Jämförelse av effektivitet och farmakologiska skillnader på gonadotropiner för kontrollerad ovarie-stimulering vid provrörsbefruktning

Transkript

1 Examensarbete Jämförelse av effektivitet och farmakologiska skillnader på gonadotropiner för kontrollerad ovarie-stimulering vid provrörsbefruktning Follitropin alfa vs högrenat menotropin Författare: Linda Svensson Handledare: Marlene Norrby Termin: VT19 Ämne: Farmaci Nivå: Grundnivå Kurskod: 2FA01E

2 Jämförelse av effektivitet och farmakologiska skillnader på gonadotropiner för kontrollerad ovarie-stimulering vid provrörsbefruktning Follitropin alfa vs högrenat menotropin Linda Svensson Examensarbete i Farmaci 15 hp Filosofie kandidatexamen Farmaceutprogrammet 180 hp Linnéuniversitetet, Kalmar Handledare Marlene Norrby Inst. Kemi och biomedicin Forskningsingenjör Linnéuniversitetet SE Kalmar Examinator Kjell Edman Inst. Kemi och biomedicin Universitetslektor Linnéuniversitetet SE Kalmar SAMMANFATTNING Bakgrund: Det finns många orsaker till ofrivillig barnlöshet men tack vare nya tekniker har det blivit möjligt att få barn för många. Först och främst är det in vitro fertilisering (IVF)- / Intracytoplasmatisk spermieinjektion (ICSI)-behandlingar genom kontrollerad ovariestimulering (COS) av gonadotropiner som har ökat möjligheten att få flera ägg för att öka chansen att få en lyckad graviditet. Under de senaste årtiondena har en markant utveckling gjorts inom gonadotropins område från urin extraherade gonadotropiner till rekombinanta gonadotropiner. De två välstuderade och mest använda gonadotropinerna för COS vid IVF/ICSI är högrenat humant menopausalt gonadotropin (HP-hMG) och rekombinant humant follikelstimulerande hormon (r-hfsh, follitropin alfa). Syfte: Syftet med föreliggande arbete var att jämföra effektivitet och farmakologiska skillnader på Menopur (HP-hMG) och GONAL-f (r-hfsh) för COS vid IVF/ICSI-behandling. Metod: Denna litteraturstudie byggde på vetenskapliga artiklar, som söktes fram via PubMed, Webb of Science. Fem kliniska studier, vilka främst fokuserade på effektiviteten och farmakologiska skillnader av två gonadotropinpreparat (r-hfsh och HP-hMG) för COS vid IVF/ICSI, granskades närmare. Resultat: Granskningen visade att resultatet med avseende på pågående graviditetsgrad är jämförbart mellan HP-hMG och follitropin alfa oavsett fast eller flexibel dos både med GnRH-agonist- och antagonistprotokoll. Resultat med avseende på farmakologiska skillnader för COS visade att antalet erhöllna oocyter och progesteronnivån var signifikant högre hos r-hfsh-gruppen. Däremot var serum E2- nivån signifikant högre hos HP-hMG-gruppen medan serum LH-nivån var liknande i båda grupperna. Slutsats: Utifrån denna litteraturstudie demonstrerades icke-inferioritet med avseende på den pågående graviditeten för HP-hMG jämfört med r-hfsh. Men det fanns tydligt farmakologiska skillnader för COS mellan dessa två gonadotropinpreparat exempelvis serum E2-nivå, progesteronnivå och antal erhöllna oocyter. Detta skulle kunna bero på att LH-aktivitet spelade en viktig roll både för att optimera kvalitet och utvecklingspotential hos oocyterna. r-hfsh är rekombinant och därmed kan tillverkas oberoende av tillgång på humant material. Detta bör på längre sikt innebära att tillverkningskostnaderna minskar och att preparatet blir billigare samt mera tillgängligt för patienterna. Då effekten mellan preparaten i denna studie inte tycks skilja sig åt i någon högre utsträckning kanske framtida investeringar skulle sikta på att försöka utveckla effektivare r-hfsh-preparat. Dessutom bör större kunskap om betydelsen av de olika farmakologiska profilerna av dessa två gonadotropiner med avseende på reproduktiva resultat utredas genom ytterligare undersökningar i större effektstudier. Ur ett kliniskt perspektiv bör mer forskningsfokus läggas på att undersöka behandlingsprotokoll som förbättrar oocytkvaliteten och kliniska utfall istället för att maximera antalet erhållna oocyter. 1

3 SUMMARY Background: There are many causes for involuntary infertility but thanks to new technologies it became possible to have children for many couples. First of all, there are in vitro fertilization (IVF) / intracytoplasmic sperm injection (ICSI) treatments through controlled ovarian stimulation (COS) of gonadotropins to get multiple eggs to increase the chances of having a successful pregnancy. In recent decades, a marked development has been made within gonadotropins area from urine extracted gonadotropins to recombinant gonadotropins. The two well-studied and most widely used gonadotropins for COS in IVF / ICSI are highly purified human menopausal gonadotropin (HP-hMG) and recombinant human follicle stimulating hormone (r-hfsh, follitropin alfa). Purpose: The aim of this work was to compare efficacy and pharmacological differences on Menopur (HP-hMG) and GONAL-f (r-hfsh) for COS in IVF / ICSI treatment. Method: This work was based on scientific articles, which were searched through PubMed and Web of Science. Five clinical studies, which focused mainly on the efficacy and pharmacological differences of two gonadotropin preparations (r-hfsh and HP-hMG) for COS in IVF / ICSI, were reviewed. Result: This work showed that the result of the ongoing pregnancy rate was comparable between HP-hMG and r-hfsh regardless of fixed or flexible dose on these two preparations in both GnRH agonist- and antagonistprotocols. The result of pharmacological differences for COS was that the number of oocytes obtained and the progesterone level was significantly higher in the r-hfsh group. In contrast, the serum E2 level was significantly higher in the HPhMG group whereas both groups showed similar serum LH levels. Conclusion: Based on this literature study, non-inferiority was demonstrated with respect to the ongoing pregnancy of HP-hMG compared to r-hfsh. However, there were clearly pharmacological differences for COS between these two gonadotropins, for example serum E2 level, progesterone level and the number of oocytes obtained. This may depend on that LHactivity played an important role both in optimizing the quality and development potential of the oocytes. r-hfsh is recombinant and thus can be manufactured independently of supply of human material. In the future this should probably lead to the preparation becoming cheaper and more accessible to the patients, and therefore investments should probably aim at increasing the efficiency of r-hfsh since in this study the effect does not seem to distinguish between the preparations to any greater extent. Additionally more profound knowledge of the importance of the different pharmacological profiles of these two gonadotropins with regard to reproductive results should be further investigated by even greater efficacy studies. From a clinical perspective, more reseaches should focus om examining treatment protocols that improve oocyte quality and clinical outcomes instead of maximizing the number of oocytes obtained. 2

4 FÖRORD Detta examensarbete ingår i Farmaceutprogrammet, 180 högskolepoäng vid Linnéuniversitetet i Kalmar. Arbetet omfattar 15 högskolepoäng och genomfördes under den första perioden av vårterminen 2019 i 10 veckor. Jag vill tacka min handledare Marlene Norrby för goda råd och vägledning under arbetets gång. Kalmar, Linda Svensson 3

5 INNEHÅLLSFÖRTECKNING FÖRKORTNINGAR..5 INTRODUKTION Infertilitet Kvinnlig reproduktion Äggcellen och dess utveckling (oogenesen ) Kvinnliga könshormoner Hormonell kontroll av äggstockarnas funktion Menstruationscykeln med avseende på plasmakoncentration av hormoner, händelser i äggstockar Assisterad reproduktionsteknologi IVF (In vitro-fertilisering) & ICSI (Intracytoplasmatisk spermieinjektion) IVF-behandlings- steg och -protokoll ( GnRH agonist vs. antagonist) Gonadotropinbehandling Historiska perspektiv vid gonadotropinutveckling Follitropin alfa (r-hfsh, GONAL-f ) vs Högrenat menotropin ( HP-hMG, Menopur ) 13 SYFTE...16 MATERIAL OCH METODER...17 RESULTAT...19 Studie Studie Studie Studie Studie Sammanfattning av studiernas resultat..34 DISKUSSION.35 SLUTSATS.38 REFERENSER..39 4

6 FÖRKORTNINGAR APT CHO CI COC COH COS E2 FSH GnRH hcg HP-hMG ICSI ITT IVF LH NNT OR PCOS PMSG PP PR r-hfsh RR ufsh ZP All-patients-treated population Ovarieceller från kinesisk hamster Konfidens intervall Cumulus-oocyte komplex Kontrollerad ovariehyperstimulering Kontrollerad ovariestimulering Östrogen (Östradiol) Follikelstimulerande hormon Gonadotropin frisättande hormon Humant koriongonadotropin Högrenat humant menopausalt gonadotropin Intracytoplasmatisk spermieinjektion / mikroinjektion Intention-to-treat analys In vitro fertilisering Luteiniserande hormon Number needed to treat Odds ratio Polycystiskt ovarialsyndrom Pregnant mare serum gonadotropin Per-protokol Graviditetsgrad (preganancy rate) Rekombinant humant follikelstimulerande hormon Relativ risk Urinextraherat follikelstimulerande hormon Zona pellucida 5

7 INTRODUKTION 1.Infertilitet Enligt vårdguiden definieras ofrivillig barnlöshet som när man har försökt att få till en graviditet i mer än ett år. Det finns många olika orsaker till ofrivilliga barnlösheter och det finns också olika behandlingsalternativ beroende på den bakomliggande orsaken. Enligt statistik kan orsakerna beskrivas som: I ungefär en tredjedel av fallen beror barnlösheten på kvaliteten hos spermierna. Problem med livmodern och äggen upptäcks hos en tredjedel medan hos den sista tredjedelen hittar läkaren ingen förklaring (1). När barnlösheten beror på spermierna, kan det bero på att de inte fungerar som det ska, är för få eller så finns det inte några spermier alls. Detta i sin tur kan bero på en eller flera orsaker. Till exempel, infektion i bitestikeln som orsakas av gonorré eller klamydia, testiklar som inte kommit ner i pungen, påverkan av exempelvis strålning, cellgifter eller anabola steroider eller ett medfött sjukdomstillstånd som Klinefelters syndrom (1). Barnlöshet som beror på problem med ägglossning eller förändringar i äggledare eller livmoder kan också ha en eller flera orsaker. Till exempel, ingen ägglossning på grund av polycystiskt ovarialsyndrom (PCOS), äggledarna fungerar dåligt efter infektion som klamydia eller gonorré. Andra orsaker kan vara, sjukdomen endometrios, påverkan av strålning, cellgifter eller anabola steroider, att ha polyper eller muskelknutor i livmodern eller livmoderhalsen. Vidare påverkas ägglossning av kroppsvikt och ett medfött sjukdomstillstånd som Turners syndrom (1). Fertilitetsförmåga minskar med ålder hos kvinnor, från 35 år sjunker fertiliteten rejält och efter år blir det oftast mycket svårt att få barn för kvinnan. Efter klimakteriet går det inte alls att få biologiska barn eftersom ägglossningen har upphört (2). 6

8 2. Kvinnlig reproduktion 2.1 Äggcellen och dess utveckling ( oogenesen ) Ett 3 8 månaders flickfoster har redan alla primära oocyter som kan senare utvecklas till mogna oocyter från och med puberteten. Vid puberteten har en flicka cirka primära oocyter och varje primär oocyt kan ge upphov till en mogen äggcell som i sin tur frisätts vid varje menstruationscykel. Oocyten är i metafas II vid ägglossning och vid befruktning fullbordas meios II (3). En äggcells uppbyggnad består av ett stort näringsförråd, cortikala granulae, zona pellucida (ZP) och en haploid cellkärna (3). Näringsförrådet innehåller olika lipider, proteiner och polysackarider. Cortikala granulae är specialiserade sekretoriska granulae som sitter precis innanför plasmamembranet och innehåller nedbrytande enzymer (4). Zona pellucida är ett yttre hölje runt äggcellen och den består av olika glykoproteiner ZP1, ZP2, ZP3 samt ZP4 (4) och tillsammans med cortikala granulae spelar zona pelucida viktiga roller vid befruktningsprocessen (3). 2.2 Kvinnliga könshormoner Hormonsystemen som styr äggstockens funktion består av gonadotropin frisättande hormon (GnRH), follikel stimulerande hormone (FSH), luteiniserande hormon (LH), östrogen, progesteron och inhibin (3). LH, FSH och humant koriogonadotropin (hcg) är glykoproteinhormoner som verkar på äggstockarna för att stimulera steroidogenes (5). LH och FSH syntestiseras och utsöndras av hypofysen och de tillsammans spelar centrala roller i reglering av menstruationscykeln och ägglossningen (1). FSH- och LH- Structure Activity Relationships (SAR) Både LH och FSH tillhör en heterodimer glykoproteinhormonfamilj som består av två icke-kovalent bundna α- och β-subenheter. Aminosyra sekvenserna av α-subenheterna av FSH och LH är väsentligen identiska och består av 89 aminosyror för LH och 92 för FSH, medan β-subenheternas aminosyrasekvenser är hormonspecifika (6). β-subenheten av LH bildas av 112 till 115 aminosyror och innehåller sex disulfidbindningar, medan β-subenheten av FSH består av 111 aminosyror och sex disulfidbindningar (6). Det är disulfidbindningarna som bidrar till gonadotropins tertiära struktur. LH innehåller tre asparagininkopplade glykosyleringsställen (två på α -subenheten i positionerna 49 och 75 och en på β-subenheten i position 30), medan FSH innehåller fyra asparagininkopplade glykosyleringsställen (två på α-subenheten i positionerna 52 och 7

9 78 och två på β-subenheten i positionerna 7 och 24) (7, 8). Eftersom kolhydratdelar väsentligen påverkar aktiviteten in vivo och farmakokinetiken är det därför inte förvånande att den totala clearance av rekombinanten FSH är mycket lägre än den för rekombinant LH (7). Detta kan relateras till det ytterligare glykosyleringsstället på FSH molekylen (7). De enskilda subenheterna har ingen känd biologisk aktivitet och därför är det absolut nödvändigt med bildning av heterodimeren för hormonell aktivitet (5). Östrogen Östrogen tillhör steroidhormonerna och betraktas som ett kvinnligt könshormon (9). De tre vanligaste kroppsegna östrogener är östradiol, östriol och östron. Utav dessa tre typer av östrogen är östradiol (E2) det viktigaste (10) och det är också detta hormon som mäts vid provtagning (9). Kolesterol är den ursprungsmolekyl som östradiol tillverkas från (10). Hos en fertil kvinna tillverkas största delen av östrodiol av äggstockarnas granulosaceller genom aromatisering av androgen som äggstockarnas thecaceller producerar (9). Progesteron Progesteron, gulkroppshormon, är ett annat viktigt steroidhormon hos kvinnor med betydelse för kvinnans sekundära könskarakteristika, fertilitet och även för embryogenesen. Progesteron tillsammans med östradiol kan stimulera slemhinnan i kvinnans endometriet för att kunna ta emot ett befruktat ägg. Detta är en förutsättning för en graviditet som håller fostret vid liv samt förhindrar ägglossning. Produktionen av progesteron ökas och når en topp några dagar efter ägglossningen hos en icke-gravid kvinna därefter avtar progesteronnivå någon dag innan menstruationen (11). 2.3 Hormonell kontroll av äggstockarnas funktion Hormonreglering av äggstockars funktion under tidig och mellan follikelfas kan beskrivas som när kraftigt ökad sekretion av GnRH från hypotalamus startar dag 1 i menstruationscykeln och leder till utsöndring av LH och FSH från hypofysen. Två viktiga endokrina celler i äggstockar, thecaceller och granulosaceller, tar hand om produktioner av östrogen och progesteron. Thecacellerna stimuleras av LH till syntes och sekretion av androgen. Genom aromatisering med aromatas omvandlar granulosaceller androgen från thecaceller till östrogen. Ökad mängd av östrogen i serum kan hämma frisättningar av både GnRH från hypotalamus och LH samt FSH från 8

10 hypofysen genom negativ feedback. Frisatt FSH främjar granulosaceller att utsöndra inhibin, vilken i sin tur också kan hämma frisättning av FSH från hypofysen genom negativ feedback (3). Till skillnad från hormonregleringen av äggstockars funktion under tidig och mellan follikelfas, vid slutet av follikelfas stimulerar stor mängd av östrogen frisättning av både GnRH från hypotalamus och LH från hypofysen genom positiv feedback. Ökat frisatt GnRH i sin tur leder också till ökad produktion av LH från hypofysen. Kraftigt ökad mängd av LH leder till en LH-topp, vilket stimulerar ägglossning från follikel och LHtoppen brukar nås 18 timmar innan ägglossningen. I form av respons till LH-toppen börjar dessutom granulosaceller i corpus luteum att producera progesteron för att minska produktion av östrogen (3) Menstruationscykeln med avseende på plasmakoncentration av hormoner och händelser i äggstockar. En menstruationscykel brukar vara 28 dagar och den kan delas i två faser med avseende på händelser i äggstockarna, follikelfas och lutealfas. De första 14 dagarna innan ägglossning under en menstruationscykel är follikelfasen. Från dag 14 till 28 är lutealfasen. Första veckan under follikelfasen aktiveras multipla folliklar ch en dominant follikel utvecklas. Den dominanta follikeln börjar att producera östrogen. Låg östrogennivå stimulerar ökad frisättning av GnRH, FSH och LH tills LH-toppen uppstår, vilket medför ägglossning. Granulosaceller och thecaceller runt ägg omvandlas sedan till en struktur som kallas corpus luteum efter ägglossningen. Under lutealfasen börjar corpus luteum att producera mycket progesteron och lite östrogen. Cirka 10 dagar efter ägglossningen bryts corpus luteum ner så att nivåer av östrogen och progesteron sjunker och därefter sker menstruationsblödning (3). 9

11 3. Assisterad reproduktionsteknologi 3.1. IVF (In vitro fertilisering) & ICSI (Intracytoplasmatisk spermieinjektion) In vitro fertilisering (IVF), som kallas också provrörsbefruktning, är en typ av assisterad befruktning vid ofrivillig barnlöshet (13). Kvinnan får hormoner som stimulerar äggstockarna till utveckling av flera ägg. Äggen uthämtas sedan från äggstockarna. Mannen får lämna spermier som sammanförs med äggen utanför kroppen under sterila laboratorieförhållanden. Äggcellerna och spermierna odlas i laboratoriet i ett särskilt odlingsskåp, vars temperatur, fuktighet och gaskoncentration är noggrant standardiserade för att efterlikna förhållandena i kvinnans fortplantningsorgan (12). Det finns två befruktningsmetoder vid IVF-behandling, vilka är en vanlig insemination och mikroinjektion (ICSI). Vid den vanliga inseminationen sätts cirka spermier till ett ägg, en enda spermie hittar själv vägen in till ägget. När spermier är få eller har nedsatt rörlighet används ICSI, vilket innebär att en enskild spermie väljs ut och förs in i ägget med hjälp av en tunn glaspipett (2). 3.2 IVF-behandlings- steg och -protokoll ( GnRH agonist vs. antagonist) En IVF-behandling består av flera olika steg och de kan sammanfattas som nedreglering, ovariestimulering med FSH, ägguttagning, spermaprov, befruktning samt återförande av befruktat ägg. Det finns också två olika typer av behandling enligt behandlingsprotokoll som man väljer, vilka är långt och kort protokoll. Behandlingsstegen - och längden kan skilja något vid olika behandlingsprotokoll (2). Det första behandlingssteget är nedreglering vid ett långt protokoll, där ett läkemedel som en GnRH-agonist i form av nässpray blockerar kroppens egna hormoner för att förhindra ägglossning, vilket gör att exakt tidpunkt för ägguttagningen kan bli lättare och enklare att bestämma under behandlingen (13). Enligt FASS är GnRH-agonist en syntetisk decapeptidanalog till det naturliga GnRH i kroppen (14). I enstaka dos stimulerar GnRH-agonist frisättningar av LH och FSH från hypofysen, som i sin tur ger en ökad östrogenproduktion. Vid upprepad dosering av GnRH-agonist inom tre till fyra veckor vid in vitro-fertilisering leder det till hög östrogenkoncentration i plasman, vilket hämmar frisättningar av LH och FSH från hypofysen via negativ feedback (3,14). Första mensdagen i menstruationscykeln kallas cykeldag 1 och kvinna ska börja med nedreglering genom att ta nässpray 21 dagar efter cykeldag 1. Inom 14 dagar efter nedregleringstarten får kvinnan en blödning och detta är ett gott tecken för en lyckad 10

12 nedreglering (12). Nedregleringen sker under hela behandlingstiden men under ovariestimuleringen med sänkt dos. Till skillnad från långt protokoll börjar kvinnan med ovariestimulering direkt utan nedregleringen vid det korta protokollet, dock ges en GnRH-antagonist som förhindrar ägglossning under ovariestimuleringen (12). GnRHantagonist binder kompetitivt till GnRH-receptorer i hypofysen, vilket i sin tur leder till en snabb, kraftig och reversibel hämning av endogena gonadotropiner (15). Anledningen till ovariestimuleringen är att få äggstockar att utveckla flera folliklar samtidigt och förhoppningsvis får man då flera mogna ägg som i sin tur kan öka chansen att bli gravid (12). Ovariestimuleringen sker genom att kvinnan tar injektionssprutor med FSH en gång per dag och det påbörjas på cykeldag 2 till 4. Sju eller åtta dagar efter ovariestimuleringens start görs det en vaginal ultraljudskontroll, där mäts och räknas folliklar samtidigt kontrolleras och utvärderas effekten av behandlingen om man har fått önskad utveckling eller dosen av injektionssprutorna ska justeras (2). De mest välstuderade gonadotropinpreparaten för ovariestimulering är Menopur och GONAL-f. Det finns flera studier som har visat deras effekter för ovariestimuleringen och effekten tycks vara dosberoende (2). Ägguttagning brukar ske 12 till 16 dagar efter ovariestimuleringens start men exakt tidpunkt av ägguttaget avgörs av folliklarnas storlekar och hormonprover vid ultraljudkontrollen (12). När tidpunkten för ägguttagning har bestämts ska en särskild hormonspruta med hcg hormon (Ovitrelle ) ges 36 timmar före ägguttagningen, vilket gör att äggen mognar (2, 12). Samma dag som ägguttagningen ska ett spermaprov lämnas för att användas till befruktning av äggen (2). Spermierna prepareras sedan inför provrörsbefruktning genom gradientcentrifugering. Om spermien är skadad eller saknar DNA väger den mindre, detta gör att intakta spermier hamnar i det nedersta skiktet efter gradientcentrifugeringen, och därefter tvättas de i äggvänligt medium (Embryolog vid Reproductive Medicine centre, Malmö, personlig kommunikation). Befruktningen sker två till fem timmar efter ägguttagningen. Ägg förvaras i en odlingsskål som innehåller näringslösning och där tillförs spermierna så att spermierna får själva befrukta äggen (2). Detta är ett vanligt befruktningssätt vid normal spermiekvalitet. Vid nedsatt spermiekvalitet används ICSI och spermier som ska användas för ICSI genomgår ytterligare preparationer. Spermierna placeras i ett medium 11

13 med hög viskositet som bromsar ner spermierna. Specialutbildad personal undersöker spermiernas morfologi och rörelse mönstret vid denna selektion och väljer ut endast den bästa för att injicera i ägget (Reproductive Medicine centre, Malmö, personlig kommunikation). Återförande av befruktat ägg brukar ske två till fem dagar efter ägguttagningen. Ett befruktat ägg kallas också ett embryo (13). Ett tvådagars embryo har 4 6 celler medan ett femdagars embryo, som kallas en blastocyst har cirka 100 celler. Embryot återförs till livmodern med hjälp av en tunn plastkateter. Samma dag som återförandet börjar kvinnan ta vaginaltablett med progesteron fram tills graviditetstestet som vanligtvis görs 17 dagar efter återförandet (2). 12

14 4. Gonadotropinbehandling 4.1 Historiska perspektiv vid gonadotropinutveckling Under 1900-talet bevittnades en stadig utveckling av kunskapen om reproduktiva processer hos djur och människor (2). Dessa framsteg ledde till identifieringen av högre centra som styr dynamiken hos äggstocksfunktionen och upptäckten av gonadotrofa hormoner. Allt eftersom verkningsmekanismer av hormonerna blev mer klarlagda började de användas vid behandling av infertilitet i början av 1930-talet. Hormonsubstanserna framställdes ursprungligen från djurpituitarier och gravida hästar, liksom från humana pituitarier, placenta och urin, och i slutet av 1930-talet kom några rapporter om lyckade behandlingar som resulterat i graviditet (16). Den fortsatta strävan efter kvalitet, effektivitet och kompetens drev utvecklingen av gonadotropinerna. Mellan 1930 och 1972 användes gonadotropiner från djurpituitarier och gravida hästars serum, dessa övergavs senare på grund av allergiska reaktioner och brist på effekt. Mellan 1958 och 1988 användes gonadotropiner från pituitarierna av avlidna individer, dessa övergavs senare på grund av hotet av Creutzfeld-Jacobs sjukdom. I början av 1960-talet var renheten av hmg 5% medan resterande 95% bestod av signifikanta mängder kända och okända kontaminerande proteiner. Vid mitten av 1960-talet genomfördes förbättrade reningsprocesser som ledde till att urinextraherat follikelstimulerande hormon (ufsh) innehöll mindre LH men kontaminerades med 95% oönskade protiner. De förbättrade reningsprocesserna uppnådde endast en renhet på 40-90%. Mellan 1996 och 2003 tillämpades försiktighetsprinciper i ett antal länder som ledde till att begränsa eller överge användningen av uringonadotropiner. Tack vare de goda kunskaperna om de fysiologiska processer som är involverade i syntesen av gonadotropiner genom hypofysceller, har man tillsammans med utvecklingen av rekombinant DNA-teknik, sedan 1995 producerat farmakologiskt aktiva FSH-preparat i obegränsade mängder (16). 4.2 Follitropin alfa (r-hfsh, GONAL-f ) vs Högrenat menotropin ( HP-hMG, Menopur ) Kvalitativ och kvantitativ sammansättning Enligt en produktresumé på FASS är follitropin alfa den aktiva substansen i GONALf ( Merck AB, Tyskland). Follitropin alfa är ett rekombinant humant 13

15 follikelstimulerande hormon (r-hfsh) som är framställt i ovarieceller från kinesisk hamster (CHO) med hjälp av rekombinant DNA-teknik (17). Rekombinant humant FSH från CHO-celllinjen har visat sig vara identisk med hypofys eller urin-fsh i aminosyrasekvens, glykosyleringsställen, receptorbindande aktivitet och in vitro biologisk aktivitet (1,819,20), medan rekombinanta och naturliga kolhydratstrukturer är nära besläktade (21). Rekombinant FSH uppvisar emellertid en aminosyra kortare och färre deaminerade nedbrytningsformer än det urinextraherata materialet. Dessutom är kolhydratstrukturmönstret för rekombinant FSH mer konsekvent och representerar endast en delmängd av de som finns i urinpreparaten (21). Det rekombinanta FSH har genomgått omfattande tester och befanns inte ha någon effekt på nervsystemet (central och autonom), kardiovaskulär, gastrointestinal och njurfunktion i doser upp till 100 gånger högre än de som förväntas för klinisk användning (22). För kliniker förväntas användningen av rekombinant FSH att ge flera fördelar. Till exempel förbättrad batchto-batch-konsistens eftersom FSH-isoformprofilen styrs. rfsh-beredning är helt fri från LH-aktivitet, produktionen är oberoende av urinsamling och detta ger en stadig tillgång (23). Det viktigaste är, på grund av reningsprocessen och dess högspecifika aktivitet, vilken står för > 99% av preparatets proteininnehåll och låg immunogenicitet, att mängden protein som administreras till patienten är signifikant lägre och produkten kan administreras subkutant genom självadministration (23, 24). Menopur (Ferring Pharmaceuticals A/S, Copenhagen, Denmark ) är ett mycket högrenat, urinextraherat humant menopausalt gonadotropin som innehåller både follikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH) aktivitet. Ett naturligt förekommande hormon i postmenopausal urin, humant koriongonadotropin (hcg), finns också i Menopur och bidrar till den totala luteiniserande hormonaktiviteten. Den aktiva substansen i Menopur är mycket högrenat menotropin som har både FSH- och LH-aktiviteter i ratio 1:1. Detta innebär att Menopur kan inducera såväl follikeltillväxt och utveckling som ovariell steroidproduktion hos kvinnor som inte har en primär ovariell svikt. Follikelstimulering och follikeltillväxt i den tidiga follikulogenesen induceras primärt av FSH, medan LH är viktigt för ovariets steroidproduktion och är involverat i det fysiologiska förlopp som leder till utvecklingen av en fungerande preovulatorisk follikel. Follikeltillväxt kan stimuleras av FSH i frånvaro av LH, men dessa folliklar utvecklas onormalt och är associerade med låga östradiolnivåer och oförmåga till luteinisering, som vid normal ovariestimulering. 14

16 Eftersom LH-aktiviteten stärker steroidproduktionen är östradiolnivåerna högre vid menopurbehandling jämfört med behandling med rekombinant FSH-preparat i nedreglerade IVF/ICSI-cykler. Detta bör beaktas om patientens respons mäts med hjälp av östradiolbestämning i serum. Menopur är avsedda för subkutan administrering efter beredning i medföljande spädningsvätska och den färdigberedda lösningen är för upprepade injektioner upp till 28 dagar (25). Farmakologiska egenskaper Efter subkutan administrering av follitropin alfa är den absoluta biotillgängligheten ca 70%. Follitropin alfa ackumuleras 3-faldigt efter upprepad administrering och steadystate-nivån uppnås inom 3-4 dagar. Hos kvinnor med nedreglerad gonadotropinsekretion har det visat sig att follitropin alfa effektivt stimulerar follikelutveckling och steroidogenes, trots omätbara LH-nivåer (17). Enligt FASS har den farmakokinetiska profilen av FSH i Menopur dokumenterats. Till exempel, efter 7 dagar med upprepad dosering med 150 IE Menopur till nedreglerade friska kvinnor, var maximal plasmakoncentration av FSH (genomsnittsvärde ± SD) 8.9 ± 3.5 IE/l för subkutan administrering, och därefter nåddes maximal FSH-koncentration inom 7 timmar (25). Efter upprepad administrering eliminerades FSH med en halveringstid (genomsnittsvärde ± SD) på 30 ± 11 timmar subkutan injektion. Trots att det uppvisades en ökad LH-koncentrationen efter Menopur -administreringen hos de studerade individerna fanns det inte tillgängliga data för att kunna göra en farmakokinetisk analys (25). 15

17 SYFTE Syftet med föreliggande arbete var att utvärdera och jämföra effektivitet och farmakologiska skillnader på två gonadotropiner som användes för COS vid IVF/ICSIbehandling. De två gonadotropinerna är Menopur (Ferring Pharmaceuticals A/S, Copenhagen, Denmark ) som är ett mycket högrenat, urinextraherat humant menopausalt gonadotropin och GONAL-f ( Merck AB, Tyskland) som innehåller aktiva substansen follitropin alfa, vilket är ett rekombinant humant follikelstimulerande hormon (r-hfsh). För att kunna jämföra två gonadotropiners effektivitet granskades studiernas resultat på den pågående graviditetsgraden ( ongoing preganency rate). Den pågående graviditeten definierades som närvaron av minst ett livskraftigt foster efter vecka 10 av graviditeten vid ultraljudskontroll. Studiernas resultat på antalet erhållna oocyter, serumprogesteronnivå, serum E2-nivå och LH-nivå samlades för att undersöka deras farmakologiska skillnader. 16

18 MATERIAL OCH METODER Eftersom detta arbete är en litteraturstudie har ett antal kliniska och vetenskapliga artiklar granskats. Artiklarna söktes på den medicinska databasen PubMed. Sökorden som användes var comparing of rfsh HP-hMP och hmg rfsh. Sökningen resulterade i 67 träffar i PubMed. Vidare begränsades sökningen ytterligare till artiklar som var maximalt 20 år gamla samt att hela texten fanns tillgänglig. Artiklarna begränsades inte till en specifik indikation, men artiklar som inte behandlade effektivitet av rfsh och HP-hMG för COS vid IVF/ICSI exkluderades.till slut valdes fem kliniska studier för närmare granskning, se tabell I. Tabell I. Översikt över studierna som inkluderats i resultatdelen. Studie 1 (26). Efficacy and safety of highly purified menotropin versus recombinant follicle-stimulating hormone in in vitro fertilization/intracytoplasmic sperm injection cycles: a randomized, comparative trial. Augsburg et al, 2002 Syfte: Studiens syfte var att demonstrera att högt renat humant menopausalt gonadotropin (HPhMG) är lika effektiv och säker som rekombinant FSH hos kvinnor som genomgår in vitrofertilisering/intracytoplasmisk spermier behandlingar (IVF/ICSI). Studiedesign: Studien var en multinationell, öppen, randomiserad, parallellgrupp jämförande fas IIIstudie som genomfördes på 22 infertilitetsbehandlingscentra i sex länder. Studie 2 (27). A prospective, randomized, controlled trial comparing highly purified hmg with recombinant FSH in women undergoing ICSI: ovarian response and clinical outcomes. Z. Kilani et al, 2003 Syfte: För att bedöma högrenat humant menopausalt gonadotropins (HP hmg) kliniska profile och effektivitet vid assisterad reproduktiv behandling genom att jämföra HP hmg med rekombinant FSH under ICSI. Studiedesign: Den var en prospektiv, randomiserad, kontrollerad studie. Studie 3 (28). Clinical outcome following stimulation with highly purified hmg or recombinant FSH in patients undergoing IVF: a randomized assessor-blind controlled trial. Andersen et al, 2006 Syfte: Studiens syfte var att undersöka om LHaktivitet kunde påverka behandlingsrespons och resultat i IVF-cykler genom att jämföra pågående graviditeter hos 731 kvinnor som har genomgått IVF efter stimulering med högrenat menotropin (HP-hMG) eller rekombinant FSH (rfsh) under ett långt GnRH-agonistprotokoll. 17

19 Studiedesign: Studien var en randomiserad, öppen, bedömningsblind, parallellgrupp, multicenter och multinationell studie. Studie 4 (29). Effectiveness of highly purified human menopausal gonadotropin vs. recombinant follicle-stimulating hormone in first-cycle in vitro fertilization - intracytoplasmic sperm injection patients. Peter G.A. Hompes et al, 2008 Studie 5 (30). Highly purified hmg versus recombinant FSH in ovarian hyperstimulation with GnRH antagonists - a randomized study. E.Bosch, 2008 Syfte: Studiens syfte var att jämföra effektiviteten hos högt renat humant menopausalt gonadotropin (HP-hMG) med rekombinant FSH (rfsh) vid IVFintracytoplasmisk spermie injektion patienter under ett långt GnRH-agonistprotokoll. Studiedesign: Studien var en öppen, prospektiv, randomiserad jämförelse av bestämda gonadotropinregimer som genomfördes på 18 holländska IVF-centra. Syfte: Studiens syfte var att undersöka om högrenat hmg (HP-hMG) också kunde visa bättre kliniskt resultat än rekombinant FSH (rfsh) vid IVF/ICSI under ett kort GnRHantagonistprotokoll. Studiedesign: Studien var en öppen, randomiserad, single-center kontrollerad studie. 18

20 RESULTAT Studie 1. Efficacy and safety of highly purified menotropin versus recombinant folliclestimulating hormone in in vitro fertilization/intracytoplasmic sperm injection cycles: a randomized, comparative trial av Augsburg et al, 2002 (26). Syfte Syftet med föreliggande studie var att jämföra effekten och säkerheten hos två gonadotropinpreparat, rekombinant FSH (Gonal-F, Ares-Serono) och högrenat menotropin (Menopur, Ferring Pharmaceuticals A / S) hos kvinnor som genomgick för in vitro fertilisering / intracytoplasmic sperm injection (IVF / ICSI) behandlingar. Material och metoder Den var en multicenter, öppen, randomiserad, parallell jämförande studie som var utformad för att jämföra HP-hMGs effektivitet och säkerhet med rekombinant FSH. Båda preparaten administrerades subkutant till subfertila kvinnor i ett IVF / ICSIprogram. Totala 781 kvinnor var inskrivna mellan maj 1999 och november 2000 på 22 fertilitetscenter över sex länder. All-patients-treated (APT) population, definierad som alla patienter som randomiserades och fick ett studieläkemedel, var 727 individer: 373 fick HP-hMG och 354 fick rekombinant FSH. Per-protocol (PP) population, definierad som de patienter som inkluderades i APT-populationen som genomförde behandlingsprotokoll och bidrog till den primära ändpunkten, var 693 individer: 357 i HP-hMG-gruppen och 336 i den rekombinanta FSH-gruppen. Inklusionskriterier var: Infertilitetsperiod 1 år Berättigade för IVF/ICSI Minst en menstruationscykel utan behandling med fertilitetsmodifierare före prövning Ålder 18 till 38 med regelbundna ägglossande menstruationscykler mellan 24 till 36 dagar Inget bevis på ovarieavvikelser efter ultraljudsundersökning och en normal livmoder Normala basline-parametrar för hematologi, blodkemi och urinanalys inom de senaste 12 månaderna Alla baseline endokrina värden ligger inom de normala gränserna under de senaste 12 månaderna Ovariestimuleringsprotokoll Randomiseringslistan distribuerades till IVF och ICSI. Storleken på randomiseringsblocken blev fyra. Ovariestimuleringsprotokoll beskrevs som: Alla berättigade deltagare fick en dos på 225 IE rekombinant FSH eller HP-hMG i 5 dagar via subkutan injektion (besök 3). Ett blodprov togs den första dagen för administrering av gonadotropin för att övervaka östradiolnivåer. Ytterligare mätningar av östradiol gjordes på dag 6 eller den första dagen för dosjustering av gonadotropin, och igen på dagen för hcg-administrering eller inom 48 timmar före hcg-administrering. På dag 6 19

21 (besök 4) kunde dosen justeras till högst 450 IE / dag beroende på äggstockarnas svar på behandling tills hcg-kriterierna uppfylldes. Kriterier för humant korionisk gonadotropin bestämdes genom utseendet på tre eller fler folliklar med en diameter 16 mm och östradiolnivåerna på 1000 pmol/follikel. Statistisk analys Följande statistiska hypotes testades för det primära resultatet av pågående graviditet: H0: Π hmg - Π rfsh - 10% mot alternativ hypotesen Halt: ΠhMG - Π rfsh - 10%, där Π betecknade den kliniska graviditetsgraden efter en IVF/ICSI behandlingscykel. Nollhypotesen testades mot alternativet genom att konstruera ett ensidigt 95% koncensionsintervall (CI) för skillnaden i den pågående graviditetsgraden. Om den lägre gränsen för CI var större än non-inferioritetsgränsen (-10%), måste nollhypotesen förkastas, vilket tydde på att hmg var minst lika effektiv som (eller inte sämre än) rekombinant FSH. För de sekundära utfallsvariablerna var analysen av graviditetsgrader (biokemisk och klinisk graviditet, biokemisk graviditet innebär hcg positiv test), baserad på en normalfördelning som med den primära utfallsvariabeln. Analysen för den biokemiska graviditetsgraden var identisk med den primära utfallsvariabeln, medan den kliniska graviditetsgraden bedömdes med användning av ett tvåsidigt 95% CI och därmed ett P- värde beräknades. P-värdet av Wilcoxons test som jämförde båda behandlingarna beräknades. Resultat Den pågående graviditeten i PP-populationen (10 veckor) per avslutad IVF / ICSI-cykel var 26,5% (n = 85) i HP-hMG-gruppen jämfört med 23,7% (n = 71) i den rekombinanta FSH-gruppen. Skillnaden i total pågående graviditet mellan de två behandlingsgrupperna för PP-populationen var 2,8% (P = 0,17). Eftersom den 95% lägre konfidensintervallsgränsen var> - 10% i PP-populationen, fanns det inte signifikant skillnad mellan HP-hMG och rekombinant FSH. Som ett mått på framgångsrik implantation uttrycktes även pågående graviditetsgrad per överfört embryo och presenterades i Tabell II. Ingen signifikant skillnad hittades mellan två grupper i APT-populationen (Tabell II). Tabell II: Graviditetsresultat som beskrevs genom avslutad cykel eller embryoöverföring hos deltagarna som behandlades med antingen HP-hMG eller rfsh i PP- och APT- populationen. PP APT HP-hMG rfsh HP-hMG rfsh n (%) n (%) n (%) n (%) Startad cykel 357 (100) 336 (100) 373 (100) 354 (100) Cykler med äggupptagning 346 (96,9) 321 (95,5) 361 (96,8) 339 (95,8) 20

22 IVF/ICSI cykler 344 (96,4) 317 (94,3) 359 (96,2) 335 (94,6) Implanterade/överförda embryon 321 (89,9) 299 (89,0) 336 (90,1) 315 (89,0) Pågående graviditet per avslutad cykel 85 (25,0) 71 (22,0) 87 (24,0) 73 (22,0) Cykler med embryoöverföring 321 (100) 299 (100) 336 (100) 315 (100) Positiv-hCG test (biokemiska graviditeter) per överfört embryo 114 (35,5) 98 (32,0) 119 (35,4) 101 (32,1) Klinisk graviditetsgrad per överfört embryo 95 (29,6) 76 (25,4) 98 (29,2) 78 (24,8) Pågående graviditetsgrad per överfört embryo 85 (26,5) 71 (23,7) 87 (25,9) 73 (23,2) De deltagare som testade positivt för hcg var jämförbara mellan behandlingsgrupperna, med 35,5% (n = 114) i HP-hMG-gruppen jämfört med 32% (n = 98) i den rekombinanta FSH-gruppen. Den 95% lägre konfidensintervallsgränsen var > - 10%, vilket indikerade att det inte fanns någon signifikant skillnad mellan HP-hMG och rekombinant FSH. Den kliniska graviditeten var 29,6% (n = 95) i HP-hMG-gruppen jämfört med 25,4% (n = 76) i den rekombinanta FSH-gruppen, även det inte fanns någon statistiskt signifikant skillnad mellan båda behandlingsgrupperna (CI -3,04% till - 9,64%; P = 0,31). Medelvärdet av östradiolhalten på dagen för hcg-administrering visade en statistiskt signifikant skillnad mellan HP-hMG och rekombinant FSH av 1265 pmol / ml (95% CI ) (P = 0,0001). Ingen skillnad kunde hittas mellan behandlingar avseende antalet folliklar 16 mm. Det genomsnittliga antalet oocyter som hämtats per deltagare var jämförbara för HP-hMG (n = 12,8) och rekombinanta FSH (n = 14) grupper (P = 0,10). 21

23 Studie 2. A prospective, randomized, controlled trial comparing highly purified hmg with recombinant FSH in women undergoing ICSI: ovarian response and clinical outcomes av Z. Kilani et al, 2003 (27). Syfte Att bedöma högrenat humant menopausalt gonadotropins (HP hmg) kliniska profil och effektivitet vid assisterad reproduktiv behandling genom att jämföra HP hmg med rekombinant FSH under ICSI. Material och metoder En prospektiv, randomiserad, kontrollerad studie utfördes mellan augusti 2000 till maj 2001 i Italien. Totalt 150 kvinnor screenades för studien och 105 uppfyllde inklusionskriterier, och slutligen randomiserades 100 deltagare för att genomföra behandling i studien. Inklusionskriterier var: Infertila kvinnor med god allmän hälsa och med normala menstruationscykler på 25 till 35 dagar. BMI på 18 till 27 kg/m2 Ultraljudkontroll som visar livmoder och äggstockar med normal storlek och struktur Normal basline vid biokemiska och endokrina mätningar Reproduktionshormoner inom det normala intervallet Ingen av deltagarna hade gjort mer än 3 IVF-/ICSI-cykler tidigare och alla hade avstått från någon hormonbehandling under en period> 3 månader före studien. Behandlingsprotokoll Gonadotropiner som användes och jämfördes i studien var HP-hMG (MENOPUR, Ferring Pharmaceuticals A/S, Denmark) och r-hfsh (follitropin alfa, GONAL-F, Serono, Pharmaceuticals Ltd. UK). Totalt 100 deltagare randomiserades 1:1 till HPhMG eller rfsh, Behandlingsprocessen var: Behandlingen startades i den mid-luteala fasen av en spontan menstruationscykel med administrering av en enda injektion av 3,75 mg depottriptorelin (Decapeptyl LP, IPSEN Biotech, Paris, Frankrike). Ovariestimulering börjades 14 dagar därefter. Ovariestimuleringen med gonadotropiner (HP-hMG eller r-hfsh) administrerades s.c. med dos av 150 IE per dag mellan kl och Gonadotropindosen fortsatte tills förekomsten av minst tre äggstockarfolliklar> 18 mm och serum E2-koncentrationer> 600 pg / ml. Efter 14 dagar var det tillåtet att öka gonadotropindosen om de nya mognadsparametrarna inte uppnåddes,exempelvis 225 IE / dag på dagar 15 till 17 och 300 IE / dag på dagar 18 till 20. När de nya mognadsparametrarna uppnåddes administrerades IE hcg (Profasi; Serono Pharmaceuticals Ltd) för att folliklar skulle bli mogna. 35 timmar efter utfördes ägguttagning och därefter användes en standard ICSI- 22

24 teknik vid befruktning. Högst två av de erhållna embryona överfördes 2 dagar efter ICSI. Lutealfasen stöddes med 400 mg två gånger dagligen av intravaginalt progesteron (Cyclogest; AH Cox & Co. Ltd., Barnstaple, UK) administrerat på dag 3 ± 14 efter återförandet. Under ovariestimuleringen togs ett blodprov mellan 8:00 till 9:00 varje dag och två serumalikvoter erhölls. E2 mättes dagligen för klinisk övervakning medan den andra lagrades vid - 20 C för senare mätningar av LH, FSH, hcg, E2, progesteron och testosteron. Transvaginal ultraljudskontroll utfördes på gonadotropin behandlingsdagarna 0 och 6. Statistisk analys De primära utfallsvariablerna som valts för denna studie var: 1) varaktigheten av gonadotropinbehandling (dagar) och 2) mängden gonadotropin som krävdes för att uppnå jämförbara nivåer av follikulogenes. Den sekundära utfallsvariabeln var graviditetsgrad. Data uttrycktes som medelvärde ± SEM. Serum hormonnivåer beräknades i varje cykel som area under kurvan (AUC). När kontinuerliga variabler mellan grupperna var normalt distribuerade användes parametrisk statistiskt t-test, medan icke-parametrisk statistik (Mann ± Whitney rank sum-test) användes när variabler inte var normalfördelade. Resultat Serum E2-koncentrationerna var signifikant högre i HP-hMG-gruppen både i det enkla provet som togs på dagen för hcg-administrering och AUC-värdena som bedömdes under behandling. Serumimmunreaktiva FSH- och hcg-värden under behandling var också signifikant högre i HP-hMG-gruppen. Slutligen fanns ingen signifikant skillnad i de andra reproduktionshormonerna under gonadotropinbehandling, inklusive progesteron på administrationsdagen för hcg. Ingen signifikant skillnad mellan grupperna hittades när det gällde antalet på preovulatoriskt stora folliklar, antalet och kvaliteten på de uppkomna oocyterna, fertiliseringsgrader, överförda embryon, graviditet och normal födelse. Behandlingsresultatparametrar sammanfattas i tabell III. Tabell III: Serumhormonnivåer samt kliniskt resultat av behandling hos deltagarna som behandlats med r-hfsh (grupp A) eller högrenat menotropin HP-hMG (grupp B) Grupp A Grupp B P (rfshα) HP-hMG) Rekryterade patienter NS Östradiol (pg/ml) dagen för hcg administrering 933 ± ± 127 < 0,005 Progesteron (ng/ml) dagen för hcg administrering 2,1 ± 0,1 2,1 ± 0,1 NS Östradiol (pg/ml.dag) över behandling 2602 ± ± 350 < 0,005 23

25 Progesteron (ng/ml.dag) över behandling 13,0 ± 0,9 11,4 ± 0,9 NS Preovulatoriska folliklar > 14 mm 8,4 ± 0,6 8,5 ± 0,6 NS Hämtade oocyter 6,8 ± 0,6 7,9 ± 0,7 NS Metafas II oocyter 5,2 ± 0,5 6,3 ± 0,5 NS Fertiliseringsgrad % 87 ± 5 76 ± 3 NS Överförda embryon 1,83 ± 0,06 1,93 ± 0,04 NS Graviditetsgrad per startad cykel % NS Graviditetsgrad per överfört embryo % NS 24

26 Studie 3. Clinical outcome following stimulation with highly purified hmg or recombinant FSH in patients undergoing IVF: a randomized assessor-blind controlled trial av Andersen et al, 2006 (28). Syfte Studiens syfte var att undersöka om LH-aktivitet kunde påverka behandlingsrespons och resultat i IVF-cykler genom att jämföra pågående graviditeter hos 731 kvinnor som har genomgått IVF efter stimulering med högrenat menotropin (HP-hMG) eller rekombinant FSH (rfsh) under ett långt GnRH-agonistprotokoll. Material och metoder En randomiserad, öppen, utvärderingsblind, parallellgrupp, multicenter, multinationell studie som utfördes mellan februari 2004 till december 2004 på 37 fertilitetskliniker i 10 olika länder. Inklusionskriterier var: Kvinnor med god fysisk och psykisk hälsa i åldrarna med regelbundna menstruationscykler på dagar, antogs vara ovulatoriska. Tubal eller oförklarlig infertilitet, inklusiv endometriossteg I/II och milda faktorer som kopplades till mannens spermakvalitet, berättigad till IVFbehandling. Infertilitet för 1 år före randomisering. BMI av kg/m2 vid tiden för randomisering. Transvaginalt ultraljud som dokumenterar normala funktioner hos livmoder och äggstockar. FSH-nivåer av follikulär fas-serum med 1 12 IE/1. Bekräftelse av nedreglering före randomisering, definierad som antingen menstruationsblödning, inga äggstockscystor eller östradiol (E2) nivåer <50 pg / ml. Gonadotropiner som användes och jämfördes i studien var HP-hMG (MENOPUR, Ferring Pharmaceuticals A/S, Copenhagen, Denmark) och rfsh (follitropin alfa, GONAL-F, Serono, Geneva, Switzerland). 731 kvalificerade patienter randomiserades 1:1 till HP-hMG eller rfsh, baserat på en datorgenererad randomiseringslista upprättad av en oberoende statistiker som inte var involverad i studien. Behandlingsprocessen var: Nedreglering med GnRH-agonist av triptorelin acetat, 0,1 mg/dag s.c. (DECAPEPTYL, Ferring Pharmaceuticals A/S) administrerades dagar före gonadotropinbehandling. Ovariestimulering med gonadotropiner (HP-hMG eller rfsh) administrerades s.c. med startdos av 225 IE per dag under de första 5 dagarna. Därefter kontrollerades follikelutveckling via ultraljud minst varannan dag och gonadotropindos justerades enligt individuell respons. Maximal dos var 450 IE per dag och maximal ovariestimuleringstid var 20 dagar. Koriongonadotropin alfa, 250 ug s.c. (OVITRELLE, Serono) administrerades 36 timmar innan äggutagningen. Follikulär vätska från en eller två folliklar med en diameter på> 17 mm uppsamlades vid ägguttagning. 25

27 Lutealt stöd efter återförande med vaginal progesterongel 90 mg/dag 8% (CRINONE, Serono) gavs i 5 6 veckor vid positiv serum βhcg test respektive 2 veckor vid negativ serum βhcg test. Den primära utfallsvariabeln var pågående graviditet per startad cykel. Pågående graviditet definierades som närvaron av minst ett livskraftigt foster veckor efter embryoöverföring dokumenterad av transvaginalt ultraljud. Pågående implantation definierades som livskraftiga foster per överförda embryon. De sekundära kliniska parametrarna inkluderade: klinisk graviditet (transvaginalt ultraljud som visar minst en intrauterin gestationssack med fetthjärtslag 5 6 veckor efter embryoöverföring), endometriell status, follikelutveckling, antal oocyter, embryokvalitet, endokrinprofil i serum och follikulär vätska samt behandlingseffektivitet. Detta utfördes genom blodprovstagningar och bedömning av endometrium dag ett, dag sex, sista stimuleringsdag och dag vid ägguttagning. Provstorleksberäkningen baserades på jämförelsen av två binomiala proportioner på loggoddskalan med en tvåsidig signifikansnivå (α =0,05) och power på 80%. Studien gjordes för att undersöka odds ratio (OR) för en behandling jämfört med den andra behandlingen av 1,67 i pågående graviditet och förutsatt att pågående graviditetsnivåer på 32% och 22% med de två behandlingarna. Test för överordnande av ett preparat över det andra i termer av pågående graviditetshastighet baserades på sannolikhetsförhållandetestet i en logistisk regressionsanalys. Studieprotokollet beskrev en möjlig omvandling från överordnande till icke-inferioritet, inklusive specifikation av icke-inferioritetsgränsen. Icke-inferioritet mellan HP-hMG och rfsh i förhållande till pågående graviditetsgrad behandlades baserat på den fördefinierade ickeinferioritetsgränsen på 0,65 för HP-hMG mot rfsh (motsvarande gränser på -6,5% till - 7,8% i skillnaden i proportionell skala med en övergripande pågående graviditet på 22% 28%). Resultat 731 deltagare av totalt 821 berättiga patienter fortsatte randomisering vid slutet av nedreglering: 363 deltagarna behandlades med HP-hMG och 368 behandlades med rfsh. På dag 6 efter start av ovariestimulering var det signifikant fler folliklar med 10mm diameter (P = 0,007) och högre E2-nivåer (P = 0,004) hos patienter i rfsh-gruppen än i HP-hMG-gruppen. Hos de flesta deltagarna hölls dosen vid 225 IE efter ovariestimuleringsdag 6. Vid den sista stimuleringsdagen var det totala antalet folliklar signifikant högre i rfsh-gruppen (P = 0,013), dessutom observerades signifikant lägre E2-nivåer (P = 0,031) och högre progesteronnivåer (P <0,001) hos patienter i rfshgruppen jämfört med HP-hMG-gruppen (Tabell IV). Men cirkulerande FSH-nivåer vid slutet av stimuleringen var signifikant högre i HP-hMG-gruppen jämfört med rfshgruppen (P <0,001), medan LH-nivåer var jämförbara. Det fanns ingen signifikant skillnad i endometrial tjocklek. Vid slutet av stimuleringen var det emellertid en 26