40:e ITF-kongressen Vancouver 2002

Transkript

1 ITF House Borough Road London SE1 1DR Tfn: +44 (0) Fax: +44 (0) E-post: Webbplats: Internationella transportarbetarefederationen

2 Förord ITF:s kongress som ägde rum i Vancouver, Kanada, i augusti 2002, var ett starkt motiverande evenemang. Den markerades av en samlande föresats att slå tillbaka mot pressen nedåt på arbetsvillkoren för transportarbetare världen över och kongressen fick höra många inspirerande ord från ombuden. De fackliga medlemmarna inom transport uppmanade till att globalisera solidaritet kongresstemat och att bygga upp facklig styrka genom organisering. De bekräftade åter ITF:s kampanjagenda att mobilisera fackförbund att möta de utmaningar som förs fram av globala transportarbetsgivare och att globalisera den styrkan, att forcera gränserna bortom den traditionella sfären för organisering inom transport. Detta innebar att inte bara arbeta inom områden såsom teletjänstcentraler och logistikföretag, utan att även att utöka förbindelserna med andra progressiva samhällsrörelser och att organisera arbetstagare i informella jobb. Kongressens tydliga engagemang för fred kom vid en tidpunkt när globala säkerhetsfrågor stod högst upp på dagordningen. Många talare i Vancouver konstaterade med bestämdhet att social rättvisa och en rättvis fördelning av välstånd var nyckelfaktorer i bekämpandet av våld och terror. Andra gjorde tydliga uttalanden för dem som marginaliseras genom oproportionerliga säkerhetsåtgärder. Kongressen underhölls under öppningen av traditionellt uppträdande av Squamish-gruppen från Vancouver Island. Denna grupp gav kongressen en "talking stick", i trä som förpliktigade ombuden att tala ärligt och att villigt lyssna på varandras problem, medan de "reste tillsammans". Läsarna av detta protokoll kan vara säkra på att de konstruktiva och praktiska resultaten av denna kongress vittnar om ITF:s medlemsförbunds förmåga att resa tillsammans eller mer exakt att arbeta tillsammans samt att bygga och globalisera solidaritet tillsammans. Våra kanadensiska medlemsförbunds gästfrihet och hårda arbete samt de vackra omgivningarna och det fina vädret hjälpte till att göra ITF:s kongress till en viktig milsten för att förbereda transportarbetare för att möta utmaningarna i en alltmer globaliserad värld. David Cockroft ITF:s generalsekreterare

3 Innehåll Kongressen i korthet Sammandrag av viktiga debatter och beslut fattade under plenarmötena 7-9 Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Anföranden av ITF:s ordförande, värdorganisationer och framstående gäster 11 Val av rösträknare och valkontrollanter, godkännande av arbetsordning, val av fullmaktsgranskningsutskott och redaktionsutskott, rapporter från fullmaktsgranskningsutskottet och redaktionsutskott 12 Verksamhetsberättelse: ITF Sekretariatets rapport , Lägesrapport Att mobilisera solidaritet och debatten om Vi globaliserar solidaritet dokumentet Motioner Ändringar av ITF:s stadgar Rapporter från sektionskonferenser och konferensen för kvinnliga transportarbetare Ekonomisk berättelse och revisionsberättelse ( ) 27 Medlemsavgifter 27 Val 28 Huvudkontorets placering 28 Guldnålar Avslutningsanförande 30 Bilagor Resolutioner antagna av den Rapporter från sektionskonferenser och kommittésammanträden Viktiga kongressdokument Dagordning 93 Sektionernas arbetsprogram Ändringar av ITF:s stadgar Val av styrelsen och kvinnokommitté Kongressdeltagare: Lista över ombud, rådgivare, gäster, observatörer, sekretariatet och personal

4 Kongressen i korthet Sammandrag av viktiga debatter och beslut fattade under plenarmötena Att mobilisera solidaritet, lägesrapport och Vi globaliserar solidaritet, temadokument Sex resolutioner utformade för föra fram ITF:s strategi "Vi globaliserar solidaritet" godkändes. Kongressen utvärderade positivt de viktigaste satsningarna i programmet "Vi mobiliserar solidaritet" och ITF:s förändring av verksamheten mot kampanjer, som genomförts sedan kongressen i New Delhi Kongressen uppmanade styrelsen att fortsätta genomföra dessa principer genom att bygga upp större solidaritet i ITF:s förbund. I ljuset av framgången med, och den växande efterfrågan på, effektivt ITF-kampanjarbete, bad kongressen styrelsen, med sektionerna och regionerna, att utvärdera de lärdomar man dragit av ITF:s kampanjer. Man bad styrelsen att utarbeta en ITF kampanjstrategi. Kongressen noterade följdverkningarna för transportarbetare av utvecklingen av transnationella intermodala logistikföretag, som uppmanade till en tvärsektionell ITF-strategi och strategisk samordning med andra Globala fackliga federationer såsom UNI, som främjar solidaritet i transportkedjan genom internationell facklig samordning, som tar upp kvinnors och mäns frågor inom stationärt arbete och som inbegriper en central roll för statlig reglering och statlig politik inom passagerar- och godstransport. Kongressen betonade vikten av nära relationer mellan de "Globala fackliga" organisationerna, konstaterade värdet av gemensamt arbete mellan dem och uppmanade till förstärkt internationell facklig samordning. Kongressen bekräftade åter stödet för den internationella fackföreningsrörelsens engagemang i dialogen med multilaterala institutioner såsom Världsbanken samt att lämna information om Världshandelsorganisationens frågor till medlemsförbunden. Man uppmanade till nära samarbete mellan FFI och det Globala sociala forumet för att eftersträva effektiv social kontroll över globaliseringen och en strategi för att arbeta med frivilligorganisationer som stödjer fackliga mål. Resolutioner Kongressen antog fyrtiosju motioner, innefattande dem som åberopas ovan. En fullständig lista över resolutionerna finns i bilagorna Sektionsordförandenas roll Kongressen gjorde ett tydligt åtagande att involvera, rådfråga och bjuda in sektionsordföranden till styrelsemöten som behandlar sektionsfrågor. Etisk investering Kongressen krävde en översyn av ITF:s investeringspolicy för att säkerställa att ITF:s medel placerades hos investeringsförvaltare som följer ILOs centrala arbetsnormer. Val Kongressen valde ny styrelse och nytt förvaltningsutskott för ITF. Val ägde också rum till ITF:s sektioner och kvinnokommitté. Ordförande och vice ordföranden Kongressen valde Umraomal Purohit från All-India Railwaymen s Federation till posten som ordförande för ITF, för en andra period. Följande valdes till vice ordföranden: 7

5 Kongressen Congress in i korthet brief Sammandrag av viktiga debatter och beslut fattade under plenarmötena Afrika: Randall Howard, South African Transport and Allied Workers Union Europa: Wilhelm Haberzettl, Austrian Railway Workers Union Latinamerika och Karibien: Juan Manuel Palacios, Argentinian Transport Workers Union, UTA Nordamerika: John Bowers, International Longshoremen s Association, USA Kvinnornas vice ordförande: Alicia Castro, Argentinian Cabin Crew Association, AAA. Val av generalsekreterare David Cockroft valdes enhälligt till ITF:s generalsekreterare Styrelsen Kongressen valde en ny ITF-styrelse enligt följande: David Cockroft (ITF:s generalsekreterare) (ex-officio) Europa/Mellersta Östern Wilhelm Haberzettl, Austrian Railway Workers Union, GdEÖ. Österrike Jean-Louis Brasseur, Railway Workers Sector of the Belgian Public Service Workers Union CGSP, Belgien Vladimir Svalina, Seafarers Union of Croatia. Kroatien Orla Petersen, Danish General Workers Union, SiD, Danmark Yves Veyrier FO Transport and Allied Service Workers Federation, Frankrike Norbert Hansen, German Railway and Transport Workers Union, Transnet, Tyskland Jan Kahmann, German Service Union, Ver.di, Tyskland Bill Morris, Transport and General Workers Union, Storbritannien Bob Crow, National Union of Rail, Maritime and Transport Workers, RMT, Storbritannien Remo di Fiore, Italian Transport Workers Federation FIT-CISL, Italien Erika Young, Italian Transport Workers Federation FILT-CGIL, Italien Paul Voncken, Dutch Services and Transport Workers Federation, FNV, Holland Per Østvold, Norwegian Transport Workers Union, NTF, Norge Anatoliy Vassiliev, Trade Union of Railwaymen and Transport Construction Workers of Russia, Ryssland Jose Javier Cubillo, Spanish Federation of Transport, Communications and Maritime Workers Unions, FETCM-UGT, Spanien Mikhaylo Kiryeyev, Marine Transport Workers' Trade Union of Ukraine, Ukraina Afrika Randall Howard, South African Transport and Allied Workers Union, Sydafrika Sanda Seydou, Aviation Trade Union, Niger Onikolease Irabor, Maritime Workers' Union of Nigeria Halima Ibrahim, Air Transport Services Senior Staff Association, ATSSSAN, Nigeria Asien/Stillahavsområdet Paddy Crumlin, Maritime Union of Australia, MUA, Australien Saki Rezwana, Bangladesh Biman Sramik Union, BBSU, Bangladesh Umraomal Purohit, All-India Railwaymen s Federation, AIRF, Indien Sakae Idemoto, All-Japan Seamen s Union, Japan Shigeo Maki, Japan Federation of Transport Workers' Unions, KOTSU ROREN, Japan Oh Moon Hwan, Korean Federation of Port and Transport Workers' Unions, Korea Ch Mohammad Ashraf Khan, People's Unity of PIA Employees, Pakistan Gregorio Oca, Associated Marine Officers' and Seamen's Union, Filippinerna Latinamerika & Karibien Alicia Castro, Argentinian Cabin Crew Association, AAA, Argentina Juan Manuel Palacios, Argentinian Transport Workers Union, UTA, Argentina Omar José Gomes, Brazilian Inland Transport Workers Federation, CNTTT, Brasilien Carvil Duncan, Guyana Labour Union, Guyana 8

6 Kongressen Congress in i korthet brief Sammandrag av viktiga debatter och beslut fattade under plenarmötena Nordamerika Patricia Friend, Association of Flight Attendants, AFL-CIO, USA Jim O'Neil, National Automobile, Aerospace, Transport and General Workers Union of Canada, CAW, Kanada John Bowers, International Longshoremen s Association, USA Robert Scardelletti, Transportation-Communications International Union TCU, USA Robert Roach, International Association of Machinists & Aerospace Workers IAM, USA Förvaltningsutskott Följande valdes till Förvaltningsutskottet: Umraomal Purohit, All-India Railwaymen s Federation, AIRF, Indien John Bowers, International Longshoremen s Association, USA Wilhelm Haberzettl, Austrian Railway Workers Union, GdEÖ, Österrike Alicia Castro, Argentinian Cabin Crew Association, AAA, Argentina Juan Manuel Palacios, Argentinian Tramway Workers Union, UTA, Argentina Randall Howard, South African Transport and Allied Workers Union, Sydafrika Paddy Crumlin, Maritime Union of Australia, MUA, Australien Jan Kahmann, German Public Service and Transport Workers Union, Ver.di, Tyskland Bill Morris, Transport and General Workers Union, Storbritannien Bob Crow, National Union of Rail, Maritime and Transport Workers, RMT, Storbritannien Shigeo Maki, Japan Federation of Transport Workers' Unions, KOTSU ROREN, Japan Per Østvold, Norwegian Transport Workers Union, NTF, Norge Robert Roach, International Association of Machinists & Aerospace Workers IAM, USA Stadgeändringar Ett antal stadgeändringar gjordes vilka närmare integrerade kvinnoverksamheten i ITF:s strukturer och arbetsprogram och vilka moderniserade det språk som används. Medlemsavgifter Kongressen behandlade förslag från styrelsen om att höja nivån för ITF:s medlemsavgifter på standardnivå för åren 2003, 2004, 2005 och Kongressen röstade enhälligt för att ge ITF:s styrelse befogenhet, om det i ljuset av en granskning på lång sikt av ITF:s allmänna fond var nödvändigt, att höja ITF:s medlemsavgifter enligt följande: ,00: ,10: ,20: ,20. Verksamhetsberättelse Kongressen godkände enhälligt verksamhetsberättelsen Ekonomisk berättelse och revisionsberättelser Kongressen godkände enhälligt den ekonomiska berättelsen och revisionsberättelserna Placering av ITF:s huvudkontor Kongressen beslöt att ITF:s huvudkontor skulle fortsätta att vara placerat i London. 9

7 Kongressen i korthet 10

8 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Anföranden av värdorganisationer och gäster Ombuden till Internationella transportarbetarefederationens kongress hälsades välkomna av Buzz Hargrove (ordförande för National Automobile, Aerospace Transportation and General Workers' Union of Canada, CAW), som gratulerade ITF till att ha uppnått ett större deltagande av kvinnor vid kongressen än någonsin tidigare och han hoppades att denna kanadensiska kongress skulle kunna mäta sig med den positiva erfarenheten av den 30:e kongressen i Delhi. Han räknade upp viktiga utmaningar sedan 1998 för transportarbetare, beskrev hur globaliseringen hade lett till förlorade arbetstillfällen, angrepp på villkor och längre arbetstider för arbetstagare i Kanada såväl som i andra delar av världen. Han värdesatte ITF:s kampanjsatsningar för att motverka denna utveckling och skapa solidaritet. Hargrove sa att i Kanada gjorde arbetslagstiftning som förhindrar strejker av anställda inom "oumbärliga samhällsfunktioner" kampen svårare, men starka oberoende fackförbund var emellertid fortfarande medlen för arbetande människor att slå tillbaka. Hargrove uppmanade regeringar att göra mer för att tackla den världsomfattande hemsökelsen av HIV och AIDS och underströk vikten av världsfred i denna viktiga tid. Ordföranden för British Columbia Federation of Labour, CLC, Jim Sinclair, sa att för att vända den potentiellt söndrande vågen av privatisering, avreglering, sexism och rasism, så talade arbetande människor ett språk solidaritetens. Han hyllade ITF:s kampanjarbete genom tiderna och i synnerhet ITF:s FOC-kampanj som var riktad till de ursprungliga globala kapitalisterna redarna. Hamnarbetareförbund i British Columbia hade skapat ett rykte om solidaritet genom aktioner av ITF-representanter som Tom McGrath, vars dörr aldrig varit stängd för sjöfolk, sa han. Han avslutade med att erinra om det mycket framgångsrika besöket av ITF:s kampanjfartyg "Global Mariner" till Vancouver. Som en avslutning av öppningssessionen sa Guy Ryder, generalsekreterare för Fria fackföreningsinternationalen (FFI), till kongressen att globala marknader behöver globala regler som skyddade arbetstagare. Han sa att det behövdes bindande globala ramavtal för att säkerställa att varken regeringar eller företag skulle kunna uppnå konkurrensfördelar genom att bryta mot arbetstagares grundläggande mänskliga rättigheter, annars skulle vi alla leva i en värld av "bekvämlighetsflagg för arbetsgivare" oavsett näring. Medan regler växte fram vid internationella organ såsom Världshandelsorganisationen som skyddar företag, så fick arbetstagare och deras familjer inget skydd. Gruppen Global Unions skulle kunna bidra på ett viktigt sätt till att mobilisera och globalisera solidaritet, sa han och tackade ITF:s generalsekreterare David Cockroft för hans ledarskap för den gruppen. Han bekräftade emellertid att förenandet av facklig styrka med politiska krafter för att vinna dessa strider skulle inte bara vara avhängigt av en liten grupp internationella fackliga ledare och federationer, utan av miljoner arbetstagare och deras fackförbund. Ordförandens anförande Umraomal Purohit (till vänster)(itf:s ordförande, All-India Railwaymen s Federation, AIRF) öppnade kongressen. Konstaterande att ITF var mer internationella idag än någonsin, med denna sin andra kongress på de amerikanska kontinenterna och den första att öppnas av en ITF-ordförande från Asien, sa Purohit att den globala ekonomin behövde globala fackförbund. Han noterade solidaritet med amerikanska förbund efter terroristattackerna den 11 september 2001 och uppmanade till att transporter skyddas från att användas på ett felaktigt sätt. Han insisterade på att globalisering måste ske under social kontroll och tillade att internationell solidaritet hade en stor inverkan på att lösa konflikter, beroende på att olika delar av den internationella arbetarrörelsen hade kunnat arbeta tillsammans som del av samma globala fackliga familj. Han konstaterade ITF:s framgångar under de gångna fyra åren inom kampanjarbete och utbildning, vilka hade lett till ökat antal medlemmar i ITF såväl som bättre medverkan i och fackförbundens förståelse av styrkan i internationell solidaritet. Han avslutade med att säga att fackliga medlemmar förväntade sig långt mer än någonsin tidigare av sina förbund och att det var viktigt att uppfylla dessa förväntningar. 11

9 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Ordföranden utlyste sedan 2 tysta minuter för att hedra minnet av Jimmy Knapp, före detta generalsekreterare för National Union of Rail, Maritime and Transport Workers, RMT, Storbritannien, ledamot av ITF:s styrelse och ordförande för dess järnvägsarbetaresektion, som hade avlidit den 13 augusti Ordföranden välkomnade gästerna Jim Hunter, tidigare ITF-ordförande och långvarige styrelseledamoten John Coombs. Han vidarebefordrade hälsningar till kongressen från tidigare generalsekreteraren Harold Lewis och tidigare ordföranden Fritz Prechtl, som inte kunde delta. Val av rösträknare och valkontrollanter Kongressdokument XXXX C-4 Dessa valdes enhälligt. Godkännande av arbetsordning Kongressdokument XXXX C-5 Arbetsordningen som angavs i dokument XXXX C-5 godkändes enhälligt. Val av fullmaktsgranskningsutskott och redaktionsutskott Kongressdokument XXXX C-6 Utskottsledamöterna valdes enhälligt. Första rapporten från redaktionsutskottet Kongressdokument XXXX C-6 (Res)/Report 1 Andra rapporten från redaktionsutskottet Kongressdokument XXXX C-6 (Res)/Report 2 Dieter Benze (tyska Public Service and Transport Workers Union, Ver.di) föredrog rapporterna. Vid det första mötet i utskottet hade, med undantag av motion 8 som hade dragits tillbaka, motionerna 1-21 remitterats till plenarmötet, Motionerna 34, 35 och 36 hade remitterats till sjöfolksektionens konferens, hamnarbetaresektionens konferens och den gemensamma konferensen för sjöfolk och hamnarbetare för kommentarer, sedan till plenaren för debatt. De återstående motionerna hade remitterats enbart till sektionskonferenser. Motion 33 hade dragits tillbaka och dessutom hade beredningsutskottet godkänt fyra brådskande motioner. Alla motioner för att ändra stadgarna hade remitterats till plenaren. Vi det andra mötet i utskottet hade motionerna 9, 34 och 35 samt stadgeändring F dragits tillbaka. Motionerna 2, 14 och 15 täckte likartade frågor och skulle behandlas tillsammans under dagordningens punkt 8, Vi globaliserar solidaritet. Ändringar rekommenderades av motionerna 10, 11, 14, 19 och Stadgeändring B. Motionerna 12 och 13 hade förts samman, med godkännande av dem som lämnat in motionerna. Rapport från fullmaktsgranskningsutskottet Kongressdokument XXXX C-6/Report I sin presentation av rapporten informerade Agis Tselentis (Pan Hellenic Seamen s Federation, PNO, Grekland) kongressen om att fullmakterna för alla utom nio av de berörda organisationerna kunde godkännas omedelbart. Ordföranden informerade om att 542 ombud och 326 rådgivare från 292 förbund (28 av dessa organisationer som representerades genom fullmakt) i 86 länder var närvarande, med en total röststyrka på

10 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Verksamhetsberättelse Rapport om ITF:s sekretariat Kongressdokument XXXX C-7 Generalsekreteraren, David Cockroft, föredrog rapporten om ITF:s sekretariat. Han tackade förbunden för deras stöd efter den olycka han råkade ut för under Han välkomnade nya medarbetare på sekretariatet och hedrade dem som hade slutat under perioden och sa att internationell solidaritet hade blivit alltmer centralt i det dagliga livet för fackförbund och deras medlemmar. Under perioden hade antalet ITF-förbund fortsatt att öka. Vägtransportarbetarna gick nu om järnvägsarbetarna som den största sektorvisa gruppen i ITF. Antalet medlemmar regionalt hade ökat, i synnerhet i Nordamerika. Förbunden förblev emellertid alltför uppdelade och att öka enigheten inom länder var en viktig uppgift för ITF. Generalsekreteraren betonade ITF:s roll i den globala arbetarrörelsen, såväl som dess förbindelser med internationella statliga organisationer och berörde utvecklingen vid ILO. Han gick igenom sektionsverksamheten, fäste särskilt uppmärksamheten på kampanjen mot bekvämlighetsflagg. ITF var en kampanjorganisation, sa han, vilket aldrig visats bättre än genom resan med kampanjfartyget Global Mariner, ett minnesvärt projekt utformat för att markera 50-årsdagen för ITF:s kampanj mot bekvämlighetsflagg. ITF visade praktisk solidaritet samt organiserade kampanjer och var nyckeln till att göra det möjligt för arbetstagare att möta nya, utlandsbaserade arbetsgivare. Generalsekreteraren underströk vikten av Internet och e-post som verktyg för att möta arbetsgivare och uppmuntrade till användning av ITF:s kommunikations- och informationstjänster för att komma över den "digitala klyftan". Han fäste kongressens uppmärksamhet på det nya utbildningsmaterialet och betonade den avgörande betydelsen av att organisera kvinnliga transportarbetare för ITF:s förbunds framtid. I en överblick över verksamheten i regionerna välkomnade han tillkomsten av en ny europeisk organisation ETF, hälsade den växande styrkan hos förbund i Afrika och Asien och uppmanade starkt till strukturellt samarbete mellan länder på de amerikanska kontinenterna inför införandet av Frihandelsområdet för de amerikanska kontinenterna. Ordföranden öppnade debatten om rapporten om ITF:s sekretariat 32 talare deltog i debatten. Anatoly Vassiliev (Trade union of Railwaymen and Transport Construction Workers, Ryssland), N Sunderesan (All India Railwaymen s Federation), Abdulgani Serang (National Union of Seafarers of India) och Bonaventure Sanni (Autonomous Union of Independent Transport Workers, Bénin) välkomnade ITF:s fokus på kampanjarbete. Semen Karikov (Ukrainian Free Trade Union of Locomotive Engineers) sa att mer information om ITF:s kampanjer borde översättas till ryska. Somsak Kosaisook (State Railway Workers Union of Thailand) uppmanade till världsomfattande folkligt kampanjarbete för att stödja demokratisk förändring. Shoshiro Nakanishi (All Japan Seamen s Union) sa att ITF:s FOC-kampanj var ITF:s största stöttepelare och föreslog att ITF skulle fortsätta att bygga upp ITF:s FOC-inspektorat i Asienregionen. Han betonade också vikten av regional verksamhet. I Europa hade förbunden kunnat grunda ETF, vilket återspeglade denna trend, noterade han. A Bala-Subramaniam (Union of Employees of Port Ancilliary Services Suppliers Port Klang, Malaysia) krävde ansträngningar för att stärka nationella samordningskommittéer. Adolfo Granadino Farias (National Port Company Workers Federation, FENTENAPU, Peru) och Honest Ndama (Railway Workers Union of Zambia) applåderade ITF:s roll när det gällde att tillhandahålla viktig information till medlemsförbunden och Benito Bahena (Mexican Tram Workers Association) betonade vikten av ITF:s kommunikationer och publikationer för att uppnå sina mål. Luis Amaya (Industrial Federation of Inland Transport, Aviation, Maritime and Port Workers, Panama) gratulerade ITF till dess utbildningsarbete. 13

11 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Saki Rezwana (Bangladesh Biman Sramik Union) Kalpana Desai (Transport and Dockworkers Union, Indien), Sh.Buyanaa (Federation of Railway Workers Trade Unions, Mongoliet) och Abdulgani Serang gratulerade ITF till dess arbete för kvinnliga transportarbetare, uppmanade till ökad utbildningsbaserad verksamhet. N Shanthi (All India Railwaymen s Federation) fäste uppmärksamheten på de negativa effekterna för kvinnor av globalisering och konstaterade den viktiga roll som ITF:s utbildningssatsningar skulle kunna ha. Nya områden för sysselsättning inom transport, innefattande logistik, var prioriterade frågor, ansåg hon. Fackligt uppbackade uppföranderegler, som involverade globala fackliga federationer, skulle kunna tillhandahålla användbart stöd för kvinnor och män som står inför dessa utmaningar, tillade hon. Bala Tampoe (Ceylon Mercantile, Industrial and General Workers Union CMU, Sri Lanka) pekade på konflikten mellan arbetande människors intressen i utvecklingsekonomier och transnationella bolags intressen denna konflikt kunde inte lösas med åtgärder inom Bolags sociala ansvar, varnade han. Bonaventure Sanni (Autonomous Union of Independent Transport Workers, Bénin) betonade behovet av specifika åtgärder för att stödja informella arbetstagare och pekade på vikten av program för att bygga upp kapacitet i fransktalande Afrika. Daniel Ataïgba (National Union of Civil Aviation Workers, Benin) och Akwei Adote (Maritime, Aviation and Transport Company Workers Union, STRANAVITTO, Togo) kritiserade det faktum att några afrikanska ombud hade vägrats visum och uppmanade till solidaritet för att undvika problemet i framtiden. Adote uttryckte oro över att alltför lite uppmärksamhet ägnades de frågor som afrikanska transportarbetare står inför. Han ansåg att afrikaner inte hade lätt att få tillträde till ansvarsposter på sekretariatet. Mer resurser behövdes på regionalkontoret för att betjäna regionens behov. Han föreslog särskilt utformad ledarskapsutbildning för afrikaner. Han uppskattade ITF:s snabba ingripande vid kollapsen för det afrikanska flygbolaget Air Afrique, men efterfrågade mer uppföljning och utvärdering. Adam Panjri (Pakistan Seamen s Union) tog upp oro över brott mot arbetares rättigheter i Pakistan, hänvisade specifikt till suspenderingen av fackliga rättigheter för arbetstagare vid Pakistan International Airlines. Under förhållandena efter händelserna den 11 september 2001 hade sjöfolk från Pakistan stått inför allvarliga problem. Många kunde inte längre arbeta på grund av att man vägrades visum, förklarade han. Pakistans delegation vid kongressen var utarmad av samma skäl. Shoichi Takashima (National Railway Workers Union, KOKURO, Japan) och Benito Bahena (Mexican Tram Workers Association) uppmanade till fortgående arbete beträffande mänskliga och fackliga rättigheter i kontexten privatisering och avreglering. Bahena bad om ITF-stöd för att säkerställa att arbetstagares rättigheter upprätthölls i det Nya frihandelsområdet för de amerikanska kontinenterna. Felix Anthony (Fiji Sugar and General Workers Union) betonade den viktiga roll som internationell facklig solidaritet hade haft för att stödja demokrati i Fiji. Han ville få taget till protokollet sitt tack till FFI och ITF, samt till fackföreningsrörelsen i Japan, Australien och Nya Zeeland för deras försvar av fackliga rättigheter under kuppen i hans land nyligen. Yves Veyrier ( FO Transport and Allied Service Workers Federation, Frankrike), Sakae Idemoto (All-Japan Seamen s Union) D K Sarma (Visakhapatnam Port Employees Union, Indien) och Bruno Dalberto (Federation of Transport Workers, CFDT, Frankrike) uppgav att medlemsförbunden fick kraft från internationell solidaritet. Dalberto uppmanade till ITF-närvaro vid World Social Forum. John Allan (Transport Workers Union, Australien) förespråkade starkt att organisering borde vara främsta drivkraften och testen för alla fackliga kampanjer innefattande ITF-kampanjer. Ökat antal fackliga medlemmar borde värderas som ett mått på framgång ITF-kampanjerna gav inte alltid detta resultat. Förbunden kunde inte utkämpa globala strider utan en stark medlemskår, sa han. 14

12 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Patrick Chamaret (Railway Workers Federation CGT, Frankrike) talade som observatör vid kongressen, hänvisade till de historiska uppdelningar som hade ställt CGTs transportarbetare utanför ITF sedan Förbundet hade upprätthållit bilaterala förbindelser med ITF-medlemmar och hade gått med i ETF 1999, men hade saknat ITF-engagemang och skulle rådfråga medlemmarna om anslutning före årets slut, tillkännagav han. Dagens fackliga organisationer behövde både vara öppna och arbeta tillsammans, sa han då de delade de frigjorda kvinnornas och männens värderingar, att förbättra arbetsvillkor, främja solidaritet på världsnivå och arbeta för fred. Generalsekreteraren, David Cockroft, svarade på debatten. Den återspeglade ett positivt erkännande av rapportens innehåll, ansåg han. Han beklagade att några deltagare hade förvägrats visum, kommenterade att värdförbundet hade arbetat mycket hårt för att undvika sådana problem. Han gav till den kanadensiska regeringen uttryck för ITF:s besvikelse över att några ombud, särskilt från Nigeria och Pakistan, inte kunde delta. Generalsekreteraren konstaterade ITF:s starka stöd för fackliga rättigheter i Mexiko och noterade att många ombud hade hänvisat till Internationella arbetsorganisationens föreningsfrihetskommittés roll. Han vädjade till medlemsförbunden att kontakta ITF när anmälan till ILO om brott mot föreningsfriheten planerades. Han hänvisade till bildandet av ETF, som nu tillhandahöll en stark och effektiv struktur för europeiska transportförbund; tackade broder Nakanishi för hans engagemang i arbetet i Asien/Stillahavsregionen, han lovade säkerställa att de strukturer som är på plats för andra regioner var lika starka och effektiva. Generalsekreteraren lade betoning på den avgörande betydelsen av att organisera och hänvisade ombuden till en bredare diskussion av den fråga som återfanns i en av de motioner som hade lämnats till kongressen. Han sa att det var viktigt att erkänna det avgörande arbete som ITF hade gjort för att aktivt stödja kvinnor flera ombud hade tagit upp detta. Han noterade att frågan om språktäckning hade tagits upp; höll med om att medverkan på gräsrotsnivå bara kunde uppnås genom att producera material på arbetarnas egna språk, han ansåg dock att kostnaden för att göra detta kanske behövde delas av medlemsförbunden. Slutligen välkomnade generalsekreteraren närvaron av en företrädare från franska CGT vid denna kongress detta var historiskt betydelsefullt då det innebar att det kalla krigets dagar var över och de gamla uppdelningar som hade försvagat fackförbund var på väg att försvinna till förmån för en ny och starkare rörelse. Han tackade sedan ombuden för deras bidrag. Ordföranden bad kongressen att godkänna verksamhetsberättelsen; detta beslöts. Lägesrapport om Att mobilisera solidaritet och debatt om Vi globaliserar solidaritet Stuart Howard, biträdande generalsekreterare, föredrog rapporten. Han anmodade ombuden att fortsätta med 1998 års kongresstema Att mobilisera solidaritet, under det att man koncentrerar sig på globaliseringsfrågor. Temat Vi globaliserar solidaritet var ett betydelsefullt tema vid en tid när fenomenet globalisering i sig ifrågasattes; förbunden hade tillfälle att arbeta med andra för att uppnå ett alternativ, sa han. Biträdande generalsekreteraren förklarade att temadokumentet Vi globaliserar solidaritet omfattade dessa idéer via en struktur i två delar: en granskning av Att mobilisera solidaritet: och en rad motioner inlämnade av styrelsen som handlade om kampanjarbete, med den framväxande logistiksektorn, med att organisera och med den bredare internationella fackföreningsrörelsen. Han fortsatte med att beskriva inverkan för ITF-förbund av programmet Vi mobiliserar solidaritet genom att utvärdera utbildning, kommunikationer och språksatsningar. Han betonade nationella samordningskommittéers roll och mer omfattande solidaritetsnätverk. Han avslutade med att ge en överblick över ITF:s kampanjarbete under 15

13 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten mellankongressperioden. Han inbjöd ombuden att bidra till diskussionen och sa att verklig och positiv förändring hade ägt rum i ITF:s verksamhet. Ordföranden tackade biträdande generalsekreteraren för den omfattande överblicken och öppnade debatten. 31 talare deltog i debatten. Manohar Kotwal (Transport & Dockworkers' Union, Indien) invände mot att använda ordet "globaliserar" i titeln för det dokument som diskuterades. Vad som behövdes var globalt agerande, sa han. Norbert Hansen (tyska Railway and Transport Workers Union, Transnet) stödde dokumentets koncept och dess titel, "Vi globaliserar solidaritet". Ökad medvetenhet hos medlemmarna om internationella frågor och transnationella mekanismer för fackliga åtgärder var nödvändig, sa han. Kampanjarbetet måste fortsätta, insisterade han; fackligt och politiskt inflytande måste skapas genom bredare publik. Claude Debons (Federation of Transport Workers, CFDT, Frankrike) drog också slutsatsen att för att motarbeta globalisering så behövdes stora folkliga mobiliseringar på världsnivå. Yuji Oda (Japan Confederation of Railway Workers' Unions) och J P Chaubey (All-India Railwaymen s Federation) fäste uppmärksamheten på pressen nedåt på arbetsvillkor och ökande arbetslöshet. Randall Howard (South African Transport and Allied Workers Union) anmärkte att medan ITF inte kunde lösa planetens problem, så skulle man arbeta för att förändra balansen till förmån för de fattiga. Han varnade för att fackliga medlemmar inte kunde löpa risken att bli en elit av anställda människor. Arbetstagare erfor en icke tidigare skådad, konsekvent och avsiktlig attack mot mänskliga och fackliga rättigheter. Det var just för att organisationer som ITF inte kunde lösa alla dessa frågor som det var viktigt för fackförbunden att bli del av folkrörelsen för att ändra samhället. Carol Philips (National Automobile, Aerospace Transportation and General Workers' Union of Canada, CAW), gick igenom de svåra sysselsättnings-, miljö- och hälsosituationer som arbetande familjer världen över står inför och jämförde dessa med de vinster som bolagen fortsatte att göra. För att slå tillbaka behövde fackförbunden bygga upp strategiska allianser med frivilligorganisationer, sa hon. Hon uppmanade starkt till deltagande i World Social Forum, men sa att det inte borde vara en prioriterad fråga att komma in i World Economic Forum. Förbunden skulle kunna samarbeta med progressiva organisationer som förstod arbetande människors behov, och genom att göra det, bygga solidaritet och förnya sig, förklarade hon. Asbjørn Wahl (Norsk Kommuneforbund) sa att arbetarnas historiska styrka inte bara demonstrerades genom förekomsten av arbetslagstiftning och bestämmelser, utan också generellt genom dess förmåga att tämja marknadskrafter. Idag skulle emellertid formella regler inte längre balansera styrkan i ökad marknadskraft. Första prioritet måste därför vara att slåss mot ytterligare liberalisering och avreglering av världsekonomin, begränsa de multinationella företagens makt samt återta och stärka den demokratiska kontrollen av finansiellt kapital. Kemal Ulker (Turkish Civil Aviation Union, Hava-is) stödde styrelsens motioner, men betonade att det inte var tillräckligt att sträva efter att skydda arbetstagares rättigheter. Kostnadsbesparande teknik hade använts för att dra fördel av billig arbetskraft över hela världen, sa han detta var globalisering, och den skulle aldrig få ett mänskligt ansikte. Alternativ till globalisering borde utvecklas på basis av att motverka fenomenet, och inte genom att gå tillbaka till tidigare och bättre tider, sa han. En radikal omvandling av samhället för att skapa en värld lämpad för människor att leva i var ett mål värdigt för fackförbund och deras medlemmar, avslutade han. Adolfo Granadino Farias (National Port Company Workers Federation, FENTENAPU, Peru) stödde idén med civilsamhällets medverkan för att lösa frågor om social rättvisa. Hans erfarenhet av att motarbeta omstrukturering av hamnarna 16

14 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten tillsammans med sådana grupper var en värdefull sådan medborgare hade undertecknat en skrivelse som ledde till ett lagförslag och som slutligen stoppade en föreslagen privatisering i Peru. Londor A Rankin (Panama Canal Pilots Association) och Bala Tampoe (Ceylon Mercantile, Industrial and General Workers Union CMU, Sri Lanka) stödde dokumentet men ansåg att man behövde gå ett steg längre. Joseph Kiliku (Dockworkers Union, Kenya) N Gunavathi (All India Railwaymen s Federation) och D K Sarma (The Visakhapatnam Port Employees' Union, Indien) samt Randall Howard (South African Transport and Allied Workers Union) sa att globala finansinstitutioner kvarstod som ett mål för omvandling dessa måste bli mer representativa, till att börja med. N Sunderesan (All India Railwaymen s Federation) och Oh Moon Hwan (Korean Federation of Port and Transport Workers' Unions) konstaterade att utvecklingen av logistik i hamnnäringen utgjorde potentiella möjligheter till att maximera arbetstagarnas styrka. Hwan och Pil Jae Kim (Federation of Korean Seafarers' Unions) tackade ITF för solidaritet med de koreanska förbunden i en konflikt tidigare under året. Abdulgani Serang (National Union of Seafarers, Indien) Manohar Kotwal (Transport & Dockworkers' Union, Indien Julien Tahou (Syndicat des Travailleurs de la SOTRA - SYNTRAS, Elfenbenskusten) och J P Chaubey (All-India Railwaymen s Federation) fäste uppmärksamheten på vikten av solidaritet mellan sektorerna på nationell nivå såväl som internationellt. Kalpana Desai (Transport and Dockworkers Union, Indien) sa att solidariteten mellan sektorn för tillfälligt anställda, icke fackligt organiserade och sektorn för fast anställda och fackligt organiserade var otillräcklig hon uppmanade till att detta görs till en prioriterad fråga. Aung Thu Ya (Seafarers Union of Burma) förklarade att den burmesiska militärregeringen hade inrättat ett falskt fackförbund, Myanmar Seafarers Association, och varnade medlemsförbunden för att de kan komma att ta kontakt med ITF. Han bad om starka påtryckningar från den internationella fackföreningsrörelsen för att uppnå förändring i Burma. Gisèle Vieyra (Air Afrique Workers Union, Bénin, SYNTRACAAV) vädjade till ITF:s medlemsförbund att stödja specifika åtgärder i kollapsen för det regionala flygbolaget Air Afrique, vilket hade upplösts och lämnat över 4000 afrikaner arbetslösa, de flesta av dem kvinnor med många personer att försörja. Biträdande generalsekreteraren, Stuart Howard, svarade på debatten. Han konstaterade att från inläggen stod det klart att privatisering och liberalisering fortfarande obevekligt fullföljdes världen runt och att de internationella finansinstitutionerna var inflytelserika i denna process. Ett antal konflikter hade nämnts som var direkt relaterade till denna kamp. Men det fanns också positiva exempel på solidaritet. Biträdande generalsekreteraren uppgav att en global social kris hade uppkommit, karaktäriserad av ekonomisk turbulens och ökande skillnader mellan världens rika och fattiga. Kapitalet hade sina egna kriser, fortsatte han; bolagsskandaler och kriser på aktiemarknader vittnade om detta. Idag var allting globalt och det inbegrep den fattigdom och misär som skapats genom dessa kriser, tillade han. Transportnäringen i sig hade inte stått still, fortsatte biträdande generalsekreteraren; utvecklingen av intermodal transport genom ett globalt system från dörr till dörr, hade flera ombud åberopat. Samtidigt hade transportförbund erfarit en systematisk attack på fackliga och mänskliga rättigheter. Många ombud hade uppmanat till strategiska reaktioner på denna tendens. De flesta hade också varit överens om att det inte var dokumentets titel som var viktig, utan förmågan att agera. Biträdande generalsekreteraren noterade att några talare hade uppmanat till tydligare fokus på den störda balansen mellan kapital och arbete, hävdat behovet för arbetstagare att återvinna styrka. Han observerade att medan den internationella fackföreningsrörelsen hade sin dialog med multinationella institutioner, så behövde man hålla i minnet sin egen analys och ITF:s analys var att de internationella finansinstitutionerna var del av problemet. Flera talare hade starkt uppmanat till att bygga allianser med folkrörelseorganisationer och hade bett ITF att engagera sig 17

15 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten i World Social Forum, sa biträdande generalsekreteraren. Andra hade belyst vikten av att organisera informella arbetstagare i kölvattnet efter friställningar i offentliga sektorn, utvecklingen med kontraktsanställd arbetskraft och att fasta jobb görs om till tillfälliga anställningar. Några hade starkt uppmanat medlemsförbunden att tillhandahålla mer effektiv solidaritet, innefattande grundläggande vägar såsom att skriva solidaritets- och protestskrivelser. Biträdande generalsekreteraren noterade kommentarer från Afrika, vilka hade visat på bristen på resurser där; för många i denna region var solidaritet ett medel för grundläggande överlevnad, Han konstaterade att några talare hade hänvisat till att göra medlemmarna mer medvetna om sådana debatter och bett ombuden att notera att de dagliga kongressnyheterna publicerades på ITF:s webbplats. Slutligen sammanfattade biträdande generalsekreteraren att debatten hade visat inte bara en gemensam föresats utan även en gemensam kris som ITF:s medlemsförbund behövde ta itu med tillsammans i sina ansträngningar att globalisera solidaritet. Motioner Kongressdokument XXXX C-11 & 12 Kongressdokument XXXX C-11 & 12/Amendments Kongressdokument XXXX C-6 (Res)/Report 1 Kongressdokument XXXX C-6 (Res)/Report 2 Motion 1 Alicia Castro (Argentinian Cabin Crew Association, AAA) lade fram Motion 1, Vi globaliserar solidaritet, på uppdrag av ITF:s styrelse. Hon noterade de framsteg som gjorts sedan kongressen i Delhi fyra år tidigare, lovordade ITF:s förbättrade effektivitet och en stärkt solidaritet som nu existerade mellan medlemsförbund. Hon hänvisade till ITF-publikationer, ITF-kampanjer och till den utökade service som ITF-sektioner och regioner hade tillhandahållit. Under denna period hade, sa Castro, emellertid situationen för arbetstagare världen över dramatiskt försämrats. Resultaten av nyliberal politik var alltför tydliga. Argentina IMF:s och Världsbankens stjärnelev, med en till synes utvecklad ekonomi och en medelklass, hade kollapsat. I verkligheten hade Argentinas resurser skövlats. Landets statliga företag hade försvunnit, så hade även lönerna och pensionerna för hennes folk även deras besparingar hade exproprierats. Dessa erfarenheter visade att ett frihandelsområde för de amerikanska kontinenterna bara kunde medföra arbetslöshet och misär. I den miljön var demokratin i sig vacklande. Castro uppmanade starkt transportförbunden att handla för att påverka världsekonomin: förbunden visste att världen skulle vara bättre utan bekvämlighetsflagg, och utan policy om Öppet luftrum, till exempel och därmed måste de organisera sig för att framföra dessa punkter vid varje tillfälle. Samtidigt växte nya företrädare för dem som var utestängda från samhället fram i formen av frivilligorganisationer; de skulle också kunna vara involverade i denna politiska process, sa hon. Nyliberalismen begick ett "perfekt brott" när den privatiserade vinster, socialiserade förluster och försvagade stater, förklarade Castro. Nyliberalismen hade emellertid inte besegrat den internationella fackföreningsrörelsen. Enade, var ITFförbunden i Kanada för att avge ett högtidligt löfte att, förnyade och ännu starkare, så skulle de globalisera solidaritet. Hon lämnade in motionen för styrelsens räkning. Motionen antogs enhälligt. 18

16 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Motionerna 2, 14 och 15 Ordföranden, Umraomal Purohit meddelade att motionerna 2, 14 och 15, som alla handlade om kampanjarbete, skulle behandlas tillsammans. Generalsekreteraren David Cockroft föredrog motion 2, Att utarbeta en ITF kampanjstrategi. Han beskrev de många goda exemplen på olika ITF-kampanjer och aktionsdagar. ITF:s strävan var att mobilisera medlemmar och utöka kampanjexpertisen inom förbunden, förklarade han. Han varnade för att det fanns en risk för kampanjtrötthet och noterade att bättre tvärsektionellt kampanjarbete var ett av motionens mål. Motionen förutsåg en global kampanjstrategi samordnad av en strategigrupp, som skulle rapportera till styrelsen. Han lade fram motionen på uppdrag av styrelsen. Graham Stevenson (Transport and General Workers Union, TGWU, Storbritannien) lade fram motion 14, Globala aktionsdagar. Han konstaterade att ett tvärsektionellt arbetssätt var det riktiga svaret på transportnäringens intermodala natur. Motionen strävade inte efter att förhindra sektionsbaserade aktionsdagar. En enda global aktionsdag för transport som fokuserade på anständiga jobb och att skapa en allians med civilsamhället vore emellertid värdefullt. Han lämnade in motionen. Mick Rix (Associated Society of Locomotive Engineers and Firemen, Storbritannien) stödde motion 14, pekade på att den tillät flexibilitet men att den även skulle hjälpa till att göra vi globaliserar solidaritet till verklighet, genom att bygga på tidigare framgångsrika kampanjer. Yves Veyrier ( FO Transport and Allied Service Workers Federation, Frankrike) lade fram motion 15, Internationella aktionsdagar, som stödde behovet av att säkerställa att arbetstagare förstår och har äganderätt över förslag till internationella aktioner samt att samordna strategi effektivt. Motionerna 2, 14 och15 antogs enhälligt. Motion 3 Jan Kahman (Tyska Public Service and Transport Workers Union, Ver.di) föredrog motion 3, Att svara på ökningen av logistik i den internationella godstransportnäringen. Han noterade att transportnäringen hade kommit att bli en högteknologisk servicenäring på vilken den globaliserade ekonomin vilade. Arbetstagare över hela världen var känsliga för inverkan av den förändringen. Enorma megabolag hade växt fram som drev världsvida omlastningsnav med en hög grad av kontroll. Samma trend växte fram inom flyget och uppseendeväckande inom vägtransport. Arbetsvillkor och sociala normer får inte tillåtas gå ned i samma takt. Han lämnade in motionen för styrelsens räkning. Akwei Adote (Syndicat des Travaileurs des Compagnies de Navigation Maritimes, Aériennes et de Transit, STRANAVITTO, Togo) stödde motionen men efterfrågade ett system för att övervaka säkerhet och arbetsvillkor, såsom det som sköts av inspektörerna för bekvämlighetsflagg, i sektorer andra än sjöfartssektorn. I sitt inlägg för motionen sa Paddy Crumlin (Maritime Union of Australia, MUA) att organiserad arbetskraft nu var det primära målet för specialister på fria marknader. Förbunden behövde ta sig an fenomenet globalt kapital genom att vara strategiska, metodiska och vetenskapliga när det gäller att bygga upp resurser och ett försvar. Globalisering i sig var inte fel det kunde fortfarande handla om att öka normer och säkerställa att arbetande familjer kunde leva ett värdigt liv. Förbunden skulle vara effektiva genom att fastställa sina starka och svaga sidor samt dessa hos sina fiender, därefter genom att använda sina egna resurser och stå enade. Motion 3 antogs enhälligt. Motion 4 Ordföranden, Umraomal Purohit föredrog motion 4, Förändringar i den internationella fackföreningsrörelsen: Att gå 19

17 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten framåt med den bredare fackföreningsrörelsen. Han ansåg att ITF:s medlemsförbund borde arbeta tillsammans med likasinnade fackliga organisationer med syfte att skapa enighet. Han lade fram motionen på uppdrag av styrelsen. David Cockroft, generalsekreteraren noterade att motionen innehöll ett åtagande för ITF att förbli en separat organisation inom den internationella fackföreningsrörelsen; efter detta uttalande antogs motion 4 enhälligt. Motion 5 Wilhelm Haberzettl (Österrikiska järnvägsförbundet) föredrog motion 5, Folkrörelsen ska reformera globaliseringsprocessen. Idag offrades arbetstagares mänskliga rättigheter för vinster, det förelåg en förlorad demokratisk kontroll av stater och ett allt bredare gap mellan rik och fattig, konstaterade han. Under det att den internationella fackföreningsrörelsen hade arbetat för erkännande av centrala arbetsnormer av Världshandelsorganisationen, hade en stor folklig proteströrelse utvecklats för att möta globaliseringen. World Social Forum hade diskuterat alternativ till globalisering och det hade tagits större steg för samarbete mellan fackförbund och folkliga protestorganisationer på nationell nivå. ITF hade positiva erfarenheter av att genomföra sina egna kampanjer tillsammans med vänligt inställda frivilligorganisationer och därmed hoppades han att förbunden, som ett resultat av denna motion som uppmanade till ökat samarbete, skulle initiera kontakter i sina egna länder med organisationer involverade i att motverka globalisering. Han lämnade in motionen på uppdrag av styrelsen. David Cockroft noterade att motionerna 8 och 9 hade dragits tillbaka till förmån för motion 5. Jean-Louis Brasseur (Railway Sector of the General Public Service Union, CGSP, Belgien) stödde motionen men beklagade att vissa delar i motion 8 som täcker engagemang i folkliga samhällsrörelser hade utelämnats. Asbjørn Wahl (Norsk Kommuneforbund) talade, även om han uttryckte preferens för delar av det ursprungliga innehållet i motion 8, till stöd för motion 5. Han sa att den nya samhällsrörelsen, som hade växt fram i opposition mot bolagsglobalisering, ofta hade kommit längre än fackföreningsrörelsen och den hade en imponerande förmåga att mobilisera folk. Med hänvisning till erfarenheter av olika samhällsrörelsers nätverk, sa han att det fanns två viktiga skäl till varför fackförbund borde ansluta sig till dem. För det första fackförbundens strategiska position i samhället som aldrig skulle kunna ersättas vilken behövdes för att ge motståndsrörelsen framgång. För det andra behövde fackföreningsrörelsen de sociala och politiska påtryckningarna från folkrörelsen för att få hjälp att uppnå sina egna mål. Han ansåg att om de utvecklades på ett riktigt sätt, skulle de två rörelserna kunna förstärka varandra. David Cockroft lovade fortsätta att arbeta med dessa frågor, pekade på att motionen hade utarbetats omsorgsfullt. Motion 5 antogs enhälligt. Motion 6 Bill Morris (Transport and General Workers Union, TGWU, Storbritannien) föredrog motion 6, Att organisera arbetstagare i informellt och oskyddat arbete. Dessa var arbetstagare utan rättigheter, utan kollektivavtal, utan sjuklön, pensioner eller trygghet, sa han. Miljoner människor på varje kontinent drabbades. Stora antal förare som är egenföretagare hade det alltid funnits inom vägtransporten men nu tillhandahölls alltmer kommunala transporter genom små privatägda fordon. Några av de internationella finansinstitutionerna hade främjat idén att informellt arbete är ett nytt tillväxtområde men i själva verket utgör det exploatering av arbetstagare och ett angrepp på offentlig service. ITF borde säkerställa att informella arbetstagare inte blev bekvämlighetsarbetare, sa han: detta var vård tids organiseringsutmaning. Detta var del av den förnyade fackliga satsningen att slå tillbaka, sammanfattade han. Morris lämnade in motionen på uppdrag av styrelsen. Motion 6 antogs enhälligt. 20

18 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Motion 7 Erika Young (Italian Transport Workers Federation FILT-CGIL) föredrog motion 7, Globalisering och transportarbetare. Hon sa att även om förbunden inte kunde stoppa globaliseringen, så skulle de kunna vara en ledande kraft för att stärka arbetstagares rättigheter. För att göra detta behövde förbunden förankra sina politiska riktlinjer i frågor som medlemmarna brydde sig om så som de hade gjort i det förgångna. Att förbättra arbetstagares liv borde vara högsta prioritet och detta innebar att vinna strider på arbetsplatsen, avslutade hon och lämnade in motionen. Patricia Friend (Association of Flight Attendants - CWA, AFL-CIO, USA) stödde motion 7, vilken antogs enhälligt. Motion 10 Per Winberg (Svenska transportarbetareförbundet) föredrog motion 10, Internationell solidaritet och transportarbetare, så som den ändrats av redaktionsutskottet. Han uppmuntrade medlemsförbunden att notera behovet av att stärka solidariteten på nationell och internationell nivå samt att ta itu med globala bolag. Studier för att se på anställningsvillkor var grundläggande för att bekämpa social dumping, sa han och lämnade in motionen. Akwei Adote (Maritime, Aviation and Transport Company Workers Union, STRANAVITTO, Togo) stödde motionen, vilken antogs enhälligt. Motion 11 Peter McEwan (NUMAST, Storbritannien) föredrog motion 11 om Lönedumping och de negativa följdverkningarna av globalisering. Han sa att de som arbetade till sjöss alltid hade gått i spetsen för denna process. Svaret på att utnyttja globaliseringens positiva potential för att skapa förståelse, välstånd och bättre arbetsvillkor globalt var att förhindra diskriminering på basis av nationalitet. Denna kongress borde föreslå en kampanj för att uppnå det målet, sammanfattade han och lämnade in motionen. I sitt stöd för motion 11, fäste David Porter (Transport and Salaried Staff s Association, Storbritannien) kongressens uppmärksamhet på ett särskilt slag av lönedumping den med teletjänstcentraler inom transport- och reseområdet. Teletjänstcentraler kunde placeras varsomhelst och tendensen var att arbetsgivare valde platser som var billigare för dem och som inte var fackligt organiserade. Dessa arbetsplatser var 2000-talets arbetsplatser med svältlöner och de kunde lätt placeras utanför nationella gränser. Motionens avsikt var inte nationalistisk utan avsåg att skydda fackliga normer, avslutade han. John McDonnell (Services, Industrial, Professional and Technical Union, Irland) stödde motion 11. Han hänvisade till den positiva roll som Storbritanniens och Irlands samordningskommitté nu hade. Han sa att de fackliga svaren på globaliseringen inte kunde vara nationella de behövde internationaliseras och vara socialt progressiva. Det fanns en bättre väg framåt än ett återtåg till protektionism ett internationellt samfund bestående av nationer behövdes. Solidaritet stod över egenintresse och ingenstans var detta tydligare än i debatter om lönedumpning och immigration. Fackförbund behövde bekämpa ignorans och åter bekräfta centrala värden av "inclusiveness" (att vara inbegripen), sa han. Mycket av detta var avhängigt av förbundens förmåga att informera och utbilda medlemmar, sammanfattade han och stödde förslaget om en kampanj för att föra ut budskapet till alla nivåer i fackliga organisationer världen runt. I sitt anförande om motion 11, fäste S.G. Mishra (All India Railwaymen s Federation) kongressens uppmärksamhet på det faktum att omkring en kvarts miljon unga kvinnor och män var anställda i teletjänstcentraler i städerna Delhi, Mumbai och Bangalore. Lönerna och villkoren i dessa teletjänstcentraler var utnyttjande och arbetstagarna hade liten eller ingen facklig medvetenhet. Innovativa angreppssätt behövdes då traditionella organiseringsstrategier inte skulle fungera. Undersökningar och forskningsprojekt behövdes för att sammanställa organisationsplaner ITF borde hjälpa till med dessa, sa han. Motion 11 antogs enhälligt. 21

19 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Motionerna 12 och 13 Mick Rix (Associated Society of Locomotive Engineers & Firemen, Storbritannien) förklarade att motionerna 12 och 13, båda med titeln Globalisering hade förts samman av redaktionsutskottet, han talade för den sammanförda motionen. Han sa att genom globalisering av facklig solidaritet så måste medlemsförbunden ta ett djärvt steg och skapa en sant global facklig organisation som gick utöver nationella gränser och koncentrerar sig på att bygga upp effektiv global representation som utmanade det multinationella kapitalets makt. Motionen uppmanade alla ITF:s medlemsförbund att agera på ett förutseende och visionärt sett, för att uppnå tydliga mål. Medan det var en stor uppgift att ta sig an globalt kapital på ett organiserat sätt, så var detta uppnåeligt, om gammalmodiga nationalistiska idéer kunde övervinnas och verksamhetsprogrammet Vi globaliserar solidaritet aktivt skulle kunna genomföras, förklarade han. John Cogger (National Union of Rail, Maritime and Transport Workers, Storbritannien) stödde den sammanförda motionen, vilken antogs enhälligt. I sitt uttalande om stöd för motionen trodde Paul McGrath (Transport and Salaried Staff s Association, Storbritannien) på samordnat agerande för att säkerställa att arbetskamrater inte förlorade sina rättigheter. Missförhållanden behövde belysas och förhindras detta uppmuntrade till aktivism och gjorde det därmed lättare att förbättra rättigheter och arbetsvillkor, sa han. Motion 16 Gerd Nyberg (Svenska Kommunalarbetareförbundet) lämnade in motion 16, Medlemsrekrytering inom transport. Motionen hade utarbetats mot bakgrund av den globala ekonomin och behovet av att samla fackliga krafter för att motverka globaliseringens inverkan. Hon ansåg att förbunden skulle behöva en kraft utan motstycke för att slå tillbaka och styrka, tillsammans med ekonomiska resurser kunde bara komma från medlemmar. Man måste locka till sig nya medlemmar och värvningssatsningar på arbetsplatsen behövde vara ordentligt orienterade, avslutade hon. I sitt inlägg för motion 16, sa Kay Garvey (Services, Industrial, Professional and Technical Union, Irland), att solidaritet var direkt kopplad till organisering. Internationell solidaritet underminerades om enskilda fackförbund delade upp arbetstagarna på nationell nivå. Förbunden borde visa solidaritet genom att stödja varandra i svåra tider inte genom att dra fördel av dem genom att uppmuntra medlemmar att överföra organisationer. Dessa situationer var avledande, att flytta resurserna från de verkliga striderna, avslutade hon. Motion 16 antogs enhälligt. Motion 17 Janaina Fernandes (Confederaçao Nacional dos Trabalhadores em Transportes Terrestres, CNTTT, Brasilien) föredrog och lade fram motion 17, Kvinnliga transportarbetare. Motionen antogs enhälligt. Motion 18 Simon Weller (Associated Society of Locomotive Engineers & Firemen, Storbritannien) lade fram motion 18, Fackliga rättigheter. Han fäste uppmärksamheten på de fackföreningsfientliga politiska riktlinjer som införts av den brittiska regeringen under och -80 talen en situation som förbunden samarbetade om att vända på. Situationen var emellertid mycket värre för andra, förklarade han, och gav exempel på det skrämmande våld som colombianska fackliga medlemmar möter. I sitt anförande till stöd för motionen fäste Walter Hosking (Association of Aeromexico Cabin Crew, Mexiko) uppmärksamheten på statligt ingripande i fackliga frågor i hans land. Motion 18 antogs enhälligt. 22

20 Kongressen i korthet Sammandragsprotokoll av förhandlingar under plenarmöten Motion 19 Beträffande motion 19 om Fred, sa Kazuhiro Nizuma (Japan Confederation of Railway Workers' Unions) att hans förbund motarbetar både terrorism och krig. Den prioriterade frågan var att stoppa våldets kedjereaktion för att säkerställa ett fredligt 2000-tal. David Cockroft stödde motion 19 på uppdrag av styrelsen. Han gratulerade redaktionsutskottet för att ha utfört ett svårt arbete med denna känsliga fråga. Motion 19 antogs enhälligt. Motion 20 Joseph Kiliku (Dockworkers Union, Kenya) lade fram den ändrade motionen 20 om AIDS. Med framläggandet av denna motion konstaterade Kiliku att den allomfattande HIV/AIDS-epidemin hade medfört alarmerande många dödsfall bland transportarbetare i Afrika. Pandemin hade skapat ekonomisk nedgång och svårigheter för familjer, betonade han. A H Chande (Tanzania Seamen's Union - Zanzibar) stödde motion 20 och uppmanade ITF till nya utbildningssatsningar för att bekämpa AIDS, med prioritet för de värst drabbade områdena. Harriet Yeo (Transport and Salaried Staff s Association, Storbritannien) stödde motion 20 och betonade behovet av utbildning för kvinnor och ekonomiskt självbestämmande. Skuldlättnad var också nödvändigt för att göra det möjligt för utsatta länder att lägga resurser på läkemedelsprogram. Motion 20 antogs enhälligt. Motion 21 Raimundo Mata Contreras (Orden de Capitanes y Pilotos Navales de la Républica Mexicana) föredrog motion 21, med rubriken Framtida struktur och verksamhet för ITF på de amerikanska kontinenterna. Det var viktigt att skapa starka regionala nätverk, i synnerhet i den latinamerikanska regionen, med tanke på framväxten av de amerikanska kontinenternas frihandelsområde, sa han. Verklig integration behövdes och ITF behövde anordna evenemang för att främja detta, sa han. Motion 21 antogs enhälligt. Motion 36 David Cockroft förklarade att motion 36 om ITF:s välfärdsfond hade remitterats till plenaren men hade diskuterats även vid sjöfolkssektionens och hamnarbetaresektionens konferenser. Han förklarade att motionerna 34 och 35 om samma fråga hade dragits tillbaka. Thomas Abrahamson (SEKO, Sverige) föredrog motion 36, Välfärdsfonden. Han sa att de regler som styr ITF:s välfärdsfond gav styrelsen flexibilitet när det gäller hur Välfärdsfonden ska användas. Fair Practices-kommittén hade också rätt att lämna rekommendationer om fondens utgifter. Motionen föreslog att man inte skulle ändra på detta utan gratulerade styrelsen till dess arbete. De berörda sektionerna hade stött motionen. Motion 36 antogs enhälligt. Brådskande motion om CSL Australiskt sjöfolk Ordföranden, Umraomal Purohit föredrog den brådskande motionen CSL Australiskt sjöfolk och bad Maritime Union of Australia att ingripa i denna fråga. 23