Ett brukarperspektiv på förbättringsarbetet

Transkript

1 Samverkansrådet för arbetsterapi och sjukgymnastik Ett brukarperspektiv på förbättringsarbetet Lisbeth Bengtsson

2 Innehåll 1. Inledning Bakgrund Plan för utvärdering Syfte Metod och urval Resultat Vilken information patienten fick om sin sjukdom Vilken information patienten fick om rehabiliteringsutbudet under vårdkedjan Vilken information patienten fick om målsättningen med rehabiliteringen Om patienten fick tillgång till rätt hjälpmedel i rätt tid Om patienten under hela vårdprocessen varit informerad om till vem/vart hon ska vända sig vid frågor gällande rehabiliteringen Om patienten under vårdkedjan upplevt att rehabiliteringspersonalen varit informerad om hennes situation eller om patienten upplever att hon fått dra om allt från början Patientens syn på planerad uppföljning Om anhörigas delaktighet under vårdprocessen Samtal med två anhöriga Sammanfattning av resultaten Diskussion Förslag till förbättringsåtgärder Referenser Bilaga: Intervjuunderlag 2

3 1. Inledning ReKo Sjuhärad arbetar med vårdsamverkan i Sjuhärad. Som ett led i detta arbete och för att på olika sätt förbättra rehabiliteringskedjan gavs ett uppdrag 2005 att bilda ett råd för att arbeta med frågorna - Samverkansrådet för arbetsterapi och sjukgymnastik. Samverkansrådets arbete har utvärderats vid två tillfällen, 2006 och Den första utvärderingen gjordes efter nio månaders verksamhet. En andra utvärdering gjordes efter två års verksamhet. Fokus vid de utvärderingarna var rehabiliteringspersonals och medaktörers syn på rådets arbete och hur de når ut med sitt förbättringsarbete. Uppdraget hösten 2010 har varit att ge ett brukarperspektiv på Samverkansrådets förbättringsarbete. Jag som fått detta uppdrag har arbetat som kurator vid Södra Älvsborgs sjukhus sedan Mina erfarenheter från arbetet på sjukhuset har självfallet inverkat på de analyser och tolkningar jag gjort i denna utvärdering. 2. Bakgrund I Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 1982:763) står att läsa betydelsen av samverkan inom hälsooch sjukvårdens område. Landstingen och kommunerna ska samverka till gagn för den enskilde och för ett effektivt resursutnyttjande. ReKo Sjuhärad arbetar med vårdsamverkan i Sjuhärad i syfte att utarbeta strategier och skapa förutsättningar för en samverkan som ska ge patienter i området bästa möjliga vård inom ramen för de gemensamma resurserna. För att på olika sätt förbättra rehabiliteringskedjan bildades 2005 Samverkansrådet för arbetsterapi och sjukgymnastik. En probleminventering gjordes som bildade utgångspunkten för Samverkansrådets förbättringsarbete. I denna formulerades fem förbättringsområden: 1. ansvarsfördelning, 2. informationsöverföring, 3. hjälpmedelsförsörjning, 4. effektivt kompetensutnyttjande och 5. psykisk ohälsa/psykisk sjukdom/psykiska funktionshinder. Samverkansrådet för arbetsterapi och sjukgymnastik har som uppdrag att starta ett långsiktigt förbättringsarbete inom rehabiliteringsområdet. Samverkansrådet ska föreslå åtgärder och leda processer inom de fem förbättringsområdena. Till sin uppgift har rådet att: Identifiera och stärka rehabiliteringskedjan utifrån den enskildes behov. Arbeta för att integrera rehabilitering i den övriga vården. Skapa konkreta samverkansrutiner avseende arbetsterapi och sjukgymnastik som präglas av helhetssyn, kvalitet och förtroende. Arbeta fram en plan för ett strukturerat kunskapsutbyte för berörda verksamheter. Inrätta gemensamma arenor eller mötesplatser för kommunikation, kompetensutveckling, forskning och utveckling. 3

4 Arbeta för att skapa nya gränsöverskridande samverkansformer för speciella behovsgrupper. Vid behov fungera som referensgrupp för ReKo Sjuhärad, förbättringsteam och FoU Sjuhärad (fd ÄldreVäst) när det gäller rehabiliteringsfrågor. De sju medlemmarna i Samverkansrådet representerar kommunerna i Sjuhärad, Samrehab, Habiliteringen, Primärvården samt Södra Älvsborgs sjukhus. Arbetet bedrivs via en elektronisk webbplattform och samordnas genom möten 1-2 g/månad. Ett antal arbetsgrupper med arbetsterapeuter och sjukgymnaster finns inom angivna förbättringsområden under ledning av rådet. 2.1 Plan för utvärdering I verksamhetsplanen för Samverkansrådets arbete ingår en plan för utvärdering av det arbete som utförs genom rådet. Effekter av Samverkansrådets arbete som syftar till förbättringar inom de fem beskrivna förbättringsområdena kan bara utvärderas över en längre tid. Utvärderingen avser att besvara om Samverkansrådet som verksamhet kan leva upp till sitt uppdrag samt om dess arbete leder till bättre rehabilitering för patienter/vårdtagare. I tidplanen ingår att undersöka personal och medaktörers uppfattningar samt hur utvecklingsarbetet kommit patienter/vårdtagare till del. Personalens uppfattningar undersöktes med fokusgruppsmetoden 2006 och 2008, medaktörernas genom en enkät 2008 samt hur arbetet nått ut till patienter/vårdtagare genom att insamla beskrivningar av case ifrån den personal som deltagit i fokusgrupperna Inför hösten 2010 planerades en tredje utvärdering. Denna gång med fokus på brukarperspektivet. I föreliggande rapport redovisas resultaten från intervjuer med sex patienter och två anhöriga som genomförts under hösten Syfte Syftet med utvärderingen har varit att ge ett brukarperspektiv på rehabiliteringskedjan utifrån det förbättringsarbete samverkansrådet för arbetsterapi och sjukgymnastik arbetat med. De centrala frågeställningarna har varit: Patientens upplevelse av information om sjukdomen, Hur patienten upplever att deras närstående involverats i vårdförloppet avseende information, Patientens upplevelse av att vara involverad i rehabiliteringen, Om patienten upplever att han/hon fått tillräckligt med hjälpmedel och vid rätt tidpunkt, Vid förflyttning mellan olika vårdgivare, om patienten har varit informerad om vem som haft ansvaret att tillgodose patientens behov av rehabilitering och hjälpmedel, Om patienten upplevt att sjukgymnaster/arbetsterapeuter vid olika vårdgivare kommunicerat med varandra, 4

5 Om patienten varit informerad om planerad uppföljning. 4. Metod och urval Denna utvärdering gör en jämförelse mellan hur de professionella och brukarna upplever samma verksamhet, och utifrån denna jämförelse kommer ett brukarperspektiv fram. Man kan tänka sig många ansatser för att ge andra brukarperspektiv på frågan, men detta blir ett sätt att inom en begränsad ekonomisk ram ge ett perspektiv. I denna rapport beskrivs hur sex patienter ser på vårdkedjan avseende kontakter med sjukgymnaster och arbetsterapeuter. När ordet rehabiliteringspersonal fortsättningsvis nämns i denna rapport är det arbetsterapeuter och sjukgymnaster som avses. Utgångspunkten är vad rehabiliteringspersonal, i tidigare utvärderingar 2006 och 2008, identifierat som viktiga parametrar utifrån de definierade förbättringsområdena. Ett intervjuunderlag har utformats utifrån dessa resultat (Bilaga). Sex patienter, tre kvinnor och tre män i åldrarna år intervjuades. Tre patienter vårdades för stroke(s), två patienter vårdades efter höftfraktur(h) och en patient på grund av en trafikolycka(r). Intervjuerna genomfördes på telefon utefter en strukturerad intervjumanual (Bilaga). Intervjuerna tog mellan 20 och 55 minuter. Noggranna anteckningar fördes under intervjun. Vid två tillfällen intervjuades även make/maka om hur han/hon uppfattat möjligheten till att vara delaktig och få information utefter vårdkedjan. För läsbarhetens skull benämns patienten fortsättningsvis i feminin form. Analysen gjordes i form av en innehållsanalys som har byggt på teman i intervjuerna. Processen kan beskrivas enligt följande steg: Genomläsning av texten upprepade gånger. Detta för att få en känsla för helheten. Sökning efter ledtrådar till teman, Sökning efter uppenbara teman, Sambandsanalys på öppen och latent nivå mellan ledtrådar och uppenbara teman. Slutligen formulerades hur olika teman och kategorier förhöll sig till varandra(quinn Patton, 2002). När man intervjuar patienter om en del av den totala vårdkedjan måste man samtala om hela vårdprocessen. I intervjuerna har enkla frågor med endast två svarsalternativ försökt undvikas. Jag har i stället bett om patientens berättelse. När det gäller de patienter som vårdats för stroke hade dessa patienter ett stort behov av att få berätta om sina upplevelser. De berättade redan vid inledningen av intervjun om sin utsatthet och dessa intervjuer blev av djupare karaktär. Samtidigt som jag som intervjuare var tvungen att vara extremt tydlig och ingående med mina frågor så fick jag också be informanten att svara på mina frågor genom att berätta om vissa episoder. Som exempel kan nämnas frågorna om planerad uppföljning, där jag bad dem beskriva hur uppföljningen såg ut. 5

6 Vid två tillfällen svarade make respektive maka till patienten. Det rörde sig om anhöriga till två patienter drabbade av stroke. Det var känt att jag skulle ringa och de anhöriga frågade om de fick uttala sig. Jag tyckte det var intressant att få reda på deras egen upplevelse av delaktighet varför jag efter att jag talat med patienten erbjöd mig att lyssna på den anhörige. 5. Resultat Analysen tog sin utgångspunkt i de teman som lyftes vid intervjuerna och redovisas här nedan i punktform. Slutligen redovisas också två samtal med två anhöriga. Den information patienten fått om sin sjukdom Den information patienten fått om rehabiliteringsutbudet i vårdkedjan Den information patienten fått om målsättningen med rehabiliteringen Om patienten fått tillgång till rätt hjälpmedel i rätt tid Om patienten under hela vårdprocessen varit informerad om till vem/vart han/hon ska vända sig vid frågor gällande rehabiliteringen Om patienten under vårdkedjan upplevt att rehabiliteringspersonalen varit informerad om hans/hennes situation eller om patienten upplever att hon/han fått dra om allt från början Patientens syn på planerad uppföljning Om anhörigas delaktighet under vårdprocessen 5.1 Vilken information patienten fick om sin sjukdom Det här var en parameter man lyfte i flera av fokusgrupperna som mycket viktig. Man ansåg att patienten behövde upprepad information och att det var viktigt att personalen förvissade sig om att patienten förstått. Hur var det då för informanterna? De tre patienterna drabbade av stroke (S) berättade om att de antingen inte var mottagliga eller inte minns informationen de fick vid inledningen av vårdtiden. De kan minnas att de suttit i samtal, men har vid den tidpunkten inte varit mottagliga för information. Och vid dessa tillfällen upplever de inte att vårdpersonalen har uppmärksammat deras bristande förmåga att ta till sig informationen. De har själva fått begära kompletterande information, men vet inte om de då har fått med allt av vikt. Detta har bidragit till en otrygghet, säger de. Så här uttrycker sig en patient drabbad av stroke: allt kändes så overkligt jag kände mig som jag var utanför mig själv hur skulle jag då kunna förstå vad som hade hänt när jag inte visste vad jag upplevde? De andra tre patienterna, (R) och (H), är nöjda med den information de fick. 6

7 Att få information om sin sjukdom och situation får anses som en grundläggande plattform att bygga rehabiliteringsarbetet på. Om patienten inte är informerad om detta kan man fråga sig hur man lägger upp en rehabiliteringsplan. Det är också den fråga som fokusgrupperna rankade högst vid utvärderingen Man lyfte också i fokusgrupperna fram att det var viktigt att informationen nådde fram till patienten. Detta verkar man uppenbarligen sakna rutiner för att kontrollera. 5.2 Vilken information patienten fick om rehabiliteringsutbudet under vårdkedjan Att patienten får upprepad information om rehabiliteringsutbudet under hela vårdkedjan ansåg fokusgrupperna mycket viktig. Samtliga patienter har haft en bra dialog med arbetsterapeuter och sjukgymnaster men upplever inte att man talat om något utbud av rehabiliteringsinsatser. Personalen har föreslagit en rehabiliteringsplan som patienten i samtliga fall varit positiv till. En patient hade en etablerad kontakt med en sjukgymnast sedan tidigare och blev på begäran remitterad dit för vidare rehabilitering. Samtliga patienter anser att de blivit bemötta av mycket kompetent och professionell rehabiliteringspersonal. Detta har bidragit till att man känt sig trygg med den föreslagna rehabiliteringsplanen. Samtliga patienter har upplevt bytet av rehabiliteringspersonal som en positiv utveckling. När jag fick gå ut till öppenvården så var det ett tecken på att jag var på bättringsvägen, berättade en patient. 5.3 Vilken information patienten fick om målsättningen med rehabiliteringen Att det finns en rehabiliteringsplan med en uttalad målsättning med rehabiliteringen ansåg fokusgrupperna mycket viktigt. De tre patienterna drabbade av stroke kan inte erinra sig om någon diskussion gällande målsättning med rehabiliteringen. De formulerar själva lite frågande att målsättningen ändå måste vara att bli så bra som möjligt. Patienten har i dessa fall själv formulerat målsättning med träningen. På frågan om vad så bra som möjligt är kan de inte utveckla detta svar. En av de tre patienterna säger att mycket hänger på patienten själv för att kunna bli återställd, jag har förstått att mycket hänger på hur flitig jag är med att träna för hur pass återställd jag ska kunna bli. Detta kan väl tolkas som att hon upplevde sig delaktig i rehabiliteringen. Samtliga uttryckte också en önskan att bli helt återställd, men visste inte om det var möjligt. Att bli fullt återställd var inget de hade diskuterat som en målsättning med rehabiliteringspersonalen. De andra tre patienterna (R och H) upplever att man haft en klar dialog, i ett fall pågående, om målsättning med träning. 7

8 Här kan man fundera över vilka komplikationer en stroke medför för kommunikationen. Det går inte att uttala sig generellt gällande kommunikationsförmåga efter en stroke eftersom det skiljer sig från individ till individ. Vad man kan ha funderingar över är hur det påverkar individens träning och motivation till denna beroende på hur klar hon är över målsättningen. 5.4 Om patienten fick tillgång till rätt hjälpmedel i rätt tid Samtliga patienter upplever att de fått tillgång till rätt hjälpmedel i rätt tid. De upplevde också att de erhållit hjälpmedel att ha i hemmet som de inte visste fanns. Detta var också något de aldrig skulle kunnat efterfråga eftersom de inte visste att det fanns. Jamen, de är ju helt underbara kom hem med en massa saker som jag aldrig hade kunnat tänka ut själv att jag behövde men vad bra alla grejer är de underlättar verkligen vardagen På denna fråga uttryckte samtliga patienter att man var mycket nöjd. 5.5 Om patienten under hela vårdprocessen varit informerad om till vem/vart hon ska vända sig vid frågor gällande rehabiliteringen En av sex patienter (en patient drabbad av stroke) upplever att hon hängt i luften mellan olika vårdgivare. De resterande fem har alltid haft namn och telefonnummer till ansvarig vårdgivare. Samtliga patienter har framhållit att just detta är viktigt för att känna sig trygg i vården. De berättade om den osäkerhet de upplevde i samband med utskrivningen från sjukhuset och att då ha med sig papper med namn och telefonnummer underlättar den situationen. Denna osäkerhet delade samtliga patienter. När jag kom hem kände jag att allt gungade för mig det var så skönt då att ha namn och telefonnummer på dem jag kunde vända mig till även om det inte behövdes 5.6 Om patienten under vårdkedjan upplevt att rehabiliteringspersonalen varit informerad om hennes situation eller om patienten upplever att hon fått dra om allt från början En fokusgrupp ansåg vid utvärderingen 2008 att samverkan mellan vårdenheter och att det finns överrapporteringsrutiner vara det viktigaste. Patienten märker detta främst genom att personalen mellan vårdenheterna kommunicerat och att hon vet vem hon ska kontakta vid behov. 8

9 Här berättar samtliga patienter om att de upplevt att rehabiliteringspersonalen kommunicerat. Vid byte av sjukgymnast och arbetsterapeut så har den nya kontakten varit fullt informerad om vad patienten varit med om, hur han/hon mår idag, hur hon har tränat och hur träningsplaneringen sett ut. det kändes tryggt att de hade pratat med varandra jag behövde inte berätta allt igen och om jag skulle berättat, så hade jag säkert inte fått med allt som var viktigt Detta berättar patienterna har varit mycket bra och att det klart har bidragit till en känsla av trygghet. För de tre patienterna drabbade av stroke så har detta varit, berättar de, en faktor som ändå gjort att de känt sig väl omhändertagna. De har lämnat över mycket av ansvar till personalen och upplever att de kunnat bära detta ansvar. 5.7 Patientens syn på planerad uppföljning Patientens delaktighet ansågs också viktigt i fokusgrupperna. Att patienten upplever att man deltagit i diskussion och planering av uppföljningen. Även på denna fråga blir det en klar skillnad mellan de patienter drabbade av stroke jämfört med de andra tre. De tre patienterna drabbade av stroke upplever inte att det uttalats någon planerad uppföljning. En patient berättar om en kallelse till ett läkarbesök och undrar om det är uppföljningen. De berättar om att de tränar regelbundet och att de blir successivt bättre. En patient framhåller att det är viktigt att personalen förmedlar att det finns en plan, men att innehållet i denna inte är viktigt så länge hon känner att hon blir bättre. Struktur blir här viktigare än innehåll. En viktig synpunkt i detta sammanhang är att våra patienter fortfarande befinner sig i rehabiliteringsfasen. De kanske inte upplever att det är aktuellt att tala om ett uppföljningsperspektiv under pågående rehabilitering. 5.8 Om anhörigas delaktighet under vårdprocessen Anhörigas delaktighet i vårdprocessen, både gällande att få kunskap om patientens sjukdom och rehabilitering, ansågs viktigt för patientens möjlighet att delta i rehabiliteringen. För de tre patienter som vårdades för stroke berättar de att anhöriga varit med på ett läkarsamtal i det akuta skedet. Sedan kan de inte erinra sig att de har bjudits in till fler informationssamtal. De står fortfarande med mycket frågor och en patient berättar utförligt om hur känslomässigt påfrestande det varit för alla. Detta tycker man inte att man fått tillräckligt stöd med. Samtliga tre patienter drabbade av stroke uttrycker att de tror att deras anhöriga hade mått bättre av att få ta en mer aktiv del av vård- och rehabiliteringsprocessen. 9

10 Gällande de tre andra patienterna så skiftar svaren. En berättar om att hon fått information om att anhöriga alltid är välkomna vid alla möten. Uppger sedan att det då är upp till dem/oss. En patient berättar om att anhöriga tagit för sig. Detta innebär att man bjudit in sig till olika möten och även efterfrågat information. En patient uppger att det nog har varit möjligt för de anhöriga att få kunskap, men att denna inte efterfrågats. De hade önskat att bli mer inbjudna till information och planeringar. 5.9 Samtal med två anhöriga Samtalen kom att handla om delaktighet enbart och de fick berätta sin berättelse. Patienten hade tidigare berättat om sin upplevelse av att de anhöriga inte varit delaktiga och satt inne med många frågor och funderingar. Detta bekräftades i dessa samtal med de anhöriga. I dessa samtal definierades delaktighet till att handla om: vilken information man hade fått om sjukdomen, prognos, att erhålla kontinuerlig information, pågående rehabilitering, planerad rehabilitering, planerad uppföljning. De tror att mer information och större möjlighet delaktighet i vårdprocessen hade kunnat bidra till att de bättre kunnat stödja sin drabbade anhörige. 6. Sammanfattning av resultaten För att försöka svara på de centrala frågställningarna ställs här professionsperspektivet mot patientperspektivet i en tabell enligt följande: Professionsperspektivet Det är viktigt att patienten är informerad om sin sjukdom/skada Det är viktigt att patienten är involverad i rehabiliteringen Patientperspektiv Denna fråga gäller främst den medicinska informationen, men är grundläggande för patientens möjlighet att ta aktiv del i rehabiliteringsprocessen. Patienter efterlyser mer och upprepad information om sin situation. Denna fråga är kopplad till temat ovan. Sammanfattningsvis kan sägas att kommunikation mellan vårdgivare/rehabiliteringspersonal behöver 10

11 Det är viktigt att patienten upplever att deras närstående involverats i vårdförloppet avseende information Det är viktigt att patienten är informerad om planerad uppföljning För patienten är det viktigt att deras närstående involveras i vårdförloppet avseende information Det är viktigt att patienten upplever att hon får tillräckligt med hjälpmedel och vid rätt tidpunkt Vid förflyttning mellan olika vårdgivare, är det viktigt att patienten är informerad om vem som har ansvaret för att tillgodose patientens behov av rehabilitering och hjälpmedel Det är viktigt att patienten upplever att sjukgymnaster/arbetsterapeuter vid olika vårdgivare kommunicerar med varandra utvecklas för att patienten ska beredas större möjlighet att ta aktiv del i rehabiliteringen Närstående behöver involveras mer i vårdprocessen Detta tema är kopplat till ovanstående och samtliga fyra teman kan sammanfattas till att handla om kommunikation. Där finns det en del att utveckla för att patienter och anhöriga ska kunna vara delaktiga i vård och behandling. Patienter och närstående behöver ytterligare information och närstående behöver involveras mer i vårdprocessen. Anhöriga, framför allt till patienter drabbade av stroke, behöver ytterligare information och behöver involveras mer i vårdprocessen Patienterna är mycket nöjda med de hjälpmedel de erhåller och tidpunkten. Verkar fungera bra och bidrar till att patienterna känner trygghet vid byte av vårdgivare Patienterna upplever att olika vårdgivare förefaller ha fungerande rutiner för information och överrapportering 7. Diskussion Sex patienters berättelser är inte tillräckligt underlag som möjliggör att man kan dra några generella slutsatser, men svaren ger ändå en indikation på om några av samverkansrådets mål faktiskt uppfylls utifrån patientperspektiv. Resultatet visar på att några av de moment man anser vara viktiga i vårdkedjan utifrån ett rehabiliteringsperspektiv verkar uppnås, andra inte. Patienten erhåller hjälpmedel i rätt tid och vid byte av vårdgivare verkar en det finna en fungerande kommunikation. Vad gäller hur patienten informeras och på så vis blir delaktig i rehabiliteringsprocessen men också involveringen av de närstående till patienten finns en del att utveckla vidare. Samtliga tre patienter drabbade av stroke berättar om anhörigas delaktighet i det akuta skedet, men efterlyser deras möjlighet till deltagande fortsättningsvis under vårdprocessen. Detta ansvar vilar på hela vårdteamet runt patienten, inte enbart på sjukgymnaster och arbetsterapeuter. 11

12 Flera forskare (Ellis-Hill et al., 2009; Franzén-Dahlin, 2006; Franzén-Dahlin, 2008; Wallengren, 2009) visar på de närståendes svårigheter när en person drabbas av stroke. Det finns därför all anledning att uppmärksamma denna del i vården av patienter som vårdas på grund av stroke. En reflektion blir runt de närstående till patienterna. Samtliga berättar om att de anhöriga inte blivit inbjudna att ta del av vårdsprocessen och rehabiliteringen, men det skiljer sig i hur man hanterat detta för de olika patientgrupperna. Det kanske är en ren tillfällighet, men de anhöriga till patienter drabbade av stroke verkar uppleva sig mycket mer åsidosatta medan de anhöriga för de andra patientgrupperna tar för sig mer och efterfrågar information. Detta bekräftar det Wallengren (2009) beskriver i sin avhandling de anhörigas utsatthet. Att drabbas av en stroke innebär en komplex problematik som innefattar många ovissa komponenter. Det finns andra dimensioner med när en människa drabbas av stroke än om man opereras för en höftfraktur. Man kan sammanfatta innehållet i flera svar till att handla om trygghet. Man talar om innehåll kontra struktur i omhändertagandet. Det finns en röd tråd genom patienternas berättelser där man inte varit varken delaktig eller informerad. Men man har ändå upplevt sig trygg och omhändertagen. Personal som haft ett professionellt bemötande och som har kommunicerat med varandra har bidragit till denna trygghet. Detta blir en trygghet för patienten och är fundamentet i vad Winnicott benämner bärande relationer eller holding. Termer som kan generaliseras till olika mänskliga sammanhang och beskrivas som en hållande miljö. I salutogenetiska termer bidrar det till individens möjlighet att hantera stress genom en känsla av hanterbarhet och begriplighet vilket bidrar till en känsla av sammanhang i livet (Antonovsky, 1991; Winnicott, 1965). Ytterligare en reflektion på ovanstående är hur patienten kan göras mer delaktig och samtidigt uppleva en bärande miljö. Rehabiliteringssammanhanget skulle kunna tydliggöras mer tillsammans med patient och närstående där även anhöriga kan ta del av ett bärande sammanhang. Detta kan även kopplas till att involvera de anhöriga mer. Att uppleva en bärande miljö innebär inte att rehabiliteringspersonalen tar över patientens eget ansvar. Tvärtom, den bärande miljön skapas av ett professionellt förhållningssätt där tillit ställs till både patientens möjligheter och de professionellas kunskaper. En större delaktighet av patienten skulle till och med kanske avlasta anhöriga genom ett delat ansvar för rehabiliteringsprocessen och på så vis underlätta för anhöriga att ta aktiv del i denna. 8. Förslag till förbättringsåtgärder Förslaget i denna utvärdering blir att arbeta med att tydliggöra ett bärande rehabiliteringssammanhang med målsättningen att öka delaktigheten av patient och närstående. Förslagsvis sker detta arbete i tvärprofessionella sammanhang eftersom det är en angelägenhet för hela vårdteamet runt patienten och hennes anhöriga. 12

13 Referenser Antonovsky, A. (1991). Hälsans mysterium. Finland: Natur och Kultur. Ellis-Hill C, Robinson J, Wiles R, McPherson K, Hyndman D, Ashburn A. Going home to get on with life: patients and carers experiences of being discharged from hospital following stroke. Disability and Rehabilitation, 2009 Jan; 31(2):61-72 Franzén-Dahlin A, Laska A, LarsonJ, Wredling R, Billing E, Murray V. Predictors of life situation among significant others of depressed or aphasic stroke patients. Journal of Clinical Nursing, 2008 Jun; 17(12): Franzén-Dahlin A, Billing E, Näsman P, MårtenssonB, Wredling R, Murray V. Post-stroke depression effect on the life situation of the significant other. Scandinavian Journal of Caring Sciences 2006 Dec; 20(4): Quinn Patton, M. (2002) Qualitative Research and Evaluation Methods (3 rd Edition). California: Sage Publications. Wallengren Gustafsson C. (2009) De kan, de vill och de orkar men Borås: Högskolan i Borås. Digital version: Winnicott, D, W. (1965). The Family and Individual Development. London: Tavistock. 13