Examensarbete i fördjupningsämnet (Religion) 15 högskolepoäng, grundnivå

Transkript

1 Lärande och samhälle Examensarbete i fördjupningsämnet (Religion) 15 högskolepoäng, grundnivå En kritisk diskursanalys om hur nya religiösa rörelser framställs i läroböcker A critical discourse analysis of how new religious movements are presented in textbooks Maria Johnsson Examen och poäng (Ämneslärarexamen 270hp) Datum för slutseminarium ( ) Examinator: Erik Alvstad Handledare: Martin Lund

2 Abstract Detta är ett examensarbete på grundnivå om hur nya religiösa rörelser framställs i läroböcker från läroplanerna i grundskolan från 1962, 1980 samt Det problem jag ser, och som jag vill förmedla ny kunskap om, är att flera av de religionsböcker som används i högstadiet verkar ha ett ganska generaliserande sätt att beskriva nya religiösa rörelser, vilket skulle kunna skapa fördomar mot rörelserna. Syftet med undersökningen är att undersöka hur de nya religiösa rörelserna framställs, vilka eventuella skillnader det finns i läroböckerna från de olika läroplanerna och hur lite eller hur mycket plats de får i läroböckerna i förhållande till det övriga religionskunskapämnet. Undersökningen har genomförts med kritisk diskursanalys som metod och teori med hjälp av Faircloughs tredimensionella modell. Resultatet av undersökningen varierade beroende på vilken läroplan läroboken utgick från samt vilken ny religiös rörelse som framställdes. Resultatet visar att i de äldre läromedlen var de nya religiösa rörelserna inte skildrade alls eller att det var kristna nya religiösa rörelser som presenterades. Intressant nog fanns en gemensam nämnare i vissa läroböcker där en del rörelser framställdes på ungefär samma sätt, både i negativ samt positiv anda. Nyckelord Faircloughs tredimensionella modell, Kritisk diskursanalys, Läromedelsanalys, Nya religiösa rörelser, Nyandliga rörelser, Religionsundervisning, Sekt 1

3 Innehållsförteckning Inledning Syfte och frågeställningar Teori och metod Material Diskurs och språkets betydelse Urval Bakgrund och tidigare forskning Bakgrund Tidigare forskning Religionsdidaktiska perspektiv Resultat och analys Läromedel utifrån Lgr Läromedel utifrån Lgr Läromedel utifrån Lgr Tabell över sidantal Diskussion och slutsats

4 Inledning Wicca, Jehovas vittnen, Scientologikyrkan, Pingstkyrkan och New age är bara några av många så kallade nya religiösa rörelser. Nya religiösa rörelser kallas de religiösa rörelser som bildats efter 1850-talet och ofta upplever jag att de också hamnar under benämningen sekter. Sekt är dock vanligtvis inget medlemmar i nya religiösa rörelser är bekväma att tillämpa själva, eller något de föredrar att andra benämner deras rörelser som. Ordet sekt har en negativ klang och många har associerat nya religiösa rörelser till social oro och instabilitet (Frisk, 1993:3). Det dyker kanske upp tankar på religiösa samfund som ägnar sig åt hjärntvätt och pressar sina medlemmar på pengar. På grund av detta kan det vara lätt för personer som inte är insatta i ämnet att få föreställningar som kanske inte alls stämmer överens med hur rörelserna faktiskt fungerar. Jag ser problematik i att alla religiösa rörelser som framkommit efter 1850-talet sätts under samma benämning eftersom jag tror att det skapar en föreställning om att alla dessa rörelser skulle vara ungefär desamma. Att ordet sekt dessutom används för att benämna rörelserna har en ännu större problematik enligt mig, eftersom det dessutom klingar väldigt negativt. Jag har uppfattningen att det inte pratats mycket om olika nya religiösa rörelser över lag, och de som nämnts i media har ofta fått negativ uppmärksamhet. Scientologikyrkan är en rörelse som uppmärksammats en del (Mikkelsen et al., 2009; Elmervik, 2015) och då ofta hur de påstås utnyttja medlemmar genom att de får betala stora summor pengar till kyrkan, och när det talas om andra nya religiösa rörelser som exempelvis Jehovas vittnen är det ofta om medlemmar som lämnat rörelsen och blivit helt exkluderade från familj och vänner. I och med att denna typ av saker uppmärksammas i media (Frisk, 1993:24 25) skapas en föreställning om hur dessa rörelser är. Vet man inte mycket mer om nya religiösa rörelser tror jag att det är lätt att dra slutsatser, som kan vara felaktiga, om nya religiösa rörelser överlag när de benämns under samma namn. I våras träffade jag och en kurskamrat några medlemmar från Wicca-rörelsen här i Malmö för en intervju. När jag berättade för vänner och familj att jag skulle gå på ett möte med Wicca-rörelsen visste en del inte ens vad Wicca var och en del som faktiskt hade hört talas om rörelsen hade ganska förutfattade och fördomsfulla meningar. I ärlighetens namn så hade även jag och min kursare som skulle på mötet tillsammans, en del fördomsfulla tankar. 3

5 Varken jag eller min kursare hade någon form av faktisk kunskap om rörelsen sedan tidigare. Det vi någon gång hört om Wicca var ungefär att medlemmarna i rörelsen var häxor och att de utförde mystiska ritualer. Jag skäms för att erkänna det men vi båda blev faktiskt lite förvånade över att Malmös häxrörelse håller sina möten på café/restaurang Condeco för att äta pizza och dricka vin. De fördomar vi hade försvann under intervjun på Condeco och det hade aldrig varit så tydligt att kunskap om, och speciellt vilken kunskap man får hade en väldigt stor betydelse för detta. Det problem jag ser, och som jag vill förmedla ny kunskap om, är att flera av de religionsböcker som används i högstadiet verkar ha ett ganska generaliserande sätt att beskriva nya religiösa rörelser, vilket skulle kunna skapa denna typ av fördomar. I läroböckerna finns det ofta, enligt mina egna erfarenheter, några utvalda rörelser under ett eget kapitel längst bak. Det står även ofta väldigt kort om varje rörelse, vilket jag tycker ger skenet av att de är mindre viktiga än världsreligionerna som har majoriteten av platsen (och ofta med kristendomen som vinnare i antal-sidor-tävlingen). Dessutom upplever jag att de ofta beskrivs i en ganska negativ ton. Frågan är då också hur lärare förhåller sig till denna, som jag ser det, problematiken. Men den undersökningen får vänta till en annan uppsats. 4

6 1.Syfte och frågeställningar Syftet med detta arbete är att undersöka hur nya religiösa rörelser framställs samt hur lite eller hur mycket plats de får i läroböckerna i förhållande till det övriga religionskunskapsämnet. Jag tycker att det är oerhört viktigt att som lärare ha kunskap om detta för att kunna förhålla sig själv och sin undervisning till de nya religiösa rörelserna på ett rättvist och icke generaliserande sätt. Syftet är också att ta reda på om framställningen av nya religiösa rörelser i läroböckerna förändrats över tid och hur det i så fall förändrats. Att som lärare ha kunskap om det jag ska undersöka tycker jag är viktigt för att kunna förebygga och motverka fördomar, fördomar som kanske redan finns eller eventuellt skapas hos elever, om sådant de kanske finner främmande, i detta fallet nya religiösa rörelser. Frågeställningarna i min uppsats är: - Hur framställs nya religiösa rörelser i de utvalda läroböckerna? - Hur mycket plats får nya religiösa rörelser i samma läroböcker, i förhållande till övrig religionskunskap? - Vilka skillnader kan urskiljas med avseende på hur nya religiösa rörelser framställs i nyare respektive äldre böcker? 5

7 2.Teori och metod 2.1 Material Jag kommer framförallt att använda mig av kvalitativ metod i min uppsats, men en mindre kvantitativ studie kommer också att genomföras. Valet att använda mig av både kvalitativ och kvantitativ metod motiveras med att jag framförallt vill studera hur det skrivs om nya religiösa rörelser i läroböckerna, men att jag också är intresserad av att se hur mycket plats de får i läroböckerna i förhållande till övriga religioner, vilket betyder att jag också kommer behöva göra en kvantitativ studie eftersom jag räknar antal sidor som vigs åt respektive religion. För att få svar på mina frågeställningar kommer jag alltså främst göra en kvalitativ textstudie. Jag har valt att använda mig av kritisk diskursanalys som metod. Anledningen är att jag tycker det är en metod som passar bra in i den typ av undersökning jag valt att göra. För att få en helhet av texterna är jag främst intresserad, när jag studerar läroböckerna, av textens innehåll samt hur språket används för att beskriva rörelserna. Eftersom jag även vill ha med ett tidsperspektiv i min undersökning, alltså om det är någon skillnad på hur nya religiösa rörelser framställts över tid, väljer jag att studera 2 läroböcker från talet, 2 böcker från talet, och 2 böcker efter Anledningen till att jag väljer böcker från just dessa årtal är på grund av att de alla på detta sättet kommer utgå från olika läroplaner, Lgr 62, Lgr 80 och Lgr 11. I den kvantitativa undersökningen kommer jag helt enkelt räkna sidor för att ta reda på hur mycket utrymme de olika religionerna får, innehållet har alltså ingen betydelse i just denna undersökningen. Jag kommer använda mig av samma böcker i den kvantitativa undersökningen som i den kvalitativa. 2.2 Diskurs och språkets betydelse Att lyssna, läsa och lära är väsentligt för alla människor. Vi lär oss om historia, familj, samhället vi lever i och om hela världen genom att bland annat lyssna på historier, läsa tidningar och böcker samt titta på tv och film. Allt vi tar in, det vi läser och hör, är det som är diskurs (Young & Fitzgerald, 2006:7). 6

8 I dagens samhälle blir vi pumpade med mer information än någonsin tidigare och internet är en av de stora anledningarna till detta. Young och Fitzgerald skriver om Norman Fairclough och presenterar honom som den ledande forskaren inom ämnet diskursanalys, och i tider som dessa menar de att Fairclough säger att språket är viktigare än någonsin tidigare. I en kritisk diskursanalys är språket fokus. När en text läses är det inte endast ny kunskap som trillar in, den kunskap och de erfarenheter som finns hos läsaren sedan tidigare formar hur läsaren uppfattar textens innehåll (Young & Fitzgerald, 2006:7 8). Genom språket skapas representationer av verkligheten. Det betyder att beroende på vem som upplever en händelse, kommer representationen av den händelsen se olika ut beroende på vem som berättar. I Winther och Phillips bok Diskursanalys som teori och metod (2000), ger de exemplet på en översvämning. Människor kommer beskriva händelsen olika beroende på tidigare upplevelser, erfarenheter och vilka ståndpunkter de har. En kanske menar att det var Guds verk, någon annan refererar till ordet naturfenomen, andra kanske som en konsekvens av global uppvärmning. På detta sätt kan händelsen beskrivas på många olika vis och språket blir då inte bara en kanal med information utan något som faktiskt ordnar den sociala världen (Winther & Phillips, 2000:15 16). I boken beskriver författarna hur man kan använda bland annat Faircloughs metoder för att göra en kritisk diskursanalys. De förklarar Faircloughs tredimensionella modell vilken är en analytisk ram som förklarar hur en diskursanalys ska genomföras genom 3 dimensioner (Winther& Phillips, 2000:72 74). 1. Textens egenskaper (text) 7

9 2. Produktion och konsumtion av texten (diskursiv praktik) 3. Den bredare sociala praktik vilken den kommunikativa händelsen är en del av (social praktik) För att göra en diskursanalys behövs alla delar av Faircloughs tredimensionella modell. Det innebär en analys av diskurser, deras språkliga uppbyggnad samt övervägande om vilka konsekvenser den har för den bredare sociala praktiken. Textanalysen fokuserar på hur texten förs fram, alltså det språkliga och hur det används. Att analysera diskursiv praktik innebär en analys av hur författare skriver vidare och bygger på diskurser som redan finns, och hur läsaren tolkar texten. Det behövs också en analys av hur diskursen förändrar diskurser som redan finns, samt hur diskursen påverkar och vad den har för konsekvenser för den bredare sociala praktiken (Winther & Phillips 2000:74 75). I mitt fall kommer detta innebära samhället och skolpolitiken och hur läroplanen ser ut. Jag kommer i min analys följa Faircloughs tredimensionella modell genom att se på hur samhället och skolpolitiken ser på religion och nya religiösa rörelser vid de olika läroböckernas respektive årtal för att sen titta på hur läromedelsgenren, diskursen ser ut i förhållande till samhället och skolpolitiken. I förhållande till dessa kommer jag sedan analysera hur texten är skriven för att beskriva rörelserna. I själva textanalysen kommer jag se på vilka ord som används och även läsa mellan raderna. Med det menar jag att jag kommer tolka texten på vilket sätt den förmedlas samt innebörden av textens budskap. När en diskursanalys görs kan frågor ställas till diskursen som hjälp för att analysera den (Young & Fitzgerald, 2006:6 10). Exempel på några frågor jag finner användbara för min diskursanalys är dessa: 1. Vem riktar sig diskursen till? 2. Vem är delaktig i diskursen? 3. Vad är ändamålet för den här diskursen? 2.3 Urval De böcker jag har valt att analysera är: De var själva med. Ögonvittnesskildringar från utomkristna religioner (1966) Kristendom, 7 8 G (1963) Sams 3 (1992) 8

10 Religion och liv (1991) Religion 9 Prio (2014) Religion Maxi 7 9 (2014) Min strategi i valet av böcker var att välja böcker delvis slumpmässigt. Jag ville inte i förväg undersöka om det fanns skildringar av nya religiösa rörelser, vilka rörelser som i så fall framställs eller hur de framställs. Anledningen till det är att göra en så korrekt undersökning som möjligt utan vinklade val. För min studie har mitt val endast utgått från att det är just religionsläroböcker, samt att det är böcker från de årtal som passar till läroplanerna för grundskolan år 62, 80 och 11. 9

11 3.Bakgrund och tidigare forskning 3.1 Bakgrund För att tolka läromedlen kan det vara bra att förstå synen på religion i samhället och titta närmre på begreppet religion. David Thurfjell (2016) har i boken Varför finns religion? skrivit med en kritisk syn på begreppet religion och han menar att begreppet i sig är problematiskt, av en mängd olika anledningar. Religion är något som diskuteras mycket och begreppet kommer ofta upp i media, vissa är kritiska till religion och andra försvarar religionen. Vad vi definierar som religion är en kulturell och individuell sak och Thurfjell menar att religionsbegreppet är hyperkomplext (Thurfjell, 2016:225). Med det menas att begreppet använts på en mängd olika sätt och har därför fått många olika betydelser. Beroende på vem som hör ordet kan det associeras till exempelvis högtider, traditioner eller värderingar. Han menar också att det är problematiskt att vi räknar bland annat musik, dans och gemenskap till religion men vi gör skillnad på gemenskapen i exempelvis pingstkyrkan och den gemenskap som finns i supporterklubbar. Därmed använder vi det som en analytisk kategori som inkluderar en del men utesluter andra varianter av samma kultur. Vidare skriver han också om att religion som kategori både är västerländsk och kristocentrisk, den har alltså skapats i ett kultursammanhang vilket formats av kristendomen. Begreppet religion hittar vi så långt tillbaka som antiken, men religion som kategori fann sin form på 1800-talet. Under kolonialismen uppstod ett behov av att kategorisera och förklara de icke-kristna traditioner och kulturer som kolonisatörerna mötte. Detta för att skapa struktur, ordning och få kontroll över den koloniserade världen. Eftersom religion som kategori är skapat utifrån en kristocentrisk modell är det svårt att hitta någon annan religion som passar in i denna kategori. På grund av detta menar Thurfjell att det är problematiskt att använda religionskategorin för att beskriva andra religioner/kulturer än just kristendom. Det resulterar ofta i att säga mer om den kulturella bakgrund personen som använder det har, än om de kulturella företeelser personen har i avsikt att beskriva (Thurfjell 2016: ). Situationen jämförs av Thurfjell med grammatiken: Inom denna finns kategorier - ordklasser, tempusformer, kasus och så vidare som är tänkta att kunna användas på alla språk men som är skapade med grekiska och latin som prototyper. En konsekvens av detta är, föga förvånande, att systemet fungerar bäst för att beskriva just 10

12 dessa språk medan det kan halta och skeva och behöva kompletteras när andra språk ska beskrivas (Thurfjell, 2016:259). Thurfjell menar att det största problemet vad gäller religionsbegreppet är att vi utgår från kristendomen som norm och modell, vilken innehåller ritualer, etik, teologisk lära samt en samling texter. Med det som mall för vad religion är riskerar vi att även förvänta oss att andra kulturer och religioner ska innehåll detsamma. Detta kan i sin tur medföra att icke kristna religioner, som inte har samma struktur som kristendomen, ses som konstiga och till och med onormala. När ett sådant kristocentriskt religionsbegrepp används för att beskriva icke kristna traditioner, uppstår problemet att sådant som skiljer dessa traditioner från de kristna kan framstå som onormalt eller felaktigt (Thurfjell, 2016:260). Med Thurfjells kritiska glasögon blir det ganska tydligt både varför nya religiösa rörelser får både en liten plats i läromedlen och hur de framställs och uppfattas, både i media, samhället och i skolan. Liselotte Frisk har forskat om just nya religiösa rörelser bland annat på 1990-talet, vilket ger en historisk syn på nya religiösa rörelser i samhället. Hon skriver om hur nya religiösa rörelsers spridning, och uppkomst, brukar ses som en effekt av samhälleliga förändringar och en våg av nya religiösa rörelser kom till västvärlden på talen (Frisk, 1993:9). Frisk tar upp USA och om hur det vid den tiden var förändringar i både religiösa, sociala och politiska aspekter. En orsak till spridningen var globalisering och det moderna samhället som bidragit till en ökad kunskap, och kommunikation, om och mellan olika kulturer, religiösa trosuppfattningar och idéer har fått en ökad spridning och tillgänglighet. En ytterligare orsak kan också ha varit att kyrkan länge tagit avstånd från vetenskapen, och i en värld av ökad teknik och teknologi blev religiösa rörelser med en öppen syn till vetenskap mer intressanta. Till skillnad från kyrkan försökte många av de nya religiösa rörelserna samverka med det moderna samhället och fungera tillsammans med de kulturella och sociala visen (Frisk, 1993:9). 3.2 Tidigare forskning Tidigare forskning som är relevant för denna undersökning kan belysas ur två perspektiv, dels tidigare forskning som handlar om nya religiösa rörelser och hur de uppmärksammas i media, samt tidigare forskning som visar på hur de presenteras i läroböcker. Det finns inte 11

13 mycket forskning kring hur nya religiösa rörelser framställs i läroböcker vilket talar för hur viktigt detta faktiskt är att undersöka. I detta avsnitt kommer först en kort beskrivning av nya religiösa rörelser, av Liselotte Frisk som forskat i ämnet, följt av tidigare forskning som handlar om hur nya religiösa rörelser presenteras i bland annat media. Därefter presenteras tidigare forskning om hur nya religiösa rörelser framställs i läroböcker. Vanliga gemensamma karaktärsdrag för nya religiösa rörelser är bland annat synen på och betoning på individen (Frisk, 1998:19). Betoning på individen är också stark i vår kultur och synen på att individen är unik och viktig har framträtt tydligare än aldrig förr under modern tid. I nya religiösa rörelser finns ofta en strävan efter individualistisk utveckling, det finns en tanke om att människan kan bli något mer än vad hon är, en tro om potentiell personlig utveckling och självförverkligande. Detta är ofta viktigare än själva trosföreställningen och meditation eller terapi kan vara betydande delar inom nya religiösa grupper. De nya religiösa rörelserna delar också ofta en frihet, som också delas med vår tid och kultur, frihet för varje individ att själv välja vad hen vill tro på. En annan vanlig gemensam syn är det värdsliga, materiella samt syn på sexualitet. Nya religiösa rörelser verkar ha en tendens att vara positiva till det värdsliga och även ha en positiv syn på sexualitet. Inom exempelvis Osho-rörelsen samt New Age är den positiva synen på sexualitet speciellt framträdande (Frisk, 1998:20). Det finns naturligtvis rörelser som skiljer sig från dessa gemensamma komponenter. Ett exempel är Hare Krishna-rörelsen, där ett enkelt liv samt celibat förespråkas medlemmar (Frisk, 1998:19 20). Douglas E. Cowan och David G. Bromley (2008) har skrivit Cults and new religions -a brief history, en bok som handlar om flera olika nya religiösa rörelser och även en del om motrörelser. Boken tar bland annat upp händelser som fått stor uppmärksamhet i internationell media och problematiserar hur de religiösa rörelserna vinklas och framställs. I första kapitlet skriver författarna om hur kulter och nya religiösa rörelser har olika betydelser för olika människor. Många känner inte till nya religiösa rörelser särskilt väl och vad man kopplar begreppen kult eller ny religiös rörelse till är väldigt olika. För en del personer kopplas begreppen till något som är farligt och religiöst avvikande. För andra är det något fascinerande i hur människor skapar mening i religiösa organisationer (Cowan & Bromley, 2008:1 3). 12

14 Cowan och Bromley skriver också om sekulära antikult-rörelser vilka talar om nya religiösa rörelser som destruktiva sekter vilka sysslar med hjärntvätt och tankekontroll. Viktiga frågor för dessa grupper är hur de kan varna folk från att gå med, och framförallt, hur de kan få människor att lämna rörelserna. Som nämnt ovan är det få personer som faktiskt känner till nya religiösa rörelser, en och en annan som kanske känner någon som tillhör en nyreligiös grupp, annars är det man vet om rörelserna framförallt det som kommer ut i media (Cowan&Bromley, 2008:1 3). Problemet med media är dock att rörelserna ofta framställs i negativ dager, exempelvis på samma sätt som antikultrörelserna förklarar rörelserna, samt att det finns en tendens att endast nämna rörelserna när det händer något chockerande -i boken tas exemplet massjälvmordet av medlemmar i Peoples Temple upp (Cowan&Bromley, 2008:2 3). 3.3 Religionsdidaktiska perspektiv Peter Åkerbäck (2009) har skrivit en artikel i Religion och livsfrågor om hur alternativa religiösa grupper framställs i grundskolan och gymnasiet, samt om vilka konsekvenser dessa framställningar kan få. Han påpekar att begreppet sekt, och till och med destruktiv sekt i en del böcker, är ett vanligt ord använt för att beskriva rörelserna men att begreppet i sig inte problematiseras (Åkerbäck, 2009:3 6). Vidare säger han att uppdraget att beskriva religiösa rörelser i läromedlen är en delikat uppgift och att författaren måste ta hänsyn till både historiska händelser samt de religiösa gruppernas egen tro, samt hur de ser sig själva. Skolan har en viktig uppgift att fostra elever till självständiga, demokratiska samt kritiskt tänkande samhällsindivider. Gymnasieutbildningen, som Åkerbäck skriver om i detta fall, har ett krav på att vara allsidig och saklig. Det innebär att man i skolan ska presentera olika infallsvinklar och sidor av religion där olika åsikter och föreställningar presenteras. Även om detta också sker, förklarar Åkerbäck att det finns ett område inom religion där detta är bristfälligt. Presentationen av nya religiösa rörelser verkar hamna under en egen kategori där fördomsfullhet, gamla synsätt och missuppfattningar snarare är regel än undantag. Åkerbäck skriver också att om detta hade varit fallet i presentation om exempelvis judendom eller islam, hade läromedlet dragits in direkt. Att framställa nya religiösa rörelser på ett onyanserat och negativt sätt är inte heller unikt för läromedel utan förekommer dessutom även i media. 13

15 Så hur ska elever, vilkas uppfattningar och föreställningar formas (framförallt under skoltiden), få ett nyanserat synsätt på nya religiösa rörelser när de både i undervisningsböcker och media stämplas som något destruktivt och farligt? Åkerbäcks artikel förstärker min egen föreställning om hur läroböcker framställer nya religiösa rörelser, och jag ser samma problematik som Åkerbäck - att skolan, istället för att forma öppensinnade individer, lämnar ifrån sig elever med eventuella fördomar mot religiösa minoritetsgrupper (Åkerbäck, 2009:3 6). I boken Kan du höra vindhästen. Religionsdidaktik om konsten att välja kunskap, skriver Kjell Härenstam om hur man ger en rättvis bild av främmande kulturer och religioner. Att visa upp en bild av en främmande religion eller kultur är alltid problematiskt. Vad ska exempelvis väljas ut för att betraktas som central kunskap i religionen? Vilken roll har de uppfattningar, livsåskådningar, ideologier och politiska åsikter som finns hos författaren, för den kunskap som förmedlas i läroböckerna. I boken tar Härenstam upp ett exempel på att upptäcktsresaren Sven Hedin i början av 1900-talet var Sveriges i princip enda källa av tibetansk buddhism. Hedin hade en mörk bild av religionen och han beskrev den bland annat som en mycket urartad form av religion där magi och vidskeplighet hade stor plats. Härenstam problematiserar att Hedin var den största källan till ett lands kunskap om religionen. Bland annat var Hedin en stor beundrare av Adolf Hitler och Härenstam ställer sig frågan om hur stor roll Hedins personliga värderingar och politiska åsikter hade i beskrivandet och uppfattandet av tibetansk buddhism (Härenstam, 2000:75 76). För att få en bredare syn på tolkningen av hur religioner i läroböcker framställs kan det vara intressant att kort ta upp några aspekter av hur forskare kan se på kunskap. Kunskap beskrivs i Härenstams bok ur olika perspektiv, bland annat utifrån Grimmit, som ser på kunskap som en samhällelig konstruktion. Beroende på vilket samhälle människan lever i, samt vilken språklig tradition som finns i det, skapar hon sin egen verklighet. Med dessa medel får hon förutsättningar att begreppsliggöra och se verkligheten på ett visst sätt och på grund av detta finns det inget objektivt sätt att se på verkligheten. Utifrån detta synsätt på kunskap är det lärarnas uppgift att få elever att få nya perspektiv på den verklighet de känner till. Kunskapsutveckling är inte en fråga om addition utan om omtolkning och reorganisation (Härenstam, 2000:137). 14

16 Som ett annat exempel på hur man kan se på kunskap tar Härenstam upp en hermeneutisk syn. Den hermeneutiska synen utgår från den språkliga dialogen. Vi alla tolkar och förstår världen utifrån vår person samt de förutsättningar vi har, vilka utgör en horisont (Härenstam, 2000:139). Utifrån denna horisont förstår vi det okända, och lärandet fungerar som så att det nya tolkas med utgångspunkt i det välkända. Kunskap enligt detta synsätt är dialogisk och diskursiv på grund av att horisonter smälter samman genom den språkliga dialogen. Eftersom varje människa är bunden till ett särskilt språkspel, innebär detta att språket och orden vi använder egentligen inte har en självklar mening, utan de får mening beroende på i vilket sammanhang de används. Beroende på vilket språkspel och tradition människan står och lever i, uppfattar och tolkar hon olika. Detta är dock inget beständigt utan något som kan förändras över tid beroende på vilka omständigheter hon lever i (Härenstam, 2000: ). Härenstams tanke om att språket spelar stor roll i hur vi uppfattar något delas av Peter Beyer. Beyer skriver att beroende på vilket sätt vi kommunicerar om religion och vad personen som tar emot informationen har för tidigare upplevelser av beskrivandet av religion, har detta betydelse för hur begreppet sedan kommer att uppfattas (Beyer, 2006:10). Härenstam tar också upp diskussionen om hur vi ska lära oss religion i skolan. Ska vi lära oss om religionerna eller av religionerna (Härenstam, 2000:145)? Jag tycker att det är en intressant tanke som tål att fundera över. 15

17 4.Resultat och analys I resultat- och analysdelen kommer jag presentera den analys jag gjort av de böcker jag valt att göra diskursanalys på. Läroplanerna och läroböckerna presenteras i kronologisk ordning och börjar med böckerna som använts under lgr62. I varje resultatdel kommer en kort presentation av respektive läroplan följt av vilka rörelser som framställs i boken, vem boken riktar sig till, hur rörelserna framställs samt antal sidor tilldelade nya religiösa rörelser. Anledningen till att jag kommer skriva upp varenda rörelse som presenteras i läroböckerna är att läsaren ska få en uppfattning om hur många sidor respektive rörelse har möjlighet att få i förhållande till antal sidor om rörelserna totalt. Längst ner finns också en tabell över antal sidor av nya religiösa rörelser samt det totala antalet sidor av religionsämnet i varje bok. Detta för att förhoppningsvis kunna förtydliga hur sidorna är fördelade, för läsaren. I min analys har jag förhållit mig till den teori som är utgångspunkt för denna undersökning. Hur en text utformas beror på tidigare erfarenheter och kunskaper hos personen som berättar (Winther & Phillips, 2000:15 16). Detta gäller även läsaren och hur hen uppfattar texten (Young & Fitzgerald, 2006:7 8). Eftersom jag använder mig av dessa teorier vet jag att hur jag uppfattar texten beror på just mina tidigare kunskaper och erfarenheter, detta har jag därför haft i åtanke under analysen. 4.1 Läromedel utifrån Lgr 62 Över tid har läroplanerna för hur skolan ska vara förändrats. Detta har bland annat skett i takt med vad som hänt i samhället och omvärlden. Sven-Åke Selander har skrivit en bok som behandlar religionsundervisningen under lgr62 samt lgr80, vilken jag kommer använda mig av i min analys. Under 1900-talet fanns ambitioner att demokratisera samhället och utbildningsväsendet fick självklart ta del av konsekvenser för detta utförande infördes grundskolan i Sverige gällande grundläggande utbildning. Nu blev demokratisering läroplanens grundprincip: Skolan får nu till uppgift att hjälpa och stimulera varje elev att på bästa sätt ta till vara och utveckla sina inneboende förutsättningar både som enskild individ och som medborgare i ett demokratiskt samhälle (Lgr62, Selander, 1982:73). Det är för mig ganska tydligt, sett från denna formulering, att skolplanen och skolväsendet förändrades efter en världsomskakande första halva av 1900-talet och man var ute efter att 16

18 skapa starka demokratiska individer och medborgare som kunde ta till vara på just sina individuella förutsättningar. Vad gäller religion och livsåskådningar förändrades även detta i den nya läroplanen. Icke-kristna livsåskådningar, exempelvis marxism, humanism, naturalism och existentialism blev ett nytt inslag i undervisning och läroböcker. Momentet hette Den kristna tros- och livsåskådningen, och utifrån läroplanens formulering som satt de religiösa sanningarnas värde i fråga (Selander, 1982:83), var dessa närmast menade att ställas i ett sådant perspektiv i undervisningen. De var livsåskådningar vilka invänt mot kristendomen (Selander, 1982:83). I de två läroböcker jag valt att göra läromedelsanalys på, som utgår från lgr62, finns en del intressanta iakttagelser vilka jag kommer redogöra för nedan. Värt att nämna är också att ämnet, under lgr62, hette Kristendomskunskap och det var först när en ny läroplan kom, lgr69, som Kristendomskunskap ersattes med Religionskunskap (1969). Att religionskunskapsämnet, till skillnad från ämnet kristendomskunskap, dessutom skulle samverka med de samhällsorienterade ämnena, spelar självklart roll för skillnaden på hur läroböckerna utformades före och efter 1969 (Selander, 1982: ). De var själva med. Ögonvittnesskildringar från utomkristna religioner (1966) & Kristendom, 7 8 G (1963) I boken De var själva med. Ögonvittnesskildringar från utomkristna religioner från 1966, fanns inte en enda nyreligiös rörelse illustrerad. Boken lyfter istället, bland annat, fram ursprungsreligioner som afrikansk jaktmagi, nordbornas religion före kristnandet och centralamerikansk religion som exempelvis aztekernas. I boken från 1963 däremot, Kristendom, 7 8 G, fanns en del om nya religiösa rörelser även om de inte utgjorde särskilt många sidor. Eftersom bokens titel innehåller just Kristendom är det knappast förvånande att de nya religiösa rörelser som framställs är just kristna. Diskursen riktar sig till elever i årskurs 7 8, samt till lärare för dessa elever. Boken är avsedd att förmedla kunskap om religion, främst om kristendom samt olika varianter av kristendom. En del i boken handlar dock också om icke-kristna religioner, detta kapitel riktar dock in sig på äldre religioner såsom judendom, islam och asiatiska religioner, men alltså inga icke-kristna nya religiösa rörelser. Varje nytt avsnitt börjar med att lägga märke till frågor, följt av text om respektive religion. Avsnittet avslutas sedan med 17

19 arbetsfrågor till eleverna. På första sidan av läroboken finns en text skriven till läraren om hur boken kan användas. Boken är väldigt utstakad i hur eleverna ska ta sig an texten och arbeta med den. Trots det skriver författarna, väldigt ödmjukt, till läraren: Mångfalden av arbets- och studieuppgifter är avsedd att ge lärare och elever tillfälle till urval både med hänsyn till vad som ska hinnas med och till de individuella förutsättningarna hos eleverna (Pihl & Beckman, 1963:0). Vidare, vad gäller de nya religiösa rörelserna som framställs, framhåller författarna en relativt öppen och positiv syn på dessa. De tar upp hur lagen om religionsfrihet förändrats över tid och att det i Sverige nu (läs 1963), är helt lagligt att gå ur Svenska Kyrkan, vilket är ett stort steg från att det tidigare varit olagligt, även om det innebar att personen inte konverterar till någon annan religion (1952). Det första avsnittet som behandlar nya religiösa rörelser kallas Frikyrkliga väckelser. Detta kapitel tar främst upp historia om de rörelser författarna lite senare beskriver i dagens läge (Phil & Beckman, 1963:18 23). Att författarna använder ordet väckelser för att beskriva rörelserna, (ordet kan tolkas som andligt uppvaknande eller religiösa förnyelser ), tolkar jag som en öppenhet till nyreligiositet (inom kristendomen tåls att tillägga) och inte något som anses skrämmande eller orätt. De väckelser författarna presenterar är Svenska Missionsförbundet, Baptismen, Pingströrelsen och Frälsningsarmén. Det som tas upp är, som sagt ovan, historia och om hur rörelserna vuxit fram och när de fick fäste i Sverige. Det står också kort om på vilka sätt de skiljer sig från den svenskkyrkliga protestantiska kristendomen, som hur de tar nattvard och att dopet utförs som vuxen. Bläddras det sen fram ett 40-tal sidor finner man än mer information om dessa. Dessutom har författarna där lagt till en rörelse- Metodistkyrkan- och även ett avsnitt om hur gudstjänst går till i frikyrkliga samfund. Gudstjänst är alltså tydligen något som verkar vara samma för alla frikyrkliga rörelser, men det återkommer jag till senare. Först förklarar författarna generellt att det finns en hel rad av fria kristna samfund i Sverige och att de alla vuxit fram ur de stora väckelserörelserna under 1800-talet. De fortsätter beskriva frikyrkorna överlag. De skriver bland annat att de fria samfunden har en gemensam syn på att tron på Kristus ska vara personlig, att de deltagit i nykterhetsarbetet på olika sätt och att de ofta avhåller sig från bruk av starka drycker, att prästerna i dessa 18

20 samfund brukar kallas för pastorer, samt att frikyrkorna är helt fria från staten och statskyrkan (Phil & Beckman, 1963:64 65). Därefter presenteras samfunden ett efter ett. Det är en relativt neutral text som presenteras, det jag lägger märke till är dock att samfunden framställs i ett tämligen tydligt de -perspektiv. Jag blev nyfiken på hur de andra inriktningarna av kristendom framställs och mycket riktigt framställs även exempelvis katolicismen utifrån ett de - perspektiv. Detta gjorde att jag blev ytterligare nyfiken, på hur kristendomen i Sverige framställs i boken. Det finns ett kapitel i boken som heter den Svenska Kyrkan och i detta kapitel förklarar författarna bland annat hur och när gudstjänster hålls (Phil & Beckman, 1963:42 61). Här framkommer dock inget främmandegörande de - perspektiv och här skiljer sig illustrationen på så sätt av svensk-protestantisk kristendom från illustrationen av, bland andra, de frikyrkliga samfunden, katolicism, judendom och islam. Sammanlagt får de nya religiösa rörelserna, alltså de frikyrkliga samfunden, 16 sidor av de 296 sidor som finns i boken. Jag vill också tillägga att avsnittet Bibelkunskap, avslutar sista halvan av boken och får de sista 121 sidorna av bokens totala 296 sidor. För att koppla tillbaka, skiljde sig de böcker jag analyserat från vad som framkom i Selanders bok, vad gäller de nya religiösa rörelserna i alla fall. Jag har inte hittat något i min analys som tyder på att dessa religioner skulle vara framställda på ett sätt där de verkar invända mot kristendomen. Dock har jag inte analyserat andra religioner som beskrivs i böckerna och då mitt urval innehöll en bok som endast berättar om nya religiösa rörelser som faktiskt är kristna, kan skildrandet självklart spela roll för just perspektivet att de skulle ha invändningar mot kristendomen. 4.2 Läromedel utifrån Lgr 80 Läroplanen från 1980 har samma grundmönster som läroplanen från 1962 vad gäller fostran och utveckling, och det finns en stark tyngdpunkt på den enskildes ansvar. Under perioden sker en fördjupning och utveckling av det demokratiska perspektivet och lgr80 betonar starkt den enskildes ansvar som en förutsättning för att skapa engagemang i frågor om samexistens (Selander, 1982:103). Demokrati är en viktig del i skolans fostringsuppdrag i läroplanen från 1980 och den speglas i, och påverkas av vad samhället strävar efter -ett demokratiskt samhälle med självtänkande individer som samverkar. 19

21 Vad gäller religionsundervisning är utgångspunkten människan och hennes livsfrågor, tro samt etik, fältstudier och även omvärldsorientering viktiga begrepp. Det kristna arvet ska också jämföras med andra religiösa livsåskådningar och traditioner i undervisningen. Människans möte med omvärlden och de institutioner, livsåskådningar och religioner som finns i den är väsentligt i lgr80 (Selander, 1982:117). Sams 3 (1992) Så hur framställs nya religiösa rörelser i förhållande till denna läroplan? I boken Sams 3 (1992) som riktar sig till elever i högstadiet, och som behandlar alla So-ämnen, tar författarna upp en del nya religiösa rörelser. Kapitlet om nya religiösa rörelser heter Nyandligt i Sverige och börjar med en inledning om nya religiösa rörelser överlag. Mormonerna, Jehovas vittnen, Scientologikyrkan, Framgångsteologi, Antroposoferna samt Hare Krishna är de rörelser som presenteras därefter och det är mycket lite text om varje rörelse. I inledningen beskrivs nyandliga rörelser som missionerande, att det främst är unga människor som ansluter sig och att många av rörelserna är fundamentalistiska. Redan på första sidan, i andra stycket har författarna stämplat i princip alla nya religiösa rörelser som något avvikande och kanske till och med farligt (speciellt eftersom kapitlet innan handlar om fundamentalism och beskriver exempelvis situationen i Iran 1979) (Nylund & Wesslegård, 1992:100 02). Vidare beskriver författarna att människor ansluter sig till de nyandliga rörelserna bland annat på grund av att man som ny tas om hand på ett personligt sätt och man får som troende förtroendeuppdrag. I samband med beskrivningen av nya religiösa grupper som fundamentalistiska, samt förklaringen till varför människor ansluter sig, framstår det som skrivs om grupperna att individen blir lurad till att ansluta sig till rörelserna. den enskilda människan får känslan av att vara utvald (Nylund & Wesslegård, 1992:100 02). Åkerbäcks syn på att det är mer regel än undantag att nya religiösa rörelser framställs ur ett gammalt synsätt och som destruktiva (Åkerbäck, 2009:3 6) får stöd i denna framställning. De nya religiösa rörelserna får 7 sidor av bokens sammanlagt 93 sidor om religion. På dessa 7 sidor presenteras 6 olika nyandliga rörelser och även inledningen som beskriver nyandlighet överlag. Religion och liv (1991) 20

22 Religion och liv (1991) riktar sig även den till elever på högstadiet. I denna bok är rörelserna uppdelade i två kapitel. Det första kapitlet heter Väckelsen kommer och beskriver väckelserörelserna samt andra folkrörelser som exempelvis arbetarrörelsen. Den första delen av detta kapitlet är en historisk beskrivning av hur väckelserörelser fick fäste i Sverige. Därefter följer en beskrivelse av flera olika av rörelserna och var deras ursprung var från. De rörelser som tas upp är Schartauanerna, Laestadianismen, Svenska missionsförbundet, Metodismen och Frälsningsarmén, Baptismen samt Pingströrelsen. I denna lärobok räknas inte dessa rörelser till nya religiösa rörelser, men flera av rörelserna har etablerats under modern tid och därför tänker jag behandla även väckelserörelserna. Frikyrkorna beskrivs som självständiga från den Svenska kyrkan, de bestämmer själva om de vill ha en kyrka, de anställer själva pastorer och så vidare. Detta är ofta något medlemmarna i rörelsen betalar själva med visst stöd av statligt bidrag. Det skrivs dock också att de flesta medlemmar i frikyrkorna ofta fortfarande är medlemmar i den Svenska kyrkan. Det finns inget i texten som förklarar varför personer som är medlemmar i en annan kyrklig rörelse samtidigt är medlemmar i Svenska kyrkan och jag tycker att det blir en naturlig frågeställare som ger ett slags dubbelt budskap till eleverna. Är medlemmar i de frikyrkliga rörelserna trots allt en del av den Svenska kyrkan? Över lag är texten relativt saklig och är för det mesta varken negativt eller positivt vinklad till flera av rörelserna. Det är dock en rörelse som beskrivs som något främmande och kanske tillochmed lite skrämmande, Pingströrelsen. Ordvalen och sättet författarna beskriver rörelsen ger en känsla av att det är en något märklig rörelse och främmande från de andra rörelserna. I beskrivandet betonar författarna att gudstjänsterna i pingstkyrkan ofta blir hänförda av den helige Ande, talar i tungor, att alla medlemmar är fast övertygade om att det som står i Bibeln är bokstavligt sant, samt att pingstvännerna är övertygade om att handläggning på sjuka kan hjälpa den troende (Husén & Berg & Skrutkowski 1991:191). Det är väldigt koncentrerat till just denna del av information om Pingströrelsen och det nämns till exempel inget om att dopet är något som sker i en senare del av livet. När dopet sker framgår dock i beskrivningen av Baptistkyrkan och verkar ha en betydande roll i beskrivningen där, kanske på grund av namnet på rörelsen. Åkerbäck är tydlig i sin religionsdidaktiska forskning med att författarna har ett delikat uppdrag i att beskriva religiösa rörelser. Författaren måste ta hänsyn till rörelsens egen 21

23 uppfattning om sig själva samt sin tro (Åkerbäck, 2009:3 6). Jag tycker inte att författarna har lyckats med detta delikata uppdrag vad gäller framställningen av Pingströrelsen. Några sidor fram i boken kommer sedan kapitlet Nyandliga rörelser. Här tas Transcendental meditation (TM), Ockultism, Spiritism, Astrologi upp som icke-kristna nyandliga rörelser. Därefter följer en presentation av Mormonkyrkan och Jehovas vittnen som kristna nya religiösa rörelser. TM beskrivs på ett relativt positivt sätt och inte som särskilt främmande. Författarna normaliserar också meditation genom att ta exempel på att meditation blir allt vanligare bland idrottsmän, vilket ger en naturligt positiv vinkling. Under kapitlet Ockultism skriver författarna om att det är vanligt i dagens Sverige att bland annat läsa horoskop och visar en tabell på en undersökning från 1963 samt 1978 (Husén & Berg & Skrutkowski, 1991:212). Tabellen visar en ökad tro på åtminstone ockulta företeelser. Även detta ger en ganska normaliserande bild av rörelserna. Efter presentationerna av de nyandliga rörelserna följer dock Är de nya rörelserna farliga?. Detta är ett mycket intressant stycke då tanken när man läser rubriken är att författarna ska försöka motbevisa föreställningar om att nya religiösa rörelser skulle vara farliga över lag. Istället blir det närmast en varning författarna ger eleverna som läser boken (Husén & Berg & Skrutkowski, 1991:215). De beskriver Livets ord, Scientologikyrkan samt Hare Krishna kort men framförallt den kritik som riktats mot dessa rörelser. Kritiken som lyfts fram är att medlemmarna ofta lägger mängder av pengar på rörelserna som går till redan rika ledare eller att medlemmar i sekter ett ord de använder här - ofta tar avstånd från sin familj och sina vänner. Som nämnt tidigare skriver Åkerbäck om hur begreppet sekt ofta används i läroböcker när man beskriver nya religiösa rörelser utan att begreppet problematiseras (Åkerbäck, 2009:3 6), och detta är ett typexempel på just det fenomenet. Avslutningsvis beskriver författarna Livets ord, Scientologikyrkan och Hare Krishna som sekter och nämner föreningen FRI, Föreningen Rädda Individen, där medlemmarna består av personer som förlorat någon anhörig till olika religiösa sekter (Husén & Berg & Skrutkowski, 1991:215). Med detta vänder författarna på det som varit en relativt neutral och ibland en väldigt öppen presentation av nyandliga rörelser och avslutar alltså hela kapitlet med en slags varning för vissa sekter. Jag ser problematik i att författarna lägger 22

24 upp denna information på detta sätt. Cowan och Browley skriver, som nämnt i avsnittet tidigare forskning, att få personer ofta känner till nya religiösa rörelser och att problemet med media samt information från dessa sekulära anti-kultrörelser skapar en bild av att dessa rörelser är destruktiva sekter (Cowan & Bromley, 2008:2 3). Väckelserörelserna får totalt 12 sidor och de nyandliga rörelserna får 6 sidor av bokens 405 sidor. Eftersom jag räknar en del av väckelserörelserna till nya religiösa rörelser kommer jag att slå ihop sidantalet. Då får de nya religiösa rörelserna totalt 18 sidor av 405 om religionsämnet. 4.3 Läroböcker utifrån Lgr11 I kursplanen för religionskunskap i läroplanen från 2011 läggs en betydande vikt på ömsesidig förståelse mellan människor. Kursplanen är formad av samhället som idag är präglat av mångfald. Kursplanen trycker därmed på att det är viktigt med kunskap om olika religioner och livsåskådningar för att utveckla denna förståelse för människor. Syftet med ämnet är bland annat att eleverna ska bli uppmärksamma hur människor som lever i olika traditioner och som har olika trosuppfattningar, på olika sätt uttrycker sin tro och religion. Nya religiösa rörelser har en egen punkt i det centrala innehållet i lgr11. Nya religiösa rörelser, nyreligiositet, privatreligiositet och hur detta tar sig uttryck, ska finnas med i religionsundervisningen för årskurs 7 9 (Skolverket, 2011). Religion 9 Prio (2014) Religion 9 Prio är en religionskunskapsbok för elever i högstadiet från Boken börjar med en kort inledning om nya religiösa rörelser generellt, hur och under vilken period de växt fram samt varför man kallar dom för just nya religiösa. Rörelserna som sedan framställs i kapitlet är Mormonerna, Jehovas vittnen, Familjefederationen, Scientologikyrkan, Krishnarörelsen, Wicca, Asatroende, Satanism, Falun Gong, New Age, Spiritism, Teosofi, Astrologi samt Schamanism. Beskrivningen av rörelserna är relativt saklig. Innebörden av texten samt på vilket sätt texten är skriven, ger mig inte uppfattningar om några särskilda värderingar. I kapitlet finns ett avsnitt som heter Slutenhet och hårda krav?, där, begreppet sekt lyfts fram och problematiseras. Författarna tar alltså även upp den fördomsfulla sidan av rörelserna 23

25 och de är noga med att berätta att detta fenomen som handlar om uteslutande från samhället och stränga ledare även förekommer i andra religiösa grupper samt i ickereligiösa grupper (Högberg & Isaksson & Sundqvist, 2014:186). Det finns också en lista i samband med avsnittet som beskriver punkter som eleverna kan ha i åtanke när de undersöker och jämför olika religiösa samt icke-religiösa grupper. Listan tar upp de egenskaper en grupp ska ha för att bli kallad just sekt. Sedan följer tre exempel på nya religiösa rörelser med tragiska utfall, följt av antikultrörelser. New Age får en relativt stor andel av de sidor som är tillägnade nya religiösa rörelser i jämförelse med de andra rörelserna, vilket kan tolkas som något värderande och rörelsen beskrivs i en ganska positiv anda. Stycket om Satanismen var endast några rader långt men rörelsen framställdes även den på ett relativt positivt sätt där det förtydligas att medlemmarna faktiskt inte dyrkar Satan som en gudom utan att Satan är en symbol för frihet från samhällets och kristendomens regler och synsätt (Högberg & Isaksson & Sundqvist, 2014:186). För övrigt tar författarna upp olika infallsvinklar, exempelvis hur en del nyandliga rörelser menar att de faktiskt tagit upp förkristna religioner och därmed inte är nya, samt att sektbegreppet ofta använts för att beskriva rörelserna men att sekt är ett begrepp som klingar negativt och tar upp att religionsforskare ogärna använder begreppet i samband med nyandliga rörelser (Högberg & Isaksson & Sundqvist, 2014:186). De nya religiösa rörelserna är tilldelade 18 sidor av bokens 235 sidor om religionskunskap. Kapitlet avslutas med fyra korta faktarutor, på en sida kallad Religion kortfattat. Syftet verkar vara en slags påminnelse från det eleverna läst i kapitlet, alternativt en snabbgenomgång om tid inte finns till att gå igenom hela kapitlet. Faktarutorna innehåller information om Nya rörelser på gammal grund, Slutenhet och hårda krav, Antikultrörelser och New Age. Urvalet av snabbgenomgången är ganska intressant och även här ser vi att New Age verkar ha en stor roll i författarnas syn på nyandlighet. Religion Maxi 7 9 (2014) Nästan allra sist i boken Religion Maxi kommer kapitlet om Fler livsåskådningar vilket innehåller de nya religiösa rörelserna. Precis som de andra böckerna är även denna riktad till elever i högstadiet. 24