Slovenska författare. och deras verk. Dolores Meden

Transkript

1 Slovenska författare och deras verk Dolores Meden 1

2 inledning Slovenska författare och deras verk är delad i tre delar: författar översikt där man kan slå en författare och klicka på namnet för att komma till där det står om dem författare födda på där man kan se författarna ordnade efter århundrade där det ska stå lite om dem och deras verk resurser här hittar du en lista över böcker och annat som handlar om slovensk litteratur bilderna är från Wikimedia Commons översättningarna är av namngiven person och några är granskade av Morgan Nilsson jag har precis börjat med denna sammanställning och det kommer nog ta lite tid innan den är färdig... bästa hälsningar Dolores Meden 2

3 författar översikt Gaborovič, Nada (född: Kropej) ( ) Geister Plamen, Iztok (1945-) Glavan, Polona (1974-) Glazer, Janko ( ) Gluvić, Goran (1957-) Godina, Ferdo ( ) Babačić, Esad (1965-) Golar, Cvetko ( ) Balantič, France ( ) Golia, Pavel ( ) Bartol, Vladimir ( ) Golob, Berta (1932-) Belčič, Vinko ( ) Govekar, Fran ( ) Bergles, Ciril (1934-) Grabeljšek, Karel ( ) Bevk, France ( ) Gradišnik, Branko (1951-) Blatnik, Andrej (1963-) Gradnik, Alojz ( ) Bohorič, Adam (ca ) Bojetu Boeta, Berta / Jožefina Ana B. ( ) Grafenauer, Niko (1940-) Gregorčič, Simon ( ) Bor, Matej / Vladimir Pavšič ( ) Gruden, Igo ( ) Božič, Peter (1932-) Gruden, Pavla (1921-) Brenkova / Brenk, Kristina ( ) Grum, Slavko ( ) Brest, Vida / Majda Peterlin ( ) Brvar, Andrej (1945-) Hace, Matevž ( ) Haderlap, Maja (1961-) Cankar, Ivan ( ) Hafner, Fabjan (1966-) Cankar, Izidor ( ) Hartman, Milka ( ) Capuder, Andrej (1942-) Hieng, Andrej ( ) Cigler, Janez ( ) Hofman, Branko ( ) Hren, Tomaž ( ) Čar, Aleš (1971-) Hudeček, Jože (1937-) Černejeva, Anica ( ) Hudolin, Jurij (1973-) Čučnik, Primož (1971-) Adam, Alja (1976- ) Arhar, Vojan Tihomir ( ) Aškerc, Anton ( ) Avanzo, Miha (1949-) Dalmatin, Jurij (ca ) Damascen Dev, Janez / Anton Feliks Dev ( ) Debeljak, Aleš (1961-) Dekleva, Milan (1946-) Destovnik Kajuh, Karel ( ) Detela, Fran ( ) Detela, Lev (1939-) Dolenc, Mate (1945-) Dular, Jože ( ) Erjavec, Fran ( ) Ferk, Janko (1958-) Filipčič, Emil (1951-) Filipič, France ( ) Finžgar Saleški, Fran ( ) Flisar, Evald (1945-) Forstnerič, France (1933-) Frančič, Franjo (1958-) Frbéžar, Ivo (1949-) Fritz, Ervin (1940-) Funtek, Anton ( ) Ihan, Alojz (1961-) Ingolič, Anton ( ) Jalen, Janez ( ) Jančar, Drago (1948-) Januš, Gustav (1939-) Jarc, Miran ( ) Jarnik, Urban ( ) Jelinčič, Dušan (1953-) Jenko, Simon ( ) Jensterle-Doležal, Alenka (1959-) Jerajeva, Vida / Frančiška Vovk ( ) Jesih, Milan (1950-) Jovanović, Dušan (1939-) Jurca, Branka ( ) Jurčič, Josip ( ) Kačič, Mila ( ) Kajzer, Janez (1938-) Kalčič, Uroš (1951-) Kastelic, Miha ( ) Kavčič, Vladimir (1932-) Kersnik, Janko ( ) 3

4 Kette, Dragotin ( ) Kleč, Milan (1954-) Klopčič, Mile ( ) Kmecl, Matjaž (1934-) Kocbek, Edvard ( ) Kocbek, Matjaž (1946-) Kodrič, Zdenko (1949-) Kokot, Andrej (1936-) Kolar, Marjan (1933-) Kolmanič, Karolina (1930-) Komelj, Miklavž (1973-) Korun, Barbara (1963-) Kos, Vladimir (1924-) Kosmač, Ciril ( ) Kosovel, Srečko ( ) Košuta, Miran (1960-) Košuta, Miroslav (1936-) Kovač, Polonca / Magdalena Kovač (1937-) Kovačič, Lojze ( ) Kovič, Kajetan (1931-) Kozak, Ferdo ( ) Kozak, Juš ( ) Kozak, Primož ( ) Kraigher, Alojz ( ) Krakar, Lojze ( ) Kramberger, Taja (1970-) Kramolc, Ted (1922-) Kranjec, Miško ( ) Kravos, Marko (1943-) Kreft, Bratko ( ) Krelj, Sebastijan ( ) Krese, Maruša (1947-) Kristan, Etbin ( ) Kunčič, Mirko ( ) Kuntner, Tone (1943-) Kveder, Zofka ( ) Lainšček, Feri (1959-) Levstik, Fran ( ) Levstik, Vladimir ( ) Linhart, Anton Tomaž ( ) Lipuš, Cvetka (1966-) Lipuš, Florjan (1937-) Lokar, Danilo ( ) Maganja, Bogomir ( ) Majcen, Stanko ( ) Makarovič, Svetlana (1939-) Mal, Vitan (1946-) Malenšek, Mimi (född: Konič) (1919-) Marinčič, Katarina (1968-) Maselj Podlimbarski, Fran ( ) Matè, Miha ( ) Maurer, Neža (1930-) Mauser, Karel ( ) Mazzini, Miha (1961-) Medved, Andrej (1947-) Medved, Anton ( ) Menart, Janez ( ) Mencinger, Janez ( ) Merc, Dušan (1952-) Merlak, Milena (1935-) Messner, Janko (1921-) Meško, Franc Ksaver ( ) Mihelič, Mira ( ) Mikeln, Miloš (1930-) Milčinski, Fran ( ) Minatti, Ivan (1924-) Morovič, Andrej (1960-) Mozetič, Brane (1958-) Möderndorfer, Vinko (1958-) Mrak, Ivan ( ) Mrzel, Ludvik / Frigid, Fri ( ) Muck, Desa (1955-) Murn Aleksandrov, Josip ( ) Murnik, Rado ( ) Njatin, Lela B. (1963-) Novačan, Anton ( ) Novak, Bogdan (1944-) Novak, Boris A. (1953-) Novak, Maja (1960-) Novak Kajzer, Marjeta (1951-) Novaković, Novica (1965-) Novy, Lili (född: Haumeder) ( ) Osojnik, Iztok (1951-) Pahor, Boris (1913-) Pangerc, Boris (1952-) Partljič, Tone (1940-) Pavček, Tone (1928-) Pečjak, Vid (1929-) Perčič, Tone (1954-) Peroci, Ela ( ) Petan, Žarko (1929-) Podbevšek, Anton ( ) Pohlin, Marko / Anton Pohlin ( ) Polajnar, Gojmir (1964-) prosa Polanšek, Valentin ( ) Porle, Sonja (1960-) Potrč, Ivan ( ) Praprotnik Zupančič, Lilijana (1955-) Pregelj, Ivan ( ) Pregl, Slavko (1945-) Prešeren, France ( ) Rebula, Alojz (1924-) Remec, Miha (1928-) Ribičič, Josip ( ) 4

5 Rozman, Smiljan (1927-) Rozman Roza, Andrej (1955-) Rožanc, Marjan ( ) Rudolf, Branko ( ) Rudolf, Franček (1944-) Rupel, Dimitrij (1946-) Trdina, Janez ( ) Trinko Zamejski, Ivan ( ) Trubar, Primož ( ) Truhlar, Vladimir ( ) Turnograjska, Josipina / J. Urbančič Toman ( ) Seliškar, Tone ( ) Senegačnik, Brane (1966-) Simčič, Zorko (1921-) Sivec, Ivan (1949-) Sket, Jakob ( ) Slomšek, Anton Martin ( ) Smole, Dominik ( ) Snoj, Jože (1934-) Sosič, Marko (1958-) Stritar, Josip ( ) Strniša, Gregor ( ) Strojan, Marjan (1949-) Stupica, Lucija (1971-) Suhodolčan, Leopold ( ) Suhodolčan, Primož (1959-) Svetina, Ivo (1948-) Svetina, Peter (1970-) Svetina, Tone ( ) Svetokriški, Janez / Tobija Lionelli ( ) Svit, Brina (1954-) Udovič, Jože ( ) Šalamun, Tomaž (1941-) Šarotar, Dušan (1968-) Šeligo, Rudi ( ) Škerl, Ada (1924-) Šmit, Jože ( ) Šoukal, Milena (1922-) Šömen, Branko (1936-) Štampe Žmavc, Bina (1951-) Štefan, Anja (1969-) Šteger, Aleš (1973-) Zajc, Dane ( ) Zagoričnik, Franci ( ) Zidar, Pavle ( ) Zlobec, Ciril (1925-) Zois, Žiga / Sigesmund, baron Edelsteinski ( ) Zorman, Ivo (1926-) Zupan, Dim (1946-) Zupan, Uroš (1963-) Zupan, Vitomil ( ) Zupančič, Beno ( ) Zupančič, Matjaž (1959-) Taufer, Veno (1933-) Taufer, Vida ( ) Tavčar, Ivan ( ) Tomšič, Marjan (1939-) Torkar, Igor / Boris Fakin ( ) Tratnik, Suzana (1963-) Valjavec, Matija ( ) Valvasor, Janez Vajkard ( ) Vandot, Josip ( ) Vašte, Ilka (född: Burger) ( ) Vegri, Saša / Albina Dobršek (1934-) Velikonja, Narte ( ) Vesel, Janez / Jovan Koseski ( ) Vidmar, Janja (1962-) Vidmar, Maja (1961-) Vincetič, Milan (1957-) Vipotnik, Cene ( ) Virk, Jani (1962-) Vodnik, Anton ( ) Vodnik, Valentin ( ) Vodušek, Božo ( ) Voranc, Prežihov / Lovro Kuhar ( ) Vraz, Stanko / Jakob Fras/Frass ( ) Vuga, Saša (1930-) Žabot, Vlado (1958-) Župančič, Oton ( ) 5

6 författare klickbara årtal: 1500-talet 1600-talet 1700-talet några viktiga verk efter år - klickbara: 1500-talet 1600-talet 1800-talet 1700-talet prosa poesi dramatik kritik o essäer lingvistik översättning prosa poesi dramatik 1900-talet barn o ungdom barn o ungdom 6

7 1500-talet Primož Trubar ( ) Primož Trubar, född 9 juni 1508 i Raščica nära Velike Lašče, död 28 juni 1586, var präst och reformator samt den förste som skrev en bok på slovenska. Hans liv Trubar gick i domkapitlets skola i Rijeka till 1520, som då fortfarande tillhörde Krains kronland. Senare år 1522 reste han till Salzburg där han blev bekant med Luthers lärare, Johann von Staupitz (ca. 1468/ ). Trubar blev 1524 sångare och kammarherre/bokkamrer hos biskopen Pietro Bonomo ( ) i Trieste. Där studerade han Vergilius (70-19 f.v.t ), Erasmus av Rotterdam ( ), samt språken tyska, latin och italienska. Trubar började sina studier vid Wiens universitet 1528 men redan året därpå avbröt han dem på grund av den turkiska frammarschen i området och återvände till sitt hem. Bonomo prästvigde honom och såg till att hans skulle ha en inkomst. Trubar blev snart ryktbar för sin starka opposition till det väl utspridda kyrkbyggandet och dyrkandet av helgon vilket gjorde att många kom att se honom som en protestant återvände Trubar till Trieste som också blev en samlingsplats för både italienska godsherrar och de Habsburgska rikets protestanter. År 1542 blev Trubar Ljubljanas domkyrkopräst och utvald till att vara biskopen Franc Kacijanars personliga biktfader. När Kacijanar efterträddes av Urbanus Textor 1543 blev situationen för Trubar ohållbar, när man sände ut en häktningsorder för Trubar gick han i exil till Tyskland år År 1561 inbjöds Trubar av Krains provins församling och återvände i triumf till Ljubljana och blev Krains protestantiska kyrkas superintendent (dvs och 1600-talets motsvarighet till biskop). Han reste runt i landet för att spridda den lutherska läran. Efter att Trubars verk Cerkovna ordninga publicerades år 1564 blev han permanent utvisad ur landet på grund av att det endast var en prins som fick utfärda ett sådant dokument. Hans verk I sin exil i Tyskland började Trubar sammanställa de två första slovenska böckerna Catechismus och Abecedarium som båda trycktes år 1550 i Tübingen. Han återtog sig även att färdigställa den slovenska översättningen av det Nya testamentet som publicerades i flera delar mellan åren (omtrycktes 1582) och det gamla testamentets psalmer (1566). Han planerade även för utgivning av flera sångböcker, en kalender, dogmatiska skrifter av vilka den största var översättningen av Luthers Hus postilla, 1595 som han avslutade på sin dödsbädd. Trubar är mest känd för sin översättning av Nya testamentet men även översättning av de Lutherska traktaten. Han har även skrivit egna hymner, den mest kända är Ena duhovska pesem zoper Turke (1567, A hymn Against the Turks). 7

8 Några av hans verk prosa Abecednik/Abecedarium (1550), Katekizem/Cathechismus (1550), Ta evangeli svetiga Matevža (1555), Artikule (1562), Cerkovna ordninga (1564), Ta celi Psalter Davidov (1566), Catehismus z dvejma izlagama (1575), Ta celi Novi testament (1582) poesi Ene duhovne pesmi (1563), Ena duhovska pesem zoper Turke (1567), Tri duhovske pesmi (1575) översättning Hišna postila (Hus postilla) (M. Luther) Källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006 Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang The Catholic Encyclopedia: Johann von Staupitz 8

9 översättning Primož Trubar Ena duhovska peisen zuper Turke // En psalm mot turkarna Bug oča, bodi per nas, Kadar nom bode vrnreti; Našo revo žalost znaš, Turk, vrag nas hto požreti. Obtu skaži tujo Muč, Ne pusti nas zatrejti, Vragu lažom verjeti, Hudo smert konec vzeti, Bodi naša zvejst pomuč, Tuj nam vselej na strani, V pravi veri ohrani, Pred tursko silo brani, Bodi naš ščit dan tar nuč, V sliši nas, lubi oča Bug. Fader vår, var med oss När vi skall dö Vår sorgsna misär känner du Turken, den djävulen vill sluka oss. Visa här din makt Lämna oss inte att nedtryckas Att djävulens lögner tro Att till sist en fasansfull död möta Var vår trogna hjälpare Stå alltid vid vår sida Bevara oss i den sanna läran Försvara oss från den turkiska makten Var vår sköld om dagen och om natten Hör oss, älskade fader gud 9

10 översättning Primož Trubar Jezus Cristus naš Bug kral, Naša božja pravica, Našee grehe si z nas spral, Rešil nas od hudiča. Ne daj de bi tuja čast, Od Turkov se zatrla, Od Papeža zavergla, Tuja Cerkov rezderla, Skaži zdaj tujo oblast, Daj se vsem ludem znati, Povsod prov pridigati, V te terdnu verovati, Ne daj nom od tebe past, V sliši nas, Jezus lubi Bug. Jesus Kristus, vår guds och konung Vår gudomliga rätt Våra synder du renat oss från Bevarat oss från djävulen. Låt inte din lära, Utplånas av turkarna avfalla från påven. Din kyrka rämna. Visa nu din makt Ge dig till känna för alla Att överallt predika rätt På dig fast tro Låt oss inte falla från dig, Hör oss Jesus, vår älskade gud 10

11 översättning Primož Trubar Sveti Duh naš Vučenik, Skaži nom tujo milost, Naš vseh Troštar, Pomočnik, Gledaj na našo dinost. Vrag, smert, Turk nas strašijo, Kir smo Boga spoznali, Po tujim vuku dijali, Jezusu se podali, Zatu nas souvražijo, Daj nom v veri obstati, Tuj vuk vselej deržati, Turkom Trojico znati, De nas več ne dražijo, V sliši nas, lubi Sveti Duh. Den heliga ande, vår vägvisare Visa oss din nåd Allas vår hjälpsame tröstare Skåda vår sammanhållning Djävulen, döden, turken skrämmer oss För vi har bekänt oss till gud Handlat i enlighet med din lära Vigt oss åt Jesus Därför hatar de oss Giv oss att förbli i tron Din lära att för alltid hålla Ge turkarna insikt om treenigheten Så att de aldrig mer plågar oss Hör oss, älskade heliga ande översatt av Gandalf Tätting 11

12 Adam Bohorič (ca ) Adam Bohorič skrev den första slovenska grammatiken, Zimske urice proste / Arcticae horulae Succi Sivae år Han utbildade sig vid universitetet i Lutherstadt Wittenberg, Tyskland, där studerade han filologi och musik. Efter avslutad utbildning ledde han i tio år skolan i Krško, Slovenien. Efter det blev han rektor för Det klassiska gymnasiet i Ljubljana (Klasična gimnazija v Ljubljani) som på den tiden hette Protestantska stanovska šola. För den skrev han år 1568 en skolordning i vilken det föreskrevs att slovenska skulle talas och läras ut under de första skolåren. Den slovenska grammatiken, Zimske urice proste / Arcticae horulae Succi Sivae, var skriven på latin och hade sin grund i hans redigeringsarbete av Jurij Dalmatins ( ) Bibel. År 1715 kom en nyutgåva av hans slovenska grammatik och Kapucinmunken Janez Gaiger från Novo Mesto ansvarade för det. Anledningen till denna nyutgåva var att det år 1678 etablerades ett tryckeri i Ljubljana där man bland annat tryckte böneböcker och katekeser på slovenska. Detta ledde till att man började använda slovenskan istället för tyskan och latinet för att skriva korrespondens, testamenten, inventarier och liknande dokument, vilket i sin tur ledde till ett behov efter normer hur man skulle skriva slovenska. Några av hans verk lingvistik Zimske urice proste / Arcticae horulae Succi Sivae (1584) källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) (2006). Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana. Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang 12

13 Sebastijan Krelj ( ) Sebastijan Krelj är den förste protestantiske författaren som systematisk kämpade för slovenernas språkliga kultur. Krelj studerade vid Friedrich-SchillerUniversität Jena, Tyskland, och blev influerad av den protestantiske teologen Matija Vlačić Ilirik ( ) från Labin, nuvarande Kroatien. År 1563 blev Krelj Primož Trubars assistent och senare hans ersättare. Sebastian Kreljs födelsehus i Vipava, Slovenien. Kreljs viktigaste verk är Otročja biblija, 1566, och Postila slovenska (1567) som är en översättning av den tyske teologen och reformatorn Johannes Spangenbergs ( ) verk. Några av hans verk prosa Otročja biblija (1566) översättning Postila slovenska (1567) (Johannes Spangenberg) källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006, sid

14 Jurij Dalmatin (ca ) Jurij Dalmatin, född c:a 1547 i Krško, död 31 augusti 1589 i Ljubljana. Han översatte hela Bibeln till slovenska. Hans liv Man tror att Dalmatins förfäder antingen kom från Dalmatien, i nuvarande Kroatien, eller att de kom via Dalmatien till det slovenska området. Jurij Dalmatin undertecknade sina dokument med Dalmatin, medan många andra skrev hans namn Dalmata. Dalmatin växte under fattiga förhållanden och gick fram till arton års ålder i skola hos Adam Bohorič som även influerade Dalmatin till att bli protestant. Jurij Dalmatins Biblija, Han fortsatte sina studier 1565 i Würtenbergs klosterskola. Året därpå började han studera filosofi och protestantisk teologi vid Tübingens universitet i Tyskland där han även tog sin masterexamen Dalmatin hade under hela sin masterutbildning kontakt med Primož Trubar som också muntrade hans studier. Efter sin studietid flyttade Dalmatin till Ljubljana och jobbade där som präst. Hans verk Det tog Dalmatin tio år att översätta hela Bibeln. Sin översättning av det Gamla testamentet baserade han på Luthers tyska översättning, medan han baserade sin översättning av Nya testamentet på Primož Trubar. Dalmatin var elev till Primož Trubar och Adam Bohorič, och de hjälpte honom även med hans översättning av Bibeln. Dalmatins översättning av Bibeln till slovenska började publiceras i delar år Mellan åren trycktes Bibeln i sin helhet i en laga på 1500 exemplar. Den slovenska befolkningen bestod då av ungefär en halv miljon invånare vilket gjorde att lagan med sina 1500 exemplar var väldigt stor. Bibeln användes i Ljubljanas stift och dess motsvarigheter i Krain (Kranjska), Steiermark (Štajerska) och Koroška (Kärnten) fram till den första katolska bibelöversättningen som kom mellan åren 1784 till Anledningen till att Dalmatins bibelöversättning användes i de katolska kyrkorna var att det var den enda som fanns på slovenska och att motreformatorn Tomaž Hren hade ansökt hos påven om tillåtelse att få använda den. Källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov. Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006 Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang Slovenski biografski leksikon Några av hans verk poesi Ta celi catehismus, eni psalmi (1576), Agenda (1585) översättning Jesus Sirah (1575), Pasijon (1576), Mojzesove knjige (1572), Biblija (1584), Krčanske lepe molitve (1584) 14

15 Tomaž Hren ( ) Tomaž Hren, född 13 november 1560 i Ljubljana, död 10 februari i Gornji Grad. Var biskop och motreformant. Hans liv År 1573 började han i en jesuitskola i Graz sedan fortsatte han sina teologistudier och blev präst. Hans verk och samtid Den tysk-romerske kejsaren Maximilian II (regerade ) var vänligt sinnad mot protestanterna medan hans bror den österrikiske ärkehertigen Karl II av Inre Österrike som styrde över Štajerska (Steiermark), Kranjska (Krain) och Koroška (Kärnten) var en ivrig katolik. Ärkehertigen allierade sig med sin bror Ferdinand av Tyrolen och hans svärson Vilhelm V av Bayern. De träffades år 1579 i München och planerade en politisk motreformation av deras områden. Samma år landsförvisade Karl II av Inre Österrike protestanterna från Goriza. Tre år senare stängde han tryckeriet i Ljubljana vilket innebar ett slut för tryckning av protestantiskt material i Krain. Alla präster var tvungna att avsäga sig sin protestantiska tro om de ville ha kvar sina tjänster. Ärkehertigen bytte även ut alla viktiga protestantiska ämbetsmän till katolska. Han fick mest stöd från Jesuiterna och de öppnade en skola i Graz som 1584 hade cirka 360 studenter varav hälften kom från de slovenska områden. I Ljubljana blev Janez Tavčar biskop under åren och drev igenom motreformationen där. Tavčar efterträddes av Tomaž Hren som biskop i Ljubljana under åren Då var en offentlig användning av det slovenska språket en del av vardagslivet trots att man tidigare hade bränt de protestantiska böckerna. Detta ser man bland annat i religiösa, administrativa men även privata texter. Hren gav det slovenska talade språket ungefär samma status som det skrivna slovenska språket hade haft i de slovenska protestantiska skrifterna. På grund av hans arbete och att han två gånger ansökte hos påven om tillåtelse att använda Jurij Dalmatins bibelöversättning kom den att användas, med undantag för den protestantiska inledningen, fram till slutet av 1700-talet. Hren var den ende motreformatoriske prästen som förespråkade att man skulle använda protestantiska böcker vid utbildningen av katolska präster. Han ville även sätta ett tryckeri i Ljubljana men det blev aldrig av. Källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006, sid. 14 Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang Slovenski biografski leksikon Štih, Peter & Simoniti, Vasko & Vodopivec, Peter. A Slovene History. SISTORY Några av hans verk Evangeliji in listi /Evangelia inu lystuvi (1613), Mali katekizem / Chatechismus (1615) 15

16 1600-talet Janez Vajkard Valvasor ( ) Några av hans verk: Slava vojvodine Kranjske (1689) hans verk på webben: slovenska: Rudnik v Železnikih (Odlomek iz Mirko Rupel: Valvasorjevo berilo) (1972) slovenska: Škofja Loka (Odlomek iz Mirko Rupel: Valvasorjevo berilo) (1972) tyska: Theatrum mortis humanæ tripartitum. I. Pars. Saltum mortis. II. Pars. Varia genera mortis. III. Pars. Pnas damnatorum continens. Figuris æneis illustratum, das ist, SchauBühne desz menschlichen Todts in drey Theil. 1. Theil. Der Toden Tantz. 2. Theil. Underschidliche Todts-Gattungen. 3. Theil. Der Verdambten Höllen-Peyn, vorstellend. Mit Schönen Kupffer-Stichen geziehrt vnd an Tag gegeben. (1682) tyska: Die Ehre dess Hertzogthums Crain: das ist, Wahre, gründliche, und recht eigendliche Belegen- und Beschaffenheit dieses... Römisch-Keyserlichen herrlichen Erblandes (1689) om honom och hans verk på webben: tyska: Johann Weichard von Valvasor ( ) av Irmgard Palladino & Maria Bidovec 16

17 Janez Svetokriški / Tobija Lionelli ( ) Tobija Lionelli, född 22 mars 1648 i Črniče na Vipavskem, död 18 oktober 1714, var författare och predikant. Hans liv Hans mor var slovensk och fadern var italienare. År 1664 blev han Kapucinmunk och började kalla sig Janez Svetokriški. Han avslutade sina studier i Rijeka år 1669 och tjänstgjorde sedan i olika kloster runt om i Slovenien. Hans verk Svetokriški ansågs vara en bra predikant och på anmodan av flera prästen samt ett behov av en predikmanual samlade han sina predikningar i fem böcker som kom ut Dessa fick den latinska titeln Sacrum promptuarium. Trots att det sedan 1678 hade funnits ett tryckeri i Ljubljana tryckte man de två första böckerna i Venedig. De sista tre trycktes däremot i Ljubljana. De fem böckerna hade sammanlagt nästan sidor. De nedskrivna predikningarna följde den protestantiska traditionen men skrevs i en barock stil, det vill säga de var levande, vältaliga och uttrycksfulla. I dem hittar man bland annat många beskrivningar av dåtida sloveners vardagsliv blandat med olika religiösa texter. Källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) (2006). Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana. Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang Några av hans verk Sveti priročnik / Sacrum promptuarium I -V ( ) 17

18 1700-talet Janez Damascen Dev ( ) Anton Feliks Dev Han är den den slovenska sekulära diktkonstens fader. Han var redaktör för diktsamlingarna Pisanice od lepeh umetnost (En samling av fin litteratur) som kom mellan åren Samlingarna innehöll olika stilar: barock, rokoko och förromantisk stil. Dev skrev själv över 40 dikter i barock och förromantisk stil. Källa Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006 Några av hans verk: poesi Pisanice od lepeh umetnost ( ) libretto Belin (1780) 18

19 Marko Pohlin ( ) Anton Pohlin Marko Pohlin var en filosof och Augustinsk munk. År 1768 kom hans Kraynska grammatika (Krainsk grammatik) på tyska. I förordet manade Pohlin sina landsmän att inte skämmas för sitt modersmål. Denna bok var ursprungligen endast avsedd för invånarna i Krain men kom att få betydelse för slovener i allmänhet. Boken blev en vändpunkt i två avseenden: först så muntrade den en större förtrogenhet vid användningen av slovenska språket och för det andra så använde den språket för att förena de slovensk talande invånarna i Krain mot de tysktalande grannarna. Denna grammatik anses vara startskottet för det slovenska moderna nationella vaknandet. På och talet kom ett antal sekulära publikationer i dess följd: grammatiker, ordlistor, diktsamlingar, skolböcker, populära folksånger, översättningar av Bibeln, lagar och annat, vilket var av stor betydelse eftersom det tidigare nästan endast hade publicerats religiösa verk på slovenska, om man undantar den folkliga litteraturen. Denna omvälvning skedde inom en liten krets utan något program förutom att man ville höja ett folkspråks status. Pohlin som hade en estetik och konservativ hållning drog till sig unga patrioter som Janez Damascen Dev ( ). Källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006 Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang Štih, Peter & Simoniti, Vasko & Vodopivec, Peter. A Slovene History. SISTORY Några av hans verk prosa Kratkočasne uganke in čudne kunšte (1788) lingvistik Abecedika (1765), Kranjska gramatika (Kraynska grammatika) (1768), Tu malu besediše treh jezikov (1781) översättning Kmetam za potrebo in pomoč (1789) 19

20 Anton Tomaž Linhart ( ) Anton Tomaž Linhart, född 11 december 1756, död 14 juli 1795, var en slovensk historiker och dramatiker. Han var en av centralfigurerna under lysningstiden och pionjär inom flera områden bland annat dramatik och historia. Hans liv Anton Tomaž Linhart var son till Venčeslav Linhart ( ) och Terezija Homanova ( ). Fadern som hade en borgerlig bakgrund kom från Mähren i Tjeckien och träffade modern i Radovljica, Slovenien där även Anton Tomaž föddes. Han hade tre yngre syskon, två bröder och en syster. Under växten så fick han hemundervisning för det fanns ingen skola där han bodde började han på den Jesuitiska skolan i Ljubljana och slutade där 1773, 6 årskurser. Jesuitorden löstes då och skolan övergick till att vara en humanistisk skola i vilken Linhart gick åren Därefter blev han novis hos Cisterciensorden i Stična, Dolenjska. Hans klosternamn var Kristjan och han avlade klosterlöftet Efter två år så lämnade han klosterlivet, vilket han var väldigt besviken på flyttade han från Ljubljana till Wien och gick på Joseph von Sonnenfels ( ) föreläsningar om finans-, polis- och handelsvetenskaperna återvände han till Ljubljana och hade svårt att få ett jobb. Han fick beskydd av greven Janez Nepomuk Edling ( ) och en professur i litteratur som tröst. Först i mitten av 1781 fick Linhart en tjänst som arkivarie hos biskop Karel Janez Herberstein ( ). På grund av meningsskiljaktigheter fick Linhart sluta sitt arbete år Från 1781 var han även den mest aktiva medlem i Academia operosorum (Akademi i Ljubljana). Samtidigt så hade Žiga Zois / Sigmund Zois von Edelstein blivit hans vän och Linhart ingick även i kretsen kring honom. Tills sist blev han en statstjänsteman och såg till att det startades 27 nya skolor mellan åren 1786 till 1790 i Övre Krain gifte han sig med Jožefina Detelova och ska enligt France Koblars utsago varit lycklig, Jožefina ska ha varit livlig och vänlig. Linhart mötte döden genom att aortan sprack och trots att det fanns hjälp till hands så kunde de inte hjälpa honom. Några av hans verk Hans diktsamling på tyska Blumen aus Krain gavs ut 1780 precis som hans pjäs Miss Jenny Love, om vilken han skrev i ett brev till Martin Kuralt ( ) att den var "noire à la Schakespear" [sic], men trots detta påstående så är det allmänt vedertaget att pjäsen står närmare den tyska Sturm und Drang dramatiken men Janko Kos argumenterar mot detta. Enligt honom så står pjäsen närmare George Lillos ( ) The London Merchant (1731) och Gotthold Ephraim Lessing ( ) Miss Sarah Sampson (1755). Linhart gjorde en fri översättning av J. Richters Die Feldmühle som heter Županova Micka (1789) och ett självständigt verk Ta veselidan ali Matiček se ženi (1790) som bygger på Pierre Augustin Caron de Beaumarchais ( ), Figaros bröllop. Županova Micka är den första slovenska komedin och med dessa två verk byggde han grunden för den slovenska teatern. Mellan åren 1788 till 1791 publicerade Linhart sitt verk Versuch einer Geschichte von Krain und der übrigen südlichen Slaven Oesterreichs. Verket tar det slovenska folkets historia fram till 700 talet. Till motsats från tidigare historiebeskrivningar som tog fasta på de styrandes historia, beskrev Lindhart folkets liv, deras materiella och andliga kultur. Den tillkom samtidigt med Joseph 20

21 II reformer (han regerade ). Reformerna slog hårt mot de slovenska territorierna exempelvis så förlorade Ljubljana filosofiska och teologiska högre studier och han ville skapa en tysktalande Habsburgsk nation. Boken är den första i sitt slag och har haft en stor betydelse i konstruktionen av den slovenska identiteten och självmedvetenheten. Källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006 Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Empires and Peninsulas av Plamen Mitev, Ivan Parvev, Maria Baramova, Vania Racheva Benderly, Jill & Kraft, Evan. Independent Slovenia: Origins, Movements, Prospects Kos, Janko. Začetki slovenske dramatike in Evropa (1985) Omota, R. (1991) Slovenien från urtid till nutid. Stockholm: Naš glas. Slovenski Biografski Leksikon Štih, Peter & Simoniti, Vasko & Vodopivec, Peter A Slovene History Society politics culture, Inštitut za novejšo zgodovino, Ljubljana Några av hans verk poesi Blumen aus Krain (1780) dramatik Miss Jenny Love (1780), Županova Micka (1790), Ta veseli dan ali Matiček se ženi (1790) 21

22 Valentin Vodnik ( ) Valentin Vodnik, född 3 februari 1758 i Zgornja Šiška (nu en del av Ljubljana), död 8 januari 1819 i Ljubljana, var den förste öppet slovenpatriotiske poeten och journalisten. Hans liv Vodnik studerade i Novo Mesto och i Ljubljana. Efter gymnasiet studerade han filosofi och teologi men det passade inte honom för han var mer intresserad av poetik och retorik. På grund av detta blev han lärare på Ljubljanas gymnasium istället för att bli präst. Hans verk och samtid Vodnik ingick i Žiga Zois krets och skrev både fakta och underhållande information bland annat i de första slovenska almanackorna Mala praktika och Velika pratika samt i tidningen Lublanske novice. Hans första diktsamling Pesme za pokušino från 1806 fick ett väldigt bra bemötande under sin samtid. Några andra av hans mest kända dikter är Zadovoljni Kranjec, Pesem na moje rojake / Dramilo och Ilirija oživljena. Dikten Ilirija oživljena speglade den tid som Vodnik levde i. Under Vodniks tid omdanades Europa av Napoleon Bonaparte. Napoleons första ockupation av det slovenska området skedde i mars år 1797 och leddes av general Jean Baptiste Bernadotte som senare blev kung av Sverige men den varade knappt i två månader. Napoleons trer gjorde ett andra försök 1805 som även det endast varade i två månader men de hann införa höga skatter på befolkningen som ledde till ror. Vid det tredje ockupationsförsöket 1809 fortsatte de slovenska roren mot Napoleons styrkor och de hörde först när Napoleon bildade De Illyriska provinserna den 14 oktober Folket i dessa provinser hade illyriska medborgarskap men de franska lagarna gällde om än inte i sin helhet. För området innebar detta bland annat en första kontakt med ett borgerligt (bourgeoisie) samhälle. Fransmännen gjorde även om hela skolsystemet och införde år 1811 academie i Ljubljana det vill säga den första högre utbildningen typ universitet på slovensk mark. På grund av problem med finansiering stängdes många av de nya skolorna strax efter att de hade etablerats. Det var i detta "nya" samhälle som Vodnik år 1811 skrev Ilirija oživljena som var en hyllningsdikt 22

23 till Illyrien och Napoleon. Dikten tar fasta på att De franska Illyriska provinserna är en återbyggnad av ett antikt slaviskt Illyrien som hade förslavats av romarna. Den är även den första proslaviska och profranska text med slovenska nationella ambitioner om än de är vagt definierade. Men Vodnik fick lite stöd för sin syn på Illyrien och den franska regimen bland de andra i den slovenska litterära kretsen. I början ansåg den franska guvernören Marshal Marmont och de andra franska ämbetsmännen att det endast fanns ett språk i Illyrien nämligen illyriska men Žiga Zois, Jernej Kopitar och Valentin Vodnik lyckades visa dem att illyrerna talade två språk: serbiska och slovenska. Men det officiella språket var franska om än tyska och italienska även användes. Napoleon förlorade mot Ryssland 1812 och under sommaren 1813 började fransmännen dra sig tillbaka från De Illyriska provinserna. I början hade den slovenska befolkningen en negativ bild på den franska administrationen men i slutet av 1800 och början av 1900 talet efter att ha styrts av Österrikiske ansåg de flesta slovener att fransmännen gjort mer för dem under sitt styre än vad österrikarna hade gjort. Källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang Štih, Peter & Simoniti, Vasko & Vodopivec, Peter A Slovene History Society politics culture, Inštitut za novejšo zgodovino, Ljubljana Slovenski biografski leksikon Några av hans verk poesi Pesme za pokušino (1806), Pesme za brambovce (1809) lingvistik Pismenost ali gramatika za prve šole (1811) översättning Kuharske bukve (1799), Babištvo ali porodničarski vuk za babice I-II (1818) 23

24 översättning Valentin Vodnik Cvetje / Blomman Na vrtu zlaténka Se preza, cvetè; Jo vidi Jelénka, Si mislit' začne: En gyllengul blomma i trådgården Slår ut i blom; Jelenka den ser; Tanken henne slår: Oj, da te cvetêne! Lepotiš mi dom, Polepšaj tud' mene, Obrala te bom. Åh, denna blomma! Du förskönar mitt hem, Smycka även mig, Jag skall plocka dig. Ta cvetka bi lascem, Ta v nédrijce šla, Z opisanim pascem Kak' zala bi b'la! Denna lilla blomma skulle, Passa i denna barm, Med ett färgglatt band, En riktig skönhet skulle jag bli! Ni več ji prestati, Že stegne rokó; Kar pridejo mati, Stoj, dekle, rekó! Hon kan ej motstå längre, Nu sträcker hon armen, Just då kommer mor, Stopp flicka, säger hon! 24

25 Neuma! bi rada Po leti sadú; Nemój mu s pomlada Obrati cvetú. Toka! du vill gärna ha Frukt till sommaren; Låt bli att plocka blommor Från den på våren. översatt av Dolores Meden granskat av Morgan Nilsson 25

26 översättning Valentin Vodnik Pravlica / Saga Lepó sta ravnàla Ptelínčika dva, Vkúpi zobála, Perjatla sta blá. Tar två förde sig väl, pickade tillsammans, vänner de var. Je puta pertekla En zerno pobrat, Lubézen ih spekla, Začéla se klat. En höna kom farande För att plocka ett korn, Kärleken dem brände, De började hacka varandra ihjäl. översatt av Dolores Meden granskat av Morgan Nilsson 26

27 Žiga Zois ( ) Sigesmund, baron Edelsteinski Žiga Zois (ty. Sigmund Zois von Edelstein), ofta refererad till som Sigmund Zois, född den 23 november 1747, död den 10 november 1819, var friherre och den mest inflytelserika personen under den slovenska lysningstiden. Hans liv Zois släkt härstammar från Schweiz. Fader var Michael Angelo Zois ( ) och modern Ivana Katrina (född Kappus). Zois föddes i Trieste (nuvarande Italien) den 23 november 1747 men hela familjen flyttade strax därefter till Ljubljana (nuvarande Slovenien). Fadern handlade med järn och var nästan den ende som gjorde det i Koroška och Kranjska (tyska: Krain) området. Zois började med att studera hemma i Ljubljana men skickades senare till det adliga universitetet i Modena, Italien. Här lärde han sig italienska och började bland annat skriva sonetter och madrigaler. Efter en kortare tids studier kallade hans far tillbaka honom för han behövde hjälp med sin handel med järn. Det tog inte lång tid innan han själv kunde leda hela sin fars handelsverksamhet. Vid sidan om detta fortsatte han studera bland annat filosofi, botanik, zoologi, biologi och matematik men det han var mest intresserad av var mineralogi, kemi och gruv- och smältverksvetenskaper. Zois reste mycket och kunde ett flertal språk men redan vid 32 års ålder (1779) när han var i Rom fick han gikt i benen, denna gången tillfrisknade han men endast tillfälligt. Sjukdomen kom tillbaka och från år 1797 och de resterande 22 åren av sitt liv lämnade han inte sitt hem. Efter 1780 började Zois samla ett flertal framträdande personer omkring sig: Valentin Vodnik ( ), Jernej Kopitar ( ), Anton Tomaž Linhart ( ), Juri Japelj ( ) med flera. Han var deras finansiär, mentor och muntrade dem till att pröva nya saker. Kretsen kring Zois Zois skänkte järn till den teater i Ljubljana (Stanovsko gledališče) som började byggas Arkitekten Lovrenc Prager utformade teatern som byggde på Candido Zullianis planritningar. Teatern renoverades och byggdes ut i mitten på 1800-talet men brann ner Den var egentligen en tysk teater men här sattes även den första slovenska operan Belin Librettot var skrivet av Janez Damascen Dev (Anton Feliks Dev) ( ). 27

28 Zois övertalade Anton Tomaž Linhart att bearbeta två pjäser till slovenska: Linhart gjorde en fri översättning av J. Richters Die Feldmühle som heter Županova Micka (1789) och ett självständigt verk Ta veselidan ali Matiček se ženi (1790) som bygger på Pierre Augustin Caron de Beaumarchais ( ), Figaros bröllop. Vilket blev grunden för den slovenska teatern. Zois muntrade även Valentin Vodnik att bearbeta August von Kotzebue ( ) verk Der Hahnenschlag som blev Tinček Petelinček på slovenska. Zois är själv mest känd för sin översättning av Gottfried August Bürger ( ) ballader i Leonore (sv. Leonora eller spökbruden). IInom andra områden Zois samlade på mineraler som han tog hem från sina resor. Han hade en fin samling som staten köpte efter hans död och skänkte 1823 till The Slovenian Museum of Natural History (Prirodoslovni muzej Slovenije). Zois anställde två bönder som åkte runt i Slovenien och köpte begagnade böcker åt honom. Han hade ett stort bibliotek men han skänkte även många böcker till The Lyceum library / Licejska knjižnica (nuvarande Narodna in univerzitetna knjižnica v Ljubljani / National and University Library), där hela hans bibliotek hamnade efter hans död. Zois anlade även en botanisk trädgård vid sitt hem i Ljubljana. Den öppnades 1789 för allmänheten och blev den första i sitt slag i Ljubljana och fanns kvar till Dagens botaniska trädgård i Ljubljana (Botanični vrt v Ljubljani) är från 1810 och planlades av Franc Hladnik. Zois brevväxlade med bland andra Valentin Vodnik och i dessa brev, från Zois till Vodnik, lades grunden till den slovenska litteraturkritiken. De styrande rådfrågade bland andra Zois när det gällde bygget av Gruberjev kanal vid Ljubljanica floden, Ljubljana. Mindre känt är att Zois även var en framstående ornitolog. National- och universitetsbiblioteket i Ljubljana har två ornitologiska manuskript Nomenclatura carniolica som haft stor betydelse eftersom han har skrivit ner de slovenska namnen på de flesta av de inhemska fåglarna paralltet med de vetenskapliga-, engelska- och franska-namnen. Det är den första systematiska listan över fåglarnas namn på slovenska. Källor Lutar Ivanc, Aleksandra Album slovenskih knjiženikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006 Baron Žiga Zois ; Ob stoletnici njegove smrti av Viktor Steska (1919) Nomenclatura carniolica barona Žige Zoisa - ob 200. obletnici rokopisa av Tomaž Jančar (1999) Beyond Everydayness Exhibition of Theatre Architecture in Central Europe Slovenski Biografski Leksikon Prirodoslovni muzej Slovenije - Zoisova zbirka mineralov Narodna in univerzitetna knjižnica v Ljubljani / National and University Library Botanični vrt v Ljubljani / Ljubljana Botanical Garden 28

29 Några av hans verk poesi Cvetnik slovenskega umetnega pesništva do srede 19. stoletja I (1978) översättning Lenora (Bürger), Mačka (G. Casti) 29

30 Urban Jarnik ( ) Några av hans verk: prosa Zvezdje (1809), Na slovence (1811), Kres, Danica ( ) lingvistik Obraz slovenskoga narečja u Koruškoj (1842), Poskus etimološkega slovarja slovenskega narečja v Notranji Avstriji (1832) 30

31 Janez Cigler ( ) Janez Cigler, född 7 maj 1792 i Vodmat pri Ljubljani, död 11 april 1869 i Višnja Gora, skrev den första slovenska original romanen Sreča v nesreči. Hans liv Cigler gick i gymnasiet i Ljubljana och fortsatte sen studera filosofi och teologi. Efter avslutade studier tjänstgjorde han som kaplan i olika delar av Slovenien. Hans verk och samtid Under denna tid fylldes behovet av prosa i det slovenska området av utländska författare som Christoph von Schmid. Han var präst och skrev ungdomsskrifter som oftast hade en religiös grund. Den slovenska berättande prosan började ta form ungefär samtidigt med France Prešeren och Kranska Čbelica. Vid en jämförelse med poesin och dramatiken så är prosan cirka 40 år försenad. Och den slovenska prosalitteraturen som växte fram har inget gemensamt med Prešerens romantiska diktning och inte heller med den realistiska romanen som under denna period växer fram i Frankrike. Janez Cigler skrev Sreča v nesreči år Berättelsen handlar om fadern France Svetin, hans fru och deras tvillingsöner som Napoleons arme skingrat runt om i världen. Romanens elementära drag visar på ett ideologiskt samband med lysningstiden medan den på estetiska, författartekniska och ordalydelsen snarare visar på barocka inflytelser som in sin tur byggde på senatika romaner. Boken tryckes i 1500 kopior och med den byggde Cigler grunden för den slovenska prosan. Den slovenska original prosan fick på grund av inre och yttre hinder en svår väg att gå innan den utvecklades. De som följde Ciglers tradition var bland andra Matevž Ravnikar, Jurij Kosmač och Josip Pokular. Källor Kos, Janko (2001). Primerjalna zgodovina slovenske literature. Ljubljana: Mladinska knjiga Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006 Pogacnik, Joze (1998). Slovenska knjizevnost izd., 1. natis Ljubljana: DZS Slovenski biografski leksikon 31

32 Några av hans verk prosa Sreča v nesreči, ali Popisvanje čudne zgodbe dveh dvojčikov (1836), Deteljica ali življenje treh kranjskih bratov francoskih soldatov (1863), Kortonica, koroška deklica (1866) poesi Plahta na dvoje (1831?), Dozdevna smrt (1832?) 32

33 Miha Kastelic ( ) Miha Kastelic, född 1 december 1796, död 22 oktober 1868 var en poet, grammatiker, redaktör och bibliotekarie. Han föddes i Gorenja vas som ligger ungefär 35 km öster om Ljubljana. Han gick i skola till och med gymnasiet i Ljubljana och flyttade sen till Wien för att studera juridik. Efter det fick han anställning på Lyceum biblioteket1, först som notarie och sen som bibliotekarie. Krajnska čbelica Perioden mellan 1830 och 1849 kännetecknas av att den Slovenska nationella rörelsen mest var en lingvistisk och kulturell företeelse som än inte hade fått en politisk agenda. Runt lingvisten Matija Čop och France Prešeren fanns en gr som ville höja det slovenska språket till en högre nivå och en subtilare nyansrikedom. De trodde att "hög" litteratur, till motsats från den rådande bondeorienterade litteraturen, var det ultimata kriteriet för en nations mognad och att den var grundläggande för dess existens. De trodde även att en välutvecklad kultur skulle tillåta medelklassen att engagera sig i den Slovenska nationella rörelsen. Detta ledde till att man beslöt sig för att publicera slovensk litteratur i Krajnska čbelica med Miha Kastelic ( ) som redaktör och med bidrag av bland andra France Prešeren, Matija Čop och Andrej Smole ( ). Den var en periodisk publikation som utkom 1830, 1831, 1832, 1833, 1834 (kom ut 1848). Anledningen till att det inte kom ut något nummer 1834 utan att det först kom efter maktskiftet 1848 var den hårda censuren som var rådande. Samma öde drabbade även ett flertal slovenska tidningar. Källor Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: 2006 Štih, Peter & Simoniti, Vasko & Vodopivec, Peter. A Slovene History. SISTORY Några av hans verk poesi Prijatlam krajnšine (1830) 33

34 Janez Vesel ( ) Jovan Koseski Några av hans verk: poesi Potažba / Der Trost (1818), Slovenija cesarju Ferdinandu I. (1845), Bravcem Novic h koncu leta 1845 (1845), Kdo je nor (1845), Razne dela pesniške in igrokazne Jovana Vesela Koseskiga (1870, 1879) översättning Jobova knjiga (1847), Divica Orleanska (F. Schiller) (1848), Mesinska nevesta (F. Schiller) (1849) Mazepa (A. Chamiss, G. G. Bayron) (1868), Bahčisarajski vodomet (A. S. Puškin) (1869), Kavkaški ujetnik (A. S. Puškin) (1869), Visoka pesem (1869), Pekel (Dante) ( ) 34

35 Anton Martin Slomšek ( ) Några av hans verk: poesi Pesme po Koroškim ino Štajerskem znane (1833) prosa Keršansko devištvo (1834), Življenja srečen pot (1837), Blaže in Nežica v nedeljski šoli (1842), Šola lepega vedenja (1853) 35

36 France Prešeren ( ) France Prešeren, född 3 december (omdiskuterat) 1800 i Vrba na Gorenjskem i kommunen Žirovnica, död 8 februari 1849 i Kranj, är Sloveniens främsta poet. Hans liv Prešerens far hette Šimen och modern Mina och han var deras tredje barn och familjens första son. Fadren hade den tredje största bondgården i byn och han sysslade även med transporter. Modern var ganska utbildad och ville att France skulle bli präst för att han då skulle hamna i medelklassen. Vid åtta års ålder skickade de France till faderns farbror Jože som var präst i Kopanje nära Grosuplje. Han lärde France läsa och skriva och skickade honom vid 10 års ålder till grundskolan i Ribnica i vilken han gick i två år. Prešeren hade lätt för att studera och fortsatte sina studier i Ljubljana. På hösten 1821 åkte han till Wien och avslutade först det tredje årets filosofi och skrev på hösten 1822 in sig på Wiens juridik fakultet. Även i dessa studier glänste Prešeren och i mars 1828 blev han doktor i juridik. Efter sina studier flyttade han till Ljubljana där han i september började arbeta hos advokaten Leopold Baumgarten. Hans verk och samtid Under första halvan av 1800 talet identifierade sig de slovensktalande invånarna i första hand utifrån den provins de bodde i och sen att de var en del av den Habsburgska dynastin. I samhällets högre klasskick hade man kunskap om slovenskan men de utbildade och den adliga bourgeoisie identifierade sig med den tyska, italienska och ungerska kulturen. Detta var möjligt eftersom den nationella identiteten inte nödvändigtvis länkades samman med moderspråket. Samtidigt spreds en slovensk nationalistisk medvetenhet som hade väckts i slutet av 1700-talet. Prästerna var den största gren som identifierade sig som slovener. De kom från olika yrkesområden och samhällsklasser men majoriteten av dem var konservativa och ansåg att relationen mellan språken och kulturerna inte behövde ändras. Vidare ansåg de att de slovenska skrifternas huvudgift var att lysa folket vilket ledde till att de gav ut andaktsböcker, populära läroböcker och manualer till bönder. De vädjade även till olika auktoriteter att skolorna och ämbeten skulle ge ett större erkännande till det slovenska språket. Prešeren och lingvisten Matija Čop ville däremot göra det slovenska språket till ett medium för de finaste slovenska litterära uttrycken. De var övertygade om att en högt utvecklad litteratur enligt den europeiska standarden var det ultimata kriteriet för en nations mognad och fundamentalt för 36

37 dess existens. Men en högt utvecklad kultur skulle även bidra till att medelklassen skulle ansluta sig till den Slovenska nationalrörelsen. På grund av sin övertygelse gav Prešeren och Čop ut den litterära almanackan Kranjska čbelica åren 1830, 1831, 1832, Publikationen som skulle ha kommit ut 1834 kom ut först 1848 på grund av censuren. Miha Kastelic var almanackans redaktör. Och de publicerade bland annat sin poesi i den. Almanackan trycktes av Jože Blaznik som från 1829 hade ett tryckeri i vilket han tryckte både slovenska och tyska texter. Han gav ett stort stöd till sin samtids författare och tryckte grundläggande slovenska översikts- och litteräraverk. Meningen var att de skulle fortsätta ge ut Kranjska čbelica men kritikerna var inte positivt inställda till den och 1835 dog Čop vilket ledde till att planerna gick om intet. Prešeren skrev år 1844 dikten Zdravljica som sedan 1991 är Sloveniens nationalsång. I den hyllar han den slovenska nationella befrielsen samt närde iden om slavernas enande vilket gjorde att kritikerna hävdade att den kunde ses som panslavisk. Diktsamlingarna Gazele, Sonetni venec och Krst pri Savici är tillägnade Prešerens obesvarade kärlek till Julia Primic som istället gifte sig 1835 med hans skolkamrat Jožef Scheuchenstuel. Efter dikterna om sin förälskelse kom diktsamlingen Sonetje nesreče som är fyllda av resignation. Trots att Prešeren senare gifte sig med Ana Jelovšek och fick tre barn med henne kom han aldrig riktigt över Julia. Hans diktsamling Poezije kom ut 1846 men är daterad Prešeren var den förste som skrev poesi som en självständig konst utvecklad enligt de europeiska litteraturernas estetiska kriterier. Den blev en inspirationskälla för de kommande slovenska författargenerationerna. Prešeren anses vara den störste slovenske författaren genom tiderna. Han har samma betydelse för slovenerna som Dante för italienarna, Racine för fransmännen, Shakespeare för engelsmännen och Goethe för tyskarna. Källor Lutar Ivanc, Aleksandra (red.) Album slovenskih književnikov, Mladinska knjiga, Ljubljana: Luthar Oto (red.) (2008) The Land Between. A history of Slovenia. Frankfurt am Main: Peter Lang Slovenski biografski leksikon Štih, Peter & Simoniti, Vasko & Vodopivec, Peter A Slovene History Society politics culture, Inštitut za novejšo zgodovino, Ljubljana 37