Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda

Transkript

1 Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda

2 FÖRFATTARE Leena Eränkö (LE) Maija Hakanen (MH) Vesa Valpasvuo (VV) Kirsi Vitikka (KV) Bilder: Marketta Tanskanen, Vesa Valpasvuo, Markku Axelsson 1 upplagan ISBN Finlands Kommunförbund Helsingfors 2010 Finlands Kommunförbund Andra linjen 14 PB Helsingfors Tfn (09) 7711 Fax (09)

3 Innehåll 1 Den kommunala miljövårdsmyndigheten (MH) 4 2 Miljöns eller kommunens intresse? (MH) 7 3 Främjande av miljövården i kommunen (MH) 9 4 Miljövården i utlåtanden om planer (MH) 11 5 Kommunens miljöskyddsföreskrifter (KV) 13 6 Miljötillstånd (VV) 15 7 Ärenden enligt vattenlagen (VV) 17 8 Vattentjänsterna och avloppsvattnet i glesbygder (VV, LE) 19 9 Avfallshanteringen och tillsynen över den (VV, LE) Marktäkt (VV) Användning av naturen för rekreation (VV) Tillsyn över miljövården (KV) Överföring av befogenheter på en tjänsteinnehavare (LE) Miljövårdssamarbete mellan kommunerna (LE) Kommunsammanslagningar och miljövården (LE) 35 Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 3

4 1 Den kommunala miljövårdsmyndigheten Kommunen har en miljövårdsmyndighet som alltid utgör någonting större än en enskild person. Det behövs en nämnd med flera ledamöter eller ett motsvarande organ till exempel när tvångsmedel används inom tillsynen. Den kommunala miljövårdsmyndigheten är antingen kommunens egen nämnd, en gemensam nämnd för flera kommuner enligt kommunallagen eller en samkommun. För att övervaka och främja miljövården i kommunen har den kommunala miljövårdsmyndigheten följande uppgifter: miljötillstånd inom kommunens kompetensområde andra uppgifter som föreskrivs i lagstiftningen planering och utveckling av miljövården uppföljning, utredningar och undersökningar av miljöns tillstånd handledning och rådgivning i miljövårdsfrågor utlåtanden, framställningar och initiativ till andra myndigheter information, upplysning och utbildning samarbete med andra myndigheter och sammanslutningar I de uppgifter som anges i miljöskyddslagstiftningen har den kommunala miljövårdsmyndigheten en självständig och oberoende ställning i förhållande till kommunens övriga myndigheter och staten. Den kommunala miljövårdsmyndighetens beslutsfattande styrs av speciallagar om miljöskyddet som inte innehåller några bestäm- melser om rätten att överta behandlingen av ärenden. Därför kan till exempel kommunstyrelsen inte överta behandlingen av ett ärende som den kommunala miljövårdsmyndigheten fattat beslut om. Den kommunala miljövårdsmyndigheten har ålagts ytterst många uppgifter i lagstiftningen. Antalet uppgifter har mer än sjudubblats under de senaste tjugo åren. Varje år har det kommit 7 8 nya författningar. Den kommunala miljövårdsmyndighetens roll Den kommunala miljövårdsmyndigheten bevakar det allmänna intresset inom miljövården på lokal nivå. När nämnden fattar myndighetsbeslut som gäller miljövården är dess centrala uppgift att föra talan för miljövården i kommunen. Nämndledamoten är sakkunnig i miljövård och representerar kommuninvånarna utgående från erfarenhet och lokalkännedom. Eftersom nämndledamoten också är påverkare inom kommunalpolitiken, kan ledamoten på goda grunder anses vara miljösakkunnig också i sina egna stödgrupper: ledamoten förmedlar miljöinformation, påverkar miljöattityder och miljövärden och är en föregångare. Nämnden påverkar utåt genom konsekvent beslutsfattande och verksamhet och genom sakkunnig information. Nämnden påverkar kommunens miljöförvaltning genom att sätta upp mål, följa upp resultatet och skapa en egen miljöpolitisk linje. Samtidigt bidrar 4

5 Utvecklingenav den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter Antal lagar och förordningar Nya författningar som reglerar myndighetens uppgifter, per år Kumulativtantalförfattningarsomreglerarmyndighetensuppgifter, totalt nämnden till uppkomsten av en miljöpolitisk linje för hela kommunen. För att miljönämnden ska kunna vara framgångsrik både som miljövårdsmyndighet och miljöpåverkare, bör den ha tillgång till fungerande verktyg och metoder för påverkan. Viktiga verktyg är kompetenta och sakkunniga tjänsteinnehavare, fungerande kontakter och samarbetskanaler och kunskap om den lokala (och också i större utsträckning) miljöns tillstånd och de faktorer som påverkar tillståndet. Lagstiftning om den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter Förteckningen nedan beskriver inte fullständigt den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter i de nämnda lagarna. Uppgifterna regleras också i avfallslagen, lagen om vattentjänster, terrängtrafiklagen och sjötrafiklagen. Dessutom har kommunerna lagstadgade uppgifter bland annat med stöd av naturvårdslagen, marktäktslagen och lagen om friluftsliv. Dessa uppgifter har ofta överförts på en nämnd som sköter miljöskyddsärenden. Den lagstiftning som gäller uppgifterna beskrivs närmare nedan efter ämnesområde. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 5

6 Lag om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) 6. Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter För att övervaka och främja miljövården inom kommunen skall den kommunala miljövårdsmyndigheten 1) sköta de uppgifter som i lag eller med stöd av den stadgats eller bestämts ankomma på den, 2) bidra till planeringen och utvecklandet av miljövården, 3) ge akt på miljösituationen samt ombesörja utredningar och forskning i anslutning till den, 4) delta i anordnandet av den handledning och rådgivning i miljövård som behövs i kommunen, 5) avge utlåtanden och göra framställningar till andra myndigheter samt hos dem ta initiativ i frågor som ansluter sig till miljövården, 6) bidra till skötseln av information, upplysning och utbildning i kommunen i frågor som gäller miljövården, 7) främja det kommunala samarbetet i miljövårdsfrågor med andra myndigheter och samfund samt 8) utföra andra uppgifter som i instruktion har ålagts den. Miljöskyddslag (86/2000) 19. Kommunala miljöskyddsföreskrifter Kommunfullmäktige kan, med avseende på kommunen eller någon del av den, för verkställigheten av denna lag utfärda av de lokala förhållandena påkallade allmänna föreskrifter om annat än sådan verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag, sådan verksamhet som är anmälningspliktig enligt 61, 62 eller 78 eller försvarsmaktens verksamhet. 21. Den kommunala miljövårdsmyndigheten Den i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) avsedda kommunala miljövårdsmyndigheten skall sköta de tillstånds- och tillsynsuppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen, samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag. 25. Skyldighet att följa miljöns tillstånd Kommunen ska inom sitt område i behövlig omfattning följa miljöns tillstånd, på det sätt som de lokala förhållandena kräver. Närings-, trafik- och miljöcentralen ska följa miljöns tillstånd inom sitt område. Särskilda bestämmelser utfärdas om Finlands miljöcentrals uppgifter när det gäller att följa miljöns tillstånd. Uppföljningsinformationen ska offentliggöras och ges behövlig publicitet. Vattenlag (264/1961) 1 kap Om vattnet i ett vattendrag inte förslår för alla som behöver hushållsvatten, skall den kommunala miljövårdsmyndigheten på begäran av vattenområdets ägare, om denne lider skada till följd av att vatten tas, meddela behövliga föreskrifter om begränsning av vattenförbrukningen från vattenområdet. Om förhållandena förändras kan också föreskrifterna ändras. 6 kap. 12 Upptages dike på annans mark eller genom annans enskilda väg eller önskas ändring i dikets sträckning eller inledande av vatten i annans dike eller i bäck på annans mark och träffas ej därom överenskommelse eller uppkommer eljest meningsolikhet om angelägenhet rörande dikning och är ej fråga om fall, som i 10 1 eller 2 mom. detta kapitel avses, skall [vattennämnden] handlägga ärendet i enlighet med stadgandena i 20 kap. 10 kap. 6 Är det för ändamålsenligt avledande av avloppsvatten nödvändigt att ett dike som tillhör någon annan används och ger inte markägaren eller någon annan som har rätt att använda diket sitt samtycke, kan den kommunala miljövårdsmyndigheten bevilja rätt därtill, om detta inte medför oskäligt men, med beaktande i tillämpliga delar av vad som föreskrivs i 7 2 mom. i detta kapitel. Ansluter sig saken till ett miljötillståndsärende, beviljas rätten av den myndighet som avses i 31 miljöskyddslagen. 10 kap. 10 Vill någon inleda avloppsvatten eller vatten som skall avlägsnas för torrläggning av mark i någon annans avlopp och kan det ske utan att medföra nämnvärt men och, när det är fråga om röravlopp, utan att ändringar i avloppet och därtill hörande anordningar krävs, kan den kommunala miljövårdsmyndigheten bevilja rätt till sådant avledande av vatten. Har saken anknytning till ett miljötillståndsärende, beviljas rätten av den myndighet som är behörig enligt 31 miljöskyddslagen. 20 kap. 3 Den kommunala miljövårdsmyndigheten utövar inom sitt verksamhetsområde tillsyn över att denna lag samt beslut och bestämmelser som meddelats med stöd av den iakttas, med beaktande av vad som föreskrivs i 8 i detta kapitel. 6

7 2 Miljöns eller kommunens intresse? Kommunfullmäktige fattar beslut om kommunens verksamhet och ekonomi. Kommunstyrelsen ansvarar för kommunens förvaltning och ekonomi, bevakar kommunens intresse, företräder kommunen och för kommunens talan. Kommunstyrelsen leder också den allmänna planeringen av miljövården och åtgärder för beaktande av miljövården i kommunens verksamhet. Kommunstyrelsen kan emellertid inte fungera som miljövårdsmyndighet för att oavhängigheten och sakkunskapen i det organ som sköter miljövårdsuppgifterna inte ska äventyras. Man har också ansett att miljövårdsuppgifterna inte lämpar sig för ett organ som har hand om funktioner som belastar miljön, såsom avfallshantering, vattentjänster, näringspolitik eller energiproduktion. I de uppgifter som anges i miljöskyddslagstiftningen har den kommunala miljövårdsmyndigheten en självständig och oberoende ställning. Den kommunala miljövårdsmyndigheten bevakar det allmänna intresset inom miljövården på lokal nivå. Ledamotens roll i miljönämnden Enligt kommunallagen ska kommunens förtroendevalda arbeta för kommunens och invånarnas bästa. Men vad om detta bästa står i konflikt med målen för miljövården? I praktiken har miljönämnden två olika roller som delvis tangerar och överlappar varandra, dvs. rollen som myndighet och rollen som påverkare. Som kommunal miljövårdsmyndighet utövar nämnden offentlig makt, fattar beslut eller fungerar som avgörande instans. I dessa ärenden är nämnden den lokala auktoriteten vars beslutanderätt inte kan övertas av andra kommunala organ. När det gäller myndighetsuppgifter för den kommunala miljövårdsmyndigheten talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset, dvs. är förespråkare för miljövården i kommunens beslutsfattande. I lagstiftningen definieras relativt noggrant gränserna och villkoren för myndighetens beslutanderätt i dessa beslut. Att avvika från dessa gränser och villkor innebär avvikelse från lagstiftningen. Till exempel när miljötillstånd beviljas är nämndens prövningsrätt begränsad: om förutsättningarna för beviljande av tillstånd uppfylls, ska tillstånd beviljas. Myndigheten kan inte utan grund i lagstiftningen förvägra tillstånd för otrevlig verksamhet, även om den allmänna opinionen är emot verksamheten. Lagstiftningen ger ändå möjlighet att beakta de lokala förhållandena och i viss mån variera till exempel när det gäller tillståndsvillkoren. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 7

8 I miljövårdsmyndighetens avgöranden bör man också bland annat beakta principerna om laglighet, ändamålsbundenhet, proportionalitet, neutralitet och likabehandling: miljövårdsmyndighetens åtgärder ska vara rättvisa, endast gälla sådana ändamål som är godtagbara med stöd av lag, stå i rätt proportion till det eftersträvade målet, vara opartiska och behandla alla likvärdigt. Som allmän miljöpolitisk påverkare har nämnden friare händer än i myndighetsrollen. Den övriga förvaltningen och beslutsfattandet förväntar sig dock sannolikt att den nämnd som ansvarar för miljövården ska ta upp just miljöperspektiv och miljömotiveringar i beredningen av beslut. Men kommunstyrelsen kan vid samordningen av olika synpunkter överväga vikten av de olika perspektiven. Nämnden är således fortfarande en förespråkare för miljövården. En aktiv nämnd ger utlåtanden på eget initiativ och gör framställningar och tar initiativ hos andra myndigheter i frågor som ansluter sig till miljövården. Utan att glömma miljöperspektivet framhäver den nämnd som ansvarar för miljövården i vissa situationer starkt kommunens intresse, till exempel vid förhandlingar med statliga myndigheter och intressegrupper. Miljövården och en hållbar utveckling måste ofta granskas på längre sikt än det vanliga beslutsfattandet. En skenbar konflikt mellan kommunens och miljövårdens intresse kan avgöras just med hjälp av granskning på längre sikt. Den kommunala miljövårdsmyndigheten anses därför på lång sikt verka för en hållbar utveckling och samtidigt driva kommunens allmänna intresse, trots att beslutet eller åtgärden i enskilda fall och på kort sikt kan förefalla stå i konflikt med exempelvis kommunens näringspolitiska intresse. Lagstiftning om den förtroendevaldas roll Kommunallag (365/1995) 32. Kommunens förtroendevalda De förtroendevalda skall arbeta för kommunens och invånarnas bästa samt sköta sitt förtroendeuppdrag med värdighet och så som uppdraget förutsätter. Miljöskyddslag (86/2000) 21. Den kommunala miljövårdsmyndigheten Den i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning avsedda kommunala miljövårdsmyndigheten skall sköta de tillstånds- och tillsynsuppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen, samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag. Lag om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) 4. Kommunstyrelsens uppgifter Den allmänna planeringen av miljövården och åtgärder i syfte att beakta miljövården i kommunens verksamhet leds av kommunstyrelsen. 5. Den kommunala miljövårdsmyndigheten Miljövårdsmyndighetens uppgifter sköts av ett organ som utses av kommunen (kommunal miljövårdsmyndighet), dock inte kommunstyrelsen. Kommunerna kan även ordna skötseln av uppgifterna i samarbete så som 2 och 10 kap. kommunallagen (365/1995) föreskriver. Vid ordnandet av miljövårdsförvaltningen iakttas i övrigt kommunallagen. 8

9 3 Främjande av miljövården i kommunen Lagstiftningen om främjande av miljövården i kommunen kan ses som ett kontinuum: grundlagen > kommunallagen > speciallagar såsom markanvändnings- och bygglagen, naturvårdslagen och lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. Lagstiftningen om främjande av miljövården betraktar omgivningen (naturen, miljön, den hållbara utvecklingen) ur människans perspektiv (invånare, livsmiljö). Alla har rätt till en sund livsmiljö. Kommunen ska för sin del se till att denna rättighet blir verklighet. Endast i naturvårdslagen betraktas kommunens uppgift helt och hållet ur naturens synvinkel. Beaktandet av miljön och främjandet av miljövården berör all verksamhet i kommunen. Kommunstyrelsen leder den allmänna planeringen av miljövården och åtgärder som syftar till att beakta miljövården i kommunens verksamhet. Kommunfullmäktige fattar beslut om de centrala riktlinjerna, såsom godkännande av miljövårdsprogram eller kommunens klimatstrategi och om markanvändningsplaner som har en betydande inverkan på miljön. De olika förvaltningarna ansvarar för tryggandet av en hälsosam, trivsam och stimulerande samt naturekonomiskt hållbar livsmiljö. Till den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter hör utöver de myndighetsuppgifter inom miljövården som anges i flera lagar också att på ett allmänt plan främja miljövård. De kommunala myndigheterna ska samarbeta i miljöskyddsfrågor. Om en fråga som behandlas av en kommunal myndighet har stor betydelse för miljövården bör den kommunala miljövårdsmyndigheten ges tillfälle att bli hörd. Den kommunala miljövårdsmyndigheten har rätt att av andra kommunala och statliga myndigheter få de sakuppgifter som är nödvändiga för skötseln av myndighetens uppgifter, om inte annat följer av bestämmelserna om sekretess. En del funktioner viktigare än andra I praktiken påverkar nästan alla kommunens funktioner miljön på något sätt. Men en del påverkar mer än andra. I kommunens miljöpolitik finns det skäl att fokusera på frågor med de största miljökonsekvenserna. Samhällstekniska system medför betydande direkta miljökonsekvenser, framför allt utsläpp. Inom energiförsörjningen kan kommunen påverka utsläppen och därigenom miljöns tillstånd genom energiförbrukningen, förnybara energikällor, energikällor med låga emissioner och ekoeffektivitet. Inom avfallshanteringen och VA-tjänsterna kan kommunen påverka med hjälp av metoder för behandling av utsläpp och avfall, genom slutdeponering och förebyggande av uppkomsten av avfall och genom återvinning. Gator, vägar och allmänna områden kan byggas så att det skonar miljön och naturresurserna. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 9

10 Genom planläggning och trafikplanering påverkas bland annat trafikens energiförbrukning och utsläpp, bevarandet av naturens mångfald och livsmiljöns kvalitet. I kommunens upphandling kan ett av kriterierna vara miljöhänsyn. Med hjälp av miljösystem kan man förbättra nivån på organisationers funktioner som påverkar miljön. I skolor och daghem kan man beakta miljöfrågor i undervisningen. Särskilda sätt att främja miljövården i kommunen är till exempel: miljövårdsprogram, miljöpolitik och miljöstrategier särskilda program för miljövården, såsom klimatprogram, naturvårdsprogram osv. program för hållbar utveckling, dvs. så kallade lokala agendor rapporter om miljöns tillstånd, miljöbokslut miljösystem, kvalitetssystem miljöutredningar, miljöundersökningar och publikationer miljöupplysning, information och rådgivning utlåtanden om planer och samarbete med planläggaren utlåtanden, initiativ och förslag evenemang, jippon och kampanjer samarbete med intressegrupper och en bred kontaktyta naturskydd. Lagstiftning om främjande av miljövård Finlands grundlag (731/1999) 20. Ansvar för miljön Var och en bär ansvar för naturen och dess mångfald samt för miljön och kulturarvet. Det allmänna skall verka för att alla tillförsäkras en sund miljö och att var och en har möjlighet att påverka beslut i frågor som gäller den egna livsmiljön. Kommunallag (365/1995) 1. Kommunernas självstyrelse Kommunen skall sträva efter att främja sina invånares välfärd och en hållbar utveckling inom sitt område. Markanvändnings- och bygglag (132/1999) 1. Lagens allmänna syfte Syftet med denna lag är att reglera områdesanvändningen och byggandet för att på det sättet skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Lag om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) 3. Kommunens uppgifter Kommunen skall inom sitt område övervaka och främja miljövården så att det genom skydd, vård och utveckling av naturen och annan miljö blir möjligt att trygga en hälsosam, trivsam och stimulerande samt naturekonomiskt hållbar livsmiljö för kommunens invånare. Naturvårdslag (1096/1996) 6. Förvaltningen av naturvården Kommunerna skall främja naturvården och landskapsvården inom sina områden. 10

11 4 Miljövården i utlåtanden om planer Planeringen av områdesanvändningen är ett viktigt redskap för styrning av miljöpolitiken. I markanvändnings- och bygglagen betonas en god livsmiljö, hållbar utveckling, interaktiv planering och tillräcklig konsekvensbedömning. De riksomfattande målen för områdesanvändningen styr planeringen av områdesanvändningen. Översiktliga planer styr den mer detaljerade planläggningen. Utgående från lagens allmänna mål anger markanvändningsoch bygglagen krav på innehållet i planerna på olika nivåer. I generalplanen framhävs samhällsstrukturen och miljöfrågor, i detaljplanen framhävs hälsosamhet, trygghet och kvalitet på den närmaste omgivningen. Den som utarbetar en plan ansvarar för bedömningen av miljökonsekvenserna, men det är bra om kommunen erbjuder sakkunnighjälp inom miljövård för utredningen och bedömningen. En bristfällig konsekvensbedömning eller planbeskrivning kan medföra klagomål och fördröja genomförandet av planerna. Markanvändnings- och bygglagen betonar samråd, användning av mångsidig sakkunskap och konsekvensbedömning som en del av planprocessen. Kommunens miljövårdsförvaltning både deltar och ger sakkunnighjälp i planprocessen när planens miljömål sätts upp och planens miljökonsekvenser utreds och bedöms. Delaktighet och sakkunskap förutsätts av miljöförvaltningen i många planläggningsskeden: ställningstaganden till planerna för deltagande och bedömning, eventuellt deltagande i arbetsgrupper för planläggning och i styrningen av utredningar om miljökonsekvenserna, information och utredningar till den som bereder planen, möjlighet att framföra åsikter om planen muntligt eller skriftligt då denna hålls framlagd och vid behov utlåtanden om planförslaget. När planförslaget utarbetas och godkänns ska planläggaren lyfta fram miljöolägenheter beträffande planområdet, miljökonsekvenser till följd av plangenomförandet, möjligheter och sätt att minska olägenheterna, tidsschemat för eliminering av olägenheterna och kommunens kostnader för minskningen och elimineringen av miljöolägenheter. Dessa frågor är viktiga också i utlåtandena. Det är bra att alltid göra besök i terrängen i anslutning till sakkunnighjälp och beredning av utlåtanden om planen. Vid beredningen av utlåtanden bedöms hur bra man i planförslaget har utrett och beaktat miljöaspekterna i markanvändnings- och bygglagens innehållskrav och kraven i övrig miljölagstiftning hur mål och aspekter som gäller miljön i översiktliga planer har beaktats hur utredningen och bedömningen av miljökonsekvenser har lyckats, om resultaten har inverkat på valet av planeringslösning, hur konsekvensutredningarnas resultat har rapporterats i planbeskrivningen och vilka miljökonsekvenserna är då markanvändningen enligt planen har genomförts Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 11

12 om de planbestämmelser som begränsar miljöolägenheterna är tillräckliga planlösningens effekter/begränsningar beträffande markanvändningen inom planområdet och miljön, naturens mångfald och så kallade känsliga objekt och områden om miljöolägenheterna och elimineringen av dem inverkar på tidsschemat för genomförandet av planen hur miljökonsekvenserna bör följas upp. När sakkunnighjälp ges och utlåtanden bereds kan följande checklista användas: Checklista Naturen berggrunden ytvatten (hav, åar, sjöar, bäckar, källor) och grundvatten (skyddszoner, rekommendationer, anvisningar) växtligheten, djurvärlden, naturens mångfald, skyddsobjekt naturlandskap, traditionella landskap användning av naturen för rekreation Trafik och parkering luftkvaliteten buller och skakningar främjande av kollektivtrafik och gång- och cykeltrafik Anläggningar luftkvaliteten, lukter buller, trafik kemikalierisker (anvisningar, utlåtandepraxis) Förorenad mark, fyllning och muddring områdets användningshistoria graden av förorening och behovet av sanering behovet av fyllning och muddring, utredningar om strömningar, sedimentkvaliteten Lagstiftning om utlåtanden som gäller planer Markanvändnings- och bygglag (132/1999) 1. Lagens allmänna syfte Syftet med denna lag är att reglera områdesanvändningen och byggandet för att på det sättet skapa förutsättningar för en bra livsmiljö och främja en ekologiskt, ekonomiskt, socialt och kulturellt hållbar utveckling. Målet är också att tillförsäkra alla en möjlighet att delta i beredningen av ärenden och att säkerställa att planeringen är högklassig och sker i växelverkan, att det finns tillgång till mångsidig sakkunskap och att det ges öppen information om de ärenden som behandlas. 5. Målen för områdesplaneringen Målet för områdesplaneringen är att utgående från en interaktiv planering och tillräcklig bedömning av konsekvenserna främja 1) möjligheterna att skapa en trygg, hälsosam, trivsam och socialt välfungerande livsmiljö och omgivning som tillgodoser behoven hos olika befolkningsgrupper, såsom barn, äldre och handikappade, 4) möjligheterna att bevara naturens mångfald och andra naturvärden, 5) miljövården och möjligheterna att förhindra miljöolägenheter, 6) en sparsam användning av naturresurserna, 9. Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas En plan skall basera sig på tillräckliga undersökningar och utredningar. När en plan utarbetas skall miljökonsekvenserna, inklusive de samhällsekonomiska, sociala, kulturella och övriga konsekvenserna, av planen och av undersökta alternativ utredas i nödvändig omfattning. Utredningarna skall omfatta hela det område där planen kan tänkas ha väsentliga konsekvenser. 24. Uppnående och beaktande av målen Vid planering på landskapsnivå och annan områdesplanering skall de riksomfattande målen för områdesanvändningen beaktas så att möjligheterna att uppnå dem främjas. Markanvändnings- och byggförordning (895/1999) 1. Utredning av konsekvenserna när planer utarbetas Vid utredning av sådana konsekvenser av planer som avses i 9 markanvändnings och bygglagen beaktas den aktuella planens uppgift och syfte, tidigare gjorda utredningar samt andra omständigheter som inverkar på behovet av utredningar. Utredningarna skall innehålla tillräckliga uppgifter för att det skall vara möjligt att bedöma vilka betydande direkta och indirekta konsekvenser som genomförandet av planen har för 1) människors levnadsförhållanden och livsmiljö, 2) jord- och berggrunden, vattnet, luften och klimatet, 3) växt- och djurarter, naturens mångfald och naturresurserna, 4) region- och samhällsstrukturen, samhälls- och energiekonomin och trafiken, 5) stadsbilden, landskapet, kulturarvet och den byggda miljön. Naturvårdslag (1096/1996) 6. Förvaltningen av naturvården Kommunerna skall främja naturvården och landskapsvården inom sina områden. 12

13 5 Kommunens miljöskyddsföreskrifter Miljöskyddslagen (86/2000) tillämpas på all sådan mänsklig verksamhet och områdesanvändning som medför utsläpp och kan förorena miljön. Miljöskyddslagen verkställs genom allmänna normer som antingen innebär bindande föreskrifter eller anvisningar av rekommendationskaraktär. Statsrådet kan genom förordning utfärda bestämmelser för att förebygga och minska förorening av miljön. Miljöministeriet kan genom förordning utfärda bestämmelser om behandlingen av hushållsavloppsvatten. Miljöministeriet kan också i vissa fall bevilja undantag från statsrådets förordningar. Statsrådets och miljöministeriets förordningar är ofta av allmän karaktär och kan inte beakta lokala behov inom miljövården. För att komplettera lagstiftningen kan kommunerna med stöd av miljöskyddslagen utfärda allmänna föreskrifter för kommunen eller en del av den utgående från de lokala förhållandena. Föreskrifterna kan gälla annat än sådan verksamhet som enligt miljöskyddslagen är tillståndspliktig eller anmälningspliktig eller försvarsmaktens verksamhet. Utfärdande av kommunala miljöskyddsföreskrifter Kommunens miljöskyddsföreskrifter utfärdas av kommunfullmäktige, men i allmänhet är det den kommunala miljövårdsmyndigheten som sköter beredningen av föreskrifterna. Miljöskyddsföreskrifterna bör grunda sig på att konkretisera lagen eller författningar som utfärdats med stöd av lagen för att skydda miljön på lokal nivå. Vid beredningen av föreskrifter är det därför viktigt att utreda hurdana lokala förhållanden och områden som bör få allmänna föreskrifter för att förorening av miljön ska kunna hindras. Kommunerna är sinsemellan mycket olika och på motsvarande sätt avviker också kommunernas miljöförhållanden från varandra. Genom miljöskyddsföreskrifter kan lagstiftningen kompletteras på ett smidigt sätt. Genom dem kan kommunens särskilda miljöförhållanden, särdrag och övriga lokala behov beaktas. Genom föreskrifter kan skyldigheter och konkreta situationer preciseras och klarläggas för att förebygga olägenheter för miljön i kommunen. Kraven i miljöskyddsföreskrifterna ska bygga på de lokala förhållandena och de bör också noggrant motiveras. Miljöskyddsföreskrifterna bör bidra till att stärka den lokala identiteten och främja bevarandet av sådana särdrag i kommunens olika områden som är värdefulla för miljövården. Genom miljöskyddsföreskrifterna genomförs också kommunens miljöpolitik. Med hjälp av dem är det möjligt att ha ett strängare miljöskydd på det lokala planet än på det nationella, och då är det speciellt viktigt att motivera kraven med lokala behov. Ett mål i miljöskyddslagstiftningen är att förbättra medborgarnas möjligheter att påverka beslut som gäller miljön. Därför ska informationen till kommuninvånarna om beredningen av miljöskyddsföreskrifter vara Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 13

14 så öppen som möjligt. Kommuninvånarna ska också ges möjligheter och metoder att delta i beredningen av föreskrifterna. Det är speciellt viktigt att vara i kontakt med sammanslutningar och intressegrupper vars verksamhetsområde föreskrifterna kommer att gälla. Sådana är bland annat boendeföreningar, byalag, lantbruks- och odlarföreningar och skogsvårds-, företagar- och miljövårdsföreningar. Lagstiftning om kommunens allmänna miljöskyddsföreskrifter Miljöskyddslag (86/2000) 19. Kommunala miljöskyddsföreskrifter Kommunfullmäktige kan, med avseende på kommunen eller någon del av den, för verkställigheten av denna lag utfärda av de lokala förhållandena påkallade allmänna föreskrifter om annat än sådan verksamhet som är tillståndspliktig enligt denna lag, sådan verksamhet som är anmälningspliktig enligt 61, 62 eller 78 eller försvarsmaktens verksamhet (kommunala miljöskyddsföreskrifter). Föreskrifterna kan gälla 1) åtgärder, begränsningar och konstruktioner som hindrar utsläpp eller skadeverkningar av sådana, 2) motverkande av särskilt störande tillfälligt buller eller tillfälliga skakningar, 3) miljöskyddsmässiga förutsättningar för placering av verksamheter utanför detaljplaneområden, 4) områden där det på grund av speciell risk för förorening av miljön är förbjudet att leda ut avloppsvatten i marken eller vattendrag eller i en sådan bädd som avses i 1 kap. 2 vattenlagen, 5) zoner och områden där användningen av stallgödsel och gödselmedel samt inom jordbruket förekommande, för miljön skadliga ämnen begränsas, 6) lämnande av uppgifter som behövs för tillsynen, samt 7) åtgärder för förbättrande av vattnens status som behövs enligt en förvaltningsplan i lagen om vattenvårdsförvaltningen (1299/ 2004 ). Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan bevilja undantag från en miljöskyddsföreskrift på de i föreskriften angivna grunderna. Innan miljöskyddsföreskrifter utfärdas ska närings-, trafik- och miljöcentralen ges tillfälle att avge utlåtande. Beslut om godkännande av miljöskyddsföreskrifter ska delges så som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen. Beslutet anses ha delgivits då kungörelsen har blivit offentligt framlagd. På samma sätt ska det kungöras att miljöskyddsföreskrifterna träder i kraft. Föreskrifterna ska sändas till närings-, trafik- och miljöcentralen för kännedom. 14

15 6 Miljötillstånd Tillstånd enligt miljöskyddslagen behövs för de verksamheter som enligt miljöskyddsförordningen medför risk för förorening av miljön. Dessa är bland annat skogsindustri, metallindustri, kemisk industri, energiproduktion, upplagring, användning eller hantering av kemikalier eller bränslen, verksamhet där flyktiga organiska föreningar används, malm- eller mineralbrytning eller tagande av marksubstanser, tillverkning av mineralprodukter, produktion eller behandling av skinn eller textilier i en anläggning, tillverkning av livsmedel eller foder, djurstallar eller fiskodling, trafik, terminaler eller depåer samt verksamhet som anknyter till avfallshantering och vattentjänster. (1 i miljöskyddsförordningen) I miljötillståndet finns bestämmelser om bland annat verksamhetens omfattning, utsläpp och minskningen av dem. En förutsättning för att tillstånd ska beviljas är att verksamheten inte medför olägenhet för hälsan eller betydande förorening av miljön eller risk för sådan. Miljötillstånd ska beviljas om de förutsättningar för beviljande av miljötillstånd som anges i lagen uppfylls. Miljötillståndsmyndigheter Regleringen av de olika skedena i behandlingen av miljötillstånd (se figuren) är detaljerad. Likaså finns det noggranna bestämmelser om tillståndsansökningarnas och tillståndsbeslutens innehåll och struktur. Miljötillstånd beviljas av regionförvaltningsverket och den kommunala miljövårdsmyndigheten. I miljöskyddslagen och miljöskyddsförordningen anges vil- ken myndighet som beviljar tillstånd för olika projekt. Grunderna för uppgiftsfördelningen mellan regionförvaltningsverket och kommunen beskrivs i tabellen nedan. Utlåtanden Ansökan blir anhängig Information Hörande av verksamhetsutövaren Tillståndsprövning BESLUT Information om och anslag av beslutet Sökande av ändring Lagakraftvunnet beslut Förhandlingar Inspektioner Anmärkningar, åsikter Behandlingen av miljötillstånd Eventuellt förordnande om verkställighet Tillsyn och övervakning Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 15

16 Regionförvaltningsverket om verksamheten kan ha betydande miljökonsekvenser eller det annars, med hänsyn till verksamhetens art eller natur, är motiverat att regionförvaltningsverket avgör ärendet miljöstillstånd av regional betydelse om verksamheten förutsätter tillstånd eller godkännande enligt miljöskyddslagen och vattenlagen om verksamheten kan medföra förorening av vattendrag om verksamheten medför utsläpp i vatten eller avlopp (MSL 29 ) tillståndet behövs för behandling av förorenande marksubstanser verksamheter englit 5 i miljöskyddsförordningen Den kommunala miljövårdsmyndigheten övriga miljötillstånd verksamheter enligt 7 i miljöskyddsförordningen Lagstiftning om miljötillstånd Miljöskyddslag (86/2000) 23. Miljötillståndsmyndigheter Statliga tillståndsmyndigheter enligt denna lag är regionförvaltningsverken på det sätt som föreskrivs i lagen om regionförvaltningsverken (896/2009). Kommunal miljötillståndsmyndighet är den kommunala miljövårdsmyndigheten. Regionförvaltningsverket stöder i ärenden som hör till dess behörighetsområde den kommunala miljövårdsmyndighetens verksamhet. 28. Allmän tillståndsplikt Tillstånd krävs för verksamhet som medför risk för förorening av miljön (miljötillstånd). Närmare bestämmelser om tillståndspliktig verksamhet utfärdas genom förordning. Miljötillstånd behövs dessutom för 1) verksamhet som kan orsaka förorening av vattendrag, då det inte är fråga om sådan verksamhet som avses i 1 kap. 19 vattenlagen, 2) avledande av avloppsvatten som kan orsaka förorening av en i 1 kap. 2 vattenlagen avsedd bädd eller bassäng, 3) verksamhet som kan utsätta omgivningen för sådant oskäligt besvär som avses i 17 1 mom. lagen angående vissa grannelagsförhållanden (26/1920), 4) återvinning eller behandling av avfall som sker i en anläggning eller yrkesmässigt, 5) prospektering efter och utvinning av olja och gas inom Finlands territorialvatten eller i Finlands ekonomiska zon samt annan därmed förknippad verksamhet. I fråga om verksamhet som erhållit tillstånd krävs nytt tillstånd för ändringar som ökar utsläppen eller deras konsekvenser och för andra väsentliga ändringar av verksamheten. Sådant tillstånd behövs emellertid inte om ändringen inte ökar miljöpåverkan eller riskerna och om tillståndet inte behöver justeras på grund av ändringen av verksamheten. 41. Grunderna för tillståndsprövning Miljötillstånd skall beviljas om verksamheten uppfyller de krav som ställs i denna lag och i avfallslagen samt i de förordningar som har utfärdats med stöd av dem. Tillståndsmyndigheten skall pröva utlåtandena och anmärkningarna i ärendet samt förutsättningarna för beviljande av tillstånd. Tillståndsmyndigheten skall också an- 16 nars beakta vad som föreskrivs om bevakande av allmänt eller enskilt intresse. Vid avgörandet av ett tillståndsärende ska iakttas naturvårdslagen och vad som bestäms med stöd av den. Om hamnens avfallshanteringsplan föreskrivs i miljöskyddslagen för sjöfarten. 42. Förutsättningarna för beviljande av tillstånd För att tillstånd skall kunna beviljas krävs att verksamheten, med beaktande av tillståndsvillkoren och verksamhetens placering, inte i sig eller tillsammans med andra verksamheter 1) medför olägenhet för hälsan, 2) medför annan betydande förorening av miljön eller risk för sådan, 3) har konsekvenser som förbjuds i 7 9, 4) leder till försämring av speciella naturförhållanden eller till att vattenförsörjningen eller någon annan från allmän synpunkt viktig användningsmöjlighet äventyras inom det område som påverkas av verksamheten, 5) medför sådant oskäligt besvär som avses i 17 1 mom. lagen angående vissa grannelagsförhållanden. Verksamheten får inte placeras i strid med detaljplanen. Vid placeringen skall dessutom iakttas 6. En verksamhetsutövare som återvinner eller som behandlar avfall ska dessutom ställa en med beaktande av verksamhetens omfattning och natur samt de villkor som meddelas i fråga om verksamheten tillräcklig säkerhet eller föreslå andra motsvarande arrangemang för att tillse en behörig avfallshantering. Den som utövar annan verksamhet än avstjälpningsplatsverksamhet eller återvinning eller behandling av problemavfall behöver inte avkrävas säkerhet eller motsvarande arrangemang, om utövaren är tillräckligt solvent och annars kan ordna behörig avfallshantering eller om återvinnings- eller behandlingsverksamheten bedrivs i liten skala. Den som driver en deponi för utvinningsavfall ska ställa säkerhet, om en sådan inte med beaktande av avfallets mängd eller beskaffenhet är onödig. Närmare bestämmelser om säkerhet eller annat motsvarande arrangemang utfärdas genom förordning av statsrådet. En verksamhetsidkare som återvinner eller som behandlar avfall skall dessutom ha tillgång till tillräcklig sakkunskap med beaktande av verksamhetens art och omfattning.

17 7 Ärenden enligt vattenlagen Vattenlagen reglerar i dag främst användningen av vatten, byggande i vattendrag, flottning, torrläggning av jord- och skogsbruksmark, vattenståndsreglering och tagande av grundvatten. Bestämmelserna om rening av avloppsvatten har flyttats till miljöskyddslagen. Miljöskyddslagen reglerar i dag all den verksamhet som förorenar miljön. Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter i enlighet med vattenlagen gäller myndighetsuppgifter (20 kap.) och tillsynsmyndighet (21 kap. 1 ) yttranderätt (16 kap. 28 ) begränsning av förbrukningen av hushållsvatten (1 kap. 16 ) beviljande av undersökningstillstånd (1 kap. 31 ) ansökan om fastställande, ändring och upphävande av flottningsstadga (5 kap. 9 ) dikningsärenden (6 kap. 12 ) byggande av vattenledning på annans mark (9 kap. 19 ) inledande av avloppsvatten i någon annans dike (10 kap. 6 ) byggande av avlopp under enskild väg (10 kap. 8 ) föreskrivande av underhåll av avlopp (10 kap. 9 ) inledande av avloppsvatten i någon annans avlopp och beslut om ersättningar (10 kap. 10 ) beslut om ersättningar (11 kap. 8 ) I tillsynen enligt vattenlagen kan den kommunala miljövårdsmyndigheten inte på egen hand utöva förvaltningstvång, utan sådana ärenden ska tas till regionförvaltningsverket. Endast i vissa ärenden som gäller dikning och avledande av avloppsvatten kan hot om tvångsutförande tillämpas (20 kap. 7 i vattenlagen). I tillsynsuppgifter enligt vattenlagen kan den kommunala miljövårdsmyndigheten uppmana att upphöra med ett förfarande som strider mot bestämmelser eller föreskrifter. När den kommunala miljövårdsmyndigheten med stöd av miljöskyddslagen sköter ärenden som anknyter till förorening av vattendrag har den tillgång till tillsynsredskap och tvångsmedel enligt lagen i fråga. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 17

18 Lagstiftning om tillsyn enligt vattenlagen Vattenlag (264/1961) 20 kap. Den kommunala miljövårdsmyndigheten 1. Vad denna lag och förordningar som utfärdas med stöd av den stadgar om vattennämnden, miljövårdsnämnden och den kommunala miljövårdsmyndigheten gäller den kommunala miljövårdsmyndighet om vilken bestäms i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/86). 2. Angående den kommunala miljövårdsmyndighetens beslutanderätt gäller vad som föreskrivs i 1 kap. 16 och 31 samt 6, 9 och 10 kap. (beslutsärenden). Kommunfullmäktige kan berättiga den kommunala miljövårdsmyndigheten att i ärenden som avses i 1 kap. 31 delegera sin beslutanderätt till en underlydande tjänsteinnehavare. Om delgivning av och sökande av ändring i tjänsteinnehavarens beslut gäller i tillämpliga delar vad som bestäms i detta kapitel. Om ett anhängigt dikningsärende kräver särskild utredning som inte kan fås under handläggningen hos den kommunala miljövårdsmyndigheten, skall miljövårdsmyndigheten anvisa parten att ansöka om dikningsförrättning. Behövs ovan avsedd utredning i ett annat beslutsärende som behandlas av den kommunala miljövårdsmyndigheten, ska ärendet överföras till regionförvaltningsverket för behandling. I ett beslut som den kommunala miljövårdsmyndigheten fattar enligt 3 eller 4 mom. får ändring inte sökas särskilt. 3. Den kommunala miljövårdsmyndigheten utövar inom sitt verksamhetsområde tillsyn över att denna lag samt beslut och bestämmelser som meddelats med stöd av den iakttas, med beaktande av vad som föreskrivs i 8 i detta kapitel. 21 kap. Särskilda stadganden 1. Tillsynen över att denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter följs (laglighetstillsyn) ankommer på närings-, trafik- och miljöcentralerna och de kommunala miljövårdsmyndigheterna. Miljöministeriet kan vid behov meddela allmänna anvisningar om tillsynen över att denna lag iakttas. 2. Har inte denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser eller föreskrifter iakttagits, ska tillsynsmyndigheten med hänsyn till sakens natur 1) uppmana den som bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser eller föreskrifter att upphöra med ett förfarande som strider mot ifrågavarande bestämmelser eller föreskrifter, 2) vid regionförvaltningsverket väcka ett förvaltningstvångsärende som avses i 3 i detta kapitel, eller 3) anmäla saken till polisen för förundersökning, om inte gärningen med beaktande av förhållandena ska anses vara ringa och allmän fördel inte kräver att åtal väcks. Tillsynsmyndigheten har rätt att inspektera anordningar samt byggnader och andra anläggningar samt utföra behövliga undersökningar inom sitt verksamhetsområde. Åtgärderna får inte medföra olägenhet för den som äger eller innehar anordningen eller anläggningen. Miljöskyddslag (86/2000) 28. Allmän tillståndsplikt Tillstånd krävs för verksamhet som medför risk för förorening av miljön (miljötillstånd). Närmare bestämmelser om tillståndspliktig verksamhet utfärdas genom förordning. Miljötillstånd behövs dessutom för 1) verksamhet som kan orsaka förorening av vattendrag, då det inte är fråga om sådan verksamhet som avses i 1 kap. 19 vattenlagen, 2) avledande av avloppsvatten som kan orsaka förorening av en i 1 kap. 2 vattenlagen avsedd bädd eller bassäng, Allmän skyldighet att rena avloppsvatten Har en fastighet där det bedrivs verksamhet som inte är tillståndspliktig enligt denna lag inte anslutits till ett allmänt avlopp, skall avloppsvattnet avledas och behandlas så att det inte uppstår risk för förorening av miljön. Avloppsvatten från vattenklosetter samt annat hushållsavloppsvatten skall, innan det leds i marken, ett vattendrag eller en bädd eller bassäng som avses i 1 kap. 2 vattenlagen, behandlas med metoder som är minst lika effektiva som sådan rening som avses i en förordning som har utfärdats med stöd av 18. Annat avloppsvatten än avloppsvatten från vattenklosetter får orenat släppas ut i marken om mängden är liten och avloppsvattnet i fråga inte medför risk för förorening av miljön. 18

19 8 Vattentjänsterna och avloppsvattnet i glesbygder Fastighetens innehavare ansvarar för fastighetens vattentjänster, dvs. anskaffningen av hushållsvatten och en ändamålsenlig behandling av avloppsvattnet. Fastighetens innehavare ansvarar för att fastigheten har tillgång till tillräckligt med hushållsvatten av lämplig kvalitet och att avloppsvattnet behandlas på ett ändamålsenligt sätt. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska vid sidan av vissa andra tillsynsmyndigheter sköta tillsynsuppgifter i anslutning till vattentjänsterna inom vattenverkens verksamhetsområden och behandlingen av avloppsvatten i glesbygden. Miljövårdsmyndigheten har i uppgift att övervaka att gällande bestämmelser iakttas och att vid behov ingripa i uppdagade försummelser. Avsaknad av tillsyn innebär ändå inte att ansvaret för miljöföroreningar som orsakats av avloppsvatten överförs från fastighetens innehavare till myndigheten. Fastigheter som är belägna inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde ska anslutas till vattenledningen och avloppet. Anslutningsskyldigheten följer således på kommunens beslut om verksamhetsområdet och är inte bunden till planläggningen i området. Om det inte finns något separat avloppssystem för regn- och smältvatten, dvs. dagvatten, i området föreligger ingen anslutningsskyldighet, om fastigheten på något annat ändamålsenligt sätt kan leda bort dag- och dräneringsvatten. Enligt motiveringen till regeringens proposition har inte heller en obebyggd fastighet anslutningsskyldighet. Den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljar på ansökan en fastighet befrielse från skyldigheten att ansluta sig till vatten- och avloppsnätet, om alla förutsättningar i lagen uppfylls. Förutsättningarna anknyter bland annat till orimliga kostnader, bevarandet av vattentjänstverkets verksamhetsförutsättningar och vattnets tillräcklighet samt att inga olägenheter för miljö och hälsa uppstår. Beslut om befrielse fattas med stöd av lagen om vattentjänster och den kommunala miljövårdsmyndigheten har knappt någon möjlighet till avvägning. Förordningen om hushållsavloppsvatten och förlängd tid att uppfylla kraven I förordningen om hushållsavloppsvatten finns bestämmelser om minimikraven för behandling av hushållsavloppsvatten från enskilda fastigheter. Kraven gäller alla de fastigheter som inte har anslutits till vattentjänstverkets avloppssystem. Förordningen medför nya krav för fastigheternas ägare och innehavare, dem som ansöker om bygglov, planeringen och tillsynen. I samband med behandlingen av bygglov ser man till att kraven i förordningen uppfylls. Tillsynen över de system för behandling av avloppsvatten som används hör till miljövårdsmyndigheten. För att förordningen ska kunna verkställas i kommunerna krävs det samverkan mellan byggnadstillsyns- och miljövårdsmyndigheterna. Förordningens krav gäller nybyggnad och annat reparations- eller byggnadsarbete som förutsätter Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 19

20 bygglov. Under en övergångsperiod på tio år ( ) ska de avloppssystem som fastigheterna använder fås att motsvara kraven i förordningen. Tidsfristen för förbättring av avloppssystemet kan av särskilda skäl förlängas så att den fortsätter efter övergångsperioden. Eftersom fastighetens invånarantal och avloppsbelastning kan ändras före år 2014, bör förlängning inte beviljas på förhand under övergångsperioden. Också möjligheten att bygga ett centraliserat avloppssystem kan klarna under övergångsperioden. Undantag från förordningens krav kan endast beviljas för befintliga avloppssystem som är i brukbart skick. Undantag kan således inte beviljas för avloppssystem vars reningseffekt på grund av dåligt tekniskt skick eller avsaknad av underhåll inte är på samma nivå som när systemet var nytt eller som klart medför sådan förorening av miljön som förbjuds i miljöskyddslagen. För en fastighet, som har ett system för behandling av avloppsvatten i brukbart skick och som är belägen i ett område där det enligt kommunens utvecklingsplan för vattentjänsterna inom de närmaste åren kommer att byggas ett avloppsnät och bildas ett verksamhetsområde för ett vattentjänstverk, kan det vara motiverat att bevilja förlängd tid ända tills det är möjligt att ansluta fastigheten till avloppsnätet. Om en nybyggnad uppförs under övergångsperioden i ett område där man beslutat eller det annars är säkert att ett vattentjänstverks avloppsnät kommer att byggas år 2014 eller kort därefter, är det förnuftigast att välja ett avloppssystem som kan anläggas tillfälligt till rimliga kostnader eller som till exempel kan säljas till ett nytt objekt när fastigheten ansluts till avloppsnätet. Om man på fastigheten har byggt ett avloppssystem som uppfyller förordningens krav, just innan beslutet om verksamhetsområdet fattats, bör fastigheten kunna beviljas befrielse från anslutningsskyldigheten för en rimlig tidsfrist som beaktar reningsverkets livslängd. Befrielse från anslutning till avloppsnätet förutsätter också en granskning av fastighetens vattenförsörjning och tvärtom. Om fastigheten är belägen inom ett vattentjänstverks verksamhetsområde och fastigheten beviljats befrielse från anslutningsskyldigheten eller av någon annan orsak inte har anslutits till avloppsnätet, ska förordningens krav uppfyllas senast vid utgången av övergångsperioden. Lagstiftning om tillsyn över vattentjänsterna och förordningen om hushållsavloppsvatten Lag om vattentjänster (119/2001) 4. Tillsynsmyndigheter Tillsynsmyndigheter enligt denna lag är närings-, trafikoch miljöcentralen samt den kommunala hälsoskyddsmyndigheten och den kommunala miljövårdsmyndigheten. 11. Befrielse från anslutningsskyldigheten Den kommunala miljövårdsmyndigheten beviljar på ansökan fastigheter befrielse från anslutningsskyldigheten enligt 10 på de grunder som bestäms i denna paragraf. Innan befrielse beviljas ska vattentjänstverket och ägaren eller innehavaren av fastigheten samt närings-, trafik- och miljöcentralen ges tillfälle att bli hörda. Den kommunala miljövårdsmyndigheten ska dessutom inhämta utlåtande om befrielsen hos den kommunala hälsoskyddsmyndigheten. Befrielse från anslutningsskyldigheten ska beviljas, om 1) anslutningen till ledningsnätet skulle bli oskälig för ägaren eller innehavaren av fastigheten med beaktande av kostnaderna för anslutningen, det obetydliga behovet av vattentjänstverkets tjänster eller någon annan motsvarande särskild orsak, 2) befrielsen inte äventyrar ekonomiska och ändamålsenliga vattentjänster inom vattentjänstverkets verksamhetsområde, 3) och dessutom a) en fastighet som befrias från anslutning till vattenledning förfogar över tillräckligt med hushållsvatten som uppfyller kraven, eller b) det på en fastighet som befrias från anslutning till avlopp är möjligt att ordna uppsamlingen och behandlingen av avloppsvatten så att varken sanitär olägenhet eller förorening av miljön uppkommer, eller c) det på en fastighet som befrias från anslutning till ett avlopp för avledande av dagvatten och dräneringsvatten är möjligt att avlägsna dagvatten och dräneringsvatten från fastigheten på något annat ändamålsenligt sätt. Miljöskyddslag (86/2000) 18. ( /252) Hushållsavloppsvatten Genom förordning av statsrådet kan i fråga om avloppsvatten från vattenklosetter och annat hushållsavloppsvatten utfärdas bestämmelser om reningsanläggningar och reningsmetoder, samlingsbrunnar, användning och underhåll av sådana anläggningar samt om infiltrationsområden och avlägsnande av slam, särskilt med beaktande av målen för det riksomfattande vattenskyddet. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan på ansökan bevilja undantag fastighetsvis för högst fem år i sänder från den skyldighet som föreskrivs genom förordning av statsrådet. Undantag kan beviljas, om de åtgärder som förutsätts i förordningen enligt en helhetsbedömning är oskäliga för en fastighetsinnehavare när det gäller att upp- 20

21 fylla kraven på behandling av fastighetens avloppsvatten och om belastningen för miljön kan anses vara ringa. Ikraftträdelsebestämmelse /252: Denna lag träder i kraft den 1 maj Lagens 18 2 mom. tillämpas på de funktionsdugliga avloppssystem som finns när denna lag träder i kraft samt på sådana oanlagda system vilkas genomförande har avgjorts i anslutning till ett bygglov före ikraftträdandet. Statsrådets förordning om behandling av hushållsavloppsvatten i områden utanför vattentjänstverkens avloppsnät (542/2003; s.k. förordning om hushållsavloppsvatten) 2. Tillämpningsområde Denna förordning tillämpas på behandling och ledning av hushållsavloppsvatten samt på anläggning och underhåll av avloppssystem, på slam som alstras av avloppsvatten samt på insamling och behandling av sådant. Förordningen tillämpas inte: 1) på fastighetens avloppssystem, om fastigheten bör anslutas till ett i 3 lagen om vattentjänster (119/2001) avsett vattentjänstverks avloppssystem, 2) på behandling eller avledning av hushållsavloppsvattnet, om därtill krävs miljötillstånd, eller 3) om avledning av hushållsavloppsvattnet inte enligt mom. miljöskyddslagen kräver rening av avloppsvattnet innan det släpps ut i miljön. 3. Definitioner I denna förordning avses med: 1) hushållsavloppsvatten från toaletter, kök, tvättutrymmen och motsvarande ställen och anläggningar i bostäder, på kontor, i affärsbyggnader och anläggningar, samt avloppsvatten som beträffande egenskaper och sammansättning motsvarar detta och kommer från mjölkrum på kreaturslägenheter eller från annan näringsverksamhet, 2) system för behandling av avloppsvatten en i bilaga 1 punkt 1 avsedd enhet som består av utrustning och strukturer avsedda för rening eller annan behandling av hushållsavloppsvatten, 3) avloppssystem den helhet av avlopp för hushållsavloppsvatten samt system för behandling av avloppsvatten som finns i byggnader och utanför byggnaderna och som behövs för avledning och behandling av hushållsavloppsvattnen från byggnaderna, 4) belastningstal för glesbebyggelsen den genomsnittliga belastning som de obehandlade avloppsvatten, som en boende orsakar i gram per dygn (g/d), varvid värdet ett för belastningstalet avser en dygnsbelastning på 50 g/d med organisk materia uttryckt som biologisk syreförbrukning under sju dagar (BSF7), 2,2 g/d totalt fosfor och 14 g/d totalt kväve, 5) belastning av obehandlat avloppsvatten en belastning som uttrycks som produkten av det genomsnittliga antal boende som använder avloppssystemet och belastningstalet för glesbebyggelsen, eller, om hushållsavloppsvattnet kommer från annan verksamhet än boende, den genomsnittliga belastning som under ett dygn enligt undersökningar kommer till avloppsvattenbehandlingen, 6) slam den sedimenterade eller flytande materia som uppstår från avloppsvatten i slamavskiljare, minireningsverk eller annan behandling och som kan avskiljas från avloppsvattnet som en separat fraktion. 4. Allmänna krav på behandlingen av avloppsvatten Den belastning som avloppsvatten utgör i miljön skall i fråga om organisk materia (BSF7) minskas med minst 90 procent, med totalt fosfor med minst 85 procent och med totalt kväve med minst 40 procent jämfört med belastningen från obehandlat avloppsvatten. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 21

22 9 Avfallshanteringen och tillsynen över den Det är kommunens uppgift att ordna transporten, behandlingen och återvinningen av avfall från bosättning och därmed jämförbart avfall från offentlig verksamhet. I avfallslagen åläggs kommunen uppgifter som anknyter till avfallshanteringen, utan någon definition av vilket organ som ska sköta dessa uppgifter. De uppgifter som har ålagts kommunen kan skötas med stöd av kommunallagen och med iakttagande av kommunalrättsliga principer. Uppgifterna kan delas och en del kan ges till utomstående sammanslutningar eller privata företagare. Till kommunens uppgifter inom avfallshanteringen hör också myndighetsuppgifter som inte är samma sak som den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter. Därför sköts uppgifterna i allmänhet av någon annan kommunal myndighet. Myndighetsuppgifter inom avfallshanteringen är bland annat beslut om hur transporten och behandlingen av avfall ska organiseras och hurdana avgifter som tas ut (godkännande av avfallstaxa och debitering av avfallsavgifter) samt godkännande av de allmänna avfallshanteringsföreskrifterna. Myndighetsuppgifterna kan enligt kommunalrätten skötas av en kommunal myndighet, såsom en nämnd, eller ett offentligrättsligt samarbetsorgan, såsom en samkommun. Myndighetsuppgifterna kan inte överföras på en privaträttslig sammanslutning, till exempel ett bolag, även om kommunerna äger hela bolaget. Serviceuppgifter inom avfallshanteringen är det praktiska genomförandet och verkställandet. Serviceuppgifterna inom avfallshanteringen kan skaffas hos en utomstående aktör, en privat serviceproducent eller också överföras på ett kommunägt avfallsbolag, vilket i dagens läge är det vanligaste sättet. Avfallshanteringstjänster köps i betydande omfattning också hos privata serviceproducenter med iakttagande av lagstiftningen om offentlig upphandling. Den kommunala miljövårdsmyndigheten övervakar avfallshanteringen Den kommunala miljövårdsmyndigheten och statsförvaltningens närings-, trafik- och miljöcentral är tillsynsmyndigheter i enlighet med avfallslagen. I denna uppgift övervakar miljövårdsmyndigheten att kommunens avfallshanteringsuppgifter fullgörs och att avfallslagen i övrigt iakttas inom kommunens område. Avfallslagen innehåller många bestämmelser om den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter och befogenheter inom tillsynen. Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter och befogenheter enligt avfallslagen: förordnande om uppsnyggning av ett nedskräpat område och tvångsmedel (21 ) tillsyn över avfallslagen och bestämmelser som utfärdats med stöd av den (38 ) När den kommunala miljövårdsmyndigheten utövar tillsyn över avfallshanteringen har den rätt att utfärda bestämmelser om innehållet i skyldigheten att inhämta information och bokföringsskyldigheten, rätt att få upplysningar, rätt att lämna information i internationella och övernationella frågor, kontrollrätt, rätt att besluta om debitering av mätnings- och undersöknings- 22

23 kostnader, rätt att få handräckning av polisen och tullmyndigheterna, rätt att meddela förbud, föreskrifter eller bestämmelser vid laglighetsövervakning och rätt att använda tvångsmedel för förstärkande av förbud eller föreskrifter. Lagstiftning om avfallshanteringen och tillsynen över den Avfallslag (1072/1993) 3. Definitioner I denna lag avses med 12) tillsynsmyndighet närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten samt även andra myndigheter i den mån de har getts tillsynsuppgifter som föreskrivs eller bestäms i denna lag eller med stöd av den. 17. Kommunala avfallshanteringsföreskrifter Kommunen kan för att precisera verkställigheten av bestämmelserna i detta kapitel, eller allmänna föreskrifter som statsrådet meddelat med stöd av dem, meddela lokala allmänna föreskrifter om 1) insamling, sortering, förvaring, transport, vidareförmedling, återvinning eller behandling av avfall och om tekniska krav som gäller dessa funktioner, 2) åtgärder som behövs för att förhindra att hälsan eller miljön orsakas fara eller skada, samt om 3) tillsynen över avfallshanteringen. Föreskrifterna ska delges offentligen så som kommunala tillkännagivanden offentliggörs i kommunen. Föreskrifterna ska dessutom sändas till närings-, trafik- och miljöcentralen för kännedom. 21. Förordnande om uppsnyggning av ett nedskräpat område Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan bestämma att nedskräparen eller någon annan som är skyldig att snygga upp ska snygga upp ett nedskräpat område. 38. Kommunala myndigheter Den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/86) övervakar att denna lag och de stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas i kommunen. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 23

24 10 Marktäkt Tagande av marksubstans kräver tillstånd. I frågor som gäller marktäkt är kommunen tillstånds- och tillsynsmyndighet vars verksamhet regleras av marktäktslagen. Vid tillståndsprövning enligt marktäktslagen granskas endast förutsättningarna för beviljande av tillstånd utgående från de faktorer som ingår i marktäktslagen. Prövning av ändamålsenligheten får inte anknyta till behandlingen av marktäktstillstånd. Kommunen är tvungen att ha flera, ibland sinsemellan motstridiga, roller i marktäktsärenden. För att verksamheten och beslutsfattandet ska vara tillförlitliga och trovärdiga är det bra att avskilja kommunens tillståndsoch tillsynsuppgifter från kommunens övriga uppgifter som gäller marktäkt. Bestämmelser och tillsyn som gäller marktäktstillstånd De centrala bestämmelserna om marktäktstillstånd gäller följande frågor: täktområdets omfattning och lägsta täktnivåer, slänternas lutning under arbetets gång och eftervården samt vid behov indelning av täktverksamheten och eftervården i faser utmärkning av täktområdet i terrängen, varningsinformation för förbipasserande och hindrande av obehörig vistelse på området lagring och behandling av flytande bränslen och olika kemikalier, avlopps- och avfallshantering samt behandling av avfall bestämmelser om verksamhetstiden per dag, vecka eller år storleken på säkerheten och dess giltighetstid (tills dess att de åtgärder som föreskrivs i tillståndet har vidtagits på ett godtagbart sätt) Tillstånden innehåller också ofta bestämmelser om uppföljning och övervakning av verksamheten, till exempel uppföljning av grundvattennivån och grundvattenkvaliteten. Enligt marktäktslagen ska innehavaren av ett marktäktstillstånd årligen meddela mängden och arten av substans som tagits. Tillståndsmyndigheten kan bestämma att sökanden ska ställa godtagbar säkerhet för att åtgärder som föreskrivits i tillståndet vidtas. Det är viktigt att fästa särskild vikt vid säkerhetens tillräcklighet och beskaffenhet så att kommunen vid behov lätt kan lösa ut säkerheten. Säkerhetsformer att rekommendera är proprieborgen och bankdeposition där banken har avstått från kvittningsrätten. Svårhanterligast är säkerheter som består av aktier och fastigheter. Säkerheterna bör kontrolleras med 2 3 års mellanrum, och vid behov kan av särskilda skäl bestämmas att ytterligare säkerhet ska ställas. Säkerheten frigörs endast med stöd av tillsynsmyndighetens promemoria för slutbesiktningen. Tillsynen i anslutning till marktäktstillstånd utgår från regelbundna och dokumenterade inspektioner på täktområdet. Innan täktverksamheten inleds ska en förhandsinspektion genomföras. När alla åtgärder för eftervård har vidtagits genomförs en slutinspektion. Inspektionerna meddelas tillståndshavaren på förhand. En promemoria görs upp över inspektionerna och delges tillståndshavaren och tillståndsmyndigheten. Utöver dessa genomförs inspektioner på täktområdet vid behov i anslutning till andra ärenden. Likaså genomförs vid behov överraskande inspektioner som inte meddelas på förhand. På alla täktområden görs i allmänhet i genomsnitt 3 6 besök per år och promemorior görs upp för samtliga besök. 24

25 Lagstiftning som gäller marktäkt Marktäktslag (555/1981) 3. Begränsning av täktverksamhet I denna lag avsedda substanser får inte tas så att 1) en vacker landskapsbild därigenom fördärvas, 2) betydande skönhetsvärden hos naturen eller speciella naturförekomster förstörs, 3) naturförhållandena genomgår betydande eller omfattande skadliga förändringar, eller 4) kvaliteten på vattnet eller vattenavgivningskapaciteten i ett viktigt eller annat för vattenförsörjning lämpligt grundvattenområde äventyras, om ett tillstånd enligt vattenlagen inte föreligger. På ett område för vilket en detaljplan eller generalplan med rättsverkningar gäller skall utöver vad som bestäms i 1 mom. ses till att täktverksamheten inte försvårar att området används för det ändamål för vilket det har reserverats i planen och att den inte fördärvar stads- eller landskapsbilden. Marksubstanser får inte utan särskilda skäl tas i en strandzon vid hav eller annat vatten, om området inte i en detaljplan eller en generalplan med rättsverkningar har anvisats för detta ändamål. Täkt skall förläggas och täktverksamhet ordnas så att dess skadliga inverkan på naturen och landskapsbilden blir så ringa som möjligt, marksubstansförekomsten utnyttjas på ett skonsamt och ekonomiskt sätt och verksamheten inte för bosättningen eller miljön medför fara eller sådan olägenhet som till skäliga kostnader kan undvikas. 4. Tillståndstvång För en i denna lag avsedd täktverksamhet krävs tillstånd. Närmare bestämmelser om hur ansökan om marktäktstillstånd skall göras och vilka uppgifter som skall ingå i ansökan utfärdas genom förordning av statsrådet. Tillstånd behövs inte, om substanser tas för eget sedvanligt bruk till husbehov för boende eller för jord- och skogsbruk. Användningen skall hänföra sig till byggande eller underhåll av vägförbindelser. Täktplatserna skall placeras och täkten ske så som bestäms i 3 4 mom. Täkten skall dessutom uppfylla kraven enligt 3 1 och 2 mom., om det är fråga om täkt i ett sådant samfällt område som avses i 2 2 punkten fastighetsbildningslagen (554/1995). 4 a. Styrning och tillsyn över täktverksamhet Den allmänna styrningen, uppföljningen och utvecklandet av verksamhet enligt denna lag ankommer på miljöministeriet. Närings-, trafik- och miljöcentralen styr och övervakar verksamheten enligt denna lag inom sitt område. Kommunen skall styra och övervaka täktverksamheten i kommunen. Om den kommunala tillsynsmyndigheten stadgas i Förutsättningar för beviljande av tillstånd Tillstånd till täktverksamhet skall beviljas, om en sakenlig täktplan har framlagts och täktverksamheten eller regleringen av den inte står i strid med de i 3 stadgade begränsningarna. Då frågan prövas skall även verkningarna av tillståndsbestämmelserna beaktas. På ett område med gällande åtgärdsbegränsning för uppgörande eller ändring av generalplan eller detaljplan kan tillstånd beviljas, om täktverksamheten inte medför betydande olägenheter för uppgörande eller ändring av planen, inte fördärvar stads- eller landskapsbilden och inte heller i övrigt står i strid med begränsningarna enligt 3. Om lagen om förfarandet vid miljökonsekvensbedömning tillämpas på ett projekt, skall av beslutet framgå på vilket sätt bedömningen enligt nämnda lag har beaktats. 7. Tillståndsmyndighet och utlåtanden Tillstånd till täktverksamhet beviljas av den myndighet som kommunen bestämmer, nedan tillståndsmyndighet. I fråga om delegering av beslutanderätt gäller i tillämpliga delar kommunallagen (365/1995). 14. Tillsynsmyndighet och hot om tvångsutförande Iakttagandet av denna lag övervakas av en myndighet som kommunen bestämmer, nedan tillsynsmyndighet. I fråga om delegering av beslutanderätt gäller i tillämpliga delar kommunallagen.... Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 25

26 11 Användning av naturen för rekreation Användningen av naturen för rekreation baserar sig huvudsakligen på möjligheten att röra sig i markområden med stöd av allemansrätten och på vattenområden med stöd av rätten till allmännyttjande. I områden som används för särskilda ändamål (bl.a. tomter, odlingsmark, skyddsområden och fredade områden) är det begränsat eller förbjudet att röra sig med stöd av allemansrätten och rätten till allmännyttjande. Planeringen av områdesanvändningen syftar till att främja användningen av naturen för rekreation. Planläggningen ska säkerställa att det finns tillräckligt med områden som lämpar sig för rekreation. Friluftsverksamheten regleras av lagen om friluftsliv och användningen av motordrivna fordon i terrängen eller sjöar och vattendrag regleras av terrängtrafiklagen och sjötrafiklagen. Metoder för att främja rekreationsanvändningen För att styra friluftslivet kan kommunen vid behov planera och anlägga friluftsleder. Utgående från en fastställd plan för friluftsleden hålls en friluftsledsförrättning där man bland annat anger ledens sträckning och gränser i terrängen och de ersättningar som betalas till markägarna. Upprätthållande av en campingplats förutsätter anmälan. Tillsyn över campingplatsen utövas av kommunens myndighet för campingområden som i många kommuner utgör samma organ som den kommunala miljövårdsmyndigheten. Användning av motordrivna fordon i terrängen förutsätter med vissa undantag tillstånd av markägaren. För snöskotertrafik kan snöskoterleder anläggas, och då ska den kommunala miljövårdsmyndigheten godkänna den ansvariga för leden och planen för leden. Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan under vissa förutsättningar ge tillstånd att anordna återkommande eller permanenta tävlingar och övningar med motordrivna fordon i terrängen och motsvarande enstaka evenemang. Också för motsvarande evenemang på vattenområden kan den kommunala miljövårdsmyndigheten bevilja tillstånd under vissa förutsättningar. Både i terrängen och på vattenområden kan regionala förbud eller begränsningar utfärdas för användning av motordrivna fordon eller farkoster. Framställan om att förbud ska utfärdas görs hos närings-, trafik- och miljöcentralen och kan förutom av kommunen också göras av en medlem i kommunen, markägare, renbeteslag, ägare av vattenområden eller av en myndighet som berörs av saken. 26

27 Lagstiftning om främjande av användningen av naturen för rekreation Lag om friluftsliv (606/1973) 2. För anläggande av friluftsled skall plan för friluftsleden uppgöras och fastställas samt friluftsledsförrättning hållas på platsen. Det ankommer på kommunen att hålla friluftsleder vilket omfattar anläggande och underhåll av lederna. Kommunen kan anförtro uppgiften åt ett lämpligt samfund. På statsmark, som har allmän betydelse för friluftslivet, kan friluftsled anläggas. Det ankommer på staten att upprätthålla dylik friluftsled, såvida icke med statens samtycke annorlunda förordnats vid friluftsledsförrättning. 20. Den som inrättar en campingplats eller väsentligt ändrar verksamheten på en campingplats skall senast tre månader innan verksamheten inleds eller ändras skriftligen anmäla detta till en av kommunen förordnad myndighet (kommunens myndighet för campingområden) i den kommun där området är beläget, som dock inte kan vara kommunstyrelsen Kommunens myndighet för campingområden skall övervaka att denna lag och de stadganden och föreskrifter om campingplatser som har meddelats med stöd av den följs. Kommunens myndighet för campingområden eller en tjänsteinnehavare som lyder under den har rätt att inspektera en campingplats och få de upplysningar om området som behövs för övervakningen Terrängtrafiklag (1710/1995) 3. Definitioner I denna lag avses med 1) motordrivet fordon ett fortskaffningsmedel som rör sig med maskinkraft och som färdas på marken eller på isen eller som vid färden har kontakt med marken eller med isen och som inte färdas på skenor, och med 2) terräng markområden och isbelagda vattenområden som inte är vägar och som inte är avsedda för motorfordons-, spår- eller lufttrafik. 13. Snöskoterled En allmän rätt att under den tid marken är snötäckt köra med snöskoter längs en led som avskilts från terrängen genom utmärkning (snöskoterled) kan grundas så som denna lag stadgar Ansvarig för en led Ansvarig för en led kan vara en kommun, en samkommun, staten eller ett samfund eller en näringsidkare. Den som ansvarar för leden godkänns av den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/86) i samband med beslutet om planen för snöskoterleden. För byte av ansvarig för leden behövs godkännande av den kommunala miljövårdsmyndigheten. 15. Plan för snöskoterled Den som vill anlägga en snöskoterled skall göra upp en plan för leden, vilken godkänns genom beslut av den kommunala miljövårdsmyndigheten Tillstånd till tävlingar och övningar För återkommande eller permanent anordnande av tävlingar eller övningar med motordrivna fordon i samma terräng skall, utöver det som någon annanstans i lag bestäms om tillstånd och samtycke, tillstånd sökas hos den kommunala miljövårdsmyndigheten. Tillstånd behövs dock inte för ett område som i en detaljplan har reserverats för ändamålet eller för ett område för vilket har beviljats miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (86/2000) Tillsyn Miljöministeriet svarar för verkställigheten av denna lag och för den högsta tillsynen över att den iakttas. Den allmänna tillsynen i fråga om denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den utövas av närings-, trafik- och miljöcentralen inom dess verksamhetsområde och i kommunen av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Användningen av motordrivna fordon i terräng övervakas av polisen, tullverket och gränsbevakningsväsendet. Forststyrelsen och Skogsforskningsinstitutet övervakar på den mark som de innehar användningen av motordrivna fordon i terrängen. Sjötrafiklag (463/1996) 3. Definition I denna lag avses med farkoster färdmedel och anordningar som har kontakt med vattnet och som är avsedda för färd på vatten. 21. Tillstånd till tävlingar och övningar För återkommande eller permanent anordnande av tävlingar eller övningar med motordrivna farkoster på samma vattenområde skall, utöver det som någon annanstans i lag bestäms om tillståndsplikt, tillstånd sökas hos den kommunala miljövårdsmyndigheten. Tillstånd behövs dock inte för ett område som i en detaljplan har reserverats för ändamålet eller för ett område för vilket har beviljats miljötillstånd enligt miljöskyddslagen (86/2000). ( /102) Tillsyn Den allmänna tillsynen över att denna lag iakttas ankommer på Trafikverket. Beträffande förebyggandet och bekämpningen av olägenheter för miljön ankommer den allmänna tillsynen över att lagen iakttas på den behöriga närings-, trafik- och miljöcentralen inom dess verksamhetsområde. Användningen av farkoster på vattenområden övervakas av Trafiksäkerhetsverket, polisen, gränsbevakningsväsendet och tullverket. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 27

28 12 Tillsyn över miljövården Den kommunala miljövårdsmyndigheten är kommunens tillsynsmyndighet över miljöskyddslagen, vattenlagen, avfallslagen, lagen om vattentjänster och terrängtrafiklagen. Genom en instruktion har den kommunala miljövårdsmyndigheten också kunnat ges tillsynsuppgifter enligt andra lagar, såsom marktäktslagen och lagen om friluftsliv. Tillsynen över miljövårdslagstiftningen innebär övervakning av lagar, förordningar, statsrådets och ministeriernas förordningar och beslut samt tillståndsbeslut med stöd av dessa och beslut med anledning av anmälan. Till den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter i egenskap av tillsynsmyndighet hör att övervaka det allmänna intresset inom miljövården och ingripa vid överträdelser av lagen som myndigheten uppdagat eller som framkommit till följd av besvär. Myndighetens tillsynsmetoder Den kommunala miljövårdsmyndighetens tillsynsmetoder består för det första av förberedande administrativa åtgärder, såsom anvisningar, rekommendationer, rådgivning och uppmaningar. För att återställa lagligheten räcker det i allmänhet med att en tjänsteinnehavare underställd den kommunala miljövårdsmyndigheten ger en uppmaning till den som överträtt lagen eller verkat på ett sätt som strider mot tillståndsvillkoren. Om den som verkat på ett sätt som strider mot lagen trots uppmaningen fortsätter att trotsa lagen, ska den kommunala miljövårdsmyndigheten vidta tvångsmedel, som kan vara indirekt eller direkt förvaltningstvång. Förfarandet med indirekt förvaltningstvång består av två skeden. Först får den som förpliktas ett meddelande om föreläggande eller förbud som förenas med vite eller hot om tvångsutförande eller avbrytande av verksamheten. För iakttagandet av föreläggandet eller förbudet fastställs en tidsfrist inom vilken lagligheten ska återställas. Om föreläggandet eller förbudet inte har iakttagits, kan hotet verkställas. Den form för indirekt förvaltningstvång som används mest är vite. I praktiken är förfarandet med indirekt förvaltningstvång arbetsoch tidskrävande, eftersom den som förpliktas i de flesta fallen har möjlighet att överklaga både beslutet om att förelägga förvaltningstvång och beslutet om att verkställa det. Det är den kommunala miljövårdsmyndigheten som använder metoder för indirekt förvaltningstvång och dessa kan inte delegeras till en tjänsteinnehavare. Direkt förvaltningstvång avbryter verksamheten. Om verksamhet som är förenad med risk för förorening av miljön medför omedelbar olägenhet för hälsan eller i betydande utsträckning annan direkt förorening av miljön, kan tillsynsmyndigheten under vissa förutsättningar avbryta verksamheten. I brådskande fall kan en tjänsteinnehavare som förordnats av den kommunala miljövårdsmyndigheten ge ett tillfälligt föreläggande att avbryta verksamheten, och ärendet ska sedan utan 28

29 dröjsmål tas till den kommunala miljövårdsmyndigheten för avgörande. Ett tillsynsärende blir anhängigt och behandlas Ett tillsynsärende blir anhängigt antingen med stöd av myndighetens egna iakttagelser eller på initiativ av en part, till exempel en granne eller någon annan som lider skada. Allmänna bestämmelser om anhängiggörandet finns i förvaltningslagen. Bestämmelser om rätten att anhängiggöra ärenden finns också i miljöskyddslagen, avfallslagen och vattenlagen. Myndigheten ska fatta ett överklagbart beslut i ett ärende som en part anhängiggör skriftligen. Ett ärende kan också anhängiggöras elektroniskt, till exempel per e-post, om myndigheten har meddelat sin kontaktinformation som används vid elektronisk kommunikation, såsom e-postadress eller faxnummer. Anhängiggörande av ärenden på elektronisk väg regleras av lagen om elektronisk kommunikation i myndigheternas verksamhet. Anmälan till polisen för inledande av förundersökning kan göras av den kommunala miljövårdsmyndigheten, men uppgiften kan också delegeras till en tjänsteinnehavare. Av praktiska skäl kan det vara motiverat att delegera uppgiften för att polisanmälningarna ska kunna skötas snabbt och kontakten mellan tillsynsmyndigheten och polisen löpa smidigare. Sådana ärenden är sekretessbelagda. Offentligheten i behandlingen av ärenden regleras av lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet, dvs. den s.k. offentlighetslagen. Enligt lagens offentlighetsprincip är myndighetshandlingar offentliga, om inte något annat föreskrivs särskilt i lag. Lagens syfte är bland annat öppenhet och god informationshantering i myndigheternas verksamhet. Offentlighetslagen innehåller också bestämmelser om skyldigheten att iaktta sekretess. I praktiken är begäran om förundersökning till polisen och polisanmälningar alltid sekretessbelagda. Däremot måste man alltid kunna ange en grund enligt offentlighetslagen för att handlingar som anknyter till gransknings- och tillsynsåtgärder ska vara sekretessbelagda. Lagstiftning om myndighetstillsyn Miljöskyddslag (86/2000) 21. Den kommunala miljövårdsmyndigheten Den i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) avsedda kommunala miljövårdsmyndigheten skall sköta de tillstånds- och tillsynsuppgifter som enligt denna lag ankommer på kommunen, samt för sin del föra talan för att tillvarata det allmänna miljöskyddsintresset vid sådant beslutsfattande som avses i denna lag. 22. Tillsynsmyndigheter Tillsynsmyndigheter enligt denna lag är närings-, trafikoch miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten. 13 kap. 82 Kontroll på annans område 83 Rätt att få upplysningar och göra inspektioner 84 Åtgärder vid överträdelser eller försummelser 85 Föreskrifter för att hindra förorening 86 Avbrytande av verksamhet 88 Vite samt hot om tvångsutförande och avbrytande 89 Interimistiska ålägganden av en tjänsteinnehavare 92 Rätt att anhängiggöra ärenden 93 Handräckning 94 Åtgärder i samband med brottmål Vattenlag (264/1961) 20 kap. 3. Den kommunala miljövårdsmyndigheten utövar inom sitt verksamhetsområde tillsyn över att denna lag samt beslut och bestämmelser som meddelats med stöd av den iakttas, med beaktande av vad som föreskrivs i 8 i detta kapitel. 6 Syn 7 Hot om tvångsutförande 8 1 mom. Rätt att förrätta besiktning 8 2 mom. och åtgärder som avses i 21 kap. 2, 3 och 3 a 21 kap. 1. Tillsynen över att denna lag och med stöd av den utfärdade bestämmelser och föreskrifter följs (laglighetstillsyn) ankommer på närings-, trafik- och miljöcentralerna och de kommunala miljövårdsmyndigheterna. Miljöministeriet kan vid behov meddela allmänna anvisningar om tillsynen över att denna lag iakttas. 2. Har inte denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser eller föreskrifter iakttagits, ska tillsynsmyndigheten med hänsyn till sakens natur 1) uppmana den som bryter mot denna lag eller med stöd av den utfärdade bestämmelser eller föreskrifter att upphöra med ett förfarande som strider mot ifrågavarande bestämmelser eller föreskrifter, 2) vid regionförvaltningsverket väcka ett förvaltningstvångsärende som avses i 3 i detta kapitel, eller 3) anmäla saken till polisen för förundersökning, om inte gärningen med beaktande av förhållandena ska anses vara ringa och allmän fördel inte kräver att åtal väcks. Tillsynsmyndigheten har rätt att inspektera anordningar samt byggnader och andra anläggningar samt utföra behövliga undersökningar inom sitt verksamhetsområde. Åtgärderna får inte medföra olägenhet för den som äger eller innehar anordningen eller anläggningen. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 29

30 3. Handlar någon i strid med denna lag eller med stöd av den meddelade bestämmelser eller föreskrifter eller försummar han sina skyldigheter enligt denna lag eller med stöd av den meddelade föreskrifter, kan regionförvaltningsverket på anmälan av en myndighet eller ansökan av den vars rätt eller fördel saken gäller förbjuda vederbörande att fortsätta det lagstridiga förfarandet eller annars bestämma att det som rättsstridigt har gjorts eller försummats ska rättas till. Innan ett sådant förordnande meddelas ska vederbörande ges tillfälle att bli hörd i saken. Förordnandet ska förenas med vite eller hot om att den åtgärd som har försummats utförs på den försumliges bekostnad eller att verksamheten avbryts. Tillsynsmyndigheten eller någon annan som saken gäller kan ges rätt att utföra åtgärden i fråga. 3 a. Försummas en skyldighet enligt 2 kap mom. att underhålla en anläggning och kan det inte utan svårighet redas ut vem som är anläggningens ägare eller vem som annars har ansvaret för den, får regionförvaltningsverket på ansökan berättiga en i 1 i detta kapitel nämnd tillsynsmyndighet att på statens bekostnad vidta behövliga åtgärder för undanröjande av men eller fara. Avfallslag (1072/1993) 3. Definitioner I denna lag avses med 12) tillsynsmyndighet närings-, trafik- och miljöcentralen och den kommunala miljövårdsmyndigheten samt även andra myndigheter i den mån de har getts tillsynsuppgifter som föreskrivs eller bestäms i denna lag eller med stöd av den. 38. Kommunala myndigheter Den kommunala miljövårdsmyndighet som avses i lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/86) övervakar att denna lag och de stadganden och bestämmelser som utfärdas med stöd av den iakttas i kommunen. Lag om vattentjänster (119/2001) 4. Tillsynsmyndigheter Tillsynsmyndigheter enligt denna lag är närings-, trafikoch miljöcentralen samt den kommunala hälsoskyddsmyndigheten och den kommunala miljövårdsmyndigheten. Terrängtrafiklag (1710/1995) 32. Tillsyn... Den allmänna tillsynen i fråga om denna lag och de bestämmelser och föreskrifter som utfärdats med stöd av den utövas av närings-, trafik- och miljöcentralen inom dess verksamhetsområde och i kommunen av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Marktäktslag (555/1981) 4 a. Styrning och tillsyn över täktverksamhet ---- Kommunen skall styra och övervaka täktverksamheten i kommunen. Om den kommunala tillsynsmyndigheten stadgas i Tillsynsmyndighet och hot om tvångsutförande Iakttagandet av denna lag övervakas av en myndighet som kommunen bestämmer, nedan tillsynsmyndighet. I fråga om delegering av beslutanderätt gäller i tillämpliga delar kommunallagen Lag om friluftsliv (606/1973) 23. Kommunens myndighet för campingområden skall övervaka att denna lag och de stadganden och föreskrifter om campingplatser som har meddelats med stöd av den följs. Kommunens myndighet för campingområden eller en tjänsteinnehavare som lyder under den har rätt att inspektera en campingplats och få de upplysningar om området som behövs för övervakningen 30

31 13 Överföring av befogenheter på en tjänsteinnehavare Den kommunala miljövårdsmyndigheten kan genom sitt beslut överföra befogenheter på en underställd tjänsteinnehavare, om fullmäktige tillåter det i en instruktion. Lagstadgade befogenheter för den kommunala miljövårdsmyndigheten överförs således inte på en tjänsteinnehavare genom en instruktion enligt det sedvanliga sättet i kommunallagen. I ärenden som gäller förvaltningstvång kan befogenheterna emellertid inte överföras, dvs. när ett beslut om förbud eller föreläggande förenas med till exempel vite. Den tjänsteinnehavare som befogenheterna överförs på bör ha den kompetens som uppgiften förutsätter. Det finns inga särskilda bestämmelser om kompetensen, men frågan kan bli aktuell om ändring söks i delegeringsbeslutet. Dessutom bestämmer den kommunala miljövårdsmyndigheten vilken tjänsteinnehavare som har lagstadgade befogenheter i vissa ärenden. Sådana ärenden är bland annat användning av inspektionsrätt och meddelande av interimistiska ålägganden i brådskande fall. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 31

32 Lagstiftning om delegering av befogenheter Lag om kommunernas miljövårdsförvaltning 7 Delegering Fullmäktige kan berättiga den kommunala miljövårdsmyndigheten att delegera beslutanderätten till en underlydande tjänsteinnehavare, om inte något annat särskilt stadgas i lag. Befogenheter kan dock inte delegeras till en tjänsteinnehavare i ärenden som gäller utövande av administrativt tvång. En tjänsteinnehavare till vilken delegeras beslutanderätt som tillkommer den kommunala miljövårdsmyndigheten skall ha den kompetens som förutsätts för uppgiften. På en tjänsteinnehavare som med stöd av 1 mom. anförtros en uppgift tillämpas vad som stadgas om den myndighet som annars sköter uppgiften samt om sökande av ändring i dess beslut. Miljöskyddslag 83 Rätt att få upplysningar och göra inspektioner En myndighet som avses i denna lag eller en av denna förordnad tjänsteman eller tjänsteinnehavare har rätt att i tillsynssyfte och för verkställigheten av denna lag 2) röra sig på annans område, 3) göra inspektioner och undersökningar, utföra mätningar och ta prover, 4) få tillträde till platser där verksamhet bedrivs, 5) kontrollera en verksamhets miljöpåverkan. Sådan i 1 mom. avsedd rätt som inte är förenad med utövning av offentlig makt har också andra personer som myndigheten har förordnat. I 1 mom. avsedda åtgärder får inte vidtas i hemfridsskyddade utrymmen, om inte åtgärderna är nödvändiga för att skydda liv, hälsa, egendom eller miljön. Bestämmelser om inspektion av bostäder finns i hälsoskyddslagen. 89. Interimistiska ålägganden av en tjänsteinnehavare I brådskande fall kan ålägganden som avses i 84 meddelas eller beslut som avses i 86 fattas av en tjänsteinnehavare som förordnats av den kommunala miljövårdsmyndigheten. Ärendet skall emellertid utan dröjsmål föras till den kommunala miljövårdsmyndigheten för avgörande. 1) utan hinder av tystnadsplikten enligt lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet få behövliga upplysningar av myndigheter och verksamhetsutövare, 32

33 14 Miljövårdssamarbete mellan kommunerna Kommunerna kan också i samarbete sköta den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter. Samarbetet bygger på frivillighet, och kommunen är inte skyldig att delta i samarbete eller ett gemensamt organ för skötseln av miljövårdsuppgifterna. Kommunerna kan ha en s.k. gemensam nämnd för skötseln av miljövårdsmyndighetens uppgifter. Detta innebär att nämnden i en kommun (s.k. värdkommun) sköter den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter också i en annan eller flera andra kommuner. I avtalet om en gemensam nämnd kommer kommunerna bland annat överens om ersättningen av kostnader och huruvida de övriga kommunerna ska utse representanter i nämnden. Värdkommunens fullmäktige godkänner instruktionen för nämnden. Den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter kan också skötas av en samkommun. Samkommunen kan ha bildats för ändamålet, men kan också ha andra uppgifter. En tredjedel av kommunerna sköter den kommunala miljövårdsmyndighetens uppgifter i samarbete med andra kommuner. Största delen av dessa kommuner har valt en gemensam nämnd som samarbetsform, medan antalet samkommuner och antalet kommuner som deltar i dem har minskat klart under de senaste åren. Kommunerna kan också komma överens om samarbete som gäller en tjänsteinnehavare på så sätt att en tjänsteinnehavare i en kommun gör arbetsinsatser också för en annan kommun. Samarbetet kan gälla beredning, föredragning och även delegerat beslutsfattande. I avtalet kommer kommunerna bland annat överens om ersättningen av kostnader. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 33

34 Lagstiftning om kommunernas myndighetssamarbete inom miljövården Lag om kommunernas miljövårdsförvaltning (64/1986) 5 Den kommunala miljövårdsmyndigheten Miljövårdsmyndighetens uppgifter sköts av ett organ som utses av kommunen (kommunal miljövårdsmyndighet), dock inte kommunstyrelsen. Kommunerna kan även ordna skötseln av uppgifterna i samarbete så som 2 och 10 kap. kommunallagen (365/1995) föreskriver. ( /105) Vid ordnandet av miljövårdsförvaltningen iakttas i övrigt kommunallagen. Kommunallag (365/1995) 2. Kommunens uppgifter Kommunen sköter de uppgifter som den har åtagit sig med stöd av självstyrelsen och som stadgas för den i lag. Kommunerna får inte ges nya uppgifter eller skyldigheter eller fråntas uppgifter eller rättigheter på något annat sätt än genom lag. Kommunen kan med stöd av avtal även åta sig att sköta andra offentliga uppgifter än sådana som hör till dess självstyrelse. Kommunen sköter sina lagstadgade uppgifter själv eller i samarbete med andra kommuner. De tjänster som skötseln av uppgifterna förutsätter kan kommunen också beställa av andra tjänsteproducenter. 10 kap. Samarbete mellan kommuner 76. Samarbetsformer Kommuner kan med stöd av avtal sköta sina uppgifter tillsammans. Kommunerna kan komma överens om att anförtro en annan kommun att sköta en uppgift för en eller flera kommuners räkning eller att uppgiften skall skötas av en samkommun. Kommunerna kan också komma överens om att en uppgift som i lag stadgas för kommunen eller dess myndighet och som kan delegeras en tjänsteinnehavare, anförtros en annan kommuns tjänsteinnehavare som sköter den under tjänstemannaansvar. Om en kommuns skyldighet att höra till en samkommun inom något verksamhetsområde eller på ett visst område stadgas särskilt. nerna komma överens om att en del av ledamöterna i det organ i denna kommun som sköter uppgiften skall utses av de andra kommunerna. Ledamöter i organet kan vara personer som är valbara till motsvarande organ i de kommuner som saken gäller. Organets protokoll skall, när det läggs fram offentligt, hållas framlagt enligt 63 i alla kommuner som är parter i avtalet. 78. Grundavtal för samkommuner En samkommun bildas genom ett avtal mellan kommunerna, vilket godkänns av fullmäktige (grundavtal). I grundavtalet skall nämnas samkommunens namn, hemort, medlemskommuner och uppgifter. I samkommunens namn skall ingå ordet samkommun. I grundavtalet skall överenskommas om 1) hur beslutsfattandet i samkommunen ordnas, 2) antalet ledamöter i samkommunens organ eller antalet representanter vid samkommunstämman och grunderna för rösträtten, 3) uppgifterna och befogenheterna för en eventuell samkommunsstämma, 4) vilket av samkommunens organ som bevakar samkommunens intressen, representerar samkommunen och ingår avtal för dess räkning samt på vilket sätt beslut fattas om rätten att teckna samkommunens namn, 5) medlemskommunernas andelar i samkommunens tillgångar och deras ansvar för samkommunens skulder samt annat som gäller samkommunens ekonomi, 6) ställningen för en medlemskommun som utträder ur samkommunen och för de medlemskommuner som fortsätter verksamheten, 7) hur samkommunens förvaltning och ekonomi skall granskas, samt om 8) förfarandet vid upplösning och likvidation av samkommunen. I grundavtalet kan också överenskommas om att kvalificerad majoritet krävs för beslutsfattandet i ärenden som bestäms i avtalet. Anmälan om bildande och upplösning av en samkommun ska göras till det regionförvaltningsverk inom vars verksamhetsområde samkommunen har sin hemort. Till anmälan ska fogas en kopia av grundavtalet och av fullmäktiges beslut om godkännande av avtalet. 77. Gemensamt organ När en kommun med stöd av ett avtal sköter en uppgift för en eller flera andra kommuners räkning, kan kommu- 34

35 15 Kommunsammanslagningar och miljövården Efter en kommunsammanslagning ska invånarna och de övriga kommunmedlemmarna i hela den nya kommunen ha en likvärdig ställning. Bland annat instruktioner, föreskrifter och taxor ska förenhetligas inom hela den nya kommunens område. Beträffande miljövården innebär detta främst att miljöskyddsföreskrifterna, avfallshanteringsföreskrifterna och miljötillstånds- och avfallstaxorna utan dröjsmål ska förenhetligas inom hela kommunen. Miljöskyddsföreskrifterna och avfallshanteringsföreskrifterna kan naturligtvis innehålla olika slags bestämmelser inom olika områden i kommunen, om de lokala förhållandena så kräver. Den gamla kommunindelningen kan inte utgöra en grund för varierande bestämmelser. De gamla föreskrifterna och taxorna gäller dock i det område för vilket de godkänts ända tills de nya föreskrifterna träder i kraft. Således finns det gällande bestämmelser också under övergångsperioden. Beredningen av nya föreskrifter och taxor ska helst inledas redan innan kommunreformen träder i kraft och göras med den noggrannhet som ärendet kräver och med iakttagande av nödvändiga förvaltningsförfaranden bland annat när det gäller information och möjligheter till inflytande. Kommunindelningslag (1196/1997) 8 kap. Verkan av ändringar i kommunindelningen i vissa fall 31 Kommunala taxor och stadgor Taxor för kommunala avgifter och kommunala stadgor som utfärdats med stöd av lag förblir även efter en ändring i kommunindelningen i kraft i tillämpliga delar inom det område som de har gällt. Taxor och stadgor som avses i 1 mom. skall omedelbart justeras så att de motsvarar den nya kommunindelningen. Förvaltningslag (434/2003) 41 Möjligheter till infl ytande Om avgörandet i ett ärende kan ha en betydande inverkan på andras än parternas livsmiljö, arbete eller övriga förhållanden, skall myndigheten ge dessa personer möjlighet att få uppgifter om utgångspunkterna och målen för behandlingen av ärendet samt att uttala sin åsikt om ärendet. Information om att ärendet är anhängigt och om möjligheten till inflytande skall ges på ett sätt som är lämpligt med hänsyn till ärendets betydelse och omfattning. Information om att ärendet är anhängigt behöver dock inte ges, om det äventyrar syftet med avgörandet, medför annan betydande olägenhet eller är uppenbart onödigt. Den kommunala miljövårdsmyndighetens handbok för förtroendevalda 35