Anvisning ID (22) Översättning

Transkript

1 Anvisning ID (22) POL Giltighetstid Författningsgrund Polisförvaltningslag (110/1992) 4 Lag om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005) Ändrar/Upphäver 2020/2012/1916, , Hänvisning av brottsoffer till tjänster Målgrupper Polisen Hänvisning av brottsoffer och medling i brottmål Innehåll 1 Allmänt Polisens roll i hänvisning av brottsoffer och medling i brottmål samt samarbetet i anknytning till dessa Bemötande och hänvisning av ett brottsoffer Bemötande och hänvisning av en brottsmisstänkt samt principer för förundersökningen Assistans för målsäganden Stöd för målsäganden Förordnande av intressebevakare under förundersökningen Fastställande av målsägandens behov av skydd i praktiken Brottsofferjouren (RIKU) och andra hjälpande parter Registrering av personuppgifterna för en stödperson (RIKU -stödperson, ROL -stödperson, en person som stöder den förhörde) i förundersökningen Samtycke till Brottsofferjourens och andra hjälpande parters åtgärder Medling i brottmål Ärenden som behandlas i en medling Medlingsinitiativ och handledning om medling Samtycke till medling Medling och förebyggande verksamhet Medling och ärenden som behandlas i en summarisk förundersökning och ett bötesförfarande Medlingsförfarandet Medlingens betydelse i straffprocessen Meddelande om medling Polisinrättningarnas ansvars- och kontaktpersoner för hänvisning av ett brottsoffer, medling i brottmål och intressebevakningsärenden...20 POLISSTYRELSEN Stinsgatan 14, PB 22, HELSINGFORS kirjaamo.poliisihallitus@poliisi.fi Tel , Fax polisen.fi

2 Anvisning ID (22) 6 Tillsammans med andra myndigheter och organisationer rutiner för hänvisning av offer, medling i brottmål och intressebevakningsärenden samt anknytande anvisningar Polispersonalens arbetsförmåga och arbetshandledning samt posttrauma-workshops...21

3 Anvisning ID (22) 1 Allmänt Polisens primära uppgift är att trygga rätts- och samhällsordningen, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att förebygga, avslöja och utreda brott och föra brott till åtalsprövning. Polisen ska upprätthålla säkerheten i samarbete med andra myndigheter samt med sammanslutningar och invånarna. Parallellt med uppgifterna att utreda brott och föra brott till åtalsprövning ska polisen också fästa uppmärksamhet vid den ställning som brottsoffret, dennas närstående och ett vittne i ett brottmål har samt för sin del försäkra sig om att dessa personer hänvisas till behövliga och tillgängliga tjänster. Likaså ska polisen beakta möjligheterna för medling i brottmål och hänvisa brottsparter till medling där de ges en möjlighet att konfrontera varandra och ersätta skador som brottet orsakat. Utöver den lagstadgade verksamheten och myndighetssamarbetet kan polisen också i fråga om hänvisningen av brottsoffer och medling samarbeta med organisationer som tillhandahåller dessa tjänster. Polisen ska arbeta på ett aktivt, planmässigt och målinriktat sätt då det gäller hänvisning av brottsoffer samt hänvisning till medling. I verksamheten ska beaktande också tas till förebyggande verksamhet för att bekämpa återfallsbrottslighet. Hänvisning av brottsoffer och medling i brottmål är inte bundna till brottskategori eller brottsrekvisit, utan dessa ska beaktas i alla brottmål. Hänvisning av brottsoffer och medling i brottmål är inte ömsesidigt uteslutande, utan dessa kan förverkligas parallellt. Ärenden som gäller besöksförbud kan anknyta till hänvisning av brottsoffer. Polisstyrelsen har utfärdat en separat anvisning om ärenden som gäller besöksförbud (POL ). Information om besöksförbud finns förutom i anvisningen också på polisens och Brottsofferjourens webbplatser (brott/besöksförbud) och (guider och anvisningar/besöksförbud). 2 Polisens roll i hänvisning av brottsoffer och medling i brottmål samt samarbetet i anknytning till dessa I sitt arbete bland annat i hemlarmuppdrag, brottsutredning och sociala medier samt förebyggande verksamhet konfronteras polisen med olika personer som fallit offer för brott. Polisstyrelsen anser att alla åtgärder som kan vidtas för att hjälpa ett brottsoffer är viktiga. Parallellt med utförandet av polisens centrala uppgifter ska målet för alla polisaktiviteter vara att förbättra polisverksamhetens kvalitet, förebygga brott, ingripa i våld och hjälpa brottsoffer. Polisen ska ingripa i brott på ett övergripande sätt så att man snabbt och i samarbete med andra myndigheter tar itu med de fundamentala orsakerna. I samarbetet framhävs bland annat polisens förebyggande verksamhet, Ankarverksamheten och verksamhetsmodellen MARAK. Utöver

4 Anvisning ID (22) myndighetsarbetet beaktas också organisationer som tillhandahåller hjälp och stöd. I samband med hänvisningen av brottsoffer ska polisen beakta vart och ett ärendekomplex och i samarbete med andra myndigheter undersöka de delaktiga personernas historia i de ärenden som anknyter till problem och eventuella brott som är aktuella när polisen ska hänvisa ett brottsoffer. I vart och ett ärende ska polisen fästa särskild uppmärksamhet vid den ställning berörda barn och äldre personer samt personer som hör till specialgrupper har. Efter behov ska en barnskyddsanmälan som avses i 25 i barnskyddslagen (417/2007) lämnas in eller socialvården kontaktas för en bedömning av stödbehovet på det sätt som avses i 35 i lagen om stödjande av den äldre befolkningens funktionsförmåga och om social- och hälsovårdstjänster för äldre (980/2012, åldringsservicelagen). På detta sätt säkerställer polisen tillgången till stöd och hjälp till exempel då det gäller en eventuell brådskande placering eller eventuellt brådskande vårdbehov eller behov av mödra- och skyddshem. Dessutom ska polisen primärt bedöma vilka åtgärder som kan vidtas gällande den brottsmisstänkta. Med detta avses effektiv användning av tvångsmedel. På detta sätt visas det tydligt för den brottsmisstänkta att hens aktiviteter inte är tillåtna. En felaktig verksamhetsmodell innebär att man utan att bedöma situationen låter den misstänkta stanna på brottsplatsen (i hemmet) och förflyttar brottsoffret till ett mödra- och skyddshem. Dessutom bör man begrunda polisens övriga förebyggande åtgärdsmetoder och efter behov göra hotbedömningar. I samarbete med olika aktörer utvecklar polisen fortlöpande förundersökningsprocessen. Målet är nationellt enhetliga funktioner med beaktande av de lokala förhållandena. En väsentlig del av denna helhet är framför allt förutom att förebygga och identifiera våld också att hänvisa brottsoffret och bedöma skyddsbehovet samt medla i brottmål. I förverkligandet av allt detta har polisen en central roll i och med det viktiga och betydande samarbetet med Brottsofferjouren och medlingsbyråerna samt andra aktörer som anknyter till ärendena, till exempel organisationer. Brottsofferjouren samt Institutet för hälsa och välfärd samlar för varje polisinrättning in information som anknyter till verksamheten och publicerar årligen statistik över och andra uppgifter om ärendena. I utvecklingen av verksamheten ska polisen utnyttja denna information på både riksnivå och lokal nivå. Polisen bygger i sin tur upp statiskföringen gällande offerfrågor (till exempel förhållandet mellan ett offer och en gärningsman) i samband med att datasystemen utvecklas. 2.1 Bemötande och hänvisning av ett brottsoffer När en brottsanmälan görs, vid förhör samt i samband med andra utredningsåtgärder ska polisen beakta brottsoffrets upplevelse på ett övergripande sätt. I allt umgänge med ett brottsoffer ska förutom objektivitet också finkänslighet (sensitivitet) iakttas på det sätt som

5 Anvisning ID (22) förutsätts i varje ärende samt beaktande också alltid tas till lämpligheten av lokalen som används för att sköta ärendet. Dessutom ska man försäkra sig om att målsägandens behov av skydd fastställs och efter behov göra detta senast i samband med förhöret. Samtidigt måste man undvika att offret traumatiseras av något annat än den genomlevda händelsen och handla så att brottsoffret inte får den uppfattningen att polisen förringar det hen upplevt. Polisen bör inse att brottsoffrets rättigheter redan kränkts genom brottet, i synnerhet om det är fråga om ett brott som kränker hens personliga integritet. Då bör man särskilt bemöda sig om att bemöta personen på ett finkänsligt sätt. I en förundersökning framhävs polisens skyldighet att iaktta objektivitet och opartiskhet. Då det gäller brottmål ska polisen utreda brottet och förhållandena kring detta med beaktande av alla omständigheter, både för och emot, och dokumentera dem så omsorgsfullt som möjligt. Av denna anledning kan det vara mycket utmanande att i samma ärende säkerställa brottsundersökningen och iaktta finkänslighet vid bemötandet av offret. Därför har brottsoffrets stödperson en viktig roll förutom genom att ge hjälp och stöd också med tanke på att förstå skillnaden mellan polisens och stödpersonens roll. Också stödpersonen borde i sin tur kunna klargöra för offret att polisens uppgift är att reda ut en händelse och faktiska omständigheter som hör till brottsrekvisitet. Stödpersonen diskuterar, stöder och lyssnar på hur offret känner sig och hjälper hen att klara av utredningen av brottet så att offrets rättigheter tillgodoses. Med tanke på helheten är det viktigt att brottsoffret också informeras om standardförfarandena under en förundersökning för att på detta sätt kunna skingra eventuella negativa upplevelser. I slutet av förhöret är det bra om förhöraren frågar brottsoffret om hens känslor och efter behov klargör varför man varit tvungen att behandla vissa saker och frågor. Förutom att ge information om tjänster som tillhandahålls av myndigheter ska polisen också förmedla information om organisationers tjänster och hänvisa hjälpbehövande att anlita dessa. I 4 kap. 18 1mom. 1 punkten i förundersökningslagen (805/2011) föreskrivs att en målsägande ska underrättas en de stödtjänster som står till buds. Samtidigt ska man komma överens om att förmedla kontaktuppgifterna för dessa tjänster, om målsäganden ger sitt samtycke till det. I fråga om anteckningarna hänvisning av brottsoffer och medling i brottmål som görs för målsäganden ska hänsyn tas förutom till säkerställande av utredningen också till sekretessen av handlingarna och frågorna som gäller partsoffentligheten så att målsägandena inte genom åtgärderna orsakas ytterligare olägenheter. Förutom att förundersökningen säkerställs skyddar sekretessbestämmelserna också målsäganden så att parter som står utanför brottmålet inte ens med stöd av lagstiftningen får information om ett sekretessbelagt ärende. För alla parter görs i fråga om alla anvisningar och all handledning som polisen gett vederbörliga anteckningar i förundersökningshandlingarna och datasystemen. Av erfarenhet vet man att det i sensitiva ärenden ibland görs anmälningar som senare visar sig vara grundlösa. Motiven anknyter ofta till tvister som

6 Anvisning ID (22) gäller ett parförhållande och vårdnaden av barn. Detta bör inte ge upphov till cyniskhet hos polisen, utan ärendena ska skötas objektivt som ärenden och behövliga åtgärder som åligger polisen vidtas, till exempel en brottsanmälan om ett grundlöst uttalande i ett myndighetsförfarande om vilket föreskrifter finns i 15 kap. 2 i strafflagen (39/1889, nedan SL). 2.2 Bemötande och hänvisning av en brottsmisstänkt samt principer för förundersökningen Enligt 4 kap. 2 i förundersökningslagen ska den misstänkte bemötas som oskyldig vid förundersökningen. Enligt den rätt att inte medverka till utredningen av sitt brott som föreskrivs i 3 i samma kapitel har den som är misstänkt för brott rätt att låta bli att medverka till utredningen av brottet. Med tanke på den brottsmisstänkta utgör dessa rättigheter så kallade minimirättigheter från vilka avsteg inte kan göras i någon som helst situation. Vid bemötande av en brottsmisstänkt får polisen inte visa något som helst ställningstagande gällande den misstänktas oskuld. Enligt objektivitetsprincipen för en förundersökning ska det vid förundersökningen utredas och beaktas både de omständigheter och bevis som talar mot den som är misstänkt för brott och de som talar för honom eller henne. Någon annan typ av förfarande kan med tanke på polisen visa sig vara en mycket dålig verksamhetsmodell, om det av förundersökningsmaterialet framgår sådana omständigheter som talar för den misstänkta och som inte har vidarebefordrats till åklagaren. En förundersökningsåtgärd och inverkan av denna på personens rättigheter ska vara försvarbara i förhållande till brottet som utreds, intresset att utreda ärendet som är föremål för undersökningen samt i fråga om personen som är föremål för åtgärden omständigheter som hänför sig till åldern, hälsan och annat motsvarande samt andra omständigheter som påverkar ärendet. Detta innebär att polisen vid bemötandet av en misstänkt person ska visa mänsklighet och förmåga att bemöta en person oavsett för vilken gärning hen misstänks. I förundersökningen får man inte påverka någons rättigheter i större utsträckning än det är nödvändigt för att uppnå syftet med förundersökningen. Genom en förundersökningsåtgärd får man inte heller onödigt orsaka någon skada eller olägenheter. Också en brottsmisstänkt ska behandlas på ett finkänsligt sätt. I fråga om en brottsmisstänkt beaktas primärt frågorna som ska utredas i förundersökningen, men parallellt ska beaktande också tas till den förebyggande effekten. Polisens åtgärder ska också inkludera hänvisning av den brottsmisstänkta till hjälpande parter och medling. Hänvisning av den brottsmisstänkta och dennas tillgång till hjälp kan också i förebyggande syfte vara till fördel för andra delaktiga och deras närstående genom att återfallsbrottslighet bekämpas. För alla parter görs i fråga om alla anvisningar och all handledning som polisen gett vederbörliga anteckningar i förundersökningshandlingarna och datasystemen.

7 Anvisning ID (22) 2.3 Assistans för målsäganden En målsägande har i vissa situationer rätt att få ett rättegångsbiträde vars kostnader betalas ur statliga medel. Denna bestämmelse finns i 2 kap. 1 a i lagen om rättegång i brottmål (689/1997, nedan RBL). En domstol kan för förundersökningen och i det fall att målsäganden har yrkanden i ett ärende som sköts av åklagaren förordna ett rättegångsbiträde för målsäganden, också för en rättegång: I ett ärende som gäller sexualbrott (SL 20 kap.), om det inte av något särskilt skäl betraktas som onödigt. I brott mot liv och hälsa (SL 21 kap. 1 6 och 6 a ), om det med beaktande av förhållandet mellan målsäganden och den brottsmisstänkta ska anses vara motiverat. Denna rätt ska bedömas i det fall att det misstänkta brottet är dråp, mord, dödande, barnadråp, misshandel eller grov misshandel eller försök till dessa brott. Likaså ska denna rätt bedömas när det är fråga om förberedelse till grovt brott mot liv eller hälsa. I ett ärende som gäller brott mot liv och hälsa, om det med beaktande av hur allvarligt brottet är, målsägandens personliga förhållanden och övriga omständigheter kan anses vara motiverat. Denna situation gäller främst brott som tas upp i 21 kap. i strafflagen, men också de brottstyper som regleras i kapitlen 25 och 31 i strafflagen. Tagande av gisslan kan nämnas som exempel från 25 kap. i strafflagen. (RP 141/2012 rd s. 29). Då det gäller dessa brottstyper borde polisen i förundersökningen särskilt se till att ett rättegångsbiträde står till målsägandens förfogande redan under förundersökningen. Ett rättegångsbiträde kan inte med stöd av RBL förordnas, om den aktuella situationen står utanför situationerna som tas upp i bestämmelserna. Också i detta fall kan målsäganden få ett rättegångsbiträde till exempel med stöd av rättsskyddsförsäkringen i en hemförsäkring, om försäkringsvillkoren möjliggör detta. Dessutom kan målsäganden ha rätt till rättshjälp, om målsägandens inkomster och förmögenhet inte utgör ett hinder för att få rättshjälp. På webbplatsen kan målsäganden själv kontrollera huruvida hen har rätt till rättshjälp. Möjligheterna för målsäganden att anlita ett rättegångsbiträde avgörs på basis av huruvida målsäganden med tanke på sina inkomster, utgifter och försörjningsplikt har rätt till rättshjälp. 2.4 Stöd för målsäganden Den part som är målsägande kan få många olika typer av stöd i ett brottmål. Dessa omfattar en RBL-stödperson, en person som stöder den förhörda och en RIKU-stödperson (Brottsofferjourens stödperson).

8 Anvisning ID (22) RBL-stödpersonens målsägande har rätt till en RBL-stödperson i samma situationer som de som togs upp ovan i behandlingen av målsägandens rätt till ett rättegångsbiträde i brottmål. Denna stödperson ska ha adekvat kompetens, och på begäran får hen ur statliga medel ett arvode för sina åtgärder. Föreskrifter om personer som stöder den som ska förhöras finns i 7 kap. 12 i förundersökningslagen. På begäran kan utredaren tillåta denna persons närvaro, om det inte försvårar utredningen av brottet eller äventyrar skyldigheten att iaktta sekretess. I denna situation är det fråga om någon annan än en RBL-stödperson som förordnats för målsäganden. Till en person som stöder den som förhörs utgår inget arvode ur statliga medel. Det vanligaste och enklaste är i praktiken att anlita en RIKU-stödperson som stödperson för ett förhör. Det är fråga om en sådan stödperson för förhörspersonen som tas upp ovan och som inte har förordnats som RBLstödperson. Till en RIKU-stödperson utgår inte heller ett arvode ur statliga medel. 2.5 Förordnande av intressebevakare under förundersökningen När ett barn är en av parterna kan det i vissa situationer bli nödvändigt att bedöma behovet av att förordna en intressebevakare som i stället för vårdnadshavaren för barnets talan. Enligt 4 kap. 8 1 mom. i förundersökningslagen ska domstolen när det gäller en part som inte har fyllt 18 år förordna en intressebevakare för förundersökningen, om det finns grundad anledning att anta att vårdnadshavaren, en intressebevakare eller någon annan laglig företrädare inte opartiskt kan bevaka partens intresse i ärendet och om det inte är klart onödigt att förordna en intressebevakare. Undersökningsledaren ska vid behov hos domstolen ansöka om att en intressebevakare förordnas. Ett intressebevakarförordnande gäller tills handläggningen av det brottmål upphör i fråga om vars förundersökning förordnandet har getts. Intressebevakningsförordnandet är brottsspecifikt. Av denna anledning måste ett nytt förordnande ansökas och beviljas, om det i ett ärende uppstår misstankar om nya brott. Det blir aktuellt att förordna en intressebevakare, om den part som normalt för ett barns talan inte på grund av en intressekonflikt kan göra det i ett ärende. Denna situation uppstår när den misstänkta är barnets vårdnadshavare eller en person som står nära barnet och/eller vårdnadshavaren. Likaså måste en intressebevakare förordnas, om en vårdnadshavare av någon annan anledning inte kan föra barnets talan på ett objektivt sätt. Den som verkar som barnets intressebevakare ska kunna göra barnets röst hörd inför dem som är delaktiga i straffprocessen. I synnerhet under en förundersökning där förhöret av ett barn spelas in har en intressebevakare som har kunskaper om barnskydd tack vare sin utbildning och erfarenhet bättre förutsättningar att få barnets röst hörd i processen. I ett brottmål ser en intressebevakare till att barnet får ett så bra rättegångsbiträde som möjligt och samarbetar med barnet.

9 Anvisning ID (22) I brottmål är det enklaste sättet att för ett barn anlita en intressebevakare som har kunskaper om barnskydd att utnyttja den lokala samordningen. I fråga om brottet kontaktas då samordnaren för intressebevakningen för att få en så bra intressebevakare som möjligt i ett brottmål. Om denna samordning inte finns på lokal nivå, bör man ta reda på vilka personer med social bakgrund som står till förfogande när en intressebevakare ska förordnas för att det i praktiken ska kunna vara möjligt att inhämta ett samtycke i det aktuella ärendet. Polisen begär av en intressebevakarkandidat som har en social bakgrund dennas samtycke till att bli förordnad för det aktuella brottmålet. En intressebevakare söks i ett så tidigt skede som möjligt och senast innan ett barn ska förhöras. Dessutom lönar det sig att tidslägga ansökan om en intressebevakare så att intressebevakaren hämtar barnet till förhöret. Vid förfrågan om samtycke får den person som föreslås som intressebevakare endast den information som behövs för att hen vid övervägandet av att samtycka till intressebevakning kan bedöma sitt jäv då det gäller att verka som intressebevakare i ett ärende. Om jäv inte föreligger, begär polisen att den person som ansökan om intressebevakning gäller ska sända sitt skriftliga samtycke till det aktuella brottmålet. I samtycket görs en synlig anteckning om vilket brottmål det är fråga om och för vilken målsägande intressebevakningen gäller. Dessutom upplyser polisen den person som förordnas som intressebevakare huruvida diskussioner om ärendet med barnets föräldrar har begränsats i brottmålet. Den part som ger sitt samtycke till att verka som intressebevakare tillfrågas om huruvida hen ämnar anlita ett rättegångsbiträde för målsäganden, om hen efter förordnandet inte på eget initiativ meddelar något om detta. Ett rättsbiträde har ofta också skött intressebevakarens uppgifter, med andra ord verkat i två olika uppgifter samtidigt. Det finns dock skillnader mellan rättsbiträdets och intressebevakarens uppgifter. Rättsbiträdet är bundet av sin huvudmans vilja, medan intressebevakaren inte är det. I ett ärende som gäller en person får intressebevakaren självständigt föra talan för ett barn under 15 år och parallellt med ett barn som är mellan 15 och 18 år. Utgångspunkten för intressebevakaren (som förordnats i stället för vårdnadshavaren) är barnets intresse. Det centrala i intressebevakningen är att ta reda på barnets åsikt, att bedöma barnets intresse samt att arbeta med barnet. Det centrala i rättsbiträdets uppgift är att säkerställa att barnets juridiska intressen tillgodoses och att barnet får de ersättningar hen har rätt till. Med tanke på tillgodoseendet av barnets rättigheter är det bra att i ett brottmål ansöka om en intressebevakare som har fått utbildning i barnskydd. Detta dyker upp i synnerhet vid förhandlingar om uppdraget. Då fattar man beslut om vilka yrkanden som ska framläggas samt huruvida ändring ska sökas i tingsrättens avgörande. Denna samarbetsmodell för rättsbiträdet och intressebevakaren kallas Tandem-modellen. Barnskyddets intressebevakare sköter intressebevakaruppgifterna för ett barn och för i stället för vårdnadshavaren barnets talan. Ett rättegångsbiträde som separat förordnats för ett barn svarar för skötseln av de juridiska uppgifterna i brottmålet. Intressebevakningen har på detta sätt skilts åt från rättegångsbiträdets uppgifter. I Tandem-modellen betonas intressebevakarens och biträdets inbördes samarbete.

10 Anvisning ID (22) 2.6 Fastställande av målsägandens behov av skydd i praktiken Målsägandens rättigheter fastställs i offerdirektivet 1. I och med offerdirektivet har den nationella lagstiftningen ändrats så att den svarar mot kraven i direktivet. Denna helhet har också beaktats i förundersökningslagen. Målsäganden har till exempel rätt att få en bekräftelse på att brottsanmälan har mottagits (FöUL 3 Kap. 1 ) samt välja huruvida hens kontaktuppgifter ska förmedlas till en part som tillhandahåller stödtjänster (FöUL 4 kap. 10 ). I och med offerdirektivet förbättrades målsägandens ställning tack vare skyldigheterna att fastställa behovet av skydd och vidta särskilda åtgärder. Dessa särskilda åtgärder ingår i både förundersökningen och rättegången. Handboken Förfarandet med bedömning av målsägandens behov av skydd innehåller detaljerade anvisningar om hur behovet av skydd ska bedömas. Handboken är en del av anvisningen om upprättande av ett förundersökningsprotokoll och finns också tillgänglig på följande webbplats: Innehållet i handboken stämmer överens med innehållet i kameleonblanketten Målsägandens personliga bedömning för fastställande av behovet av särskilda skyddsåtgärder som används av förvaltningen. I förhöret med var och en målsägande görs en bedömning av offrets behov av skydd. Bedömningen kan vara kortfattad (val av förhörsblankett) eller också kan blanketten om fastställande av behovet av skydd fyllas i omsorgsfullt. Vid förhöret ska blanketten vara synligt framlagd som ett så kallat arbetsexemplar. Under förhöret görs anteckningar vid en uppgift som framgår vid förhöret och som är aktuell för förhörspersonen i det förhandenliggande brottmålet. Den som sköter förhöret bedömer gällande olika frågor huruvida de är aktuella i det förhandenliggande brottmålet, men inte enskilt konsekvenserna av dessa med tanke på fastställandet av behovet av skydd. Omfattningen och karaktären av skyddsbehovet är en summa av olika frågor. Om ingen av de situationer som tas upp i blanketten framgår vid förhöret, görs det i förhörsblanketten en anteckning om att det inte har framgått något behov av ett grundligt fastställande av målsägandens behov av skydd (kortfattad modell). Även en enda anteckning i blanketten ger anledning att fastställa ett mer omfattande behov av skydd. I detta fall görs i målsägandens förhörsblankett en anteckning om att göra en mer omfattande utredning med en separat bedömningsblankett. En bedömning görs inte i någon som helst händelse utan blanketten, utan situationen bedöms under hela förhörets gång. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF.

11 Anvisning ID (22) I vissa fall känner man redan på förhand till att särskilda åtgärder behövs. Detta är fallet till exempel när målsäganden är ett barn under 18 år. Däremot behövs det under förhöret anteckningar i en situation där man inte på förhand med säkerhet känner till att en utredning gjorts. I detta fall avses anteckningar som har betydelse i uppfyllandet av rekvisitet i ett brottmål eller i behandlingen av ett brottmål. Före ett förhör får man inte heller låta förhandsinställningar påverka så, att man i fråga om en viss typ av brottmål anser att det inte finns något behov av att fylla i blanketten om behovet av skydd. Bedömningen görs i samband med förhöret med var och en målsägande. När man får mer rutin i skötseln av ett ärende blir det lättare att fylla i blanketten, om den alltid finns till hands vid ett förhör. Ett ärende som gäller olika situationer antecknas, om ett sådant uppkommer med tanke på brottet. Dessa olika frågor som ska bedömas är i fråga om målsäganden hens personliga befinnande och personliga egenskaper. Olika frågor som ska bedömas med tanke på det misstänkta brottets karaktär är förhållandena då brottet begicks eller följderna av detta samt omständigheter som gäller brottstypen. Till exempel målsägandens förhållande till den misstänkta kan vara bland annat ett närståendeförhållande, ekonomiskt beroendeförhållande eller vårdförhållande. En anteckning görs i blanketten, om denna typ av situation ligger för handen. Vidare krävs redan två anteckningar i blanketten, om brottstypen är exempelvis våld i nära relationer, och när målsäganden är en person under 18 år. Dessa situationer kan man ta del av mer i detalj i handboken Förfarandet med bedömning av målsägandens behov av skyddsåtgärder. När anteckningar görs i de öppna punkterna i blanketten bör man observera att blanketten i princip omfattas av partsoffentlighet. Ett separat beslut behövs i ett ärende, om man önskar begränsa partsoffentligheten. En begränsning av partsoffentligheten krävs i det fall att blanketten innehåller uppgifter som gör att målsäganden behöver skydd. I övrigt ska man göra en grundlig genomgång av de detaljer gällande ifyllandet av blanketten som tas upp i handboken. När målsägandens behov av skydd kräver särskilda åtgärder ska man agera på det sätt som situationen kräver. De särskilda åtgärderna som oftast vidtas i en förundersökning omfattar förhör som verkställs av samma person/personer. I detta fall upplever målsäganden att hens ärende har uppmärksammats och att hen inte behöver återge händelsernas detaljer om och om igen. Förhörsledaren ska i syfte att undvika att målsäganden blir frustrerad ta del av den tidigare utsagan, om det i någon tvingande situation blir nödvändigt att byta förhörsledare. En annan vanlig särskild åtgärd är att ett förhör med en målsägande spelas in för att användas som bevis. I detta fall hörs inte målsäganden överhuvudtaget personligen i tingsrätten, utan inspelningen används då för att ta del av målsägandens utsaga. Förutsättningen för detta är att den misstänkta har reserverats en faktisk möjlighet att ta del av inspelningen och ställa frågor till målsäganden.

12 Anvisning ID (22) Med tanke på domstolsbehandlingen kan man föreslå olika särskilda åtgärder. Dessa omfattar hörande på olika sätt så att inte målsäganden blir tvungen att konfrontera den åtalade i salen när ärendet behandlas. Målsägandens rättigheter tillgodoses bättre, om en begäran om att ärendet behandlas utan närvaro av publik läggs fram, handlingarna sekretessbeläggs på det sätt som avses i lagen om offentlighet vid rättegång och målsägandens identitet hemlighålls. I motsats till fallet i en förundersökning är brottmål i princip offentliga vid en rättegång, om det inte i början av behandlingen läggs fram en motiverad begäran om ett motsatt förfarande. Alla har rätt att få sitt ärende behandlat på behörigt sätt och utan oskäligt dröjsmål i en lagenligt behörig domstol. I 21 2 mom. i grundlagen föreskrivs att offentligheten vid handläggningen samt andra garantier för en rättvis rättegång och god förvaltning ska tryggas genom lag. I tryggandet av dessa rättigheter är det fråga om att förverkliga en sådan rättvis rättegång som fastställs i människorättskonventionen (nedan EIS). Enligt artikel 6 i EIS ska var och en, vid prövningen av hans civila rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom för brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig rättegång inom skälig tid och inför en oavhängig och opartisk domstol som upprättats enligt lag. I offentlighet vid rättegång är det således fråga om en parts rätt till en offentlig rättegång, och inte en rättighet som kan krävas på basis av partsoffentligheten. I artikeln konstateras det särskilt att partsoffentligheten kan avgränsas. Enligt denna ska domen avkunnas offentligt, men pressen och allmänheten får utestängas från rättegången eller en del därav av hänsyn till den allmänna moralen, den allmänna ordningen eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt samhälle, eller då minderårigas intressen eller skyddet för parternas privatliv så kräver eller, i den mån domstolen finner det strängt nödvändigt, under särskilda omständigheter när offentlighet skulle skada rättvisans intresse. Målsägandens åsikter om särskilda åtgärder då det gäller behovet av skydd är i allmänhet i hög grad avgörande för huruvida särskilda åtgärder föreslås. Det är fråga om målsägandens subjektiva åsikt, dvs. i vilken utsträckning hen upplever straffprocessen som ett förfarande. I samband med förundersökningssamarbetet hör undersökningsledaren åklagaren gällande de särskilda åtgärderna. Å andra sidan kan man inte ge målsäganden ett löfte om att dessa åtgärder vidtas senare under rättegången. I sista hand avgör domstolen vilka åtgärder som under rättegången ska vidtas för att tillgodose offrets behov av skydd. 3 Brottsofferjouren (RIKU) och andra hjälpande parter Brottsofferjourens grundläggande uppgift är att förbättra brottsoffrets, hans eller hennes närmastes och vittnens ställning bland annat genom att producera stöd- och rådgivningstjänster med låg tröskel. Polisen kan förmedla personuppgifterna för ett brottsoffer och ett vittne i ett brottmål, med deras samtycke, till RIKU eller någon annan part som tillhandahåller hjälp. Broschyren om RIKU:s verksamhet finns tillgänglig på många språk på adressen

13 Anvisning ID (22) På polisens webbplats, (Brott_Brottsoffer_Hjälpande instanser) finns övergripande information om andra parter som tillhandahåller hjälp och som polisen aktivt ska beakta i sin verksamhet. RIKU kan ge hjälp och handledning i många praktiska frågor i anknytning till ett brott, om någon fallit offer för ett brott eller misstänker att hen fallit offer för ett brott. Likaså hjälper RIKU om en persons närstående har fallit offer för ett brott, är vittne i ett brottmål, någons kund har fallit offer för ett brott, någon önskar råd gällande ett brott som hen stött på eller samtalshjälp. RIKU ger också hjälp i det fall att en yrkesutbildad person (också polisen) eller en frivilligarbetare behöver råd i sin kunds ärende eller i övrigt på en allmän nivå. RIKU:s stödtjänster grundar sig på frivilligverksamhet under yrkesmässig handledning, och RIKU har förbundit sig att iaktta de etiska principerna för hjälp per telefon och via webben. Detta betyder bland annat att RIKU möjliggör ett konfidentiellt samtal även anonymt. 3.1 Registrering av personuppgifterna för en stödperson (RIKU -stödperson, ROL -stödperson, en person som stöder den förhörde) i förundersökningen I detta sammanhang avses med person som stöder den förhörde en RIKUstödperson, en RBL-stödperson och en person som stöder den förhörde. Dessa personer deltar ofta när en brottsanmälan görs och under förundersökningens gång. Av säkerhetsskäl uppger de endast sitt förnamn när de stöder personer som fallit offer för brott. Inte heller den kund som får stöd känner till några andra personuppgifter än förnamnet. Personuppgifterna för en representant för RIKU och någon annan part antecknas inte i förhörsprotokollet. Genom förfarandet förhindras att personuppgifter förmedlas till målsägandena, den misstänkta och andra personer. I förundersökningen registreras i stället för personuppgifterna den närvarande personens RIKU-nummer eller någon annan motsvarande uppgift i punkten Övriga närvarande vid förhöret i förhörsblanketten. Personuppgifterna antecknas i underökningsdagboken som inte fogas till förundersökningsprotokollet. På detta sätt kan man försäkra sig om att myndigheterna eventuellt senare kan kontakta personen. Brottsofferjourens aktörer har ett kort varifrån myndigheten kan hämta namnet och kontaktuppgifterna för registrering i sina egna dokument. I fråga om andra hjälpande parter tillämpas anvisningen. 3.2 Samtycke till Brottsofferjourens och andra hjälpande parters åtgärder Polisen ska handla på ett visst sätt vid hänvisning av en person och förmedling av dennas uppgifter till Brottsofferjouren. Polisen ska från den person som hänvisas och vars uppgifter förmedlas i ett ärende inhämta dennas personliga samtycke och registrera samtycket både i handlingarna som gäller ärendet och i datasystemen. Anteckningar ska också göras om att personen fått information om hjälpande parter, även om hen inte ger sitt samtycke.

14 Anvisning ID (22) Polisinrättningarna ska tillsammans med de lokala Brottsofferjourernas aktörer och andra hjälpande parter lokalt ordna det praktiska i ett ärende, så att varje samtycke förverkligas och säkerställs samt registreras på behörigt sätt. 4 Medling i brottmål I Finland leds, styrs och övervakas medlingstjänsten av social- och hälsovårdsministeriet. Föreskrifter om medling i brott- och tvistemål finns i lagen om medling vid brott och i vissa tvister (1015/2005). Den rikstäckande samordningen och utvecklingen samt statistikföringen av medlingstjänster har placerats hos avdelningen Statens tjänster vid Institutet för hälsa och välfärd (THL). Medling i brottmål är ett parallellt eller kompletterande förfarande till rättssystemet då det gäller att lösa frågor som anknyter till brott. Medlingen är en för brottsparter avgiftsfri tjänst där det för den brottsmisstänkta och brottsoffret ordnas en möjlighet att med hjälp av en opartisk medlare konfrontera varandra konfidentiellt, behandla de mentala och materiella olägenheter som ett brott gett upphov till för offret samt att på egen hand försöka komma överens om åtgärder för att gottgöra dessa. Medlingstjänster tillhandahålls i hela Finland och produceras områdesvis av medlingsbyråer. Medlingsbyråernas kontaktuppgifter och en broschyr om medling samt annat material om medling finns på webbplatsen Medling har betraktats som en bra metod för att ingripa i synnerhet i brott som begåtts av unga förstagångsförbrytare och har också ansetts förebygga återfallsbrott. I en medling får gärningsmannen en möjlighet att ta ansvar för sina gärningar och följderna av dessa. I en medling kan man behandla brott som bedöms lämpa sig för medling. Behandlingen av eller avgörandet i ett ärende hos polis-eller åklagarmyndigheten eller i en domstol utgör inget hinder för en medling. En avtalshandling upprättas, om parterna uppnår en förlikning i medlingen. En medling kan ha betydelse för behandlingen av ett ärende hos polis- eller åklagarmyndigheten eller utdömandet av ett straff i en domstol. Genom medling är det också möjligt att hänvisa parterna till hjälp som straffprocessen inte kan tillhandahålla för parterna. I synnerhet för målsägandena kan det vara viktigt att konfidentiellt få diskutera med den misstänkta. Även om målsäganden genom straffprocessen har en möjlighet att i form av skadestånd få en gottgörelse för kränkningen hen blivit föremål för, kan man i en medling uppnå en situation där gottgörelsen också förverkligas på mental nivå. Det är inte ofta en ersättning i pengar kan gottgöra den kränkning som ett brott orsakat en målsägande i form av förtret och på något annat sätt. I dessa situationer kan ett möte mellan parterna i en försonlig och konfidentiell miljö leda till ett betydligt bättre slutresultat än i enbart en straffprocess. Enligt de allmänna principerna i polislagen ska polisen i sin verksamhet försöka främja försonlighet mellan berörda parter. Till följd av

15 Anvisning ID (22) objektivitetsprincipen för brottsundersökningen kan polisen dock inte i sin tjänstgöring agera som en egentlig medlare. 4.1 Ärenden som behandlas i en medling Vid övervägande av huruvida ett brottmål lämpar sig för medling beaktas som en helhet brottets karaktär och gärningssättet, förhållandet mellan den brottsmisstänkta och offret samt övriga omständigheter i anslutning till brottet. Utan något särskilt skäl får ett brott som en minderårig råkat ut för tas upp i en medling, om offret på grund av brottets karaktär eller sin ålder har ett särskilt behov av skydd. Medling kan inte ordnas gällande ett skadeståndsärende, om inte medling vid brott är möjlig. Ärenden som anses lämpa sig särskilt väl för medling: målsägandebrott och till karaktären närliggande brott, brott som hör under allmänt åtal och i fråga om vilka obetydlighetsgrunden är sådan att polisen beslutar att inte göra en förundersökning eller åklagaren att inte väcka åtal, samt brott som begåtts av unga personer. Lagen innehåller inga begränsningar gällande brott som tas upp för medling. I förarbetena till lagen nämns det dock att sexualbrott som barn råkar ut för i regel inte ska behandlas överhuvudtaget i en medling och att återhållsamhet ska iakttas gällande medling vid brott som omfattar våld i nära relation. Då det gäller våldsbrott i nära relation är det endast myndigheterna som kan ta ett medlingsinitiativ. Detta grundar sig på att det i ärendet kan finnas en risk för att offret utsätts för påtryckningar för att ge sitt samtycke till att ett medlingsförfarande påbörjas. Med tanke på helhetsbilden är det också viktigt att myndigheterna får övergripande information om fallen med våld i nära relation. Man har också goda erfarenheter av medling vid brott som omfattar våld i nära relation, med andra ord föreligger det inte något hinder för hänvisning till medling vid enskilda brott som omfattar våld i nära relationer, om förutsättningarna uppfylls. I fall som omfattar våld i nära relationer kan parterna genom medling få sådan hjälp som inte kan tillhandahållas i en straffprocess. Särskilt övervägande ska iakttas i medling vid sexual- och våldsbrott överhuvudtaget, allvarliga och grova brott samt upprepade brott. I detta fall bör man primärt beakta den aspekt som främjar målsägandens intresse och huruvida man genom medling kan trygga exempelvis familjens, någon annan närståendes och i synnerhet barnets intressen i sin helhet. Möjligheten för en medling kan således redas ut också gällande våld i nära relationer samt i konfliktsituationer och motsättningar som kan bero på bland annat kultur, religion, extremism eller frågor som anknyter till olika minoritetsgrupper. I dessa känsliga frågor kan man genom medling och ett brett samarbete mellan många myndigheter samt främjande av dialog

16 Anvisning ID (22) också bidra till större inbördes förståelse och försonlighet mellan samfund och individer. I dessa situationer kan en medling ge bättre förutsättningar för exempelvis förebyggande av motsättningar (polarisering) än enbart en straffprocess. 4.2 Medlingsinitiativ och handledning om medling En brottsmisstänkt, ett brottsoffer, polisen och åklagaren eller någon annan myndighet kan ta initiativ till en medling. Initiativ kan också tas av vårdnadshavaren för en minderårig person, en tillförordnad intressebevakare eller någon annan laglig företrädare eller intressebevakaren för en omyndigförklarad vuxen person. Endast polisen och åklagaren har rätt att ta initiativ till en medling, om det är fråga om ett brott som inkluderar våld och som riktat sig mot den brottsmisstänktas make/maka, barn, förälder eller någon annan likställbar närstående person. Vid en bedömning av denna rätt att ta initiativ ska hänsyn också tas till den part som för barnets talan. Vid bedömningen är det viktigt att veta huruvida denna part är opartisk med tanke på barnets intresse och i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till barnets synvinkel. Socialmyndigheterna har inte rätt att ta detta initiativ, men innan ett medlingsinitiativ tas är det ändamålsenligt för polisen och åklagaren att kontakta socialmyndigheterna för att reda ut helhetsbilden av situationen. Vid bedömning av huruvida ett ärende som ligger för handen lämpar sig för medling ska polisen eller åklagaren informera den brottsmisstänkta och brottsoffret om medlingsmöjligheten och hänvisa dem till medling. Också vårdnadshavaren för en minderårig person, en tillförordnad intressebevakare eller någon annan laglig företrädare och en intressebevakare för en omyndighetsförklarad vuxen person ska informeras om medlingsmöjligheten. Enligt serviceprincipen ger polisen handledning om medlingsmöjligheten också i de fall då polisen inte själv, till exempel på grund av brottets allvarlighet, hänvisar ärendet till medling. Medlingsinitiativet lämnas till den medlingsbyrå inom vars område någon av parterna i en händelse bor och där medlingen kan genomföras på ett flexibelt sätt med hänsyn till båda parternas förhållanden. Initiativet kan också ges till den medlingsbyrå inom vars område brottet har begåtts. Ett ärende kan hänvisas till medling omedelbart i början av eller efter en förundersökning. Det mest ändamålsenliga är att i ett så tidigt skede som möjligt hänvisa ärendet till medling. Undersökningsledaren ska försäkra sig om att en medling inte ger upphov till olägenheter i brottsutredningen. På lokal nivå ska polisinrättningarna tillsammans med medlingsbyrån och åklagaren komma överens om rutinerna i medlingsprocessen.

17 Anvisning ID (22) 4.3 Samtycke till medling En medling kan endast ordnas mellan parter som personligen och frivilligt meddelat att de går med på en medling, som har kapacitet att förstå innebörden av en medling och betydelsen av besluten som fattas i denna. Polisens förundersökningsmaterial kan endast med parternas samtycke sändas till en medlingsbyrå. Av denna anledning är det ändamålsenligt att redan i början av eller i samband med förundersökningen begära ett samtycke från parterna för att sända handlingarna till medlingsbyrån. Polisen antecknar uppgifterna om samtycket i handlingarna samt eventuellt i blanketten för polisens och medlingsbyråns samarbete. Anteckningar ska göras om hänvisningen, även om ett samtycke inte ges. Dessutom ska man se till sekretessfrågor och -stämplar när handlingarna ges till parterna eller sänds till medlingsbyrån. Innan en part ger sitt samtycke till en medling ska man för denna förklara vilka rättigheter och vilken ställning hen har i en medling. En part har rätt att när som helst under medlingen dra tillbaka sitt samtycke. Polisinrättningarna ska tillsammans med de lokala parterna som producerar medlingstjänster ordna det praktiska i en medling så att varje samtycke förverkligas och säkerställs samt registreras på behörigt sätt. 4.4 Medling och förebyggande verksamhet Polisstyrelsen uppmuntrar också utveckling av så kallad förebyggande medling. Med detta avses ärenden där till exempel unga personer visar symtom på störande beteende eller där det är fråga om skolmobbningsfall, spirande hatretorik, rasism, extremt tänkande eller annat osakligt beteende som kan förekomma i personligt umgänge eller i interaktion på exempelvis sociala medier, men inget brottsrekvisit tills vidare uppfyllts. Ett ingripande genom förebyggande åtgärder i dessa fall i samarbete mellan många myndigheter kan också inkludera medlingsåtgärder. På detta sätt kan man med hjälp av medlingsåtgärder konkret förebygga brott och främja försonlighet mellan samfund och individer. 4.5 Medling och ärenden som behandlas i en summarisk förundersökning och ett bötesförfarande Polisen ska alltid upplysa brottsparter om medlingsmöjligheten, om det bedöms att ett brott som behandlas i ett bötesförfarande lämpar sig för medling. Detta gäller också situationer där polisen skulle förelägga en ordningsbot eller böter i ett bötesförfarande eller annars behandla ärendet i en summarisk förundersökning. Beaktande av medling behövs i synnerhet i en situation där målsäganden är en enskild person och brottet ett ärende som behandlas i en summarisk förundersökning eller ett bötesförfarande. Om det bedöms att ett brott kan behandlas i en medling, och parterna preliminärt går med på det, ska en brottsanmälan göras och ärendet hänvisas till medling. Vid en bedömning av huruvida medling lämpar sig för brott som behandlas i en förundersökning eller ett bötesförfarande bör man

18 Anvisning ID (22) beakta att målsäganden ofta är en juridisk person, till exempel ett företag, som i allmänhet inte lägger fram något ersättningsyrkande och inte heller annars har samma intresse för en medling som en enskild person. Böter föreläggs enligt förutsättningarna i ett bötesförfarande, om en juridisk person känner till medlingsmöjligheten, men ändå ger polisen sitt samtycke till att bötesförfarandet tillämpas i ett ärende som lämpar sig för detta. I regel behövs ingen hänvisning till medling, om målsäganden i ett trafikbrott går med på att ärendet behandlas i ett bötesförfarande, eftersom det primära syftet med straffbestämmelserna gällande de nämnda brotten är att se till den allmänna trafiksäkerheten. 4.6 Medlingsförfarandet Medlingsbyrån fattar beslutet om att inleda en medling. Medlingsbyrån är en verksamhetsenhet som inom sitt verksamhetsområde producerar medlingstjänster. Innan en medling inleds säkerställer medlingsbyrån att det finns förutsättningar för en medling i ärendet och bedömer huruvida det lämpar sig för en medling. Medlingsbyrån utser de medlare som ska sköta ärendet, inhämtar med parternas samtycke de handlingar som behövs för medlingen, sörjer för att anlita en eventuell tolk och sänder utan hinder av sekretessbestämmelserna information om medlingens förlopp och slutresultat till polisen eller åklagaren. Polisen kan sända förundersökningsmaterialet och medlingsinitiativet till medlingsbyrån, om parterna redan under förundersökningen gett sitt samtycke till detta. Polisen bör försöka sända materialet i ett så tidigt skede som möjligt, eftersom detta har betydelse även med tanke på allokeringen av de totala resurserna. Endast de delar av förundersökningsmaterialet som hänför sig till ärendet som är föremål för medling ska sändas till medlingsbyrån. För att kunna sända förundersökningsmaterialet till medlingsbyrån krävs det att man mottagit och på behörigt sätt registrerat parternas samtycke till att materialet sänds. Då kan sekretessbelagt material med alla parters samtycke sändas till en part som med tanke på ärendet är utomstående. Medlingsbyrån har rätt att avgiftsfritt få de behövliga handlingarna. Medlingen sköts av frivilliga personer som fått utbildning för uppgiften. Medlarna hjälper parterna att sinsemellan finna lösningar för att gottgöra de mentala och materiella olägenheter som brottet gett upphov till för brottsoffren. Medlingen genomförs utan publiknärvaro, och parterna ska personligen delta i denna. Medlarna har tystnadsplikt gällande uppgifterna som de får under medlingen. Medlingsbyrån ska avbryta medlingen, om en part drar tillbaka sitt samtycke eller om det av någon annan anledning inte längre finns några förutsättningar för en medling. När medlingen avslutas upprättar medlarna ett avtal som undertecknas av medlarna och parterna. Avtalet sänds genom medlingsbyrån till polisen eller åklagaren. Det avtal som upprättas mellan parterna och de övriga uppgifterna om medlingen fogas till förundersökningsmaterialet.

19 Anvisning ID (22) 4.7 Medlingens betydelse i straffprocessen En medling kan ha betydelse för behandlingen av ett ärende hos polisen och åklagaren eller utdömandet av ett straff i en domstol. Om en part efter medlingen drar tillbaka sitt straffyrkande: undersökningen av målsägandebrottet avslutas en utredning av ett brott som hör under allmänt åtal kan enligt undersökningsledarens beslut utelämnas eller också kan en redan påbörjad förundersökning avslutas till följd av ett brott för vilket det inte förväntas något strängare straff än böter och som enligt en helhetsbedömning kan anses vara uppenbart ringa undersökningsledaren kan i fråga om en medling som avslutats med en förlikning också föreslå för åklagaren att förundersökningen begränsas I en åtalsprövning eller i det fall att ett ärende avgörs av en domstol kan en medling också ligga till grund för åtalseftergift, domseftergift, lindrigare straff, lindrigare straffskala eller ändring av straffart. De ovan nämnda situationerna är i högre grad lösningar enligt den brottsmisstänktas intresse. En förlikning är dock med tanke på målsäganden i allmänhet en bättre lösning än en straffprocess. I allmänhet får målsäganden med större säkerhet en ersättning i pengar för en skada som orsakats hen. De rekommendationer som getts av Delegationen för personskadeärenden utgör dock även i en medling en god grund för en uppskattning av ersättningarna. Målsäganden skulle ha rätt till rekommendationsenliga ersättningar i en domstol, och av denna anledning kan hen yrka på dessa på samma sätt också i en medling. Utöver penningmässiga ersättningar får båda parterna i allmänhet bättre förståelse för varandras situation genom medlingen. På detta sätt kan medlingen bidra till att uppnå en situation där målsäganden utöver en penningmässig gottgörelse får någon annan typ av gottgörelse. Detta kan vara en ursäkt eller överhuvudtaget förlåtelse för det begångna brottet. I fråga om den misstänkta kan den konkreta behandlingen av förtreten och följderna som de egna handlingarna gett upphov till förebygga liknande gärningar i framtiden. När information om medlingsmöjligheten och hänvisning till medling ges bör man se till att det för parterna inte uppstår en felaktig uppfattning om medlingens betydelse. Alla myndigheter använder självständigt sin prövningsrätt i fråga om vilken betydelse medlingen ges. En förlikning som uppnåtts mellan parterna leder till exempel inte automatiskt till åtalseftergift. Medlarna upprättar ett avtal om ersättningar, om detta blir utfallet av en medling. I avtalet kan parterna komma överens om ett eventuellt skadestånd, och ersättningsformen kan vara exempelvis en kontant