Satellit-och kabeldirektivets betydelse i dagens TV-landskap - med fokus på satellitsändningar

Transkript

1 JURIDISKA INSTITUTIONEN Stockholms universitet Satellit-och kabeldirektivets betydelse i dagens TV-landskap - med fokus på satellitsändningar Johanna Meletis Examensarbete i upphovsrätt, 30 hp Examinator: Per Jonas Nordell Stockholm, Vårterminen 2015

2 Sammanfattning Dagens TV-sändningar innebär lokala, men också ofta nationella, globala eller åt cyberspace orienterad massanvändning av skyddade verk. Satellitsända TV-program inom Europa har ett stort täckningsområde och kan i praktiken mottas på betydligt större markområden än för vilka de är avsedda. För att underlätta klarering av upphovsrättigheter avseende satellitsända program inom EESområdet åstadkom Sat/Cab-direktivet, 1 en ordning av innebörd att en överföring till allmänheten anses ha skett uteslutande i en medlemsstat där de programbärande signalerna förs in i en oavbruten överföringskedja via satellit. Ambitionen var att alleuropeiska program lättare skulle nå ut till allmänheten genom en förenklad ordning för rättighetsklarering av den mängd upphovsrättigheter som TV-program återgår på. Uppsatsen behandlar direktivets tillämplighet och betydelsen på dagens TV-marknad. Analysen utgår i huvudsak från EU-rätten i form av givna direktiv, men behandlar också praxis och doktrin. Inledningsvis kan observeras att det avgörande för att kvalificera tillämpligheten av Sat/Cabdirektivet är att en TV-sändning är distribuerad per satellit samt att sändarföretaget har kontroll över och fullt ansvar för såväl upplänk som nedlänk av de programbärande signalerna. Härtill krävs att allmänheten har reell möjlighet att ta del av sändningsinnehållet. Användning av parallella sändningstekniker som inte låter den anlitade satelliten framstå som den väsentliga och icke utbytbara beståndsdelen är inte något som motiverar tillämpningen av direktivet. Detsamma kan sägas om satelliten inte fungerar vid ett visst tillfälle eller endast professionella mottagare kan ta emot signalerna, mottagare som typiskt sett endast företag som är verksamma i TV-branschen har tillgång till. Sett till realiteter i dagens TV-landskap tycks direktivet i många avseende ha spelat ut sin roll som förenklad mekanism för rättighetsklarering. Steget ut i internetvärlden och nätmiljöerna är exempel på sådana teknikskiften som idag sidsteppar Sat/Cab-direktivets villkor och förmodligen diskvalificerar en framtida tillämpning av bestämmelserna. 1 Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel. 2

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING BAKGRUND SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR METOD OCH MATERIAL AVGRÄNSNINGAR DISPOSITION 8 2. UPPHOVSRÄTT SKYDDETS SUBJEKT OCH OBJEKT UTGÅNGSPUNKTER I DET INTERNATIONELLA RUMMET DET UPPHOVSRÄTTSLIGA FÖRFOGANDET KOLLEKTIV RÄTTIGHETSFÖRVALTNING DEN SVENSKA TV-MARKNADEN NÅGRA UTGÅNGSPUNKTER I URL AVSEENDE UPPHOVSRÄTT I TV AVTALSSTRUKTUREN PÅ DEN SVENSKA TV-MARKNADEN OLIKA FÖRMEDLINGSTEKNIKER OCH PLATTFORMAR PROCESSER FÖR TV-SÄNDNINGAR RÅDETS DIREKTIV 93/83/EEG AV DEN 27 SEPTEMBER 1993 OM SAMORDNING AV VISSA BESTÄMMELSER OM UPPHOVSRÄTT OCH NÄRSTÅENDE RÄTTIGHETER AVSEENDE SATELLITSÄNDNINGAR OCH VIDARESÄNDNING VIA KABEL ALLMÄNT HISTORISK BAKGRUND DEFINITIONER OCH FÖRUTSÄTTNINGAR FÖRUTSÄTTNINGAR FÖR TILLÄMPNING SATELLITSÄNDNINGAR SOM SKER I LÄNDER UTANFÖR EU TILLÄMPLIGHET VID ALTERNERANDE ELLER PARALLELLA ÖVERFÖRINGSFORMER TILLÄMPLIGHET VID KRYPTERING AV SATELLITSIGNALER SAT/CAB-DIREKTIVETS BETYDELSE FÖR RÄTTSINNEHAVARES ERSÄTTNING SAT/CAB-DIREKTIVETS EFFEKTER DIREKTIVETS EFFEKT I RELATION TILL FÖRESTÄLLNINGEN OM EN DIGITAL INRE MARKNAD SAT/CAB-DIREKTIVETS BETYDELSE I INTERNETMILJÖN AVSLUTANDE KOMMENTARER 50 KÄLLFÖRTECKNING 54 3

4 1. Inledning 1.1 Bakgrund Upphovsrätten är något som rör alla individer, företag, myndigheter och organisationer. Rättsskyddet för upphovsmän till konstnärliga och litterära verk och för utövande konstnärer, ljud- och filmproducenter, radio- och TV-företag, fotografer och databasframställare omfattar i stort sett alla litterära- och konstnärliga uttryck och framställnings- och presentationsformer i informationssamhället, inte minst TV-program. I takt med mångfalden av de tekniska faciliteterna har överföring av upphovsrättsligt sändningsinnehåll diversifierats. Nya former för förmedling adderas och smälter samman med gamla. TV-sändningar sker via satellit, per hertzvågor mellan markstationer, per kabel, genom trådlös telefoni, per bredband eller i internets nätmiljö. Digitalt och analogt, allt möjligt att förmedla samtidigt eller parallellt. 2 En slags komplikation i sammanhanget är också att många sändningar idag är transnationella, sändningar inom eller utom Europeiska Unionen eller EES-området. Den som endast tar del av sändningsinnehållet i egenskap av tittare funderar möjligen inte närmare på vilka sändningsrättigheter vad gäller TV-program som ska klareras. Lika litet som på vilket lands upphovsrätt som egentligen ska tillämpas när sändningen härstammar från ett annat land i Europa. Dessa frågor är dock av central betydelse, inte minst för alla rättsinnehavare och de som i övrigt rör sig i det mångfacetterade TV-landskapet. Sedan tillkomsten av Sat/Cab-direktivet 3 har bilden i viss mån fått kontur. Direktivet, som är ett led i EU:s arbete för att harmonisera anpassningen av upphovsrätten till den nya tekniska verkligheten, tar sin utgångspunkt i rättighetsklarering för TV-sändningar som är förmedlade via satellit. En gränsöverskridande satellitsändning anses utgöra det upphovsrättsligt relevanta förfogandet endast i sändarlandet, inte i alla territorier i vilket tittare kan ta emot sändningen. Rättigheterna ska därför klareras enbart i det land varifrån denna sker. 4 Problematiken blir dock större när de tekniska förutsättningarna förändras. I dagens teknisk TV-distribution är det så många aktörer som är inblandade och utför olika delar i kedjan och som också är helt tekniskt relaterade. Var ska exempelvis upphovsrättigheter och dess närstående rättigheter 2 Rosén, s Rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel. 4 Levin, s

5 som sändningsinnehållet återgår på, klareras för de fall satelliten inte fungerar, när flera tekniker för överföring används eller när signalerna kodas? 1.2 Syfte & frågeställningar I enlighet med Infosoc-direktivet 5 som förverkligades i Sverige per den 1 juli 2005 tillerkänns upphovsmännen en teknikneutral ensamrätt till överföring till allmänheten, det uttryck som numera täcker alla former av upphovsrättsligt relevanta TV-sändningar. Upphovsmannen ska således ha en exklusiv rätt till radioutsändningar och andra former för överföringar. Utgångspunkten vid transnationella TV-sändningar är att rättigheter typiskt sett klareras inom varje jurisdiktion inom vilken förfogande sker. Det s.k. Sat/Cab-direktivet utgör dock i någon mån ett avsteg, en motpol till detta. Den centrala frågeställningen för uppsatsen är vilken betydelse Sat/Cab-direktivets bestämmelser har för rättighetsklarering vid gränsöverskridande TV-sändningar. Syftet är att på ett så heltäckande sätt som möjligt redogöra för när det upphovsrättsliga förfogandet: överföring till allmänheten, kan anses ha skett uteslutande i ett land och därmed endast aktualiserar det landets jurisdiktion. Viktigast är alltså att belysa vilken betydelse Sat/Cab-direktivet har idag som förenklad mekanism för rättighetsklarering och för att låta endast ett lands upphovsrätt bli tillämplig på en överföring. 1.3 Metod och material Under arbetet med uppsatsen har främst en traditionell juridisk metod använts, i betydelsen av att lag, förarbeten, praxis och doktrin studerats. Med andra ord kommer en rättsdogmatisk metod delvis användas i denna framställning. Metoden har i viss mån kombinerats med en empirisk och skiljer sig i det avseende från den rättsdogmatiska. Detta för att utredning inte skulle bli för snävt avgränsad. Den kompletterande empiriska metoden har inneburit att ytterligare en referensgrupp, utöver rättskällorna ovan, bestående av två praktiker har konsulteras. 6 En intervju med bolagsjuristen Birgitta Adamson från den svenska TV-marknaden och ett fö- 5 Europaparlamentets och rådets direktiv av den 21 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (2001/29/EG). 6 Strömholm, Stig, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 5 uppl., Norstedts Juridik, Stockholm, 1996, s

6 redrag hållet av chefsjuristen vid Copyswede, Lars Grönquist, har mer specifikt syftat till att framförallt utreda relativt svåråtkomliga sändningstekniker. Härtill har förhoppningen också varit att få en orientering i avtalsrätten och dess betydelse på området. Av naturliga skäl har ledning från de olika rättskällorna varierat i linje med uppsatsens olika avsnitt. Eftersom upphovsrättens centrala delar för TV-sändningar som knyts kring begreppet överföring till allmänheten, är ett av Infosoc-direktivet harmoniserat begrepp är det EUdomstolen som uttolkar det. Detta medför att dess domar får stor relevans i Sverige för hur begreppet ska tolkas. Praxis har i linje med detta också bäring på Sat/Cab-direktivets tillämplighet. Framförallt sker redogörelsen för hur upphovsrättsligt ansvar för sändningsinnehåll som i teknisk mening når och gör nedslag i flera länder i ljuset av EU-domstolens överväganden i det s.k. Lagardère-målet. 7 Ytterligare ett direktiv som har haft betydelse i sammanhanget, framförallt beträffande avsnittet om ersättning till rättsinnehavare är Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/115, tidigare 92/100/EEG, uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter, här kallat uthyrnings/utlåningsdirektivet. Praxis från svenska domstolar har i princip inte bäring på uppsatsens kärnområde. Den har dock haft betydelse i redogörelsen för vad som alls konstituerar ett upphovsrättsligt relevant förfogande. Bilden kompletteras också av doktrin, främst skriven av professorerna Ulf Bernitz m.fl., Marianne Levin och Jan Rosén samt av artiklar skrivna av utländska praktiker på broadcasting området såsom Heijo Ruijsenaars, Head of Intellectual Property på the European Boradcasting Union samt professor P.B. Hugenholtz. Avslutningsvis har en teleologisk tolkning tillämpats vilket innebär att jag sökt stöd för mina slutsatser framförallt i de syften som bär upp Sat/Cab-direktivet. 7 C-192/04, Lagardère Active Broadcast mot Société pour la perception de la rémunération équitable (SPRE) och Gesellschaft zur Verwertung von Leistungsschutzrechten mbh (GVL), domsdatum

7 1.4 Avgränsningar Uppsatsens syftar till att utreda rättsläget utifrån sändningstekniker på europarättslig basis. Sat/Cab-direktivet rör enbart gränsöverskridande TV varför fokus ligger på det men dess bestämmelser har även fått betydelse för nationella satellitsändningar. Vidare berör inte gränsöverskridande sändningar enbart upphovsrätten, hänsyn måste även tas till exempelvis den fria rörligheten. Detta har inte behandlats. Uppsatsen tyngdpunkt ligger på de materiella förutsättningarna för rättighetsklarering som följer av Sat/Cab-direktivets första del. Det renderar att uppsatsen behandlar tillgängliggörande av sändningsinnehåll genom överföring till allmänheten. En TV-utsändning utgör typiskt sett en överföring till allmänheten men kan även innefatta andra förfoganden, under det att exempelvis en restaurang fångar upp utsändningen och låter den framträda på en storbilds- TV åstadkommer ett offentligt framförande av sändningsinnehållet. TV-sändningen resulterar i detta fall alltså i åtminstone två skilda förfoganden. 8 Men Sat/Cab direktivet och denna framställning tar sålunda inte sikte på tillgängliggörande av sändningsinnehåll genom nyss nämnda förfogande, offentligt framförande, lika litet som exemplarframställning. I linje härmed ligger tidsförskjutet tittande där det sker en typ av exemplarframställning, lagring, strikt sett utanför ramen för uppsatsen som berör överföring till allmänheten. Men dessa andra relevanta upphovsrättsliga förfoganden behandlas i korthet under beskrivandet av den svenska TV-marknaden. Det berörs även i avsnittet där Sat/Cab-direktivets betydelse i internetmiljön diskuteras. En annan avgränsning rör Sat/Cab-direktivets andra del som berör en kollektiv hantering av upphovsrätt vid vidaresändning via kabel, något som inte berörs i denna utredning. 9 Begränsningen är gjord i syfte att koncentrera perspektivet. Angränsande företeelser som civil- och straffrättsliga åtgärder som kan vidtas mot det sändningsföretag som genomför en överföring till allmänheten utan tillstånd problematiseras huvudsakligen inte. 10 Slutligen bör noteras att uppsatsen främst berör frågan om var det upphovsrättsliga förfogandet kan anses ske och således var klareringen av rättigheter behöver äga 8 Bernitz m.fl. s Kur & Dreier, s Se dock den översiktliga redogörelsen i avsnitt

8 rum. En given utgångspunkt för den relevanta frågeställningen är naturligtvis vad som konstituerar en relevant åtgärd inom ramen för upphovsrättslig ensamrätt. Det kommer att beröras inledningsvis. 1.5 Disposition Mot bakgrund av att TV-sändningar typiskt sett kontinuerligt frambär och utnyttjar upphovsrättsligt skyddade verk berör uppsatsens inledande kapitel upphovsrättens subjekt och objekt. Framställning hänför sig i den delen till svensk rätt, givetvis med dess beroende av EU-rätten. Upphovsrättens och de närstående rättigheternas förstärkta position inom EU följer därefter. Också en kort beskrivning av upphovsrätten i det internationella rummet har inkluderats eftersom den i viss mån påverkat EU-rätten. För att konturera bilden följer sedan ett avsnitt om några karaktäristiska drag för den svenska TV-marknaden. Dels redogörs för hur avtalsstrukturen ser ut, vilka distributionstekniker som används utöver den klassiska sändningsverksamheten som de flesta kanaler ägnat sig åt, dels för hur rättsbilden ser ut i URL avseende TVföretags och medverkande i TV-sändningars rätt. Framförallt syftar redovisningen av distributionsteknikerna till att ge substans och en grundläggande förståelse för Sat/Cab-direktivets tillämplighet. De elementära dragen för TV-sändningar är centrala för att insätta upphovsrätten i Sat/Cab-direktivets kontext. Uppsatsens fjärde kapitel innehåller en analys av Sat/Cab-direktivets förutsättningar för tilllämplighet och dess betydelse i kontext till olika sändningsformer och kryptering av sändningar. Slutligen följer ett avsnitt om direktivet effekter och en avslutande diskussion kring direktivets betydelse som förenklad rättighetsklareringsmekanism, med fokus på bestämmelserna i direktivets eventuella framtid och närvaro i internetmiljön. 8

9 2. Upphovsrätt 2.1 Skyddets subjekt och objekt Upphovsrätt tillkommer formlöst den som skapat konstnärliga och litterära verk, dvs. böcker, musikaliska verk, tidningar, konstverk, filmverk. Detta i enlighet med lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (URL). URL gör inget försök att definiera vad som menas med ett konstnärligt verk. Likväl är uppräkningen i lagen att betrakta som exemplifierande vilket framgår i paragrafens sista punkt, verk som har kommit till uttryck på andra sätt. 11 Såvitt här intresserar lösgör TV-sändningar oftast en arme av upphovsrättigheter och därmed rättighetsinnehavare. Med den audiovisuella kapacitet som TV-mediet har är det svårt att föreställa sig vilka typer av upphovsrättsligt skyddade prestationer som inte skulle kunna återges i TV-mediet, om sådana alls finns. Exempel på skyddsobjekt i TV-sändningarnas programinnehåll är kommentators eller programledares framförande, ljudupptagningar som sådana, upptagning av rörliga bilder och fotobilder. Allt de sistnämnda på grundval av de närstående rättigheterna. Grundreglerna kring ensamrätten gäller alltså i motsvarande mån även till förmån för utövande konstnärers framföranden och för den som framställer en fotografisk bild. Något liknande gäller för ljudproducenter och producenter av rörlig bild. Varje upptagning, inte bara filmverk, blir rättsskyddade. Också varje ljudupptagning. Låt vara att ljudproducenter och utövande konstnärer i vissa situationer endast har en ersättningsrätt. 12 Varje reklaminslag, så korta som 15 sekunder, innehåller typiskt sett alla dessa rättigheter- ljud, bild, stillbild, framförande. Även när formatet är litet har man iakttagit åtta till tio paragrafer i URL i tillämpning. Femte kapitlet i URL och dess motsvarighet i EU:s medlemsländer upptar alltså en betydelsefull plats på den enorma yta av rättigheter i TV. Det upphovsrättsligt skyddade objektsområdet framstår sammantaget ha en ansenlig vidd, men begränsas genom det generella kravet på verkshöjd hos den litterära eller konstnärliga skapelsen. Det krävs att prestationen uppvisar ett visst mått av individuell särprägel och självständighet gentemot vad andra har gjort tidigare, något som med modern terminologi brukar 11 Se bland annat mål C-5/08 Infopaq International A/S mot Danske Dagblades Forening p. 4 angående uttrycket konstnärliga och litterära verk. 12 Rosén, s. 154, se även 47 URL angående ersättningsrätten. 9

10 omtalas som originalitet. I domspraxis har utkristalliserats ett relativt måttligt krav på originalitet. Något förenklat kan man säga att det enbart är den form som upphovsmannen gett åt idéer, uppgifter, fakta osv som kan ge underlag för rättsskydd. Däremot faller uppgifter, idéer och sakförhållandena i sig utanför. 13 Här bör inskjutas att frågan om ett verk har sådan konkret form att de kan anses utgör mer än en idé, är särskilt aktuell i samband med TV-format och diverse programkoncept. 14 Inte heller har upphovsrätten gjorts beroende av ett kvalitetsbestämt eller objektivt nyhetskrav. Det räcker med en subjektiv nyhet, med andra ord att var och en självständigt och genom sin egna personliga insats presterar ett verk. 15 Belysande för vad som kvalificerar för ensamrätt är att det ska vara fråga om en persons egna intellektuella skapelse. EUD anser numera att ett originalitetskrav har harmoniserats inom unionen i följd av domstolens domar främst i Infopaq-målet. 16 Även om upphovsrätten alltid uppstår hos upphovsmannen och det är resultatet av mänskligt skapande som ger underlag för upphovsrättsligt skydd, kan den överlåtas eller upplåtas genom avtal. Det utgör själva instrumentet för omsättning av skyddade verk på marknaden och är ständigt dragande i denna rättsliga pjäs. I princip ger URL upphovsmännen eller deras rättsinnehavares frihet att segmentera sin rätt och utforma sina avtal med nyttjaren som de behagar. Lagens regler om rättighetsöverlåtelse är begränsade till ett fåtal allmänna bestämmelser och därtill några särskilda avtalstyper. Överlåtelsen måste dock vara tydligt formulerad, inte minst avseende vilka befogenheter som förvärvas. Vid oklarheter tolkas primärt ett avtal till upphovsmannens fördel eller eller contra stipulatorem. 17 Sammanfattande kan sägas att oavsett om det rör sig om en livesändning av exempelvis sportevenemang eller inspelat programinnehåll måste normalt TV-företagens programkomposition anses generera upphovsrättsligt skyddade verk. Antingen som separata litterära eller konstnär- 13 Bernitz m.fl. s. 60 och Rosén, Upphovsrättens avtal, s Levin, s Bernitz m.fl. s. 55 där det s.k. dubbelskapandedirektivet förklaras, enligt vilken utesluten risk för oberoende dubbelskapande, kan användas som en hjälpnorm för att avgöra vad som krävs för upphovsrättsligt skydd, se även Levin, s. 80 ff. 16 Mål C-5/08 Infopaq International A/S mot Danske Dagblades Forening Se även bland annat artikel 1 i Softwaredirektivet 91/250/EEG, artikel 3.1 i Databasdirektivet 96/9/EG, art. 6 i Skyddsdirektivet 93/98/EEG, artikel 2.5 och 2.8 i Bernkonventionen samt Bernitz m.fl. s Bernitz m.fl. s. 54 och Levin, s.120 f. 10

11 liga verk vilket exemplifieras i 1 URL eller såsom självständiga eller beroende bearbetningar av andras verk i enlighet med 4 URL. Inte sällan återger också TV-sändningar normalt material som utgörs av upphovsrättsligt skyddade verk såsom sammanställningar av verk enligt 5 URL eller som av två eller flera upphovsmän gemensamt skapade verk enligt 6 URL. Räckvidd, funktion och avgränsning av upphovsmännens ensamrätt har givetvis en stor betydelse för ämnet som här intresserar. Tanken är att upphovsrättslig ensamrätt ska ha avseende på alla utnyttjanden som har någon ekonomisk betydelse i samhället. Ensamrätten är något schematiskt det enda upphovsmannen har att erbjuda finansiärer men den har också en ideellrättslig dimension som skyddar annat än rent ekonomiska värden. Upphovsmannen kan exempelvis vilja välja vilket skick prestationen ska förmedlas i. 18 I grunden handlar upphovsmannens ensamrätt att förfoga över sitt verk om två förfogandeformer - exemplarframställning, och rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten. Den senare rymmer fyra nyttjandeformer, överföring till allmänheten, offentligt framförande, offentlig visning och spridning till allmänheten. Här är det främst överföring till allmänheten som står i fokus. Överföringsrätten aktualiseras när ett verk på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket, t.ex. när ett verk sänds i TV. Andra överföringar är naturligtvis att göra verk tillgängliga på Internet. Detta ligger i linje med de ambitioner som bär upp WIPO-fördragens och Infosocdirektivets communication to the public, en förfogandeform som avser täcka all slags transmittering och annat tillgängliggörande av verk i moderna elektroniska nätverk. 19 Som antytts står bakom ett TV-program vanligen många skapare. De kan ha gemensam upphovsrätt till verket om deras bidrag sedda var och för sig inte utgör självständiga verk, 6 URL. Givet att deras bidrag utgör en identifierbar originell prestation i helheten har de ett självständigt skydd för sin del. I linje härmed kräver utnyttjande av en TV-upptagning tillstånd från samtliga rättighetshavare. De rättigheter som främst kommer i bruk är som tidigare nämnts de i 2 URL och de närstående rättigheterna för utövande konstnärer i 45 URL. Vidare är rättigheterna i URL vilka bland annat innehåller producenters och fotogra- 18 Rosén Jan, Upphovsrätten- en överblick, s Rosén Jan, Upphovsrätten- en överblick, s. 31 f. 11

12 fers rätt centrala. Producenter av upptagningar av ljud och rörliga bilder ges en ensamrätt att göra upptagningar tillgängliga för allmänheten och att framställa exemplar av dem. I praktiken har dock både producenter och fotografer ofta överlåtit sin ensamrätt till ett bolag som i sin tur ger tillstånd till olika utnyttjanden. Man bör också observera att en fullständig överlåtelse inte är möjlig. Ideella intressen som anknyter till verket, exempelvis att upphovsmannens namn nämns när ett verk görs tillgängligt för allmänheten, övergår inte på förvärvaren. 20 Denna ensamrätt löper över en ansenlig tid från ögonblicket då verket skapas till och med utgången av sjuttionde året efter upphovsmannens dödsår. För de fall de finns fler upphovsmän består rätten till utgången av det sjuttionde året efter den sist avlidne upphovsmannen. För filmverk respektive musikaliska verk består rätten till utgången av den sist avlidne av vissa i lagtexten angivna upphovsmän. Utöver skyddstiden för upphovsrättsliga verk ger URL även skydd för de närstående rättigheterna under 50 år från det att ett framförande gjordes eller från att upptagningen av detsamma getts ut alternativt offentliggjorts. Vidare gäller ensamrätten till utgången av det femtionde året från det att en ljud- eller bildupptagning gjordes eller ett fotografi framställts. 21 Värt att notera är avslutningsvis att den upphovsrättsliga lagstiftningen förväntas vara teknikneutral, oberoende av varje teknikskifte och tillämpas på alla tänkbara verk. 22 Det är därför naturligt att en stor del av rättsutvecklingen sker i praxis. 2.2 Utgångspunkter i det internationella rummet Liksom annan immaterialrätt är upphovsrätten utpräglat internationell i hänseendet att den bygger på internationella överenskommelser. Härtill kommer EU-rättsliga regelverk och dess harmonisering av upphovsrätten och de närstående rättigheterna. På det internationella planet regleras upphovsrätten framförallt av Bernkonventionen, BK, vilken administreras av World Intellectual Property Organization, WIPO, med säte i Genève. WIPOs aktiva del i upphovs- 20 Olsson s. 236, upphovsmannen kan under vissa omständigheter avstå från den ideella rätten med bindande verkan, se exempelvis Olsson, s Bernitz m.fl. s. 74, och Levin, s Levin, s. 68,

13 rättens utveckling har stor betydelse inte minst på Europa nivå. Sverige tillträdde BK år 1904 och sedan dess har över hundra stater anslutit sig. Även EU är i sin helhet ansluten. 23 I ljuset härav bör man se på två internationella överenskommelser från år 1996 som tillkom på WIPO:s initiativ, WIPO Copyright Treaty, WCT, och WIPO Performances and Phonograms Treaty, WPPT. Deras grund återfinns i behovet av att åstadkomma nya regler för användning av upphovsrättsligt skyddat material på Internet och andra digitala eller analoga nätverk, och får sin särskilda betydelse genom att de utgör utgångspunkten för EU:s Infosoc-direktiv från år Direktivet är liksom en rad direktiv en del i EU:s och framförallt kommissionens strävan efter harmonisering av nationell upphovsrätt och närstående rättigheter inom EU. Infosoc-direktivet får antas smälta samman majoriteten av de synpunkter som upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället genererar men i särskild mån är det sådana fenomen som tillgängliggörande vid on-demand-situationer och det för uppsatsen aktuellaöverföring till allmänheten, som reflekterats i direktivet. Genomförandet krävde för svensk upphovsrätts vidkommande inga särskilt långtgående lagändringar. I Sverige är förfogandet överföring av gammalt teknikneutralt och en förutsättning har alltid varit att se till åtgärden, inte tekniken i sig. Däremot har förverkligandet av Infosoc-direktivet inneburit att lagtexten blivit tydligare och att rättens tillämpning i den digitala miljön och på Internet underlättats. 25 Kanske mest betydelsefullt är att elektroniska fenomen har sin hemort i överföringsrätten. För TV-sändningarnas vidkommande klargjordes genom Infosoc-direktivet att en TVsändning, även sändningar före 1 juli 2005, alltså omfattas av ensamrätt och att det tillhör förfogandet överföring till allmänheten, både linjära TV-sändningar men också tillgängliggörande vid en tid och en plats som tittaren själv väljer, on-demand tjänster. 26 Här kan särskilt noteras att en av de inledande artiklarna i Sat/Cab-direktivet vilket berörs i det följande, har kommit att ersättas av den mer allmänt formulerade förfogandeformen överföring till allmänheten i Infosoc-direktivets art Bernitz m.fl. s.12 och Levin, s Bernitz m.fl. s. 15, Levin, s. 44 och Rosén, Upphovsrätten en överblick, SvF, s Rosén, Upphovsrätten en överblick, SvF, s Prop. 2004/05:110, s. 45, 69 och Rosén, s Dreier & Hugenholtz, s

14 I sammanhanget bör även nämnas det inom ramen för World Trade Organization (WTO) antagna s.k. TRIPS-avtalet, Trade related aspects of Intellectual Property Rights. TRIPS-avtalet avser en sammanhängande immaterialrättslig skyddsordning med i huvudsak global omfattning. Både EU och dess medlemsländer har tillträtt TRIPS-avtalet men unionen som sådan har inte tillträtt BK, såsom var och en av medlemsstaterna har. 28 Av särskilt intresse här är naturligtvis direktiv 93/83/EEG om satellitsändningar och vidaresändningar per kabel, det s.k. Sat/Cab-direktivet. 29 Direktivet påbjuder i korthet en förenklad ordning för reglering av rätten för radio- och TV-företag att sända upphovsrättsrättsligt skyddat material via satellit och kabel. Det förverkligades i svensk rätt på sammas gång som uthyrnings- och utlåningsdirektivet genom lagändringen (SFS 1995:447) med verkan från den 1 juni Att Sverige är bundet av ett stort antal konventioner utesluter inte att betydande nationella skillnader i både rättspraxis och lagstiftning förekommer. Sverige har i princip att tillämpa svensk rätt angående sådant som äger rum i Sverige såvida inte annat är stadgat, vilket är fallet i Sat/Cab-direktivet. Upphovsrätten är i den meningen underkastad en territorialitetsprincip. Utöver denna princip begränsas upphovsrätten av nationalitetsprincipen. Det innebär att upphovsrätten enligt svensk rätt gäller för verk som svenska medborgare skapat. De internationella åtaganden som Sverige har ställer dock krav på utländska medborgare ska åtnjuta samma skydd som svenska medborgare Det upphovsrättsliga förfogandet Av fundamental betydelse vid bedömningen av ansvar för utsändning är en analys av vad som överhuvudtaget konstituerar ett förfogande inom ramen för upphovsrättslig ensamrätt. Vid bestämmandet av ensamrättens omfattning används en mäng absorberande och flexibla begrepp men redan i lagens första paragraf uppbärs den grundläggande principen att upphovsrätten är till för att säkra upphovsmännens inkomst av deras litterära eller konstnärliga verksam- 28 Se bl. a. Bernitz, s. 14 f. och Levin, s Rosén, s Olsson & Rosén, Upphovsrättslagstiftningen (20 jan 2014, Zeteo), kommentaren till 8 kap 61 a URL. 31 Bernitz m.fl. s.13 och Levin, s. 71 f. 14

15 het. Talande är att den upphovsrättslig ensamrätt ska ha avseende på alla sådana förfoganden som har någon ekonomisk relevans för upphovsmannen. 32 Centralt för denna uppsats är som nyss nämnts begreppet ensamrätten att tillgängliggöra ett verk genom överföring till allmänheten, 2 3 st 1 p. URL. Skyddet ges konkretion i kapitel 2 artikel 2 i Sat/Cab-direktivet varigenom framgår att medlemsstaterna ska erbjuda en under upphovsrättslagstiftning exklusiv rätt att tillgängliggöra för allmänheten via satellit. Detta utgör grunden för direktivets regler. Det bör framhållas att artikel 2 i direktivet inte är en jurisdiktions-regel, utan en regel vilken används för att bestämma den tillämpliga regeln under de omständigheterna som är vid handen. Det brukar sägas att the article is a provision of substantive law, not a conflicts rule. 33 Begreppet överföring till allmänhet som sedan 2005 funnits under paragrafen närmast här ovan avser varje distansöverföring av verk från en plats till en annan. Distansöverföring, liksom lagstiftningen i övrigt, ska förstås som ett teknikneutralt begrepp och rör sådana tillgängliggörande som sker på trådlös eller trådbunden väg från en annan plats än där allmänheten kan ta del av det. De typiska fallen utgörs av TV-sändningar. Överföring till allmänheten inbegriper också distansöverföring som sker på sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer, s.k. on-demand överföringar. 34 Förutsättningen är att de som kan åtkomma verket på de angivna sätten utgör en allmänhet. Någon definition finns ju inte i Infosoc-direktivet och bortsett från den s.k. kompletteringsregeln i 2 4 st URL vilken innebär ett genombrott i offentlighetskriteriet och fastslår att även överföring till en sluten krets i vissa fall omfattas av ensamrätten att överföra till allmänheten, har det inte heller i nationell rätt preciserats hur begreppet ska tolkas. Man bör här direkt notera att allmänheten inte alls har omdefinierats eller på annat sätt påverkats genom 2005-års lagstiftning. Vägledning erbjuds alltjämt i detta hänseende av den hittills ganska rika svenska domstolspraxis. Framträdande exempel rör fall där allmänheten är en potentiell mottagarkrets där ingen varit fysiskt närvarande eller faktiskt fått del av det överförda. Det är i detta ljus man också ska se målet C-306/05 Rafael Hoteles från EUD, vilket ju berörde frågan om verk som överförs via TV-apparater. EUD klargjorde att det inte krävdes att någon var fysiskt när- 32 Rosén, Upphovsrätten - en överblick, SvF, s Se bland annat Dreier & Hugenholtz, s Det sistnämnda avser även artikel 4 i Sat/Cab direktivet. 34 Rosén, Upphovsrättens avtal, s

16 varande eller faktiskt fått del av det som överfördes på hotellrummen, det centrala var att det fanns en potentiell mottagarkrets. I NJA 1980 s. 702 användes musik för att demonstrera en radio i en butik. HD kom fram till att användningen skedde offentligt eftersom allmänheten hade tillgång till lokalen, även om endast ett fåtal personer hade lyssnat på musiken vid varje enskild tidpunkt. 35 En överföring eller ett framträdande kan enligt praxis också anses riktad eller riktat till allmänheten om den faktiskt når en mycket begränsad krets människor men som ändå kännetecknas av en viss formell öppenhet. Klart är att mottagarkretsen alltså bara har betydelse för att fastställa om det är en överföring till just en allmänhet. Enbart tittande eller mottagande av en TV-sändning är utan betydelse för det upphovsrättsliga förfogandet. Det avgörande för huruvida en överföring sker till allmänheten är hur många som har möjlighet att ta del av verket. Inte hur många som faktiskt tagit del av det. 36 Av detta följer att överföring har avseende på något bortom den privata eller enskilda sfären, bortom det slutna företagets hägn. Förfoganden av mer privat natur, till den närmsta kretsen av familj, faller alltså utanför begreppet. Föreligger ett visst mått av slutenhet kan dock en tillämplig parameter vara antalet individer som berörs av framförandet. 37 En initial satellitsändning från utlandet eller en överföring av programinnehåll med annan teknik behöver inte per se betyda att man adresserar en allmänhet i Sverige eller respektive land. Vid kommunikation mellan tekniska operatörer som syftar till att förbereda sändningsinnehållet för senare överföring till allmänheten kan sakna upphovsrättslig relevans. Denna typ av kommunikation sker vid utbyten av TV-program mellan sändarföretag eller i trafik mellan ett sändarföretag och ett företag som erbjuder lokal teknisk support. I sådana situationer äger varken Sat/Cab-direktivet eller svensk upphovsrätt tillämplighet såvida ingen överföring till allmänheten eller permanent eller tillfällig reproduktion av sändningsinnehållet äger rum. 38 Krypterade sändningar som begränsar möjligheten till access genom att endast vissa kundsegment får möjligheten till tillgång diskvalificerar inte direkt sändningarna från att vara potentiellt överföring till allmänheten i enlighet med URL. Svenska domstolsavgöranden har 35 Bernitz m.fl. s Se det nyss omtalade BBS-målet där ett trettiotal intressenter hade access till en nätansluten hårddisk dator, en grupp individer som ansågs utgör en allmänhet. 37 Rosén, Upphovsrättens avtal, s Rosén s. 144 f. 16

17 konturerat betydelsen av olika begränsningar för allmänhetens möjlighet till access till diverse medieinnehåll. Illustrativt är t.ex. NJA 1967 s. 150 där en dansförening använt musik vid sina tillställningar. I teorin hade endast medlemmar tillgång till tillställningarna med det saknades krav för medlemskap och antalet medlemmar var obegränsat. Eftersom vem som helst på ett enkelt sätt kunde bli medlem ansågs förfogandet av musik ske inför en obegränsad krets och utgjorde ett offentligt framförande. 39 Betydelsen av krypterade signaler för Sat/Cab direktivets och URL:s tillämplighet kommer att beröras närmare nedan. Inom upphovsrätten brukar man tala om primära och sekundära sändningar. Med primärsändningar förstås det första huvudsakliga offentliggörandet eller utnyttjandet av ett verk. Sändningen kan därefter bli föremål för vidaresändningar. Vidaresändningen blir då sekundär i förhållande till den ursprungliga 40 och utgör en ny överföring till allmänheten vilken kräver ett nytt tillstånd från upphovsmannen. 41 Rättighetsklarering och praktiska marknadsförhållanden är några faktorer som skiljer dem åt. Distinktionen är inte minst central då Sat/Cabdirektivet inget har att skaffa med sådana överföringar som kan omtalas som vidaresändningar i en medlemsstat, och detta alldeles oavsett om det sker samtidigt och oförändrat på sätt som omtalas bland annat i 42 f URL. 42 Det har avslutningsvis sitt intresse att mot bakgrund av domstolspraxis nämna vad som tidigare ansetts falla inom ansvarsbestämmelserna för ett upphovsrättsligt relevant förfogande. Med intresse kan domstolens avgörande och beslut i brottmål NJA 1996 s. 79, hädanefter BBS-målet noteras. Målet rörde ansvar för en person som tillhandahållit upphovsrättsligt skyddade datorprogram genom en BBS (Bulletin Board System) vilka även kunde förmedlas till andra BBS-ägare som kommunicerade inom samma nätverk. En BBS kan kort anges som en dator med hårddisk som med hjälp av modem och det allmänna telenätet står i förbindelse med andra datorer utrustade på samma sätt. De ifrågavarande BBS-datorerna i nätverket styrdes i sin tur av ett datorprogram som inte enbart ägaren eller den som ansvarade för en viss 39 NJA 1967 s. 150 och Levin, s Levin, s 155 f. 41 Se bl. a. mål C-306/05 och NJA 1988 s Rosén, s. 145 f. 17

18 BBS kunde styra. Även andra användare kunde utnyttja det och fick därigenom inte bara studera vad som fans på en viss bildskärm utan också transmitter informationsinnehåll. 43 Personen dömdes inte till ansvar, avseende det aktuella om lagens bestämmande av ensamrätt, att framställa exemplar och att göra verk tillgängliga för allmänheten eftersom det konstaterades att ett mått av faktisk aktivitet var nödvändigt för en fällande dom. Detta var något som saknades vid den automatiserade funktionen hos den BBS som vederbörande hade installerat. Genomslaget för aktivsmåttet ska dock inte överdrivas. I ett nästan samtidigt fall kom domstolen emellertid till den motsatta slutsatsen och en annan operatör av en BBS dömdes till upphovsrättsintrång genom tillhandahållande av datorprogram. 44 Såvitt gäller andra av Högsta Domstolen avgjorde mål har också den som inte gör mycket mer än att installera de tekniska hjälpmedlen som låter en allmänhet få del av verk, här märks hotell- och butiksinnehavares ljud- och bildapparatur, ansetts ansvarig. Härtill har den som installerar en ordinär centralantennanläggning för vidarebefordran av radio- och TV-signaler till de boende i en fastighet ansetts ha utfört en relevant upphovsrättslig handling Kollektiv rättighetsförvaltning TV-sändningar utnyttjar och frambär alltså typiskt sett kontinuerligt upphovsrättsligt skyddade verk. Och i realiteten kan det vara mycket svårt, eller rent av omöjligt för enskilda upphovsmän att på ett adekvat och effektivt sätt bevaka deras rättigheter som förekommer i TV. För att komma till rätta härmed har i betydelsefulla hänseenden utvecklats kollektiva ordningar för rättighetsklarering och uppbörd av ersättning. Framförallt i fråga om offentliga framföranden, särskilt vid TV-sändningar och inspelningar av musik har det visat sig nödvändigt att låta några få rättsinnehavare eller företrädare sörja för tillståndsgivande och avtal om ersättning för sändningsinnehåll. Här agerar och märks främst förhandlingsorganisationen STIM och Copyswede på TV-området. Den förra företräder svenska kompositörer och den senare är en paraplyorganisation vilken samordnar 14 kulturskaparorganisationers förhandlingar om 43 Rosén, BBS-målet och ansvaret för elektroniska förmedlingstjänster, SvJT, s Rosén, s Rosén, BBS-målet och ansvaret för elektroniska förmedlingstjänster, SvJT s. 421 f., avseende Internetleverantörers objektiva ansvar, se Infosoc-direktivet art

19 utnyttjande av rättigheter som förekommer som ljud eller rörlig bilder. STIM ingår i sin tur i förhandlingskartellen Copyswede. En annan stor organisation är SAMI som företräder svenska artister och musiker. 46 Genomgående på upphovsrättens område är idén att man om möjligt ska hålla kvar rättigheterna för senare nyttjanden som inte är överblickbara när man träffar det första avtalet, att få följa sitt verk och ta del av det ekonomiska värde som eventuellt skapas i någon tid och på någon marknad. Detta medför inte sällan svårigheter om man är en av hundratals skådespelare i en film eftersom en producent ofta motsätter sig att gå med på att låta en rättighetshavare behålla ensamrätten och därmed ha en möjlighet att stoppa framtida exploatering. I dessa situationer märks den kollektiva rättighetsförvaltningen särskilt. Alternativet kan vara det som brukar kallas för friköp, där var och en av rättshavarna köps loss på ett tidigt stadium och fråntas rätten till ersättningar därefter. 47 Närmare besett så behöver således TV-bolagen, förutom, att de köper produktioner från producenter för utsändning, även träffa avtal med organisationer som representerar och förvaltar rättigheter kollektivt för att kunna åstadkomma sin utsändning av många gånger komplexa och sammansatta verk. När TV-bolaget inte har alla rättigheter för distributionen som en viss distributör önskar krävs att någon kan lämna tillstånd för samtliga rättighetshavare. Detta sker typiskt sett i kollektiva och samordnade avtal och rör således licensering av rättigheter för marksändning, satellit och kabel-tv. Det kan exempelvis röra sig om tillstånd till verk med många rättighetshavare som också kan vara svåra att spåra, en bred repertoar som i Copyswedes fall inte alltid är känd på förhand. 48 Den som önskar utnyttja annans prestation, likt fallen ovan, har alltså att träffa ett avtal med den relevanta organisationen. Avtalet ger utnyttjaren möjlighet att använda verken efter att en ersättning betalats till organisationen. Organisationen fördelar i sin tur ersättningen till respektive upphovsman. Rättigheterna ska klareras så snart ett upphovsrättsligt relevant förfogande sker i Sverige. Om ett avtal inte kan ingås med organisation måste utnyttjaren för att 46 Bernitz m.fl. s. 116 och Levin, s. 132 f. 47 Chefsjuristen vid Copyswede, Lars Grönquist, föredrag. 48 Bolagsjuristen, Birgitta Adamson, intervju och chefsjuristen vid Copyswede, Lars Grönquist, föredrag. 19

20 undgå risken att göra upphovsrättsintrång begära tillstånd direkt från den berörda upphovsmannen/männen för varje upphovsrättsligt förfogande. 49 Som en viktig aspekt i sammanhanget avseende kollektiv rättighetsförvaltning vid, det som här intresserar, överföring av TV-program via satellit framstår vidare artikel 3.2 i Sat/Cabdirektivet. Rättigheterna enligt direktivet ska i grund och botten klareras via avtal. I artikeln föreskrivs att EES-länder under vissa särskilt utpekade förutsättningar får bestämma att ett kollektivt avtal mellan en organisation för kollektiv förvaltning av upphovsrättigheter och ett radio- eller TV-företag får utsträckas att gälla också för rättsinnehavare inom samma område vilka inte representeras av organisationen. Detta avseende en viss given kategori av verk. För det första måste satellitsändningen ske samtidigt med en marksändning av samma företag. För det andra ska den utomstående rättsinnehavaren ha möjlighet att närsomhelst utesluta sina verk från tillämpningen av avtalet och göra sina rättigheter gällande individuellt, alternativt kollektivt. Enbart litterära och musikaliska verk samt fotografiska bilder omfattas av detta, kinematografiska verk såsom filmverk är alltså undantagna. Denna regel tar direkt sikte på de skandinaviska avtalslicensbestämmelserna. Här bör dock inskjutas att dessa liksom direktivets bestämmelser endast tar sikte på överföringar till allmänheten genom satellit som äger rum samtidigt som en marksändning av samma sändande. De diversifierade tekniska distributionsmetoderna ska beröras i det följande Levin, s. 132 ff. 50 Prop. 1994/95:58, s. 47 f. 20

21 3. Den svenska TV-marknaden 3.1 Några utgångspunkter i URL avseende upphovsrätt i TV Upphovsrättens stora betydelse för det moderna informationssamhället märks inte minst vid TV-sändningar med sin skara av bidragande rättighetshavare. Oavsett vilken roll man har i kedjan av rättighetsflöde, krävs ett antal olika typer av avtal för att de som förfogar i kedjan ska ha de rättigheter som krävs för att materialet ska nå en tittare/konsument. Allt detta i enlighet med upphovsrättslagen i Sverige vars utgångspunkt är att utsändning av upphovsrättsligt skyddade verk i radio och TV ska ske på grundval av ett avtal. Detta ligger i linje med Sat/Cab-direktivet som föreskriver att tillstånd till en sändning genom satellit till allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk bara ska kunna förvärvas genom avtal. 51 Närmare besett måste en mängd kontraktsrelationer som berör olika led i produktionen och utnyttjanden på marknaden urskiljas. Till det senare hör skriftligt engagemangsavtal där vanligen en producent producent ber en musiker om att komma och spelar under ett program. Avtal om inspelning av ett verk eller TV-program är ett annat exempel. Detta regleras i 39 URL, vilken är en presumtionsregel avseende övergång av rättigheter vid film eller TVproduktioner. Rättigheterna övergår enligt regeln till producenten. Detta för att produktionen ska kunna användas och alla tänkbara förfogandemöjligheter som står till buds för producent ska kunna utnyttjas. Viktigt är att 39 URL, liksom upphovsrättslagen med några få undantag i övrigt, är dispositiv. Detta betyder att nästan alla avtal innehåller specifika bestämmelser om vad man upplåter och inte. Man kan alltså ta fasta på att paragrafen sällan får fullt genomslag. 52 Integreringen av många olika rättsinnehavares prestationer i filmverk och TV-program framstår som en gemensam nämnare för att samla de många olika rättigheterna på en hand. Producenten framträder normalt som denna samlande faktorn. Detta får 39 URL anses spegla på så sätt att den säkerställer att en producent kan inneha alla rättigheter och att en produktion inte ska bli inlåst pga. en medverkande som man inte kan lokalisera. 51 Prop. 1994/95:58 s. 46 f. 52 Chefsjuristen vid Copyswede, Lars Grönquist, föredrag. 21

22 På musikområdet upplåter svenska kompositörer och textförfattare rätt till offentligt framförande och numera överföring till allmänheten av sina verk till STIM. STIM har således getts mandat att i sin tur lämna nödvändiga tillstånd till alla typer av framförande och överföringar, med undantag för musikdramatiska, samt att inkassera ersättning. 53 Vid sidan härav har radio och TV-företags tillerkänts ett särskilt rättsskydd för sina utsändningar som sådana, man brukar tala om signalrätt enligt 48 URL. Denna, som från den 1 juli 2005 omtalas som ensamrätt, har helt avseende på de programbärande signalerna som sänds ut, inte substansen i signalera vilket uppmärksammats ovan. Detta betyder i första hand att alla radio- eller televisionssändningar som återanvänds och brukas, dvs. rundradiosändningar till allmänheten, som kan tas emot med hjälp av allmänt tillgänglig utrustning, kräver radio- och TV-bolagens medgivande. Och detta alldeles oavsett vad som ingår i själva sändningsinnehållet. 54 Begreppet rundradiosändning eller ljudradio-eller televisionssändning eller broadcast är betydelsefullt men i motsats till många andra länders lager har det inte fått någon definition i URL. Vägledande för vad som bör menas med broadcasting är dock texten till en förslagen konvention om skydd för radio- och TV-företags rättigheter som diskuterades inom WIPO. 55 Där sägs följande: Broadcasting means the transmission by wireless means for public reception of sounds or of images or of images and sounds or the representations thereof; such transmissions by satellite are also broadcasting. Wireless transmission of encrypted signals is broadcasting where the means for decrypting are provided to the public by the broadcasting organization or with its consent.. 56 Konventionsutkastet är inte antaget och är därmed inte heller bindande för Sveriges del. Emellertid torde definitionen stämma väl överens med vad som enligt svensk rätt menas med broadcasting, med tillägget att begreppet omfattar såväl trådlösa som trådsändningar. Utgångspunkten är alltså att signalrätten omfattar såväl vanliga rundradiosändningar till allmän- 53 Chefsjuristen vid Copyswede, Lars Grönquist, föredrag. 54 Olsson, s. 310, här berörs inte de sändningstillstånd som krävs och som delas ut av Myndigheten för radio och tv vart sjätte år. 55 Olsson, s. 311 f. 56 Olsson, s

23 heten med traditionell teknik, trådlöst eller per kabel, som simulcasting dvs. utsändning som sker samtidigt med den ordinarie sändningen och också s.k. webcasting vilka sker direkt via nätverk utan att vanliga rundradiosändningen. Det framgår dock i paragrafen att det häri ligger en rättsligt normerande funktion, att sändningen ska verkställs av ett radio-eller televisionsföretag. 57 Förekomsten av begreppet i URL har i stort sett samma innebörd som i radio- och TV-lagen (1996:844). Knytningen till ett radio- eller televisionsföretag vilket framgår av den sistnämnda lagen innebär att sändningen ska startas av den som sänder och detta på en tidpunkt som denna bestämmer och, vara riktad till var och en som vill ta emot den. Sedan Infosoc-direktivets förverkligande har dock radio- och TV-företag också fått en rätt att kontrollera distansöverföringar med interaktivitet, t.ex. då en mottagare har inflytande över det som sänds ut, såsom TV-beställningstjänster som video-on-demand. Den nya ensamrätten ger således sändarföretagen en kontrollmöjlighet över program som läggs ut på internet eller andra digitala distributionstekniker, såvida reell interaktivitet förekommer Avtalsstrukturen på den svenska TV-marknaden För att som upphovsman nyttiggöra sina verk eller sin prestation på den svenska TVmarknaden kan man dels träffa individuella avtal, dels kollektiva. Exempel på den förra som på den svenska marknaden är vanligt förekommande är de ovan presenterade engagemangsavtalen. Specifikt för dessa är att de avser en medverkan, en prestation, med andra ord någon som bidrar med en rättighet. Den medverkande träffar i regel dylika avtal med en producent exempelvis. Dessutom förekommer det, dock i en relativt blygsam omfattning, att dispositioner över upphovsrätt uttryckligen regleras genom kollektivavtal. Kollektivavtalen tar främst sikte på arbetsrättsligt relaterad medverkan och regleras i praktiken oftast av ett förbund. Exempel på en sådan arbetsrättslig medverkan är skådespelare som enbart anställs för en begränsad tid. 59 Avseende upphovsrättsliga avtal på TV-marknaden utgörs ytterligare en viktig dimension av samproduktionsavtal. Dessa reglerar hur rättigheterna ser ut och var de hamnar och innebär i realiteten att TV-bolaget minst har en rätt att sända. Emellertid förvärvar man ofta även andra 57 Olsson, s Rosén, Upphovsrättens avtal, s Chefsjuristen vid Copyswede, Lars Grönquist, föredrag. 23