Svar på frågor från RFI vad gäller strategi och prioriteringar av infrastruktur för astronomin i Sverige fram till 2020

Transkript

1 Svar på frågor från RFI vad gäller strategi och prioriteringar av infrastruktur för astronomin i Sverige fram till 2020 Svenska nationalkommittén för astronomi har fått ett antal frågor från RFI/VR om framtida strategier och prioriteringar inom svensk astronomi. Kommittén diskuterade frågorna vid sitt möte i Göteborg den 15 april 2010, och beslöt avge följande svar. Frågorna ges nedan inom ramar, medan svaren ges direkt efter varje fråga. En lista på akronymer och kort beskrivning av olika faciliteter finns i slutet av dokumentet. För svenska nationalkommittén för astronomi Claes Fransson 1

2 Övergripande frågor På vilket sätt förväntas deltagande i E-ELT förstärka svensk forskning och ge förutsättningar för nya upptäckter inom astronomiforskningen? Snart sagt alla områden inom astronomisk forskning, från studier av vårt eget solsystem till observationer av de mest avlägsna objekten i universum, kommer att påverkas på ett genomgripande sätt av den enorma förbättringen i ljusinsamlade förmåga och upplösning som ett E-ELT kommer att innebära. Av speciellt intresse är möjligheten att observera planeter liknande jorden och därmed utreda livsförutsättningar på andra planeter. Observationer med jätteteleskop av denna typ, ELTs, kommer att bidra till en bättre förståelse för bildning och utveckling av de första objekten i universum. Det kommer att bli möjligt att studera de allra första stjärnorna och galaxerna, men även exotiska objekt som svarta hål. Speciella målsättningar med ELTs är att direkt kunna mäta hur universums expansion ändras, samt att söka förstå naturen hos och verkningarna av mörk materia och mörk energi fenomen som tycks dominera universum och dess utveckling men samtidigt saknar förklaring. Astronomisk forskning drivs av en växelverkan mellan observationer och teori, men i allmänhet sätter observationerna dagordningen för studiet av de intressantaste frågeställningarna. I Sverige finns idag forskningsgrupper som arbetar på ledande europeisk och i flera fall världsledande nivå inom i stort sett alla de områden som nämnts ovan. Tillgången till ett ELT kommer att möjliggöra enorma framsteg, där effekterna av det tidigare steget från 3-4 m teleskop till VLT närmast kan te sig futtiga. Sättet att arbeta kommer förmodligen att påverkas genom att större internationella samarbeten kommer att dominera, på samma sätt som redan idag är fallet med användningen av Hubble-teleskopet. Skillnaden är dock att Europa genom E-ELT kommer att ha tillgång till både mer tid och ett större teleskop än våra kolleger i USA och Asien. Vi kan på detta sätt vidareföra den upphämtning i förhållande till USA som skett i och med det lyckade genomförandet av VLT. En annan aspekt är att E-ELT kompletteras på ett centralt sätt, främst av ALMA, men också av VLT och olika survey-teleskop ( kartläggnings-teleskop ). Genom denna kombination kommer Europa att få en tätposition i världen vad gäller uppsättningen av astronomiska instrument. Skulle Europa, eller Sverige, stängas ute från dessa möjligheter skulle det å andra sidan innebära en mycket allvarlig tillbakagång såsom diskuteras nedan. NK anser att svenskt deltagande i E-ELT måste ges högsta prioritet. 2

3 Hur skulle det svenska deltagandet i ESO påverkas om Sverige beslutade att inte deltaga i E-ELT? ASTRONET 1 är de europeiska forskningsfinansiärernas gemensamma planeringsorgan för astronomisk infrastruktur. I ASTRONETs roadmap 2, liksom i den senaste 10-årsplanen i USA 3, ges tillgång till ett ELT högsta prioritet. VR/RFI:s vägvisare prioriterar dessutom ett E- ELT. Avsaknaden av ett sådant skulle innebära att man ställer sig vid sidan om de mest intressant framtida projekten vid forskningsfronten. Detta innefattar de flesta av de hetaste områdena inom astrofysiken, t.ex. studiet av exo-planeter, det tidiga universum och extrema objekt. Vad som kan hända om svenska astronomer enbart begränsar sig till instrument inom ett begränsat område eller våglängdsintervall kan ses i utvecklingen av astronomin i några av våra grannländer, där avsaknaden av medlemskap i ESO gjort att många av astronomins huvudområden har en relativt svag representation. Detta har konsekvenser för i synnerhet yngre astronomer, som vill satsa på de mest intressanta områdena. En sekundär effekt, som på sikt kan vara ännu allvarligare, är att det blir svårt för universiteten att svara upp mot det stora astronomiintresset, inte minst bland unga människor, som ofta gäller just de hetaste områdena ett intresse som idag är en omvittnat viktig rekryteringsväg till studier av naturvetenskap och teknik. Man kan också se den starka expansion som ESO haft under det senaste decenniet som ett bevis på att i stort sett alla de betydande länderna i Europa insett betydelsen av ESO, och framförallt av dess framtida verksamhet, där ett E-ELT är högsta prioritet. NK anser: I princip skulle ett fortsatt deltagande i ESO vara möjligt utan att delta i E- ELT. I praktiken skulle detta emellertid knappast vara meningsfullt på sikt då allt mer av verksamheten inom ESO kommer att inriktas på ELT-projektet. En parallell till detta är nedtoningen av La Silla till förmån för VLT under senaste decenniet. Om deltagande utesluts kan man förvänta en stark tillbakagång av astronomisk forskning i Sverige. Det måste bl a förmodas att svenska forskare blir ännu mer benägna att söka tjänster utomlands, och att det blir betydligt svårare att attrahera utländska doktorander och seniora astronomer att söka sig till Sverige. På sikt kan också rekryteringen till högre studier i naturvetenskap och teknik komma att påverkas negativt. 3 1 Bildad av olika europeiska forskningsorganisationer för prioritering och strategier inom astronomi. VR är associerad medlem. Link: eu.org/ 2 Består av två delar: Science Vision : /Astronet_ScienceVision.pdf och Road map : eu.org/img/pdf/astronet Book.pdf 3 Senaste rapporten publicerades 2001 ( En ny kommer att offentliggöras i sommar. 3

4 Behövs en ökad fokusering inom svensk astronomi och på vilket sätt ska den i så fall ske? Frågan om svensk astronomi är ämnesmässigt alltför spridd har diskuterats tidigare. Diskussionen utgår ifrån det faktum att svenska astronomer, åtminstone sedan slutet av talet, varit verksamma inom påfallande många olika discipliner i jämförelse med astronomin i andra liknande länder i vår omgivning. De flesta olika frekvensområden inom det elektromagnetiska spektrum, från långa radiovågor till gammastrålning, är sålunda representerade av svenska observationella projekt, och de flesta energiområden, från lågenergetiska processer i kalla stoftmoln till de högsta energierna i aktiva galaxkärnor och gammastrålningsutbrott studeras av teoretikerna. Föremål för studier är allt från de mindre himlakropparna i jordens omgivningar i solsystemet till de mest avlägsna galaxhoparna på många miljarder ljusårs avstånd. Vore inte en koncentration önskvärd? Mot detta kan anföras några viktiga invändningar: För det första har den breda täckningen av våglängder, och därmed sammanhängande tekniker, visat sig vara en stor styrka i modern astronomi. Kombinationen av information från samma objekt i olika våglängdsområden har visat sig vara en av de viktigaste vägarna till framgång och nya genombrott i denna forskning. Detta insågs tidigt av svenska ledande astronomer, och kom att prägla utvecklingen i Sverige under det senaste halvseklet. Bredden i kunnande som detta medför, inte minst genom att forskarutbildningarna på ett ovanligt sakkunnigt sätt berör de olika observationella specialiteterna, är viktig att behålla. För det andra gäller att de astronomiska objekten är så sammansatta, och problemen så mångfacetterade, att olika specialiteter bör kombineras. Ett påtagligt exempel gäller ett fundamentalt intressant område inom kosmologin hur och under vilka förhållanden återjoniserades vätgasen som rekombinerade några hundra tusen år efter Big Bang? Sannolikt var strålningen från de första stjärnorna av avgörande betydelse. Men vilka slags stjärnor var detta? Hur påverkade de gasens sammansättning? Detta studerar man idag, dels genom att undersöka de allra mest avlägsna galaxerna i vardande, som vi ser i det skick de bildades i det unga universum, men också genom att studera resterna av dem i de allra äldsta stjärnornas sammansättning i vår egen vintergata. Inom båda dessa forskningsfält är svenska forskare ledande, och genom att kombinera deras specialiteter nås nya framsteg. För det tredje kännetecknas den svenska astronomin, sedan flera sekel tillbaks men med stor accent under de senaste årtiondena, av mycket omfattande samarbeten med utländska grupper. De flesta vetenskapliga publikationer med svenska namn görs idag i samarbete med grupper utomlands. Detta internationella nätverk är systematiskt uppbyggt med många svenskar som aktiva parter. Att bryta sönder detta, för att istället konfigurera sig i större lokala svenska grupper med mer begränsad profil i tron att detta skulle leda till s.k. kraftsamling, ter sig naivt och provinsiellt. En annan aspekt är att en stark specialisering visserligen kan vara fruktsam på kort sikt, men förödande på lång sikt då man saknar kunskapsbas för att ändra inriktning då sådan krävs p.g.a. nya rön. En ytterligare omständighet värd att notera i detta sammanhang är att det under det senaste decenniet skett en omfattande nyorientering av även fysikergrupper mot astrofysiken. Detta gäller t.ex. partikelastrofysiken som tillfört en helt ny användargrupp från partikel- och kärnfysik. Detta har snarare stärkt än splittrat astrofysiken. En liknande situation börjar framträda när det gäller astrokemi och astrobiologi. 4

5 Det skall också framhållas att de stora internationella projekten, och inte minst E-ELT, i sig är optimerade för att angripa vissa centrala vetenskapliga frågeställningar. Detta kommer i sig ha en fokuserande effekt på den svenska astronomin mot vissa typer av problem. NK anser: Bredden av inriktningar och faciliteter är nödvändig eller åtminstone mycket värdefull, både vad avser våglängdsområden och ur flexibilitetssynvinkel. Bredden i detta avseende är inte ett problem utan utgör snarast en försäkring mot alltför stel inriktning. Vad gäller valet av forskningsproblem kommer aktivt deltagande i de nya stora projekten att leda till en fokusering av svensk astronomi mot de hetaste områdena. Tidsramar och prioriteringar Hur ser de inbördes tidsramarna ut för de kommande projekten SKA, CTA och EST och hur förhåller de sig till konstruktionsplanen för E-ELT? De avgörande tidpunkterna för beslut och konstruktion av de olika projekten ges i tabellen nedan tillsammans med ungefärliga totalkostnader och driftskostnader. För E-ELT är dessa ganska väl specificerade. De andra projekten är i en betydligt tidigare fas och både tidpunkter och kostnader är mer osäkra. Tabell 1. Kostnader och tidsskalor för några stora astronomiprojekt Totalkostnad M Drift M /år Beslut från VR Färdigställande E-ELT * 2010 (dec) 2018 SKA fas (EU 100) SKA fas (EU 500) CTA EST * Driftskostnaden för E-ELT innefattar den extra kostnad detta representerar ovanpå de nuvarande kostnaderna för ESO (Garching, Paranal, ALMA, La Silla) Den svenska andelen av dessa kostnader är ännu svårare att precisera, speciellt för SKA, CTA och EST eftersom medlemskap och finansiering av dessa ännu är oklara. För E-ELT betalas projektkostnaden enligt nuvarande planer inom ESO av dels inbesparade medel från det årliga medlemsbidraget i kombination med en årlig höjning av medlemsavgiften på 2 % under , dels ett engångsbidrag, och dels ett lån. Ökningen av medlemsbidraget och engångsbidraget kan möjligen reduceras en del om nya medlemsstater kan tillkomma i ESO, men denna möjlighet är i dagsläget mycket oklar. Den svenska merkostnaden blir c:a 100 Mkr för projektet, inkl. den 2% höjningen av medlemsavgiften under samt engångsbidraget. Höjning av medlemsavgiften efter 2020 blir då 25% år i förhållande till dagsläget (innebärande ca 10 Mkr/år i 2010 års penningvärde). För SKA har man gjort uppskattningen att Europa kommer att bidraga med c:a 1/3 av både investerings- och driftkostnaderna. Den svenska andelen torde procentuellt sett bli ungefär lika stor som Sveriges ESO-andel, dvs. c:a 3%. Detta betyder för svensk del en ungefärlig investeringskostnad på 30 Mkr för fas 1 och ytterligare 120 Mkr för fas 2, och driftkostnader 5

6 på 3 Mkr/år för fas 1 och 15 Mkr/år för fas 2. Beslutet för medverkan i fas 1 är naturligtvis också kopplad till en medverkan i fas 2. Spanien väntas stå för en större del av kostnaden för EST, kanske 30 %. Om övriga länder bidrar proportionellt mot BNP blir Sveriges andel knappt 3 % eller 36 Mkr. (Här antas att de stora länderna Tyskland, Italien och Frankrike går med tillsammans med flera mindre.) Driftskostnaden för svensk del kan uppskattas till 3 Mkr/år. Uppskattningen för bidraget för CTA kan göras baserat på tidigare erfarenhet från projekt som H.E.S.S., IceCube och Fermi. Det svenska bidraget till uppbyggnaden ligger då i storleksordningen 1-3 % (dvs. c:a Mkr), med en driftskostnadsbidrag på ungefär 2 Mkr/år. Hur prioriterar NK mellan E-ELT och SKA, CTA och EST? En central fråga är förstås hur man skall prioritera mellan de olika nya stora projekten, E-ELT, SKA, EST och CTA. Det framgår av Tabell 1 att E-ELT och SKA är en storleksordning större, också finansiellt och även för svensk del, än EST och CTA. Detta innebär bl. a. att andra typer av finansieringsmodeller kan bli aktuella för de två senare projekten. Det ska också noteras att planeringsmässigt ligger projekten inte fullt i fas; E-ELT har kommit långt i planeringen och närmar sig beslutsdatum, medan SKA fas1 ligger cirka två år efter och fas 2 ändå senare. Beslutet för fas 1 är av naturliga skäl kopplat till det för fas 2, då man knappast går med i fas 1 utan att vilja fullfölja projektet. Vetenskapligt sett har E-ELT och SKA centrala positioner i förhållande till den svenska forskningsprofilen. Det måste anses mycket angeläget att svensk forskning skall kunna medverka och tillgodogöra sig data från båda anläggningarna. Detta styrks ytterligare av att projekten i hög grad är komplementära vetenskapligt - studier där båda instrumenten kombineras kommer sannolikt att få störst genomslagskraft. Om en prioritering måste ske förordar nationalkommittén deltagande i E-ELT; men detta förord är väl så mycket grundat på det förhållandet att Sverige redan deltar i ESO-samarbetet och där sedan begynnelsen spelat en betydelsefull roll. Det vore både inkonsekvent och ansvarslöst att nu dra sig ur, eller kraftigt tona ner, ESO-deltagandet. Vad gäller EST och CTA är skälen mycket goda för svenskt deltagande. Att inte delta i EST betyder i praktiken att Sverige ger upp en mycket viktig forskningsnisch där vi trots begränsade insatser ekonomiskt lyckats erövra en suverän internationell tätposition. CTA kompletterar på ett mycket väsentligt sett de satsningar som i övrigt görs på svensk partikelastrofysik ett relativt nytt men snabbt växande fält med internationellt framstående svenska forskare. CTA är internationellt den viktigaste framtida satsningen i detta fält och kompletterar på ett mycket väsentligt sett de satsningar som i övrigt görs på svensk partikelastrofysik. Vi förordar således att även EST och CTA ges hög prioritet. De bör dock rimligen inte ställas emot deltagandet i E-ELT eller SKA. Vi noterar slutligen att ASTRONETS roadmap från 2009 gjorde en liknande rankning. Bland de stora markbundna projekten rankades E-ELT och SKA båda med högsta prioritet, men med olika tidsskala för byggandet. Bland de mellanstora projekten rankades EST först med CTA på 6

7 andra plats och neutrinoteleskopet KM3NeT på tredje. Det skall här påpekas att det bland de mellanstora projekten fanns ett stort antal kandidater och att man rekommenderade finansiering av dessa högst rankade. CTA har dessutom rekommenderats på ASPERA och ESFRIs roadmap. Det svenska intresset för KM3Net är dock förhållandevis ringa till förmån för det designmässigt relativt snarlika IceCube. NKs bedömning: Den bedömning som gjorts inom ASTRONET är rimlig också för svensk del. Det är dock viktigt att notera de olika tidsskalorna för projekten och att den ekonomiska storleken på dessa varierar kraftigt. Om ett val måste göras mellan svenskt deltagande i E-ELT och SKA förordas det förstnämnda projektet av skäl som angivits ovan. Prioriteringen mellan E-ELT och SKA är framförallt baserad på användarbas och ESO-medlemskap, snarare än på vetenskaplig grund, där båda projekten sattes mycket högt av ASTRONET. Vad gäller EST och CTA är båda projekten av mycket hög prioritet och vänder sig till olika forskargrupper, liksom olika vetenskapliga områden. Båda är dessutom ännu i ett tidigt planeringsstadium. De bör därför inte nu ställas mot varandra, också med tanke på deras förhållandevis låga investerings och driftkostnader. Hur kompletterar/konkurrerar SKA/SKA-precursor och ALMA vad gäller utnyttjande, instrumentutveckling, personalresurser etc? SKA och ALMA är båda radiointerferometrar, som kombinerar signalen från många olika teleskop för att öka upplösningen avsevärt. Man kanske skulle tro att användarbaserna är kraftigt överlappande och bestå av huvudsakligen personer med erfarenhet av radiointerferometri. Emellertid måste både ALMA och SKA, av starka vetenskapliga skäl men i praktiken givetvis också p.g.a. investeringskostnaderna, utformas så att de kan användas av i princip alla med astronomisk forskningsinriktning. Båda instrumenten kan dessutom användas inom ett brett forskningsfält, men de olika våglängdsområdena gör att tyngdpunkten inom de olika forskningsområdena är olika för de två instrumenten. För SKA skall det tilläggas att här kan ett stort intresse finnas bland forskare inom fundamental fysik (t.ex. studiet av gravitationens egenskaper). Slutsatsen blir alltså att användarbasen för båda instrumenten har potential att bli väsentligt större än den som idag arbetar med radiointerferometri och att överlappet vad gäller användning och användare inte blir ett hinder. Det skall noteras att ALMA har varit i bruk c:a 10 år då SKA fas 2 tas i bruk. Vad gäller instrumentutveckling så bör här noteras att mm/submm-instrument och m/cminstrument kräver helt olika kompetens och därmed olika personalgrupper på utvecklingsnivå. Här finns naturligtvis en konkurrens om resurser. Huruvida OSO kommer att fortsätta med mm/submm-instrumentutveckling kommer att bero på om ALMA kommer att förses med ytterligare frekvensband, den framtida APEX användningen, eventuellt deltagande i ett annat submm-projekt, etc. Om OSO kommer att fortsätta med m/cm-instrumentutveckling beror på den framtida VLBI-verksamheten och på hur framgångsrika de nu inledda teknikutvecklingsprojekten för SKA kommer att bli. Trots skillnaden vad gäller instrumentutveckling bör det påpekas att när det gäller analysen av data och arrangemanget vid observationer är ALMA och SKA mycket lika: i båda fallen rör det sig ju om radiointerferometri. OSO har skaffat en betydande kompetens inom detta tekniskt komplicerade område genom deltagande i VLBI. Investeringen i en LOFAR-station är såväl en vetenskaplig som teknisk satsning mot SKA. OSO har nyligen gjort betydande 7

8 förstärkningar på personalsidan inom interferometriområdet, och dessa kan arbeta både inom ALMA och SKA, både på mjukvaru- och signalbehandlingssidan. Även här är det dock oklart hur länge exempelvis mjukvaruutveckling kommer att fortsätta för ALMA och när sådana resurser huvudsakligen kan inriktas mot SKA. NKs bedömning: Vad gäller det vetenskapliga utnyttjandet kommer ALMA och SKA att vända sig till delvis olika målgrupper, och inte nödvändigtvis klassiska radioastronomer. Konkurrensen om tekniska resurser i Sverige beror till största delen på vilka nya mottagare och mjukvaruprojekt OSO får ansvar för. Hur kompletterar/konkurrerar E-ELT, VLT och NOT vad gäller utnyttjande, instrumentutveckling, personalresurser etc? E-ELT kommer ha sin styrka i en oöverträffad ljussamlade förmåga och en utmärkt spatial upplösning, vilket gör det mycket kraftfullt för att studera objekt som är ljussvaga (t.ex. pga stort avstånd), och för att samla in högkvalitativ detaljerad information för enstaka objekt. Däremot har ett så stort teleskop ett litet synfält och är därför inte lämpat för att göra kartläggningar, vilka behövs för att hitta lämpliga studieobjekt för ett E-ELT. Därför behöver E-ELT stöd av mindre teleskop. VLT kommer att fylla en viktig funktion i att förbereda för E- ELT och inte minst i arbetet att hitta lämpliga kandidater för uppföljning med E-ELT. Att enbart använda E-ELT utan stöd av mindre teleskop skulle bli ineffektivt och innebära resursslöseri. VLT kommer med säkerhet att fortsätta att fylla en mycket viktig roll inom europeisk astronomi år till, och nya instrument kommer att fortsätta utvecklas för bibehållen konkurrenskraft i förhållande till andra teleskop av liknande storlek. NOT har tidigare fyllt en viktig roll som komplement till VLT och ger även möjlighet till observationer på norra stjärnhimlen. NOT har också varit mycket värdefullt från utbildningssynpunkt och många svenska astronomer har fått sin första riktiga observationserfarenhet där. Dock har ett vikande svenskt intresse för NOT kunnat skönjas de senaste åren vilket delvis hänger samman med att NOTs instrumentuppsättning börjar åldras, och att ingen egentlig budget för instrumentutveckling finns. I och med att E-ELT realiseras är det tveksamt om det är försvarligt att behålla NOT i sin nuvarande form som allmänt teleskop, då de personella forskningsresurserna förmodligen används bättre om de koncentreras mot projekt på ESOs teleskop, även om NOT fortfarande vore värdefullt att ha kvar ur utbildningssynvinkel. NKs bedömning: VLT och E-ELT konkurrerar inte om resurserna, utan de skall snarare ses som komplement. NOT kommer förmodligen att ha tjänat ut, eller omformats till ett mer dedikerat teleskop inom ett större europeiskt sammanhang. Hur kompletterar/konkurrerar CTA med existerande markbundna och rymdbaserade astropartikelfysik faciliteter som Fermi, IceCube och H.E.S.S., vad gäller utnyttjande, instrumentutveckling, personalresurser etc? Huvuddelen av användarbasen för CTA finns bland nuvarande användare av gammastrålningssatelliten Fermi samt Tjerenkovteleskopet H.E.S.S. Vi noterar att rymdteleskopet Fermi har presenterat några av de intressantaste resultaten inom astrofysik de senaste åren. Fermi har en planerad livstid av 5 år, men förhoppningen är att den skall kunna ta data upp till 8

9 10 år (dvs. fram t o m 2018). Det är rimligt att H.E.S.S. fasas ut i och med starten av CTA. Ett möjligt scenario är att H.E.S.S. inkluderas i CTA. Datatagningen vid båda dessa teleskop kommer därför sannolikt att ha avslutats innan CTA tas i bruk. En annan del i användarbasen finns bland användare av neutrinoteleskopet IceCube. Vid CTAs förväntade start kommer IceCube att ha tagit data med full känslighet i c:a 7-8 år, vilket sannolikt innebär att den mest arbetsintensiva fasen i IceCubes dataanalys är avslutad. Det är värt att notera att CTA också skulle kunna utnyttjas av optiska astronomer för viss typ av optisk interferometri för att avbilda ljusare stjärnor. Instrumentutveckling för IceCube är i stort sett avslutad, vilket medför att vissa resurser för instrumentutveckling som använts vid IceCube bör kunna användas för CTA. NKs bedömning: Nuvarande faciliteter för astropartikelfysik kommer inte att konkurrera med CTA när det gäller utnyttjande och instrumentutveckling. CTA kan snarare ses som ett nästa naturligt steg för svensk astropartikelfysik och högenergiastrofysik. Existerande faciliteter Hur kommer förutsättningarna för de existerande faciliteterna NOT, APEX, Onsala rymdobservatorium och det svenska solteleskopet SST vid ISF att förändras jämfört med idag om Sverige deltar i E-ELT, SKA, CTA eller EST? Vilka prioriteringar bör man göra för de nya faciliteterna gentemot de existerande? De VR- och KVA-stödda svenska markbundna faciliteterna inom astronomin (exkluderande astropartikelfysik) innefattar Nordiska optiska teleskopet (NOT), Onsala rymdobservatorium (OSO), Institutet för solfysik (ISF) och ESO. Den årliga kostnaden för dessa ges i Tabell 2 nedan. Som jämförelse inkluderas också CERN. Om vi också innefattar faciliteter inom markbunden astropartikelfysik som stöds av VR skall också IceCube inkluderas. En grupp vid SU och KTH har dessutom ett begränsat engagemang inom H.E.S.S. Detta finansieras dock till största delen av KAW. Tabell 2. Markbundna faciliteter inom astronomin Organisation Finansiär Årlig svensk kostnad 2010 ESO VR 41 NOT VR 4.3 OSO VR 32 ISF KVA+ utl. partners 7.4 H.E.S.S. Fermi, KAW, VR, RS 2.3 IceCube CERN VR 214 9

10 ISF är helt inriktat på solfysik. Verksamheten är av mycket hög internationell klass. Solteleskopet är betydelsefullt inte enbart utifrån den nuvarande verksamheten utan också som ett viktigt instrument för planering och tester av EST, bl.a. för adaptiv optik och seeingmätningar. Institutets nuvarande huvudman KVA vill överföra ISF till annan ägare och sedan en längre tid pågår en diskussion om detta med VR och de tänkbara värduniversiteten SU och UU. Behovet och intresset av EST är givetvis oberoende av vem som är huvudman, men den långvariga oklarheten försvårar planeringen. NKs bedömning: Den nuvarande verksamheten vid ISF är av högsta internationella klass och beroende av SST. Innan nästa generations solteleskop med EST och dess planerade amerikanska motsvarighet ATST kommer i drift kommer SST att behålla sin plats som ett av världens främsta solteleskop, i flera avseenden det främsta. I och med att EST kommer till stånd kommer den huvudsakliga verksamheten vid ISF att bli inriktad mot detta nya teleskop. Det kan vara vetenskapligt motiverat att behålla SST som ett supportteleskop till EST, men detta borde i så fall finansieras från ESTs budget. Ett svenskt driftbidrag bör därför kunna täckas av att de nuvarande driftkostnaderna för SST faller bort. För Sveriges roll i EST-projektet är det nödvändigt att frågan om huvudmannaskapet för ISF snarast avgörs. OSO är inriktat på radioastronomisk verksamhet inom radio- till submmvågsområdet. Just nu är huvudinstrumentet APEX i Chile, där Sverige har 23% av den totala tiden, och står för en motsvarande andel av totalkostnaden. Övriga deltagare är ESO (27%) och Max Planck Gesellschaft (50%). APEX är mycket framgångsrikt, och har en klar roll som föregångare till ALMA. 20 m teleskopet i Onsala används i huvudsak för astronomiskt och geodetiskt VLBI samt 3mm observationer under vinter/vår-perioden. 25m teleskopet i Onsala används för astronomiskt VLBI. De astronomiska VLBI observationerna sker inom ramen för European VLBI Network och de geodetiska inom ramen för International VLBI System. Realtids VLBI, e-vlbi, är en s.k. SKA pathfinder. En LOFAR-station för metervågs-observationer håller på att installeras, och den kommer att ingå i International LOFAR Telescope (en SKA pathfinder). OSO är också starkt involverat i ALMA, t.ex. genom sin Nordic ALMA Regional Centre nod. OSOs engagemang inom SKA-projektet är under uppbyggnad genom deltagande i det EU-finansierade preparatory phase -programmet PrepSKA och ett europeiskt utvecklingsprogram samt deltagande i European SKA Consortium. En prioritering av dessa verksamheter gentemot ALMA och SKA är nödvändig, både ur ekonomisk och användningssynvinkel, och därmed kan resurser för SKA drift frigöras. Samtidigt måste påpekas att OSOs framgång till stora delar har byggt på att man haft en stark teknisk och observationell verksamhet på hemmaplan. Det är viktigt att alla omprioriteringar tar detta i beaktande, så att Onsalas ledande position vid den tekniskt-observationella forskningsfronten inte äventyras. På Onsala finns även betydande infrastruktur för geodetisk verksamhet som bekostas inom ramen för driftsanslaget. Både den astronomiska och geodetiska VLBI-verksamheten är framgångsrika och det noteras att astronomisk VLBI ger en vinkelupplösning som vida överstiger de som SKA och ALMA kommer att uppnå vilket gör VLBI till ett viktigt komplement, inte minst vid studiet av aktiva galaxcentra. NKs bedömning: Den framtida verksamheten vid OSO kommer av naturliga skäl att delvis förändras då ALMA kommer i drift APEX kommer att få en mindre framträdande roll, men kommer fortfarande att vara viktigt för speciella projekt, dels 10

11 som surveyteleskop för ALMA och dels för studier i de frekvensband som ALMA inte täcker. Det är ur denna synvinkel troligt att man kommer att driva det till minst LOFAR kommer successivt tas i bruk under 2010 och beräknas att drivas i åtminstone 10 år till. Single-dish verksamheten vid 20m teleskopet bedöms ha en kortare livstid. Nationalkommitténs bedömning är att omprioriteringar inom OSO som täcker driftskostnaderna för SKA fas 1 är möjliga och att även en betydande del av driftskostnaderna för SKA fas 2 kan täckas genom omprioriteringar inom OSO. NOT Behovet av teleskop i mellanklassen är oomtvistat. Samtidigt är det också klart att dessa framförallt har en motivering utifrån alltmer specialiserade instrument och program. HARPS på ESO s 3.6m teleskop, liksom olika surveyinstrument t.ex. Palomar Transient Factory på Palomar s klassiska Schmidtteleskop är exempel på detta. Nya mindre teleskop tas fortfarande i drift, men då med mycket dedikerade instrument och program. NOT har använts för en del framgångsrika större program, speciellt vad gäller gammastrålningsutbrott och supernovor. NOT kommer sannolikt att under ytterligare några år vara ett viktigt komplement till ESO på norra stjärnhimlen. Inom de närmaste åren är det dock sannolikt att teleskopet alltmer bör inriktas mot dedikerade projekt, vilka bör utvärderas utifrån dessas kvaliteter. I ASTRONETs regi görs för närvarande en genomgång av alla europeiska teleskop i mellanklassen med målsättning att hitta deras nischer vad gäller instrument och dedikerade program. Detta innefattar såväl teleskopen på La Silla (ESO) och NOT. En rapport som diskuterar framtiden för alla medelstora teleskop har just offentliggjorts 4. Denna rekommenderar att La Palmateleskopen, inkl. NOT, görs allmänt tillgängliga i en pool av teleskop. Finansieringen av denna pool skulle då ske på gemensam europeisk nivå, och därmed kunna minska de svenska kostnaderna för NOT. Huruvida detta arrangemang kan finansieras i praktiken av de olika deltagande länderna återstår att se. NKs bedömning: Framtiden för NOT beror direkt på hur detta kommer in i ett större europeiskt sammanhang. Skulle så inte ske bör det nationella engagemanget i NOT avvecklas eller ges annan finansiering. Oberoende av utgången av detta är det sannolikt att en stor del av de medel som nu går till NOT inom fem år kommer att kunna användas till nya projekt. Vi noterar att NOT-budgeten för svensk del nu motsvarar ungefär 50 % av den ökade svenska ESO-medlemsavgiften som planeras för ESO i samband med E-ELT-finansieringen. H.E.S.S. Ett mindre svenskt engagemang i H.E.S.S. har finansierats av KAW, och ett planeringsbidrag för CTA har erhållits från RFI/VR. Den nuvarande medlemsavgiften i H.E.S.S. betalas av projektmedel från VR samt KAW-bidraget. De medel som skulle kunna överföras till CTA är mycket begränsade. NKs bedömning: Den svenska aktiviteten för studiet av högenergetisk gammastrålning från universum, dvs inom TeV-området, är relativt ny och i huvudsak finansierad av privata medel. För att möjliggöra svenskt deltagande i CTA måste nya medel för driften tillföras. Allmänt: En omprioritering och utvärdering av de nuvarande teleskopen vid OSO, NOT och ISF kommer att vara nödvändig. Detta är en naturlig process och det finns flera lyckade svenska exempel på omfördelningar av denna typ inom astronomin. Detta gäller t.ex eu.org/img/pdf/etsrc_report_ pdf 11

12 avvecklingen av SEST till förmån för APEX, liksom uppgraderingen av det svenska 50-cm solteleskopet till den nuvarande SST på 1m. Man kan också se nedläggningen av de svenska optiska teleskopen och observatorierna i Saltsjöbaden, Kvistaberg och Jävan som exempel på detta. Inom ESO har man nyligen gjort en hård nedbantning av verksamheten på La Silla för att bl.a. finansiera förstudien för E-ELT och finansieringen av E-ELT. Sammantaget bedömer NK att den största delen av de ökade driftskostnaderna för svensk del för E-ELT och EST kommer att kunna finansieras genom olika typer av omprioriteringar bland astronomisatsningarna. Till en väsentlig del gäller detta också SKA och CTA. För de två senare anläggningarna bör dessa möjligheter dock utredas med större precisering inom en nära framtid för att ge tid till en omdisponering av dessa resurser. Användare Hur stor är den nuvarande användarbasen för de redan befintliga teleskopen? I Tabell 3 görs en uppskattning av det nuvarande totala antalet svenska användare av olika existerande faciliteter. För vart och ett av de planerade projekten anges i kolumn två de nuvarande projekt som ligger närmast våglängdsmässigt eller applikationsmässigt. I kolumn fyra anges de projekt som har en viss beröring med de nya projekten. Gränserna är här av naturliga skäl diffusa. Antalet användare innefattar både seniora forskare och doktorander. I många fall är samma person användare av flera faciliteter. Detta gäller bl.a. olika rymdbaserade instrument, t.ex. HST och Herschel. Dessa är dock nästan uteslutande också användare av närliggande markbundna faciliteter, i dessa exempel VLT resp. APEX. Vi tar därför inte explicit upp dessa instrument. Tabell 3. Antal användare inom existerande teleskopprojekt för uppskattning av användarbas för de nya projekten Projekt Nuvarande motsvarighet Antal svenska användare vid d:o (kol. 2) E-ELT VLT, NOT 60 SKA VLA, VLBI, LOFAR Närliggande existerande projekt 10 OSO (inkl APEX), IRAM- PdB, SMA CTA H.E.S.S. 5 Fermi IceCube EST SST 10 Antal svenska användare vid d:o (kol. 4)

13 Hur stor förväntas den svenska användarbasen bli för E-ELT, SKA, CTA och EST? Allmänt gäller att antalet användare av astronomiska instrument ökat starkt under det senaste decenniet. Bl a har detta skett genom att nya grupper inom framförallt astropartikelfysik, men också från astrokemi och astrobiologi, kommit som användare. Det är bl.a. ur denna synvinkel svårt att förutse den kommande utvecklingen, men det är troligt att denna trend fortsätter med tanke på de nya instrument och möjligheter som kan förväntas. En annan omständighet av betydelse är att antalet doktorandtjänster inom svensk astronomi under det senaste decenniet varit växande, och att antalet kvalificerade sökande till varje tjänst är mycket stort. Likaledes har ett växande antal post-docs tillkommit. Det är rimligt att anta att användarbasen för E-ELT blir minst lika stor som den för nuvarande optiska teleskop för nattligt bruk. En viss konkurrens finns vad gäller VLT och från rymden JWST, men dessa kommer snarare att komplettera varandra än konkurrera. Enligt Tabell 3 ovan handlar det idag om c:a 60 disputerade forskare och doktorander vid landets astronomioch fysikinstitutioner. Vad gäller SKA kan man direkt räkna in antalet nuvarande användare av VLA, LOFAR, samt VLBI, sammanlagt c:a 10 st. Därtill en del av de nuvarande astronomer som är sysselsatta med (sub-) millimeterobservationer, inkl. observationer med radiointerferometrar - totalt runt 30 st personer. Korrigerat för överlapp mellan de två kategorierna kan antalet användare för SKA uppskattas till c:a 30 st. Som nämnts ovan kommer SKA att utformas på ett sådant sätt att varje astronom oavsett bakgrund skall kunna använda detta instrument. Eftersom ALMA är byggd på samma filosofi kommer radiointerferometrin som observationsmetod att avmystifieras och nya användare komma till, varför talet 30 gott kan vara en underskattning. Användarbasen för CTA utgörs främst av nuvarande användare av Fermi och H.E.S.S., sammanlagt c:a 20 st. Därtill kan man räkna en andel forskare nu verksamma vid IceCube (15 st) som har uttryckt intresse för CTA (till exempel genom att vara medsökande för CTA planeringsansökan samt CTA prep-phase ansökan till EU). En del av forskarna kring IceCube, och till viss del också kring Fermi och H.E.S.S., är mer orienterade mot partikelfysik än mot astrofysik. Även om en omorientering av dessa mot CTA inte är lika uppenbar, så är bedömningen i nuläget att en signifikant del av dessa kommer att använda anläggningen. En realistisk uppskattning är att användarbasen för CTA kommer att vara mellan 20 och 30 personer. EST väntas i första hand intressera nuvarande användare av SST. Dessa utgörs av forskare och doktorander vid ISF och enstaka forskare i stjärnatmosfärsfältet, främst i Uppsala. Antalet doktorander varierar, så användarbasen kan anges till

14 Finns personalresurser att utnyttja de planerade och existerande faciliteterna på ett optimalt sätt? Frågan om antalet svenska astronomer som kan komma att utnyttja de planerade faciliteterna har redan besvarats ovan. Det finns emellertid en annan personalresursfråga, som i högsta grad är relevant, särskilt för E-ELT, och det är om antalet tekniker som kan medverka i utvecklingen av instrument till teleskopet är optimalt. Svaret på den frågan är nej. Instrumenten för analys av ljus från E-ELT, kameror, spektrometrar o.s.v., är i sig mycket komplexa system, och kommer vart och ett att betinga kostnader av storleksordningen 100 Mkr. F.n. utreds 8 instrument av detta slag, av olika karaktär i s.k. fas A-studier och avsedda för olika våglängdsband och för olika uppgifter. Sannolikt kommer två av dessa instrument att väljas för teleskopets första tid ( first light ), och sedan kommer kanske ytterligare fyra instrument att byggas. Med tiden lär dessa sedan komma att bytas ut mot modernare instrumentation. Instrumenten vid ESOs tidigare teleskop har i regel utvecklats inom ESO-organsationen och astronomerna från medlemsländerna har fritt kunnat förfoga över dem. I och med VLT började en ny utveckling i detta avseende en del av instrumenten utvecklades istället av konsortier med vissa av medlemsländernas vetenskapliga institutioner som medlemmar, och dessa belönades då med garantitid rätt att utföra observationer med de egna instrumenten vid sidan av den allmänna konkurrensen om teleskoptid. Vid E-ELT kommer en sådan ordning snarare att bli regel än undantag. De länder som inte engagerat sig i denna instrumentutveckling kommer i viss mån att komma i andra hand. Inom budgeten för E-ELT ligger inte hela kostnaden för denna instrumentutveckling i synnerhet förutses att medlemsländerna utöver ESO-bidragen skall kunna bära en väsentlig del av personalkostnaderna för utvecklingsarbetet. Inom de institutioner i Sverige som ägnar sig åt observerande optisk astronomi finns expertis när det gäller instrumentation för stora teleskop. I Lund har en grupp tidigt varit drivande vad gäller mekaniska och optiska system för ELTs, och dessutom finns där ett avancerat kunnande när det gäller instrumentation för ultrasnabb astrofotometri. I Stockholm finns forskare som sedan länge legat vid fronten vad gäller instrument för det infraröda spektralområdet, både för markbundna och rymdbaserade teleskop. Till detta kommer att ISF förfogar över världsledande sakkunskap vad gäller teleskopkonstruktion, adaptiv optik och instrument för solstudier, vilka liknar sina motsvarigheter för nattobservationer. I Uppsala finns kunnande vad gäller högupplösande stellarspektrometrar, och forskarna där har aktivt varit med och utvecklat de båda befintliga spektrometrarna för VLT av denna typ och spektropolarimetern vid ESO:s 3.6m teleskop. F.n. medverkar de också i ett konsortium på ESOs begäran i en fas A-studie för en spektrometer för det nära infraröda spektralområdet vid E-ELT. Antalet tekniker vid de tre optiska institutionerna i Sverige är dock helt otillräckligt för att man skall kunna ta på sig en huvudroll i ett fortsatt fullständigt konstruktionsarbete (fas B- studie) för ett sådant instrument. En väsentlig svensk roll i ett sådant avseende skulle kräva omfattande nyanställningar och bidrag till lönekostnader. Det blir här tal om uppskattningsvis minst ett tiotal personår, dvs kostnader av storleksordningen något eller några tiotals miljoner kronor för det svenska aktiva deltagandet i ett instrument. 14

15 Sverige är inte ensamt bland de mindre ESO-länderna om dessa resursproblem, och inom ESO förs f.n. en diskussion om hur man kan bidra till deras lösning. Det måste sägas att svenska forskare ändå, såsom alltså varit fallit i starten av E-ELT projektet och när det gällt spektrometrar för VLT, i kraft av sin kompetens kan spela en mycket väsentlig roll för instrumentutvecklingen vid ESO. Men när det kommer till de tunga och personalmässigt mest kostsamma insatserna, som också ger garantitid vid teleskopen, saknar alltså svensk astronomi resurser för att delta på ett mer systematiskt sätt. Instrumenten kommer nu inte alls att helt domineras av garantitidsobservationer, ens under de första åren av deras användning. Svenska forskare har alla möjligheter att konkurrera om den fria observationstiden på vanligt sätt. Men det är uppenbart att aktivt deltagande i ett instrumentkonsortium inte bara ger öronmärkt observationstid utan också en förstahandskunskap om instrumenten som är mycket värdefull. Till detta kommer att sådant deltagande kommer att öka förutsättningarna att ta hem beställningar från ESO till svenska företag. Det skall nämnas att de problem som här berörts inte alls finns i samma utsträckning vad gäller svensk radioastronomi, partikelastrofysiken eller solfysiken, och knappast heller inte svensk rymdforskning. NK anser: Personalbehovet vad gäller utnyttjandet av de nya anläggningarna, och de äldre anläggningar som bör drivas vidare, kommer att vara väl tillgodosett vad gäller forskare och forskarstuderande. Vad gäller teknikertjänster är en förbättring önskvärd om Sverige skall kunna delta optimalt också i uppbyggnaden av instrumentation kring E-ELT. Detta är inte en nödvändig förutsättning för det vetenskapliga utnyttjandet av ESO-medlemskapet och deltagandet i E-ELT-projektet, men önskvärt för att det svenska utbytet inklusive beställningar av hård- och mjukvara från näringslivet skall bli optimalt. De tilläggsresurser som i så fall krävs bör diskuteras inom kort och i särskild ordning, men bör inte påverka diskussionen kring medlemskapet i E-ELTprojektet. Rymdbaserade instrument Hur ser NK på olika rymdbaserade instrument relativt markbundna teleskop? Hur bör samordning och prioritering ske mellan dessa typer av faciliteter? Rymd- och markbaserade observationer är i högsta grad komplementära. Det har redan påpekats ovan att en god förståelse av astrofysikaliska fenomen i allmänhet kräver observationer från olika delar av det elektromagnetiska spektret. Jordatmosfärens genomsläpplighet och egen emission varierar kraftigt med våglängd. Till exempel är det ultravioletta våglängdsområdet oåtkomligt från jorden, och observationer i den termiska delen av det infraröda våglängdsområdet försvåras avsevärt av jordatmosfärens egen emission. Rymdbaserade observationer fyller en mycket viktig roll i att de kan ge tillgång till delar av det elektromagnetiska spektret som ej kan observeras från jorden. Modern astrofysik kännetecknas av ett fruktbart kombinerande av rymd- och markbaserade observationer. En väsentlig skillnad mellan rymd- och markbaserad astronomi är kostnaden för experiment. Rymdobservatorier är minst en storleksordning dyrare för en given teleskopstorlek. 15

16 Exempelvis så är den beräknade prislappen för ett 42-meters E-ELT något mindre än den för ESAs 3.5-meters infrarödteleskop Herschel. Det betyder att riktigt stora teleskop, som behövs för projekt där det är nödvändigt att samla in mycket ljus, endast kan byggas på jorden, och att rymdteleskop i allmänhet är starkt specialiserade mot de nischer där tillgång till en rymdplattform är kritiskt. För såväl E-ELT, EST som SKA och CTA förutser vi väsentliga synergier med planerade rymdprojekt på ESA, NASA och/eller JAXA. Ett organisatoriskt problem är att rymdbaserade forskningsprojekt (i astronomi och andra vetenskaper) i stor utsträckning stöds genom Rymdstyrelsens forskningsprogram, medan jordbaserad och teoretisk astrofysik främst stöds av VR. Ett rymdteleskop med starkt svenskt engagemang är ESA:s astrometriska satellit GAIA, med planerat uppsändande 2012, och med en dataanalys som kulminerar i slutet av 2010-talet. GAIA kommer att göra en detaljerad kartläggning av vår egen galax Vintergatan genom studiet av uppemot en miljard stjärnor. Konkreta planer, som involverar svenska astronomer, för uppföljning av GAIA finns redan vad gäller ESO/VLT och det är ett projekt som skulle kunna dra stor nytta av ett E-ELT, och andra stora teleskop. Senare i ESAs planering ligger andra projekt, såsom t ex PLATO för studiet av planetsystem och deras moderstjärnor bortom solsystemet, som också kan komma att dra nytta av de största ESO-instrumenten. NASA/ESAs James Webb Space Telescope (JWST), med planerad uppskjutning 2014 och beräknad livstid 5-10 år, är till viss del uppföljaren till det mycket framgångsrika Hubble Space Telescope, och svenskt deltagande i ett av instrumenten finns. JWST och E-ELT har en del gemensamma vetenskapliga mål, t.ex. vad gäller studiet av exoplaneter och det mycket avlägsna universum. Men projekten har olika styrkor och framförallt tidskalor och man kan förvänta sig att en viktig användning av E-ELT blir att närmare undersöka och fysiskt karaktärisera objekt som upptäcks med JWST. Inom tidsramen avser ESA att sända upp 2-3 nya rymdfarkoster, och i dagsläget finns 6 konkurrerande projekt. Det är naturligtvis svårt att spekulera om vilka projekt som kommer att realiseras, och dessutom förutsätts i flera fall samarbete med NASA och andra rymdorganisationer. Inget av dessa projekt kommer dock på något sätt att inkräkta på E-ELTs vetenskapliga suveränitet. Tvärtom kan flera av dem väntas ge goda synergier och bli mycket viktiga leverantörer av studieobjekt för ett E-ELT För de riktigt höga fotonenergierna, som CTA är inriktat mot, ter sig rymdobservationer inte realistiska. Likaledes finns inga rymdprojekt som kan konkurrera med SKA, den samlande ytan som krävs är helt enkelt alldeles för stor för att till rimliga kostnader placera i rymden. Däremot finns för både CTA och SKA goda synergier med rymdprojekt och båda skulle dessutom kunna dra stor nytta av ett E-ELT. NK anser: En bättre strategisk koordination mellan VR och Rymdstyrelsen är önskvärd, för att mest effektivt främja den forskning som använder både markbaserade och rymdbaserade resurser på ett komplementärt sätt. Detta gäller inte minst den markbundna uppföljningen av rymdbaserade projekt där svenska forskare engagerar sig. 16

17 Finns det risk för underutnyttjande av några mark- eller rymdbundna instrument? Den svenska utnyttjandegraden av ESO ligger i nivå med den svenska andelen av budgeten och rymdbaserade observationer används också i hög utsträckning. Dock varierar det ganska kraftigt mellan olika faciliteter, beroende på vilka vetenskapliga inriktningar de lämpar sig för. Svensk astronomi har en bred inriktning (se ovan), men är pga av vår nations relativa litenhet inte heltäckande vilket gör att vissa instrument får ett mindre omfattande utnyttjande. För de instrument/faciliteter som är effektiva för de forskningsinriktningar där Sverige är framstående finns inget underutnyttjande. Utnyttjandet speglar de forskningsområden som bedrivs och är starka. Vad gäller E-ELT har det, likt VLT, applikationer inom så gott som alla astronomiska forskningsfält och det svenska intresset för att utnyttja E-ELT kan förväntas bli stort. Detsamma gäller för SKA. Erfarenhet från Fermi och IceCube visar att det svenska utnyttjandet och inflytandet mer än väl motsvarar de finansiella insatserna. Nationellt finns det ett starkt intresse från många av de som idag är aktiva inom Fermi/IceCube att i framtiden orientera sig mot CTA, och den svenska användarbasen för CTA har därför en mycket god potential vilket borgar för ett gott utnyttjande av faciliteten. När EST tas i drift kommer det bara att finnas två stora solteleskop på jorden (det andra är ATST), med de flesta mindre instrument stängda. I kraft av instrument- och metodutvecklingen för SST kommer ISF:s forskare att ha en stark ställning inom projektet. Något underutnyttjande kan knappast befaras. NK anser: E-ELT, SKA, EST och CTA är tillräckligt unika, och svensk astronomisk forskning tillräckligt inriktad mot yttersta forskningsfronten, för att svenska astronomer kommer att prioritera användningen av dem så starkt att det inte kan bli tal om underutnyttjande av resurserna. Om detta leder till att intresset för vissa andra mindre faciliteter, som ESOs teleskop på La Silla, NOT, APEX osv skulle minska väsentligt, finner NK detta naturligt och i grunden oproblematiskt. En ytterligare splittring av satsningarna på alltför många resurser bör inte uppmuntras.. 17

18 Akronymlista ALMA = Atacama Large Millimeter/submillimeter Array, radiointerferometer inom mm/submm våglängdsområdet i Chile bestående av 66 st radioteleskop APEX = Atacama Pathfinder Experiment. 12m submm-teleskop i Chile. ASTRONET = Program inom FP6 & FP7 för prioritering och strategier inom astronomi. Har givit ut en Science Vision och en Road map för europeisk astronomi. ATST = Advanced Technology Solar Telescope, planerat amerikanskt solteleskop på 4 m med placering på Hawaii. CTA = Cherenkov Telescope Array. Planerad array av speglar för gamma-strålning i 10GeV-100TeV området. Möjliga placeringar är bl.a. i Namibia och Chile. ELT = Extremely Large Telescope. Samlingsnamn för extremt stora teleskop i m klassen. Tre projekt finns. E-ELT 42m för ESO, Chile, TMT 30 m för Hawaii, GMT 20 m för Chile. E-ELT = European Extremely Large Telescope. Planerat 42m ELT för ESO, Chile ESA = European Space Agency. Europeiska rymdorganisationen. ESO = European Southern Observatory. 14 medlemsstater. Högkvarter i Garching, Tyskland. Driver observatorierna La Silla, Paranal och ALMA (inkl. APEX) i Chile. EST = European Solar Telescope. Planerat 4 m-solteleskop för La Palma el. Teneriffa. HARPS = Spektrograf på 3.6 m teleskopet på La Silla som mycket framgångsrikt dedikerats för exo-planetsökande. H.E.S.S. = High Energy Stereoscopic System. 5 st teleskop för gammastrålning i TeV området i Namibia. ISF = Insitutet för solfysik. KVA-institut placerat på SU och La Palma. JWST = James Webb Space Telescope. Efterföljaren till Hubble telekopet. Skall skickas upp LOFAR = The LOw Frequency ARray. Array av radioteleskop för våglängder 1-5 m med centrum i Nederländerna. Kan ses som föregångare till delar av SKA. NOT = Nordic Optical Telescope. Nordiskt 2.5 m teleskop på La Palma OSO = Onsala Space Observatory. Inkluderar 20 m och 25 m-radioteleskop och LOFAR-stationen på Onsalahalvön samt APEX i Chile (23 %). 18

19 RS = Rymdstyrelsen SKA = Square Kilometer Arrary. Planerad radiointerferometer inom cm-m våglängdsområdet med en effektiv yta av 1 km 2 (Australien eller Sydafrika) SST = Svenska solteleskopet på La Palma under ISF. 1 m vakuumteleskop. VLA = Very Large Array. Radiointerferometer inom cm-området i New Mexico VLBI = Very Long Baseline Interferometry. Teknik inom radioastronomin för att uppnå extremt hög spatial upplösning. VLT = Very Large Telescope, 4 st 8 m-teleskop, ESO, Chile 19

20 Medlemmar i Svenska nationalkommittén för astronomi Claes Fransson, SU, ordf. Dan Kiselman, ISF, vice ordf. Cathy Horellou, CTH, sekr. Susanne Aalto, CTH Marek Abramowicz, GU Arne Ardeberg, LU Stanislav Barabash, IRF Jan Conrad, SU Dainis Dravins, LU Sofia Feltzing, LU Bengt Gustafsson, UU Susanne Höfner, UU Mats Larsson, SU René Liseau, CTH Garrelt Mellema, SU Hans Olofsson, OSO Nikolai Piskunov, UU Göran Östlin, SU 20