Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage

Transkript

1 uv Mitt, rapport 2009:14 arkeologiska förundersökningar och undersökningar Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage Lämningar från bronsålder och äldre järnålder Södermanland, Helgona socken, Stenbro 1:8, RAÄ 351, RAÄ 352, RAÄ 353 och RAÄ 369 Ann Vinberg med bidrag av Katarina Appelgren och Eva Hjärthner-Holdar

2 uv Mitt, rapport 2009:14 arkeologiska förundersökningar och undersökningar Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage Lämningar från bronsålder och äldre järnålder Södermanland, Helgona socken, Stenbro 1:8, RAÄ 351, RAÄ 352, RAÄ 353 och RAÄ 369 Dnr , och Ann Vinberg med bidrag av Katarina Appelgren och Eva Hjärthner-Holdar

3 Riksantikvarieämbetet Avdelningen för arkeologiska undersökningar UV Mitt Instrumentvägen HÄGERSTEN Tel Fax Riksantikvarieämbetet UV Mitt, rapport 2009:14 ISSN Kart- och ritmaterial Karlis Graufelds Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket, Gävle. Dnr L 1999/3. Fig. 1 och 2 är godkända från sekretessynpunkt för spridning, Lantmäteriverket (dnr /1426). Layout Åsa Östlund Omslagsbild Odlingsytan A6047 i den östra kanten av RAÄ 353, på bilden markerat med streck i marken. På bergklacken t.v. låg stensättningen A13/RAÄ 352, vilken eventuellt också innehöll röjningsstenar. Från ostnordost. Foto: Ulf Strucke (U4853_72). Tryck EO Grafiska, Stockholm 2009

4 Innehåll Inledning 5 Natur- och kulturmiljö 6 Förundersökning, RAÄ Målsättning, metod och genomförande 8 Resultat 8 Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ Målsättning 10 Metod och genomförande 10 Analyser 11 Resultat 17 Gravar 18 Boplatsyta 24 Skärvstenslager 27 Odlingslämningar 28 Norra området 29 Fynd 30 Analyser 31 Diskussion 36 Eldar runt krönet 36 Gravar 36 En boplats med ritualer? 37 Odling 37 Ett större sammanhang 38 Förundersökning av förmodad stensättning, RAÄ Inledning och antikvarisk bakgrund 39 Målsättning 40 Förundersökningsresultat 40 Sammanfattning 41 Referenser 43 Övriga källor 43 Administrativa uppgifter 44 Förundersökning, RAÄ Förundersökning RAÄ 353 och särskild undersökning RAÄ Särskild undersökning, RAÄ 353 och RAÄ Figur- och tabellförteckning 101 Bilagor 45 1a. Anläggningsbeskrivningar, RAÄ och RAÄ b. Anläggningstabell, övriga anläggningar, RAÄ och RAÄ Fyndtabell, RAÄ och RAÄ C-analys, RAÄ och RAÄ Vedartsanalys, RAÄ Makrofossilanalys, RAÄ Osteologisk analys, RAÄ och RAÄ Lipidanalys, RAÄ Schakttabell, RAÄ Anläggningstabell, RAÄ Skålgropsinventeringar, av Sven-Gunnar Broström, BOTARK 99

5 Fig. 1. Platserna för undersökningarna i Påljungshage, RAÄ 351 (i SV) och RAÄ och 369 (i NO), markerade på utsnitt ur Topografiska kartans blad Nyköping 9H SV. Skala 1: Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage

6 Inledning Riksantikvarieämbetet, Avdelningen för arkeologiska undersökningar, UV Mitt, har på uppdrag av Länsstyrelsen i Södermanlands län, utfört arkeologiska undersökningar vid Påljungshage, Stenbro 1:8, Helgona socken, i Nyköpings kommun, Södermanland. Undersökningarna utgjordes av en arkeologisk för un der sökning och särskild undersökning av en del av grav- och boplatskomplexet RAÄ 353, en särskild undersökning av stensättningarna RAÄ 352 och RAÄ 369 samt förundersökning av den förmodade stensättningen RAÄ 351 (fig. 1). Anledningen till undersökningarna var en omfattande exploatering, där Nyköpings kommun bygger en handelsplats i Påljungshage, intill E4:an, cirka 2,5 km nordost om Nyköpings centrum. Det arkeologiska arbetet i området inleddes med en utredning utförd av Södermanlands museum, våren 2007, då ett antal gravar registrerades (se RAÄ/ FMIS). Vid en kompletterande utredning som utfördes av Societas Archaeologica Upsaliensis (SAU) i juli 2007 påträffades stensättningen RAÄ 352 samt indikationer på en boplats, RAÄ 353 (Lindkvist 2007). I samband med en inventering av skålgropsförekomster i september 2007 påträffade Botark ytterligare en stensättning, RAÄ 369, inom exploateringsområdet, strax öster om RAÄ 353. De arkeologiska undersökningarna utfördes av UV Mitt i juli, september och oktober Samtliga undersökningar genomfördes med relativt korta handläggningstider. Rapporten omfattar samtliga undersökningar: förundersökning och särskild undersökning av del av RAÄ 353, särskild undersökning av RAÄ 352 och RAÄ 369 samt förundersökning av RAÄ 351. Som bilaga finns även Botarks rapporter över inventeringarna av skålgropsförekomster (bilaga 10). Inledning 5

7 Natur- och kulturmiljö Undersökningsområdena i Påljungshage låg i utkanten av Nyköpings stad, cirka 3,5 km från dagens kust. RAÄ och RAÄ 369 låg i den norra kanten av ett stort bergsområde, här kallat östra berget i Påljungshage, som i de centrala delarna består av berghällar med nivåer på upp till 50 meter över havet (fig. 2). Ett större bergområde har även funnits i sydväst, nu huvudsakligen borttaget i samband med exploateringen. I den södra kanten av detta, intill motorvägen, låg den förmodade stensättningen RAÄ 351. De stora höjdområdena utgjordes av skogsmark. Norr om RAÄ och RAÄ 369 finns en mindre dalgång, som i väster mynnar ut i en större dalgång, vilken i sin tur når fram till Nyköpingsån cirka 1,5 km sydväst om undersökningsområdena. I historisk tid har höjdområdena huvudsakligen varit utmark tillhörigt Stenbro prästgård och Svansta: gränsen mellan de två byarna/enheterna har gått Undersökningsområde Fornlämning RAÄ 247 RAÄ 61 RAÄ 63 RAÄ 249 RAÄ 59 RAÄ 94 RAÄ 62 RAÄ 58 RAÄ 60 RAÄ 98 RAÄ 353 RAÄ 378 RAÄ 14 RAÄ 354 RAÄ 369 RAÄ 376 RAÄ 374 RAÄ 352 RAÄ 326 RAÄ 357 RAÄ 377 RAÄ 92 RAÄ 373 RAÄ 213 RAÄ 13 RAÄ 348 RAÄ 372 RAÄ 320 RAÄ 375 RAÄ 349 RAÄ 319 RAÄ 371 RAÄ 332 RAÄ 368 RAÄ 350 RAÄ 220 RAÄ 331 RAÄ 351 Fig. 2. Undersökningsområdena RAÄ 351, RAÄ och RAÄ 369 i Påljungshage samt närliggande fornlämningar i Helgona socken, markerade på utdrag ur Ekonomiska kartans blad 9H 3d Nyköping och 9H 3e Sjösa (ed. 1960). Skala 1: Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage

8 över det östra berget/höjdområdet (LM: C29-34:1). En torplämning (Ängstugan, RAÄ 98) ligger cirka 250 meter nordväst om RAÄ I närområdet finns för övrigt spridda fornlämningar, framför allt ensamliggande stensättningar. Dessa ligger bl.a. i utkanten på östra berget samt på dess krön (RAÄ 213, 320, 326, , 350 och RAÄ 357). I samband med en förundersökning, etapp 1, som utförts under 2008 har det visat sig att RAÄ 350 är en gravgrupp, RAÄ 326 och RAÄ 249 utgår och RAÄ 357 är ett röjningsröse (Vinberg 2009). Ytterligare en stensättning kan dölja sig under odlingsröset RAÄ 322, som omges av skålgropar (RAÄ 319, 332 och RAÄ 372). I området söder om RAÄ 353 har ytterligare röjningsrösen och ett par strängar med röjningssten, spridda boplatslämningar m.m. framkommit. Spridda stensättningar samt en hög finns även i norr och nordost (RAÄ och RAÄ 354). Inför undersökningarna var enstaka hällristningar/skålgropslokaler kända området. Dessa ligger sydost om det stora bergområdet (RAÄ 319, 332, ). Vid den skålgropsinventering som Botark utförde i området, påträffades ytterligare sju skålgropsförekomster, bestående av 1 7 skålgropar samt en ränna, på häll eller block (RAÄ , bilaga 10). En av dessa låg inom den nu undersökta delen av RAÄ 353, i den branta norrsluttningen, och ett par skålgropar låg även i skogen strax söder om detta (RAÄ ). De övriga finns intill de tidigare kända skålgroparna i sydost, ner mot Stenbro, samt i dalgången väster om RAÄ 353. På det västra höjdområdet undersökte SAU 2007 ett stort gravfält, RAÄ 220, med dateringar från framför allt förromersk och romersk järnålder. Väster om detta undersöktes också en boplats från tidigneolitikum, RAÄ 331. För övrigt finns större järnåldersgravfält framför allt längre västerut, vid Stenbro (RAÄ 13 och RAÄ 14). RAÄ låg huvudsakligen på ett höjdparti, i den nordvästra utkanten av det östra berget, cirka meter över havet. Höjden begränsas i norr och väster av delvis branta berghällar. I öster och söder sluttar marken mera successivt med en avsats närmast öster om krönet. RAÄ 369 låg på en liten förhöjning cirka 80 meter öster om RAÄ 353, cirka 33 meter över havet. Över höjdpartiet går en kraftledning i öst västlig riktning och större delen av undersökningsområdena låg därför i en kraftledningsgata där vegetationen bestod av gräs, ormbunkar och hallonsnår, vilket gjorde att lokalens mer detaljerade topografi kunde vara svår att urskilja, samt enstaka mindre träd/sly. Söder om kraftledningsgatan och exploateringsområdet fanns planterad granskog av relativt hög ålder. Dalgången norr om höjden och kraftledningsgatan var mycket kraftigt markberedd med djupt nedskurna fåror. Den djupaste delen var fuktig/sank. Den större dalgången i väster har i senare tid varit åkermark och är numera delvis bebyggd. Natur- och kulturmiljö 7

9 Förundersökning, RAÄ 353 Målsättning, metod och genomförande Målsättningen med förundersökningen av RAÄ 353 var: att för de boplatsindikerande lämningarna fastställa lämningarnas totala omfattning och karaktär, och att utröna om ett samband fanns med gravanläggningarna på platsen att fastställa huruvida fler gravanläggningar fanns i anslutning till den nyligen upptäckta att förundersökningen skulle vara av så grundlig karaktär att det inför en eventuell särskild undersökning skulle kunna vara möjligt att göra en inriktning på ett fåtal frågeställningar. Enligt länsstyrelsens önskemål skulle även stensättningen, RAÄ 352, undersökas och dokumenteras inom ramen för förundersökningen. Målsättningen för denna undersökning var: att fastställa gravens konstruktion, ålder och karaktärsdrag samt huruvida fler gravanläggningar fanns i anslutning till den nyligen upptäckta. Vid förundersökningen grävdes sammanlagt 21 sökschakt med en total area av 580 m 2. Schakten förlades på höjden samt runt denna i väster, norr och öster. Schakten grovrensades med fyllhammare och valda delar, där anläggningar eller fynd framkom, finrensades med skärslev. Ett tiotal av anläggningarna undersöktes i syfte att få en uppfattning om fornlämningens karaktär. En kvadratmeterstor ruta undersöktes i ett kulturlager (A744) i syfte att fastställa dess tjocklek och innehåll. Stensättningen torvades av med hjälp av maskin och fyllhammare varefter resten av anläggningen undersöktes kontextuellt med handredskap. Stenpackningen har lodfotograferats och sektion har ritats. Inmätning av anläggningar och schakt m.m. har gjorts med totalstation och undersökningen har för övrigt dokumenterats genom beskrivning av anläggningar och schakt samt digital fotografering. All dokumentation har registrerats i Riksantikvarieämbetet/UV:s fältdokumentationssystem Intrasis och bearbetats i Intrasis Analysis samt i ArcMap. Resultat Förundersökningen visade att boplatslämningar i form av anläggningar, lager och fynd, påträffades huvudsakligen i ett cirka meter stort område på avsatsen och i sluttningen öster om krönet. Den nyupptäckta stensättningen (RAÄ 352) låg i den östra kanten av detta (fig. 3 4). Boplatslämningarna fanns i anslutning till stensättningen (RAÄ 352), men framför allt inom en yta cirka 25 meter väster om denna. Den västra ytan framstod som intensivt använd och bedömdes sannolikt ha varit bebyggd. Ett påfallande stort material av bränd och smält lera och lerklining påträffades där. En större anläggning, som innehöll rikligt med skärvsten, lerklining och smält lera, bedömdes kunna vara en ugnslämning (A685). Verksamheten i anslutning till stensättningen föreföll mer extensiv. Spår av boplats fanns också i söder, in mot skogskanten. Inga anläggningar syntes i schakten här, men däremot framkom bränd lera. Boplatsindikationer fanns även i dalgången i norr, i form av enstaka bitar bränd lera i den kraftigt markberedda ytan. Fynd av bränd lera och keramik fanns bl.a. i ett område cirka 60 meter norr om den centrala boplatsytan i anslutning till låga uppstickande berghällar. I samma område framkom också en skadad härd (A1010). Härden undersöktes inte i förundersökningen, men ett kolprov insamlades. Öster om stensättningen (RAÄ 352), i ett mer låglänt parti, framkom endast ett mindre stolphål. Under torven påträffades däremot ett humöst lager som tolkades som ett äldre ploglager. Eftersom inga åkrar här är kända från det historiska kartmaterialet, skulle lagret kunna vara resten av en fossil åker från förhistorisk tid. Väster om höjden fanns enstaka stolphål, vilka tolkades ha en sentida datering. Det fanns inga ytterligare gravar i direkt anslutning till RAÄ 352. På krönet av höjden framkom däremot stenpackningen till en grav (A10), vilken verkade vara cirka åtta meter i diameter. Inga boplatslämningar kunde konstateras i anslutning till den nyupptäckta graven. Resultaten av undersökningen av stensättningen (RAÄ 352/A13) presenteras i kommande kapitel. 8 Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage

10 RAÄ 353 RAÄ 378 A2000! A1010 S1005 S305 S317 RAÄ 369 Y X Markberett område S879 S1214 S1240 S626 S885 S816 S754 S655! Fornlämningsområde Schakt SU Schakt FU Stensättning Härd Skålgrop i block Keramik Bränd lera Kvarts Brända ben Berg i dagen Körväg Fig. 4. Grav- och boplatsområdet RAÄ , i samband med förundersökningen. Mark - beredd yta i förgrunden och t.h. i bild. Från nordost. Foto: Ann Vinberg (U4853_24). Exploateringsområde S862 RAÄ 352 S780 S1299 S906 S1263 S1339 S765 S1307 S992 S m Y X Fig. 3. Översiktsplan med undersökningsområdena för förundersökning och särskild undersökning vid RAÄ och RAÄ 369 samt anläggningar och lösfynd i det markberedda området i den norra delen av RAÄ 353. Underlagskarta från Nyköpings kommun. Skala 1: Förundersökning, RAÄ 353 9

11 Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ 369 Målsättning Enligt länsstyrelsens begäran var syftet med den särskilda undersökningen att presentera platsens historia genom en reflekterande undersökning och redovisning av iakttagelser gällande gravarna, boplatsen och fynden. Länsstyrelsen utpekade ett antal mål för undersökningen av RAÄ : Graven/gravarna skulle dateras samt att betydelsen av deras karaktärsdrag och förhållandet mellan gravläggningar och boplats skulle belysas, såväl funktionellt som tidsmässigt. Matskorpor på keramiken skulle om möjligt analyseras för att kunna göra vidare tolkningar om platsens bruk och funktion. Undersökningsplatsen skulle sättas in i ett större sammanhang och förhållandet till förmodat samtida lämningar i närområdet, i synnerhet det stora gravfältet RAÄ 220 skulle belysas. Den eventuella fossila åkermarken skulle om möjligt dateras och om den ansågs ha koppling till boplats- och gravområdet skulle den karteras och karaktärsbestämmas. Målsättningen för undersökningen av RAÄ 369 var att: fastställa gravens/gravarnas karaktär och att försöka datera dem. Syftet var att sätta in dem i ett större sammanhang genom att relatera dem till övriga undersökta gravar i området. Syftet var också att relatera dem till boplats- och gravområdet RAÄ 353 intill, för att kunna förstå den forntida miljön runt denna boplats. Målsättningen var således att undersöka de olika komponenternas inbördes kronologiska och funktionella sammanhang, d.v.s. gravarna, de välbevarade boplatslämningarna, de av markberedningen förstörda boplatslämningarna och den eventuella fossila åkern. Frågan var om de utgjorde resterna av en gårdsenhet eller var de resultatet av flera av varandra oberoende verksamheter. Fanns kronologiska, sociala och/eller rituella skillnader mellan de olika gravarna? Har i så fall en sådan skillnad markerats i t.ex. den rumsliga placeringen på boplatsen? Målsättningen var att försöka fastställa den eventuella gårdens karaktär, d.v.s. gårdsstruktur, ekonomi m.m. samt datering. Genom makrofossilanalyser och lipidanalyser skulle platsens näringsekonomi och närmiljö kunna belysas. En viktig målsättning var även att sätta in verksamheterna på platsen i ett vidare socioekonomiskt och geografiskt perspektiv genom jämförelse med andra lämningar i området, de intilliggande fornlämningarna och t.ex. Skavsta. Metod och genomförande Undersökningarna har genomförts med ett kontextuellt dokumentationsförfarande, vilket innebär att man i fält tydligt identifierar olika kontexter och deras inbördes relationer. De har dokumenterats digitalt med totalstationsinmätning. Resultaten har registrerats i fältdokumentationssystemet Intrasis och bearbetats och analyserats i ArcMap. Till dokumentationen hör textbeskrivning av de olika kontexterna/anläggningarna (med enstaka undantag) samt fotografering med digitalkamera. Flertalet anläggningar har även dokumenterats med sektionsritningar för att illustrera deras stratigrafiska uppbyggnad. All dokumentation redovisas i tryckt text men även digitalt. Undersökningen av RAÄ 353 omfattade den norra delen av höjden, med fokus på krönet och den östra sluttningen. Totalt har en knappt m 2 stor ytan maskinavbanats på höjden. I söder anpassades undersökningsområdet till gränsen för den yta som tidigare avverkats och följde därför inte helt exploateringsområdets gräns. I samband med avtorvningen rensades ytorna med fyllhammare och i enstaka fall med skärslev för att upptäcka anläggningar och lager och få en bild av den allmänna fyndspridningen. Området på höjden har efter schaktning och rensning genomsökts med metalldetektor. Dessutom schaktades en cirka 180 m 2 stor yta i det markberedda området, på den flacka ytan strax nedanför norrsluttningen, för att få en uppfattning om det kunde finnas ytterligare anläggningar i detta område, där spridda fynd av bl.a. bränd lera framkom. En extensiv undersökning, med grävmaskin och hacka, gjordes även strax norr om detta, i den 10 Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage

12 norrsluttande delen av området, där flertalet fynd påträffades. Eftersom denna undersökning var mycket extensiv och då inget ytterligare framkom här dessa ytor är inte markerats på planen. Inom den mest intensivt använda ytan, på avsatsen i östsluttningen, den centrala delen av boplatsytan, har kulturlagren finrenats, d.v.s. ytskiktet, cirka 0,02 meter tjockt, har grävts med skärslev. Detta gäller en cirka 290 m 2 stor yta. Samtliga ytor med kulturlager, d.v.s. krönet och större delen av östsluttningen, har avbanats en andra gång för att söka ytterligare anläggningar. Boplatsanläggningar, d.v.s. härdar, stolphål m.m. har undersökts till hälften; cirka 15 anläggningar, framför allt härdar, av totalt drygt 100 har inte undersökts på grund av tidsbrist. I fyra av kulturlagren har en kvadratmeterstor ruta grävts för att få en bättre uppfattning om lagrets innehåll och tjocklek. Inom den markberedda ytan i norr gjordes en inventering och ytinsamling av fynd (se fig. 3). Syftet var att kunna jämföra denna yta med lämningarna på höjden. Skärvstenslagren har rensats i samband med schaktningen. Resten av lagren har tagits bort med fyllhammare och maskin. I skärvstenslagret A50 har en kvadratmeterstor ruta grävts. Lagrets uppbyggnad har för övrigt dokumenterats i en lång sektion utmed undersökningsområdets södra gräns. Odlingslämningarna har undersökts genom schaktning och grovrensning, kartering av strukturer samt dokumentation av en längre sektion. Gravarna har avtorvats med maskin och fyllhammare. Resten av anläggningen har sedan undersökts kontextuellt med handredskap (skärslev och gotlandshacka/bethacka). Stenpackningarna har lodfotograferats och sektioner har ritats. Den enda tydliga gravgömma som påträffades (A7157) togs huvudsakligen in som preparat och har genomsökts i samband med flottering för makrofossil. Vid dokumentationen har även alla stenar och block större än 0,2 meter mätts in inom i stort sett hela undersökningsområdet, undantaget var den väst ra sluttningen och de block som täckte skärvstenslagret A6392, nordost om krönet. Analyser En osteologisk analys har gjorts på samtliga ben som påträffats vid undersökningen (bilaga 6). Analysen har utförts av Agneta Olsson, UV Mitt. En närmare studie har gjorts på den största fyndgruppen, bränd och smält lera/lerklining. Studien har omfattat ett urval av materialet för att utreda om det har något samband med en eventuell ugn på platsen (A685) och verksamheter i anslutning till en sådan. Studien har gjorts av Eva Hjärthner-Holdar, UV GAL (se nedan). På ett urval av keramikskärvor, från olika kontexter, har en lipidanalys gjorts. Syftet har varit att se om det finns skillnader i användandet av keramiken i olika delar av fornlämningsområdet, d.v.s. i första hand om boplatsen skiljer sig från gravarna. Innehållet kan spegla näringsfång/mathållning, men variationer gällande t.ex. vegetabiliskt och animaliskt innehåll kan även användas i en diskussion kring rituella funktioner inom det undersökta området (jfr Isaksson 2000). Analysen har gjorts av Christina Schierman, Auxilia, Stockholms universitet (bilaga 7). Träkol insamlades från olika kontexter med syfte att få ett urval att kunna 14 C-datera. Ett antal av dessa samt brända ben och förkolnade sädeskorn har sedan 14 C-analyserats vid Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet (bilaga 3 4). Träkolsmaterialet har vedartsanalyserats för att få en uppfattning om Fig. 5. Grav- och boplatsområdet RAÄ Gravar på krönet t.h., vid ledningsstolpen, och på bergklack t.v. (RAÄ 352) i bild, boplatsyta emellan samt odlingsytor längst t.v. Från norr. Foto: Ulf Strucke (U4853_22). Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

13 Markberett område Exploateringsområde A6392! A8231 A685 A13 A8262 Y Grav Härd Skålgrop Stolphål Grop Sotlager Mörkfärgning Skärvstenslager Röjningsröse Kulturlager Lager Odlingsyta Sten Berg i dagen Åkerterrass Schakt SU Schakt FU 0 10 m X ! X Y Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage A12 A11 A10 A2466 A50 Fig. 6. Schaktplan RAÄ Skala 1:400.

14 Y X A5512 A5498 A5526 A6392 A5536 A7109 A5458 Grav Härd Grop Sotlager Mörkfärgning Skärvstenslager Kulturlager Lager Sten Berg i dagen Grävenhet Schakt A12 A11 A7241 A7257 A6185 A744 A7129 A10 A7210 A4959 A7167 A6668 A5559 A4988 A2466 A50 A4934 A m Y X Fig. 7. Anläggningsplan, RAÄ 353, västra delen. Skala 1:200. Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

15 A6047 A13/ RAÄ 352 A6072 A7091 A6061 A685 A7109 A6009 A5012 A5272 A5498 A5034 A6512 A6504 A5078 A5064 A4649 A6203 A1200 A4015 A5117 A5104 A5050 A6081 A2834 A6957 A4155 A2676 A4015 A2689 A5512 A5702 A5753 A4079 A6929 A2707 A5127 A5571 A4091 A4027 A5294 A2719 A4051 X A4099 A834 A231 A A6127 A5367 A239 A5411 A5526 A1065 A Y A X A m Grav Härd Stolphål Grop Sotlager Mörkfärgning Skärvstenslager Röjningsröse Kulturlager Odlingsyta Sten Berg i dagen Åkerterrass Stubbe Rotvälta Schakt Fig. 8a. Anläggningsplan, RAÄ 353, centrala delen. Skala 1:200. A5932 Y Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage A5458 A6185 A5536 A5167 A7141 A744 A6527 A6520 A5184 A5204 A7241 A5235 A7257 A5222 A7045 A10 A7210 A7065 A6668 A7167 A5559

16 X Y A6336 A6300 A6327 A1173 A6314 A685 A1078 A1182 A703 A6364 A1122 A5979 A713 A1160 A6344 A1134 A6354 A5932 A1095 A6009 Härd Skärvstenslager Stolphål Grop Sotlager Mörkfärgning Kulturlager Sten Berg i dagen Lager Rotvälta Schakt A1065 A6384 A6455 A6462 A6445 A6470 A6512 A6392 A6478 A744 A6486 A5702 A7141 A5167 A5078 A5104 A6527 A6520 A6504 A5064 A5050 A5184 A5753 A5034 Y X A m A5012 A2676 A4051 A4027 A5235 A5272 A4099 A5222 Fig. 8B. Anläggningsplan, RAÄ 353, utsnitt för centrala, norra delen. Skala 1:100. Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

17 A6047 Y X A6146 A6177 A6037 A6127 A4649 A5386 A6158 A6203 A834 A13/ RAÄ 352 A150 A8210 A1200 A5367 A8219 A A231 A239 A5411 A5332 A5702 A5117 A7091 A6081 A5104 A4015 A4079 A6957 A4155 A6061 A A6072 A A A A5753 A2676 A4099 A4027 A4051 A2834 A2689 A2707 A5571 A5294 A6929 A2719 A5127 A4091 Fig. 9. Anläggningsplan, RAÄ 353, östra delen, och RAÄ 352 (A13). Skala 1: Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage A Grav Härd Odlingslager Odlingsyta Röjningsröse Stolphål Grop 0 Lager 5 m Mörkfärgning Kulturlager Sten Berg i dagen Åkerterrass Stubbe Rotvälta Schakt Y X

18 materialets egenålder. Vedartsanalysen har utförts av Ulf Strucke, UV Mitt. Jordprover insamlades för makrofossilanalys med syfte att kunna bedöma funktionen på olika kontexter, men också för att få en uppfattning om platsens ekologiska närmiljö och ekonomi. Den arkeobotaniska analysen har gjorts av Håkan Ranheden, UV Mitt (bilaga 5). Resultat Fornlämningsområdet RAÄ visade sig vara ett komplext område med gravar, skärvstenslager, boplatslämningar och odlingslämningar. Fornlämningsområdet omfattade i stort sett hela den norra halvan av höjden, d.v.s. den del som berördes av exploateringen (fig. 5 6). Fornlämningsområdet fortsätter dock söderut och kan mycket väl omfatta hela höjden. De enda delar av höjden som inte hade lämningar var de branta sluttningarna i norr och väster, vilka till stora delar bestod av klippor. I den branta norrsluttningen fanns dock ett cirka 1,5 meter stort block med en skålgrop (RAÄ 378). Lämningarna hade en ganska tydlig rumslig struktur med tre stensättningar på krönet och med skärvstenslager närmast runt krönet i nordost och väster, i det senare fallet närmast i form av ett komplex av skärvstensvallar (fig. 7). Lämningar av boplatskaraktär, d.v.s. härdar, stolphål, gropar och kulturlager, fanns över i stort sett hela undersökningsområdet, men framför allt i den flacka östsluttningen (fig. 8A, 8B). Tolkningen av dessa lämningar är dock inte entydig. Inga tydliga hus har kunnat identifieras och det är tveksamt om lämningarna kan tolkas vara en gård. Det finns däremot indikationer på att en del av verksamheten här har ett rituellt ursprung knutna till bl.a. gravarna. Ytterligare en stensättning fanns i den nedre kanten av denna yta (A13/RAÄ 352) och runt denna, längst ner, fanns fossila odlingslämningar (fig. 9). Det är möjligt att en av odlingsytorna sträcker sig ända bort till den ensamliggande stensättningen A2786/ RAÄ 369, cirka 80 meter öster om A13/RAÄ 352. I den markberedda ytan norr om höjden fanns ytterligare boplatsindikationer med spridda fynd och att par härdar (se fig. 3). Ytan var mycket skadad men fyndet av ett fragment människoben tyder på att här kan ha funnits en grav. Denna yta har medräknats i fornlämningsområdet till RAÄ 353 och ska förmodligen betraktas som ett utkantsområde till den verksamhet som funnits på höjden. Den undersökta delen av RAÄ 353 var således cirka meter stor ( m 2 ), där största delen dock var mycket extensivt använd. Den centrala delen var knappt m 2, belägen på höjden. Enstaka stolphål/störhål och gropar, som fanns i förundersökningsschakt både öster och väster om höjden, har tolkats vara sentida och/ eller höra ihop med odlingen i området (schakt 317 i öster och S892 och S906 i väster). Sammanlagt framkom fem stensättningar (inklusive A13/RAÄ 352 och A2786/RAÄ 369), 32 härdar, 32 stolphål och störhål, 25 gropar, fem sotlager/ kolfläckar, fem mörkfärgningar (ej undersökta), 13 kulturlager eller kulturlagerfläckar, tre skärvstenslager, en sten- och blockrad, tre odlingsytor med odlingslager och åkerterrasser samt fyra röjningsrösen (ej räknat de kontexter som bedömts höra till gravarna) (bilaga 1). Dateringarna visar att det västra skärvstenslagret tillhör sen bronsålder tidig förromersk järnålder. Boplatsytan är eventuellt delvis samtida med detta. Ytan har använts under sen bronsålder och förromersk järnålder. En av kröngravarna, A11/A7157, och den ensamliggande graven i öster, A2786/RAÄ 369, har daterats till förromersk järnålder. Även härden i det norra området tillhör samma period. Stensättningen i den nedre delen av sluttningen, A13/RAÄ 352, har Fig. 10. Krönet av RAÄ 353 med stensättningarna A10 och A11. Från nordost. Foto: Ann Vinberg (U4853_85). Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

19 daterats till romersk järnålder. Odlingen, med tillhörande eventuella hägnader (stolphål), kan delvis härröra från historisk tid. Resultatet överensstämde i stort med förundersökningens indikationer med undantag för att boplatsytan var något större och mer komplex samt att skärvstenslagren runt krönet tillkom. Topografin på höjden präglades av de berghällar som i branta sluttningar avgränsade höjden åt norr och väster. Geologin utgjordes för övrigt av morän som var sandig och grusig på krönet och närmst nedanför för att övergå till mer siltig morän längre ner, delvis täckt av ett tunt skikt av sandig silt. Längst ner i öster var marken mest finkornig, närmast lerig. Störningar i form av rotvältor fanns framför allt i östsluttningen. Dessutom fanns spår efter sentida verksamhet, bl.a. ett stolphål mitt i stensättningen A10, vilket troligen hör ihop med en äldre kraftledning. Även på den lilla förhöjning i öster, där A2786/ RAÄ 369 låg, fanns berg i dagen och marken utgjordes där för övrigt av morän. Gravar Sammanlagt fem stensättningar har undersökts, inräknat A2786/RAÄ 369. Tre av dessa låg på krönet (A10 A12, fig , 31), en i den nedre delen av fornlämningsytan (A13/RAÄ 352) och en var den ensamliggande stensättningen A2786/RAÄ 369, cirka 80 meter öster om detta. En av gravarna på krönet (A11/A7157) och A2786/RAÄ 369 har 14 C-daterats till förromersk järnålder, medan A13/RAÄ 352 har daterats till romersk järnålder. Även de övriga bör av karaktären att döma vara från äldre järnålder. Samtliga stensättningar var övertorvade med enstaka stenar synliga i ytan och tre hade en tunn jordmantel (A10, A13 och A2786). Alla hade stenpackningar som var en treskiktade. Fyra av stensättningarna innehöll brända ben: A10, A11, A13 och A2786. I A10, A11 och A2786 fanns enstaka vuxna individer. A13 innehöll endast oidentifierade ben. Endast A12 innehöll inga ben alls. Två av stensättningarna på krönet, A10 och A11, låg på den lilla platå som fanns strax söder om den högsta punkten på krönet. A10, som var den största och tydligaste anläggningen, var oval/rundat rektangulär och cirka 7,2 4 meter stor och 0,4 meter hög. Under stenpackningen fanns begränsade mörkfärgade och sotiga lager. Enstaka brända ben (oidentifierade) fanns såväl i fyllningen, även utanför stenpackningen, som i ett av lagren i botten. Det enda identifierade benet var ett ben från människa, som låg strax utanför stenpackningen i nordväst. Under och strax utanför stenpackningen i den södra kanten på Fig. 11. Stensättningarna A10, A11 och A12 (bortifrån räknat), RAÄ 353. Från nordnordväst. Foto: Ulf Strucke (U4853_83). 18 Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage

20 X Y A12 A11 A10 Y X m Fig. 12. Lodfoto över stensättningarna A10, A11 och A12, RAÄ 353. Skala 1:100. Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

21 A7119 A7120 X Y A12 A6778 A2623 A11 A6678 A7129 A6538 A5962 AA7257 A4818 A7241 A7157 A6631 A10 A6642 A7167 A2570 A7210 A6270 A6249 A6281 A6397 A6668 A5559 A2466 Y X Fig. 13. Detaljplan över stensättningarna A10, A11 och A12, RAÄ 353. Skala 1: Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage 0 2 m Grav Stolphål Bengömma Grop Fyllning i grav Sotlager Lager i grav Mörkfärgning Sotlager i grav Sten Härd Berg i dagen Skärvstenslager Störning Stenpackning Profil Schakt

22 Fig. 14. Stensättningen A13, RAÄ 352. Från söder. Foto: Ann Vinberg (U4853_120). stenpackningen fanns en härd som låg direkt på berghällen under. Eftersom den låg direkt under packningen har den tolkats höra ihop med graven. Det mest anmärkningsvärda var dock den stora mängd bränd och smält lera som fanns i A10. Leran låg framför allt i fyllningen och var på några ställen mycket tätt packad mellan stenarna. Den var helt klart medvetet lagd på och mellan stenarna i stenpackningen och var inte bara ett innehåll i den jord man använt som fyllning i uppbyggnaden av graven. Delvis under och på södra sidan av A10 låg ett diffust kulturlager, som innehöll enstaka fynd av keramik, lerklining och bränd lera (A6536). En del av en lie (F86) påträffades cirka 1,5 meter sydost om A10 och cirka 0,5 meter sydväst om anläggningen fanns en hästskosöm (F85). Strax söder om graven fanns även ett par anläggningar: en grop och en liten sotfläck (A5559 och A6668). Förutom ett par mörkfärgningar norr om A10 fanns inga ytterligare anläggningar på krönet. Det fanns alltså inga stolphål efter någon konstruktion, men inte heller några stora fyndmängder utanför anläggningen. Det är därför osäkert om det funnits någon lerklinad konstruktion på platsen. Det fanns däremot spridda fynd på den norra sidan av A10, upp mot A11. A11 var en mer otydlig och svårtolkad anläggning. Den utgjordes av en oregelbunden, rundat rektangulär stenpackning, cirka 5,2 3,0 meter stor och 0,3 meter hög. Eftersom packningen var så pass oregelbunden är det mycket möjligt att den har skadats och delvis flyttats, kanske i samband med konstruktionen av A10 eller i samband med byggandet av kraftledningen. En annan möjlig tolkning är att packningen ursprungligen, åtminstone delvis, har hört ihop med A10, även om denna anläggning verkar vara intakt. Mellan och delvis under stenarna i packningen till A11 fanns ett siltlager som täckte hela ytan norr om A10 fram till berget (A2623). I detta lager, mellan A10 och A11, särskilt intill A10, fanns spridda fynd av brända ben, bränd lera och organiskt material. Fynden kan eventuellt indikera att packningen störts i denna del och att fynden egentligen härrör från A10. I den södra kanten av stenpackningen till A11, delvis utanför, fanns ett sotlager med brända ben (A7157). Lagret var cirka 0,45 meter i diameter och cirka 0,1 meter tjockt, bestod av mycket sotig silt och innehöll rikliga mängder brända ben från människa. Ett av de brända benen 14 C-daterats till förromersk järnålder ( BC, 2 s, fig. 29). Lite människoben fanns även i fyllningen till A11. Både A10 och A11 hade kontakt med berget men låg huvudsakligen på morän. A12 var en stensättning som låg strax nordväst om krönets högsta punkt. Den var annorlunda eftersom stenpackningen låg i och var anpassad till en svacka, med flack botten, i berget. Den var cirka 3,8 3,5 meter stor, oregelbundet fyrkantig med utdragna stråk av framför allt mindre stenar i sydost och sydväst, och upp till 0,4 meter hög. Anläggningen innehöll inga ben. Däremot fanns ytligt i den västra kanten av stenpackningen, upp mot berget, en knacksten/löpare (F537). I fyllningen samt under anläggningen fanns spridda fragment av lerklining och bränd lera, några smälta. I den södra utkanten av anläggningen, delvis under stenpackningen fanns en koncentration av lerklining och bränd lera, de flesta bitarna smälta. Under anläggningen, på den flacka botten av svackan, fanns ett tunt lager av naturligt avsatt silt, som dock var tydligt kulturpåverkat och innehöll spridda fynd av bränd lera. Även A13, som låg i boplatsytans östra kant, var en oval, något oregelbunden stensättning, 7 5,3 meter stor och 0,3 meter hög (fig , 31). Stenpackningen var oregelbunden, delvis gles, och bestod av ett heterogent stenmaterial, flera av de mindre stenarna var skärviga. Fyllningen var uppblandad med kulturlager. I den sydvästra delen fanns ett lager av något sotig silt, som bör ha tillkommit i samband med den övriga fyllningen och stenpackningen. Ytterligare mörkfärgade partier, med sot- och kol, låg Fig. 17. Stensättningen A2687, RAÄ 369. Från västnordväst. Foto: Henrik Runeson (U4853_242). Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

23 A6047 X Y A5386 A834 X Y m A231 A239 A Fig. 15. Lodfoto över stensättningen A13, RAÄ 352. Skala 1:100. A6047 X Y A5386 A A247 A13 A264 A1345 A1360 A1111 X Y A239 A m A6061 Fig. 16. Detaljplan över stensättningen A13, RAÄ 352. Skala 1: Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage 5367 Grav Fyllning i grav Lager i grav Sotlager i grav Stenpackning Härd Odlingsyta Grop Sten Profil

24 X Y Y X Fig. 18. Lodfoto över stensättningen A2687, RAÄ 369. Skala 1: m X Y A8373 A7297 A7297 A8357 A2786 Grav Sotlager i grav Härd Stenpackning Berg i dagen Profil Schakt Y X Fig. 19. Detaljplan över stensättningen A2687, RAÄ 369. Skala 1: m Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

25 direkt under stenpackningen. En av dessa var eventuellt en härdrest. En bit träkol från ett av dessa sotlager har 14 C-daterats till romersk järnålder ( AD, 2 s). I och intill dessa fanns enstaka fynd av keramik och brända ben (oidentifierade). Anläggningens södra och centrala del låg på en bergklack. Fynden av skärvsten och fyllningens kulturlagerinnehåll visar den troligen var uppbyggd av det kulturlager som fanns på platsen (A4015). Fynden och sotlagren i botten härrör troligen från gravritualen, medan fynden i fyllningen kan vara från kulturlagret. En del av de stenar som fanns i anläggningens ytterkanter i söder, öster och nordost skulle kunna vara röjningsstenar uppkastade från de intilliggande odlingsytorna (A6047 och A6072). A2786/RAÄ 369 var en ensamliggande stensättning som låg cirka 80 meter öster om A13 (fig , 32). Även denna grav låg på en förhöjning i direkt anslutning till en bergklack. Den var oval cirka 6,1 4,9 meter stor och 0,5 meter hög. I botten av anläggningen, nära centrum, fanns ett litet sotlager, som innehöll lite brända människoben. För övrigt framkom de brända benen spritt och i mindre koncentrationer under stenpackningen, framför allt nära centrum av anläggningen och nära sotfläcken. I likhet med A10 fanns en härd under och strax utanför stenpackningen, här i den nordvästra delen. Även denna härd låg direkt på berget. Ett av de brända benen 14 C-daterats till förromersk järnålder ( BC, 2 s). Fig. 20. Vy mot boplatsytan i sluttningen öster om krönet, RAÄ 353. Stensättningen A10 t.v. i bild. Från sydväst. Foto: Ann Vinberg (U4853_90). Boplatsyta Fig. 21. Den centrala delen av boplatsytan begränsad av ett stråk av block i östra kanten, RAÄ 353. Från sydost. Foto: Henrik Runeson (U4853_62). Boplatsanläggningarna var framför allt koncentrerade till sluttningen öster om krönet. Detta område har därför benämnts boplatsyta (fig. 8a b, 20). Den mellersta delen av sluttningen var flack, närmast som en avsats. Ytan begränsades i öster av en cirka 22 meter lång sten- och blockrad (A ). Raden var oregelbunden och delvis gles bestod troligen både av markfasta block och av stenar som röjts bort från den flacka ytan. Den stenröjda ytan sträckte sig från berghällen i norr och ner till undersökningsområdets gräns i söder och har benämnts den centrala boplatsytan (fig. 21). Ytan gränsade i öster (i den södra delen) direkt till en av de fossila odlingsytorna. I nordost sträckte sig en mycket vag höjdrygg ner till stensättningen A13 och de nedre odlingsytorna längst i öster. Flera kulturlager fanns inom och täckte större delen av boplatsytan. Med undantag för kulturlagret A744, som låg på skärvstenslagret A6392, fanns ingen stratigrafi mellan lagren. De verkade ligga sida vid sida och har därför tolkats visa på olika aktiviteter, inte olika tidsskeden. Lagren var relativt tunna, 0,01 0,05 meter tjocka, i något fall upp till 0,2 meter. De bestod huvudsakligen av silt med varierande grad av grus och sten och färgen varierade mellan ljusbrun och gråbrun. Alla lager hade en flammig och otydlig övergång till den underliggande moränen och verkar ha lakat ut nedåt. Samtliga kulturlager innehöll fynd. Även om det inte fanns någon tydlig stratigrafi mellan lagren fanns det på några ställen stratigrafi mellan lagren och en del anläggningar. Det var framför allt A4015, vid härdarna i norr, och A744, i nordost, som delvis täckte en del anläggningar. Dessutom var det tydligt att kulturlager använts som fyllning i stensättningen A13 i öster (A4015). Även A5702 centralt inom ytan verkade täcka flera stolphål. Södra delen Den södra delen av den centrala boplatsytan hade en ganska tydlig struktur. Här fanns tydliga och väl avgränsade kulturlager med olika karaktär, som åter- 24 Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage

26 Y X A685 Y A1065 A5932 A6009 A6392 A744 A5702 A7091 A5167 A7141 A5184 A6527 A6520 A5078 A4079 A6061 A5753 A2834 A2689 A5571 A4091 A4051A4027 A m X Fig. 22. Spridning av fynd (fyndkategorier) på den centrala boplatsytan. Skala 1:200. Flinta Järn Keramik Bränd lera Kvarts Ben Härd Stolphål Grop Sotlager Mörkfärgning Skärvstenslager Kulturlager Odlingsyta Grävenhet Sten Berg i dagen Schakt Stubbe Rotvälta speglar att de är rester av olika aktiviteter. Smala, avlånga lager avgränsade ytan i öster och väster och innanför detta fanns kulturlagren A4015, A4051, A4027 och A5571. I nordost bildade fem block i vinkel närmast ett hörn som avgränsade ytan. Centralt inom ytan fanns två härdar (A2689 och A2834). Inom ytan fanns även fyra gropar och ett tiotal stolphål. Fyra av stolphålen låg på rad i den nordvästra delen av ytan. En av groparna låg innanför blocken i nordost (A7091). Strax norr om härden A2834 fanns ett flackt block, en av de få stenarna inom ytan, cirka 1,5 meter stort och mellan härden och blocket fanns en tydlig koncentration av fynd, vilka närmast låg som i en krets runt härden (fig. 22). Fynden bestod av keramik, brända ben, bränd lera samt en bit bränd flinta. Fynd fanns även ner mot härden A2689 och runt gropen A7091 i norr. Strax sydväst om gropen påträffades ett bränt ben från människa (F322). Lagren i ytans östra kant låg utmed och huvudsakligen innanför stenraden (A4079 och A4091). Det södra lagret (A4091) verkade sträcka sig lite längre österut, in i odlingsytan A6061. Dessa två lager var mer kompakta än de övriga. De innehöll lite lerklining och bränd lera, som låg i ett stråk utmed och delvis och innanför stenraden, men inga andra typer av Fig. 23. Härden A685, som innehöll rikligt med lerklining. Sektion, från nordost. Foto: Henrik Runeson (U4853_149). Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

27 fynd. Dessa lager visar att det har funnits en gräns här, möjligen en konstruktion utmed denna linje. Ett par stolphål inom A4091 kan möjligen knytas till denna. Lagret i ytans västra kant hade en helt annan karaktär (A5753). Detta lager var relativt ljust och hade en diffus gräns åt väster. Det innehöll dessutom endast lite keramik och brända ben, men ingen bränd lera, till skillnad från de övriga lagren. Stolpraden i nordväst låg i kanten på detta lager, eventuellt ytterligare en konstruktion. Utmed och innanför/öster om, denna fanns lerklining och bränd lera (i lagren A4015 och A5702). Lagret A5702, som nästan avgränsade den södra delen av den centrala boplatsytan, i norr, hade en delvis annan karaktär än de övriga. Det var mer humöst och innehöll en hästsko av järn, d.v.s. ett fynd som bör vara från historisk tid. Lagret verkade dessutom täcka flera av stolphålen här. Det är alltså möjligt att detta lager är av ett senare datum än de övriga, dock med ett fyndinnehåll som delvis troligen är äldre (bränd lera och brända ben). Härden A2834 har daterats till sen bronsålder förromersk järnålder ( BC, 2 s). Norra, östra och västra delen I boplatsytans norra/nordöstra del av fanns ett härdområde med nio härdar. Fyra av dessa låg inom inom/ under kulturlagret A744, i nordväst, och en strax sydost om detta. A744 låg intill berget upp mot krönet och täckte delvis skärvstenslagret A6392. Det var områdets tjockaste lager, upp till 0,2 meter tjockt, men innehöll relativt lite fynd. Fynden låg i den nordöstra delen: keramik, bränd lera och ett par brända ben. Lagret tunnade ut i kanterna, men hade något oklara gränser åt norr och söder. Fyra härdar låg öster om A744, inom kulturlagret A4015, omgivna av ett tiotal stolphål samt rikligt med fynd, framför allt bränd och smält lera och lerklining. Här fanns även två sotlinser, ett sotlager/ härd(?), en mörkfärgning och fyra gropar, eventuellt stolphålsbottnar. Flera stolphål hade stenskoning, i likhet med andra stolphål på den centrala delen av boplatsytan. Det har inte gått att med säkerhet identifiera någon konstruktion i denna del av området, men vissa stolphål var parvis lika varandra, t.ex. A1078 A1122, A6455 A6470 (och eventuellt A1134) samt A5979 A6462. Mängden stolphål och det faktum att ett par av dem låg nedgrävda i härdar visar på flera konstruktionsfaser här. Fynden bestod av rikliga mängder lerklining och bränd lera, till stora delar smält eller delvis smält, enstaka keramikskärvor och enstaka brända ben. Huvuddelen av fynden fanns i härden A685. Denna var en härdgrop i likhet med övriga härdar på platsen, cirka 1,65 meter i diameter, 0,36 meter djup och X ,94 Y ,05 +34, A685 fr. NO Träkol X ,74 Y , Bränd 0 4 lera 1 2,1 m Lagerbeskrivning A Mörkbrun, något sotig, siltig sand, rikligt med skärvsten och bränd lera, måttligt med kol. 2. Ljust rödbrun siltig sand, eventuellt smulig bränd lera. 3. Svart, sotig, siltig sand, rikligt med kol och skärvsten, måttligt med bränd lera. 4. Mörkgrå, något sotig, siltig sand, eventuellt infiltration. 5. Ljusgul siltig sand. 6. Brun grusig silt, kulturlager (A4015). X ,74 Y ,55 +34,60 A6009 fr. Ö skålformad i genomskärning (fig ). I botten fanns ett tjockt lager av svart, sotig, siltig sand, upp till cirka 0,15 meter tjockt, som innehöll rikligt med kol och skärvsten. Här fanns måttligt med bränd lera. De flesta fynden fanns annars i fyllningen ovanför, men stora bitar lerklining framkom även mot berghällen i botten. Nästan inga fynd fanns i de övriga härdarna. Härden har daterats till förromersk järnålder ( och BC, 2 s). Den stora mängden lerklining tyder på att en eller flera flätverkskonstruktioner har brunnit på platsen och det är troligt att stolphålen har ingått i detta. Däre mot fanns inga spår efter pinnar/vidjor i marken, förmodligen för att pinnhålen inte har varit särskilt djupa, om de ens varit nedsatta i marken, eller för att de har stått i kulturlagret och därmed inte har gått att urskilja i detta. 2 6 X ,41 Y , ,8 m Lagerbeskrivning A Mörkgrå, lätt sotig, silt, med skärvsten och enstaka bitar bränd lera. 2. Svart sotigt lager med kol 3. Ljusgul siltig sand med grus och småsten. Fig. 24. Härdarna A685 och A6009, sektioner. Skala 1: Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage

28 Ett stråk av lerklining/bränd lera låg öster om härdarna i ett stråk, ner mot stenraden i sydost. Fynden utanför anläggningarna låg i kulturlagret A4015, som var det mest yttäckande lagret inom boplatsytan. Detta lager fanns runt härdarna i norr och, som ovan nämnts, inom den centrala, södra delen av ytan. Lagret sträckte sig ner till graven A13 och de nedre odlingsytorna i öster. Öster om stenraden, fanns endast enstaka anläggningar, en härd och fyra gropar, och spridda fynd: keramik, bränd lera och brända ben. Lagrets gräns mot nordost och mot kulturlagret A5753, i sydväst, har inte kunnat fastställas. Den sydvästra delen av boplatsytan, söder om A744, var extensivt använd. Här var marken stenig, d.v.s. inte röjd, och här fanns endast fläckar av kulturlager, eventuellt utkanten av A744 i norr eller A5753 i öster. I denna del fanns endast enstaka fynd, keramik och bränd lera, och ett fåtal anläggningar: tre gropar samt två härdar och en mörkfärgning, vilka inte undersöktes. Skärvstenslager Skärvstenslagren fanns på ömse sidor om krönet i sydväst och nordost (A50, A2466 och A6392, fig. 7, 8a). På avsatser nedanför de berghällar som begränsade krönet fanns stråk av stenar och block och under dessa framkom skärvstenslagren A2466 och A6392. Dessa lager var flacka, cirka 0,1 0,2 meter tjocka, och bestod av sotig, ibland humös, morän med relativt stora mängder skärvig och skörbränd sten. I och under lagren fanns härdar, en under A2466 i väster, och två, eventuellt fem, härdar samt en grop i och under A6392 i nordost. Endast enstaka fynd påträffades: bränd lera och brända ben i A6392 (och i gropen A6185) och en knacksten (F536) i A2466. Fig. 25. Skärvstenslagret A50, sektion utmed undersök ningsområdets södra gräns. Lagret har fyllt ut och täckt en skreva i berget. Från nordost. Foto: Ulf Strucke (U4853_134). Fig. 26. Skärvstenslagret A50, sektion. Från nordnordväst. Foto: Ulf Strucke (U4853_135). Särskild undersökning, RAÄ och RAÄ

29 Där sluttningen blev brantare i sydväst övergick A2466 i ett tjockare och mer komplext skärvstenslager, A50. Detta lager bestod av flera skikt och har byggts upp successivt (fig , fig. 32). Det var endast lagrets nordligaste del (ca 3,5 meter) som undersöktes och större delen ligger kvar utanför exploateringsområdet i söder. Lagret har bedömts vara cirka 12 meter i diameter och upp till cirka 1 meter tjockt. I den norra delen låg lagret i, och fyllde ut, en djup skreva i berget. Lagret hade en central del, en skärvstensvall, som begränsades av större obrända stenar och block (A ). Denna hade byggts på med flera lager/vallar nerför sluttningen, men även ovanför. A50 bestod av minst fem större lager/vallar (A A ). Även inom dessa lager fanns olika skikt, som visade att de byggt på successivt. Mitt i A fanns en sotgrop/härd (A4934) och i botten på A framkom en härd (A7054). En knacksten påträffades i botten på A (F535). Tre förkolnade sädeskorn har 14 C-daterats från den centrala delen (A ). Kornet i botten gav den äldsta dateringen: sen bronsålder ( BC, 2 s) och de två övriga var något yngre: respektive BC (2 s). Härden som låg i botten strax utanför den centrala delen, A7054, hade en datering som snarast överensstämde med de övre skikten, BC, (2 s, vetekorn). Såväl stratigrafin som 14 C-dateringarna illustrerar den successiva uppbyggnaden av A50. Härdarna och mängden sot i lagren tyder på att skärvstenslagren huvudsakligen har tillkommit genom att man eldat på platsen för lagren. Odlingslämningar Odlingslämningarna låg i undersökningsområdets östra del. De utgjordes av odlingsytor med åkerterrasser och odlingslager samt röjningsrösen/röjningssten. Det är östsluttningens mellersta och nedre del som odlats, troligen i flera faser (fig. 9). Längst upp i sluttningen, strax öster om stenraden A , som begränsade den centrala delen av boplatsytan och söder om graven A13, fanns den övre och den mellersta odlingsytan (A6061 och A6072). Dessa två ytor innehöll lite olika jordarter och delades av en åkerterrass, vilken successivt byggts upp av material från den övre ytan. Eventuellt ska de ses som en och samma odlingsyta. Den övre ytan var minst 13 9,3 11 meter stor och den mellersta minst ,4 meter stor; båda fortsatte utanför undersökningsområdet i söder. Odlingslagren bestod av brunröd, något grusig, siltig morän, som var något grövre inom den övre odlingsytan och något finkornigare inom den mellersta odlingsytan, cirka 0,1 meter tjocka (A respektive A ). Inom Fig. 27. Odlingsytan A6047 i den östra kanten av RAÄ 353, på bilden markerat med streck i marken. På bergklacken t.v. låg stensättningen A13/RAÄ 352, vilken eventuellt också innehöll röjningsstenar. Vy upp mot bo platsytan och bortanför denna: gravarna A10 A12, som låg vid kraftledningsstolpen på krönet. Från ostnordost. Foto: Ulf Strucke (U4853_72). 28 Gravar, ritualer och boplatslämningar i Påljungshage