EXAMENSARBETE. Perspektiv på jämställdhet

Transkript

1 EXAMENSARBETE 2006:051 Perspektiv på jämställdhet Kvinnor och män i läromedel och litteraturundervisning i Svenska B på gymnasiet Ann Johansson Anna Lidström Luleå tekniska universitet Lärarutbildning Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Utbildningsvetenskap 2006:051 - ISSN: ISRN: LTU-LÄR-EX--06/051--SE

2 Abstrakt Anna Lidström och Ann Johansson, Perspektiv på jämställdhet. Kvinnor och män i läromedel och litteraturundervisning i svenska B på gymnasiet. C-uppsats, institutionen för utbildningsvetenskap, Luleå tekniska universitet. Studien handlar om hur läroplanens grundläggande värden om jämställdhet mellan kvinnor och män förankras i läromedel och undervisning i svenska B på gymnasiet. Undersökningen består av två delar. I den första delen analyseras tre läromedel i svenska B som tre svensklärare från Skellefteås tre gymnasieskolor använder sig av i undervisningen. Metoden är såväl kvantitativ som kvalitativ. Utifrån ett genusperspektiv har vi beräknat antalet kvinnliga, respektive manliga författarskap och hur stort utrymme de bägge könen får i läromedlen. Vidare har vi undersökt hur kvinnor och män framställts, huruvida könsmässiga stereotyper och normer etablerats, samt hur män och kvinnor segregerats. Genusteorin vi använt bygger på att det i allt tänkande kring könen finns en uppdelning mellan manligt och kvinnligt. I undersökningens andra del har vi intervjuat tre svensklärare om hur de använder läromedlen i ett jämställdhetsperspektiv. Informanterna är två kvinnor och en man, födda på 1950-, 1960-och 1970-tal. I studien framgår tydligt att kvinnliga författare systematiskt marginaliseras i läromedlen. De kvinnliga författarnas utrymme är litet och dessutom förekommer könssegregerade stereotyper och normer. Samtidigt visar intervjuerna att de tre lärarna är medvetna om jämställdhetens betydelse i skolan och i varierad grad förankrar denna i undervisningen. Som blivande lärare har studien gett oss en medvetenhet om läromedlens bristande jämställdhetsperspektiv. Vi har även fått praktiska exempel på hur lärare trots det kan arbeta med jämställdhet i svenska B. Nyckelord: Jämställdhet, läroplan, svenska B, läromedel, undervisning, genusperspektiv.

3 Innehållsförteckning INLEDNING...3 SYFTE...3 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING... 4 VIKTIGA BEGREPP... 6 TEORI OCH METOD... 8 Urval...9 Läromedelsanalys... 9 Intervjuerna MANLIGT OCH KVINNLIGT I LÄROMEDLEN RESULTAT OCH ANALYS Den levande litteraturen av Ulf Jansson...10 Kvantitativ analys Kvalitativ analys Språk, litteratur och samhälle av Anita Danielsson och Ulla Siljeholm...16 Kvantitativ analys Kvalitativ analys Texter och tankar av Svante Skoglund...21 Kvantitativ och kvalitativ analys LÄRARINTERVJUERNA...25 Analys SLUTDISKUSSION Traditionell kanon får betydelse för skolans elever Medvetna lärare...31 Egna funderingar...32 REFERENSER Internetkällor Tidskriftsartiklar Litteratur

4 Inledning Nyligen uttryckte en 7-årig flicka, vi båda känner, tvärsäkert; jag ska bli astronaut när jag blir stor. Detta sa hon helt ovetande om att vissa yrken fortfarande i hög grad anses vara typiskt manliga och typiskt kvinnliga, och att män obestridligen utgör majoriteten av såväl astronauter som politiska makthavare och övriga yrkesgruppers toppskikt, medan kvinnor i majoritet fortsätter att arbeta med traditionellt kvinnliga, vårdande och ofta underbetalda arbeten med låg prestige. Frågan är när och hur dessa mönster skapas. Vad och vilka bestämmer mäns och kvinnors beteenden och positioner gentemot varandra och i samhället? Skolan är en av de viktigaste institutionerna i ett uppväxande barns liv. Som lärare är det därför viktigt att vara medveten om såväl synliga som omedvetna föreställningar och förväntningar på bägge könen, eftersom läraren har makt att upprätthålla eller omforma ett förlegat genussystem. 1 Därför är också jämställdhet mellan kvinnor och män ett av de grundläggande värdena som skolans verksamhet skall förmedla (Lpf 94). 2 Vad är det då som händer efter vägen? Vad händer med många sjuåriga flickors frimodiga yrkesval och vad är skolans roll i det hela? Forskning visar att skolan förstärker olikheter relaterade till genus på ett begränsande vis för både pojkar och flickor. 3 Manliga förebilder i kurslitteratur och lektionsupplägg är förstås lika viktigt för pojkar som för flickor för att de ska kunna identifiera sig och förankra kunskaper på ett positivt sätt. 4 Men i litteraturvetenskap (svenska B på gymnasiet) rådde, under vår egen skoltid på respektive1990-talet, en klar brist på sådana kvinnliga förebilder i dessa läroböcker. Att kvinnliga författare uteslutits eller nedgraderats i den manligt dominerade litteraturhistorieskrivningen, in på 1980-talet, tydliggörs också i flera studier. 5 Samtidigt visar forskning som inriktats på att undersöka kommunikationsmönster i undervisningen att läromedel ofta bygger på en maskulin norm. 6 Därför vill vi begränsa vår undersökning till ett enskilt, men långt ifrån betydelselöst, inslag, nämligen hur kurslitteratur kan se ut i dagens skola utifrån ett genusperspektiv. Närmare bestämt har vi inriktat oss på den kurslitteratur i svenska B som tre lärare vid Skellefteå kommuns tre gymnasieskolor, valt att använda i sin litteraturundervisning. Genom textanalys vill vi utifrån ett genusperspektiv undersöka hur denna litteratur ser ut, och utifrån samtal med de tre lärarna vill vi också ge en bild av hur dessa använder den aktuella kurslitteraturen i sin undervisning. Syfte Vårt syfte blir utifrån detta att undersöka huruvida Lpf 94:s formulering om jämställdhet mellan könen omsätts i läromedel i Svenska B. För detta syfte har vi formulerat två frågeställningar: 1. Hur väl förankrar de valda läromedlen i svenska läroplanens grundläggande värde om jämställdhet mellan kvinnor och män och hur skildras de bägge könen i förhållande till varandra. 1 Svaleryd, Kajsa, Genuspedagogik, Stockholm 2004, s Lärarnas Riksförbund, 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna (Lpf 94), Lärarboken - Läroplaner, Skollagen, Policydokument, Stockholm 2003, s Svaleryd s Westman Berg, Karin, Litteraturvetenskap och könsrollsvärderingar, Textanalys från könsrollssynpunkt, red. Westman Berg, Karin, Stockholm 1976, s Till exempel Williams, Anna, Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet, Uppsala 1997, även Nordlund, Anna, Selma Lagerlöfs underbara resa genom den svenska litteraturhistorien , diss. Uppsala, Stockholm/Stehag Weiner, Gaby, Berge, Britt-Marie, Kön och kunskap, övers. Inger Lindelöf, Lund

5 2. Hur arbetar svensklärarna på de aktuella skolorna med läromedlen ur ett jämställdhetsperspektiv? Bakgrund och tidigare forskning Föreställningen att män och kvinnor är olika är inget nytt. I mycket tidigt daterade skriftliga källor finns belägg för människans medvetenhet över mentala skillnader mellan könen. Redan under antiken nedtecknade filosofen Aristoteles sin teori om dessa skillnader. Han ansåg dem ha sitt ursprung i förklaringen att det bara finns ett biologiskt kön och det är mannen. Kvinnan beskrivs som en felande länk, en ofullgången man, vilket förklarar mannens fullkomlighet och kvinnans brister. 7 Det är emellertid inte förrän under 1700-talet och upplysningen de mer moderna teorierna som än idag används för att förklara skillnader mellan könen, kom till. Utgångspunkten i upplysningsmänniskans tro var, liksom hos Aristoteles, att det finns medfödda skillnader mellan män och kvinnor som gör att vi är på olika sätt och således passar olika bra och dåligt för olika typer av arbeten och ansvarsområden. En viktig skillnad gentemot den antika förklaringen är dock att 1700-talsmänniskan ansåg att mannen och kvinnan var av två olika kön och att det var i dessa separerade kön de medfödda skillnaderna finns. Dessa upplysningsförklaringar nådde sin höjdpunkt under 1800-talet, men sysselsätter än idag många forskare, vilka fortfarande vill koppla olika egenskaper till biologin hos män och kvinnor. 8 Under mitten av 1900-talet började emellertid också forskning gällande socialt kön och könsroller uppmärksammas. Som startskott kan den franska feministen och filosofen Simone de Beauvoirs numera klassiska verk Det andra könet (1949), ses. Hon kom med det kända citatet: man föds inte till kvinna, man blir det, att väcka stor uppmärksamhet och än i dag citeras Beauvoir gärna i jämställdhetssammanhang. Forskningen kring socialt kön och könsroller framhåller till skillnad från de biologiska teorierna att flickor och pojkar tidigt fostras in i olika roller som relativt lätt går att ändra på. Denna teori har under senare decennier kritiserats eftersom det bevisligen inte är så enkelt att kliva ut och in i olika roller kopplat till kön, vilket man trodde under t ex 1970-talet. 9 En av de mest kritiska rösterna mot teorin om könsroller kommer från forskaren Yvonne Hirdman, som under 1980-talet var en av de första att introducera begreppet genus i svenskan. I genusteoretiska förklaringar lämnar man tanken om ett biologiskt respektive socialt kön de tillsammans med ett kulturellt kön ses inte som separerade utan förklaras som nivåer av samma kön och utgår istället från relationen mellan kvinnor och män för att förklara hur skillnader mellan könen grundas. 10 I boken Genus om det stabilas föränderliga former (2001) sammanfattar Hirdman många års forskning och ger en grundlig förklaring av genusbegreppet och sin teori om samhällets genusordning där mannen står som norm till en underordnad kvinna och där manligt och kvinnligt hålls isär. 11 Trots att genusbegreppet introducerades redan under 1980-talet var det inte förrän under 1990-talet genus blev ett allmänt accepterat begrepp att använda utanför forskningens områden. 12 När vi nu befinner oss mitt i 2000-talets första årtionde har begreppet genus och 7 Eduards, Maud, Gunneng, Hedda, Medborgaren och hans hustru. Om Aristoteles syn på kvinnan, i Eduards, Maud (red), Kön, makt, medborgarskap. Kvinnan i politiskt tänkande från Platon till Engels, Stockholm 1983, s. 35f. 8 Josefson, Helena, Genus hur påverkar det dig?, Stockholm 2005, s Ibid, s Hirdman, Yvonne, Kvinnovetenskaplig tidsskrift 1988:3, Genussystemet reflexioner kring kvinnors sociala underordning, s Hirdman, Yvonne, Genus om det stabilas föränderliga former, Malmö Se även Kulturföreningen Yelah 2005,

6 teorierna i dess kölvatten kommit att bli så allmänt vedertagna att även en lärobok för gymnasieelever i ämnet givits ut. Författaren till boken Genus hur påverkar det dig? heter Helena Josefson och har arbetat som lärare i många år. Efter att länge ha saknat lämpligt material inom ämnet bestämde hon sig för att skiva en egen lärobok och därmed lyfta den samhälleliga debatten innanför skolans dörrar. Detta görs genom en enkel och lättsam förklaring av vad genus är och hur det påverkar oss. Josefsson blandar här fakta med forskningsrön och ger många tänkvärda exempel från tonåringarnas värld. Syftet är att medvetandegöra föreställningar om kön och väcka tankar kring värderingar, attityder och beteenden hos ungdomar i övre tonåren. 13 I takt med en ökad medvetenhet om sociala konstruktioner kring kön och genus, inte bara inom forskningens områden utan också i samhället i allmänhet, började både lärare och forskare under 1980-talet att uppmärksamma bristen på kvinnoperspektiv i läroböcker och litteraturhistorier. Detta kan förutom den allmänna debatten till stora delar också tillskrivas den stora föregångaren på området, litteraturforskaren Karin Westman Berg. Hon inledde redan under 1970-talet den forskning som kom att bli genombrottet för den könsmedvetna vetenskapskritikens och litteraturhistoriska forskningen gav hon som redaktör ut den första boken i ämnet; Textanalys från könsrollssynpunkt (1976). I denna antologi visas tydligt hur patriarkala värdepremisser förekommer i litteraturen och vilka konsekvenser dessa får för både pojkar och flickor. De stereotypa bilderna av både kvinnor och män gör att pojkar stärks i sin könsidentitet och uppmuntras till aktiva handlingar, medan flickor tvärt om ses som mindre viktiga och får nöja sig med passiva förebilder. 15 Trots att boken delvis fyllde ett tomrum som ditintills varit rådande inom samtidens litteraturforskning fick tankegångarna om patriarkala värdepremisser inte någon stor genomslagskraft i litteraturhistorieskrivningen. Den inledda forskningen att inkludera kvinnorna i den litteraturhistoriska kanon 16 fortsatte emellertid med forskare som Ebba Witt Brattström i spetsen doktorerade hon med avhandlingen Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet. Den placerade in Martinsons författarskap i 1930-talet litterära sammanhang och uppmärksammade samtidigt andra bortglömda kvinnliga författare. Avhandlingen gick i polemik mot en ensidig och mansdominerad föreställningsvärld och inledde därmed en alltjämt pågående forskning. Under senare år har hon arbetat som en av huvudredaktörerna för Nordisk kvinnolitteraturhistoria ( ), där målet var att skapa en alternativ kanon och lyfta fram fler kvinnor i litteraturhistorien. Lars Brink visar i sin avhandling Gymnasiets litterära kanon (1992) att den patriarkaliska författarhierarkin i gymnasiets litterära kanon vidmakthållits även sedan flickor började massrekryteras till gymnasieskolan. 17 Det leder till, visar Anette Göthlund, att samhället och skolan producerar motstridiga kvinnliga förebilder eftersom kvinnor lär sig idealisera manlighetens norm, samtidigt som de måste ta avstånd från traditionella, kvinnliga och stereotypa förebilder. Unga kvinnor lär sig således att hålla distans till och nedvärdera det traditionellt kvinnliga - där kvinnan framställs som underordnad - samtidigt som de tar in stereotyperna och påverkas Myndigheten för skolutveckling 2005, Nordlund, s Svanberg, Birgitta, Hur tar man upp könsrollsfrågor i svenskundervisningen?, i Westman Berg, Birgitta (red), Textanalys från könsrollssynpunkt, Stockholm 1976, s. 107f. 16 Begreppsförklaring, se sidan Brink, Lars, Gymnasiets litterära kanon, diss. Uppsala, Uppsala Göthlund, Anette, Bilder av tonårsflickor Om estetik och identitetsarbete, diss. Linköping, Linköping 1997, s. 187f. 5

7 Då Anna Williams i slutet på 1990-talet gav ut sin studie Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet (1997) lades ännu en pusselbit till litteraturhistorieskrivningen. Som titeln ger löfte om analyserar hon i avhandlingen hur 1900-talets litterära översiktsverk behandlar kvinnliga prosaförfattare under handböckernas periodiseringar för 1880-talet, 1910-talet, 1930-talet samt talen. 19 Resultatet är föga förvånande. Kvinnliga författare får ofta mycket lite utrymme i översiktsverken trots att de existerar i betydligt högre grad än vad som ges sken av. Det ges dessutom ingen rättvis presentation då de analyseras efter en manlig norm och deras litterära motiv generaliseras till att gälla frågor av praktisk och vardaglig art. Det får följden att genrer som kvinnor ofta skrivit i värderas som lågstatusgenrer, samtidigt som de kvinnliga författarna bedöms i termer av känslouttryck vilka är kopplade till biologi och biografi, medan manliga författares verk värderas till högstatusgenrer och bedöms efter stil, teknik och litterärt inflytande. Williams verk är förutom ett grundligt forskningsarbete på ett ännu ganska orört område, en påminnelse över att vi som forskare och som lärare spelar en avgörande roll inte bara för ungdomars möjlighet till goda förebilder och identifikationer, utan också som ringar på vattnet kring det urval som görs över vad som kommer in och försvinner ur nationens litterära minne. 20 Viktiga begrepp Kön och genus är två begrepp som på många vis går in i varandra och förvirringen kring betydelseskillnaden kan många gånger vara stor. Kön och genus blir ofta jämställda som synonyma ord med samma betydelse, även om man i vardagligt tal ofta syftar på socialt kön då man talar om genus och bilogiskt kön då man använder begreppet kön. I forskningssammanhang är definitionen tydligare och man drar skarpare gräns mellan begreppsförklaringarna även om Eva Lundgren Gottlin i det sammanfattande häftet Kön eller genus? (1999), skriver att det inte finns någon enighet kring hur begreppen ska definieras då genus och andra viktiga begrepp ständigt diskuteras och omformuleras. 21 Vår ståndpunkt i förhållande till begreppen skall dock klargöras innan resultaten av vår undersökning presenteras. I enlighet med den allmänna uppfattningen av kön kopplat till biologi vill vi förklara kön som den biologiska varianten kvinna respektive man. Könsroller får då betydelsen de olika förväntningar samhället har på de biologiskt olika könen. Det biologiska könet bildar utgångspunkt för konceptet genus, då det som antropologen Don Kulick uttrycker sig baseras på en kulturell tolkning av de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor. Han framhåller också vikten av att det inte är de biologiska skillnaderna i sig som utgör genus, utan det är tolkningen av dessa. 22 Det är med andra ord relationen mellan män och kvinnor och vad som anses vara just manligt och kvinnligt vi syftar på med ordet genus. Utifrån dessa begreppsförklaringar har vi i uppsatsen valt att använda oss av begreppet genus i vår analys av läroböckerna, för att inte tillskriva de biologiska könen skillnader och egenskaper som kanske inte existerar generellt, samt för att förtydliga att analysen fokuserar på idéer, föreställningar och stereotypa föreställningar kring manligt och kvinnligt. I uppsatsen åsyftar vi alltså den socialt/kulturellt konstruerade bilden av könet, inte om det biologiska eller gynekologiska könet. 23 Könsidentitet hänger starkt ihop med både kön och genus och kan enkelt förklaras som en sorts föreställning över hur det är att vara man respektive kvinna och hur en riktig 19 Williams. Se även Nordlund, s Williams, s Lundgren Gottlin, Eva, Kön eller genus?, Göteborg 1999, s Ibid, s Ibid, s

8 man/kvinna bör vara och se ut. 24 Den generella föreställningen är att varje individ är sammansatt av flera olika identiteter (t ex både som kvinna, mamma, chef etc.), men könsidentiteten är den som anses mest grundläggande för hur vi förhåller oss till andra individer. Att hitta sig själv och sin plats i den utseendefixerade och könsbestämda verklighet som idag råder är inte lätt för någon och allra minst för de identitetssökande ungdomarna. Jämställdhet är ett av genusforskningens främsta ledord och något som också skolan fokuserar i hög grad. Definitionen av jämställdhet säger att det handlar om att ge människor samma rättigheter och skyldigheter. Enligt Norstedts svenska ordbok gäller detta särskilt i fråga om kvinna i förhållande till man. 25 Uppsala Universitets officiella definition av begreppet från deras jämställdhetsplan (2001) är: ett rättvist förhållande mellan kvinnor och män. 26 Traditionellt har ju mannen genom historien varit den som haft mest rättigheter och minst skyldigheter, men både kvinnor och män har att vinna på ett mer jämställt samhälle då alla människor skulle få möjlighet att utvecklas och leva som individer inte som könsvarelser. Detta är något som även skolan tagit fasta på och 1994 års läroplan, Lpf 94, poängteras att skolan har en viktig uppgift i att främja jämställdhet mellan kvinnor och män. Detta är ett av samhällslivets grundläggande värden. 27 Vad innebär då begreppet jämställdhet i läroplanen? Politiskt blev ordet vedertaget 1972, då en regeringsdelegation som tillsatts för att skapa rättvisa mellan könen, lät ordet jämställdhet ersätta den tidigare benämningen jämlikhet. 28 Orsaken var att det senare begreppet traditionellt förknippas med kampen för rättvisa mellan olika klasser i samhället. 29 Jämställdhetens, jäm och ställd konnoterar i stället att könen står jämte varandra i livets olika områden. Jämställdhetspolitikens mål handlar följdenligt om att kvinnor och män ska ha samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Dessutom ska de finnas en jämn fördelning av makt mellan kvinnor och män. 30 Yvonne Hirdman har påpekat att denna uppdelning mellan jämlikhet som likställt med klass = maskulinum, och jämställdhet som likställt med kön = femininum, i sig skapade en ny segregering där jämställdhet gjordes till en kvinnofråga. 31 Tidigare forskning har också pekat på att läroplanen i sig skapar skillnad, genom att särskilja olika grupper, såsom flickor och pojkar; lärare och elever och olika etniska grupper och ge dessa skilda positioner som inflytelserik eller maktlös. 32 Det ingår inte i denna studie att fördjupa oss vidare i tolkningar kring läroplanens jämställdhetsbegrepp, men det är relevant att visa att begreppet inte är oproblematiskt, utan föremål för en ständig diskussion. För vårt syfte att undersöka hur jämställdhet förankras i valda läromedel och i användningen av dessa, har vi valt ett genusperspektiv, då detta fokuserar relationen mellan könen, kvinnliga och manliga beteenden, sysslor och föreställningar kring både kvinnligt och manligt. Genusperspektivet är således fruktbart för att se hur skolan förverkligar målet att låta varje individ utveckla sin potential, oavsett kön. Genusperspektivet blir också obligatoriskt i gymnasieskolan i och med den planerade gymnasiereformen, som träder i kraft höstterminen Enligt denna ska ett genusperspektiv ingå i varje undervisningssituation på gymnasieskolan för att uppnå ökad jämställdhet mellan könen. 24 Josefson, s Malmgren, Sven-Göran (red), Norstedts svenska ordbok. En ordbok för alla, Stockholm 2003, s Uppsala Universitet 2005, Lärarnas Riksförbund, 2003, s Hirdman, 2001, s Svaleryd s Regeringskansliets hemsida 2005, Hirdman, 2001, s Weiner Berge, s Skolverkets hemsida 2005,

9 Begreppet kanon är inlånat från den teologiska terminologin och betyder i sammanhanget ungefär officiellt godkänd. Det som till en början betecknade godtagna bibliska texter har kommit att bli litteraturhistorikernas uttryck för den kärna av litterära verk som anses vara den vedertagna litteraturhistorien. 34 Den litteraturhistoriska kanon har dock under senare år hamnat under debatt då kritiska röster höjts mot det urval som under åren gjorts. Litteraturvetare som Birgitta Holm menar att man bör se kanon som en historiskt konstruerad produkt av en urvalsprocess som legat i händerna på en viss grupp och deras intressen. 35 Vad kritiken främst riktar sig mot är den mycket stora andel manliga författare som genom åren lagts till kanon, trots att det, som Williams påpekar, finns flera exempel på kvinnor som haft en framskjuten offentlig position i sin samtid, bl.a. som populära och lästa författare, men som blivit åsidosatta eller bortglömda i historieskrivningen. 36 En viss uppluckring eller åtminstone acceptans över alternativa kanons, diskurser, börjar dock kunna skönjas, vilket bådar gott inte minst för den litteraturhistoriska undervisningen. Teori och metod I vår analys har vi valt att använda oss av ett genusperspektiv. Vi har utgått från Yvonne Hirdmans teori om genussystem i hennes välkända uppsats Genussystemet reflektioner kring kvinnors sociala underordning (1988). Hennes teori är användbar i litteraturanalysen, då perspektivet inte bara är att visa på vilka bilder som ges av de respektive könen, utan även hur könen framställs i relation till varandra. 37 Hirdmans teori bygger på två grundläggande, logiska principer: 1. Isärhållandet av könen. I allt tänkande kring könens existens i förhållande till varandra finns en uppdelningen mellan manligt och kvinnligt, en dikotomi, som säger att manligt och kvinnligt inte bör blandas. 2. Den andra logiken är hierarkin mellan könen, där mannen traditionellt ses som norm och överordnad. Enligt en patriarkalisk ordning som bygger på isärhållandet, är mannen således den måttstock efter vilken kvinnan mäts. Det vill säga mannen är människan - den som står för det normala och det allmängiltiga. Kvinnan står för det särskiljande, avvikande. 38 Enligt Hirdman ses manligt och kvinnligt i västerländskt tänkande traditionellt som varandras motsatser, denna uppdelning i tänkandet kring könen har skapat stereotypa motsatspar, till exempel förknippas den manliga principen ofta med förnuft, aktivitet och offentligt och den kvinnliga principen med känsla, passivitet och privat. 39 Uppdelningen mellan manligt och kvinnligt existerar på många plan, på socialisationsnivå, där den innefattar inlärning och anpassning i hur pojkar och flickor ska vara och vad de ska göra. På samhällelig nivå där den syns i lagstiftning, sedvanor och praxis, på kulturell nivå och slutligen på social nivå. 40 Denna uppdelning som kan liknas vid en samhällelig överenskommelse kring manligt och kvinnligt, kallar Hirdman för genuskontrakt. 41 På kulturell, social och socialisationsnivå, är detta genuskontrakt kring könens skilda positioner i historien, en dynamisk relation med öppna och tysta maktförskjutningar om exakt var manliga och kvinnliga beteenden och 34 Williams, s Ibid, s Ibid, s Hirdman sätter just relationen mellan manligt och kvinnligt i centrum för sin förståelse. Hirdman, 1988:3, s Hirdman, 1988:3, s Ibid, s. 60f. 40 Ibid, s Hirdman, 1988:3, s

10 sysslor ska ligga på den kvinnliga och manliga skalan. 42 Således pågår en ständig konstruktion av könsidentitet, där båda könen är lika aktiva i att bibehålla eller förskjuta olika positioner inom genussystemet, men där själva dikotomin och hierarkin kvarstår. I vår studie kommer vi att koncentrera oss på om ett isärhållande mellan könen i skildringen av kvinnliga respektive manliga författare existerar i de valda läromedlen. Det vi fokuserat är hur detta isärhållande ser ut, om det finns en manlig norm i framställningarna. Vi har också undersökt hur kvinnor och män skildras i förhållande till varandra. Vidare har vi i viss mån undersökt om kvinnliga och manliga stereotyper finns i läromedlens framställningar. Viktigt är att vi i vår studie använt oss av Yvonne Hirdmans genusteori som betonar den socialt/kulturellt konstruerade bilden av könet. Med jämställdhet syftar vi på den tolkning som ger kvinnor och män samma rättigheter/skyldigheter och rätt till makt. Med andra ord, varje individ ska kunna utveckla sin potential oavsett kön. Urval I vår studie ingår tre läromedel i svenska B som tre svensklärare från Skellefteås lika många gymnasieskolor använder i sin undervisning, Den levande litteraturen av Ulf Jansson (2004), Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet av Svante Skoglund (1998), samt Språk, litteratur och samhälle av Anita Danielsson och Ulla Siljeholm (2000). Trots att samtliga av de tre läroböckerna fokuserar litteraturhistorieskrivningen på det heterogena och mångfacetterade1900-talet, som vi valt att koncentrera oss på i denna studie, finns en del väsentliga skillnader mellan dem som gör att kvantiteterna kan skilja sig något mellan böckerna. 43 Exempelvis så bygger litteraturhistorien i Den levande litteraturen till stor del på författarporträtt medan Språk, litteratur och samhälle och Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet istället främst använder sig av utdrag ur litterära verk för att förmedla sin version av litteraturhistorien. Trots detta anser vi de tre litterära översiktsverken vara jämförbara med varandra, då de skilda kvantiteterna ändå ger en tydlig bild över det vi haft för avsikt att undersöka nämligen hur jämställda kvinnor och män utifrån kvantitet är i verken samt i viss mån hur manliga respektive kvinnliga författare framställs i förhållande till varandra. Läromedelsanalys För att begränsa analysen till den tid och det utrymme vi har för detta arbete har vi valt att kvantitativt analysera 1900-talet fram till nutid och inom denna begränsning göra representativa nedslag för vår kvalitativa analys talet är också det sekel då kvinnliga författare på allvar gjorde genombrott på den litterära marknaden. I den kvantitativa analysen har vi räknat sidor i första hand, och rader i andra hand. 44 Vi räknar hur många kvinnliga respektive manliga författare som omnämns, hur stort utrymme män respektive kvinnor får i såväl enskilda författarporträtt som i allmänna översiktsavsnitt, för att i slutänden bilda oss en uppfattning av hur böckernas totala utrymme fördelats mellan könen. Vi har valt att göra en studie som är både kvantitativ och kvalitativ. Det innebär att vi i den kvantitativa delen räknar hur många kvinnliga, respektive manliga författare som tas upp i de olika läromedlen, men också hur många sidor och rader dessa får. I den kvalitativa delen har vi analyserat hur män respektive kvinnor framställs i förhållande till varandra. Tillsammans ger den kvantitativa och kvalitativa analysen en överskådlig bild av hur läromedelsförfattarna prioriterat och gjort sina urval. Det har således varit intressant att se på såväl, utrymme och 42 Ibid, s Med kvantiteter avser vi det kvantitativa underlag som finns i böckernas uppbyggnad och innehåll. 44 Vi avrundar en knapp sida till en sida, en dryg sida till en sida. 9

11 ordval som rent utelämnande, det vill säga i vilken mån manliga och kvinnliga författarskap överhuvudtaget tas upp. Då en av läroböckerna vi analyserat, Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet (1998), dispositionsmässigt skiljer sig från de övriga två, har vi sammanfört den kvantitativa och kvalitativa analysen av boken. I de övriga två böckerna presenteras analyserna under två rubriker; Kvantitativ analys respektive Kvalitativ analys. Anna Williams studie Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk (1997) har varit en viktig inspirationskälla för vår läromedelsanalys. Intervjuerna Textanalysen följs upp av en intervju med svensklärarna kring hur de arbetar med den valda kurslitteraturen, vilka förhållningssätt och vilken praxis de har i sitt användande av läromedlen, och hur dessa relaterar till Lpf 94:s grundläggande värden om jämställdhet. För att belysa dessa huvudfrågor på ett fruktbart sätt har vi valt att betona intervjun som en typ av samtal, som kan öppna för reflexion kring egna arbetssätt. 45 Frågorna som styr samtalen har skrivits ut i förväg enligt en intervjuguide som fokuserar vårt syfte och dess delfrågor, då Steinar Kvale betonar vikten av samspel mellan intervjuare och intervjuad för att genom frågor nå kunskap om undersökningspersonens värld. 46 Samtalen spelas in på Mp3 för att underlätta tolkningen av materialet. I både intervjuerna och analysen av dessa använder vi oss av en kvalitativ metod. Viktigt är att de tre lärare vi kontaktat kan ses som representanter för tre olika sätt att välja och använda läromedel vid sina respektive skolor, och att detta av naturliga skäl inte står för någon allmängiltig bild. Lärares val av läromedel måste ses som godtycklig. Den är anpassad till flera faktorer, förutom personlig tycke och smak, påverkas den av läromedels tillgänglighet skolans inköp av läromedel - och undervisningssituationen, det vill säga vilken nivå i ämnet läraren väljer att förmedla/lärarens interaktion med olika klasser och deras intresse i ämnet. Kring dessa aspekter kommer vi att föra ett utförligare resonemang längre fram i studien, i redogörelsen för hur lärarna använder läromedlen. Av de tre lärarna är en man och två kvinnor, de är också födda på 1950, 1960 respektive 1970-tal och representerar således varsin generation, för att ge en så rättvisande bild som möjligt. Ingen av de tillfrågade informanterna uteblev från samtal. Manligt och kvinnligt i läromedlen resultat och analys Utifrån vårt syfte att analysera de tre läroböckerna Den levande litteraturen (2004), Språk, litteratur och samhälle (2000) och Texter & tankar Litteraturen 1900-talet (1998) kommer följande avsnitt behandla den undersökning och de resultat vi åstadkommit. Den levande litteraturen av Ulf Jansson Innan vi fördjupar oss i manligt och kvinnligt i Den levande litteraturen (2004) av Ulf Jansson, bör en närmare beskrivning över hur boken är uppbyggd och vilka urval författaren kan tänkas ha gjort i sammanhanget kring kanon, ges. Det blir så snart man öppnar boken väldigt tydligt att litteraturhistorien presenteras i en tämligen strikt kronologisk uppbyggnad. En röd tråd löper utan tveksamheter ända från det 45 Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund 1997, s Ibid, s.26 f. 10

12 inledande antikavsnittet till det avslutande avsnittet om vår tid. Tyngdpunkten ligger på ingående porträtt av de författarskap som tas upp, medan litterära exempel från författarnas verk finns insprängt i texten som korta strofer. Samtidigt som författarna porträtteras i relief mot sitt tidssammanhang, beskrivs själva epokerna kortfattat i en separat del som inleder varje nytt avsnitt. Parallellt med grundtexten löper genomgående kortare avsnitt med fördjupningar för att underlätta arbetet med läroboken i heterogena klasser där eleverna har olika ambitioner och förmågor. Det urval av författare som gjorts är liksom upplägget anpassat efter gymnasieskolan och de mål den arbetar mot. Jansson skriver i förordet att han valt att betona de tidlösa och allmängiltiga motiven framförallt i behandlingen av den äldre litteraturen, medan presentationen av nyare författarskap har utformats med tanke på de nedslag modern litteratur som skall ske under A-kursen i svenska på gymnasiet. 47 Innehållsmässigt ligger tonvikten på modern litteratur och särskilt den från 1900-talet. Både upplägg och urval följer väl de traditionella ramarna för den litteraturhistoriska kanon. Kvantitativ analys Då Den levande litteraturen bygger på korta beskrivningar av tidsperioderna och därefter distinkta författarporträtt, har den kvantitativa undersökningen av boken inriktats på att i de inledande beskrivningarna räkna hur många manliga respektive kvinnliga författare som nämns i samband med presentationen av epoken samt hur många rader som ges till respektive författare. Dessutom har antalet författarporträtt räknats efter fördelningen mellan manliga respektive kvinnliga författare liksom antalet sidor Jansson valt att ge de manliga respektive kvinnliga författarna i porträtteringen. De kvantitativa resultaten avviker föga från den traditionella ram inom vilken Den levande litteraturen är framställd. Som tabell 1 visar omnämns totalt 74 författare i de inledande epokpresentationerna under avsnitten som behandlar 1900-talet, varav 54 stycken är manliga författare och bara 20 stycken kvinnliga. Det betyder att 73 % av de författare som omnämns är män och 27 % kvinnor. Inte heller bland det antal rader på vilka författarna omtalas finns någon jämn fördelning. Det är inte bara fler manliga författare omnämnda utan de får också betydligt mer utrymme i texten än sina kvinnliga kollegor. Det sammanlagda antalet rader Jansson tillskriver manliga författare uppgår till 328, vilket utgör 79 % av det totala radantalet. Det lämnar 88 rader och 21% över till de kvinnliga författarna. Tabell 1. Omnämnda författare i Den levande litteraturen under avsnitten som behandlar 1900-talet Könsindelning Antal Procent Sammanlagt Procent författare antal rader Omnämnda manliga författare % % Omnämnda kvinnliga författare % % Totalt % % Källa: Den levande litteraturen (2004). 47 Jansson, Ulf, Den levande litteraturen, Stockholm 2004, i förordet. 11

13 Då de författarporträtt som följer efter de inledande epokpresentationerna speglar och knyter an till vad som skrivits inledningsvis är det inte underligt att författarporträtten följer samma mönster som epokpresentationerna. Av de 87 författarporträtt som berättar om 1900-talets litteraturhistoria handlar 69 stycken om manliga författare. Det ger en utdelning på 79 % av det sammanlagda antalet författarporträtt. Liksom i avsnittens inledningar ges de manliga författarporträtten också det största utrymmet och sammanlagt upptar de 69 porträtten hela 109,5 sidor, vilket utgör 81 % av det totala sidantalet. De kvinnliga författarna får nöja sig med blott 18 porträtt på totalt 25 sidor, vilket inte blir mer än 21 % av författarporträtten och 19 % av de sammanlagda sidantalen. Tabell 2. Författarporträtt i Den levande litteraturen under avsnitten som behandlar 1900-talet Könsindelning Antal Procent Sammanlagt Procent författare antal sidor Manliga författare i författarporträtt % 109,5 81 % Kvinnliga författare i författarporträtt % % Totalt % 134,5 100 % Källa: Den levande litteraturen (2004). Som tabellerna ovan visar råder en mycket sned fördelning mellan antalet manliga respektive kvinnliga författare vilka, som enligt Den levande litteraturen, utgör 1900-talets litteraturhistoria. Ännu ojämnare siffror framkommer dock vid en presentation av varje enskilt avsnitt. Översikten över 1900-talet består av fyra delar; Omvälvningarnas decennier och Manligt, kvinnligt, jämlikt som båda behandlar de första decennierna av århundradet men ur skilda perspektiv, samt Efterkrigstid och I vår tid som ägnar sig åt den senare delen av 1900-talet men inom olika områden. Det enda avsnitt som i antal omnämnda och porträtterade författare är någorlunda jämställt är Manligt, kvinnligt, jämlikt. I övriga avsnitt utgör de kvinnliga författarna en påtaglig minoritet. I första avsnittet, Omvälvningarnas decennier, är jämställdheten onekligen sämst förankrad. Som tabell tre visar omnämns endast en kvinnlig författare och två porträtteras, att jämföra med 13 omtalade manliga författare och 16 porträtterade. Inte heller i det tredje avsnittet, Efterkrigstid, råder någon jämställdhet att tala om, då bara fyra kvinnor berörs inledningsvis och sex porträtteras samtidigt som 16 män omnämns och 37 presenteras närmare i författarporträtt. Trots en något jämnare fördelning i det avslutande kapitlet I vår tid, råder fortfarande en mycket ojämn fördelning då bara fem kvinnliga författare omtalas och tre porträtteras, medan 18 manliga författare inledningsvis berörs och åtta av dem dessutom porträtteras. Sammanlagt för de tre kapitlen blir det 47 omnämnda manliga författare och 10 kvinnliga vilket gör att 82 % av författarna är män och 18 % kvinnor. Männen förfogar över sammanlagt 285 rader och kvinnorna över 39, vilket säger oss att 88 % av radutrymmet är männens och 12 % kvinnornas. Författarporträtten visar sammanlagt upp liknande differenser. Fördelningen är 61 porträtterade män och 11 kvinnor med 91 respektive 16 sidor vardera. I andelar betyder det att 85 % av författarporträtten behandlar manliga författare som också får 85 % av sidantalet och 15 % av författarporträtten avhandlar kvinnor med 15 % av sidantalet. 12

14 Tabell 3. Omnämnda och porträtterade författare i Den levande litteraturen i avsnitten Omvälvningarnas decennier, Efterkrigstid och I vår tid Könsindelning Antal Procent Sammanlagt antal Procent författare rader/sidor Omnämnda manliga författare % 285 r 88 % Omnämnda kvinnliga författare % 39 r 12 % Totalt % 324 r 100 % Manliga författare i författarporträtt % 91 s 85 % Kvinnliga författare i författarporträtt % 16 s 15 % Totalt % 107 s 100 % Källa: Den levande litteraturen (2004). Genomgående i de tre avsnitten är således att de manliga författarna både är betydligt fler och ges betydligt mer plats, än sina kvinnliga kollegor, men som kontrast till de tre avsnitten finns Manligt, kvinnligt, jämlikt. Som tabell fyra visar är detta det enda kapitlet där de kvinnliga författarna i någon jämförelse överstiger de manliga i antal. Siffrorna för antalet omnämnda författare är nämligen tio av de kvinnliga och sju av de manliga. Här får också kvinnorna radutrymme efter personer, då de tillsammans tar upp 49 rader. Till de manliga sju går det åt 43 rader. Författarporträtten är till antalet relativt jämnt fördelade, åtta män porträtteras och sju kvinnor, men åter ägnas de manliga författarna betydligt fler sidor då männen på sammanlagt 18,5 sidor överstiger kvinnorna med mer än det dubbla, eftersom de kvinnliga författarna trängs ihop på knappt nio sidor. Tabell 4. Omnämnda och porträtterade författare i Den levande litteraturen i avsnittet Manligt, kvinnligt, jämlikt Könsindelning Antal Procent Sammanligt Procent författare antal rader/sidor Omnämnda manliga författare 7 41 % 43 r 47 % Omnämnda kvinnliga författare % 49 r 53 % Totalt % 92 r 100 % Manliga författare i författarporträtt 8 53 % 18,5 s 67 % Kvinnliga författare i författarporträtt 7 47 % 9 s 33 % Totalt % 27,5 s 100 % Källa: Den levande litteraturen (2004). Kvalitativ analys Ur de fyra tabellerna ovan går det, med hjälp av Hirdmans teori om rådande genussystem, att dra två bestämda slutsatser. Den första är att mannen otvetydigt står som norm i alla fyra 13

15 avsnitten. Den andra är särskiljandets princip, som är tydligast i kapitlet Manligt, kvinnligt, jämlikt. Hur siffrorna än presenteras så är det de manliga författarna som i huvudsak anses representativa för 1900-talets litterära kanon, trots att det i stor utsträckning också funnits många kvinnliga författare att tillgå i litteraturhistorieskrivningen. Förklaringarna till Janssons urval är förmodligen flera, varav den mest grundläggande för honom kanske omedvetna - motiveringen står att finna i den hierarki Hirdmans genussystem bygger på. I hierarkin är mannen människan och därmed norm. Det betyder att mannen till följd av detta utgör principen för vad som är det normala och allmängiltiga. 48 I Den levande litteraturen är genussystemets hierarki väl förankrat, vilket inte minst de inledande epokbeskrivningarna och rubrikerna men också det stora antalet manliga författarporträtt visar. Det första avsnittet om 1900-talet, Omvälvningarnas decennier, utgör ett lysande exempel. I den inledande presentationen går följande rader att läsa: Sammantaget var allt detta omvälvande. Filosofer, konstnärer och författare såg nu på människan och samhället, konsten och livet med nya ögon. 49 Vilka företräder då de filosofer, konstnärer och författare Jansson pratar om? De tre filosoferna/forskarna som nämns är alla män och därefter omtalas 13 manliga och en kvinnlig författare som alltså ska representera de omvälvande förändringar samhället genomgick under 1900-talets början. De traditionellt manliga intressesfärerna teknik och filosofi och vad som hänt inom de områdena räknas därmed som allmänmänskligt och vad som bör återges som utmärkande för tiden. Den kvinnorörelse som under de första decennierna av 1900-talet både frigav den vuxna kvinnan från mannens förmyndarskap och gav henne rösträtt nämns inte med ett ord i avsnittet, utan presenteras kort under den separata underrubriken Kvinnovärldar i avsnittet Manligt, kvinnligt, jämlikt. Enligt Williams beror denna normbildning i litteraturen på att den akademiska litteraturhistorieskrivningen i Sverige under 1900-talet framförallt är ombestyrd av män, vilka utifrån sina intressen konstruerat en manlig tradition: / / genom att knyta männen till litterära sammanhang nationellt och internationellt. Deras cilivisationskritik diskuteras, liksom deras förhållningssätt till olika politiska och litterära rörelser och klimat. ( ) Däremot avpolitiseras och avideologiseras kvinnorna, eftersom frågor om kön, äktenskap och kvinnliga sexualitet ofta ses som kvinnofrågor och inte allmänt intressanta. 50 De centrala diskussioner kring sexuell identitet och erotiska konflikter kopplade till kvinnans positioner och rörelsefrihet i tiden som många av de kvinnliga författarna bedrev, avskrivs därför från den allmängiltiga kanon i litteraturöversikterna, eftersom de ämnen de behandlade inte ansågs eller anses beröra människan (läs mannen) i allmänhet. Samma normmönster är genomgående för alla avsnitt om 1900-talets litteratur, men paradoxalt nog framgår det allra tydligast i det i sammanhanget mest jämställda avsnittet Manligt, kvinnligt, jämlikt. Redan i bildtexten under kapitelrubriken röjer Jansson sin ståndpunkt då han skriver att All litteratur handlar om vad det innebär att vara människa. Ernest Hemingway preciserar frågan: Vad innebär det att vara man?. De kvinnliga kunskaperna om livet benämner han som kvinnors speciella livserfarenheter. 51 Även i underrubrikerna framgår tydligt normeringen. Ovanför de manliga författarskapen förkunnas orden Mannen som man och människa, medan de kvinnliga författarskapen benämns under den segregerande rubriken Kvinnovärldar. Kvinnornas problem gestaltas således som 48 Hirdman, 1988:3, s Jansson, s Williams, s.62 och Jansson, s

16 kvinnliga, medan de manliga författarnas anses vara allmänmänskliga existentiella frågor. 52 Det är också där den tydligaste särskiljningen i Den levande litteraturen finns. Man kan ana att Jansson med uppdelningen vill lyfta fram att det jäms med de omvälvande händelserna i samhället och känslan av att vara man och människa också levde kvinnor med egna tankar och upplevelser, men det sker helt igenom med hjälp av åtskillnad. Det tredje delen av avsnittet Manligt, kvinnligt, jämlikt, som fått underrubriken De självlärda, är ytterligare ett exempel på hur Jansson använder mannen som norm och särskiljer kvinnan. Den består av en kort inledning med enbart referat till manliga författare och därefter fem manliga författarporträtt. Vi tolkar delen som om den hör ihop det sista begreppet i avsnittsrubriken, jämlikt, eftersom de författare som presenteras inte är placerade under rubrikerna Mannen som man och människa eller Kvinnovärldar samt att de kommer från arbetarbakgrund men trots detta lyckats göra sig ett namn på den offentliga scenen. Det är alltså jämlikhet mellan samhällsklasserna de självlärda författarna kämpar för, vilket kan vara av vikt att påpeka eftersom det säger att Jansson överordnar klass inte kön när jämlikhetsbegreppet används i sammanhanget. Dessutom visar Jansson ännu en gång på ointresse att integrera kvinnliga författare i den litterära huvudfåran. Författaren Moa Martinson är ett mycket talande exempel för resonemanget. Beskrivningen av de författare som Jansson placerat under rubriken De självlärda lyder: Dessa nykomlingar brukar kallas de självlärda, eftersom de kroppsarbetat sedan barnsben och knappt fått någon skolgång. Bildningen hade de fått kämpat sig till på egen hand. Och precis som en stor del av städernas arbetare var de också den första generationens invandrare från landsbygden. Sina föräldrar hade de kvar på landet och banden var starka. Därför skrev de också många landsbygdsskildringar. ( ) De satte nytt liv i den naturalistiska romanen med sina kraftfulla berättelser om livet bland arbetare, småbrukare och statare. 53 Skildringen av Martinsons livshistoria och litterära stil stämmer mycket väl in på beskrivningen av de självlärda. Hon föddes med okänd fader i ett fattigt arbetarhem och tvingades att arbeta redan som barn. Hon gifte sig ung och blev tidigt änka. Familjen kämpade och led men maten tycktes aldrig räcka till. När två av hennes pojkar drunknade visste hon, enligt Jansson, allt hon behövde veta om samhället, om skillnaden mellan att leva som fattig och att leva som rik. 54 Detta blev också ett återkommande tema i hennes romaner, där hon skildrar arbetarkvinnornas kamp för en ljusare och lättare tillvaro med människovärde för sig och de sina i sin värld av fattigdom och klassförtryck. 55 Janssons framställning av Martinson gör det mycket svårt att finna någon väl motiverad grund till varför hon och hennes romaner behandlas under en särskild kvinnoavdelning, då hennes person och litterära verk mycket väl stämmer in på den allmänna nästan uteslutande manliga litteraturhistorieskrivningen. Martinsons placering grundar sig således på rent könsmässiga aspekter då hon i Den levande litteraturen utesluts ur det stilmässigt litterära sammanhang hon egentligen hör hemma inom. Exemplet Martinson säger oss att det är möjligt att föra en jämställd linje mellan könen ifråga om sid- och radantal, samtidigt som det ena könet kvinnan utsorteras och segreras bort från de centrala och högst ansedda positionerna i litteraturhistorien. Ytterligare en typ av särskillnad är den tradition som Williams menar placerar in kvinnor och män i olika sfärer, där manliga författare behandlas utifrån en litteraturhistorisk anknytning och kvinnliga författare utifrån en biologisk/personhistorisk, som främst visar sig i en förkärlek av känsloord när kvinnliga författare och deras verk ska värderas. 56 Tendensen i Den levande 52 Williams, s Jansson, s Jansson, s Ibid, s Williams, s. 75 och

17 litteraturen är mycket tydlig vilket inte minst beskrivningen av de samtida författarna Thomas Tranströmer och Sonja Åkesson visar. Samtidigt som Tranströmer framställs som den inflytelserikaste av alla de nya lyrikerna är Åkesson en pionjär som har trassel med nerverna. Tranströmers dikter är till formen alltid traditionella, dvs. lågmälda, fåordiga och klassiskt stilrena medan Åkessons poesi skildras med en ömsint humor. Innehållsmässigt framhålls Tranströmers romantiska fantasiuppslag och realistiska iakttagelser samtidigt som inget annat känsloord än överraskande finns med i hela författarporträttet. Åkessons poesi handlar om ensamheten och hela presentationen av henne och hennes författarskap bygger på ord som ångest, misstänksam, humor, insikt, ömsint och längta. Anmärkningsvärt och motsägelsefullt är dessutom att den exemplifierade dikten av Åkesson, Äktenskapsfrågan, inte röjer en känsla, medan en av de dikter som räknas upp till Tranströmers arbeten (ingen dikt exemplifieras) är Sorgegondolen. 57 Williams menar att det knappast är ett sammanträffande att det just är de kvinnliga författarna som får representera det känslomässiga, medan männen står för den offentliga rösten och den intellektuella analytiska skärpan eftersom mönstret är väl förankrat i traditionen. 58 Slutsatserna vi till sist kan dra om Den levande litteraturen är att den är skriven inom mycket traditionella ramar, inom vilka både genussystemets hierarki och särskiljande framträder med all önskvärd tydlighet. Männen är normbildande genom alla 1900-taletsavsnitt och upptar i huvudsak runt % av både epokbeskrivningarna, författarporträtten och utrymmet, samtidigt som mycket få diskussioner kring kvinnliga författarskap och dess inverkan på litteraturhistorien ges. Då kvinnor särskilt lyfts fram sker det under speciella kvinnoavdelningar som utesluter dem ur dem ur huvudfåran i litteraturhistorien. Språk, litteratur och samhälle av Anita Danielsson och Ulla Siljeholm Språk, litteratur & samhälle (2000) bygger på korta beskrivningar av litterära tidsperioder, teman och strömningar, varvat med korta författarporträtt och längre litterära utdrag ur olika författares verk. Författarporträtten bygger i hög grad på dessa litterära utdrag ur de olika författarnas produktion. Franz Kafkas författarskap, porträtteras till exempel på tre sidor, varav drygt en halv sida beskriver själva författarskapet och resterande utrymme är ett utdrag ur hans verk. 59 Varje författarporträtt i boken avrundas med en likvärdig, kort diskussionsdel med anvisningar för hur elever och lärare kan arbeta med det aktuella författarskapet. Ibland presenteras ett författarskap bara på ett par rader, medan det litterära utdraget får desto större plats. I vår kvantitativa analys kallar vi dessa kortare och längre presentationer och anslutande litterära utdrag för författarporträtt. Hur har då författarna Anita Danielsson och Ulla Siljeholm gjort sitt urval i den myllrande, rika 1900-talslitteraturen? I sitt förord ger de en förklaring till bokens upplägg som fram till mitten av 1900-talet är kronologisk: När det gäller de allra senaste decennierna går det emellertid inte att följa samma mönster. Mångfalden och variationen är så stor att vi istället valt att presentera ett antal viktiga teman och författare från olika delar av världen. 60 Det intressanta i analysen är att visa på vilka av 1900-talets författare och teman som ansetts vara tillräckligt intressanta och viktiga för att tas upp i boken och utifrån det visa på hur jämställdhet beaktats i urvalet och i det utrymme kvinnliga respektive manliga författare 57 Jansson, s. 322ff. 58 Williams, s Anita Danielsson, Ulla Siljeholm, Språk, litteratur och samhälle, Stockholm 1997, s. 318ff. 60 Ibid, förordet s

18 tilldelats. I vår kvantitativa analys har vi räknat sidor i första hand, och rader i andra hand. 61 Vi räknar hur många kvinnliga respektive manliga författare som omnämns, hur stort utrymme män respektive kvinnor får i såväl enskilda författarporträtt som i allmänna översiktsavsnitt, för att i slutänden bilda oss en uppfattning av hur bokens totala utrymme fördelats mellan könen. Dispositionen i Språk, Litteratur och samhälles, 1900-talsdel, är uppdelad i två tidsperioder; Från sekelskiftet till andra världskriget, respektive Från femtiotalet till idag. Dessa analyseras först var för sig, innan slutresultat redovisas. Kvantitativ analys En klar snedfördelning råder i utrymme mellan manliga och kvinnliga författarskap som tas upp tidsperioden Från sekelskiftet till andra världskriget. Som tabell fem visar omnämns totalt 19 författare, 17 män, 89,5 %, två kvinnor, 10,5 %. Tretton av männen presenteras dessutom i författarporträtt på sammanlagt 31 sidor, två kvinnor porträtteras på fem sidor. I allmänna översiktsavsnitt får män en halv sida. 22 rader, ofta nämns samma män upprepat i dessa avsnitt, till exempel nämns Harry Martinson två gånger och Hjalmar Bergman likaså. En enda kvinna, Moa Martinson, får en halv rad i dessa översiktsavsnitt. Detta ger sammantaget männen 31,5 sidor, 86 %, och kvinnor drygt fem sidor, 14 %, av det totala utrymmet, på 36,5 sidor. Kvinnorna får således bara drygt en sjundedel, 16 % av det utrymme männen får. Tabell 5. Antal och utrymme. Kvinnor och män i Språk, litteratur och samhälle, i avsnittet Från sekelskiftet till andra världskriget Könsindelning Antal Procent Samanlagt Procent författare antal sidor Omnämnda manliga författare 17 89,5 % 31,5 86 % Omnämnda kvinnliga författare 2 10,5% 5 14 % Totalt % 36,5 100% Källa: Språk, litteratur och samhälle (2000). Att en i så hög grad större majoritet män än kvinnor får representera tidsperioden, visar att författarna har gjort ett urval i enighet med en traditionell litteraturhistorieskrivning. En litteraturhistorieskrivning där kvinnliga författarskap ofta bemötts med tystnad eller uteslutits från allmänna, litterära kanon i förhållanden till manliga. 62 Enligt detta synsätt så särskiljs manligt och kvinnligt. Män och manlighet är överordnat kvinnor och kvinnlighet. 63 Från femtiotalet till idag råder en stor snedfördelning mellan manliga och kvinnliga författarskap som tas upp. Som tabell sex visar omnämns totalt 28 författare 23 män, 82 % män, och fem kvinnor, 18 % under den del som skildrar Från femtiotalet till i dag. På 46 sidor och tio rader porträtteras 16 män och på 16 sidor presenteras fyra kvinnor. I allmänna översiktsavsnitt porträtteras män på en halv sida och kvinnor på två rader. Det ger män ett sammanlagt utrymme i boken på knappt 47 sidor, 75 %, och kvinnor drygt 16 sidor, 25 %, av totalt 63 sidor. Kvinnorna får bara cirka en tredjedel, 34 %, av det utrymme männen får. 61 Vi avrundar en knapp sida till en sida, en dryg sida till en sida. 62 Williams, s 14. Williams pekar på hur värderingar som gjordes inom litteraturhistorien under seklets första decennier kan spåras ända in i de senaste litteraturhistoriska verken. 63 Hirdman, 1988:3, s

19 Tabell 6. Antal och utrymme. Kvinnor och män i Språk litteratur och samhälle, avsnittet Från femtiotalet till i dag Könsindelning Antal Procent Sammanlagt Procent författare antal sidor Omnämnda manliga författare % % Omnämnda kvinnliga författare 5 18 % 16 25% Totalt Källa: Språk, Litteratur och samhälle (2000). Hur har då författarna Danielsson och Siljeholm gjort sitt urval med viktiga och intressanta teman och författare i den variationsrika litteraturen, från femtiotalet till i dag? 64 De fyra kvinnor som presenteras av totalt 20 porträtt är författarna Irmtraud Morgner, Sara Lidman, Kerstin Ekman och Isabel Allende. Morgner får ensam illustrera rubriken Mötet mellan kvinnor och män. Hon porträtteras på knappt en halv sida som också handlar om hur feminismen och kampen för jämställdhet fått avtryck i litteraturen. Jämställdhet är således ett perspektiv som är snabbt avklarat i författarnas skildring av se senaste decenniernas litteratur. Sara Lidman och Kerstin Ekmans litteratur kategoriseras under rubriken Livet utanför storstaden. Medan Lidmans litteratur benämns som nyprovinsialism, sägs det att Ekman satt Naturen i huvudrollen i sitt författarskap. 65 Vidare fokuseras kvinnotemat som bärande i Ekmans författarskap. Lidman kan förvisso kallas provinsiell i sättet att utgå från Västerbotten och den lilla människans liv, men det är en provinsialism, till vilken större politiska skeenden och allmänmänskliga sammanhang, kan kopplas, vilket inte nämns i sammanhanget. På samma vis nämns inte att Ekmans naturskildringar ofta är subtila skildringar av djupare, allmänmänskliga och idémässiga sammanhang och teman. Valet att så tydligt koppla kvinnor/kvinnligt till natur är i linje med en traditionell stereotypisering i västerländskt tänkande av kvinnligt och manligt som varandras motsatser, där män/manligt ofta förknippats med den högre stående kulturen. 66 Betoningen av Ekmans kvinnotematik förblir enbart ett tecken på särskiljandet av kvinnolitteratur från en manlig norm, då temat idémässigt inte analyseras vidare. Överhuvudtaget fokuserar betoningen av Lidmans provinsialism och Ekmans naturskildring det småskaliga i författarskapen, i stället för att se till idédebatt, politiskt och filosofiskt tänkande eller formförnyelse. 67 Isabel Allendes positionering i textens skildring av sent 1900-tal är också talande. Medan Jorge Luis Borges presenteras på sju rader och nogsamt placeras in i en allmän, latinamerikansk tradition under rubriken Det latinamerikanska genombrottet, 68 skildras hans kvinnliga dito på hälften så stort utrymme under en helt egen, separat rubrik, En våldsam vardag. 69 Om Allende sägs att hon skildrar kvinnans utsatta situation i det latinamerikanska samhället, men inget om hennes magiska realism eller andra epitet som positionerar henne i allmänna, litterära huvudfåror. I övrigt kan sägas att Danielsson och Siljeholm gjort ett delvis okonventionellt val för ett läromedel, där flertalet inte så kända manliga författarskap tas upp. Till exempel får författaren Chinua Achebe stå för den afrikanska litteratur som skildrar orättvisa mellan svarta 64 Danielsson och Siljeholm, förordet, s Danielsson och Siljeholm, s. 389ff. 66 Hirdman, 1988:3 s. 60 f. 67 Williams, s Danielsson, Siljeholm, s Ibid, s

20 och vita. 70 Författaren Nils-Aslak Valkeapää, får representera samiska levnadsvillkor gentemot det industrialiserade samhällets. 71 Båda dessa författarskaps idémässiga och politiska tendens fokuseras i porträtten. Med tanke på denna tydliga ambition att spegla ett mångkulturellt samhälles orättvisor ter sig ambitionen till ett jämställt perspektiv mellan kvinnor och män, ganska skral i bokens skildring av Från femtiotalet till i dag. I förhållande till manliga författare, är antalet kvinnliga författare och det utrymme de får en parentes, trots den aktuella tidsperiodens variationsrikedom och mångfald som Danielsson och Siljeholm i förordet säger sig grunda sitt urval på. En inte alltför långsökt tolkning hos den målgrupp boken vänder sig till, gymnasieungdomar, torde således bli att det antingen inte finns många kvinnliga författare under 1900-talets senare hälft, eller att de som finns inte kan representera de viktiga och intressanta teman och författare från olika delar av världen som Danielsson och Siljeholm, säger sig vilja återge. 72 Slutligen återstår bara en summering av fördelningen mellan kvinnor och män i den totala skildringen av 1900-talet i Språk, litteratur och samhälle. Som tabell sju visar får manliga författarskap 78,5 sidor, 79 % av de totalt 99,5 sidorna, kvinnliga författarskap skildras på sammanlagt 21 sidor, och får 21 % av utrymmet, samt 27 %, en dryg fjärdedel av männens utrymme. Av sammanlagt 47 omnämnda författare är antalet omnämnda män % - medan endast totalt sju kvinnor omnämns, 15 %, under skildringen av ett helt sekels litterära liv. Tabell 7. Antal och utrymme. Kvinnor och män i Språk litteratur och samhälle, totalt, från sekelskiftet till i dag Könsindelning Antal Procent Sammanlagt Procent författare antal sidor Omnämnda manliga författare % 78,5 79 % Omnämnda kvinnliga författare 7 15 % % Totalt ,5 100 Källa: Språk, Litteratur och samhälle (2000). Kvalitativ analys Eftersom enbart två kvinnor ansetts tillräckligt viktiga för att tas upp är det relevant att titta närmare på hur dessa författarskap placeras i tidsperioden. De två kvinnor som porträtterats är Moa Martinson och Edith Södergran. Båda dessa behandlas vid sidan av, lösryckta från de centrala, litterära huvudfårorna där manliga författarskap traditionellt varit en norm. Till exempel omnämns Moa Martinsons roman Kvinnor och äppelträd bara i en halv rad under det allmänna översiktsavsnitt som beskriver Proletärförfattarna i Sverige, 73 medan övriga, samtliga män, får en utförligare beskrivning. Till exempel beskrivs Eyvind Johnson och Harry Martinson på fyra respektive sex rader, där viktiga verk uppmärksammas och där de noggrant placeras in i ett allmängiltigt sammanhang. Författarnas formförnyande fokuseras, de beskrivs som djärvare i sitt språk än vad som varit brukligt tidigare. Trots att Moa Martinson, som vi tidigare pekat på, uppfyller alla de kriterier som utmärker de så kallade självlärda autodidakterna/proletärförfattarnas bakgrund har hon ofta positionerats vid sidan av denna historiska strömning, gentemot manliga författare. 74 I boken beskrivs proletärförfattarna så här: 70 Ibid, s Ibid, s Ibid, s Danielsson, Siljeholm, s.326 f. 19

21 På 1930-talet debuterade ett antal författare som hade en annan bakgrund och andra erfarenheter än författare brukar ha. De kom från fattiga hem / /.Proletärförfattarna skrev med utgångspunkt i sina egna erfarenheter om miljöer och händelser som de kände väl till. 75 Moa Martinson uppfyller alla dessa kriterier, men hon förnyade prosan med teman som beskrev kvinnors liv ur ett arbetarperspektiv. Det är också kvinnotemat som gjort att författarskapet i stället setts som avvikande gentemot den manliga normen i det litterära fack hon annars tillhör. 76 Så också här, Moa Martinson beskrivs följdenligt under rubriken Kvinnoliv, där författarskapet får en utförlig behandling. 77 I denna fokuseras enbart att Moa Martinson skrev om kvinnors liv, inget om hennes placering i trettiotalets litterära brytningstid eller om hennes romanteknik och nydanande sätt att föra in moderskroppen i den proletära realismen. 78 Även Edit Södergran behandlas som en avvikare - en främmande fågel i sin litterära samtid, i lärobokens skildring av författarskap under 1900-talets första hälft. Hon placeras inte in i någon allmängiltig, litterär huvudfåra. Medan författare som Birger Sjöberg och Pär Lagerkvist behandlas under rubriken Expressionism, porträtteras Edith Södergran, fristående, på inte mer än sex rader under rubriken Själens landskap. 79 Kärnan i texten väver ihop liv och dikt, hennes lungsjukdom nämns tidigt i porträttet, sättet att betona det personliga, privata är ett traditionellt sätt att beskriva kvinnor/kvinnligt, gentemot män/ manligt. 80 Vidare nämns att vissa i Södergrans samtid trodde att hon med sin speciella litterära stil rent av var sinnesjuk. Först i slutet av presentationen nämns kortfattat att författaren hade en expressionistisk stil och att hon i dag betraktas som nydanande. Porträttet kan till exempel jämföras med skildringen av Birger Sjöberg. 81 Presentationen återges på drygt 28 rader, genom en utförligare uppräkning och analys av författarens olika verk, teman och formförnyelse, utan att ett ord nämns om Sjöbergs personliga liv eller livsvillkor. Sjöberg placeras också, som sagt, nogsamt in under rubriken Expressionismen. Behandlingen av Edith Södergran är följaktligen i linje med den historieskrivning som betraktat kvinnliga författare, även de mest nydanande, som främmande fåglar, utan någon riktig hemmahörighet i samtida allmängiltiga strömningar och ismer, och där de udda kvinnorna helt enkelt inte placerats in eller brutits mot dessa allmänna litterära sammanhang där mannen varit norm. 82 Överhuvudtaget är det anmärkningsvärt att endast två kvinnor får representera den dynamiska, litterära tidsperioden från sekelskiftet till andra världskriget i Språk, litteratur och samhälle. Författarskap som Karin Boye, Agnes von Krusenstierna, Elin Wägner och Stina Aronson, för att nämna några av de mest namnkunniga, omnämns inte ens. Detta är uppseendeväckande med tanke på den omfattande forskningsinsats som gjorts sedan talet, för att skriva in delvis bortglömda eller negligerade kvinnliga författarskap under 74 Det visar inte minst Ebba Witt-Brattström i Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet, diss. Stockholm Danielsson, Siljeholm, s Williams, s Danielsson, Siljeholm, s Witt-Brattström, 1988, baksidestexten. 79 Danielsson, Siljeholm, s Hirdman nämner hur motsatspar traditionellt kategoriserat och skilt kvinnligt och manligt. Till exempel förknippas ofta manligt med offentligt och förnuft och kvinnligt med privat och känsla. Hirdman 1988:3, s 60 f. 81 Danielsson, Siljeholm, s Williams, s

22 framför allt 1900-talet, i litteraturhistorien. 83 Med tanke på denna nyskrivning hade det funnits goda chanser att beakta ett jämställdhetsperspektiv i ett läromedel skrivet så sent som Texter och tankar av Svante Skoglund Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet (1998) av Skoglund, skiljer sig i uppläggningen från såväl Den levande litteraturen och Språk, litteratur och samhälle. I stället för ett traditionellt kronologiskt upplägg är Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet tematiskt uppdelad i tre delar. Första delen beskriver seklets politiska händelser och kulturella strömningar, utan att nämna några författarskap, och är således inte aktuell i vår analys. Därefter behandlas tre olika typer av författare, i kapitlen; Förnyare, Samhällskritiker och Berättare. I bokens tredje och sista del behandlas 1900-talslitteraturen utifrån tre olika synvinklar. Författare och deras krigsskildringar fokuseras under rubriken Fasornas sekel. I Kvinnor och män är temat könsroller och sexualitet i fokus och Land och stad, behandlar spänningen mellan stad och landsbygd i litteraturen. Generellt får litterära exempel ur olika författares produktion stort utrymme. Varje kapitel avslutas med en fördjupning i ämnet kring hur eleverna kan gå vidare i sin läsning. Att bokens disposition så tydligt fokuserar tre olika typer av författarroller respektive tre teman inom 1900-talslitteraturen, gör det överskådligt att kvantitativt analysera de sex kapitlen var för sig. På det viset ges samtidigt en bild av hur författaren Svante Skoglund gjort sitt urval i den mångfacetterade 1900-talslitteraturen, några egna urvalskriterier anger författaren inte i bokens förord. Olika författarskap omnämns återkommande under bokens allmänna rubriker utan att få ett eget, mer omfattande och avgränsat, biografiskt utrymme. Ett undantag är presentationen av Ernest Hemingway som får en avgränsad sida i bokens historiska översiktsavsnitt. Olika författarskap porträtteras i stället främst genom längre litterära exempel från författarnas produktioner och i samband med det publiceras genomgående en kortare och utrymmesmässigt likvärdig bildtext, samt bild av författarna. Förutom att räkna antalet omnämnda kvinnor och män, har det således varit fruktbart att utgå från dessa så kallade författarporträtt litterära utdrag samt bildtext - för att beräkna vilket utrymme manliga, respektive kvinnliga författarskap får. Slutligen har vi räknat sidor och rader som tillägnas män och kvinnor i kapitlens historiska översiktsavsnitt. 84 Detta för att bilda oss en helhetsbild av hur bokens utrymme fördelas mellan könen och i och med det hur läroplanens värden om jämställdhet mellan könen förankras i framställningen. Kring kapitlet Kvinnor och män förs ett litet utförligare resonemang, då det är det enda kapitlet i boken med en uttalad ambition till genusperspektiv. I den mån ett kvalitativt resonemang förs, är det främst kring bokens disposition, där vi undersökt under vilka rubriker män respektive kvinnor presenteras. Däremot är det inte möjligt att göra någon utförligare, innehållsmässig, kvalitativ analys av hur män och kvinnor återges i förhållande till varandra, då bokens författarbeskrivningar genomgående är för kortfattade för en sådan. Kvantitativ och kvalitativ analys Första kapitlet i Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet har rubriken Förnyare. Det är ett ord som i sig alluderar till en traditionell litteraturhistorieskrivning där manliga författare setts 83 Till exempel Kvinnornas litteraturhistoria 1900-talet, Red. Ingrid Holmqvist, Ebba Witt-Brattström, Stockholm 1983 och Nordisk kvinnolitteraturhistoria: D. 3: Vida Världen , Red. Elisabeth Møller Jenssen, Ebba Witt-Brattström m. fl., Höganäs 1996, samt enskilda forskningsinsatser såsom t ex.witt- Brattströms tidigare nämnda Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet. 84 I första hand anger vi sidor som mått i analysen, drygt en sida och knappt en sida avrundas till en sida. 21

23 som just förnyare, medan skildringar av kvinnors verklighet ofta betraktats som avvikande från en manlig norm inom litteraturhistorien. 85 I kapitlet betraktas också få kvinnor i förhållande till män som nydanande under det litterära 1900-talet. Som tabell åtta visar får sammanlagt 25 män och nio kvinnor representera kapitlets tema. Endast två kvinnliga författare porträtteras specifikt på 3 helsidor (utdrag ur författares verk, inkluderat bild och bildtext). Av Edith Södergran, som får mest utrymme av kvinnorna i kapitlet, återges två dikter, Vierge moderne och Triumf att finnas till. Femton helsidor i kapitlet porträtterar nio manliga författare på särskild plats. Störst utrymme får Marcel Proust, vars roman På spaning efter den tid som flytt ( ), återges på tre sidor inkluderat den korta bildtexten och bilden. I kapitlets historiska översiktsavsnitt omnämns manliga författare på drygt två sidor, 79 rader, medan kvinnliga författarskap får, en dryg sida, 45 rader (en sida består av cirka 38 rader). Sammantaget får således manliga författarskap drygt 17 sidor, och kvinnliga författarskap drygt fyra sidor i kapitlet. I nästa kapitel Samhällskritiker tas totalt 26 manliga författare och 15 kvinnliga upp. Fem män porträtteras på sammanlagt 12 sidor, fyra kvinnor presenteras på 12 sidor. Mest utrymme bland männen, respektive kvinnorna får Vilhelm Mobergs Utvandrarna (1949), som citeras på sex sidor, och Majgull Axelssons Aprilhäxan (1997), som citeras på fyra sidor. I de historiska översiktsavsnitten ges män sammanlagt drygt tre sidor, 116 rader, kvinnor en knapp sida, 32 rader. Det innebär att manliga författarskap får drygt 15 sidor sammanlagt och kvinnliga knappt 13 sidor i kapitlet. Enbart antalet sidor visar en ganska, jämn fördelning mellan könen i detta kapitel, däremot finns en uppenbar skillnad mellan antalet män respektive kvinnor som får representera 1900-talets litterära samhällskritiker. Intressant är att här ges också en skildring av den svenska arbetarlitteraturen, av de så kallade autodidakterna. I den allmänna presentationen finns bland annat Moa Martinson, Harry Martinson och Vilhelm Moberg med. Men medan Harry Martinson porträtteras närmare under kapitlet Land och stad och Moberg under kapitlet Samhällskritiker, får Moa Martinsson ingen utförlig presentation förrän i kapitlet Kvinnor och män. Denna kategorisering är återigen ett exempel på den särskiljning som ofta placerat kvinnor under särskilda rubriker och utanför allmänna strömningar, där mannen varit norm och stått för det allmängiltiga inom den litteraturvetenskapliga traditionen. 86 I kapitlet Berättare omnämns inte mindre än 79 män och 21 kvinnor. Tre manliga författare får särskilt utrymme på sammanlagt 15 sidor, och två kvinnliga porträtteras, på sju sidor. Allra mest utrymme får Ernest Hemingway. Han tillägnas fem sidor, med dels novellen Katt i regn (1950), samt en fristående sida om författarskapet. Författarskapet är det enda i boken som ges så mycket avgränsat utrymme i de historiska översiktsavsnitten. Bland kvinnorna presenteras Kerstin Ekman på fyra sidor, med ett utdrag ur romanen Händelser vid vatten (1993). I de historiska översiktsavsnitten får manliga författarskap drygt tre sidor, 115 rader, och kvinnliga drygt en sida, 41 rader. Totalt ger det kvinnliga författare drygt åtta helsidor, och manliga drygt 18 sidor. Fyrtio män och 14 kvinnor omnämns i kapitlet Fasornas sekel. Porträtt av tre mäns författarskap publiceras på 13 sidor, två kvinnor presenteras på fem sidor. Mest utrymme bland männen får Erich Maria Remarque som porträtteras med ett fem sidor långt utdrag ur romanen På västfronten intet nytt (1929), Svetlana Aleksijevitj presenteras med ett utdrag ur romanen Förförda av döden (1998), på fyra sidor. 85 Williams, s. 96, visar hur bland annat Gunnar Brandell i Ny illustrerad svensk litteraturhistoria (1957) skriver om hur 1880 talets kvinnliga författare inte kan stå för självständig, förnyande bidrag. 86 Williams, s

24 I de historiska översiktsavsnitten får män drygt tre sidor, 128 rader, och kvinnor knappt en sida, 36 rader. Sammanlagt ger det män drygt 20 sidor och kvinnor knappt åtta sidor i kapitlet. Som vi nämnde inledningsvis har det varit relevant att mer utförligt analysera kapitlet Kvinnor och män med sitt uttalade genusperspektiv. Kapitlet inleds med en skildring av Förhållandet mellan könen [ ]. 87 Perspektivet övergår dock snart till en fokusering på kvinnans frigörelse inom 1900-talet och dess kvinnliga litterära förgrundsfigurer. Slående är att detta kapitel är det enda där kvinnors författarskap dominerar. Sammanlagt får 33 omnämnda kvinnor, och 15 män representera temat. Sex kvinnor och fem män porträtteras på 15, respektive 11 sidor. Mest utrymme bland kvinnorna får Inger Alfvén, med ett femsidigt utdrag ur romanen Ur kackerlackors levnad (1984), mest bland männen får Theodor Kallifatides, med ett fyrsidigt utdrag ur romanen Det sista ljuset (1995). I de historiska översiktsavsnitten får män endast, en knapp sida, 24 rader, och kvinnor knappt tre sidor, 107 rader. Detta ger sammantaget kvinnor knappt 18 sidor och män knappt 12 sidor i kapitlet. Tendensen att låta kvinnors författarskap överväga enbart i detta kapitel, Kvinnor och män, kan relateras till isärhållandets princip, den dikotomi, som finns i allt tänkande kring de bägge könen. 88 Som vi också tidigare pekat på leder detta också till att kvinnors litteratur traditionellt setts som avvikande i litteraturhistorien och även om de inlemmats i kanon, är det inte ovanligt att deras litteratur skildrats fristående, vid sidan av allmänna litterära strömningar. 89 Med andra ord, för att tala med Hirdman, mannen är normen människan - som står för det normala och allmängiltiga. 90 I slutet av kapitlet Kvinnor och män ges eleverna anvisningen att betrakta Karin Boyes dikter ur ett genusperspektiv. 91 Men trots ambitionen att föra en allmän diskussion om könsroller och sexualitet i kapitlet, är det uppenbart att det är kvinnorna som Skoglund i sitt urval ansett mest representativa för att illustrera temat. Av bokens sex kapitel är det enbart i Kvinnor och män som kvinnliga författare under 1900-talet fått ta större plats än manliga. Skoglunds ambition i detta kapitel har således varit att föra fram kvinnliga författarskap och att anta ett genusperspektiv. Moa Martinson presenteras under rubriken Pionjärer, primitivister, proletärer, men texten avser endast kvinnor. 92 I den korta författarpresentationen nämns att Martinson kvinnoporträtt var en motvikt till de manliga primitivisternas kvinnosyn, vilket är i linje med Witt-Brattströms bild av Martinson, 93 men Skoglund sätter aldrig Martinsons författarskap i samband med de manliga trettiotalsförfattarnas politiska och idémässiga sammanhang. I stället bekräftas den traditionella bilden, att kvinnogemenskapen var Martinsons bärande tema. 94 Ivar Lo- Johanssons författarskap skildras däremot under rubriken, Den svenska arbetarlitteraturen i kapitlet Samhällskritiker, där hans stora betydelse som proletärförfattare nogsamt sätts in i ett politiskt och idémässigt sammanhang. 95 Som Williams påpekat har de senaste decenniernas medvetna ambitioner att synliggöra kvinnors litterära tradition paradoxalt också medfört en risk för att kvinnliga författare ånyo behandlats vid sidan av. 96 I bokens sista kapitel Land och stad omnämns 25 manliga författare, och nio kvinnliga. Åtta män och två kvinnor porträtteras på 21, respektive sex sidor. Ulf Lundell får störst plats och han presenteras på fyra sidor, med ett utdrag från romanen Jack (1975). Louise Boije af 87 Skoglund, s Hirdman, 1988:3, s Williams s Hirdman, 1998:3, s Skoglund, s Ibid, s Witt-Brattström, Skoglund, s Ibid, s. 61 f. 96 Williams pekar på de satsningar som gjorts på att fokusera kvinnlig litterär tradition i särskilda verk, som t ex i Kvinnornas litteraturhistoria (1983) av Ingrid Holmquist och Ebba Witt-Brattström. Williams, s

25 Gennäs introduceras på tre sidor, med ett utdrag ur hennes roman Ta vad man vill ha (1998). I historiska översiktsavsnitt får män knappt tre sidor, 102 rader, och kvinnor knappt en sida, 23 rader. Sammantaget får således män knappt 24 sidor i kapitlet, kvinnor får knappt sju sidor. Som tabellen nedan visar får manliga författare 101 sidor och kvinnliga författare får 56 Antal Antal sidor - Antal sidor i omnämnanden författarporträtt översiktsavsnitt Kapitel K M K M K M Förnyare s. 15 s. 1 s. 2 s. Samhällskritiker s. 12 s. 1 s 3 s. Berättare s. 15 s. 1 s. 3 s. Fasornas sekel s. 13 s. 1 s. 3 s Kvinnor & män s. 11 s. 3 s. 1 s. Land och stad s. 21 s. 1 s. 3 s. Totalt s. 87 s. 8 s. 14 s. sidor av totalt 157 sidor. Det innebär att männen får 64 % och kvinnorna 36 %, av det totala sidantalet. Kvinnornas andel utgör 55,5 %, drygt hälften, av männens totala utrymme. Kvinnor omnämns 101 gånger, ungefär hälften så många gånger som männen som omnämns 210 gånger. Författaren Svante Skoglunds strävan att införa ett genusperspektiv i Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet begränsar sig till kapitlet Kvinnor och män, som är det enda i boken där kvinnliga författare överväger. I kapitlet antar författaren också ett särskiljande perspektiv, genom att enbart ge kvinnor stor plats här. Tabell 8. Antal och utrymme manliga respektive kvinnliga författare i Texter och tankar Litteraturen 1900-talet Källa: Texter och tankar Litteraturen 1900-talet (1998). En nyskrivning har skett inom den litteraturvetenskapliga forskningen, under de senaste decennierna, som visat att det fanns många verksamma kvinnliga författare under 1900-talet, inte minst under dess första hälft. Men dessa författarskap har ofta marginaliserats eller uteslutits ur den traditionella litteraturhistoriens kanon. Trots att andelen kvinnor är större i, Texter och tankar. Litteraturen 1900-talet än i såväl Den levande litteraturen som i Språk, Litteratur och samhälle är ändå antalet kvinnliga författarskap i bokens allmänna kapitel klart underrepresenterade och får betydligt mindre utrymme i jämförelse med de manliga. Detta visar att författaren Svante Skoglund inte integrerar sin ambition till ett genus- och jämställdhetsperspektiv i bokens helhet, utan till syvendes och sist följer ett äldre, traditionellt paradigm inom litteraturvetenskapen, där mannen är norm och får stå för det allmänmänskliga och nydanande, medan kvinnliga författare och deras teman ofta betraktats som avvikande, och behandlats vid sidan av allmänna strömningar. 24

26 Lärarintervjuerna Då resultaten från läroboksanalyserna visade på ett mycket ojämställt förhållande mellan kvinnliga och manliga författare i både antal, utrymme och framställning, har vi intervjuat tre lärare från Skellefteås lika många gymnasieskolor för att få en inblick i hur det förhåller sig i skolans vardag, där läroböckerna används. Eftersom Skellefteå är en relativt liten stad har vi av integritetsskäl låtit lärarna stå som anonymiteterna Lärare A, Lärare B respektive Lärare C. Lärare A använder i huvudsak Den levande litteraturen som kursbok, är av manligt kön och i 30-årsåldern. Han är liksom Lärare B och C relativt nyutexaminerad och har arbetat som gymnasielärare i ungefär fem år. Både Lärare B och C är av kvinnligt kön och har arbetat som lärare ungefär lika länge som Lärare A, men Lärare B är i 40-årsåldern och använder sig främst av Texter och tankar, medan Lärare C befinner sig i 50-årsåldern och arbetar framförallt med Språk, litteratur och samhälle i sin undervisning. Under de enskilda intervjuerna med respektive lärare har det varit vår avsikt att bilda oss en uppfattning om hur de aktuella läromedlen används för att förmedla kursinnehållet i Svenska B ur ett jämställdhetsperspektiv. Utifrån detta ställde vi följande frågor med efterkommande svar: 1. I läroplanen står det att skolan ska gestalta och förmedla jämställdhet mellan kvinnor och män. Hur arbetar du utifrån det som lärare? Lärare A: Jag använder mig inte av speciella teman utan försöker integrera det så naturligt som möjligt i undervisningen. Det kan t ex innebära att eleverna får lägga ett genusperspektiv i bokläsningen och fundera kring vilket kön de olika personerna i boken har, hur mycket utrymme som männen respektive kvinnorna ges samt hur de framställs. Lärare B: Jag jobbar mycket aktivt med kvinnosynen i svenskan och litteraturhistorien. Jag tycker det är jätteviktigt, särskilt med tanke på att jag bara har grabbklasser endast en av mina elever är en tjej. Arbetet för jämställdhet sker dels genom att jag lyfter fram minst en kvinnlig författare till varje epok, dels genom att jag har en ståndpunkt och verkligen vet vad jag tycker. Har man det kan man ställa rätt frågor och ge dem utmaningar som får dem att reflektera. Att knyta an t ex attityder till jämställdhet och ta tag i saker det hör till värdegrunden! Lärare C: Jag tycker frågan om jämställdhet är intressant och har inga problem att få in jämställdhetsperspektivet i undervisningen. Argumentation som ingår både i A- och B-kursen ger ett lysande tillfälle att diskutera jämställdhet, men eftersom det är mycket män i litteraturen försöker jag också få in kvinnor i undervisningen samtidigt som vi tittar på både kvinnogestalter och mansroller i texterna. Bara genom att ställa frågor kan jämställdhet medvetandegöras. 2. Är jämställdhet mellan killar och tjejer svårt att integrera i skolans vardag? Lärare A: Jag tänker på det för lite tror jag, det kommer inte naturligt för mig, utan jag måste söka möjligheter att lägga ett jämställdhetsperspektiv på undervisningen. Lärare B: Både ja och nej. Det kan vara enkelt om man vill, men det beror mycket på vilka elever man har, hur intresserade och mottagliga de är. Man måste tänka efter så det blir positivt och på rätt sätt. Om man kör för hårt kan det få motsatt effekt. Lärare C: Nej, det är det inte. Det finns gott om tillfällen där det blir naturligt. 3. Du använder ju Den levande litteraturen / Språk, litteratur och samhälle / Texter och tankar i din undervisning. Varför har du valt att arbeta med just den? Lärare A: Den levande litteraturen är jättebra på så sätt att den är lagom avancerad, har bra exempel och ger möjlighet till fördjupning. Texternas ämnen har bra relevans 25

27 och det finns informativa och trevliga videoband till olika epoker och författare. Jag har däremot inte funderat så mycket kring författarens urval av manliga och kvinnliga författare, men kan tänka mig att det är mycket manliga. Lärare B: Texter och tankar är en basbok som är väldigt överskådlig, vilket passar grabbarna som vill ha kronologi och struktur. Den innehåller ett bra urval av författare, men ur ett jämställdhetsperspektiv är den rent värdelös samtidigt som nordiska författare också saknas, vilket gör att jag kompletterar kvinnliga och nordiska författare. Viktigast är att få dem att ha lust till boken, vilket de har. Lärare C: Språk, litteratur och samhälle har en trevlig layout med bra diskussionsfrågor och arbetsuppgifter. Texterna är moderna och lagom långa. Jag har aldrig tänkt på att det är väldigt mycket män, men jag har däremot funderat kring vad det står om kvinnor respektive män. Hur framställs de? Har de lika värde? 4. Tycker du att boken lever upp till läroplanens grundläggande värden kring jämställdhet? Lärare A: Ingen aning, har som sagt inte funderat kring manligt och kvinnligt i boken. Lärare B: Nej, definitivt inte. Läroboksförfattaren har inte ens ansträngt sig för att hitta kvinnliga författare, utan har kört på de traditionella klassikerna. Lärare C: Finns det någon perfekt bok? Trots att den inte är fullständig utgör den i alla fall en bra utgångspunkt. Hur man sen använder den beror på ens eget intresse. 5. Hur använder du boken tillsammans med eleverna? Lärare A: Den är användbar på många sätt. Ibland använder vi den som referenslitteratur, ibland till specifika genomgångar eller rent praktiskt t ex genom bokläsning. För att få in ett jämställdhetsperspektiv använder jag den sällan i den vanliga epokbeskrivningen, där jag försöker lyfta fram skillnader i mannens respektive kvinnans roll under epoken. Det händer att jag använder kompletterande material för att få in andra texter än de som hör till Den levande litteraturen. Lärare B: Eleverna får välja hur vi ska lägga upp kursen och eleverna har valt att läsa kronologiskt från längst bort i historien till nu. Jag försöker dock att variera arbetssätten för varje epok. Målen är att de ska få grepp om författarskapen och texterna, att de ska förstå. Lärare C: Boken används i grupparbeten, för högläsning, i diskussioner och för uppgifterna, men även om det kanske är den boken jag använder mig mest utav kompletterar jag med många olika läroböcker beroende på klassens behov. På vår skola delas inte en enda bok ut till eleverna som lärobok och ses som kursbok, utan de får låna olika böcker eftersom. Vi plockar liksom godbitarna ur olika böcker. Jag vill alltid göra eleverna uppmärksammade på kvinnans respektive mannens roll i epoken och de får ofta göra jämförelser med dagens samhälle. 6. Hur upplever eleverna boken? Har någon av dem uppmärksammat att huvuddelen av författarna är män? Lärare A: Eleverna tycker att den är modernare än andra böcker. Trevlig, bra utformning på texterna och fina bilder. Vit fräsch utsida. Nyare, inte gammal och stel. Ingen har vad jag vet uppmärksammat att majoriteten är män. Lärare B: Jag skulle tro att eleverna tycker att den är rätt bra. Ingen har sagt något negativt om den, vilket brukar betyda att de tycker att boken i fråga är helt okej. Från början var det ingen som tänkte på att det saknas kvinnliga författare i de flesta avsnitt, men eftersom jag poängterat det så många gånger, uppmärksammar de nu det på egen hand. 26

28 Lärare C: De flesta elever tycker bra om den, utom vissa som vill ha mer detaljerade texter. Tjejerna, som genom skolan blivit medvetna, reagerar nästan alltid på mansdominansen i litteraturen. Men medan många av dem har börjat ta för sig glöms många osäkra pojkar bort. Även pojkar behöver prata om mansrollen, hur den är idag och hur den framställs i litteraturen. 7. Har du märkt någon skillnad i hur killarna respektive tjejerna upplever innehållet? Lärare A: Nej, inte alls. Jag undrar om tjejerna verkligen tänker på att läsupplevelserna från läroboken oftast bygger på manliga författare och erfarenheter, eftersom det förmodligen varit så hela deras skoltid. Ändå är det fler tjejer som läser kvinnliga författare när de får chansen att välja. Vet inte varför, om det handlar om identifikation eller om det är böckernas ämnen som intresserar. Lärare B: Eftersom jag bara undervisar en enda tjej kan mitt svar att tjejen är mycket positivt inställd och slukar texterna samtidigt som killarna är duktiga, men har en viss attityd inte ses som representativt för könen. Men jag tror att det för tjejer är mycket mer naturligt att läsa manliga texter än det är för killar att läsa kvinnliga texter. Jag upplever det som helt okej för tjejer att läsa både manliga och kvinnliga författare, medan killar har lättare för att ta till sig texter skrivna av manliga författare och reagerar på något vis om texten är skriven av en kvinnlig författare. Lärare C: Jag har ingen känsla av att läsupplevelsen är så uppdelad och enkelriktad. Eftersom jag blandar manligt och kvinnligt så pass tror jag inte att det är någon skillnad. I skolans värld finns idag en hög grad av medvetenhet, men det är viktigt att i all jämställdhetsanda inte glömma bort att även pojkar behöver prata om mansrollen, hur den är idag och framställs i litteraturen. Många flickor har börjat ta för sig, men många osäkra pojkar glöms bort. 8. Tror du ojämställdheten i läroboken påverkar eleverna i deras identitetsbildning och utveckling till den person de är och vill vara? Lärare A: Jag vet inte tror att det tåls att fundera kring. Lärare B: Ja, det tror jag absolut. Trots att eleverna har blivit mycket mer medvetna om föreställningar kring manligt och kvinnligt och att vi inte är jämställda, reflekterar de ändå inte över bilderna i läroboken som styrker de stereotypa uppfattningarna om kvinnor och män. Lärare C: Ja, det tror jag. I och för sig får de mycket med sig hemifrån, de ser hur mamma och pappa gör (vem diskar, vem lagar bilen osv.), men det är klart att litteraturen bekräftar och förstärker invanda mönster. Jag har inte tänkt på det medvetet. 9. Tror du att du får veta vad de tycker? Lärare A: Ibland, inte alltid. Definitivt när det är en tråkig bok. Men jag har aldrig tänkt på att frågat dem. Lärare B: Ja, om åsikterna kring upplägg etc. Men det är svårt för eleverna att reflektera över genusperspektivet i boken. Lärare C: Eftersom jag tar in så många böcker upplever de inte att de har bara en och kommenterar sällan böckerna. 10. Utifrån ett jämställdhetsperspektiv vad har du för önskemål på läromedel? Lärare A: Det skulle vara roligt att uppmärksamma fler kvinnor i den litterära kanon, men också i olika temaavsnitt. Men för att lärare ska tänka på jämställdheten när de 27

29 väljer lärobok tror jag vi måste bli mer förankrade i tänket kring det, samt att boken måste vara minst lika bra som andra böcker på sånt som upplägg, uppgifter och utformning om den ska komma att användas. Eftersom vi får in provexemplar på nya läroböcker går det ju också att bilda sig en uppfattning om en bok innan den köps in, vilket är bra. Lärare B: Bristerna i befintliga läromedel är ju i första hand att nästan bara manliga författarskap tas upp. Det ultimata vore en stor bok med verkligen ett stort urval av både manliga och kvinnliga författare, en grundläggande historisk epokbeskrivning, ett bra urval av texter kopplade till författarna, förlag på filmer, arbetsuppgifter samt en massa uppslag över hur man kan arbeta med epoken gärna i två varianter, en komplett bok för läraren och en anpassad för eleverna. Bokförlagen skickar ibland ut enkäter kring läromedel, men man vet inte hur mycket de egna svaren påverkar. Innan man köper in en ny bok har man alltid möjlighet att studera ett provexemplar för att bilda sig en uppfattning, men som det är nu finns det ingen bok med precis allt man önskar. Lärare C: Ett rikt utbud av kvinnliga författare än naturligt att önska, men jag kompletterar alltid för att få med det jag vill ha. Biblioteket är fullt av böcker och utgör goda möjligheter! Jag tror inte att den perfekta läroboken finns, det är ju så många perspektiv som man ska lägga på undervisningen. I provexempel på läroböcker, som man också får ge ett omdöme, finns ju möjligheten att bilda sig en uppfattning, men man är ju olika som personer, vad man gillar, varför jag tror vi behöver ett brett utbud att plocka bland. 11. Tror du att ditt eget kön påverkar din gestaltning och förmedling av jämställdhet i undervisningen? Lärare A: Det kan vara skillnad i hur jämställdheten gestaltas och integreras beroende på om man är manlig eller kvinnlig lärare, men jag tror inte att det har betydelse eftersom vi alla är uppfödda på samma traditionella material. Lärare B: Ja, det tror jag. Eftersom vi har olika erfarenheter påverkas vi till olika syn på saken, även om inget är bättre eller sämre. Lärare C: Ja, det tror jag faktiskt. Däremot inte sagt att en man är olämplig. Det handlar om mognad och erfarenheter, kvinnor har ofta blivit bemötta av någon härskarteknik. Det sitter inte i könet, många män är mycket medvetna, men kvinnor har kanske fler erfarenheter som ofta gör dem mer medvetna. Jag önskar att vi inte skulle bemöta varandra som du är Kille, du är Tjej, utan som du är Människa. Analys Trots att tre lärare inte är representativa för att dra några generella slutsatser om manliga respektive kvinnliga lärare, finns det en del intressanta olikheter i den manliga respektive de kvinnliga lärarnas svar som kan vara intressanta att lyfta fram. Den första tydliga skillnaden är att de kvinnliga lärarna inte upplever det som något problem att integrera och gestalta jämställdheten, medan det för den manliga läraren inte är något som kommer naturligt, även om han på olika sätt arbetar med att förmedla värdet. Den manliga läraren är även, till skillnad mot sina kvinnliga kollegor, inte särskilt medveten om läroböckernas bristande jämställdhet, vilket också speglas i en omedvetenhet hos den manliga lärarens elever och en klar medvetenhet i de kvinnliga lärarnas. Det säger oss att läraren faktiskt har en god möjlighet att förankra värden i sina elever. Vidare är det också bara de kvinnliga lärarna som tror att den manliga dominansen och de stereotypa framställningarna av kvinnor och män i litteraturen påverkar eleverna i tänkandet 28

30 kring manligt, kvinnigt och jämställt, vilket forskare som Westman Berg 97 och Göthlund 98 bekräftar som en realitet. Intressant är också det faktum att bara det är den manliga läraren som inte tror att hans eget kön påverkar gestaltningen och förmedlingen av jämställdhet, eftersom han menar att vi alla är uppfödda på samma traditionella material. De kvinnliga lärarna som är av annan åsikt menar istället att trots att vi föds lika, skaffar vi oss som kvinnor respektive män olika erfarenheter som gör att begreppet väcker olika känslor hos oss som individer och lärare, vilket påverkar arbetet för jämställdhet. Något som talar emot de kvinnliga lärarnas mening, är att det i vår undersökning är de kvinnliga läroboksförfattarna till läroboken Språk, litteratur, samhälle, som i största grad uteslutit de kvinnliga författarna från 1900-talets litterära kanon. Samtliga fyra författare till läroböckerna och de tre lärarna vi intervjuat är naturligtvis för få för att visa på några mer generella tendenser i hur kvinnor respektive män hanterar jämställdhet, men vår undersökning pekar åtminstone på att känslan för jämställdhet snarare är förankrad på individnivå än i känslan av att vara kvinna eller man. Slutdiskussion Resultaten från både litteraturstudien och lärarintervjuerna visar på klara tendenser vad det gäller litteraturundervisningens förutsättningar ur ett jämställdhetsperspektiv. Det är motstridiga bilder som ges av litteraturhistorien i läroböckerna respektive i lärarnas undervisning. Den litterära kanon läroboksförfattarna sällat sig till, ligger långt ifrån den bild av 1900-talets litteraturhistoria som förmedlas på Skellefteås gymnasieskolor. Läroböckerna svarar dåligt mot alla de mål och värden lärarna ska arbeta efter, varför lärarna tvingas använda kompletterande material för att kunna arbeta efter läroplanens målsättningar. Trots motstridiga resultat svarar de ändå väl mot frågeställningarna i syftet. Läroplanens grundläggande värde om jämställdhet mellan kvinnor och män omsätts i läroböckerna i princip inte alls, medan det råder en medvetenhet bland lärarna om böckernas brister vad det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket leder till ett begränsat inflytande på undervisningen från läroböckernas sida. Olika slumpfaktorer påverkar alltid en undersöknings resultat. Att Lärare A och B ville intervjuas på sin arbetsplats, medan Lärare C ville intervjuas i hemmet, kan således ha påverkat resultatet i viss mån. Överlag tror vi dock att vi i vår undersökning uppnått en relativt hög reliabilitet. 99 Huruvida en undersökning baserad på endast tre läroböcker och tre informanter kan ge tillförlitliga resultat är däremot inte lika självklart. Men då de tre läroböckerna används frekvent i flertalet klasser vid Skellefteås tre gymnasieskolor och de intervjuade lärarna kan sägas representera inte bara sig själva utan också arbetslaget och den rådande kulturen på skolan, anser vi underlaget representativt för litteraturundervisningens förutsättningar på skolorna. Naturligtvis hade också ett elevperspektiv på läroböckerna och litteraturundervisningen varit önskvärt i analysen, men ett forskningsarbete innebär alltid begränsningar och vi valde av olika anledningar framför allt tidsbrist och utrymmesskäl att koncentrera undersökningen på valda delar. Metoden att räkna hur många rader och sidor kvinnliga respektive manliga författare tilldelats i läroböckerna, för att belysa förhållandet mellan dessa, är i sig ett isärskiljande vilket jämställdhetsprincipen vänder sig emot. Men för att tydliggöra och lyfta fram det orättvisa förhållandet i antal och utrymme har detta varit nödvändigt. Att noggrannare analysera hur de manliga respektive kvinnliga författarna framställts hade kunnat vara ett sätt 97 Westman Berg, Karin, Litteraturvetenskap och könsrollsvärderingar, i Westman Berg, s Göthlund, Anette, Bilder av tonårsflickor Om estetik och identitetsarbete, diss. Linköping, Linköping 1997, s. 187 f. 99 Conny Svenning definierar begreppet reliabilitet som undersökningsresultatens tillförlitlighet. Svenning, Conny, Metodboken, Lund 2000, s

31 att komma från särskiljandet, men då författarporträtten är relativt sparsamma i sitt omfång i både Språk, litteratur & samhälle och Texter och tankar ansåg vi dem inte vara hållbara som underlag till analysen. Utifrån undersökningens förutsättningar och ramar ser vi därför undersökningens validitet 100 som tillfredsställande. Några generella slutsatser om svenska skolans läroböcker i litteraturvetenskap eller om de svenska litteraturvetenskapslärarnas arbete med att förankra jämställdhetsperspektivet i sin undervisning kan inte dras. Trots det visar analysen hur jämställdheten är förankrad i de aktuella läromedlen i litteraturvetenskap samt i de intervjuade lärarnas undervisning. Traditionell kanon får betydelse för skolans elever Som de ovanstående avsnitten illustrerar pekar resultaten från läroboksanalyserna undantagslöst på samma sak; kvinnliga författare marginaliseras och utsorteras i läroböckerna till förmån för manliga författarskap. Resultaten är dessvärre inte särskilt förvånande, då läroboksförfattarna osjälvständigt och helt i linje med sina föregångare, följt den konservativa riktning som Williams tydligt medvetandegör i sin studie. Den tradition av nästan enbart manliga författare och manliga verk, som Williams visar är genomgående i den vedertagna litteraturhistorieskrivningen, har ett starkt fäste även i skolans litterära översiktsverk, där manliga författare genomgående ges betydligt större uppmärksamhet i både antal och utrymme. Männen fungerar vidare som norm, vilken efter både manliga och kvinnliga författare värderas och bedöms. Viktigt är också att manligt och kvinnligt isärhålls tillförmån för de manliga författarna, som i och med det inte bara får förmånen att utgöra huvudfåran i litteraturhistorieskrivningen, utan också får representera hela epokbeskrivningar utifrån manliga intressesfärer. Liksom Williams studie bygger som bekant också vår analys på Hirdmans teori om ett genuskontrakt mellan könen, som styrs av de bärande principerna mannen som norm till en underordnad kvinna samt särskiljande av manligt och kvinnligt. Att det är ett väl förankrat mönster, bestämt och godkänt av både kvinnor och män, hindrar inte att båda könen drabbas av systemets negativa konsekvenser. Då forskning visar att skolans läroböcker har betydelse för hur killar och tjejer uppfattar sig själva som individer, män respektive kvinnor, rimmar resultaten mycket illa med läroplanens definition av en jämställd skola, där varje elev ska få möjlighet att finna sin unika egenart och en trygg identitet utifrån den individ de är och inte utifrån det kön de fötts med. 101 Forskning säger att framförallt tjejerna/kvinnorna påverkas negativt av läroböckernas traditionella innehåll. Westman-Berg visar i sin forskning hur den manliga dominansen i litteraturen underminerar de kvinnliga elevernas självidentifikation, självtillit och självförverkligande, eftersom de inte känner igen sig i de kvinnostereotyper de möter hos de dominerande manliga författarna. Hon skriver att det gör dem osäkra att aldrig se sig själva och sina egna erfarenheter avspeglade och bekräftade i litteraturen och att de istället förväntas identifiera sig med maskulina erfarenheter och tankegångar, som presenteras som om de vore allmänmänskliga. 102 Litteraturen blir vare sig motiverande eller intresseväckande. Anette Göthlund menar också att samhället och skolan producerar motstridiga kvinnliga förebilder eftersom kvinnor lär sig idealisera manlighetens norm, samtidigt som de måste ta avstånd från traditionella, kvinnliga och stereotypa förebilder. Unga kvinnor lär sig således att hålla distans till och nedvärdera det traditionellt kvinnliga - där kvinnan framställs som underordnad - samtidigt som de tar in stereotyperna och påverkas. De vill framstå som kvinnliga subjekt med manliga egenskaper. De intar en dubbel position. Detta skapar en 100 Enligt Svenning innebär undersökningens validitet att man mäter det man avser att mäta. Svenning, s Lpf 94, s Westman Berg, s

32 konflikt i flickornas identitetsskapande. Ambivalensen i självrepresentationen skapas genom att bilderna av det traditionellt kvinnliga är så många. 103 Trots att också de manliga eleverna påverkas av läroböckernas innehåll är det inte enbart av negativ natur för dem. Tvärt om stärks ofta deras självtillit och identitet som man-människa då de blir medvetna om att deras egna individuella erfarenheter har värde i den allmänna diskussionen. Av destruktiv karaktär är däremot tendensen till stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt, eftersom eleverna ständigt möter dem i läroböckerna. 104 En av informanterna uppmärksammade också att bilden av den manliga identifikationen heller inte fått någon nyskrivning, vilket också skapar en osäkerhet bland många killar i gymnasieskolan. Dessvärre, vilket också åskådliggör att det inte enbart är den gymnasiala skolans problem, visar forskning dessutom att samma mönster i litteratur och läroböcker går igen redan på förskolenivå. Faktum är att det redan i bilderböckerna fastställs att männen och pojkarna är norm, eftersom huvudpersonerna i princip alltid är av manligt kön. Traditionen med mannen som norm i litteraturen är således välförankrat i elevernas litteratursyn då de kommer till gymnasiet, vilket får till följd att litteraturöversikterna i läroböckerna enbart förstärker och bekräftar den bild av dem som killar respektive tjejer som de redan har och detta i den känsliga identitetssökande period som gymnasietiden ofta innebär. Att gymnasieskolan som bedriver all undervisning utifrån Lpf 94, där det uttryckligen står att skolan ska förmedla och gestalta jämställdhet mellan kvinnor och män, inte använder sig av andra läromedel som på ett bättre sätt uppfyller dessa krav, är anmärkningsvärt. Orsakerna till detta är sannolikt flera men står delvis att finna i skolsystemets uppbyggnad och historik. Skolan var från början nämligen bara till för killar och unga män. Det var först efter andra världskriget man kan börja tala om en utbildning för alla där också unga kvinnor var välkomna att studera på gymnasiet. Men trots tillträde för kvinnorna var gymnasierna en mansdominerad värld där majoriteten av elever, lärare, rektorer, utbildningsministrar och läroboksförfattare var män. Även om det fanns ett intresse bland tjejer att läsa om och av kvinnor och att vissa skolor till följd av detta lade till en del kvinnliga författare i litteraturundervisningen, skedde överlag ingen stor förändring. Brink har visat att inte ens när massrekrytering av kvinnor började ske till gymnasierna, flickläroverken, förändrades den patriarkaliska författarhierarkin i gymnasiets litterära kanon. 105 Det är mönster som vi är bekanta med än i dag, då litteratur skriven av kvinnor fortfarande har en förhållandevis liten plats i dagens svenskundervisning. Medvetna lärare Svaren som gavs i intervjuerna skiljer sig på många sätt från den bild av skolans litteraturhistoria som ges i de läroböckerna vi analyserat. Lärarna är helt enkelt betydligt mer medvetna om jämställdhetsbegreppets värde än vad läroboksförfattarna är, vilket väcker misstanken om att författarna enbart tittat på kursplanerna då de skrivit böckerna och glömt bort den viktiga läroplanen. De tre lärarna vi intervjuat är däremot väl förankrade i läroplanens olika värden, vilket visar sig i både synsätt och metod. Alla arbetar aktivt under lektionerna för att medvetandegöra ojämställda förhållanden mellan kvinnor och män, samt för att motverka den idag rådande ojämställdheten. Som den allra första läroboken i ämnet, Genus hur påverkar det dig?, visar prov på, har den samhälleliga debatten kring genus och jämställdhet inte bara teoretiskt klivit innanför skolans dörrar, utan den finns där implicit i det vardagliga arbetet. Det betyder att även om läroböckerna i litteraturvetenskap inte alls lever upp till läroplanens värde om jämställdhet mellan könen, så strävar lärarna i sitt arbete i skolan efter det. Skolan och lärarna är med andra ord betydligt modernare och mer nydanande 103 Göthlund, Anette, s 187f. 104 Westman Berg, Karin, Litteraturvetenskap och könsrollsvärderingar, i Westman Berg, s Brink, s

33 än den litterära kanon och de traditionella litteraturhistorieskrivarna, vilket får till följd att läroböckernas ställning i skolan kanske inte är så stark som den allmänna uppfattningen kanske gör gällande. För att läroböckerna fortsättningsvis ska matcha lärarnas och elevernas behov och kunna påverka innehållet i undervisningen måste de till skillnad från idag svara upp både till skolans mål och till skolans värden. Först då kan skolan och dess läroböcker stödja elevernas utveckling och identifikation på ett positivt sätt ur ett jämställdhetsperspektiv. Egna funderingar Eftersom vi själva läst litteraturvetenskap på gymnasienivå blev vi inte särskilt förvånade när vi analyserade läroböckerna, då samma mönster figurerat även i våra läroböcker under vår gymnasietid. Däremot var kvoten män betydligt större än vi innan analysen föreställt oss. Positivt överraskade blev vi över det jämställdhetsarbete som trots allt förekom inom skolans litteraturundervisning. De erfarenheter vi som blivande lärare tar med oss från denna analys, är en medvetenhet över de faktiska förhållandena i litteraturvetenskapens översiktsverk, samt de praktiska förslag och exempel lärarna vi intervjuade gav, om hur man som lärare kan arbeta med jämställdhet inom litteraturundervisningen. Ämnet är dock långt ifrån uttömt på forskningens område. En liknande undersökning med ett elevperspektiv på upplevelsen av de litterära översiktsverk som används i skolan, skulle vara givande för det fortsatta jämställdhetsarbetet i skolan. 32

34 Referenser Internetkällor Kulturföreningen Yelah. Hämtad Myndigheten för skolutveckling. Hämtad Myndigheten för skolutveckling. Hämtad Regeringskansliets hemsida. Hämtad Skolverkets hemsida. Hämtad Uppsala Universitet. Hämtad Tidskriftsartiklar Hirdman, Yvonne, Genussystemet reflexioner kring kvinnors sociala underordning, Kvinnovetenskaplig tidsskrift 1988:3, s Wright, Moira von, Genus och fysik, Om jämställdhet i läroböcker, Utbildning och demokrati 1998:3, s Litteratur Brink, Lars, Gymnasiets litterära kanon, diss. Uppsala, Uppsala Danielsson Anita, Siljeholm Ulla, Språk, litteratur & samhälle, Stockholm Eduards, Maud (red), Kön, makt, medborgarskap. Kvinnan i politiskt tänkande från Platon till Engels, Stockholm Göthlund, Anette, Bilder av tonårsflickor Om estetik och identitetsarbete, diss. Linköping, Linköping Hirdman, Yvonne, Genus - om det stabilas föränderliga former, Malmö Jansson, Ulf, Den levande litteraturen, Stockholm

35 Josefson, Helena, Genus hur påverkar det dig?, Stockholm Kulick, Don, Inledning, Från kön till genus: Kvinnligt och manligt i ett kulturellt perspektiv, ed. Kulick, Don, Stockholm Kvale, Steinar, Den kvalitativa forskningsintervjun, Lund Kvinnornas litteraturhistoria 1900-talet, Red. Holmqvist, Ingrid, Witt-Brattström, Ebba, Stockholm Lundgren Gottlin, Eva, Kön eller genus?, Göteborg Marklund, Liza och Snickare, Lotta, Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra, Stockholm Nordisk kvinnolitteraturhistoria: del 3: Vida Världen , Red. Møller Jenssen, Elisabeth, Witt-Brattström, Ebba, m.fl., Höganäs Nordlund, Anna, Selma Lagerlöfs resa genom den svenska litteraturen , diss. Uppsala, Stockholm/Stehag Skoglund, Svante, Texter och tankar talslitteraturen, Malmö Svaleryd Kajsa, Genuspedagogik, Stockholm Svenning, Conny, Metodboken, Lund Weiner, Gaby och Berge, Britt-Marie, Kön och kunskap, Lund Westman Berg, Karin, Textanalys från könsrollssynpunkt, Stockholm Williams, Anna, Stjärnor utan stjärnbilder. Kvinnor och kanon i litteraturhistoriska översiktsverk under 1900-talet, Stockholm Witt-Brattström, Ebba, Moa Martinson. Skrift och drift i trettiotalet, diss. Stockholm