SKATTEHEMMAN, HERNBERGS. H,n Da AND JACOB FR. SERENIUS, L^"; \ Juridifka Facultetens Samtycke. Infeende*

Transkript

1 3 S- Academifk Afhåndling OM SKATTEHEMMAN, Med L^"; \ Juridifka Facultetens Samtycke Och Under Juris Profesforen9 H,n Da AND HERNBERGS Infeende* Författad och till Allmänt ompröfvande framftålld Af JACOB FR. SERENIUS, Från Södermanland, Uti den Större Guftavianfka Lårofalen, den 7 Dec UPSALA, Tryckt hos Direct, Jo k, Edman, Kongl, Acad. Boktr,

2 BISKOPINNAN välborna fru, ELISABETH MARIA SERENIUS, von Född HERMANSSON, tillegnad. /

3 OM SKATTEHEMMAN. i. huru af forntiders handlingar, i frågan om de.åldfle Svenfka Hemmans upphof icke mycken upp lysning år att håmta; gifva de dock fådane omftåndigheter vid handen, hvaraf man flutvis kan finna, att de, genom ett fritt inkräktande af det lediga Lan det fäledes uppkommit, att hvar och en blifvit fullkom lig ägare af den traft jord, han åt fig uppröjde eller uppröja lat. Att Yngve Freij, fom regerade i Sverige ungefår vid Chrifti fodelfe, flyrtadt ypperfta OfFerftållet ifrån Sigtuna till Upfala: å filtnåmnde flålle anlagdt defs Hof: uppbygt ett fiort Afguda Offer - hus eller Tem pel, och till defle inrättningars underhåll då och i fram tiden fkånkt alle fine fjelfågande Jordagods, år af ia Cap. Yngl. Sagan bekant; Och emedan, enligit hvad Herr Kammar - Rådet och Riddaren af Botin i defs grun deliga Traftat otn Svenfka Hemman och Jordagods i I. Gap. 4. 2:dra Delen p. 7. berättar, genom denna Yngve Freijs donation förfla grunden till Krono Hem mannens uppfibf blef lagd, och om hårtill kommer, att i det rycktbara Ståndernes Befiut, fom, under Konung Mag ni Ladulåses Regering, år 1282 emanerade, åfven (kall ftadgadt blifvit, att alt hvad på de flora Skogar och O- demarker, fom ej tilhörde någon vifs By eller Gård^, kunde till Hemman upodlas, (kulle höra Kronan till; Så A "le-

4 & ) 2 (» leder i bevisnings vagen fadant alt, icke allenafl till den orvuogne llutfölgd, art de åldjta Svenfka Hemman hörde till private Inbyggare i Riket; utan ock till den, att fådane enfkildte PeiToner tillfaljit alt, hvad de fjelfve för pa berörde Skogar och Odemarker velar upprödja och verkligen uppröjt Härmed in flå mm er ock vålbemålte Herr Kammar - R d, då han i ofvannåmde defs Tradats i Cap. 5, 2:dra Delen fig fälunda yttrar: och detta den var jörfle ratt > j'om Svenfka folket lemnade ifrån fig och la de under Kronan i de flora Skogar och Heder, /om kallas Allmannin gar; hvilki förut, antingen genom håfd, tillkom ma vifje Byar, Socknar ock Härader, eller voro få alldeles ingen tillhörige, att kvar ock en där faklofl kunde upprödja Hemman och Boßällen ät fig, hvarof ver han med fine Arfvingar fedan ägde icke mindre hogffa ägande an nyttinnde rätten. De förfté och åldfle Svenfka Hemman hafva jfåledes i början icke hördt Kronan till, utan varit fådane egendomar, fom tillkommit private perfoner; hvilka ock pä en fådan grund kallades Män fot fik, fe Wildes Hift. Pragmat. p till Tine Deffe, faftån följagreligen Odalburne Hemman, åtogo fig likväl med tiden och i den mohn, fom Rikets behof fadant fordrade, viffe befvår, hvaraf förft genom håfd och vana, famt deruppä gegom lag, blef fladgad en fkyldighet, hvars fullgörande federmera icke feck på egit behag ankomma.- På detta fåttet blef af det, fom i förfla början fkjedde frivilligt, federmera en nödvändighet. Wilde i defs Hi-floria Pragriiatica, Cap. 111, Sed. I.. n. p berårtar hårom, i anledning af Sturlessons vittnesbörd i cfefs Hifloria orn Konung Harald Hårfager, Cap. VI : Att, fedan en Monarchia abfolutior i Riket uppkommit, Ko nungen ett tå kailadt dominium diredum öfver hela Riket blifvit uppdragit och Allodial Hemmans ågarne tillfölje deraf ålagde, att för famm a Hemman till Kronan årligen utgjora fkatt. Men

5 Men, fedan defle gamla Svenfka Hemman fåledes for fkatt och ärlige utlkylder lagde blifvit, utkom derpå under Konung Magni Ladulåses regering åhr 1285 en Stadga, hvangenom blef tillätit, att alla de Hemman, för hvilka Bönderne ville prteftera Ruftrjenft, fkulle blifva frålfte ifrån allan Konungfligan rått, (om beftod uti vifle rättigheter, hvilka Konungen då för tiden var berattigad att njuta och uppbära af Hemman och Jordagods i allmänhet. Och, emedan fomlige ingingo uti denna Forfattning, farrit dymedelfl: frålfte fina Hemman ifrån Jord (katten; men fomlige deremot, mer nöjde med lin odalrått, icke funno fig vid en ändring, fom de till åfvenryrs, mifstänkte för att leda till en farlig,eller min dre förmonlig nyhet; Ty uppkom derigenom Hemma nen emellan, i anfeende till deras råtta egenfkap och natur, en verkelig fkillnad, fom till förekommande af oreda och mifstag vid den tidens Uppbörds-och Skattlåggningsvårk, måfte med olika, och efter Hemmanens iårfkiltfte naturer afpafiade namn utmärkas. Af fådan grfa k Tlefvo alla de Hemman, för hvilka Rufttjenft ut gjordes, kallade Frålfe- Hemman, till fkilnad få vål i- från de privatorum Hemman, för hvilka Bönderne icke ingingo uti någon Ruftnings ikyldighet, och hvilka der. före nngo namn af Skattehemman, fom ifrån dem, hvil ka Kronan både till Jord och Rånta tillhörde, och derföre blefvo kallade Krono- Hemman. Denna fördelning af Svenlka Hemman i 3me flag, fom ånnu år brukehg och i Kronans Jordeböcker antagen, leder fåledes ifrån denna tiden fin början, S. Men, oagtadt det fåledes blef for "de enfkilte Hem mans ägare, fom icke, till följe af hogftbemålte Stadga af åhr 1285 ville åtaga fig Ruftnings befvåret, en oftri- A 2 dig

6 » ) 4 ( SS dig fkyldighet, att for fina Hemman (katta till Kronan, verkade dock fådant få mycket mindre till den fölgd, att Odal-och Ägande-ratten derigenom för dem geck förlorad, fom famma fkatt, icke in recognitionem dominii, utan in fignum Subje&ionis utgjordes. De voro och höllos ej mindre fedan, ån tillförene, för fullkomlige ågare af fine Skattehemman, och utöfvade öfver dem alla de rättigheter, fom ifrån Odal och Ägande råtten i conformite med Författningarne voro ofkiljagtige. Att fortiga de många bevis, fom hårpå utur våre åldre Lagar kunde åberopas, torde vara nog, att hår införa följande utur I. Fl. Jord. Bl. Veftm. Lag: Karl atte by allan, Atte mån mathe, tha rääh han a fa/o, ok faide fiårdbong j By medb fatlb um ok fullo?» fkåium. Tba fkarpte fko at fote, fat vidb Karl ok notte. An rådb karl a falo ok annan fiardhong, fa/de: Och på denna grund år det ock, fom alla få val åldre, fom nyare Författningar, i ett oafbrutit fammanhang, anfe fådane Skatteågare, fåfom Jordägan de. Således kallas de uti 14 och 15 Fl. Jord. lands Bl. Up- Lagen, Jordägande^ 22, 23 och 2$ Gap. Jord. Bl. L. L., Wexiö Stadg. 1414,. 13, 1 Fl Edsöres Bl. Ö. G. L. Jc 10 Fl. Jord. Bl. Suderm. L. Jord - Attare^ 1 Fl. B. Bl. O. G. L., Jorde - Drottin, 12 Cap. Bygg. Bl. Sk. L. Utur famma fkjål kallas fjelfva Skattejorden, Ö- daljord\ i 5 Cap. G\ Bl., och 31 Cap. Edsö. Bl, L. L., Ataljord, uti 25 Cap.. -j.'gothl. L., Sjelfpnsjord^ i 37 Fl. Jord. Bl. Weftm. L. Eghn, i Kong Magni Ladulåses Stadga af 1282, Samma uttryck förekomma ock uti de fednare utkomne Förordningar. Uti Kongl. Placatetom Börds Rätters förfåljande af d. 2 Maji 1684 kallas den Skattemannajord\ åfven fom ock Skattebonden heter Jordägande i Kongk Stadg. om Skogarne d. 22 Mart , d. 29 Aug , Kongl. Bref. d. 6 Maij 1689? få att aldeles oftridigt år, der alla deffe af mig om*

7 ae ) 5 c m omrörde Skattehemman, åro fådane jordagods^ föm icke Kronan, uran enfkiite perfoner i Riket, både förut, och feclan de blefvo Ska tr flcy 1 cl i o e, under fullkomlig O- dal och Ägande - råtr rilthort5 hvilket ock till öfverfiod de många i fordna tider af Lagmans och Hårads Råtterne på de (Te Hemman utfärdade Falte-eller Tings (k 6- te-bref utvifa, jemför 10 och följande Cap. Jord. Bi. L. L» 3- Men, utom deffe i nåd föregående. omrörde Skat-» tehemman, gifvas ock andre, fom i fednare tider upp kommit, och derföre i Kammeräl Handlingar kallas nya Skattehemman. Med deffe fednare förflås fådane, fom till en beftåndig ö ägande c? rått blifvit fålde undan Kro- nan till private perfoner, med thy vilkor, att de deraf fkola utgöra ärlig Skatt, lamt fvara till alla öfriga med Hemmanen följande befvår och fkyldigheter, få» fom andre Krono Äboer. Skillnaden emellan de åldre och deffe nyare Skattehemman år fåledes ögonfkenlig, ty de fednare hafva förut varit Kronohemman, men de förra ej. Ä hvad tid förft den författning hos ofs blif vit vidtagen, att fålja Kronans Hemman till Skatte, och fåledes de få kallade nya Skattehemman uppkommit,år fvärt, att med tillförlåtelig vifshet determmera, Af de i Konung Johan IJLdjes tid ^emanerade publi que Handlingar år vål att intaga, det Aboerne å Krono* Hemman blifvit förundt, att få köpa Befirtnings rårter derå. Men, fom famma Hemman, hvarå i högflbe» målte Konungs tid fådane Befittnings råtrer blifvit af Å- boerne förverfvade, federmera åro vordne köpte till Skatte; få fynes deraf få mycket mer kunna ledas den flutfölgd, att deffe Befittnings råtter varir af annan art och befkaffenhet, ån Skatteråttigheter, fom Befittnings råt«a $ In-

8 » ) «( «Innehafvarne i annor håndelfe icke hade hehöft, att å nyo köpa famma Hemman till Skatte. Borjan med Kropohemmans förfåljande till Skatte, fynes fåledes icke kunna hafva bbfvic gjord förr, ån i det 17 Saeciilo. Till följe af Förordningen d. 19 Sept har fådant fkjedr på der fåttet, att hvar och en, fom åftundade att få kö pa något Kronohemman till Skatte, ågde, till den åndan derom afiemna fin anfökning till Konungens Befall ningshafvande i orten, dar Kronohemmanet, fom åftundades, var belågit, då famma Konungens Befallningshafvande, till i agttagande afkongl. Maj.-ts och Kronans rått, borde, efter de i nyfsnåmnde Förordning utftakade gründet-, noga tillfe och pröfva, huruvida Hemma net vore af den befkaffenhet, att det kunde till Skatte forfåljas, eller ej. I förra håndelfen förordnades vederbö rande till vårderings förrättande å Hemmanet in loco, vid hvilken fkulle obferveras, att icke något Hemman fom till Skatte forfåldes, blef ringare vårderadt, ån till den fumman, fom Sex åhrs i Kronans råkenlkaper Hem manet påförde råntor, kunde {liga till, men vål deröfver, med mindre viffe omftåndigheter på en dellandsorter fådant erfordrade, fom, uppå Landshöfdingens beråttelfe, Kammar - Collegium ågde pröfva och fparfamt tillåta. Denna värdering borde federmera vid Tin get i det Hårad, dår jorden var belägen, uppvifas och upplåjfas, famt, i fall emot den famma icke något då var att påminna, till Konungens Befallningshafvande infån» das, att af Lands-Kammereraren fkårfkådas. Hvarefter, och fedan kopefkillingen i Landt Rånteriet blifvit betald, qvittencet derå, famt våtderings inffrumentet, och Landshöfdingens betänkande fkulle till Kammar - Collegium infåndas, fom utfärdade Skattebrefver. Jemfor Refol. på Allmoge Befvår af d. 3 Julii 1719,. 3, d. 2j Maji Således, fora fagt år, borde forfaras, når någon, fom

9 ». ) 7 ( $ fom var Åbo å ert Kro nö hemman, begårte få köpa 'fem ma Hemman till Skatte. Men, då andra, vare lig Bon* der, eller Ståndsperfoner, fom icke å det till Skatte å- ftundade Hemmanet voro Åboer, lig dertill anmalte, bor de Skatteråttigheten derå Hål jas å öppen Auftion, fålectes, art, fedan Hemmanet blifvit vårderadt, och dervid pröfvats, om Aboen borde få betalning af köparen för någon öfverbyggnad, bifogade Håradshöfdingen nåfta Tings pubbcation en lifta pä de Skarterårtigheter, fom förfta Tingsdagen Ikulle för - auctioneras, jåmte underråtrelfe om fjelfve vårderings fumman, hvarefter Au ktionen på vanligt fått för fig geck genom uppbud, och vårderings fumman blef förfta infåtrnings fumman, fe i i, ' Förordn. d. 19 Sepr Huruvida ock defla nya, och på fått, fom i nåfl föregående fagt år, uppkomne Skartehemman, må ef ter Författningarne, kunna anfes för fådane Jordagods, fom Skatterätts åganderne under ej mindre ågande ån nytrjande rått, tillhöra, år en fråga, fom tyckes tarfva någon närmare utredning. Hvad fåledes denna fråga vidkommer, få emedan ågande råtten, ( dominium), icke något annat innefattar,, ån en rättighet att hafva få dane faker, fom ågas kunna, och dem efter egit behag fåfom ftne nyttja, få vida Lag och Förordningar ej fådant infkrånka, och oftridigt år, att defle fåkallade nya Skattehemman af Skatteråts-Innehafvarne få fåljas, och af vederbörande köpare till laga faftas erhållande therå, uppbjudas, fe IV. Cap. 5.. Jord. BL; de jåmvål få inteknas for Skattebondes Ikuld; och hår till kom mer, att de, till Råntetagarnes fakerbet, anfes fåfom underpant for 3 åhrs rånta, fe XVII. Cap. 3., Jord. Bl., att förtiga, det de gå i arf och börd, m, m.; Så kan, efter

10 ) s ( & efter min tanka, få mycket mindre heftridas, att der», hvars åtkomft till Skatteråtrigheten å något fådant Hem man år laglig, innehafver det, fåfom iitt egir, farnt å- ger det famma förthy i alla rhe fall efter då behag nyttja, Lag och Forordningar icke någon infkrånkning delen i den fladga; fom, dåreft Skatteråttigheten icke medför de någon ågande rått till famma Hemmans jord, utan Hemmanen, Råntetagarne, vare lig Kronan, eller någon annan, tillhörde, theraf nödvändigt fölgde, ken att de hvar- fingo gå i handel private perfoner emellan, eller förpantas och inteknas för Skatrebondens Ikuld, emot X. Cap. i,. Jord. Bl. famt Kongl. Refol. på Allmog. Befvår af d, 29 Jun ii 1752, eller uppbjudas kjöparen till handa, fe Kongl. Brefvet af d. 7 O et. 1742, eller vara uuderpant för cjen deraf utgående årliga rånta; hålft derigenom icke någon ftörre fåkerhet för Råntetagaren kunde i fådan händelfe vinnas, ån den, fom förut i å- gande rätten till fjelfva jorden låg förvarad. Att ågan de ratten till Skattemanna jord, tillkommer den, fom derå har Skatteråttigheten, och ej den, fom deraf åger råntan, beftyrkes ån vidare deraf, att Skatte Krono-och Skatte-Frålfehemman, når de utom börd fåljas, böra hembjudas, de förra åt Kronan, och de fednare åt dem, fom Frålferått derå äga, innan 3:dje uppbudet derå tages, fom aga magt att den jord löfa, fe IV. Cap. 5.. Jord. Bl.j ty, om Råntetagarne förut voro ågare till fjelfva jorden, hvartill kunde då fådane uppbud tjena, eller hvad behöfdes då, att löfa lin egen jord? Och på den na grund år det oek, fom Författningarne urmårka en tydelig fkilnad, emellan Skatteråtts-och Rånte-ågarne, i thy, att de anfe de förra fåfom Jordägare, men ej de fednare. Uti X, Cap. g...bygg. Bl. lladgas: Skattet/onde ma nyttja NB. fin enfkilia [kog till hustavf och Ja/u < - -; mcb att tben räntan af Hemmanet äger, Ihr bafva

11 ) s ( & va der infeende ä. Åfven fom ock uti XV. Cap: * R. Bl. forordnas: att S-kattebonde må i Jordatvifl fjelf Fullmåchtig taga, dock få, att han bår gifva honom, fom räntan äger, der tillkänna, att han, der få tarfvas, må Skattebonda biftånd gjåra; hvarmed 12. i Kongl. Refol. på Alltnog, Befvår af d. 1 Sept inftåmmer. Och, når till alt detta lågges, att Skattebonde, når han får olofligit fvedjande å defsågor kårer till någor,får fjelf måls ägande andelen i båterne, enligit Sv:Hrs Bref af d. 12 Decbr. 1744, fom, i fall han icke vore jordägare, honom icke tillfållo; och i Kongl. Fårfåkran af d. 4 Martii , Rikets Allmoge och andre i nåder forfåkras om deras undfångne ägande rått till Skatrejord, få leder fådant allt till den oftridiga bevisning, att Skat* teråttigheter å Hemman innefatta ägande rått till fjelfva jorden, och att Skattemån, fåfom Skatte-jordägare, båra anfes. ; Står nu det faft, att Skatteråttigheten, enligt hvad i fåregående.. år utrcdt, medfårer får den, fom en fådan rått å något Hemman innehafver, ägande rått till famma Hemmans jord, under fkylldighet art deraf utgö ra årlig Skatt, m. m. Så emedan ingen, utan att gjora inbrott i de rättigheter, fom åro, i anfeende till proprieteten, Lagarnes åmmaft e fåremål, kan difponera åfver mera, ån han äger; ty år lått att finna, det afdefla praemifler fålljer den otvungna conclufion, art, då Kronan i fordna tider och nåft fåregående feculo, antingen forlånte, fålde, eller bortgaf Krono - Skattehemman åt Ikilta enperfoner, fådant få mycket mindre kan annorledes fårftås, ån om Ijelfva räntan, hvaråfver Kronan daft en- difpofition tillkom, fom ägande ratten å fådana Hem man, och de deraf dependente rättigheter, icke Kronan, B utan

12 B ) 'o ( & utan fjelfve Skatterätts agaren rillhordt; och förthy, med beftånd af Lag, ej kunnat af någon annan, an den fednare abalieneras. Hvarföre ock ej eller fådant de fafto nå gonfm fkjedt. Långt ifrån att af de gamla i Kongl. Riks-Archivo fårvarade kjöpe donations och Förlånings- Bref finnas kan, det Konung GUSTAF den I:fte Glorvördigft i åminnelfe, eller Defs Efterträdare på Svenfka Thronen, Konungarne Eric den XIV:de, Johan den IIIdje, och Carl den IX:de, mer an räntan affådana Herriman, under defie titlar, difponerat; ligga faft mera i handlingarne tydeliga bevis derpå forvarade, att ve^ derbörande, Skatteråttigheten altid blifvit tillhandahål len. Når Konung GUSTAF ADOLPH den ll:dre och Store, under fin ärofulla Regering, nödgades antingen fållja eller gifva fådana Skattehemman åt mån, fom, medelft lyfande och utmärkte tjenfter emot Riket, hade gjordt fig denne Store Konungens Nåd och belöning värdige, blef altid i det deröfver upprättade donations och Salu -Inflrument Skatteråttigheten Skatteman uttryckeligen förbehållen. Och då af vederbörande på den Riksdag, fom hölls i Stockholm 1627, klagan fördes 6fver de förfök, fom af Donatarierne och kjöparne gjor des till inbrott deruti, täcktes Hans Kongl., Maj:t, ge nom öppen Nådig Refolution icke allenaft deröfver b&- ryga Defs höga mifsnöje; utan ock lika nådigt förkla ra, det fådant vore emot Lag och rått, famt att Hans Majgs ranka ej eller någonfin varit, någons vålfångne rättighet, igenom fåclane gåfvor, eller kjöp att förkrånka, fe Kongl. Refolution af d. 24 Decbr. 1627,. 4. Under Drottning Christina Regering, fom var mycket frugtfam på fådane kjöp, Donationer och Förfiningar, finner man ej heller, att Skattehemman, under några andra vilkor och förbehåll blifvit ifrån Kronan abalienerade. Ty, når Skartebönderne vid 1643 åhrs Riks-

13 & ) ii ( g; dag anforde underdånige Befvår och Klagomål deröfver, att de, fedan Hennes Maj t hade forlåldt deras ägande Skattehemman under Frålfet, blefvo med få odrågelige dagsvårken, kamt ovanliga (katter och utlagor befvårade, att de befarade (ig derigenom gå fin Skatteråttighet qvitt, med mera; utfärdades, deruppå genaft den Refolution, att, fom Hennes Majt hade förut öfver flike inkom ne klagomål refolverat, och uti de öfver bemålte Gods upprättade Kjöpebref uttryckeligen förklarat, att Skatteågandens rått (kulle vara oforkrånkt, jemte be fallning till alla dem, fom Hennes Kongl. Maj:ts rått öf ver Skattegårdarne hade inlöft och till hg handladt, att låta Bönderne deras Hemman och Bord odrefne behål la ; det ville altfå Hennes Kongl. Maj:t Defs förra bud och befallningar derutinnan upprepade hafva, och, att ingen (kulle lig fördrifta någon Skattebonde ifrån defs börd och Skatteråttighet trånga och fördrifva, med min dre det kunde fkje med hans goda vilja, ja och famtycke, art han fin rått till Frålfemannen godvilligt afftå och upplåta ville, fe Refol. på Allmog. Befv. d. 27 Nov i. Detta år ock ån ytterligare i Refolution på Allm. Befv. d. 19 Martii 1649 faftftåldt. Och, då det fåledes år en i de(fe anförde laga Författningar, grun dad fanning, att Skattehemman utan Skatterätts agarens fria famtycke hvarken kunnat af Kronan fåljas, bortgifvas, eller förlånas, eller de fa to blifvit, under fådane Titlar annorledes, ån till räntan abalienerade^; Så kan på en fådan grund det icke annorledes ån fåfom en lika oftridig fanning anfes, art alla de gamla Skatte hemman, fom i förra Seculo blifvit af Kronan till enfkilta perfoner, antingen fålde, gifne, eller förlånre,åro Skatte - Frålfe i deras hand, deråft icke åfven Skatteråttigheterne derå federmera af vederbörande till dem blifvit bevidigen afftådde. I en fådan fatts foreter hg B 2 fa

14 » ) " ( & få mycket mindre någon lagflridighet, fom den hel och hållen inftåmmer med Adel. Privilegierne, hvilka uttryckeligen förmå att Skattehemman, af hvilka Ridderfkapet och Adelen åger Frålferåtten och räntan, icke förr anfes för fullkomligt Fråife', ån Frålfeman förvårfvat lig Skatteråttigheren deraf, fe Adel. Privileg, af d. löo&ob u, jämförd med 42.. i Refolution å Befv, af d, AlLmog. 28 Junii 1731, och af d. 21 Jan. 1748) Huruvida den, fom, genom Kjöp, gåfva eller Förlåning, förverfvat lig räntan af något fom fådant Hemman, dymedelil ifrån Krono-Skatte till Fråife-Skatte natur blifvit förvandlade, må äga rått att ålägga Skatteåganden ftörre ränta, ån han till Kronan utgjorde, år en fråga, fom i förra år hundrade varit mycken tvift underkaftad. Den na fråga blef redan vid Riksdagen ähr 1627 ett ämne för Ståndernes deliberation, då, uppå Skatteböndernes deröfver i underdånighet anförde Befvår, att de blefvo me ra betungade ån de förut rill Kronan hade varit vane urgjöra, Kong'1. Refol. af d. 24 Decbr. emanerade af in nehåll, att fådanr vore emot Lag och Rått, famr att ingen hade mägt, Jordåganden med andra nya utlagor betunga, ån de dår uppå Riksdagarne ordenteligen be viljade voro, eller thådanefrer påbjudas eller beviljas kunde. Vid Riksdagen åhr 1643 uppkom famma frå ga å nyo, fom kan fes af Refolution å Allmog. Befv. d. 27 Novbr. 1643, deruti ytterligare påbjudes, att icke Frålfeman fkulle pålägga fådane Skattebönder några nya utlagor-dock få, att3 emedan de, fom ifrån Kronan un der Frålfet komne vore, hade båttre vilkor och lifa vid utfkrifningar och andre Extraordinaire pålagor oeh Krigshjelpen, få ofta fom fådant till Rikets fåkerhet och lörfvar af Rikfens Stander blefvo beviljadt, ån de, fom un-

15 # >»3 ( «5 under Kronan borde: Det ogtade fa t hy Hennes Kongl, Moj:t tcke cfkja/igt vara, att bemalte Skattebönder deras husbönder (hremot ve/e till villjes, och tackade pä fatt och vis, fom de fig emellan deröfyer kunde äjämja, förena och accordera. Samma tvift kom derpå åter vid 1649 års Riksdag under Ståndernes beprofvande och blef på famma fått afgjord, fe Refol. å Allmog. Befv. d. 19 Martii och på Adelens Befvår d, 29 Martii 1649, famt Kongl. Förfåkran öfver Skjuts och Gåfinings friheten af d. i Oclob Derefter blef detta emellan Riddeffkapet och Adelen, å den ena, famt de med fin rånta under Frålfet lagde Skattebönder, å den andra fidan, uppkomne tvifte åmne uti Riksdags Beflutet af d. 6 Nov. 1050,. 5. fåledes afgjordt:att dåreft ingen förlikning dem emellan i den delen träffas kunde, hade Herrar Landshöfdingar att ofverfe Regieren och Råkningarne vid Slotten och Ladugårdarne, famt lägga fådane hjelpedagsvårken och körfslor emellan Husbonden och Skattebönderne, fom de tilfoi ene till Kronan utgjordt hade, få att ingendera parten fkjedde for når, och detta alt efter Länder nes och Lånens egenfkap, rått och fedvana. Blef endera parten af den andra deröfver befvårad, att klaga fig till råtta vid laga Ting, då borde Husbon den, dåreft han fkyldig fanns att fordra mer, ån honom förelagdt var, uppfylla det finom Skattebonde tvådubbelt; åfven fom ock Bonden, om han vore brottllig vågra det honom forelagt vore? fkulle göra åt fin Husbonde dubbelt få mycket. Derpå utkom under d. 2G Aug. 165t. härom en1 Stadga, deruti förordnades., att Skattebönderne för de oviffe kårsflor, dags-vårken, legodrångshålld, och annat flik t arbete och omkoflnad, fom de vid Bruken Slott och Ladugårdar vore vane,. att Extraordinarie gjöra B 3. till

16 & ) 14 ( & till Kronan, (kulle gjöra till fine Husbönder om året A- derton Drange - och Nio Ökedagsvårken. Defte dagsvår«ken blefvo federmera, uppå Skattebondernes anhållan om någon lindring deruti, få vål med Ridderfkapets och Adelens, fom Skattebondernes goda vilja och ram tycke förminfkade och modererade i den mohn, att Skattebonderne fkulle, i ftållet för Nio Ökedagsvårken, hvarje åhr utgöra Sex,famt, i ftållet for Aderton Drångedagsvårken, Tolf dito, af ett helt Skattehemman, och af mindre efter Advenant, fom orden lyda, och det, når Husbonden dem båft behöfva kunde, och det Bon den icke olideligit föllo. Och fkulle deflå dagsvårken - gjöras af dem, fom lågo på en mil eller två når Sätes gården, eller den ort, dar de gjöras borde. Men bod de Skattebonderne långre ifrån Adelsmannens Sätesgård, ftod det dem fritt, att gifva fin Husbonde pengar dcrföre. Hvarförutan ock blef beflutit, att ett Ökedagsvårke med 8 öre, och ett Drange med 4 öre Silf:mt borde betalas. Se Riksdags-Beflutet af d. 24 Decbr. 1( Och emedan detta år ytterligare faftftåldt i Kongl. Refol. af d. 31 Maji 1655, Kongl. Stadg. d. 7 Decbr. 1660, Refol. på Allmog. Befv. td. 26 Novbr. i6t?o,. 6,(amt Refol. d. 13 Decbr. 1672,. 6; ty, och dä federmcra ino-en laga Författning; emanerat, fom deruti andring r*»c gjordt, år oftridigt, att de, fom antingen genom Kjop, Gåfva eller Förlåning blifvit ågare till råntan af något Krono-Skattehemman, fom fåmedelft iklådt fig Skatte- Frålfe natur, icke åro berättigade, att,efter egit behag, uphöja räntan: å fådane Hemman och betunga Bonderne med olaga dagsvårken. ; 7- At åfven Frålfehemman må till Skatte förfåljas utan hinder af Lag och Privilegier \ lårer få mycket min-

17 $ ) Is ( «fi mindre af någon dragas i tvifvelsmål, fom fiere exem pel deruppå både lig vifat och ånnu ofta vifa lig. Men huruvida den rättigheten, att få kjåpaoch fålja pure Frål. fehemman till Skatte-Frålfe, år och kan anfes for få allmån, att den må Uråcka fig till alla Rikets Innevånare, utan undantag, då de åro kjöpgilde; år en fråga, fom fynes tarfva någon närmare granlkning. Hvad fordenfkull denne fråga vidkommer; Så alldenftund Adeliga Privileglerne af d lob t och 27.. åro derutinnan tydlige och klare, att Adelens vederlikar få vål, fom Prefterfkapet och Borgareftåndet, hvilka redan fiftnåmnde dato och år hade kjöpt eller thådanefter kun de få kjöpa fådane Hemman, hvartill ingen Bordeman i Laga tid fig angifver, få behålla och befitta dem un der Frålfemanna rått, arfvinge efter arfv inge; Förden- Ikuld och emedan alla delfe nåmnde Ofrålfemån åga kjö pa och behålla Frålfehemman under en fådan rått; ty lårer ingen vara, fom icke finner, att deras rått till att få kjöpa och behålla dem under Skattemanna rått och börd, åfven år aldeles oftridig, Och ehuru alla andra ofrålfemån, fom icke kunna anfes för Adelige vederli kar, eller till Prefie-och Borgareftåndet höra, ingen rått i högftbemålte Privilegier finnes förvarad, att, fåfom pure Frålfegods få, kjöpa och befitta fådane Hem man, och de pa en fådan grund ifrån en flik förmon och rårtighet böra anfes för aldeles uteflutne; dock, fom Privilegier åro i få måtto flri&ifiimi juris, art de i til lämpningen ej böra vidare Bräckas, eller annorlunda ut tydas ån de i bokflafven lyda; Så kan eller bör deraf, att deffe ofrålfemån ej få kjöpa Frålfehemman med rånte frihet, icke dragas den flutföljd, fom fkulle dem åf ven vara förbjudit, att kjöpa fådane gods under fkyldighet att gifva for dem en årlig ranta. Således och eme dan den, fom kjöper något Fråifefuö-gods och utfok-

18 ne Frälsehemman till Skatte, icke fefånders derigenom, till Frål- förfvagande, förverfvar få fig den råttigher, att åga och behålla det under Frålfemanna rått, utan fa It - mer ingår i ovilkorlig förbindelfe, att till Säljaren eller defs ratts blifvande innehafvare af det till Skatte kjöpte Hemmanet utgjöra årlig Frålfe rånta, och den håndelfe, fom efter principen, hvaruppå Privilegierne grunda fig, fåfom förbjuden rätteligen anfes, fig hår följagteligen icke vifar; Så år, i anfeende dertill, efter min tan ka, aldeles klart, att åfven de ofrålfemån, fom icke åro Adelige vederlikar, eller till Prefte och Borgareftåaden hora, åga att kjöpa Frålfehemman till Skatte och dem under en fådan rått alt framgjent behålla $ch belitta j arfvinge efter arfvinge. 8. Huruvida Frålfehemman må, med laga beflånd, kun»' na fåljas till Skatte med förbehåll af mindre årlig rånta deraf, ån hemmanen antingen i Jordboken, eller Indelningsvårket finnes påförd, år ock en fråga, fom i vå ra tider varit mycken tvift underkaflad. Vid Underråtterne har praxis hittils varit få olika, att man, å ena fidan torde kunna vi fa åfven få många exempel och pnejudicarer deruppå, att fådane Skartekjöp blifvit, få fom laglige anfedde, famt förthy förklarade giltige, fom på den andra fidan, att de blifvit, fåfom ftridande emot Adelige Privjlegierne, upphåfne, och vederbörande, fom ågt P rålfe-råtten å Hemmanen, till följe deraf berätti gade förklarade, att af Skatterätts-ågarne undfå få hor ärlig rånta, fom Jordeboken för Hemmanen innehåller, oagtadt de till mindre rånta blifvit förfålde. Uti Kongl. Maj:ts och Rikfens Högloflige Hof Råtter fkall ej eller altid^enahanda grund dervid blifvit följd,'utan dårfamsnaltådes Divifionsvis olika förfarits. Men i Kongl. Maj:ts

19 S ) '7 ( «S höga Juftitiaä Revifion år det en i fednare tider etable rad grundfars, att, då någor finnes hafva fåldt defs Frålfehemman till Skatte med mindre ftipulerad rånta, ån Hemmanet i Jordeboken påföres, åt Bönder, eller an* dra fådane ofrålfemån, fådant blifvit anfedt for ogildt i få måtto, att det icke legat vederbörande i vågenatt derå föka laga råttelfe; hvilket, fåfom en bekant fak, jag anferför öfyerflödigt med anförande af Kongl. Maj:ts egne Höga Domar beftyrka. Och, då fåledes, få val vid Under-, fom Ofver-Råtterne hårutinnan företer fig en uppenbar olikhet och fkiljaktighet, går man förmodeligen fåkrafte vågen, då man anfer denna frågan efter den grund, fom i Adeliga Privilegierne år fiadgad. Nar man följer denna grund felar ej låtteligen, att man ju måfte fkilja mellan den håndelfen, å ena fidan, då den, fom kjöper och tilhandlar fig Skatteråttigheren å något Frålfehemman, år Frålfeman, eller någor fådan ofrålfe perfon, fom ifiödaf27. uti Adeliga Privilegier ne af år 1723, får kjöpa pure Frålfehemman, och dem federrnera under Frålfemanna rått roligen behålla och beiitta, arfvinge efter arfvinge, utan att vara förbunden att derföre taga löfen;och den håndelfen, å andra fidan, då kjöparen icke år Frålfeman eller någon annan fådan ofrålfe perfon. Att kjöpet i förra fallet, fåfom icke firidande emot Adel. Privilegierne eller Lagen, famt förthy lagligit, bör, i förmågo af I. Cap. 1.. jord. BL, ftå och ej återgå, och kjöparen njuta de fig betingade vilkor till godo, år en Lagfanning, fom icke lårer kunna beftridas, utan att förråda mycken okunnoghet om hvad rått och fkjål år. Ty, fom kjöparen hår ex fuppofito år antingen Frålfeman, eller fådan ofrålfe perfon, hvars rättighet att få kjöpa Frålfe få kallade ftrögods och Utfokne Hemman under Frålfemanna rått, år efter Adelige Privilegierne oftridig; få kan, efter min tanka, deraf i C ap-

20 » ) IÄ ( s? application till frågan icke ledas någon annan (lutföljd, ån den, att honom bor hällas till handa, hvad han fig, angå ende råmat),i Skatte kjöpebrefvet forbehållit, ehvad famma rånta, fom han fig åtagit till att årligen utgjöra, år mindre ån den, fom Jordeboken for Hemmanet utfåtter, eller ej, Uti denne antagne fats företer fig få mycket mindre nå got ofkjål; fom otvifvelagtigt år, att alla de, fom utan hinder af Lag och högftbemålte Privilegier, hafva lof att kjopa fådane Frålfegods under Frålfemanna rått, famt följagteligen med frihet ifrån hela den Jordeboks och Mantals Ranta, fom, enligt Förfatrningarne, Frålfemån och äga re tilkommer, åfven åga att förverfva fig dem med fri het ifrån en del af famma rånta. Men hel annan fak år i fednare fallet, eller då den, fom kjopt något Frålfehemman till Skatte, icke år Frålfemån, eller någor fådan ofrålfe perfon, fom efter Adelige Privilegierne år berättigad, att med Frålfemanna-rått kjopa fådane Frål fegods och dem federmera roligen behålla och befitta, Ekt fynes val, å ena fidan, fom fkulle åfven de, med deffe Ofrålfemån om Frålfehemman llutade fkattekjöp, hvarigenom Hemman till dem varda upplåtne med vilkor, att till Säljaren och alla defs råtts framdeles blifvande innehafvare årligen utgjöra någon vifs ftipulerad rånta, böra medföra beftånd, fafl ån famma ftipulerade rånta vore mindre ån den, fom i Jordboken Hemma net påföres; få vida ett fådant contra# icke för kjöpai-en medförer någon rånte-frihet, utan faft mera binder honom vid den fkyldigher, att deraf årlig rånta utgjö ra, och han fåledes icke Hemmanet under Frålfeman na rått emot Privilegierne, i förmågo af contra#et, innehafver.. Men, då deremot, å andra fidan, år oförnekeligit, att, om fådant vid Frålfehemmans förfåijande till Skatte år deffe ofrålfe perfon er, fom icke hafva lof,att kjopa Frålfehemmanfingo klanderlöft practiceras, der-

21 & ) '9 ( $ derigenom for dem ofelbart fkulle beredas en olaga åtkornil till en del af ßik Frålfemanna rått j hvilket få mycket mindre för tillåteligt anfes bör, fom det år fnörrått ftridande emot den grund, hvarpå de, af Sveriges Glorvördigfte Konungar, Ridderfkapet och Adelen nädigft förundte Privilegier hvila, och efter hvilken Frålfehemman under Frålfemanna-rått hvarken i ftörre eller mindre mohn af ofrålfe perfoner, fom ej till Prefie eller Borgareftåndet hora, eller åro advederlikar få kjöpas; få år lått att finna, det alla med fådane ofrålfe-perfoner ingängne Skattekjöp om Frålfehemman med beting af mindre årlig rånta, ån Jordeboken Hemmanen påförer, åro af fådan befkaffenhet, att de, fä vidt de röra ^ räntan, icke kunna medföra beflånd. G. A. A. w y

22