript

1 Eskilstuna kommun Översiktsplan 2030 Samrådshandling Framtidens Eskilstuna Vi väntar inte på framtiden. Vi gör den. Året är I Eskilstuna leder vi vägen till det miljösmarta och jämställda livet i våra trygga, vackra städer, trivsamma samhällen och levande landsbygd. Våra hållbara städer har vuxit, stadsdelarna binds samman av rekreationsområden, mötesplatser och nya bostadsområden. Här utvecklas barnen, här trivs studenterna, här växer näringslivet, här hittar vi balansen mellan arbete och fritid, här är det gott att åldras. Här har vi mod och framtidstro. Ovan målbild ackompanjerar Eskilstunas vision för 2030 som bygger på tusentals invånares tankar och idéer om morgondagens Eskilstuna. Visionen är en ledstjärna för Eskilstunas kommuns reviderade översiktsplan som är digital och som presenteras här. Översiktsplanen utgör en långsiktig viljeriktning för hur vi vill använda våra mark- och vattenområden och hållbart bygga och utveckla våra städer, samhällen och landsbygd tillsammans.

2 Så vill vi att Eskilstuna ska växa Framtidens Eskilstuna består av två städer och en mångskiftande landsbygd. Stadsbygden och landsbygden har olika attraktivitetsfaktorer som utvecklas och stärker varandra. En stor del av de kommunens attraktivitet ligger i helheten och närheten stad och land emellan. Växande och framåtsyftande städer är en tillgång för hela kommunen. Här samlas ett större utbud av arbetstillfällen, nöjen, kommersiellt utbud och service samt storregionala kommunikationer så att dessa blir tillgängliga för alla, var man än bor i kommunen. Stadens befolkningsökning ger underlag för investeringar som gynnar hela kommunen, till exempel i infrastruktur eller offentliga rum. Levande och handlingskraftig landsbygd är en tillgång för städerna. Landsbygdens tätorter erbjuder trivsamma samhällen och boende med närhet till både service och natur. Landskapet ger upplevelser och plats för rekreation: Landsbygden har allt större betydelse för utveckling av besöksnäringar och kreativa verksamheter. Här finns plats för produktion av bland annat livsmedel och energi, och är en mottagare av värdefulla restprodukter. Inte minst är landsbygden viktig för stadens sociala liv och identitet. Många i staden har anknytning till landsbygden. I detta avsnitt av översiktsplanen pekas ut en inriktning för utvecklingen, en fysisk struktur som ger underlag för planering och investering samt övergripande principer för att ta tillvara stadsbygdens och landsbygdens möjligheter. 3/18

3 Hållbar struktur för hållbar utveckling I framtidens Eskilstuna kan vi både säga ja till utveckling och förnyelse, och samtidigt bevara kultur- och naturvärden och hushålla med begränsade resurser som jordbruksmark och samhällsekonomin. Vi är robusta mot kriser och klarar utmaningar som bland annat följer av en förändrat klimat och ändrad demografi. Inte minst ger vi möjlighet för ett gott och hållbart liv. Allt detta gör vi genom att forma en ändamålsenliga och resurseffektiv fysisk struktur, med noder och stråk, kompletterat med tydliga ställningstaganden om vilka allmänna intressen som ska ges uttryck på olika platser. Därigenom kan vi väga samman å ena sidan exploateringsintressen förknippade med utveckling av nya bostäder och områden för verksamheter med å andra sidan befintliga förutsättningar som naturvärden och andra kvaliteter. Att skapa en långsiktigt hållbar samhällsstruktur ger miljömässiga och sociala fördelar, men också ekonomiska. En kompakt och fokuserad bebyggelseutveckling gör det möjligt att bibehålla god samhällsservice och hållbar infrastruktur på ett ekonomiskt hållbart sätt. En hållbar fysisk struktur hushållar med skatteintäkter och ger förutsättning för rimliga avgifter. Huvudprincipen, och det viktigaste redskapet för att skapa en långsiktigt hållbar kommun, är att begränsa stadens utbredning genom att förtäta den inifrån och ut. Samma princip gäller för ny bebyggelse i prioriterade noder och serviceorter på landsbygden. Förtätning innebär att underlaget för service stärks och att befintlig utbyggd infrastruktur i form av gator, vägar och teknisk försörjning kan utnyttjas mer kostnadseffektivt. Möjligheterna att förbättra och utveckla kollektivtrafiken blir också större. De gröna strukturerna får allt större betydelse i en tät stad, för att bevara biologiskt mångfald, för välbefinnande och för att ge ett robust och klimatsäkert samhälle, både på övergripande nivå i landskapet och i vardagens rörelsestråk och platser. 4/18

4 Ställningstagande Hållbar struktur för hållbar utveckling Eskilstuna kommun ska verka för en planering där exploatering samlokaliseras framför att spridas ut och på så sätt bidra till en hållbar utveckling. Det innebär en förtätning av städerna och stärkta stadscentra i första hand. Översiktsplanen syftar även till att utveckla landsbygden och dess tätorter med avseende på boende, trafiksäkerhet och miljö. För att skapa underlag för en god kollektivtrafikförsörjning och service- och infrastrukturlösningar fokuseras utvecklingen på utvecklingsnoder och serviceorter samt stråken som leder till dessa, så kallade primära och sekundära stråk. Översiktsplanen möjliggör komplettering av befintlig bebyggelse utanför utpekade tätorter och stråk, utifrån platsens förutsättningar och hänsyn till VA-försörjning, natur- och kulturmiljö samt jordbrukets intressen. Det fysiska avståndet mellan Torshälla och Eskilstuna ska minska samtidigt som ett öppet landskapsrum bevaras. De båda städernas fronter kan flyttas utåt men ska samtidigt tydliggöras i mötet med jordbrukslandskapet. Blandad bebyggelse möjliggörs samtidigt som de båda orternas respektive identitet tydliggörs. Generellt sett ska förtätning ske inom städernas förtätningszoner. Nuvarande brister i lägenhetstyp inom ett område liksom tillgången till grönytor och tillgänglighet till kollektivtrafik är utgångspunkter vid bedömning av förtätningspotential. Nya hus placeras så att en sammanhållen helhet skapas i bebyggelsen liksom inom gångavstånd från långsiktiga stråk för bussar samt VA-utbyggnad. Helhetsanalyser görs för att bedöma en stadsdels eller orts förutsättningar inför ett utvecklingsarbete. I städerna bedöms särskilt kopplingen till andra stadsdelar liksom till grönstråk. Syftet är bl.a. att skapa attraktiva mötesplatser längs vardagsstråken. Vid stråkutveckling tillämpas Grönplanens riktlinjer för stadens grönstruktur efter planen antagits. 5/18

5 Tät och levande stadsbygd Eskilstunas stadsbygd omfattar Eskilstuna stad, inklusive områdena Hällbybrunn, Skiftinge och Skogstorp, samt Torshälla stad. Cirka 80 procent av kommunens invånare bor i stadsbygden. Stadsbygden är sammanhängande med blandade funktioner och varierande urbana kvaliteter för olika grupper. Möjlighet för komplettering av bostäder, arbetsplatser och samhällsservice är goda med redan utbyggd infrastruktur som kan nyttjas av fler. I Eskilstuna vill vi motverka att städerna breder ut sig och tar oexploaterad mark i anspråk. I stället vill vi skapa mer kompakta och levande miljöer och satsar därför på förtätning och att stärka stadscentrum. Det är viktigt att skapa underlag för en god kollektivtrafikförsörjning och nyttja befintligt vatten och avlopp, men även skapa underlag för närservice. För stadsbygden gäller huvudprincipen för den framtida utvecklingen av bebyggelsen att den ska ske i form av förtätning av städerna. Syftet är att skapa hållbara strukturer vad avser bebyggelse, infrastruktur och gröna områden. Genom att begränsa städernas utbredning uppnås en mer stadsmässig och tät bebyggelsestruk-tur. I en förtätad stadsstruktur ökar också befolkningstrycket i befintliga parker och grönytor. Det blir då särskilt viktigt att bevara och utveckla kvaliteten i centralt belägna grönområden och att bevara en genomtänkt grönstruktur i både staden och ut på landsbygden för rekreation och friluftsliv och att knyta ihop stad och landsbygd med cykelstråk. Med en ökande befolkning i innerstaden blir det också viktigt att säkerställa nya parker och grönområden. En stadsform som lever upp till hållbarhetskriterierna är den funktionsintegrerade staden. I en sådan finns bostäder, kontor och icke störande verksamheter blandat enligt blandstadsprincipen. Genom att blanda funktioner uppnås en mer levande stad, där människor rör sig under alla tider på dygnet, vilket i sig ökar säkerhet och trygghet. Detta förutsätter verksamheter som inte inverkar störande på omgivningen exempelvis genom att ge upphov till transporter eller orsaka olägenheter för omgivningen som buller eller luftutsläpp. Sådana verksamheter placeras i första hand utmed trafikerade gator. Att öka integrationen i staden innebär också nya grepp för att blanda bebyggelsetyper och upplåtelseformer. Under avsnitten Bostäder och boende, Näringsliv, samt Transport och mobilitet beskrivs principer för hur staden ska växa med avseende på funktionsblandning, lokalisering och tillgänglighet. 6/18

6 Stadsbild stadens karaktär Ny bebyggelse och nya anläggningar i en stad ska passas in i ett både funktionellt och estetiskt sammanhang. Det innebär inte minst att det man tillför ska förhålla sig till stadens kulturhistoria, dess skala, formuttryck och färgskala. Kunskapen om hur staden har växt fram och hur det avspeglar sig i stadsbilden är en viktig bas för detta. Staden får sin karaktär av bland annat geografiska och topografiska förutsättningar, kulturhistoria, bebyggelsestruktur, grönstruktur och gatumönster, men också av trafiken, verksamheterna och folklivet. Stadens historiska framväxt stadens årsringar visar sig både i hur man tagit landskapet i besittning och hur bebyggelsens karaktärsdrag i de olika byggnadsepokerna kommer till uttryck i stadsbilden. Stadens framväxt har ofta en direkt koppling till de landskapliga förutsättningarna, där den tidiga bebyggelsen undvek höjdpartier och sänkor och utnyttjade de lokalklimatiskt bästa lägena, vilket fortfarande avspeglar sig i stadsbilden. Bebyggelsemönstret har också historiskt sett styrts av varierade inkomstförhållanden både i placeringen och i exteriören. När även lägre markområden kunde torrläggas mer varaktigt byggdes staden vidare allt lägre i terrängen. Den plana marken gav staden en allt mer strikt, rätlinjig och tätbyggd karaktär. Landskapets ursprungliga konturer är oftast tydligast i de områden där man byggt i före detta naturmark, eftersom man där lämnat de mest svårexploaterade partierna. Bebyggelse i tidigare åkerområden har ofta en rätlinjig struktur. Det gröna inslaget är tydligare gestaltat i dessa stadsdelar. De olika stadskaraktärerna har präglats av terrängens beskaffenhet och bidrar på så sätt till förståelsen av landskapet och dess förutsättningar. Se Kulturmiljö respektive Landskapsbilden. 7/18

7 Stadens rum och platser Det öppna årummet liksom torgen exponerar tydligt byggnadernas fasader liksom grönskan, vilket ger gestaltningsfrågorna en särskild tyngd just här. Eskilstuna har en småstadsprägel med relativt låg stadssilhuett. Okänslig förtätning inom riksintresseområdena Eskilstuna och Torshälla kan skada detta värde. I nuläget finns tre områden med påfallande höga byggnader i en tät struktur: Norra Snopptorp, Nyfors-Tunavallen och Årby. I centrum saknas helt höga hus. Tät bebyggelsestruktur finns framförallt innanför centrumringen, men även på Öster och i Nedre Nyfors. Några villaområden är också påfallande tätbebyggda och liksom föregående fattiga på grönska, exempelvis södra delen av Östermalm. För den omedelbara upplevelsen av en stadsmiljö har det visat sig att folklivet har största betydelsen. Detta genereras i grunden av den fysiska miljöns utformning. I begreppet god stadsmiljö ligger förutsättningarna för ett rikt och dynamiskt folkliv. Den goda stadsmiljön har som viktig egenskap en tydlig karaktär, en upplevelsebar och gestaltmässig identitet. Genom målmedveten utformning av den goda stadens karaktärskriterier kan vi utvidga och stärka människans motiv, möjligheter och spontana lust att vistas i stadsmiljön. Upplevelsen av en stads attraktivitet hänger direkt och indirekt samman med stadsbilden av både fördelningen och utformningen av stadsrum och byggnader. En attraktiv stadsbild ger positiva spin-off-effekter för bostadsbyggandet genom att efterfrågan på bostäder i estetiskt väl utformade stadsdelar ökar. Kvalitets- eller gestaltningsprogram i samband med nybyggnation har därför ett särskilt värde för att åstadkomma en sammanhållen och attraktiv stadsbild. Ett sådant program ger goda exempel och visar på olika sätt att lösa funktionella problem på sätt som stämmer in i stadsbilden och platsens karaktär. Ett Arkitektur- och stadsbyggnadsprogram är under utarbetande liksom ett Kulturmiljöprogram. 8/18

8 Ställningstagande - Tät och levande stadsbygd Inom stadsbygden skapas eller stärks strategiska punkter där olika funktioner för stadsdelarna sammanstrålar som kommersiell service, samhällsservice, busshållplatser, stadsdelsparker och liknande av träffpunktskaraktär. Stadsdelarnas gång och cykelstråk samt mötesplatser planeras utifrån naturliga rörelsemönster mellan olika servicefunktioner och vardagslivets olika målpunkter som förskola, skola, större lekplatser, livsmedelsbutiker, busshållplatser och så vidare. Näraliggande stadsdelar kopplas samman med hjälp av bebyggelse längs förbindande gator liksom parker och andra platser för möten både utomhus och i form av lokaliteter Stadsmässighet, som kan vara slutna kvarter, hus nära gata, återhållen gatubredd, flerbostadshus och radhus, ska generellt öka ju närmare stadens mitt man kommer. Principen tillämpas inom förtätningszonen. Arkitekturen ska präglas av hög kvalitet och spegla samtiden behov, kunskap och vilja. Ny bebyggelse ska medvetet förhålla sig till den omgivande bebyggelsens olika karaktärer i fråga om höjd, täthet och formuttryck liksom till kulturhistoriska aspekter. Stadsbildsaspekter ska väga tungt både vid placering av nya byggnader och vid val av arkitektur, byggmaterial, konstnärliga inslag, ytbeläggningar, belysningsarmaturer samt möbler i det offentliga rummet. Bebyggelsekaraktären varieras med fördel för att undvika monotoni. En arkitektur och stadsbyggnadside ska alltid presenteras i tidiga skeden. Utformning och placering av ny bebyggelse ska göras med särskilt stor varsamhet i förhållande till omgivande bebyggelse inom riksintresseområdena i Eskilstuna och Torshälla. I tidigt skede i detaljplaneprocessen görs en bedömning av behovet av kvalitetsprogram/gestaltningsprinciper. Epokernas olika uttryck i gatunätet bevaras, d v s rutnätsstaden respektive den medeltida sträckningen längs till exempel Köpmangatan. Följande bebyggelsemiljöer i stadsbygden och längs Mälarstranden är kulturhistoriskt värdefulla och ska bevaras till sin karaktär så långt det är möjligt Bebyggelsemiljöer De gamla delarna av städerna Eskilstuna och Torshälla Ett område längs ån söder om Eskilstuna från Vilsta säteri, via koloniområdet och två fornborgar till Skogstorp. Bruksorten Skogstorp med Rosenfors och rester av Karl IX:s kanal. Lagersbergs säteri. Mälarbaden och Ängsholmen med sommarstugebebyggelse från skilda tidsepoker och av olika slag. Fornlämningsmiljöerna vid Åsby-Kolsta-Mesta- Stenby. Koloniområdet Linnéa - ett av Eskilstunas äldsta koloniområden grundat De delar av 1900-talets bostadsområden som vid inventering klassats som särskilt värdefulla, bland annat miljonprogramsområdena. Inslag av grönska i stadsbilden eftersträvas i staden likaväl som i tätorterna på landsbygden. Särskilt värnas befintliga stora och livskraftiga träd i samband med förtätning. (Även av klimatskäl motiveras fler träd i den bebyggda miljön.). Stadsstrukturen stärks genom trädplanteringar, särskilt längs gator i stadsdelar där träd är sparsamt förekommande. Naturliga förutsättningar och variationer i stadslandskapet som höjdpartier och inslag av natur beaktas i stadsutvecklingen. I ett tidigt skede i stadsbyggnadsprocessen säkerställs ytor för spontanidrott vardagsmotion och lek med god tillgänglighet för både ny och befintlig bebyggelse Stadens entréer, gång, cykel, tåg, buss och bil ska hålla särskilt hög estetisk kvalitet med tanke på första-intrycketeffekten. Detta gäller både byggnader och yttre miljö. Sedumtak, solpaneler och liknande inslag i stads- och landskapsbilden med syftet att minska klimatbelastningen uppmuntras. Kvalitet vad beträffar estetisk utformning kan säkerställas i exempelvis kvalitetsprogram. Centrala årummets karaktär av stadsrum liksom dess parker och platser beaktas i samband med förtätning. Dessa utgör en särskilt värdefull potential för såväl de boende i centrum, för stadens befolkning i stort som för besökande i staden. Stor omsorg ska ägnas funktionella samband och estetiska uttryck. Även det centrala årummet i Torshälla är en nyckelmiljö i en fortsatt utveckling av åstråket. 9/18

9 Levande och handlingskraftig landsbygd Eskilstuna kommuns landsbygder har skiftande karaktär och förutsättningar. Den Mälarnära landsbygden karaktäriseras av relativt tät och utspridd bebyggelse, med korta avstånd. I övriga delar av kommunen finns bebyggelsen mer samlad i tätorter och längs med kommunikationsstråk. kommuns landsbygder har skiftande karaktär och förutsättningar. Den Mälarnära landsbygden karaktäriseras av relativt tät och utspridd bebyggelse, med korta avstånd. I övriga delar av kommunen finns bebyggelsen mer samlad i tätorter och längs med kommunikationsstråk. Befolkningsökningen på landsbygden har främst skett i området norr om E20, som erbjuder både vackra boendemiljöer, närhet till städerna Eskilstuna och Torshälla, och goda kommunikationer till Stockholm och Västerås. Även flera av kommunens andra tätorter och bygder visar en positiv utveckling, inte minst på grund av lokalt engagemang och handlingskraft. Erfarenheter från andra delar av landet visar att attraktiva och växande orter utanför de stora städerna karaktäriseras av att de har bra tillgänglighet och kommunikationer, viss offentlig service, vackra miljöer, gärna nära vatten samt goda sociala strukturer, till exempel genom ett aktivt föreningsliv. Översiktsplanens roll för en positiv utveckling av kommunens landsbygd är att peka ut strukturer och prioriteringar som möjliggör utvecklingen av dessa attraktivitetsfaktorer. Utvecklingen av Eskilstunas landsbygd kommer att se olika ut på olika platser, beroende på dess förutsättningar. För att förtydliga orternas olika förutsättningar och funktion i använder vi olika begrepp för att beskriva dem. Utvecklingsnoder Utvecklingsnoderna Kvicksund (tätort), Sundbyholm (tätort) och Torshälla (stad) erbjuder efterfrågade boendemiljöer, med närhet både till vackra naturmiljöer och mycket god tillgänglighet till städernas utbud och arbetsplatser. Gemensamt för dessa orter är att det finns potential och förutsättningar för en större utveckling vad gäller tillkommande bostäder och verksamheter. I dessa orter finns ett utvecklingstryck som kräver planering och utveckling av serviceutbud med mera. Genom ökad täthet i centrum, klok lokalisering av nya funktioner och hänsyn till befintliga värden kan orternas identitet stärkas och orterna utvecklas. Utvecklingsnoderna länkas samman med staden av primära stråk. 10/18

10 Serviceorter De av landsbygdens tätorter som har service i form av till exempel skola, förskola, idrottsanläggningar, biblioteksservice med mera, kallar vi serviceorter. Till dessa orter hör Ärla, Alberga, Kjula (Kjulaås), Hållsta och Hällber ga. Även Näshulta kan i vissa sammanhang räknas hit fast det formellt sett inte är en tätort. Närheten till lokal service, infrastruktur, föreningsliv samt goda kommunikationer med Eskilstuna stad, gör att dessa orter är attraktiva boendealternativ på landsbygden. Serviceorter länkas samman med Eskilstuna stad genom sekundära stråk. Serviceorterna är viktiga för landsbygdens attraktivitet, och ska utvecklas och växa i takt med efterfrågan. I några av orterna finns någon form av äldreboende, men mer blandade boendeformer och möjlighet till kvarboende på äldre dagar, till exempel trygghetsboende och hyresrätter, är efterfrågad i flera av orterna. Engagemang och handlingskraft som syftar till utveckling av orter och deras serviceutbud ska tas tillvara. En orts potential och förutsättningar för boende, verksamheter och service kan undersökas olika typer av strategiska planer. Vilken form en strategisk plan ska ha varierar med behovet på den specifika platsen. Det kan vara en översiktlig bedömning av förutsättningar för utveckling, ett planprogram eller en fördjupad översiktsplan Övriga tätorter och bygder Det finns även orter i kommunen, som uppfyller den formella definition av tätort (se ruta), men som i princip enbart består av bostäder. Exempel på sådana orter är Tumbo och Bälgviken. Genom omvandling av fritidshusområden tillkommer nya tätorter på landsbygden. Udden (bebyggelsen söder om Väsbyviken) och Kullersta (beb yggelsen mellan Sundbyholm och Torshälla huvud), definier as som tätorter trots att deras struktur inte påminner om en tätort. Utanför tätort finns småorter samt bygder med mer gles bebyggelse. I dessa övriga tätorter och bygder är bevarandet av boendekvaliteter, ge förutsättningar för företagande, samt att utveckla förutsättningarna för hållbara kommunikationer, inklusive bredband, prioriterade och delvis utmanande frågor. Eskilstuna kommuns arbete för utvecklingen av landsbygdens finns närmare beskriven i Plan för landsbygdsutveckling som kommer att tas fram. Genom sitt fokus på service och landsbygdsutveckling kompletterar den översiktsplanens fokus på markanvändningsfrågor. Under avsnitten Bostäder och boende, Näringsliv, Transport och mobilitet samt Samhällsservice beskrivs principer för hur landsbygden ska utvecklas med avseende på funktionsblandning, lokalisering och tillgänglighet. 11/18

11 Ställningstagande - Levande och handlingskraftig landsbygd Ny bebyggelse i form av bostäder, verksamheter och service utanför Eskilstuna stad prioriteras för program eller plan för utveckling av en ort samt för planprövning inom de tre särskilt utpekade utvecklingsnoderna Kvicksund, Torshälla med Torshälla Huvud och Sundbyholm. Detta för att koncentrera nödvändiga investeringar i teknisk infrastruktur och ge förutsättningar för god och kostnadseffektiv kollektivtrafik. Detsamma gäller sammanhållen bebyggelse genom pärlband längs stråken mot dessa orter. God planberedskap eftersträvas för tillkommande bostäder i servicenoderna Ärla, Alberga, Hållsta, Hällberga och Kjula, samt i Näshulta. Dessa är av särskild vikt, eftersom de är serviceorter med befintlig service och infrastruktur att värna. Detaljplaner som är av vikt för utvecklingen av landsbygdstätorter ska prioriteras utifrån en s k fördelningsnyckel, som ska tas fram. Det handlar till exempel om planer som medför bättre kvarboendemöjligheter för äldre, större variation i boendeformer, skapandet av mötesplatser, centrumutveckling, utvecklingsförutsättningar för föreningsliv eller kommunikationer. Vid utveckling av landsbygdstätorterna stärks attraktivitet genom att i centrum placera gemensamma funktioner som kommersiell service, samhällsservice och andra platser av träffpunktskaraktär. I dessa centrala delar kan bebyggelsen vara både tätare och högre än mer perifert i orten. Samtidigt tillvaratas ortens särdrag i form av landmärken och andra kännetecken. Landskap och områden på landsbygden med flera samlade natur- och kulturmiljövärden liksom andra värden för upplevelser bör särskilt beaktas för att ge en bas av attraktioner för besöksnäringen. 12/18

12 Landskapsbild Landskapsbilden formas av topografin och vegetationen i dess olika former samt de landskapsrum som uppstår mellan skogspartier, åkerholmar, träd och träddungar liksom av bebyggelse. På samma sätt som i staden ska ny bebyggelse och nya anläggningar anpassas till omgivningens funktionella och estetiska helhet. Landskapsbilden byggs av andra element än stadsbilden, där ju husen dominerar. På landsbygden handlar hänsyn om att samspela med landskapets linjer och strukturer - topografi, vegetation och landskapsrum - men också med objekt i den lilla skalan som åkerholmar, träddungar och stenblock liksom befintlig bebyggelse. Landskapsbilden i Eskilstuna kommun. Eskilstuna kommun breder ut sig mellan det höglänta skogsområdet Mälarmården i söder och Mälaren i norr. Flera öst-västliga höjdryggar så kallade förkastningar, genomkorsar kommunen. Dessa kantas mot norr endera av en sjö, ett system av sjöar eller ett slättlandskap. Tydligast är detta mot Mälaren, Mälarmården och Hjälmarens södra strand. Genomkorsande från norr till söder finns också tre större rullstensåsar, av vilka Kjulaåsen är den mest markanta. Storskaligt flackt jordbrukslandskap med långa siktlinjer är främst den stora Kafjärdenslätten, men även Stenkvistaslätten, slätten öster om Vingslör liksom den vid Råby-Rekarne samt längs östra infarten mot Eskilstuna. I övrigt är terrängen i kommunen flack eller lätt kuperad med inslag av större och mindre moränhöjder i ett mosaikartat landskap, där skogsområden och slättlandskap med längre eller kortare siktlinjer avlöser varandra. I flack terräng finns på många håll siktavgränsande inslag av ändmoräner, som mestadels är låga (upp till 5 meter höga) åssträckningar, vilka ibland kan vara kilometerlånga eller mer, och som är särskilt tydliga i öppet landskap. Där bildar de uddar och åkerholmar som ger vacker silhuettverkan och djup i landskapsbilden. Särskilt rikt förekommer sådana låga åsar mellan Eskilstuna och Lista/Öja. Sammanhängande skogsdominerade landskap i lätt kuperad terräng finns dels mellan Ärla och Kafjärden, dels norr om vägen mellan Västermo och Hjälmare kanal upp till kommungränsen mot Arboga och Kungsör. I södra delen av kommunen markant synlig längs Näshultasjöns södra strand sträcker sig Mälarmår-den in i kommunen och har här sina högst belägna delar. Mälarmården är ett vidsträckt höglänt och bergigt skogslandskap med 13/18

13 delvis ödemarksprägel beläget centralt i Sörmland. Utanför städer och tätorter har traditionellt bebyggelse placerats i de klimatmässigt mest gynnsamma lägena, ofta i övergången mellan skog och jordbruksmark, men på senare år i allt större utsträckning fritt ute på jordbruksmarken och på så sätt kommit att dominera landskapsbilden. Visuella konsekvenser av bebyggelse och anläggningar ser olika ut beroende på landskapets karaktär på en viss plats. En kommuntäckande landskapsanalys finns som stöd vid bedömning av inverkan av olika former av bebyggelse och anläggningar. Se Landskapsanalys (WSP Samhällsbyggnad 2011) 14/18

14 Ställningstagande - Landskapsbild Landskapsbildens karaktär enligt den kommuntäckande landskapsanalysen, det kommande kulturmiljöprogrammet och arkitektur och stadsbyggnadsprogrammet ska ligga till grund för inplacering av ny bebyggelse och nya element i landskapsbilden. Ny bebyggelse i form av bostäder eller verksamheter placeras i anslutning till bybebyggelse och i enlighet med traktens bebyggelsemönster. Vid placering i anslutning till höjdpartier eller skogsbryn i landskapet beaktas ekologiska värden som biotop för hotade arter och spridningskorridorer. Vid placering av bebyggelse på höjder eller höjdkrön ska undvikas sådana lägen som exponeras vida omkring i landskapet. Skyddet av visuellt särskilt värdefulla natur- och kulturmiljöer på landsbygden som särpräglade geologiska formationer, naturvärdesobjekt, våtmarker, vattendrag, fornlämningsområden, herrgårdslandskap, odlingslandskap med äldre gårdar/byar och vägnät ska väga tungt i samband med byggnation på landsbygden. Landskapliga form- och färguttryck kan med fördel vara inspiration för utformning och färgsättning av nya byggnader i det fria landskapet. 15/18

15 Gröna strukturer Framtidens Eskilstuna kommer att vara påverkat av klimatförändringarna. Samtidigt har vi lyckats mildra och hantera konsekvenserna på ett sätt som inte bara minskar problemen, utan också har inneburit att kvaliteter tillförs i bebyggelsen. Förändringar i jordens klimat leder till förändrade väderförhållanden som befintlig bebyggelse inte alltid är anpassad för. Det handlar både om att hantera direkta konsekvenser, som att bygga så att vi bättre klarar värmeböljor och kraftigare regn. Men det finns också indirekta konsekvenser, till exempel att mer av vår matproduktion behöver ske inom landet. Genom att skapa gröna och blå strukturer med utgångspunkt i naturgivna förutsättningar kan man öka robustheten och skapa förutsättningar för att klara kraftigare regn och värmeböljor. På övergripande nivå handlar det om att skapa gröna stråk och platser som genom korrekt höjdsättning också fungerar som vattenvägar och översvämningsytor vid skyfall. Längs stråken sker rörelser vatten, människor, djur. Platser uppstår i korsningspunkter mellan stråk eller där något händer möjliggör möten för både människor och andra organismer. Områden ger plats att dröja, bromsa in, stanna för vatten och för människor och plats för aktiviteter. Strukturen av stråk knyter ihop, och möjliggör samband. Stadens växt- och djurliv följer de växtbärande stråken. Här finns deras livsmiljöer - ekosystemen. För såväl fåglar som andra djur är helt beroende av vegetationen för både föda, skydd och boplats. Den gröna strukturen, kompletterar och samspelar med andra strukturer för förflyttning och bebyggelse. Rörelsestråk uppstår där människor förflyttar sig mellan vardagslivets olika målpunkter - från hemmet till busshållplatsen, järnvägsstationen, livsmedelsbutiken, arbetsplatsen, skolan, träningen etc. Den närmaste vägen är rak men kan manipuleras genom att göras mer bekväm, bjuda visuell attraktion, chans att träffa människor, aktivitetsmöjligheter eller helt enkelt ge svalka heta dagar. Längs dessa stråk kan också planteras en stomme av sådana trädslag och annan växtlighet som klarar både mycket vatten och torka. Grönskan, och särskilt de stora träden, har nyckelroller i att mildra konsekvenserna av extremväder, genom att hjälpa till att bibehålla vattenbalansen och att dels ge svalka vid varmt väder. En klimatanpassad bebyggelse är både tät och grön samtidigt. 16/18

16 Att kombinera alla dessa stråk i ett gemensamt system, en struktur, ger upphov till en rad synergieffekter. Den gröna bidrar inte bara till hantering av dag- och skyfallsvatten och svalka, utan bättre luftkvalitet, bättre ljudmiljö och ökar människors psykiska välmående. Se Klimat Se Teknisk försörjning - dagvatten Se Grönstruktur och ekosystemtjänster Se Klimatanpassning - hantering av skyfall Se Riksintressen, miljö- och riskfaktorer: Översvämning 17/18

17 Ställningstagande Gröna strukturer I en allt tätare stad säkerställs på översiktlig nivå en grön infrastruktur som i görligaste mån inbegriper såväl förutsättningar för rekreation som för att anpassa till ökande volymer regn och skapa svalka i ett allt hetare klimat. Gröna kilar från stadens inre delar och ut mot. omlandet åt såväl väster som öster stärks genom planläggning eller reservatsbildning. Gaturum förstärker den gröna strukturen, enligt kommunens Grönplan. Samtidigt nyttjas gator för avledning av kraftiga regn genom att gatunivån är lägre än omgivande bebyggelse där det är möjligt. På detaljplanenivå ska sådana låglänta områden eller stråk där vatten naturligt samlas eller rinner fram i samband med stora regnflöden, undantas från bebyggelse till förmån för gröna ytor. Stadsplaneringen ska bidra till att skyfallsvatten kan hanteras så att säkerhetsmarginaler vid extrema nederbördssituationer uppnås. 18/18