LAGA SKIFTE, Η ER Ν B Ε RG Η S. H. D.a. ANDERS. Carl Reinholdt Edman, Juris Profefforens. Infeen de, Tryckt hos Dire teiiren Johan Edman.

Transkript

1 ; : : ' ACADEMISK AFHANDLING OM LAGA SKIFTE, Med Den vidt La gfarne JuridiJka Fumltetens i Upjala Jamtycke, Och under Juris Profefforens H. D.a. ANDERS Η ER Ν B Ε RG Η S Infeen de, Författad och til Almånt ompröfvande framilåld Af Carl Reinholdt Edman, Piperianik Stipendiat» - Ro/Inge. - Uti den filvre (jitftafvianfke Lurofålen, d. 2i Dec. 1785,pä vanlig tid f. m. UPS AL A, Tryckt hos Dire teiiren Johan Edman.

2 / Έ KONGL. MAJ'.TS RO Μ ΑΝ, LAGMAN OCH POLI CE - MÄSTARE Ii KONGL. RESIDENCE STADEN^ VÄLBORNE HERR HE NRIC»oN SIV Ε R$ Tilågnas detta Föridk, fåfonv någor nrof af de: vordnadsfulla tånkcfåtc, hvarmed rag framhärdar i all min tid att vara NÅLBQRNE HERR LAGMANNENS odmjukafte" tjänare" CÄiRL-REINHOLDT EDKANV-

3 Ibland de föreningar, fom, innan mynt och pen ningar upkommo, varit i bruk, formodeligen fl långe inennifkor lefvat på jorden, år ock den, fom v af de Lagkloke kallas Skifee. En förening, fom forft blifvic vidtagen for at dymedelft kunna vinna någon åtkomft till det, hvaraf fomiige ofta hafva öfverhöd och mera, ån de til egen.förnödenhet behöf va, men andre deremot ej fållan mycken briik Och, fom Skifte ir et af de Laga Fång, hvar igenom, efter Sveriges Lag, 1 Gap. i. jord. B., jord, hus och 'grund å Landet och i Staden forvårfvas må; Så har jag, fom tänker foka befordran i den vag, der Lagkunikap år oumbärlig och derföre bor, innan jag lemnar Academien, på något af de i KongL Förordn ngen d, 10 Mart* 2749 föreikrifne alternative fått, vifa något prof at infigt i Lagfarenheten, förefatt mig at på Academilkt vis korteligen utreda det, fom rörer detta Fångs Laga art och natur. Långt ifrån at dervid tänka iå for made, fom ikulle jag kunna anföra något, fom ic ke redan förut år bekant, år jag fart mera öfvertygad, at månge.kanna det. Men, dä jag ud et A & åns-

4 ämne* af ficlan befkaffe-nhef, fom detta, -intet bor våga någon utlåteiie, fom icke är grundad på Lag och Forordningar och deffe äfo redan gamle f Så hoppas jag, det lårer den benägne Låfaren få myc ket mer täckas min forefats i den delen med des blidare omdome hedra; fom jag icke får dem /fom känna det fornt, utan endait for at vifa hvad jag låre, detta arbete mig underkaftat, hvaraf, om det råkat falla i mer ötvade händer, mycken, både theoretiik och präsfeiik' nytta hade kunnat förväntas, Då mit föremål är, at i den mon, mine in» fig t er fådant medgifva vifa råtta befkaffenhefcen af det Laga Fång, fom, efter Sven/ka La g itylen kal las Skifte, bor jag "forit vid handen, gifva, at med Skifte, fåfom et laga fång, i anledning af anforde Lagfens rum betragtat, intet annat fåritås, än tren ne, eller ftere per löners, frivilliga förening och ofverenskoramelfe, hvarmedelit den ena under full gande rått oiver låter någon fm egendom til den andra, emot det at denne gifver honom med lika rått någon fin egendom igen. At Skifte fåledfes år ibland de Comrafter, fom kallas bilaterales, af hvilka alla, fom gjord t A rh and lingen, férplig.tas,, lårer jag ej hehotva at erinra och i bevis leda. Men det får icke blandas med Byte; ty, ehuru detta iiftnåmde, i anfeende til fjelfw betydelfen, kan betekna det famma, fom Skifte ; har det likväl hos åe Lagfaras fårikild be mår kel fe, dä med byte för- 2*

5 flås det:, iom iker emellan Kronan, å den ena, och någon privat perion, å den den andra fidan, dymedelft, at den fiftnåmde til Kronan updrager nå, got dt Fraiichemm^n, emot det han, återfår nå got jamgpdt Kronohemman, foin ikläder fig Frålfenatur i men Skifte deremot kallas det, {'om emel lan enikildte perforier upråtcas: icke eller med köp, hvars våféndteliga egeriikap deruti beftår, at det lyder på penningar eniöt varor; eller med gåfva, då någor bortgifver los, eller faß: egendom, utan at ne rfore taga någon betalning i penningar, eller vedergällning i något annat, få at gåfva féljakteligen uti fig innefattar en uöi latera lik, men Skifte deremot en bilateraiik förening; ån mindre med det Fång, forn kallas pant, ehvad dermed menas fjelfva egendomen, fom en Gåldenår lemnar fin Borgenär till fäkerhet, eller den afhandling, fom dem emellan derom afflutas; ty, ehuru pant i den Tednare bemårkelferi, med Skifte dbrutinnan inilåmmer, at den år et biinteraifl^c contraffs foreter fig dock dem emellan den tnårkeliga fkilnad, at genom Skifte egande rätten å det bortikifte ofverlåtes; men genom panten deremot, pant-innehafvaren endaft vinner fäkerhet for någon af honom til pant - egaren gjord forftråckning i penningar, el ler varor. At det ock åndteiigen icke bor con funderas med arf eller arffkifte, lårer en och hvar finna vara få mycket tydelrgare, fom Skifte och Arf, fåfom 2me ferikildta Laga Fång, uti Lagen nåm* nas, och Ärffkifre nledforer en hel annan idée, ån den, fom på Skifte i början af denna φ år gifven. A' 3. 3«

6 Μ ) β ( # $ 3 Af det, forn i nåftföregående år fagt, fot«jeroftridigt, at de, iom med hvarandra Skifta, bö ra alla famtycka och komma ofverens, äereft Skif tet (kal kunna anfes for lagligt och forbindelfe medförande. I anfeende hvartil ock Sveriges Lag i conformice med den naturliga Lagens féreikrlfc medgifver, at alla fådana Skiften, hvartil någor blifvit tvingad, trugad, lockad eller förledd, må ogilde förklaras; dock få, üt den, fom af en lådan grund föker at få något Skifte Mfvit, bör dertii bana (ig vag på fått, Lag foreikrifver, famt til föl je deraf, antingen hos Domaren, eller Konungens Befallningshafvande i orten, derå tala innom nåfta fex veckor, famt bjuda (kål och vittne for fig, då faken förvifes i fednare fallet til Laga utförande vid behörig Domftoh Se IV Gap. 3 ψ. Utf. B» Men, ehuru Lagen ikulle vara alt för härd, om den icke' for en af våld, -eller fvek, anfallen ofkuld, lemnade en fådan möjelig undflykt til upråttelfes erhällande ^pen, och fåledes uti iiftnåmde Lagfens rum mycken billighet fig företer; vittnar dock forfarenheten, at det bruk, fom deraf blifvit gjorde, ofta medfört inbrott i råttvifans och billighetens helgd. Ty, fom ftadgandet uti förenåmde IV Cap. 3. UtC B. med de orden % bjude ock fkål och vittne för fig, ej har all den tydelighet och praecifion, fom en Exfccutions Lag hafva bör» halft åfven den kan fågas bjuda fkål och vittne för Kg, Jom med allmänna ord fåger: jag vil beviia, at

7 jag blifvie'tvungen-, trugad, eller förledd; Så har" vid tillämpningen deraf ej fållan håndc, at en bar fågen fådt i den delen gilla ti! den fölgd, ae må let blifvit til Dorrtftolen iorvid; En tillämpning, li ka menlig för rättviisn och vådelig til fine fölgder, fom Lagfrridig. Den år Lagftridig; ty blotta die entes åro uti aii både Exfecudv och Judiciel råttegång» ifenfu juris, det fa-m ma, fom intet. Den är menlig för råetvifan och ikadeiig tii iine fölgder; ty den inne fattar uti hg en åtgärd-, hvarigenom dens rået, fom upvift et exfeetitivt documenc, för at å det farnmap få behörig verkftalhghet, varder kränkt, hälft documenter af iådan art alcid böra kannas för gilde, få långe de ej möta med lika bevis, fom hafva deras» verkan. Se XVII Gap, 3.3. Rätteg. B., hvilket Lag rum hvilar på en få generel grund, at det ej min dre in foro Exfecutivo, ån Judiciali år låmpeligr^ Står nu detta ak iäft; få följer ock deraf helt otvungit, ql, faftån Lagen uti oftanåmde IV Cap. 3 $. Utk B. år otydelig och tvetydig; råtta meningen dock icke kan vara någon annan, ån den, at, når någor hos vederbörande Exfecutor föker at hindra verkftälligheteo å en i iig fjelf klar Skiftes - Afhand ling, eller något annat lika beikaftadt document, förty, at han fkal dertil blifvit tvingad, trugad $, lockad, eller förledd s den famme i thy fall år fkyk dig, at upgifva et rent Speeles Faöti af hvad, han kallar tvång, trug, förledande och lift, och det amingen med vittsord egande handlingar, eller go de. måns under edelig förpligcelfe afgifne och du^

8 T" # ) 3 ( # dticersde betyg flyrka. Λ t detta år Lagen«? råtta mening och grund, fa varefter en Exfecutor fine utflager afpailå bor, enligt I Gap. 32, Råtceg. B., fynes få mycket påragéligare, tom Konungens Be-; fallnirigshafvande då fårit på fått, fbm med Lagens förordnande uti Ii Gap. 5. Utf. B., inifårrirner, år i ftå»d at profva, både upgiftens och dnvåndnin gens, iamt de åberopade bevifens beik ffenhet, och huruvida de hora få galla och verka til den folgd, at råttegången forty ifrån Ex feen ti v til Judiciel torvandlas må. Denne min tanka ilyrkfes ån vidare deral, at, om en annan mening tiilågges de orden: bjude ock ikål och vittne for tig, oftridigt blifver, at emellan. mer oftanåmdé 3. IV Cap. UtC B. och de Lagfens rum, fom anfe blotta dicentes for intet, Ikulle vara en klar Antinomie. Om dertore någoniin en Exfecutor har varfamhet och mogen eftertänka af noden, år det. viiterljgén vid pröfnin«gen af Brekommande invändningar af fådan art. 4 Men til et Laga Skifte, fordras intet allenaß: et frivilligt famtycke, å omfe fidor, utan ock, at de, fom något hortikifta, bora deraf vara antingen fjelfve råtte egare, eller med ratta egarens Ful Image dertil iörfedde5 ty, om någor Säljer, forbycer el ler forpantar annars mans jord, hus eller tomt, utan han hafver hans opna bref eller fullmagt der til, år fådant, i förmåga af X Cap. 1. Jord. B., ogildt, åndå at upbud och ilånd derå kommit, och

9 Φ ) 3 C den, det gjorde, til 40 Dal Silftmts boter, utom fkade-erfåttning, förfallen. På en fådan grund år ock i XI Cap. 1 Gift» B. ihdgadt, at mannen ej må huftruns fafta gods å Landet, eller hus och jord i Staden, bortfkifta, forpanta eller fålja, utan han hafver hennes frivilliga ja och underfkrift, i tvenne goda måns nårvaro, eller hon får Ratten det munteligen tilflår. Men det år icke nog, at den, fom något bortfkiftar, år deraf egare, eiier med råtta egarens Fullinagt forfedd. Han bor ock ega fri förvaltning ofver fin egendom: halft han i annor båndelfe ei kan anfes for Skiftesgill. Och, fom ofverrnagar, hvarfore de efter Lagen anfes, fom ic ke åldre åro, ån fju år, och yngre ån femton, Se XXXI Cap» Mifsg. B., Tame Jungfruer och van vettige, ej ega fig och gods fitt råda, Se XIX Cap» 1, 2,.4,.. Erfd. B. Så år ock intet allenaft alt Skifte med dem om deras jord ogilde; utan ock all Lagfart derå forbuden. Samma Lag år åfven, når den, fom å fkaccikyl-flig jord ficter, genom ko ρ, Heifte^ eller å annat fått något fondrar och minikar af det, fom dercil med rätta horer. Se IV Cap. 9 $. Jord. B. Men år det nu en Laga vifshet, at alla de Skiftes-Afhandlingar åro ogilde, fom blifvic upråttade, antingen med dem och om deras jord, fom ei ega fri difpofttion ofver fin egendom, eller med oråeter man om annars mans jord; år det ock en i Lagen grundad fanning, at de åro ogilde, åndå at upbud och ftånd derå kommit; Så emedan upbud nu mera ej kunna annorledes an- B fes,

10 fes, ån, fåfom varande af Stamnings - kraft och verkan ; och ogiide Stamningar emot Lagens klara princip i XI Cap. 9 Kåtteg. B., icke verka til den fölgd, at Svarandérne derigenorn kunna anfes for lagligen ilåmde och hörde; ty yr ock deraf i fic råtta fammanhang aideles klart, at alla fådane upbud, fom åro i Lagen förklarade ogiide, icke el ler kunna medföra någon annan verkan ån den, forts ogiide Hämningar i Lagen tillågges, fom är ingen. Medgifves detta, fåfom oflridigt, å ena frdan, få följer deraf åter ganika tydeligen, å de 1 andra, at upbuden i alla de fail, då de åro i Legen, fåfom ogiide, anfedde, icke eller kunna verka til folgd af något fådant Laga (länd, at Domaren iorthy må anfes berättigad, at med fallas utfårdande förklara Adquirentens fåug å den upbudne egendomen for klanderfritt. En fanning, fom i hg fjelf enkel år få mykct klarare, fom, om man tillägger de i nåmde fall ikedde upbuden en iådan verkan, nian i och med detfamma /kulle både anfe dem for gil tige, och tillika for intet giltige, hvilket icke al lena ii uti hg innefattar en uppenbar contradislion, utan ock är fnorråtc ftridande, ej mindre emot La gens råtta mening och grund, ån fjelfva orda»conflitution, af hviika ingendera medgifver, at upbud och iland, fom å en af oråtcer man iåld, eller fkif- under en fä olika fyne- tad egendom kommit, må punö: til profning förekomma utan bågge faft mera åfka det de bora for ogiide anfes, och förthy dera icke någon verkan til klanders uteilutande tilläggas. Men,

11 Men, om fafta åfven tilkommit, år intet.lag fam* ma. Ty, ehuru Domaren i thy fall, fom (agt år, icke borde denfamma utfärda; likväl och fom fa«ftan intet annat år, ån dom; hvarför ock den, fom qvåljer det Skifte, iom dermed år befåftadt, anfes med bot, fom for Hårads - Rätts domqval i Lagen år ftadgadt; och det år en af de enfaldigafte fanningar i vår Lagfarenhet, at ingen Domftoi emot de grunder, hvaruppå Svenika Råttegången hvilar, år tiiftåndigt at andra (in egen dom, om han ock vo re den felagtigafte, få framt icke den håndelfe (ig företer, fom i XII Cap. 3, 4,.. Råtteg. B om formales; Så bör faftan förut och på fått, fom Lag bjuder, håivas, innan klandret må til vederböran de Domflol inftåmmas. I hvad våg och innom hvad tid fådant ike bör, år en fråga, fom icke med full komlig praeciiion kanbefvaras, utan at ikilja emel lan de härvid möjeligen förekommande håndelfer. Har egaren, hvars rått derunder beror, under fjelfva Lagfarten ikrift, eller mundteligen klandrat och protefterat emot faftan; men Domaren, detoagtadt, refolverat til faftans meddelande; Så eger han, ef ter i råttan tid förklaradt mifsnöje, i befvårsvågen hos den Kongl. Håf-Råct, hvarunder Domaren, fom utfårdat faftan, lyder, (öka andring, innom den i XXV Cap. 21. Råtteg, B. utfatte tid. Har åter ve derbörande intet vid Dom dol en anmålt klander och protefterat emot faftan, innan den gafs. Så eme dan, enligt hvad hår ofvan utredt och bevift år, i den hår fupponerade cafu de ikedde upbuden och B 2 det

12 det derefter akomna iland, fåfom ogilde i Lagen förklarade, icke kunnat medföra någon kraft och verkan til uteflutande af klander, och Domaren, i anleende få val dertil, fom de flere redan anförde fkål och ornrtandigheter icke borde faflan expediera; ty ock då vederbörande foljakteligen intet kunna genom få befkaffade upbud anfes för hörde, eger den, fom finner fig befogad, föka ändring i Kön gl. Hål-Rätten innom natt och år, ifrån den dag, han det veta fick. Se XXV Gap. 22 «Råtteg. B. 5 Angående hvad (lags egendom må annan efter Sveriges Lag och Laga Stadgar Skiftas; få, ehuru i äldre tider fa fl egendom anfågs för ac vara af bättre vilkor, ån den löfa, i fynnerhec på landet; och jord å fiflnåmde flålle åfven fkactades högre, ån jord i Ståderne ; finner man dock af VII Gap. Jord1. B. L. L. 8 Fl. 4. Up). L., at det var iofgifvit at byta jord å landet emot jord i Ståder ne. Men nu för tiden år, i anfeenrie til all fhgs Fafl egendom, icke i den delen lag famrna. Vil någor arfveiord fin å landet emot annan jord derfamrnaflådes Skifta, år fådanc tillåtit, utan at det emot hyar Skifte må klandras af vederbörande Bördeman; den jord han med Skifte fådt, blifver arfvejord i flåhet. Afven fom ej eller det Skifte, hvarigenorn hus, tomt, eller gård i Staden, emot hus, tomt eller gård i (amma Stad, eller annor, får af Bordemåo klandrasutan behålla de (Te deremot, å bägge fi- ty

13 at Φ ) *3 ( # dor, hvardera fin rået til det tiiikifta ; men ej ml någor arfvejord å landet emot hus och jord i Sta den Skifta. Se ill Gap. ι φ. Jord. B. Skulle få hän da, at någor vid anhållande Skifte emot arfvejord fin å landet finge der både jord och penningar i- gen ; gir dermed, fom om Skifte fagt år, dereft jord år mer, ån penningar. Är den lika eller min dre, doraes den bortikifcade arfve jorden i bordj fom vore den til falu gången; Se III Cap. 2 φ. Jord. B. Och, at, när någor få bortikiftar fin arfvejord å landet, han, deremot får både jord och pen ningar > åfven de fihnåmde eller penningarne iklä da fig arfvejords natur och egenfkap, ar en vifsliet, fom få mycket mindre bor dragas i tvifvelsmål, fom den är grundad i Lagens uttryckeliga förord nande i XVÜ Cap. 1. Erfd. B. Angående huruvida aflingejoref å landet må emot hus, jord och gård i Staden Skiftas, få emedan en fådan jord kan efter Landsrätt bortgifvas och teftamenteras til hvem man v il, ikyld eller oikyld, barn eller andra arfvingar. Se XVII Gap. 4. Erfd. B., VIII Gap.. 1 φ. Jord. B.; Skyldeman ej eller emot V Gap. 3 $. J td. B. har rått at bérda aflinge jord å landet; och det uti förenåmde III Gap. 3 φ. Jord. B. ftadgade forbud emor arfvejords Skif tande å landet emot hus och jord i Staden, icke eller år få vidflråckt, at det åfven rorer afiingejord; ty år, efter min tanka klart, at man, utan alt hin der af Lagen, eger Skifta fin I landet förvårfde fafta egendom emot Stads egendom. B3 φ. 6L

14 . 6. Men, ehuru* til följe af hvad i nåftföregåen de. blifvit anforde, det ofornekeligit år, at man ej allenaft aflinge- utan ock arfvejord å landet emot annor jord derftådes Skifta får; år dock nödigt, at, når faft egendom ålandet, fom uti fig innefattar Såteries, Ladugårds, Rå och Rors eller Vekudagshemmans rått och frihet, den, fom en fådan egen dom genom Skifte får, år Frålfeman, eller eger lof for (ig, at få ega, behålla och rolige η befittja denfamma ; hälft i annor håndelfe det med honom ingångne Skifte få mycket mindre kan medföra be ftånd, fom det år ftridande emot den grund, hvaruppå de Ridderikapet och Adelen i nåder forundte Privilegier hvila, och i adplication til en fådan håndelfe foljakteligen galler, hvad Lagen i I Cap. i. Jord. B. förmår, nemligen Lagligit ftånde, o- lagligc återgånge. At det år ftridande emot Adeli ge Privilegierne, kan icke beftridas utan at forråda mycken okunnighet om innehållet af 27. i famma Privilegier. Men at deraf leda fig til den {lutfats, fom iknlle åfven det Skifte, hvarigenom Ofrålfeman forvårfvar (ig egande rätten å de, efter Kameral-ftyl, iå kallade bcruftade Säterier, vara olagligt, år en conclufion, fom innefattar mer, ån pnemiiten medgifver. Den innefattar mer. Ty, fom det år en i Lagfarenheten allmänt crkånd fanning, at Privi legier åra Stri&iflimi juris, eller, at de ej långre bö ra fortydas, ån de i bokftafven lyda *, och forbudet for

15 for Ofrålfenån i Hogbemålte Addiga Privilegiers 27. ej (fracker (ig vidare, ån til lådane Fråifegod?, iom ega och uti hg begripa Så;eries, Ladu gårds, Rå och Rörs, iamc Vekudags hemmans rått och frihet; men bernftade Så*erier emotkongl. Brefven af d. 7 Sept och-d* 18 Dec hvarken Såteries eller Rå och Rörs rått och frihet med föra ; i a felar ej låcteligen, det rnan ju måite erkånna, at man icke derat, at Ofrålfemån i allmän het ej få köpa, eller tilhandla (ig något fådant Fråilegods, (om en flik rått och frihet ega, får iluta, at Ofrålfemån åfven år forbudit, at tilikifta fig beruftade Säterier. Vidare och når Frålfe flrogods eller vekudagshemman gå i Skifte mån emellan, år ock med Privilegierne af d. 16 Otfob inftåmman de, at den, iom genom Skifte tår något fådant Fråifegods, antingen år Fraifernan, eller någor fådan Ofrålfe perfon, fom efter famma Privilegier år be rättigad at med Frålfemanna rått kopa ilike gods och dem federmera under en fådan rått roligen be hälla och beficrja. Sker annorledes, (lår Frålfehemmanet under lofen. SeAdl. Priv. af år $ 7*. 'jajfe Huru et Laga Skifte bor fke, år ock en frå ga, fom ånnu til beivarande återdår. Hårom iladgas i 1 Gap. a. Jord. B.; Kop, ikola Skifte och Gåfva fl^rifteliga fke med cvegge manna vittne och de vilkor deri fattas, hvarå famma kop, Skifte och o c

16 gåfva fig grundar ; Huruvida detta förordnande bor efter Lagens råtta mening och grund anfes fåfom medförande en få vidftråckt forbindelfe til efceriefnad, at hvarje Skiftes afhandiing, fom intet blifvit Ikrifteligen författad crh med 2:11ε vittnens underikrift ftyrkt kan och bor ogild förklaras, faflån ve derbörande, å bågge fidor, erkånna at de den verkeligen frivilligt ingådt; Så ehuru hår mycken ikiljaktighet emellan dem, fom detta Lagfens rum på dogmatiikt vis uttyda fig företer, och praxis vid Undercåtterne, iå i Stader, fom å Landet år olika ; måfte jag likväl uprigtigt bekånna, dec jag for min del icke kan anfe Skiftes afhandiingars fkrifteliga upråttande med tvegge manna vittnen, för at va ra af en få våfendteiig nödig omftåndighet. Ty, fom til Skiftes-Contra&et ingen ting, annat for dras, ån bagges frivilliga ofverenskommelfe och (am tycke, och fkrifteliga Skiftes - bref, efter Lagens råtta mening och grund, fornåmligad brukas, på det upbuden få mycket beqvåmiigare må kunna er hållas och Faflebrefven derefter inråttas; vittnen och Skiftesbref jåmvål endaft nyttjas til bevis, at de bågge fig fulleligen förenat ; men oftridigt år, at den bevisning y fom deraf håmtas kan, år ofverflodig, når Skiftes - afhandlingen, å omfe fidor fullkomligen erkånnes; Så lårer ingen vara, fom icke medgifver, at Skiftet, utan Skiftesbref och vittnen, år lika kraftigt och forbindande, dereft de icke fig förenat, at Skiftet ej fkall vara faft, det blifvit ikrifceligen författadt. innan Och

17 i ). *7 ( # Och, at Lagens uttryck i I Cap. i. Jord. B. i /kola ike, föijakteligen kan foras til den Lagfarenhets del, fom af de Lagkloke kallas Jurisprudentia confultacoria, vågar jag med få mycket ftörre laga vifshet påfts, fom Lagen uti IX Cap., i $., X Cap. i., XII Cap. i. H. B., flere Lagfens rum ac förtiga, befailningsvis antyder, at förftrackningar i penningar och varor, lamt pantfåttjande, med mera, böra ike med vittnen, eller bref och handikrifc derå af dem, fom förilråckningen, panten, eller depoiitum emottagit; men ingen Domare ändock, utan ac forråda en omkelig okunnighet, kan, i briffc af vittnen, eller handikrift, döma någon defs fordran, pant el ler depoiitum förluftig, når egen bekånnelfe, fom ock efter Lag XVII Cap. 36. Råtteg. B., for bevis gåller, ftyrker fakens riktighet. Men, oagtadt det fåledes år vift, at Skiftes - afhandlingar, utan Skiftesbref och vittnen, åro oryggelige och kraftige; dock, fom forfarenhetén vitt. nar, ac ond/ka, lift och bedrågerie ibland månni- /kor nu mera ftigit til den högd, ac ofta de illiftigafte och driftigafte förfok vågas til at illudera de heligafte förbindelfer; och vid få befkaffade omftåndigheter aleid, å ömfe fidor at befara år, det torde den andre finna for fig förmånligt, at få Skiftesaf handlingen håfven, famt til vinnande deraf vilja denfamma beftrida* Så år lått at finna, det man få mycket mindre, utan at blottftälla (ig för de fölgder af olågenhet, iom genom oforfigtighet plåga C be-

18 Φ ) 18 ( φ beredas, bor underlåta hvad Lagen uti oftanåmde I Gap. 2, Jord. B. om Skiftes-Åfhandlingars ikrifteliga upråttande och vittnens nyttjande dervid formår; Tom i annat fall och dereft verkeligen hända ikuhe, at Skiftes-afhandlingen, å endera (idao, hieb vo beåridd, den andra intet kan leda defs verkelighet i bevis, och förthy, i formågo af XVII Cap. 33 Råtteg. B., nödvändigt måfle förlora den talan han på en fådan grund förer, få långe det (lår faft, at den enas nej hår år lä gode, (om den andras ja. Hvilka må, fåfom ojåfagtige vittnen anfes, och til följe deraf vittsord tilläggas, vifar 7$. uti XVII Cap. Råtteg. B. Och emedan vittnens underikrifter under Kop och Skiftes - Afhandlingar ej kunna annorledes an ies ån fåfom fkrifteliga vittnesbörder, hvilka ernot 26. i fiftnåmde Capitel och Balk icke ega vittsord, utan parterne å ömle fidor hålla dem gilde, eller de befvtirne varda, ty råder förfigtigheten, at man för dödsfall til fanningens ftyrko, dereft fram deles trånga (kulle, bör låta dem, fom Skiftesbrefvet, fåfom vittnen, underikrifvit, til behörig Dom ftol inkalla och der iine underikrifter beivärja. Förfummas fådant och defte vittnen emedlertid med döden afgå, förloras derigenom i bevisningsvågen all den ftyrka, fom af deras underikrifter ef ter Lag kunnat förvåntas, om de defsförinnan blifvit edfåfte. cfr* XVII. Cap 24. Råtteg. B. 8*

19 ^ ) 19 ( φ * 8 Åndteligen likar ock vår Lsg, at den jord, el ler faila egendom, man med Skifte fådt, bor på fått och tid, fnmt vid den Domilol, Lagen i IV Cap. i, 2,.. Jord. B.r forefkrifver, offenceligen upbjudas. Vården derom, ac intet några olaga upbud må tillåtas, hvilar på Domarens anfvar. Til följe deraf bor aldrig någon Domftol, til hvars åfgård efter Lagen råtteligen horer, tillåta, fig någon frihet at meddela upbud å någon Skiftes- Afhandling, fom blifvit upråttad med någon fådan> fom intet år Skiftesgill, eller hvarigenom ikattikyl«dig jord blifvit forminfkad, Cap. IV. 7. J. B., eller huftruns jord utan hennes underfkrift och famtycke år vorden bortikifcad, XI Cap. 1,8 $ G. B. eller Bonde fådt Frålfejord, eller Ofrålfeman Såteri, Se Adel. Privileg, d. 16 Oftob , eller någon utom Bergmans-Ståndet fådt Bergmöns egen*' dom $ ty i alla defla fall, år Skiftet ofofligc y farm Lagfart och falla derå forbuden*

20