Den kommunala miljövårdsmyndigheten

Transkript

1 Den kommunala miljövårdsmyndigheten handbok för förtroendevalda Helsingfors 2018

2 Innehåll 1 Inledning Den kommunala miljövårdsmyndigheten...5 Den kommunala miljövårdsmyndighetens roll... 5 Lagstiftning om den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter... 6 De viktigaste bestämmelserna om den kommunala miljövårdsmyndighetens roll Miljöns eller kommunens intresse?...9 Miljönämndens två roller: myndighet och påverkare... 9 Lagstiftning om den förtroendevaldas roll Främjande av miljövården i kommunen...13 Vissa frågor är viktigare än andra Lagstiftning om främjande av miljövården Miljövården i utlåtanden om planer...17 Lagstiftning om utlåtanden om planer Kommunala miljöskyddsföreskrifter...21 Beredning och meddelande av miljöskyddsföreskrifter Lagstiftning om kommunens allmänna miljöskyddsföreskrifter Miljötillstånd...25 Miljötillståndsmyndigheter Registrering Lagstiftning om miljötillstånd Ärenden enligt vattenlagen...29 Vattenlagen Vattentjänster och avloppsvatten i glesbygden...32 Avloppsvatten i glesbygden Lagstiftning om vattentjänster och tillsynen över behandlingen av avloppsvatten i glesbygden Avfallshantering och tillsyn över den...37 Den kommunala miljövårdsmyndigheten övervakar avfallshanteringen Lagstiftning om avfallshantering och tillsyn över den Marktäkt...39 Bestämmelser och tillsyn som gäller marktäktstillstånd Lagstiftning om marktäkt Användning av naturen för rekreation...41 Metoder att främja rekreationsanvändningen Lagstiftning om främjande av användningen av naturen för rekreation Tillsyn över miljövården...43 Regelbunden tillsyn Myndighetens tillsynsmetoder Ett tillsynsärende blir anhängigt och behandlas Lagstiftning om myndighetstillsyn Avgifter till miljövårdsmyndigheten Delegering av beslutanderätt till en tjänsteinnehavare...48 Lagstiftning om delegering av beslutanderätt Kommunalt samarbete inom miljövården...49 För att kunna bemöta förändringarna måste kommunerna samarbeta och utvidga sitt kunnande Lagstiftning om kommunernas myndighetssamarbete inom miljövården Kommunsammanslagningar och miljövården Publikationer och handböcker för den kommunala miljövårdsmyndigheten...53 Finlands Kommunförbund Andra linjen 14, Helsingfors Tfn , Figurer och bilder: Kommunförbundet och Pixhill.com ISBN (pdf) Finlands Kommunförbund, Helsingfors 2018

3 1 Inledning Handboken för den kommunala miljövårdsmyndigheten är avsedd för ledamöterna i det organ som sköter miljövårdsärendena i kommunen. Av handboken framgår de viktigaste bestämmelserna, anvisningarna och rekommendationerna inom den kommunala miljövårdsmyndighetens verksamhetsområde. Materialet samlades första gången in för en kurs för miljövårdsnämnder år Sedan dess har handboken uppdaterats med de viktigaste ändringarna i författningar och andra bestämmelser vid ingången av en ny fullmäktigeperiod. Denna reviderade handbok är uppdaterad enligt situationen Handboken är en e-publikation och den får fritt skrivas ut på Kommunförbundets webbplats, I bokhandeln finns också andra miljöpublikationer, såsom Fungerande lokalsamhällen som riktar sig till förtroendevalda inom sektorerna miljö, planläggning och teknik. Kommunförbundets dotterbolag FCG ordnar i samarbete med Kommunförbundet kurser för tjänsteinnehavare och förtroendevalda. På adressen koulutus.fcg.fi/ finns uppdaterad information om kommande kurser. 3

4 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 4

5 2 Den kommunala miljövårdsmyndigheten Kommunen har en miljövårdsmyndighet som alltid utgör någonting större än en enskild person. Det krävs en nämnd med flera ledamöter eller ett motsvarande organ till exempel när tvångsmedel används inom tillsynen. Ett eget organ inom kommunen, såsom till exempel en nämnd, en sektion, ett utskott eller en direktion, kan vara kommunal miljövårdsmyndighet. Denna kan också utgöras av en gemensam nämnd för flera kommuner enligt kommunallagen eller ett organ i en samkommun. I syfte att övervaka och främja miljövården i kommunen har den kommunala miljövårdsmyndigheten följande uppgifter: uppgifter som föreskrivs i lagstiftningen planering och utveckling av miljövården uppföljning, utredningar och undersökningar av miljöns tillstånd handledning och rådgivning i miljövårdsfrågor utlåtanden, framställningar och initiativ till andra myndigheter information, upplysning och utbildning samarbete med andra myndigheter och sammanslutningar. I de uppgifter som anges i miljöskyddslagstiftningen har den kommunala miljövårdsmyndigheten en självständig och oberoende ställning i förhållande till kommunens övriga myndigheter och staten. Den kommunala miljövårdsmyndighetens beslutsfattande styrs av speciallagar om miljöskyddet som inte innehåller några bestämmelser om rätten att överta behandlingen av ärenden. Därför kan till exempel kommunstyrelsen inte överta behandlingen av ett ärende som den kommunala miljövårdsmyndigheten fattat beslut i. Den kommunala miljövårdsmyndigheten har ålagts ett stort antal uppgifter i lagstiftningen. Antalet uppgifter har mångdubblats under de senaste trettio åren. Varje år har det utfärdats i snitt 8 nya författningar. Den kommunala miljövårdsmyndighetens roll Den kommunala miljövårdsmyndigheten bevakar det allmänna miljöskyddsintresset på lokal nivå. När miljönämnden fattar myndighetsbeslut som gäller miljövården är dess centrala uppgift att föra miljövårdens talan i kommunen. En ledamot i nämnden företräder kommuninvånarna och har sakkunskap i miljövård utifrån sin erfarenhet och lokalkännedom. Eftersom ledamoten också är påver- 5

6 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda kare inom kommunalpolitiken, kan han eller hon på goda grunder anses vara miljösakkunnig också i sina egna stödgrupper. Nämnden påverkar utåt genom konsekvent beslutsfattande och verksamhet och genom sakkunnig information. Nämnden påverkar kommunens miljöförvaltning genom att sätta upp mål, följa upp resultatet och skapa en egen miljöpolitisk linje. Samtidigt bidrar nämnden till uppkomsten av en miljöpolitisk linje för hela kommunen. För att miljönämnden skavara framgångsrik både som miljövårdsmyndighet och miljöpåverkare, bör den ha tillgång till fungerande verktyg och metoder för påverkan. Viktiga verktyg är kompetenta och sakkunniga tjänsteinnehavare, fungerande kontakter och samarbetskanaler och kunskap om den lokala miljöns tillstånd och de faktorer som påverkar tillståndet. Lagstiftning om den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter Den kommunala miljövårdsmyndighetens arbete styrs av flera lagar. Uppgiftsområdet bestäms i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. Dessutom anges lagstadgade miljövårdsuppgifter i bland annat miljöskyddslagen, avfallslagen, marktäktslagen, vattenlagen, lagen om vattentjänster, terrängtrafiklagen, sjötrafiklagen samt naturvårdslagen, miljöskyddslagen för sjöfart, lagen om friluftsliv och lagen om bekämpning av oljeskador. Dessa uppgifter har ofta överförts på en nämnd som sköter miljövårdsärenden. Den lagstiftning som gäller uppgifterna beskrivs närmare i kapitlen nedan efter ämnesområde. 6

7 DE VIKTIGASTE BESTÄMMELSERNA OM DEN KOMMUNALA MILJÖVÅRDSMYNDIGHETENS ROLL Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) 5 Den kommunala miljövårdsmyndigheten Miljövårdsmyndighetens uppgifter sköts av ett organ som utses av kommunen (kommunal miljövårdsmyndighet), dock inte kommunstyrelsen. Kommunerna kan även ordna skötseln av uppgifterna i samarbete så som 2 och 10 kap. i kommunallagen (365/1995) föreskriver. Vid ordnandet av miljövårdsförvaltningen iakttas i övrigt kommunallagen. 6 Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter För att övervaka och främja miljövården i kommunen ska den kommunala miljövårdsmyndigheten: sköta de uppgifter som i lag eller med stöd av den stadgats eller bestämts ankomma på den; bidra till planeringen och utvecklandet av miljövården; ge akt på miljösituationen samt ombesörja utredningar och forskning i anslutning till den; delta i anordnandet av den handledning och rådgivning i miljövård som behövs i kommunen; avge utlåtanden och göra framställningar till andra myndigheter samt hos dem ta initiativ i frågor som ansluter sig till miljövården; bidra till skötseln av information, upplysning och utbildning i kommunen i frågor som gäller miljövården; främja det kommunala samarbetet i miljövårdsfrågor med andra myndigheter och samfund samt utföra andra uppgifter som i instruktion har ålagts den. Miljöskyddslagen (527/2014) 22 Den kommunala miljövårdsmyndigheten Den i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) avsedda kommunala miljövårdsmyndigheten ska sköta de tillstånds- och tillsynsuppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen, samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag. Bestämmelser om den kommunala miljövårdsmyndighetens rätt att överföra sin behörighet enligt denna lag till en tjänsteinnehavare finns i 7 i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. 23 Allmänna tillsynsmyndigheter Allmänna tillsynsmyndigheter enligt denna lag är närings-, trafik- och miljöcentralen (statlig tillsynsmyndighet) och den kommunala miljövårdsmyndigheten

8 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 8

9 3 Miljöns eller kommunens intresse? Kommunfullmäktige fattar beslut om kommunens verksamhet och ekonomi. Kommunstyrelsen svarar för kommunens förvaltning och skötseln av kommunens ekonomi, bevakar kommunens intressen, företräder kommunen och för kommunens talan. Vidare leder kommunstyrelsen den allmänna planeringen av miljövården och åtgärder som syftar till att beakta miljövården i kommunens verksamhet. Kommunstyrelsen kan ändå inte fungera som miljövårdsmyndighet för att oavhängigheten och sakkunskapen i det organ som sköter miljövårdsuppgifterna inte ska äventyras. Man har också ansett att miljövårdsuppgifterna inte lämpar sig för ett organ som har hand om funktioner som belastar miljön, såsom avfallshantering, vattentjänster, näringspolitik eller energiproduktion. I de uppgifter som anges i miljöskyddslagstiftningen har den kommunala miljövårdsmyndigheten en självständig och oberoende ställning. Den kommunala miljövårdsmyndigheten bevakar det allmänna miljöskyddsintresset på lokal nivå. Enligt kommunallagen ska kommunen främja sina invånares välfärd och sitt områdes livskraft samt ordna tjänsterna för sina invånare på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt. Enligt kommunallagen ska kommunens förtroendevalda arbeta för kommunens och invånarnas bästa. Ibland uppstår det situationer där detta bästa kan stå i konflikt med målen för miljövården. Miljövården och en hållbar utveckling måste ofta granskas på längre sikt än vad som görs i det vanliga beslutsfattandet. Det som verkar vara en intressekonflikt på kort sikt får då en lösning. Men miljöns och näringslivets intressen möts ändå i allt större utsträckning: kommunerna skapar ekonomisk tillväxt genom cirkulär ekonomi, ren teknik, resurssmarta tjänster eller till exempel turism i naturen. Den kommunala miljövårdsmyndigheten anses därför på lång sikt verka för hållbar utveckling och samtidigt driva det allmänna intresset i kommunen. Miljönämndens två roller: myndighet och påverkare Som kommunal miljövårdsmyndighet utövar nämnden offentlig makt, fattar beslut eller utövar administrativt tvång. I dessa ärenden är nämnden den lokala auktoriteten vars beslutanderätt inte kan övertas av andra kommunala organ. När det gäller myndighetsuppgifter ska den kommunala miljövårdsmyndigheten föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset, dvs. vara förespråkare för miljövården i kommunens beslutsfattande. Lagstiftningen definierar relativt noggrant gränserna och villkoren för myndighetens beslutanderätt i dessa beslut. Att 9

10 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda avvika från dessa gränser och villkor är att avvika från lagstiftningen. Till exempel när miljötillstånd beviljas är nämndens prövningsrätt begränsad: om förutsättningarna för beviljande av tillstånd uppfylls, ska tillstånd beviljas. Myndigheten kan inte utan grund i lagstiftningen förvägra tillstånd för en verksamhet, även om den allmänna opinionen är emot verksamheten. Lagstiftningen ger ändå möjlighet att beakta de lokala förhållandena och i viss mån variera till exempel när det gäller tillståndsvillkoren. Miljövårdsmyndigheten ska i sina avgöranden också bland annat beakta förvaltningslagens principer om laglighet, ändamålsbundenhet, proportionalitet, neutralitet och likabehandling: miljövårdsmyndighetens åtgärder ska vara rättvisa, endast gälla sådana ändamål som är godtagbara med stöd av lag, stå i rätt proportion till det eftersträvade målet, vara opartiska och behandla alla likvärdigt. I rollen som allmän miljöpolitisk påverkare och miljövårdsutvecklare har nämnden friare händer än i rollen som myndighet. Den övriga förvaltningen och beslutsfattandet förväntar sig dock sannolikt att den nämnd som ansvarar för miljövården uttryckligen ska ta upp miljöperspektiv och miljömotiveringar i beredningen av beslut. Nämnden är således fortfarande förespråkare för miljövården. En aktiv nämnd ger självmant utlåtanden och tar initiativ och lägger fram förslag för andra myndigheter i frågor som ansluter sig till miljövården. Kommunstyrelsen ska samordna olika synpunkter och överväga vikten av de olika perspektiven. 10

11 LAGSTIFTNING OM DEN FÖRTROENDEVALDAS ROLL Kommunallagen (410/2015) 69 Kommunens förtroendevalda De förtroendevalda ska främja kommunens och invånarnas intressen samt sköta sitt förtroendeuppdrag med värdighet och så som uppdraget förutsätter Miljöskyddslagen (527/2014) 22 Den kommunala miljövårdsmyndigheten Den i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) avsedda kommunala miljövårdsmyndigheten ska sköta de tillstånds- och tillsynsuppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen, samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) 4 Kommunstyrelsens uppgifter Den allmänna planeringen av miljövården och åtgärder i syfte att beakta miljövården i kommunens verksamhet leds av kommunstyrelsen. 5 Den kommunala miljövårdsmyndigheten Miljövårdsmyndighetens uppgifter sköts av ett organ som utses av kommunen (kommunal miljövårdsmyndighet), dock inte kommunstyrelsen

12 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 12

13 4 Främjande av miljövården i kommunen Lagstiftningen om främjande av miljövården i kommunen kan ses som ett kontinuum: grundlagen > kommunallagen > speciallagar såsom markanvändnings- och bygglagen, naturvårdslagen och lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. Lagstiftningen om främjande av miljövården betraktar omgivningen ur människans perspektiv. Alla har rätt till en sund livsmiljö. Kommunen ska för sin del se till att denna rättighet blir verklighet. Endast i naturvårdslagen betraktas kommunens uppgift helt och hållet ur naturens perspektiv. Miljöhänsyn och främjande av miljövården berör all verksamhet i kommunen. Kommunstyrelsen leder den allmänna planeringen av miljövården och åtgärder i syfte att beakta miljövården i kommunens verksamhet. Kommunfullmäktige fattar beslut om de centrala riktlinjerna, såsom miljövårdsprogrammet och kommunens klimatstrategi och om markanvändningsplaner som har en betydande inverkan på miljön. Kommunens olika sektorer ansvarar för sin del för tryggandet av en hälsosam, trivsam och stimulerande samt naturekonomiskt hållbar livsmiljö. Till den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter hör, utöver de myndighetsuppgifter inom miljövården som anges i flera lagar, också att på ett allmänt plan främja miljövården. I ärenden som gäller miljövården ska de kommunala myndigheterna samarbeta sinsemellan. Om ett ärende som behandlas av en kommunal myndighet är av väsentlig betydelse för miljövården, ska den kommunala miljövårdsmyndigheten höras. Denna har rätt att av andra kommunala myndigheter och av statliga myndigheter få de sakuppgifter som är nödvändiga för skötseln av myndighetens uppgifter, om inte något annat följer av bestämmelserna om sekretess. Vissa frågor är viktigare än andra I praktiken påverkar nästan alla kommunens funktioner miljön på något sätt, men vissa funktioner har större konsekvenser än andra. I kommunens miljöpolitik finns det skäl att fokusera på frågor med de största miljökonsekvenserna. Samhällstekniska tjänster, som till exempel avfallshantering och energiförsörjning, har avsevärda direkta miljökonsekvenser. Inom energiförsörjningen kan kommunen påverka utsläppen och tillgången på naturresurser och därigenom miljöns tillstånd. Det sker genom energiförbrukning, förnybara energikällor, energikällor med låga emissioner och energieffektivitet. Inom avfallshanteringen och vattentjänsterna kan kommunen påverka utsläppen och användningen av naturresurser med hjälp av metoder för behandling av avfall och avloppsvatten, genom insamling av avfall, förebyg- 13

14 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda gande av uppkomsten av avfall, materialåtervinning samt rådgivning om avfall och avloppsvatten. Gator, vägar och allmänna områden kan byggas och underhållas så att det skonar miljön och naturresurserna. Genom planläggning och trafikplanering påverkar kommunen bland annat trafikens energiförbrukning och utsläpp, bevarandet av den biologiska mångfalden och livsmiljöns kvalitet. I kommunens upphandling kan ett av kriterierna vara miljökonsekvenserna. Med hjälp av miljöledningssystem kan man höja nivån på de funktioner inom organisationerna som påverkar miljön. I skolor och daghem kan man beakta miljöfrågor i undervisningen. Särskilda sätt att främja miljövården i kommunen är till exempel: miljövårdsprogram: miljöstrategier, klimatprogram, program för hållbar utveckling, naturskyddsprogram, resurssmarthet, cirkulär ekonomi rapporter om miljöns tillstånd, miljöbokslut miljösystem, kvalitetssystem miljöutredningar, miljöundersökningar och publikationer miljöupplysning, information och rådgivning utlåtanden om planer och samarbete med planläggaren utlåtanden, initiativ och förslag evenemang, jippon och kampanjer samverkan med intressentgrupper planer för nyttjande och vård av kommunens skogar, allmänna områden och kommunägda naturskyddsområden, bekämpning av främmande arter. 14

15 LAGSTIFTNING OM FRÄMJANDE AV MILJÖVÅRDEN Finlands grundlag (731/1999) 20 Fastställande av ansvar Var och en bär ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Det allmänna ska verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön. Kommunallagen (410/2015) 1 Lagens syfte Kommunen ska främja sina invånares välfärd och sitt områdes livskraft samt ordna tjänsterna för sina invånare på ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbart sätt. Miljöskyddslagen (527/2014) 1 Lagens syfte Syftet med denna lag är att 1) förebygga och hindra förorening och risk för förorening av miljön, förebygga och minska utsläpp, avhjälpa skador orsakade av förorening och avvärja miljöskador, 2) trygga en sund, trivsam och naturekonomiskt hållbar och mångsidig miljö, stödja en hållbar utveckling och motverka klimatförändringen, 3) främja en hållbar användning av naturresurser, minska mängden avfall och avfallets skadlighet samt förebygga skadeverkningar av avfall, 4) effektivisera bedömningen av konsekvenserna av miljöförorenande verksamhet och beaktandet av dessa konsekvenser som en helhet, samt 5) förbättra medborgarnas möjligheter att påverka beslut som gäller miljön. Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) 1 Lagens allmänna syfte Syftet med denna lag är att reglera områdesanvändningen och byggandet för att på det sättet skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) 3 Kommunens uppgifter Kommunen ska inom sitt område övervaka och främja miljövården så att det genom skydd, vård och utveckling av naturen och annan miljö blir möjligt att trygga en hälsosam, trivsam och stimulerande samt naturekonomiskt hållbar livsmiljö för kommunens invånare. Naturvårdslagen (1096/1996) 6 Förvaltningen av naturvården Kommunerna ska främja naturvården och landskapsvården inom sina områden. 15

16 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 16

17 5 Miljövården i utlåtanden om planer Planeringen av områdesanvändningen är ett viktigt miljöpolitiskt styrmedel. I markanvändnings- och bygglagen betonas en god livsmiljö, hållbar utveckling, interaktiv planering och tillräcklig konsekvensbedömning. De riksomfattande målen för områdesanvändningen styr planeringen av områdesanvändningen. Översiktliga planer styr den mer detaljerade planläggningen. Utgående från lagens allmänna mål anger markanvändnings- och bygglagen krav på innehållet i planerna på olika nivåer. På generalplanenivå betonas samhällsstruktur och miljöfrågor. På detaljplanenivå betonas sundhet, trygghet och kvalitet på den närmaste omgivningen. Den som utarbetar en plan ansvarar för bedömningen av miljökonsekvenserna, men det är bra om kommunen erbjuder sakkunnighjälp inom miljövård för utredningen och bedömningen. En bristfällig konsekvensbedömning eller planbeskrivning kan medföra ändringssökande och fördröja genomförandet av planen. Markanvändnings- och bygglagen betonar samråd, användning av mångsidig sakkunskap och konsekvensbedömning som en del av planprocessen. Kommunens miljövårdsförvaltning både deltar och ger sakkunnighjälp i planprocessen när planens miljömål sätts upp och när planens miljökonsekvenser utreds och bedöms. Delaktighet och sakkunskap förutsätts av miljövårdsförvaltningen i många planläggningsskeden. Miljövårdsförvaltningen tar ställning till programmen för deltagande och bedömning, medverkar eventuellt i arbetsgrupper för planläggning och i beställningen och styrningen av utredningar om miljökonsekvenserna, tar fram information och utredningar till den som bereder planen, bereder intressenterna möjlighet att framföra åsikter om planförslaget muntligt eller skriftligt när detta hålls framlagt och ger vid behov utlåtande om planförslaget. När planförslaget utarbetas ska planläggaren se till att det finns tillräckliga utredningar som också gäller miljökonsekvenser av genomförandet av planen och eventuella miljöolägenheter. Planläggaren kan meddela nödvändiga förelägganden om att skadliga miljökonsekvenser ska förhindras eller begränsas. För att stöda beslutsfattandet finns det skäl att inom kommunen i samråd bedöma vad det kostar kommunen att lindra och eliminera olägenheterna. Dessa frågor är viktiga också i utlåtandena från kommunens miljövårdsförvaltning. Det är bra att alltid göra besök i terrängen när det gäller sakkunnighjälp och beredning av utlåtanden om planer. 17

18 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda Vid beredningen av utlåtanden bör följande frågor bedömas: har man i planförslaget utrett och beaktat miljöaspekterna i kraven på innehåll enligt markanvändnings- och bygglagen samt kraven enligt övrig miljölagstiftning? hur har miljömålen och miljöaspekterna i översiktliga planer beaktats har utredningen och bedömningen av miljökonsekvenserna påverkat valet av planeringskoncept, hur har resultaten av konsekvensutredningarna rapporterats i planbeskrivningen och vilka är miljökonsekvenserna när markanvändningen enligt planen är helt och hållet genomförd? är de planbestämmelser som begränsar miljöolägenheterna tillräckliga? vilka är planlösningens konsekvenser/begränsningar gällande markanvändningen inom planområdet och i miljön, den biologiska mångfalden och så kalllade känsliga objekt och områden? inverkar miljöolägenheterna och elimineringen av dem på tidsschemat för genomförandet av planen? hur och av vem bör miljökonsekvenserna av en godkänd plan eventuellt följas upp i fortsättningen? De som ger sakkunnighjälp och bereder utlåtanden kan använda följande checklista. CHECKLISTA NATUREN berggrunden ytvatten (hav, åar, sjöar, bäckar, källor) och grundvatten (skyddszoner, rekommendationer, anvisningar) växtligheten, djurvärlden, den biologiska mångfalden, skyddsobjekt naturlandskap, kulturlandskap användning av naturen för rekreation TRAFIK OCH PARKERING luftkvaliteten buller och skakningar främjande av kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik minskning av transportbehovet ANLÄGGNINGAR luftkvaliteten, lukter buller, trafik risker med kemikalier FÖRORENAD MARK, FYLLNING OCH MUDDRING områdets användningshistoria graden av förorening och behovet av sanering behovet av fyllning och muddring, utredningar om strömningar, sedimentkvaliteten 18

19 LAGSTIFTNING OM UTLÅTANDEN OM PLANER Markanvändnings- och bygglagen (132/1999) 1 Lagens allmänna syfte 5 Målen för områdesplaneringen 9 Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas 24 Uppnående och beaktande av målen Markanvändnings- och byggförordningen (895/1999) 1 Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas Naturvårdslagen (1096/1996) 6 Förvaltningen av naturvården 19

20 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 20

21 6 Kommunala miljöskyddsföreskrifter Förordningar och statsrådsbeslut som utfärdas med stöd av miljöskyddslagen har en viktig ställning när miljöskyddslagen verkställs. I syfte att komplettera lagstiftningen får kommunen för verkställigheten av miljöskyddslagen meddela sådana allmänna föreskrifter som är påkallade av de lokala förhållandena och som gäller kommunen eller någon del av den (MSL 202 ). Hierarkiskt är föreskrifter normer av lägre rang än förordningar. Kommunala bestämmelser som motsvarar miljöskyddsföreskrifterna är avfallshanteringföreskrifterna, byggnadsordningarna och hälsoskyddsordningarna. Beredning och meddelande av miljöskyddsföreskrifter De viktigaste utgångspunkterna i beredningen av kommunala miljöskyddsföreskrifter är behovsprövning, förebyggande av förorening och beaktande av lokala förhållanden. Miljöskyddsföreskrifter bör endast meddelas vid behov - det är onödigt att reglera sådant som inte orsakar förorening på kommunens område. Observeras bör att föreskrifter får meddelas endast i syfte att förebygga förorening. Kommunerna och miljöförhållandena i kommunerna skiljer sig från varandra. Genom miljöskyddsföreskrifterna kan kommunen på ett flexibelt sätt komplettera lagstiftningen och beakta kommunens specifika miljöförhållanden och övriga lokala behov. Under beredningen är det angeläget att utreda för vilka lokala förhållanden och behov föreskrifterna utarbetas. Miljöskyddsföreskrifterna bör stärka den lokala identiteten och bidra till att sådana särdrag i kommunens olika områden som är värdefulla från miljövårdssynpunkt bevaras. Genom miljöskyddsföreskrifterna genomförs också kommunens miljöpolitik. Med hjälp av dem är det möjligt att ha ett strängare miljöskydd på det lokala planet än på det nationella, och då är det speciellt viktigt att motivera kraven med lokala behov. Föreskrifterna får inte gälla tillståndspliktig, registreringspliktig eller anmälningspliktig verksamhet och inte heller försvarsmaktens verksamhet. Bestämmelser i lag eller förordning bör inte upprepas i föreskrifterna. Inte heller bör föreskrifter utarbetas för omständigheter som regleras tillräckligt noggrant i lag eller förordning. I allmänhet är det den kommunala miljövårdsmyndigheten som sköter beredningen av miljöskyddsföreskrifterna. Enligt miljöskyddslagen är det kommunen som får meddela miljöskyddsföreskrifter. Vilken myndighet i kommunen det gäller bestäms då enligt kommunallagen och bestämmelserna om kommunens förvaltning. Ett av målen i miljöskyddslagstiftningen är att medborgarna ska ha möjligheter att påverka beslut som gäller miljön. Därför ska informationen till kommuninvånarna 21

22 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda om beredningen av miljöskyddsföreskrifter vara så öppen som möjligt. Kommuninvånarna ska också ges möjligheter och metoder att delta i beredningen av föreskrifterna. Det är speciellt viktigt att kommunen har kontakt med sammanslutningar och intressentgrupper vars verksamhetsområde föreskrifterna kommer att gälla. Det är bland annat boendeföreningar, byalag, lantbruks- och odlarföreningar, skogsvårdsföreningar, företagarföreningar och miljövårdsföreningar. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan i enskilda fall bevilja undantag från en miljöskyddsföreskrift på de grunder som anges i föreskriften. Exempel på frågor som bestäms genom miljöskyddsföreskrifter: AVLOPPSVATTEN Avstånd för placering av reningssystem Reningsutrustningens egenskaper Placering av vattenklosetter eller torrtoaletter Tvätt av bilar, båtar, maskiner o.a. anordningar Tvätt av mattor och andra textilier BEHÅLLARE MED FARLIGA ÄMNEN Lagring av farliga ämnen Inspektion, underhåll och avlägsnande av behållare UTSLÄPP FRÅN JORDBRUKET Begränsningar i spridningen av gödsel och urin Utefållor, rastgårdar, stallar och bestämmelser om dem BULLER Undantag från bulleranmälan Begränsning som gäller störande maskiner, anordningar eller arbetsfaser Användning och placering av ljudanläggningar utomhus Information om verksamhet som orsakar buller LUFTVÅRD Byggarbeten, renhållning och underhåll Underhåll och renhållning av gator och byggarbetsplatser Rökgaser AVFALL Föreskrifter om avfallshantering ANNAN FÖRORENING Snödeponier Tillfällig stenkrossning och stenbrytning Brott mot de kommunala miljöskyddsföreskrifterna har i sig inte straffrättsliga följder, vilket är fallet exempelvis med brott mot avfallshanteringsföreskrifterna och byggnadsordningen. Om verksamheten uppfyller strafflagens rekvisit för miljöförstöring, kan handlingen leda till straffrättsligt ansvar. 22

23 LAGSTIFTNING OM KOMMUNENS ALLMÄNNA MILJÖ- SKYDDSFÖRESKRIFTER Miljöskyddslagen (527/2014) 202 Kommunala miljöskyddsföreskrifter Kommunen får för verkställigheten av denna lag meddela sådana allmänna föreskrifter som är påkallade av de lokala förhållandena och som gäller kommunen eller någon del av den (kommunala miljöskyddsföreskrifter). Föreskrifterna får inte gälla: 1) verksamhet som är tillståndspliktig eller registreringspliktig, 2) verksamhet av försöksnatur som avses i 31, 3) exceptionella situationer som avses i 120, 4) anmälningsförfarandet som gäller sanering av mark och grundvatten enligt mom., 5) försvarsmaktens eller gränsbevakningsväsendets verksamhet. Föreskrifterna kan gälla: 1) åtgärder, begränsningar och konstruktioner som hindrar utsläpp eller skadeverkningar av sådana, 2) motverkande av särskilt störande tillfälligt buller eller tillfälliga skakningar, 3) miljöskyddsmässiga förutsättningar för placering av verksamheter utanför detaljplaneområden, 4) fastställande av områden där det på grund av särskild risk för förorening av miljön är förbjudet att leda ut avloppsvatten i marken, ett vattendrag, ett dike, en källa eller en konstgjord damm eller i en sådan rännil som avses i 1 kap. 3 1 mom. 6 punkten i vattenlagen, 5) fastställande av zoner och områden där användningen av stallgödsel och gödselmedel samt inom jordbruket förekommande, för miljön skadliga ämnen begränsas, 6) lämnande av uppgifter som behövs för tillsynen, 7) åtgärder för förbättrande av vattnens och den marina miljöns status som behövs enligt en förvaltningsplan eller havsförvaltningsplanen enligt lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan i enskilda fall bevilja undantag från en miljöskyddsföreskrift på de grunder som anges i föreskriften. 23

24 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 24

25 7 Miljötillstånd Verksamheter som enligt miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen medför risk för förorening av miljön kräver tillstånd enligt miljöskyddslagen. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan bevilja bland annat följande verksamheter tillstånd: energiproduktion, verksamhet där organiska lösningsmedel används, stenkrossning och stenbrytning, tillverkning av livsmedel eller foder, djurstallar, trafikplatser, trafikterminer eller depåer, avfallsåtervinning samt banor för motorsport och skjutbanor. En fullständig förteckning över de tillståndsärenden som den kommunala miljövårdsmyndigheten behandlar finns i miljöskyddsförordningen. I miljötillståndet ingår bestämmelser om bland annat verksamhetens omfattning, utsläpp och minskning av dem. En förutsättning för att tillstånd ska beviljas är att verksamheten inte får orsaka olägenhet för hälsan eller betydande förorening av miljön eller risk för sådan. Miljötillstånd ska beviljas om de förutsättningar för beviljande av miljötillstånd som anges i lagen uppfylls. Genom miljötillståndet får verksamhetsutövaren använda eller ändra miljön eller belasta den med utsläpp på det sätt och enligt de begränsningar som framgår av tillståndet. Grannar till en verksamhet som fått tillstånd är tvungna att stå ut med de olägenheter som verksamheten orsakar dem. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan ta ut en avgift för behandling av miljötillstånd, likaså för behandling av registreringsanmälningar eller andra ärenden. Avgifterna till miljövårdsmyndigheten baserar sig på det genomsnittliga självkostnadsvärdet som omfattar myndighetens totala kostnader för behandlingen av ärendet. Närmare bestämmelser om grunderna för avgifterna finns i den taxa som kommunen antar. Miljötillståndsmyndigheter Processen i behandlingen av miljötillstånd är detaljerat reglerad (se figuren). Likaså finns det noggranna bestämmelser om tillståndsansökningarnas och tillståndsbeslutens innehåll och struktur. 25

26 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda ANSÖKAN ANHÄNGIGGÖRS Förhandlingar Inspektioner Information Utlåtanden Anmärkningar Åsikter Verksamhetsutövaren hörs Tillståndsprövning Beslut Information om beslutet Anslag Ändringssökande Vasa FD > HFD Ev. verkställighetsförordnande LAGAKRAFT VUNNET BESLUT Kontroll och övervakning Källa: miljöförvaltningens webbplats > miljötillstånd Miljötillstånd beviljas av det statliga regionförvaltningsverket och den kommunala miljövårdsmyndigheten. I miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen anges vilken myndighet som beviljar tillstånd för vilka projekt. Grunderna för uppgiftsfördelningen mellan regionförvaltningsverket och kommunen beskrivs i tabellen nedan. Regionförvaltningsverket Mest betydelsefulla och regionalt betydelsefulla miljötillstånd (MSL 34 1 mom. 1-2 punkten och MSF 1 ) Verksamhet som kräver tillstånd enligt både vattenlagen och miljöskyddslagen (MSL 34 1 mom. 3 punkten) Verksamhet som kan orsaka förorening av vattendrag, när det inte är fråga om ett projekt som är tillståndspliktigt enligt vattenlagen (MSL 34 1 mom. 4 punkten) Regionförvaltningsverket avgör också andra ärenden som hör till den kommunala miljövårdsmyndighteten, bland annat när verksamheten är belägen på flera miljövårdsmyndigheters verksamhetsområde (MSL 34 2 mom.) MSL = miljöskyddslagen (527/2014), MSF = miljöskyddsförordningen (713/2014) Källa: Regionförvaltningsverket/miljötillstånd Den kommunala miljövårdsmyndigheten Andra miljötillstånd (MSL 34 2 mom. och MSF 2 ) (MSF 2 ). Delegering av beslutanderätt till kommunen (MSL 38 ). 26

27 Registrering För verksamheter med små miljökonsekvenser krävs inte längre miljötillstånd utan i stället efterhandstillsyn och registrering. De flesta distributionsstationer för flytande bränslen, asfaltstationer, energiproduktionsanläggningar med en bränsleeffekt på 1 50 megawatt, kemiska tvättinrättningar och en del anläggningar som använder organiska lösningsmedel (s.k. VOC-anläggningar) behöver inte längre något miljötillstånd för sin verksamhet. De ska i stället anmälas för registrering i datasystemet för miljövårdsinformation. Också permanenta betongstationer och fabriker som tillverkar betongprodukter kommer att omfattas av registreringsplikten. Ändringen tillämpas genast på nya anläggningar, men för befintliga anläggningar gäller övergångsperioder. Alla asfaltstationer och små förbränningsanläggningar omfattas av förordningarna och ska vara registrerade sedan 2018, distributionsstationer ska i regel registreras senast Nya anläggningar ska lämna in registreringsanmälan till den kommunala miljövårdsmyndigheten senast 90 dagar innan verksamheten inleds. Tillståndspliktiga är dock fortsättningsvis distributions- och asfaltstationer på grundvattenområden. I vissa fall kan det fortfarande krävas miljötillstånd för de ovannämnda verksamheterna, till exempel om verksamheten kan medföra olägenheter för grannarna. Det är den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgift att registrera anmäld verksamhet i datasystemet för miljövårdsinformation. När anmälan nått fram kontrollerar myndigheten att den är korrekt ifylld och att den innehåller tillräckliga uppgifter. Myndigheten utreder att det inte är fråga om en tillståndspliktig verksamhet på någon annan grund. Enligt 12 i miljöskyddslagen får en verksamhet som omfattas av registreringsförfarande inte placeras i strid med detaljplanen. Bestämmelsen motsvarar villkoren för beviljande av miljötillstånd. En verksamhet som strider mot detaljplanen kan inte beviljas miljötillstånd och inte heller antecknas i registret. Vid registreringen fattas inget administrativt beslut till följd av anmälan och det är inte möjligt att utfärda bestämmelser vid behandlingen. Verksamhetsutövaren ska underrättas om registreringen. För behandlingen av anmälan kan en avgift tas ut i enlighet med den kommunala miljövårdsmyndighetens taxa. Fakturan kan skickas samtidigt som meddelandet om registrering. Verksamheten måste fylla de miljöskyddskrav som framgår av den sektorvisa förordningen, och den kommunala miljövårdsmyndigheten övervakar att så sker (s.k. efterhandstillsyn). Vid tillsynen kan myndigheten ingripa i situationer som strider mot förordningen bland annat genom att meddela förelägganden med stöd av miljöskyddslagen. De anläggningar som registreras genom registreringsförfarande ska själva se till och ansvara för att deras verksamhet uppfyller kraven i miljöskyddslagen, avfallslagen och de utfärdade förordningarna. Genom förordningar som gäller registreringspliktiga verksamheter ställs allmänna miljöskyddskrav såsom gränsvärden för utsläpp och kontrollskyldigheter. Av verksamheter som ska registreras förutsätts dessutom att nya distributionsstationer, asfaltstationer och energiproduktionsanläggningar använder bästa tillgängliga teknik. De krav som gäller befintliga anläggningar 27

28 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda och stationer beaktar anläggningarnas och stationernas möjligheter att gradvis och kostnadseffektivt höja miljöskyddsnivån. I fråga om registreringspliktig verksamhet får de kommunala miljöskyddsföreskrifterna inte innehålla bestämmelser till exempel om verksamhetens placering. LAGSTIFTNING OM MILJÖTILLSTÅND Miljöskyddslagen (527/2014) 22 Den kommunala miljövårdsmyndigheten 27 Allmän tillståndsplikt 30 Tillståndsplikt för registreringspliktig verksamhet 31 Undantag från tillståndsplikten vid verksamhet av försöksnatur 32 Undantag från tillståndsplikten för vissa verksamheter som avser avfallsbehandling 48 Grunderna för tillståndsprövning 49 Förutsättningarna för beviljande av tillstånd 205 Avgifter Miljöskyddsförordningen (713/2014) 2 Tillståndsärenden som handläggs av den kommunala miljövårdsmyndigheten 28

29 8 Ärenden enligt vattenlagen Vattenlagen reglerar användningen av vatten, byggande i vattendrag, flottning, torrläggning av jord- och skogsbruksmark, vattenståndsreglering och uttag av grundvatten. Vattenlagen ger allmänna rättigheter exempelvis till vattentäkt och att röra sig i vattendrag. Definitionen på avloppsvatten och bestämmelser om avledning och rening av avloppsvatten finns i miljöskyddslagen. Miljöskyddslagen reglerar all verksamhet som förorenar miljön. Den kommunala miljövårdsmyndigheten berörs i vattenlagen enligt följande: myndighetsuppgifter (1 kap. 7 ) begränsning av förbrukningen av hushållsvatten (4 kap. 2 ) dikning (5 kap. 5, 9 och 14 ) myndigheternas rätt att föra talan (11 kap. 9 ) behandling av ansökningsärenden vid den kommunala miljövårdsmyndigheten (11 kap. 24 ) beslut om ersättningar (13 kap. 6 och 8 ) tillsynsmyndigheter (14 kap. 1 ) och tillsynsåtgärder (14 kap. 2, 3, 4, 10, 11 och 14 ) I tillsynen enligt vattenlagen kan den kommunala miljövårdsmyndigheten inte på egen hand utöva förvaltningstvång, utan ska inleda ett sådant ärende hos regionförvaltningsverket (14 kap. 2 ). Endast i vissa ärenden som gäller dikning och avloppsvatten kan den utöva förvaltningstvång (14 kap. 4 ). I tillsynsuppgifter enligt vattenlagen kan den kommunala miljövårdsmyndigheten avbryta den anmälningsskyldiges verksamhet som avses i 2 kap. 15 (muddring, upptagning av marksubstanser från vattendrag samt uttag av ytvatten eller grundvatten, när den mängd som tas överstiger 100 kubikmeter per dygn), om verksamheten är uppenbart lagstridig (14 kap. 11 ). När den kommunala miljövårdsmyndigheten med stöd av miljöskyddslagen sköter ärenden som gäller avledning av avloppsvatten, kan myndigheten tillämpa bestämmelserna både i miljöskyddslagen och i 5 kapitlet i vattenlagen som gäller behandling av avloppsvatten och ledning av avloppsvatten till exempel in i annans dike. 29

30 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 30

31 VATTENLAGEN Vattenlagen (587/2011) 1 kap. Allmänna bestämmelser 2 Lagens tillämpningsområde och förhållande till annan lagstiftning 3 Definitioner 7 Myndigheter 4 kap. Uttag av vatten 2 Uttag av vatten från eget område 5 kap. Dikning 5 Den kommunala miljövårdsmyndighetens behörighet i dikningsärenden 9 Rätt till dikning på annans område 14 Användning av annans dike för annat än torrläggning av mark 31

32 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 9 Vattentjänster och avloppsvatten i glesbygden Fastighetens innehavare ansvarar för fastighetens vattentjänster, dvs. anskaffningen av hushållsvatten och en ändamålsenlig behandling av avloppsvattnet. Fastighetens innehavare ansvarar för att fastigheten har tillgång till tillräckligt med hushållsvatten av lämplig kvalitet och att avloppsvattnet behandlas på ett ändamålsenligt sätt. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska vid sidan av vissa andra tillsynsmyndigheter sköta tillsynsuppgifter i anslutning till vattentjänsterna inom vattentjänstverkens verksamhetsområden och behandlingen av avloppsvatten i glesbygden. Miljövårdsmyndigheten ska övervaka att gällande bestämmelser iakttas och vid behov ingripa i uppdagade försummelser. Avsaknad av tillsyn innebär ändå inte att ansvaret för miljöföroreningar som orsakats av avloppsvatten överförs från fastighetens innehavare till myndigheten. Fastigheter som är belägna inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde ska anslutas till vattenledningen och avloppet. Sedan behöver en fastighet utanför tätortsbebyggelse inom nya verksamhetsområden inte anslutas till vattentjänstverkets vattenledning eller avlopp, om fastighetens vatten- och avloppsanordningar har byggts innan vattentjänstverkets verksamhetsområde godkändes och om hushållsvattnet på fastigheten uppfyller kraven och avloppsvattnet behandlas på ett ändamålsenligt sätt eller om det på fastigheten inte finns någon vattenklosett och gråvattnet behandlas på lämpligt sätt. Det handlar om att anslutningsskyldigheten enligt lagen om vattentjänster (vattentjänstlagen VTjL) har mildrats och bestämmelsen träder i kraft fullt ut Fram till dess, på de verksamhetsområden utanför tätortsbebyggelse som godkänts före och där man börjat vidta åtgärder för att utvidga vattentjänstnätet, gäller anslutningsskyldigheten enligt 2001 års lag. Anslutningsskyldigheten är således en följd av kommunens beslut om verksamhetsområdet och är inte bunden till planläggningen i området. Obebyggda fastigheter behöver inte anslutas till nätet. Om ett vattentjänstverk också sköter avloppshanteringen av dagvatten i enlighet med 17 a i vattentjänstlagen, ska fastigheter inom det område som enligt kommunens beslut omfattas av vattentjänstverkets dagvattenavlopp anslutas till detta. Den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljar på ansökan en fastighet befrielse från skyldigheten att ansluta sig till vatten- och avloppsnätet (VTjL 11 ) eller dagvattenavloppet (VTjL 17 c ) om alla förutsättningar enligt vattentjänstlagen uppfylls. Förutsättningarna tar bland annat fasta på orimliga kostnader, vattentjänstverkets 32

33 ekonomiska och andra adekvata verksamhetsförutsättningar, vattnets tillräcklighet samt att det inte ska uppstå olägenheter för miljö och hälsa. Beslut om befrielse fattas med stöd av vattentjänstlagen, och den kommunala miljövårdsmyndighetens prövningsrätt är därmed begränsad. Exempelvis sociala grunder beaktas inte i beslut om befrielse enligt vattentjänstlagen. Grunderna för befrielse från anslutningsskyldigheten är enligt vattentjänstlagen desamma oberoende av hur vattentjänstverket är organiserat. I november 2011 fattade högsta förvaltningsdomstolen (HFD) sex beslut som gällde befrielse från anslutningsskyldigheten inom ett vattenandelslags verksamhetsområde. I alla sex fall hade den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljat befrielse på den grunden att anslutningen skulle bli oskälig för den sökandes ekonomiska och sociala situation eller på grund av den sökandes obetydliga mängd avloppsvatten. I de behandlade fallen varierade anslutningskostnaderna mellan och euro. HFD konstaterade att kostnaderna är ganska höga men att de inte avviker från det sedvanliga. Därför kunde kostnaderna inte anses oskäliga även om fastighetsägarnas inkomster vore små. HFD konstaterar följande om bedömningen av skälighet: Utifrån vad som sägs i den detaljerade motiveringen till regeringens proposition ska man vid bedömningen av sådan oskälighet som avses i 11 2 mom. 1 punkten i lagen om vattentjänster som särskilda skäl beakta främst kostnaderna för anslutningen och den obetydliga mängd avloppsvatten som bildas eller någon annan motsvarande särskild orsak som objektivt kan observeras. Bedömningen av oskälighet enligt momentet kan inte enbart byggas på subjektiva skäl som gäller ägaren till eller innehavaren av fastigheten. Avloppsvatten i glesbygden Fastighetsägaren svarar för behandlingen av hushållsavloppsvattnet från fastigheter som ligger på områden utanför avloppsnätet. Bestämmelser om skyldigheter att behandla avloppsvatten i glesbygden finns i miljöskyddslagen (527/2014). Krav på behandling, planering och uppföljning av avloppsvatten finns i statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför avloppsnätet (157/2017, avloppsvattenförordningen). Enligt miljöskyddslagen ska avloppsvatten behandlas så att det inte orsakar risk för förorening av miljön, som till exempel skadliga förändringar i dricksvattenbrunnar i grannskapet eller i kvaliteten på vattnet i närheten. Den kommunala miljövårdsmyndigheten övervakar på sitt verksamhetsområde att avloppsvattnet i glesbygden inte orsakar förorening av miljön. Om avloppsvatten medför olägenheter för hälsa och hygien sköter miljövårdsmyndigheten tillsynen tillsammans med hälsoskyddsmyndigheten. Avloppsvatten i de kommunala miljöskyddsföreskrifterna När de lokala förhållandena kräver det kan kommunen i sina miljöskyddsföreskrifter ställa strängare krav på behandlingen av avloppsvatten än vad som föreskrivs i lagen och förordningen. 33

34 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda I miljöskyddsföreskrifterna kan det upptas områden där avloppsvattensystemen ska uppfylla den vägledande reningsnivån i avloppsvattenförordningen, dvs. strängare reningskrav än krav på basnivå. I föreskrifterna kan det vidare krävas andra specialåtgärder eller konstruktioner som behövs för vattenskyddet eller exempelvis skyddsavstånd till objekt som är känsliga för förorening. Kraven i miljöskyddsföreskrifterna gällande avloppsvatten ska uppfyllas först när kraven i lagen börjar tillämpas. Tidsplaner för reparation av avloppsvattensystemen På grundvattenområden och beträffande byggnader som ligger på mindre än 100 meters avstånd från ett vattendrag ska fungerande avloppsvattensystem som baserar sig på de krav vid byggnadstidpunkten som gällde före 2004 eller på ett bygglov som beviljats före 2004 uppfylla kraven på behandling av avloppsvatten enligt miljöskyddslagen, avloppsvattenförordningen och de kommunala miljöskyddsföreskrifterna senast Systemen för behandling av avloppsvatten på andra områden ska uppfylla reningskraven i samband med någon annan reparation. Avvikelse från kraven på behandling På sådana fastigheter som har ett avloppsvattensystem som ska uppfylla reningskraven senast , har ägaren eller innehavaren möjlighet att hos den myndighet som kommunen bestämmer söka avvikelse från kraven på behandling av avloppsvatten för högst fem år i sänder. Behandlingen av ansökningar om avvikelse ankommer ofta på den kommunala miljövårdsmyndigheten. Tillstånd att avvika från kraven kan beviljas om förutsättningarna i miljöskyddslagen uppfylls. Förutsättningen är att belastningen av avloppsvattnet för miljön kan anses vara anmärkningsvärt obetydlig eller att de åtgärder som krävs är oskäliga för fastighetsinnehavaren. Vid bedömningen av om åtgärderna är oskäliga för fastighetsinnehavaren ska hänsyn tas till: 1. fastighetens läge på ett område som ska anslutas till ett avloppsnät; 2. hög ålder hos innehavaren av fastigheten och övriga personer som är stadigvarande bosatta på fastigheten samt andra motsvarande särskilda faktorer i deras livssituation; 3. långvarig arbetslöshet eller sjukdom hos innehavaren av fastigheten eller något annat jämförbart socialt hinder för betalning. Automatiskt befriade från skyldigheten att reparera avloppsvattensystemet är sådana fastigheter där ägaren eller innehavaren är född före , under förutsättning att avloppsvattensystemet på fastigheten fungerar och inte orsakar risk för förorening av miljön. Avfall från hantering av avloppsvatten Det avfall som uppkommer vid behandling av avloppsvatten i glesbygden, såsom slam, ska behandlas i enlighet med kraven i avfallslagen och de kommunala avfallshanteringsföreskrifterna. I avfallshanteringsföreskrifterna kan det till exempel bestämmas 34

35 minimiintervaller för tömning av avloppstankar och tillåtas småskalig självständig behandling av slam. Den kommunala miljövårdsmyndigheten övervakar inom sitt område att avfallet behandlas på behörigt sätt. Byggande av avloppsvattensystem Bestämmelser om byggande av system för behandling av avloppsvatten, om tillståndsplikt och tillsyn finns i markanvändnings- och bygglagen och i markanvändningsoch byggförordningen. Kommunerna kan i byggnadsordningen dessutom ge anvisningar om byggande av avloppsvattensystem. Också i planläggningen kan man främja skyddet av ytvatten och grundvatten bland annat genom att styra byggandet till lämpliga platser och meddela planbestämmelser om nödvändig hantering av avloppsvatten på grundvatten- och strandområden. Tillstånd och tillsyn angående byggandet av avloppsvattensystem sköts av kommunens byggnadstillsynsmyndighet. Information Den kommunala miljövårdsmyndigheten och byggnadstillsynsmyndigheten ger allmän rådgivning om avloppsvattenhantering till invånarna och byggarna på sitt område. Många regionala vattenvårdsaktörer som får finansiering av den statliga miljöförvaltningen ger specifik rådgivning och information om avloppsvattenhantering i glesbygden, till exempel vattenvårdsföreningar och regionala center för miljötjänster. LAGSTIFTNING OM VATTENTJÄNSTER OCH TILLSYNEN ÖVER BEHANDLINGEN AV AVLOPPSVATTEN I GLESBYGDEN Lagen om vattentjänster (119/2001) 4 Myndigheter 11 Befrielse från anslutningsskyldigheten Miljöskyddslagen (527/2014) 16 kap. Behandling och avledande av avloppsvatten i områden utanför avloppsnätet 154 Definitioner i samband med behandling av hushållsavloppsvatten 154 a Belastningstal för glesbebyggelse 154 b Reningskrav på basnivå 155 Allmän skyldighet att rena avloppsvatten 156 System för behandling av hushållsavloppsvatten 156 a Genomförande av reningskrav på basnivå på stränder och grundvattenområden 156 b Genomförande av reningskrav på basnivå på andra områden 156 c Strängare reningskrav än krav på basnivå 156 d Avvikelse från kraven på behandling av hushållsavloppsvatten Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför avloppsnätet (157/2017) 35

36 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 36

37 10 Avfallshantering och tillsyn över den Det är kommunens uppgift att ordna hanteringen av kommunalt avfall som uppkommit i följande funktioner, dvs. transporten, behandlingen och återvinningen av avfallet: allt boende, inbegripet slam från slamavskiljare och samlingsbrunnar offentlig förvaltnings- och serviceverksamhet social- och hälsovården och utbildningsverksamheten sådant kommunalt avfall från affärslokaler o.dyl. som samlas in tillsammans med det ovannämnda avfallet Kommunen ska dessutom ordna hanteringen av farligt avfall från boende och jordbruk samt avfall från annan verksamhet, ofta näringsverksamheten, om avfallsinnehavaren begär det på grund av bristande utbud av andra tjänster och avfallet till sin beskaffenhet lämpar sig för behandling i kommunens avfallshanteringssystem (kommunens skyldighet att ordna avfallshantering i andra hand). Riksdagen godkände ändringen av avfallslagen i maj I och med ändringen begränsas kommunens ansvar för avfallshanteringen till att gälla avfall från boende samt kommunalt avfall från kommunens verksamhet och inte längre från andra offentliga aktörer. Kommunens skyldighet att ordna avfallshantering avvecklas i fråga om statens, församlingarnas och andra offentliga sammanslutningars verksamhet samt privat social- och hälsovårds- och utbildningsverksamhet. Kommunens uppgifter som gäller ordnandet av avfallshanteringen består av s.k. serviceuppgifter och myndighetsuppgifter. I den avfallslag som trädde i kraft föreskrivs att myndighetsuppgifterna inom avfallshanteringen sköts av en avfallshanteringsmyndighet som kommunen utser. Kommunen utser ett organ att vara denna myndighet. Om serviceuppgifterna inom avfallshanteringen sköts av ett avfallsbolag som ägs av flera kommuner, är den kommunala avfallshanteringsmyndigheten ett gemensamt organ för kommunerna i samarbetsområdet eller en samkommun som dessa kommuner bildar. I ovan nämnda fall är det obligatoriskt att avtala om samarbete. Till myndighetsuppgifterna hör bland annat att fatta beslut om avfallstransportsystemet, godkänna en avfallstaxa och godkänna kommunala avfallshanteringsföreskrifter. Myndighetsuppgifterna är en odelbar helhet. Serviceuppgifter inom avfallshanteringen är operativa uppgifter som till exempel insamling, transport och behandling av avfallet, kundtjänst och avfallsrådgivning. Serviceuppgifterna kan överföras på ett kommunägt avfallsbolag, vilket är det vanligaste sättet i dag. Kommunen kan köpa tjänster också hos en utomstående aktör, en 37

38 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda privat serviceproducent. När avfallshanteringstjänster köps hos privata serviceproducenter ska lagstiftningen om offentlig upphandling följas. Den kommunala miljövårdsmyndigheten övervakar avfallshanteringen Den kommunala miljövårdsmyndigheten och statsförvaltningens närings-, trafik- och miljöcentral är tillsynsmyndigheter i enlighet med avfallslagen. I denna uppgift övervakar miljövårdsmyndigheten att kommunens avfallshanteringsuppgifter fullgörs och att avfallslagen i övrigt iakttas inom kommunens område, inbegripet att avfallshanteringsföreskrifterna följs. Avfallslagen innehåller många bestämmelser om den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter och befogenheter inom tillsynen. Den kommunala miljövårdsmyndigheten har följande uppgifter och befogenheter enligt avfallslagen: åläggande att städa upp, tvångsmedel (75 ) behandling av anmälningar om yrkesmässig avfallsinsamling (100 ) inspektioner och tillsynsplaner (124 ) meddela enskilda föreskrifter för att förhindra nedskräpning eller ordna avfallshanteringen på lämpligt sätt (125 ) åtgärder vid förseelser eller försummelser (126 ) och tillsyn över att avfallslagen och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den följs (24 och 13 kap.) Som tillsynsmyndighet över avfallshanteringen har den kommunala miljövårdsmyndigheten bland annat rätt att meddela verksamhetsutövaren föreskrifter om dennes skyldighet att känna till avfallet och bokföringsskyldighet, rätt att få uppgifter, rätt att utföra mätningar och undersökningar, rätt att påföra försummelseavgift, rätt att meddela enskilda föreskrifter också angående annan än tillståndspliktig verksamhet samt rätt att få handräckning av polisen och tullmyndigheterna. LAGSTIFTNING OM AVFALLSHANTERING OCH TILLSYN ÖVER DEN Avfallslagen (646/2011) 23 Kommunal avfallshanteringsmyndighet 24 Allmänna tillsynsmyndigheter 75 Åläggande att städa upp 91 Kommunala avfallshanteringsföreskrifter 100 Anmälan om insamlingsverksamhet till avfallshanteringsregistret 124 Inspektioner och tillsynsplaner 125 Meddelande av beslut i enskilda fall 126 Åtgärder vid förseelser eller försummelser 38

39 11 Marktäkt Tillstånd krävs för att ta marksubstanser. I frågor som gäller marktäkt är kommunen tillstånds- och tillsynsmyndighet vars verksamhet regleras av marktäktslagen. Vid tillståndsprövning enligt marktäktslagen granskas endast förutsättningarna för beviljande av tillstånd utgående från de faktorer som ingår i marktäktslagen. Prövning av ändamålsenligheten får inte anknyta till behandlingen av marktäktstillstånd. När en ansökan om tillstånd till täktverksamhet och en ansökan om miljötillstånd gäller samma projekt ska tillståndsansökningarna behandlas tillsammans och avgöras genom samma beslut, om detta inte av särskilda skäl ska anses vara onödigt. Det räcker med en ansökan för ett gemensamt tillstånd. Om projektet har konsekvenser för vattenhushållningen och medför förorening av sjöar och vattendrag, ska ansökningen behandlas av den statliga tillståndsmyndigheten. Kommunen har flera, ibland sinsemellan motstridiga, roller i marktäktsärenden. För att verksamheten och beslutsfattandet ska vara tillförlitliga och trovärdiga är det bra att avskilja kommunens tillstånds- och tillsynsuppgifter som gäller marktäkt från kommunens övriga genomförande- och verkställighetsuppgifter som gäller marktäkt, som till exempel från användningen och underhållet av kommunens eget täktområde. Bestämmelser och tillsyn som gäller marktäktstillstånd De centrala bestämmelserna om marktäktstillstånd gäller följande frågor: täktområdets omfattning och lägsta täktnivåer, slänternas lutning under pågåendearbete, eftervården och vid behov indelning av täktverksamheten och eftervården i faser 39

40 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda utmärkning av täktområdet i terrängen, varningsinformation för förbipasserande och hindrande av obehörig vistelse på området lagring och behandling av flytande bränslen och olika kemikalier, avloppsvatten- och avfallshantering samt behandling av avfall bestämmelser om verksamhetstiden per dag, vecka eller år storleken på säkerheten och dess giltighetstid (till dess att de åtgärder som föreskrivs i tillståndet har vidtagits på ett godtagbart sätt). Tillstånden innehåller ofta också bestämmelser om uppföljning och övervakning av verksamheten, till exempel uppföljning av grundvattennivån och grundvattenkvaliteten. Enligt marktäktslagen ska innehavaren av ett marktäktstillstånd årligen meddela tillståndsmyndigheten mängden och arten av substans som tagits. Tillståndsmyndigheten kan bestämma att sökanden ska ställa godtagbar säkerhet för genomförandet av de åtgärder som föreskrivs i tillståndet. Det är viktigt att fästa särskild vikt vid säkerhetens tillräcklighet och beskaffenhet så att kommunen vid behov lätt kan lösa ut säkerheten. Säkerhetsformer att rekommendera är proprieborgen och bankdeposition där banken har avstått från kvittningsrätten. Mest svårhanterliga är säkerheter som består av aktier och fastigheter. Säkerheterna bör kontrolleras med 2 3 års mellanrum, och vid behov kan det av särskilda skäl bestämmas att ytterligare säkerhet ska ställas. Säkerheten frigörs endast med stöd av tillsynsmyndighetens promemoria för slutbesiktningen. Tillsynen i anslutning till marktäktstillstånd utgår från regelbundna och dokumenterade inspektioner på täktområdet. Innan täktverksamheten inleds ska en förhandsinspektion genomföras. När alla åtgärder för eftervård har vidtagits ska en slutinspektion genomföras. Inspektionerna meddelas tillståndshavaren på förhand. En promemoria över inspektionerna görs upp och delges tillståndshavaren och tillståndsmyndigheten. Dessutom genomförs inspektioner på täktområdet i anslutning till andra ärenden vid behov. Vid behov genomförs också överraskande inspektioner som inte meddelas på förhand. Hur ofta inspektionerna görs bestäms i tillsynsplanen. Täkt av stenmaterial i berggrunden kräver förutom matktäktstillstånd i allmänhet också miljötillstånd i enlighet med miljöskyddslagen. I miljötillståndet tillämpas förordningen om miljöskydd i samband med stenbrott, annan stenbrytning och stenkrossar (Statsrådets förordning 800/2010). LAGSTIFTNING OM MARKTÄKT Marktäktslagen (555/1981) 3 Begränsning av täktverksamhet 4 Tillståndstvång 4 a Gemensam behandling av ansökningar om marktäktstillstånd och miljötillståndsansökningar 6 Förutsättningar för beviljande av tillstånd 7 Tillståndsmyndighet och utlåtanden 14 Tillsynsmyndighet och förvaltningstvångsärenden 40

41 12 Användning av naturen för rekreation Användningen av naturen för rekreation baserar sig huvudsakligen på möjligheten att röra sig på markområden med stöd av allemansrätten och på vattenområden med stöd av rätten till allmännyttjande. På områden som används för särskilda ändamål (bl.a. gårdstun, odlingsmark, skyddsområden och fredade områden) råder begränsningar eller förbud att röra sig med stöd av allemansrätten och rätten till allmännyttjande. Planeringen av områdesanvändningen syftar till att främja användningen av naturen för rekreation. Planläggningen ska säkerställa att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation. Friluftsverksamheten regleras av lagen om friluftsliv. Användningen av motordrivna fordon i terrängen eller sjöar och vattendrag regleras av terrängtrafiklagen och sjötrafiklagen. Metoder att främja rekreationsanvändningen För att styra friluftslivet kan kommunen vid behov planera och anlägga friluftsleder. Utgående från en fastställd plan för friluftsleder hålls en ledförrättning där man bland annat anger ledens sträckning och gränser i terrängen samt fastställer ersättningar till markägarna. Att hålla en campingplats förutsätter anmälan. Tillsyn över campingplatsen utövas av kommunens myndighet för campingområden, som i många kommuner är den kommunala miljövårdsmyndigheten. Att röra sig med ett motordrivet fordon i terrängen förutsätter med vissa undantag tillstånd av markägaren. För snöskotertrafik kan det anläggas snöskoterleder, och då ska den kommunala miljövårdsmyndigheten godkänna en ansvarig för leden och en plan för snöskoterleden. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan under vissa förutsättningar ge tillstånd att anordna återkommande eller permanenta tävlingar och övningar med motordrivna fordon i terrängen och motsvarande enstaka evenemang. Också för motsvarande evenemang på vattenområden kan den kommunala miljövårdsmyndigheten bevilja tillstånd under vissa förutsättningar. 41

42 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda Både i terrängen och på vattenområden kan regionala förbud eller begränsningar utfärdas för användning av motordrivna fordon eller farkoster. Framställan om att förbud ska utfärdas görs hos närings-, trafik och miljöcentralen och kan förutom av kommunen också göras av kommunmedlemmar, markägare, renbeteslag, ägare till vattenområden eller av en myndighet som berörs av saken. LAGSTIFTNING OM FRÄMJANDE AV ANVÄNDNINGEN AV NATUREN FÖR REKREATION Lagen om friluftsliv (606/1973) Terrängtrafiklagen (1710/1995) 3 Definitioner 13 Snöskoterled 14 Ansvarig för en led 15 Plan för snöskoterled 30 Tillstånd till tävlingar och övningar 32 Tillsyn Sjötrafiklagen (463/1996) 3 Definition 21 Tillstånd till tävlingar och övningar 23 Tillsyn 42

43 13 Tillsyn över miljövården Den kommunala miljövårdsmyndigheten är kommunens tillsynsmyndighet för miljöskyddslagen, vattenlagen, avfallslagen, vattentjänstlagen, marktäktslagen, miljöskyddslagen för sjöfart och terrängtrafiklagen. Genom förvaltningsstadgan har den kommunala miljövårdsmyndigheten också kunnat få tillsynsuppgifter enligt andra lagar, såsom lagen om friluftsliv. Motsvarande statliga tillsynsmyndighet är närings-, trafik- och miljöcentralen. Den kommunala och den statliga tillsynsmyndighetens uppgifter är dels överlappande och parallella, dels tydligt åtskilda. Tillsynen över miljöskyddslagstiftningen innebär övervakning av tillståndsbeslut och anmälningar med stöd av lagar, förordningar och beslut. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska i egenskap av tillsynsmyndighet övervaka det allmänna miljöskyddsintresset och ingripa vid överträdelser av lagen som myndigheten uppdagat eller som ofta framkommit till följd av besvär. Regelbunden tillsyn Miljöskyddslagen ålägger den kommunala miljövårdsmyndigheten att utarbeta en tillsynsplan och ett tillsynsprogram. Planeringsskyldigheten gäller verksamhet som är tillståndspliktig eller registreringspliktig enligt miljöskyddslagen. För att få en helhetsbild av tillsynen är det motiverat att i tillsynsplanen ta med miljövårdsmyndighetens tillsynsuppgifter också enligt annan lagstiftning, t.ex. avfallslagen. Tillsynsplanen ska innehålla uppgifter om områdets miljöförhållanden, om verksamheter som medför risk för förorening och om tillgängliga resurser och metoder för tillsyn. Planen är ett viktigt sätt att synliggöra vilka resurser den kommunala miljövårdsmyndigheten har för att övervaka miljön. Planen ska beskriva grunderna för ordnandet av tillsynen och för bedömningen av riskerna i de övervakade objekten samt beskriva samarbetet mellan de myndigheter som svarar för tillsynen. Riskbedömningen bestämmer hur ofta det görs inspektionsbesök hos företag och inrättningar där risken för miljöförstöring är stor görs besöken oftare än hos objekt med liten risk. Utöver tillsynsplanen ska den kommunala miljövårdsmyndigheten utarbeta ett tillsynsprogram med information om periodiska inspektioner av tillståndspliktiga och registreringspliktiga verksamheter och om andra åtgärder inom den regelbundna tillsynen. Tillsynsprogrammet behövs också för att kommunen ska kunna ta ut tillsynsavgifter. Förrän programmet är klart kan inga tillsynsavgifter tas ut, även om det skulle 43

44 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda finnas en godkänd taxa för dem. Avgifterna avser att stärka resurserna för tillsynen inom miljövården. Myndighetens tillsynsmetoder Den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsmetoder består för det första av förberedande administrativa åtgärder, såsom anvisningar, rekommendationer, rådgivning och uppmaningar. För att återställa lagligheten räcker det i allmänhet med att en tjänsteinnehavare som är underställd den kommunala miljövårdsmyndigheten ger en uppmaning till den som överträtt lagen eller verkat på ett sätt som strider mot tillståndsvillkoren. Om den som verkat på ett lagstridigt sätt trots uppmaningen inte ändrar på sin verksamhet, ska den kommunala miljövårdsmyndigheten vidta tvångsmedel, som kan vara indirekt eller direkt förvaltningstvång. Förfarandet med indirekt förvaltningstvång består av två skeden. Först får den som förpliktas ett meddelande om föreläggande eller förbud som förenas med vite, hot om tvångsutförande eller hot om avbrytande av verksamheten. För iakttagandet av föreläggandet eller förbudet fastställs en tidsfrist inom vilken lagligheten ska återställas. Om föreläggandet eller förbudet inte har iakttagits, kan hotet verkställas. Den form för indirekt förvaltningstvång som används mest är vite. I praktiken är förfarandet med indirekt förvaltningstvång arbets- och tidskrävande, eftersom den som förpliktas i allmänhet har möjlighet att överklaga både beslutet om att förelägga förvaltningstvång och beslutet om att verkställa det. Det är den kommunala miljövårdsmyndigheten som använder metoder för indirekt förvaltningstvång och dessa kan inte delegeras till en tjänsteinnehavare. Direkt förvaltningstvång avbryter verksamheten. Om en verksamhet som är förenad med risk för förorening av miljön medför omedelbar olägenhet för hälsan eller i betydande utsträckning annan direkt förorening av miljön, kan tillsynsmyndigheten under vissa förutsättningar avbryta verksamheten. I brådskande fall kan en tjänsteinnehavare som förordnats av den kommunala miljövårdsmyndigheten meddela ett tillfälligt föreläggande att avbryta verksamheten, och ärendet ska sedan utan dröjsmål tas till den kommunala miljövårdsmyndigheten för avgörande. När myndigheten sköter tillsynsuppgifter har den straffrättsligt och skadeståndsrättsligt ansvar. Ett tillsynsärende blir anhängigt och behandlas Ett tillsynsärende blir anhängigt antingen med stöd av myndighetens egna iakttagelser eller på initiativ av en part, till exempel en granne eller någon annan som lider skada. Allmänna bestämmelser om anhängiggörandet finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om rätten att anhängiggöra ärenden finns också i miljöskyddslagen, avfallslagen och vattenlagen. I ett ärende som en part skriftligen har anhängiggjort ska myndigheten fatta ett beslut över vilket besvär får anföras. Ett ärende kan också anhängiggöras elektroniskt till exempel genom e-post, om den som anhängiggör ärendet kan identifieras. Myndigheten har prövningsrätt när det gäller att undersöka anonyma angivelser. Anhängiggörande av ärenden på elektronisk 44

45 väg regleras av lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Anmälan till polisen för inledande av förundersökning kan göras av den kommunala miljövårdsmyndigheten, men uppgiften kan också delegeras till en tjänsteinnehavare. Av praktiska skäl är det motiverat att delegera uppgiften, för att polisanmälningarna ska kunna skötas snabbt och kontakten mellan tillsynsmyndigheten och polisen löpa smidigare. Offentligheten i behandlingen av ärenden regleras av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, det vill säga den s.k. offentlighetslagen. Enligt lagens offentlighetsprincip är myndighetshandlingar offentliga, om inte något annat föreskrivs särskilt i lag. Lagens syfte är bland annat öppenhet och god informationshantering i myndigheternas verksamhet. Offentlighetslagen innehåller också bestämmelser om skyldigheten att iaktta sekretess. I praktiken är begäran om förundersökning till polisen och brottsanmälningar alltid sekretessbelagda. Däremot måste man alltid ange en grund enligt offentlighetslagen för att handlingar som anknyter till inspektionsoch tillsynsåtgärder ska vara sekretessbelagda. LAGSTIFTNING OM MYNDIGHETSTILLSYN Miljöskyddslagen (527/2014) 23 Allmänna tillsynsmyndigheter 18 kap. Tillsyn och förvaltningstvång 167 Ordnande av tillsyn 168 Regelbunden tillsyn 169 Inspektion vid olyckor, olägenheter och överträdelser 170 Anmälan om inledande av tillståndspliktig verksamhet samt om ändringar i verksamheten och om byte av verksamhetsutövare 171 Kontroll på annans område 172 Rätt att få upplysningar och göra inspektioner 173 Anlitande av assistent 174 Inspektionsförfarande 175 Åtgärder vid överträdelser eller försummelser 179 Myndighetsåtgärder vid lagstridiga förfaranden 180 Föreläggande i syfte att hindra förorening 181 Avbrytande av verksamheten 182 Interimistiska förelägganden av tjänsteinnehavare som lyder under den kommunala miljövårdsmyndigheten 184 Vite, hot om tvångsutförande och hot om avbrytande 185 Hörande 186 Rätt att inleda ärenden 187 Handräckning 188 Åtgärder i samband med brottmål 189 Tillsynsmyndigheternas ansvarsfördelning vid tillsynen över tillståndspliktiga och registreringspliktiga verksamheter 45

46 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda Vattenlagen (587/2011) 14 kap. Tillsyn och förvaltningstvång 1 Tillsynsmyndigheter 2 Myndighetsåtgärder vid lagstridiga förfaranden 3 Rätt att få upplysningar och göra inspektioner 4 Åtgärder vid överträdelser eller försummelser 5 Förfarandet i förvaltningstvångsärenden 10 Tillsynsmyndighetens omedelbara åtgärder 11 Avbrytande av verksamhet 12 Handräckning 14 Rätt att inleda ärenden Avfallslagen (646/2011) 23 Allmänna tillsynsmyndigheter 75 Åläggande att städa upp Lagen om vattentjänster (119/2001) 4 Myndigheter Terrängtrafiklagen (1710/1995) 32 Tillsyn Marktäktslagen (555/1981) 4 b Styrning och tillsyn över täktverksamhet Tillsynsmyndighet och förvaltningstvångsärenden Lagen om friluftsliv (606/1973) 23 46

47 14 Avgifter till miljövårdsmyndigheten Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan ta ut avgifter för åtgärder som avses i miljöskyddslagen, avfallslagen, miljöskyddslagen för sjöfarten och vattenlagen. Enligt 205 i miljöskyddslagen får den kommunala miljövårdsmyndigheten ta ut avgift för behandling av ett tillstånd, en anmälan eller ett annat ärende som avses i miljöskyddslagen, för regelbunden tillsyn samt för olika slags inspektioner. Enligt 144 i avfallslagen får den kommunala myndigheten (de flesta av de nämnda uppgifterna hör till den kommunala miljövårdsmyndigheten) ta ut avgift för behandling av en anmälan eller ett annat ärende som avses i avfallslagen, för regelbunden tillsyn samt för olika slags inspektioner och andra tillsynsåtgärder. Avgifter enligt miljöskyddslagen, avfallslagen, vattenlagen och miljöskyddslagen för sjöfart som kommunen tar ut får motsvara högst kommunens totala kostnader för prestationen. Avgifterna fastställs närmare i en taxa som antas av kommunen. Råd, anvisningar, vägledning och allmän information som myndigheten ger är avgiftsfria prestationer om de föranleder endast små kostnader, detsamma gäller allmän laglighetsövervakning. Miljöskyddslagen (527/2014) 205 Avgifter Avfallslagen (646/2011) 144 Avgifter 47

48 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 15 Delegering av beslutanderätt till en tjänsteinnehavare Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan genom sitt beslut delegera beslutanderätt till en underställd tjänsteinnehavare, om fullmäktige tillåter det i förvaltningsstadgan. Beslutanderätt kan dock inte delegeras i ärenden som gäller utövande av förvaltningstvång, dvs. när ett beslut om förbud eller föreläggande förenas med exempelvis vite. Delegering är motiverat för att möjliggöra en snabbare och flexiblare behandling av ärendena. Till exempel vid tillsynsåtgärder som kräver omedelbart reagerande kan en tjänsteinnehavare meddela förelägganden eller avbryta verksamheten omedelbart. Den tjänsteinnehavare som beslutanderätten delegeras till ska ha den kompetens som uppgiften förutsätter. Det finns inga särskilda bestämmelser om kompetensen, men frågan kan bli aktuell om ändring söks i delegeringsbeslutet. Dessutom bestämmer den kommunala miljövårdsmyndigheten vilken tjänsteinnehavare som har beslutanderätt enligt lag i vissa frågor. Det kan gälla användning av inspektionsrätt och meddelande av tillfälliga förelägganden i brådskande fall. LAGSTIFTNING OM DELEGERING AV BESLUTANDERÄTT Lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) 7 Delegering Fullmäktige kan berättiga den kommunala miljövårdsmyndigheten att delegera beslutanderätten till en underlydande tjänsteinnehavare, om inte något annat särskilt stadgas i lag. Befogenheter kan dock inte delegeras till en tjänsteinnehavare i ärenden som gäller utövande av administrativt tvång. En tjänsteinnehavare till vilken delegeras beslutanderätt som tillkommer den kommunala miljövårdsmyndigheten ska ha den kompetens som förutsätts för uppgiften. På en tjänsteinnehavare som med stöd av 1 mom. anförtros en uppgift tillämpas vad som stadgas om den myndighet som annars sköter uppgiften samt om sökande av ändring i dess beslut. Miljöskyddslagen (527/2014) 172 Rätt att få upplysningar och göra inspektioner 182 Interimistiska förelägganden av tjänsteinnehavare som lyder under den kommunala miljövårdsmyndigheten 48

49 16 Kommunalt samarbete inom miljövården Kommunerna kan sköta den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter också i samarbete. Samarbetet bygger på frivillighet, och kommunen är inte skyldig att delta i samarbete eller ett gemensamt organ för skötseln av miljövårdsuppgifterna. Kommunerna kan ha en gemensam nämnd som sköter miljövårdsmyndighetens uppgifter. Det innebär att nämnden i en kommun (s.k. ansvarig kommun) sköter den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter också för en annan eller flera andra kommuners räkning. I avtalet om en gemensam nämnd kommer kommunerna bland annat överens om ersättningen av kostnader och huruvida de övriga kommunerna ska utse representanter i nämnden. Den ansvariga kommunens fullmäktige godkänner instruktionen för nämnden. Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter kan också skötas av en samkommun. Samkommunen kan ha bildats för ändamålet, men kan också ha andra uppgifter. Nästan hälften av kommunerna sköter den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter i samarbete med andra kommuner. Största delen av dessa kommuner har valt en gemensam nämnd som samarbetsform, medan antalet samkommuner och antalet kommuner som deltar i dem har minskat klart under de senaste åren. Kommunerna kan också komma överens om samarbete som gäller en tjänsteinnehavare, dvs. en tjänsteinnehavare i en kommun gör arbetsinsatser också för en annan kommun. Samarbetet kan gälla beredning, föredragning och också delegerat beslutsfattande. I avtalet kommer kommunerna bland annat överens om ersättning av kostnader. För att kunna bemöta förändringarna måste kommunerna samarbeta och utvidga sitt kunnande Kommunförbundets enkäter om förvaltningen inom miljövården och byggnadstillsynen i kommunerna (2017) visar att dessa myndighetsuppgifter sköts i enheter av mycket varierande storlek och med varierande kompetens och utbildning. Det finns uppskattningsvis myndighetsenheter med i snitt 5,2 anställda per enhet inom miljövården (median 3 anställda). Med det nuvarande kommununderlaget är det inte alltid möjligt att erbjuda tillräckligt högklassiga myndighetstjänster i de minsta kommunerna enheterna kan vara för små. För att en tillräcklig sakkunskap, specialiseringsmöjligheter och ett gott serviceutbud ska tryggas, sporrar Kommunförbundet små kommuner att ingå ett så- 49

50 Den kommunala miljövårdsmyndigheten - handbok för förtroendevalda 50