Cypern. Geografi.

Transkript

1 Cypern Cypern i östra Medelhavet är enligt legenden födelseplats för kärleksgudinnan Afrodite. I verkligheten har ön i modern tid präglats av fiendskap mellan greker och turkar. Efter en grekiskstödd militärkupp på Cypern 1974 invaderade Turkiet den norra delen av ön. Sedan dess har Cypern varit kluven i en grekcypriotisk sydlig del och en turkcypriotisk del i norr. Geografi Cypern, som till ytan är något mindre än Östergötland, är den tredje största ön i Medelhavet. Geografiskt hör Cypern närmast samman med Mellanöstern, men av politiska och kulturella skäl brukar ön räknas till Europa. Till Turkiet i norr är avståndet som kortast 6,5 mil, till Syrien i öster är det knappt 17 mil. Formellt och enligt FN utgör Cypern en enda stat, men i praktiken är ön sedan 1974 kluven i två delar en grekcypriotisk i söder och en turkcypriotisk i norr. Den grekcypriotiska delen omfattar knappt två tredjedelar (63 procent) av Cyperns yta, den turkcypriotiska delen drygt en tredjedel (37 procent). Mellan delarna löper en smal buffertzon som övervakas av FN. Även huvudstaden Nicosia är delad. Cypern har två större bergsområden. Kyreniabergen bildar en lång, smal kedja längs nordkusten och en bit ut på halvön Karpasia i nordöst. I Troodosmassivet, som upptar en god del av inlandet i söder, ligger Olympusbergen med öns högsta topp på meter. Medan Kyreniabergen har tunna jordlager är växtligheten ymnigare i Troodosmassivet, som täcks av barrskog. Mellan dessa berg utbreder sig de bördiga slättlanden Mesaoria i öster och Morfouslätten i väster. Från Troodosmassivet rinner om vintern en del mindre floder som helt torkar ut om sommaren. 1/49

2 Yta km2 (2017) Tid svensk + 1 timme Huvudstad med antal invånare Nicosia (Lefkoşa på turkiska (2012) Övriga större städer Limassol ( inv), Larnaca (58 000), Pafos (39 400) i söder samt Gazimagusa (Famagusta (2012) Högsta berg Olympus (i Troodosmassivet, möh) Viktiga floder Cypern har inga större floder Klimat inv i den grekcypriotiska delen och i den turkcypriotiska delen) inv), Girne (Kyrenia Cypern har ett typiskt medelhavsklimat med heta, torra somrar och milda, fuktiga vintrar. Den mesta nederbörden faller mellan november och mars. 2 Från slutet av maj till mitten av september regnar det i stort sett inget alls. I Troodosbergen i söder är klimatet fuktigare och betydligt svalare än i resten av landet. Där faller snö mellan december och mars. Närheten till det asiatiska fastlandet gör att temperaturen på sommaren kan uppgå till över 40 grader i det inre av Cypern. FAKTA KLIMAT Medeltemperatur/dygn Nicosia 27 C (juli-aug), 12 C (jan-febr) Medelnederbörd/månad 80 mm (dec), 0 mm (juli-sept) Befolkning och språk 2/49

3 Cypern har två dominerande folkgrupper: grekcyprioterna, som utgör runt 80 procent av befolkningen, och turkcyprioterna som utgör en dryg tiondel. Sedan öns delning 1974 lever grek- och turkcyprioter åtskilda i varsin landsände. När Cypern blev självständigt 1960 bodde de kristna grekcyprioterna och de muslimska turkcyprioterna ganska jämnt spridda över ön. Städer och byar hade oftast en blandad befolkning. Oroligheter på 1960-talet ledde till att de två grupperna på flera håll flyttade isär och bosatte sig i skilda enklaver. Den faktiska delningen av Cypern följde på en turkisk invasion Minst grekcyprioter flydde söderut när Turkiet ockuperade norra Cypern; bara något tusental blev kvar i norr. Samtidigt flydde cirka turkcyprioter norrut; nästan inga turkcyprioter blev kvar i södra Cypern. In- och utvandring Den senaste folkräkningen som omfattade samtliga invånare genomfördes Grekcyprioterna utgjorde då i runda tal fyra femtedelar av landets befolkning och turkcyprioterna en femtedel. Troligen har fördelningen mellan grekisk- och turkisktalande inte genomgått någon dramatisk förändring sedan dess. Många turkcyprioter, kanske en tredjedel, har emellertid utvandrat, framför allt till Storbritannien. Istället har kanske invandrare (den exakta siffran är okänd) kommit till norra Cypern från Turkiet; de flesta kom åren 1975 och Grekcypriotiska myndigheter betraktar dessa invandrare som illegala och bortser från dem i sin befolkningsstatistik, som även utelämnar turkiska soldater i norra Cypern. Vid en folkräkning i söder 2001 registrerades invånare på den delen av ön. Grekcypriotiska myndigheter bedömde vid samma tid att invånarantalet i norr var (förutom turkiska invandrare), medan turkcypriotiska myndigheter ansåg att norra Cypern hade invånare (inklusive turkiska invandrare). FN:s befolkningsfond UNFPA beräknade 2008 hela Cyperns befolkning till personer. Osäker statistik En folkräkning 2011 angav antalet invånare på den grekiska delen av ön till knappt Den snabba ökningen under de senaste tio åren förklarades främst med en ökad invandring. Drygt 21 procent av befolkningen beskrevs som utlänningar. Ungefär samtidigt genomfördes en folkräkning i den turkiska delen, enligt vilken där bodde knappt personer. Uppgiften blev dock starkt ifrågasatt, eftersom de flesta hade väntat sig en betydligt högre siffra och misstänkte att de lokala myndigheterna ville tona ned inflyttningen från Turkiet. Officiella beräkningar från 2013 gjorde gällande att den grekcypriotiska delen hade invånare. Bland mindre folkgrupper märks armenier och maroniter. Eftersom båda dessa grupper är kristna valde de, när Cypern blev självständigt, att räknas som grekcyprioter i politiska sammanhang. Grekiska och turkiska är statsspråk i respektive del av Cypern. Engelska har behållit sin betydelse som umgängesspråk och används också ofta som förvaltningsspråk. FAKTA BEFOLKNING OCH SPRÅK Antal invånare (2016) Antal invånare per kvadratkilometer 124,8 (2014) Andel invånare i städerna 66,8 procent (2016) 3/49

4 Nativitet/födelsetal 11,0 per 1000 invånare (2015) Mortalitet/dödstal 6,9 per 1000 invånare (2013) Befolkningstillväxt 1,0 procent (2014) Fertilitetsgrad 1,5 antal födda barn per kvinna (2013) Andel kvinnor 48,9 procent (2014) Förväntad livslängd 80 år (2015) Förväntad livslängd för kvinnor 83 år (2015) Förväntad livslängd för män 78 år (2015) Folkgrupper grekcyprioter ca 77 %, turkcyprioter ca 18 %, övriga 5 % Språk grekiska och turkiska är officiella språk i respektive del av landet Religion Ungefär tre fjärdedelar av befolkningen, det vill säga en stor majoritet av grekcyprioterna, tillhör Cyperns grekisk-ortodoxa kyrka. Turkcyprioterna är med få undantag sunnitiska muslimer. Båda folkgrupperna är numera relativt sekulariserade. Den grekisk-ortodoxa kyrkan hör till södra Cyperns rikaste institutioner, men dess politiska inflytande har minskat kraftigt. På norra Cypern har kyrkor omvandlats till moskéer sedan ön delades 1974, och en del av kyrkornas konstskatter har förskingrats. På Cypern finns också kristna minoriteter, av vilka de viktigaste är armenier och maroniter. När landet blev självständigt 1960 valde armenierna och maroniterna att räknas som grekcyprioter i politiska sammanhang. De hamnade därmed tillsammans med andra grekcyprioter på den södra delen av ön efter delningen Förutom de armenisk-ortodoxa kristna och maroniterna finns små grupper av anglikaner, katoliker och judar. Firandet av religiösa högtider och festligheter är viktiga för både grek- och turkcyprioter, inte minst för att stärka den egna etniska identiteten. Utbildning Såväl den grekcypriotiska som den turkcypriotiska delen av Cypern har obligatorisk och avgiftsfri grundskola. I den grekcypriotiska, södra delen är skolplikten nio år, medan den är ett år kortare i norr. 4/49

5 De grekcypriotiska barnen börjar skolan vid sex års ålder. Efter de sex första åren följer ett treårigt, obligatoriskt högstadium, varefter det treåriga gymnasiet är frivilligt. Enligt FN-organet Unesco började 97 procent av barnen skolan Samma år gick 95 procent av eleverna vidare till högstadiet efter att ha fullföljt de sex första klasserna. De turkcypriotiska barnen börjar skolan när de är sju år. Ett femårigt låg- och mellanstadium följs av ett treårigt högstadium. Dessa åtta första år är obligatoriska, medan det treåriga gymnasiet är frivilligt. Grekcyprioterna har av tradition haft en större andel högutbildade i sin befolkning än turkcyprioterna, medan turkcyprioterna har en högre genomsnittlig utbildningsnivå än turkar i Turkiet. Södra Cyperns första universitet öppnades fanns det 48 lärosäten för högre studier i den södra delen av ön. I norra Cypern öppnades ett universitet redan 1986, och där finns ett tiotal institutioner för högre studier. Av de drygt studenter som gick där 2014 var ungefär en femtedel turkcyprioter, övriga kom från andra länder, främst Turkiet. Historieundervisningen i cypriotiska skolor har länge kritiserats, dels för att ge större utrymme åt Grekland (i söder) eller Turkiet (i norr) än åt själva Cypern, dels för att ge en vinklad bild till förmån för den egna folkgruppen. Sedan Mehmet Ali Talat blivit premiärminister i norr 2003 lät han omarbeta turkcypriotiska skolböcker så att de skulle ge en sakligare, mer opartisk bild, men den nya historieundervisningen har motarbetats av en del lärare. Inför nya Cypernförhandlingar 2008 ville Dimitris Christofias regering i söder genomföra en liknande reform. Åtgärden väckte häftig debatt och kritiserades bland annat av partiet Disy och av kyrkan. FAKTA UTBILDNING Andel barn som börjar grundskolan 97,9 procent (2012) Antal elever per lärare i grundskolan 13,8 (2012) Läs- och skrivkunnighet 98,7 procent (2011) Kostnader för utbildning i andel av BNP 6,6 procent (2011) Kostnader för utbildning i andel av statsbudgeten 15,5 procent (2011) Kultur Trots den mångkulturella påverkan som Cypern utsatts för under hundratals år har öns kultur förblivit i huvudsak grekisk. De många främmande makter som behärskat ön hade inte som slutmål att inlemma den i sina riken, utan Cypern föll alltid i händerna på den makt som var dominerande i östra Medelhavsområdet. Under turkarnas styre fick de kristna grekcyprioterna utöva sin religion och sin kultur så länge som deras ledare såg till att skatt drevs in till sultanen. Däremot innebar den turkiska invandringen under den osmanska perioden att ytterligare en kultur etablerades på ön en kultur som i över 400 år levt vidare parallellt med den grekiska. 5/49

6 Någon sammansmältning har aldrig varit nära. Gentemot varandra har grek- och turkcyprioter alltid betonat de kulturella banden med modernationerna Grekland och Turkiet. Men gentemot de främmande ockupationsmakterna i först Konstantinopel och därefter London identifierade sig båda grupperna främst som cyprioter. Cypriotisk modern kultur, som litteratur och musik, har alltid tenderat att hamna i skuggan av det som producerats i Grekland, och i viss mån Turkiet. En av Greklands främsta filmregissörer, Michael Cacoyannis (Michalis Kakogiannis), föddes på Cypern men gjorde hela sin karriär i Grekland. Den cypriotiska filmproduktionen är mycket liten. Vasilis Michailidis ( ) brukar betraktas som Cyperns nationalskald. Han skrev bland annat på den form av grekiska som kallas kypriaka, "cypriotisk dialekt". Bland nutida cypriotiska författare kan nämnas poeten och essäisten Kiriakos Charalambidis. Massmedier I båda delarna av Cypern finns en tämligen frispråkig press, men medieklimatet är hårdare i det turkcypriotiska norr än i det grekcypriotiska söder. Samtliga dagstidningar utkommer i den delade huvudstaden Nicosia. De största dagstidningarna är de grekcypriotiska O Fileleftheros (liberal), Simerini (konservativ), Charavgi (socialistisk) och Alithia (konservativ). Störst av de turkcypriotiska tidningarna är den nationellt konservativa Kıbrıs, som har konkurrerat ut den tidigare ledande Halkın Sesi. Övrig turkcypriotisk press har små upplagor. På Cypern utges också en rad politiska tidskrifter, sporttidningar och andra vecko- och månadstidningar. Några tidningar är engelskspråkiga, däribland morgontidningen Cyprus Mail i söder och North Cyprus Daily i norr. När Mehmet Ali Talat tillträdde som premiärminister på norra Cypern 2004 lovade han att göra slut på turkcypriotiska myndigheters försök att inskränka pressfriheten, men regeringskritiska medier i norr är fortfarande utsatta för tryck. I söder är medieläget överlag bra, men Cypern (den grekcypriotiska delen) har de senaste åren halkat nedåt på organisationen Reportrar utan gränsers lista över pressfriheten, från 16:e plats 2012 till 27:e fyra år senare.cypern placerades därmed efter Sverige men före länder som Storbritannien, Frankrike och USA. Angrepp mot personer i medievärlden är sällsynta. Chocken blev därför stark när den mäktiga mediegruppen Dias verkställande chef, Andis Hadjikostis, mördades i januari En kvinnlig TV-stjärna, som Hadjikostis avskedat, dömdes i juni 2013 tillsammans med tre kumpaner till livstids fängelse för mordet. På södra Cypern sänder statskontrollerade Cyprus Broadcasting Corporation (CyBC) radio- och TV-program på grekiska, turkiska och engelska samt i mindre utsträckning på armeniska. CyBC återutsänder också program från Grekland. Det finns även privata radio- och TV-stationer. Mediegruppen Dias driver TV-kanalen Sigma, den ovan nämnda dagstidningen Simerini, den populära radiokanalen Proto och flera tidskrifter. Turkcyprioternas Bayrak Radio-TV Kompani (BRTK) sänder radio och TV på flera språk. BRTK ska vara politiskt oberoende men delfinansieras av den turkcypriotiska regeringen. Bland övriga etermedier kan nämnas Kıbrıs radio och TV. Dessutom vidarebefordras sändningar från turkiska TV-kanaler. De brittiska truppernas British Forces Broadcasting Service kan avlyssnas på hela ön. 6/49

7 Enligt brittiska BBC hade 95 procent av cyprioterna tillgång till internet FAKTA MASSMEDIER Pressfrihetsindex 16,5 (2015) Antal mobilabonnemang per 100 invånare 96,3 (2014) Antal internetanvändare per hundra invånare 69,3 (2014) Äldre historia Med sitt läge i korsvägen mellan Afrika, Asien och Europa har Cypern genom historien utövat dragningskraft på köpmän och erövrare från skilda håll. Arkeologer har konstaterat att människor levde på Cypern för åtminstone år sedan. Mot slutet av talet f Kr koloniserades ön av mykenska greker. Eftersom koppar var Cyperns viktigaste exportvara kom ordet kypros på grekiska att beteckna både Cypern och koppar. De små stadskungadömen som grekerna grundat tvingades under det följande årtusendet erlägga tribut till de stormakter som växelvis behärskade ön: Fenicien, Assyrien, Egypten, Persien och Makedonien. År 58 f Kr hamnade Cypern under romerskt välde, men cyprioterna fortsatte att tala grekiska. Under den romerska tiden rådde fred på Cypern. Kristendomen infördes; aposteln Paulus ska ha predikat på ön bara några år efter Jesu korsfästelse. När romarriket delades år 395 blev Cypern en provins i det östromerska (bysantinska) riket. Med undantag för perioder av arabiska invasioner lydde Cypern under Östrom (Bysans) fram till slutet av 1100-talet. Korsfarare invaderar De västeuropeiska makterna hade då börjat skicka ut korsfarare för att befria Jerusalem från muslimerna. Under det tredje korståget erövrade Englands kung Rickard Lejonhjärta Cypern Han överlät senare ön till den frankiska korsfararätten Lusignan. Under det lusignanska kungadömet infördes feodalt styrelseskick, vilket innebar att marken delades ut att förvalta till personer som var trogna kungen, vasaller. Bönderna tvingades arbeta på vasallernas gods. Öns härskare ville inlemma Cypern i den romersk-katolska världen, men bondebefolkningen höll fast vid sin grekisk-ortodoxa tro. Sedan Cypern försvagats av krig med Genua och Egypten överläts ön 1489 till republiken Venedig, som hårdhänt exploaterade dess resurser. Det Osmanska (turkiska) imperiet stod under 1500-talet på sin höjdpunkt. Efter blodiga strider av Nicosias invånare dödades på en enda dag intog turkarna 1571 hela Cypern. Öns tidigare utländska elit, katolikerna, dödades, fördrevs eller tvingades omvända sig till antingen den grekisk-ortodoxa tron eller till islam. Cypern inlemmades i det osmanska förvaltningssystemet. I detta bildade olika religiösa grupper slutna enheter, millet, med egna lagar och institutioner. Gruppernas religiösa överhuvuden hade ett politiskt och skatteadministrativt ansvar för sitt folk inför sultanen. Det grekisk-ortodoxa ärkebiskopsämbetet återupprättades därför Uppror mot turkarna 7/49

8 Vidare upphävdes feodalismen och bönderna fick rätt att äga jord och utöva sin religion mot att de betalade höga skatter till den turkiske sultanen. Samtidigt fick omkring soldater i den turkiska invasionsarmén jordlotter på Cypern. Därmed lades grunden till uppdelningen av befolkningen i två grupper: grek- och turkcyprioter. Trots reformerna utsattes Cypern för vanstyre och ekonomisk nedgång. Ett par resningar mot turkarna under och 1700-talen misslyckades. Men ärkebiskoparnas inflytande blev allt starkare, och när grekerna i Grekland under ledning av sitt prästerskap inledde ett befrielsekrig mot turkarna 1821 anklagades grekcyprioterna för hemliga konspirationer. Det ledde till en massaker på kristna ledare och till att ärkebiskopsämbetets världsliga makt bröts för att inte återupprättas på allvar förrän efter andra världskriget. Vid Berlinkongressen 1878 överlät det försvagade Osmanska riket förvaltningen av Cypern till Storbritannien, och 1925 fick ön status som brittisk kronkoloni. Bland grekcyprioterna hade en nationalism sedan mitten av 1800-talet vuxit sig stark med krav på enosis, det vill säga att Cypern skulle anslutas till Grekland. Detta motsatte sig turkcyprioterna. Britterna spelade ut de båda folkgrupperna mot varandra, höll nere all nationalism och gjorde Cypern till en av sina hårdast styrda kolonier. Under andra världskriget fick de allierade (Storbritannien och Frankrike med flera) ändå cyprioternas helhjärtade stöd, och Cypern blev en viktig bas för de allierades flygvapen. Politisk verksamhet blev tillåten och flera partier bildades. Stöd för anslutning till Grekland I en folkomröstning 1950 uttalade sig 96 procent av grekcyprioterna för enosis. Cyperns ärkebiskop Makarios III ställde sig i ledningen för deras politiska kamp, medan den krigserfarne generalen Georgios Grivas startade en gerillarörelse, Eoka, som från 1955 bekämpade britterna med terror. Storbritannien landsförvisade Makarios. Motståndet mot britterna hårdnade, och våld utbröt mellan grek- och turkcyprioter. Det allvarliga läget tvingade Grekland och Turkiet till en kompromiss, där båda länderna förespråkade ett självständigt Cypern. Makarios hade då gett upp kravet på anslutning till Grekland. Vid en konferens i London 1959 fastlades den överenskommelse som sedan låg till grund för en cypriotisk författning. Makarios återvände till Cypern. I det första parlamentsvalet 1960 vann hans anhängare 30 mandat och kommunistpartiet Akel fick 5 mandat. Anhängare till den turkcypriotiske ledaren Fazıl Küçük tog de 15 övriga mandaten. Modern historia Cyperns moderna historia har präglats av motsättningar mellan öns två stora folkgrupper: grek- och turkcyprioter ledde en grekiskt initierad kupp till att Turkiet invaderade den norra delen av ön, och Cypern delades i praktiken i en nordlig, turkcypriotisk del och ett grekcypriotiskt söder. Sedan dess har segdragna förhandlingar om försoning pågått utan något verkligt genombrott. Den 16 augusti 1960 blev Cypern självständigt från kolonialmakten Storbritannien. Den nya staten fick en grekcypriot, ärkebiskop Makarios III, som president, och en turkcypriot, Fazıl Küçük, som vicepresident. Alla beslut kunde stoppas genom veto av presidenten eller vicepresidenten. Oenighet uppstod snabbt om armén. Enligt Makarios skulle den vara integrerad, medan Küçük ville ha de två folkgrupperna uppdelade i skilda förband. Nya konflikter följde utbröt allvarliga oroligheter mellan folkgrupperna. De turkcypriotiska ministrarna slutade delta i regeringsarbetet och därmed ansåg 8/49

9 grekcyprioterna att de hade avgått. Sedan dess har de två grupperna inte varit representerade i samma regering. Turkcyprioterna lämnade även sina platser i parlamentet förlade FN en internationell fredsstyrka till Cypern: Unficyp (UN Peacekeeping Force in Cyprus). I den ingick en bataljon från Sverige inledde Makarios regering förhandlingar med turkcyprioterna. De skulle pågå till 1974, utan egentliga resultat. Val i söder och i norr FN:s resolutioner om Cypern förutsatte att landet skulle vara en enhetsstat med en enda regering och ett enda medborgarskap. Den modellen, utan särskild lagstiftning för etniska grupper, stöddes av grekcyprioterna, som ju skulle utgöra majoriteten i en sådan stat. År 1970 hölls de första parlamentsvalen sedan självständigheten. Bland grekcyprioterna hade de konservativa och kommunistpartiet framgång, medan de som förespråkade enosis (Cyperns förening med Grekland) led nederlag. Turkcyprioterna höll separata val som inte erkändes av grekcyprioterna men som vanns av ett moderat parti under ledning av Rauf Denktaş (Denktash med engelsk stavning). Han krävde att Cypern skulle bli en federation mellan två jämställda folk, med omfattande regionalt självstyre för vardera folkgruppen. Medan intresset för en förening av ön med Grekland hade minskat på Cypern hade det ökat i Grekland, där en militärjunta tagit makten Med stöd av juntan i Aten återupplivades den grekcypriotiska Eoka-gerillan under det nya namnet Eoka-B. Den riktade sin terror mot ledande grekcypriotiska politiker, bland dem president Makarios, som ansågs stå i vägen för enosis. Den 15 juli 1974 iscensatte Aten-juntan i samarbete med Eoka-B en statskupp mot Makarios, som brådstörtat tvingades fly. Som svar ockuperade Turkiet området kring staden Kyrenia och en korridor ned till Nicosia. Risken för krig mellan Grekland och Turkiet var överhängande. Delningen ett faktum Några dagar efter Turkiets invasion föll juntan i Aten och därmed också dess marionettregering på Cypern, men den turkiska armén drog sig inte tillbaka. Inom en månad hade Turkiet utsträckt sin ockupation till att omfatta drygt en tredjedel av Cypern. FN-trupperna stod tämligen maktlösa när grymheter begicks på båda sidor med tusentals döda som följd. En tredjedel av öns invånare flydde från sina hem. När Makarios återkom till Cypern i december 1974 var öns delning ett faktum. I februari 1975 förklarade turkcyprioterna sitt område i norr för en federativ delstat. Makarios avled Efterträdaren Spiros Kiprianou fortsatte de resultatlösa förhandlingarna med nordsidan. Turkcyprioterna krävde att en politisk lösning måste nås innan de turkiska trupperna kunde lämna ön, medan soldaternas reträtt var en förutsättning för en lösning enligt grekcyprioterna. I maj 1983 avbröt turkcyprioterna förhandlingarna, sedan FN:s generalförsamling med stor majoritet uttalat sig för att alla främmande ockupationsmakter skulle lämna Cypern. I november samma år utropade turkcyprioterna norra Cypern till en självständig stat, Nordcyperns turkiska republik, med Rauf Denktaş som president. Nordcypern erkändes genast av Turkiet men inte av något annat land, och självständighetsförklaringen stämplades av FN:s säkerhetsråd som olaglig. Även en del turkcyprioter, bland annat inom det vänsterorienterade Republikanska turkiska partiet (CTP), fruktade att självständighetsförklaringen skulle försvåra en lösning av Cypernfrågan. Ansökan till EG 9/49

10 I södra Cypern valdes 1988 affärsmannen Giorgos Vasiliou till president, med informellt stöd från kommunistpartiet Akel ansökte den grekcypriotiska regeringen om cypriotiskt medlemskap i EG (EU från den 1 november 1993). Ansökan underblåste motsättningarna både inom och mellan de båda folkgrupperna. Turkiet och den turkcypriotiska ledningen motsatte sig ett närmande mellan södra Cypern och EU. I det grekcypriotiska presidentvalet 1993 segrade den politiske veteranen Glafkos Kliridis med knapp marginal över Vasiliou. Kliridis ledde det konservativa partiet Demokratisk samling (Disy). Han var angelägen om att knyta Cypern till EU och ville att Västeuropa skulle hjälpa till med att lösa den cypriotiska konflikten avgick Kliridis som ledare för Disy, men han lyckades ändå med knapp marginal vinna presidentvalet I norra Cypern hade president Denktaş redan lämnat sitt parti UBP när ett växande missnöje tvingade bort det från regeringen under några år från I sitt femte presidentval, 1995, måste Denktaş för första gången utkämpa en andra valomgång innan han kunde utropa sig till segrare. Vid nästa presidentval i norr våren 2000 visade valresultatet på vikande stöd för både Denktaş och utmanaren, premiärministern och UBP-ledaren Derviş Eroğlu. Denktaş satt kvar som president, medan Eroğlu fortsatte som premiärminister. I det grekcypriotiska presidentvalet i februari 2003 misslyckades den då 83-årige Kliridis med att bli omvald för en tredje (avkortad) period. Ny president blev istället Tassos Papadopoulos från mittenpartiet Diko. I april 2003 undertecknade de grekcypriotiska ledarna ett fördrag med EU om att Cypern skulle bli EU-medlem följande år. Avspänning I april 2003 lät turkcyprioterna öppna gränsen mellan norra och södra Cypern för cyprioter som ville göra korta besök på den motsatta sidan, något som inte hade tillåtits sedan Det troddes allmänt att det var den nya regeringen i Turkiet som hade övertalat Denktaş till detta. En vecka senare lättade grekcyprioterna något på den ekonomiska blockad mot norra Cypern som en EUdomstol infört ett decennium tidigare. Alla infödda turkcyprioter fick rätt att ansöka om pass hos grekcypriotiska myndigheter. Grekcyprioterna underströk dock att reformerna inte innebar att man erkände den olagliga regimen i norr. Efter ett parlamentsval i norr i december 2003 blev Mehmet Ali Talat, ledare för CTP, ny turkcypriotisk premiärminister. Talat var positiv till en återförening av Cypern och det var tydligt att allt fler turkcyprioter var hjärtligt trötta på alla turkiska soldater och nybyggare och på det faktum att levnadsstandarden i norr var lägre än i söder. Turkcyprioterna var också oroade för att hamna vid sidan av vid ett cypriotiskt inträde i EU. Grekcyprioterna, som tidigare främst varit de som önskat en återförening, hade för sin del börjat vänja sig vid att ön var delad. FN-plan avvisad Vintern 2004 arbetade FN:s dåvarande generalsekreterare Kofi Annan hårt för att få båda folkgrupperna att enas om en plan för Cyperns återförening, enligt vilken landet skulle styras enligt schweizisk modell som en stat med två kantoner och med roterande presidentskap. Presidenten skulle ha enbart representativa befogenheter. I april 2004 höll vardera sidan en folkomröstning om planen. Omvärlden uppmuntrade turkcyprioterna att rösta ja. Att grekcyprioterna skulle rösta ja tog man nästan för givet, och EU hade rentav lovat Cypern medlemskap utan att först invänta resultatet av folkomröstningen. Men grekcyprioternas misstro mot turksidan fick ny näring när Turkiet i sista stund drev igenom ändringar i Annan-planen. Genom ändringarna godkändes i praktiken 10/49

11 ockupationen och de turkiska bosättningarna. Likaså begränsades grekcyprioters möjlighet att få tillbaka egendom i norr som de lämnat Grekcyprioternas nyvalde president Tassos Papadopoulos uppmanade invånarna i södern att rösta nej. Resultatet blev att turkcyprioterna röstade ja till återförening, medan grekcyprioterna sade nej. President Papadopoulos fick hård kritik från omvärlden för att han hade uppmanat till ett nej. Kofi Annan anklagade honom för att inte ha förklarat innehållet i FN:s fredsplan för sitt folk före omröstningen. Den turkcypriotiske premiärministern Talat hade vädjat till alla cyprioter, både i norr och söder, att rösta ja. Han belönades med att som förste turkcypriotiske ledare inbjudas till USA. Efter att ha lovat att arbeta för en återförening av ön valdes Talat i april 2005 till turkcypriotisk president. Rauf Denktaş ställde inte upp eftersom han, enligt vad han själv förklarade, inte kände sig ha stöd av regeringen i Turkiet. Nya bakslag Bakslaget i folkomröstningen innebar att Cypern fortfarande var delat när landet (i praktiken den södra delen) gick med i EU den 1 maj Det skulle dröja till 2008 innan hoppet om en återförening väcktes igen, nu i samband med att Dimitris Christofias från vänsterpartiet Akel vann det grekcypriotiska presidentvalet. Både Christofias och Akel hade goda förbindelser med de styrande i norr, men de förhandlingar om en återförening som kom i gång ledde ingenstans. Ett skäl var maktskiftet i norr 2009 då UBP besegrade det regerande CTP, vars valförlust tolkades som väljarnas straff för att partiet inte hade lyckats bryta norra Cyperns isolering. Man kunde också tolka rösterna på UBP som att drömmen om en återförening av ön hade börjat blekna. Valresultatet tydde på besvikelse över CTP:s ekonomiska politik, som kritiserades för misskötsel, korruption och förhalande av nödvändiga reformer. Hoppet om fruktbara förhandlingar försvagades ytterligare när Derviş Eroğlu 2010 valdes till president i norr. I juni 2013 tvingades UBP-regeringen avgå efter att ha förlorat en förtroendeomröstning i parlamentet. I parlamentsvalet en månad senare fick CTP flest röster och bildade regering tillsammans med DP. Från 2011 ledde en ekonomisk kris i den grekcypriotiska delen till att förhandlingarna om återförening i stort sett lades i träda. Sommaren 2012 tvingades regeringen i söder be EU om ett nödlån för att rädda landets banker som gjort stora förluster på utlåning till det krisdrabbade Grekland. Ekonomisk kris i söder Det grekcypriotiska parlamentsvalet i maj 2011 gav en knapp majoritet till det konservativa Disy, något som förmodades göra det svårare för president Christofias att få igenom regeringens politik. Ett år senare meddelade Christofias att han som första grekcypriotiska president inte skulle försöka bli omvald. Han motiverade beslutet med att förhandlingarna om återförening gått i stå, vilket han gav Turkiet och turkcyprioterna skulden för. När Cypern den 1 juli 2012 övertog ordförandeskapet i EU överskuggades detta helt av landets akuta ekonomiska kris. Efter Christofias avgång i början av 2013 pekade en utredningskommission ut honom och hans regering som ansvariga för krisen då de nonchalerat varningar om landets försämrade ekonomi. Christofias ovilja att genomföra privatiseringar av statliga företag och åtstramningar för befolkningen ansågs ha bromsat en uppgörelse om ett räddningspaket med EU och Internationella valutafonden (IMF). Politiskt system 11/49

12 Formellt är Cypern en enad stat men i praktiken har ön varit tudelad sedan 1974, när Turkiet invaderade den norra tredjedelen utropade turkcyprioterna formellt en egen stat som dock bara har erkänts av Turkiet. Ön har numera två presidenter, två regeringar och två parlament, men det är bara grekcyprioternas administration som är internationellt erkänd och som företräder Cypern i EU. Författningen antogs vid självständigheten 1960 och tillkom främst på brittiskt initiativ. Enligt den ska hela Cypern vara en suverän republik med presidentstyre, och dess självständighet ska garanteras av Turkiet, Grekland och Storbritannien. Efter Turkiets invasion av norra Cypern 1974 delades landet i en grekcypriotisk del i söder och en nordlig turkcypriotisk del. De båda delarna har numera skilda presidenter, regeringar, lagstiftande församlingar och rättsväsenden. President med stora befogenheter Den grekcypriotiska regeringen i söder håller fast vid Cyperns ursprungliga författning i motsats till regeringen i norr. Den president som grekcyprioterna utser vart femte år är fortfarande formellt sett hela Cyperns president. Presidenten är förutom statschef och överbefälhavare även regeringschef och utser sin egen regering. Parlamentet hade ursprungligen 50 platser, fördelade på 35 för grekcyprioterna och 15 för turkcyprioterna. De senare lämnade sina platser efter oroligheter 1963 och har aldrig återtagit dem. Formellt står dock fortfarande ett antal platser till turkcyprioternas förfogande. Sedan 1985 är parlamentet utvidgat till 80 platser, varav 24 är vikta för turkcyprioter. Ledamöterna utses i allmänna val vart femte år. De maronitiska, romersk-katolska och armeniska församlingarna har varsin observatör i parlamentet. Medlem av EU Valsystemet har ändrats ett par gånger. Sedan 1996 används ett proportionerligt system, det vill säga mandaten fördelas i proportion till varje partis andel av det totala antalet röster. Det finns ingen fastställd spärr mot småpartier vilket har uppmuntrat fler partier att kandidera. Den grekcypriotiska administrationen fick fullt medlemskap i EU den 1 maj Formellt gäller medlemskapet hela Cypern, men EU:s lagar och bidragssystem gäller inte fullt ut för turkcyprioternas del av ön. Turkcyprioterna betraktar sedan 1983 norra Cypern som en självständig stat, Nordcyperns turkiska republik. Denna stat har dock bara erkänts av Turkiet. Enligt en författning, som antogs efter en folkomröstning 1985, utgör Nordcyperns turkiska republik en integrerad del av den turkiska nationen. Presidentval och val till det turkcypriotiska parlamentet hålls i princip vart femte år. För att komma med i parlamentet måste ett parti få minst fem procent av rösterna. Äganderättsfrågor Äganderätten till jord och fastigheter är en komplicerad fråga att lösa inför en eventuell återförening av Cypern. Det råder också osäkerhet om i vilka avseenden EU-lagar ska gälla i norra Cypern. Före Turkiets ingripande 1974 ska 70 procent av fastigheterna i norr ha ägts av grekcyprioter, medan 10 procent av fastigheterna i söder ägdes av turkcyprioter. 12/49

13 Enligt turkcyprioternas författning äger den turkcypriotiska staten de egendomar som grekcyprioter lämnade under kriget Hus och fastigheter i norr som tillhört grekcyprioter har fördelats bland turkcypriotiska flyktingar och invandrare från Turkiet tillsatte turkcyprioterna en kommission som skulle granska krav på kompensation från grekcyprioter, men grekcypriotiska advokater såg detta som ett trick för att hindra grekcyprioter att få sina fall prövade i Europadomstolen (Europarådets domstol). I december 2005 antog turkcyprioterna en lag som gjorde det möjligt för grekcyprioter att återfå mark i norr som ännu inte tilldelats turkcyprioter. Enligt turkcypriotisk uppfattning kunde det handla om fyra procent av marken i norra Cypern. Partiet UBP, då i opposition, var emot lagen, liksom (av motsatta skäl) den grekcypriotiska regeringen i söder. Grekcyprioterna vädjade till Europadomstolen att inte beakta lagen. I april 2009 stödde Europadomstolen en grekcypriotisk målsägares krav på kompensation från ett brittiskt par som byggt ett hus på en tomt i norra Cypern som tillhört honom före På södra Cypern förvaltas efter 1974 turkcypriotiska egendomar av en statlig fond som hyr ut dem till grekcypriotiska flyktingar från norr, med förbehållet att egendomarna ska återlämnas i händelse av en återförening. Grekcypriotiska partier Bland grekcyprioterna var kommunistpartiet Arbetarnas framstegsparti (Anorthotiko Komma Ergazomenou Laou, Akel) största parti fram till 1980-talet. Sedan 1985 har Disy (se nedan) oftast dominerat. I de senaste valen har partierna varit jämnstora. Akel, grundat 1926, är det äldsta av de nuvarande partierna och hade länge stort inflytande utan att sitta i någon regering. Det kom på andra plats i parlamentsvalen 2011 och Akel är sedan länge ett pragmatiskt vänsterparti och dess kommunistiska ideologi tonades ned i samband med Sovjetunionens upplösning Akel stödde länge av taktiska skäl tanken på enosis, det vill säga Cyperns anslutning till Grekland, men blev efterhand mer öppet för eftergifter åt turkarna för att kunna återförena ön. I den folkomröstning som hölls i april 2004 om Cyperns enande (se Modern historia) anslöt sig Akel efter viss tvekan till nej-sidan. Partiet höll sedan fast vid den linjen, trots att den inte stöddes av alla medlemmar. Akels ledning träffar då och då ledningen för sitt systerparti på norra Cypern, CTP (se nedan). Sedan mitten av 1980-talet har det konservativa Demokratisk samling (Dimokratikos Sinagermos, eg. Disi men i regel förkortat Disy) oftast varit grekcyprioternas största parti och vann även valen 2011 och Disy har krävt turkisk reträtt från norra Cypern, rörelsefrihet för alla cyprioter över hela ön och frihet för flyktingar att återvända hem. Disy har alltid strävat efter att förankra Cypern i Västeuropa och EU. Glafkos Kliridis (ofta stavad Klerides), president från 1993 till 2003, stöddes av Disy även sedan han 1997 avgått som partiets ledare. I folkomröstningen 2004 anslöt sig Kliridis, liksom Disys nye ledare Nikos Anastasiadis, till ja-sidan, men folkomröstningen orsakade splittring inom Disy. Partiet är dock principiellt för en återförening. Under Kliridis presidentperiod regerade Disy med stöd av mittenpartiet Demokratiska partiet (Dimokratiko Komma, Diko). I folkomröstningen 2004 uppmanade Diko de grekcypriotiska väljarna att rösta nej till FNplanen för Cyperns återförening, vilket de gjorde. I valen 2011 och 2016 kom Diko på tredje plats. Ytterligare fem partier fick plats i parlamentet efter valet Socialdemokratiska Edek (Kinima Sosialdimokraton Edek) bildades 2000 som en efterföljare till det socialistiska Edek. Medborgaralliansen (Symmachia Politon), grundat 2013, är vänsterpopulistiskt. Det EU-kritiska och nationalkonservativa Solidaritetsrörelsen (Kinima Allilengin) bildades 2016 av före detta medlemmar av Disy. Europeiska partiet (Evropeko Komma) uppgick samma år i det nybildade partiet. De Gröna (Kinima Ikologon Perivallontiston) är 13/49

14 ett miljöparti som förespråkar Cyperns återförening. Det högerextrema nationalistpartiet Nationella folkfronten (Ethniko Laiko Metopo, Elam) har många likheter med Gyllene gryning i Grekland (se Grekland, politiskt system). Norra Cyperns politiska system Turkcyprioternas författning ger endast representativa och utrikespolitiska befogenheter till presidenten, men fram till presidentvalet i norr 2005 kontrollerades i praktiken inrikespolitiken i norra Cypern av dåvarande president Rauf Denktaş (Denktash med engelsk stavning) och hans familj. Rauf Denktaş blev president i norr 1975 och etablerade sig efterhand som partilös, men det var han som 1976 grundade det konservativa Nationella enhetspartiet (Ulusal Birlik Partisi, UBP). Valkretsindelningen hjälpte länge UBP att behålla ett övertag över andra partier i norr. UBP har förespråkat taksim ett permanent delat Cypern men stöder numera formellt tanken på en återförening med greksidan, i form av en lös federation mellan två likvärdiga delstater. Rauf Denktaş, som avled 2012, hade starkt stöd bland nationalister i Turkiet, och UBP vill ha starka band mellan Nordcypern och Ankara. UBP vann parlamentsvalet 2009 och partiets dåvarande ledare Derviş Eroğlu valdes till president året därpå. UBP:s valseger sågs som ett svårt bakslag för förhandlingarna med greksidan om en återförening av ön. I parlamentsvalet 2013 kom UBP på andra plats och i presidentvalet 2015 besegrades Eroğlu av den oberoende vänsterpolitikern Mustafa Akıncı. I nyvalet till parlamentet i januari 2018 blev dock UBP åter största parti. UBP förlorade i början av 1990-talet stöd hos väljare som var missnöjda med den ekonomiska utvecklingen i norr. Utbrytare ur UBP bildade 1992 Demokratiska partiet (Demokrat Parti, DP). DP är i stort sett överens med UBP utrikespolitiskt och i Cypernfrågan. DP leds av Rauf Denktaş son Serdar Denktaş. Ett annat parti på högerkanten är Återfödelsepartiet (Rebirth Party, YDP). Det vänsterinriktade Republikanska turkiska partiet (Cumhuriyetçi Türk Partisi, CTP) är emot en delning av ön och arbetar för återförening. CTP vann parlamentsvalet 2003 och satt kvar vid makten efter ett nyval Partiets kandidat Mehmet Ali Talat vann även presidentvalet 2005, men i parlamentsvalet 2009 kom CTP tvåa. I valet 2013 blev CTP åter största parti och bildade regering med DP. I nyvalet 2018 gick CTP kraftigt tillbaka och blev näst störst efter UBP. År 2007 bildades Demokratiska gemenskapens parti (Toplumcu Demokrasi Partisi, TDP) genom en sammanslagning av två mindre partier. TDP, som kan beskrivas som socialdemokratiskt, fick två mandat i turkcypriotiska parlamentet i valet 2009 och tre mandat Folkpartiet (People'S Party, HP) är ett nybildat parti som är skeptiskt mot förhandlingar om en återförening av Cypern. Det fick 9 mandat i valet Även Kommunala demokratiska partiet (CDP) fick plats i parlamentet i valet Rättssystem Vid självständigheten 1960 övertog Cypern i de flesta fall engelsk rätt. Domstolsväsendet i söder består av distriktsdomstolar och så kallade Assize Courts för allvarligare brottmål. Till Högsta domstolen (Supreme Court) kan överklaganden av domar fällda i lägre domstolar göras. Utnämningar av nya domare görs av Högsta domstolen och presidenten. Det finns också flera specialdomstolar, till exempel en militärdomstol och en domstol för familjerätt. Dödsstraffet avskaffades Den senaste avrättningen verkställdes /49

15 Det turkcypriotiska norra Cypern har sitt eget rättsväsen. Högsta domstolen fungerar som författningsdomstol samt sista instans för överklaganden. I Högsta domstolen sitter presidenten och sju domare. Därunder sorterar distriktsdomstolar, så kallade Assize Courts och domstolar för familjerätt. FAKTA POLITIK Officiellt namn Kypriaki Dimokratá/ Kuzey Kıbrıs Türk Cumhuriyeti Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Nikos Anastasiadis (2013 ) Regeringschef president Nikos Anastasiadis (2013 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Demokratisk samling/disy 18, Arbetarnas framstegsparti/akel 16, Demokratiska partiet/diko 9, Socialdemokratiska Edek 3, Medborgaralliansen 3, Solidaritetsrörelsen 3, De gröna 2, Nationella folkfronten Elam 2 (2016) 3 Aktuell politik Cypern är formellt en enda stat, men ön är sedan 1974 i praktiken kluven i en grekcypriotisk sydlig del och en turkcypriotisk del i norr. Förhandlingar om en återförening har hittills inte lett till något genombrott. Senast i juli 2017 bröt FNmedlade samtal samman, trots att förhoppningarna om fred hade varit större än på årtionden. Medan den turkcypriotiska delen endast är erkänd av Turkiet, så representerar regeringen i söder formellt hela landet. Cypern är sedan 2004 medlem av EU, men i praktiken är det den grekcypriotiska delen som utgör en del av unionen. 1 2 Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Demokratisk samling/disy 20, Arbetarnas framstegsparti/akel 19, Demokratiska partiet/diko 9, Socialdemokratiska Edek 5, Europeiska partiet 2, De gröna 1 (2011) 4 Valdeltagande 66,7 % i grekcyprioternas parlamentsval 2016, 83 % resp 82 % i grekcyprioternas presidentval 2013 (två omgångar), % i turkcyprioternas presidentval 2015, 66 % i turkcyprioternas parlamentsval 2018 Kommande val presidentval (grekcyprioter) i januari 2018, presidentval (turkcyprioter) 2020, parlamentsval (grekcyprioter) 2021, parlamentsval (turkcyprioter) Mustafa Akıncı är president i den självutropade "Nordcyperns turkiska republik" 2. Hüseyin Özgürgün är premiärminister i "Nordcyperns turkiska republik" (2016-) 3. Resultat av 2018 års turkcypriotiska val: Nationella enhetspartiet (UBP) 21, Republikanska turkiska partiet (CTP) 12, Folkpartiet (HP) 9, Demokratiska partiet (DP) 3, Kommunala demokratiska partiet CDP) 3, Återfödelsepartiet (YDP) 2 4. Resultat av 2013 års turkcypriotiska val: Republikanska turkiska partiet (CTP) 21, Nationella enhetspartiet (UBP) 14, Demokratiska partiet (DP) 12, Demokratiska gemenskapens parti (TDP) 3 När grekcyprioterna gick till presidentval i februari 2013 segrade Nikos Anastasiadis från högerpartiet Disy. Landet hade då befunnit sig i en djup ekonomisk kris sedan Valet av Anastasiadis gjorde att finansmarknaderna såg en möjlighet till en lösning på krisen, eftersom Anastasiadis hade ställt sig bakom EU:s och IMF:s krav för att bevilja ett ekonomiskt räddningspaket för Cypern. Presidenten bildade en regeringskoalition mellan Disy, mitten-högerpartiet Diko och ytterligare ett litet parti. 15/49

16 I mars 2013 ingick hans regering och långivarna en uppgörelse som byggde på en kombination av lån, tvångsbeskattning av bankkonton och höjd företagsskatt. Internationella valutafonden (IMF) och EU gav den grekcypriotiska regeringen gott betyg för sitt sätt att genomdriva åtstramningarna. I mars 2016 ansågs landet ha tagit sig ur den akuta krisen och behövde inga fler nödlån. Under tiden hade nya villkor för fredsarbetet med turkcyprioterna uppstått, tack vare att den oberoende vänsterpolitikern Mustafa Akıncı överraskande hade valts till president för turkcyprioterna i april Både han och Anastasiadis uttalade sig entusiastiskt om möjligheterna till en återförening av ön. Förhandlingar kom snabbt igång och snart talade båda om en lösning på krisen under Öns religiösa samfund slöt upp bakom fredsansträngningarna. I juli 2013 ombildades regeringen i norr genom att det konservativa UBP bildade en koalition med det vänsterinriktade CTP, med UBP-ledaren Ömer Kalyoncu som premiärminister. Viss oro fanns för att Turkiet skulle kunna stjälpa en uppgörelse i sista stund eftersom en sådan förutsätter en rad turkiska eftergifter. Med all sannolikhet måste de turkiska soldaterna i norr, enligt FN omkring man, dras bort. De minst personer från turkiska fastlandet som bosatt sig på ön de senaste årtiondena skulle säkert också utsättas för hård press att flytta tillbaka till Turkiet. Likaså skulle en uppgörelse sannolikt sätta stopp för Turkiets planer på att leta efter olja och naturgas i havet utanför norra Cypern. I mars 2016 ombildades regeringen i söder sedan Diko hoppat av koalitionen i protest mot vad partiet ansåg vara alltför stora eftergifter till turkcyprioterna under förhandlingarna. Anastasiadis ersatte Dikoministrarna med oberoende politiker. En regeringskris i norr en månad senare befarades sätta nya käppar i hjulet. Den turkcypriotiska regeringen föll när UBP avbröt samarbetet med CTP efter oenighet i ekonomiska frågor. President Akıncı manade partiledarna att snabbt bilda en ny regering för att inte fredsförhandlingarna med grekcyprioterna skulle skadas. Han gav UBP:s ledare Hüseyin Özgürgün i uppdrag att bilda en ny regering. Den utgjordes av UBP och DP. Dessutom pekade det grekcypriotiska parlamentsvalet i maj 2016 på att missnöjet med de politiska ledarna ökat i söder. De traditionellt ledande partierna, Disy och kommunistiska Akel, tappade väljare till nya småpartier. Framför allt hade de hårda åtstramningarna för att blidka EU och IMF retat upp många invånare som sett sina livsvillkor försämras och som i en del fall blivit av med bankbesparingar. Att ett nytt högerextremt parti, Elam, tog sig in i parlamentet berodde dock sannolikt på ett motstånd mot alla former av samarbete med turkcyprioterna. Förhandlingarna om återförening gick under hösten 2016 in i vad som beskrevs som en slutspurt, med starkt engagemang även av FN:s generalsekreterare, men i slutet av november strandade samtalen överraskande. De största frågorna, som hur mycket mark som skulle byta ägare och hur många grekcyprioter som skulle kunna flytta tillbaka till den norra delen av ön, gick inte att lösa. Förhandlingarna återupptogs under 2017 men kollapsade i juli, trots att det sagts att de flesta frågor var lösta. Turkiets vägran att ta hem sina upp till soldater från ön tycktes ha varit den främsta stötestenen. Som en följd av sammanbrottet lämnade FNmedlaren Espen Barth Eide sitt uppdrag och överlät på öns egna krafter att lösa problemet. Spänningar inom regeringskoalitionen i norra Cypern ledde till nyval den 7 januari I valet blev det konservativa Nationella enhetspartiet (UBP) störst med 21 av de 50 mandaten. Det innebar dock att UBP inte kunde regera på egen hand, utan måste bilda en ny koalitionsregering. Sannolika allianspartier var det nationalistiska Demokratiska partiet (DP) samt Återfödelsepartiet (YDP), som fick 3 respektive 2 mandat. Tillsammans skulle de tre högerpartierna få de 26 mandat som krävs för att bilda en majoritetsregering. 16/49

17 Socialistiska Republikanska turkiska partiet (CTP) gick kraftigt tillbaka till 12 mandat. Folkpartiet (HP), ett nybildat parti som är skeptiskt mot förhandlingar om en återförening av Cypern, fick 9 mandat. Resterande 3 mandat gick till president Akıncı Kommunala demokratiska partiet (CDP). Läs mer om händelseutvecklingen i Kalendarium. FAKTA POLITIK Officiellt namn Kypriaki Dimokratá/ Kuzey Kıbrıs Türk Cumhuriyeti Statsskick republik, enhetsstat Statschef president Nikos Anastasiadis (2013 ) Regeringschef president Nikos Anastasiadis (2013 ) Viktigaste partier med mandat i senaste val Demokratisk samling/disy 18, Arbetarnas framstegsparti/akel 16, Demokratiska partiet/diko 9, Socialdemokratiska 3 Edek 3, Medborgaralliansen 3, Solidaritetsrörelsen 3, De gröna 2, Nationella folkfronten Elam 2 (2016) Viktigaste partier med mandat i näst senaste val Demokratisk samling/disy 20, Arbetarnas framstegsparti/akel 19, Demokratiska partiet/diko 9, Socialdemokratiska 4 Edek 5, Europeiska partiet 2, De gröna 1 (2011) Valdeltagande 66,7 % i grekcyprioternas parlamentsval 2016, 83 % resp 82 % i grekcyprioternas presidentval 2013 (två omgångar), % i turkcyprioternas presidentval 2015, 66 % i turkcyprioternas parlamentsval 2018 Kommande val presidentval (grekcyprioter) i januari 2018, presidentval (turkcyprioter) 2020, parlamentsval (grekcyprioter) 2021, parlamentsval (turkcyprioter) Mustafa Akıncı är president i den självutropade "Nordcyperns turkiska republik" 2. Hüseyin Özgürgün är premiärminister i "Nordcyperns turkiska republik" (2016-) 3. Resultat av 2018 års turkcypriotiska val: Nationella enhetspartiet (UBP) 21, Republikanska turkiska partiet (CTP) 12, Folkpartiet (HP) 9, Demokratiska partiet (DP) 3, Kommunala demokratiska partiet CDP) 3, Återfödelsepartiet (YDP) 2 4. Resultat av 2013 års turkcypriotiska val: Republikanska turkiska partiet (CTP) 21, Nationella enhetspartiet (UBP) 14, Demokratiska partiet (DP) 12, Demokratiska gemenskapens parti (TDP) 3 Utrikespolitik och försvar Cyperns utrikespolitik formas främst av förhållandet mellan Grekland och Turkiet, vilket kompliceras av frågan om Turkiets eventuella medlemskap i EU. Omvärldens intresse för de olje- och gasfyndigheter som tros finnas i havet runt Cypern har lett till närmare samarbete med länder i Mellanöstern. I det grekcypriotiska södra Cypern växer Rysslands inflytande. På den grekiska sidan hörs numera knappast något tal om enosis (Cyperns förening med Grekland), men banden mellan Grekland och grekcyprioterna är starka. Ännu starkare är turkcyprioternas band till Turkiet, det enda land som erkänt den självutnämnda turkcypriotiska staten. Efter det att Cypern blev EU-medlem 2004 gjordes försiktiga försök från turkcypriotisk sida att markera lite större självständighet gentemot Turkiet. Hösten 2005 hölls exempelvis den första militära manövern på norra Cypern där inga trupper från Turkiet deltog /49