SKATTEHEMMAN, HERNBERGHS, EU D, ANDERS. Xongh Acad. Boktr» Infeende, ERIC LORENTZ 5EBELL, ifrån Södermanland. Fbrfattad ocb till Allmänt ÅTFÖLJA

Transkript

1 ACADEMfSK AFHANDLING OM De BESVÄR och SKYLDIGHETER, SOM ÅTFÖLJA SKATTEHEMMAN, FEMTE DELEN. Med den FidtLagfarne Juridifka Facultetens i Upfala famtycke, Och under Juris Profesforens EU D, ANDERS HERNBERGHS, Infeende, Fbrfattad ocb till Allmänt ERIC LORENTZ 5EBELL, ifrån Södermanland. Uti den flövre Guftafvianße Lärofalett d. ι*ι Jun. 1^86. å vanlig tidf. m. ϋ Ρ S A L A, Tryckt hos Direft. Joban Edman, Xongh Acad. Boktr»

2

3 KONGL. MAJ:ts TROMAN landshöfdingen öfver södermanland samt RIDDAREN och COMMENDEUREN af KONGL. NORDSTJERNE-ORDEN högvålborne baron Herr *P ΕΗR C/f B R A H» ÖRNSKÖL τ>, Nådiga Herres outtråtteliga nit at befordra Samfundets bäfta, Defs beröm liga vett och infigter i Lagfarenheten, hafva gifvit mig anledning at lam Defs vördade Namn, Jafom en prydnad för desfa Blad. Anfe Nådige Herre, med välbehag detta rin ga offer, hvilket jag i ödmjukhet ER vägar tilagna. Med djupa/te vårdnad framhärdar at vara MIN NÅD1GSTE HERRES aldra ödmjukatte tjetiare eric lorenz sebell.

4 Mine Huldafte Foråldrar! Det år lika omojligit at upråkna, ibm at vedergålla Edra vålgerningar. Denna lilla Academiika Afhandiing, hade, utom Eder koftnad och åtgärd alldrig fram kommit, och år det Edar godhet, om? då den Eder nu tilågnas, den får anfes fåfom ett ringa prof af det vordnadsfullafte och tackfammafte finne. Mitt hjerta onlkar Eder i fullkomligare mått, ån mina tanckar kun na uttryckas, Forfynens cknniga Nåd och Våliignelfe. Blifve jag ovärdig, att afeder vidare få åtnjuta någon godhet, om den vördnad kan förändras, hvarmed jag till dödsftunden fkall framhärda att vara Mine Huldafte Föråldrar Lydiirfte Surt ERIC LORENTZ SEBELL.

5 Λ 11 * '& Κ JF Η & Η & Λ > & 3F Κ * #θ?^ $. ι. Α t fkjutsning förfe Konungen, Thes Hof, Allmogen i åldre tider ålegat, at Ko med fri nungens och Rikfens Råd, Konungens fåndebud, eller utfkickade, och alla them, fom i all männa årender reife till, eller från Hofvet, famt Landshofdingarne, Krigsfolket på theras tåg, och Ridderikapee och Adelen, når the till Riksdagarne blefvo kallade och vore thertill med Kongl. Maj:ts, eller Landshofdingarnes pafs förledde, år oifridigt af Placat. d. 4 Maji 1J41. Adel. Privileg, d. 1 Maji Kongl. Férord. d. 10 Febr* d. 3 Febr. X615. famt Kongl. Forkl. uppå Adelens gravamina af d. 28 Julii BirgerJarl ochthes Son Konung Magnus fogade val t hen snftalt, at Gäifgifverier blefvo inrättade och Rättare tillförordnade, ac, genom the förre, gifva them, fom refte i fina enfkiidce årender, tillfalle, at, utan Allmogens Befvår, for egna penningar A 3 ikaf*

6 ikaffa figfkiuts, famt, genom the fednare, få jåmka fkjutsnings befvåret, etter ordning och omgång, bönderne emellan, at någre for fin nårmare belägenhet ikull vid ftråkvågen icke thermed alt jåmt måtte blifva betungade, och andre tvårdt om therifrån förlkonte. Se Konung Magni Ladulåses Stadga af år 1285'. jåmfr. Herr Kammar Rådet Botins vakra Traäat om Svenika Hemman och Jordagods, Andra Delen, Cap4 4.. y. p Thenna inrätt ning, ehuru affigten thermed var ganika god, virka de dock icke till then följd, at Allmogen therigenom ifrån all fri ikjutsning blef fri; ty then var i thy fall, fom fagt år, icke thesmindre åfven fedan, (om förut, till fri ikjutsning förbunden fom af the hår åfvan åberopade Författningar kan inhåmtas. Men, fom förfarenheten gaf vid handen, at andre enikildte perfoner i fina private årender ofta gjorde inbrott uti defie Författningar dymedelft, at the gjorde theraf ett mycket vidftråcktare bruk, ån fora fjelfva Conftitution theruti medgaf, emanerade, tid efter an nan, flere förbud emot alt fådant olaga förfarande och Allmogens handterande. Redan den 4 Maji 1541^ utkom theremot thet mandat, at inge andra, ån Konungen Sjelf med Thes Hof, famt Bref- Dragare och Tjenare, fom vore förfedde antingen med teckn, fom kallades Bodhbyfier, eller med Thes förfeglade Paisbord och Bref och i thes och Riksfens Konungflige faker och årender vore urikickade, ikulle få njuta fri ikjutsning. Detta blef ån ytterligare uti thet, under den 17 Maji 1556 i Åbo emot

7 emot otillbörlige Gåftningar och Skjutsningar utfär dade Förbud, aldeles faftåldr*. 2. Och,tåofver mifsbruk i then delen icke thesmindre klagan förd blef, iörornade Konung Eric den i4.*de, genom Placatet af den 31 Auguff. iföi» at Tavernare och Gåfthus alleftådes i Riket vid all männa vågarne läggas ikolle, thår the, fom antin gen i egna årender, eller eljeft, behofde at refa, Konung Johan III kunde få Håft fordra m. m. for egna penningar; dock, at thårigenom icke vore förbudit Konungens Fogdar, eller them, (om chem,å Konungens vägnar, följde, at bruka fkjutshäftar, få vidt theras undfångne befallningar fig ftråckte. åfven for g fal Hg thårom, at intet thes underfåtare matte blifva betungade med flike odrågeliga fkjutsfårder, ftadgade där på medelft öppet Patent af den 22 Febr at inga andre thädanefter ikulle fördrifta (ig at taga ikjuts-håftar hos underfåtarene, ån allenaft The, fom med thes egne bref vore lörpasfade, eller hade thes vapn, eller vore af Konungens Befallningshaf vande vid gråntfen, eller annorftådes, till Konungen med bref, eller eljeft, utfkickade och hade theras Pafsbord, eller Konungens egna forilor at föra. Åfven fom ock, at Rikfens Råd (kulle aga fri ikjutsning, når Konungen them kallade, antingen till ailmånneligt Herramöte, eller för andra Thels och Rikiens vårdande angelägenhe ter

8 s ter och af ender fkull; men, a t alla andre, h vilka the halft vore, ikulle lega fig häftar hos Gaftgifvarne, eller andra, ehvar the hälft bekommas kun de. Och emedan decca icke eiler vårkade till then följd, fom var föremålet af författningen, utan All mogen ändock med odrågelige ikiutsningar befvåra des; ty fanc famma Konung fig föranlåten, at, till hemmande theraf, genom Mandat, den 31 Jan bjuda och forordna, thet ingen hvarken ädle, eller oädie, iå vålthes egna tjenare, fom alla andra, (kul le efter then dag fördrifta fåtarena fig at fordra af under några ikjutsrefor, utan betalning, dock Ko nungens egne forsilor therunder icke innebegripne, iom borde, utan a!l betalning, fortikaffas. 1 conformite härmed blef ock theruppå genom Konungens opna bref af den 26 Novemb påbudit, at ingen eho then halft vore, ikulle underftå fig at uran betalning och vederbörandcs goda vilja taga ikjus, hvaraf likväl icke finge tagas någon anled ning, at vägra Konungens tjenare, iom med Thes vårt och bref blefvo affkickade, eller andre, någon fortordring, når the tillbjudo och gåfvo betalning» Den \η Auguft blef thetta åter confirmeradc, med thet tillägg, at Rikfens Råd, och andre, fom å Konungens och Rikfens vägnar något at beftålla ha de, få väl fom Konungens Syikons och förikrifne goda måns och unrierfåtares tjenare, fom antingen i Konungens vårf med bref, eller eljeft vore utikic* kade och hade theras Herras Pafs-Bord, ikulle for fordrade blifva emot then betalning, fom i famma Mandat var utfått. 3.

9 9 3 Året therpä den 2 Januar» blef, genom Kongh Patent., hvad den 31 Jan. 1572, den 26 Novemb. 1574* och den 17 Aug blifvic (lad gat, i få måtto åter åndradt, i anieende til! å-.ikitliga forelupne mifsbruk, at alla the, fom vore ut fkickade på någre Konungens vårf och årender, an tingen med bref, eller eljeft, ikulle få fritt och utan betalning fkjutshåftar efter fom thet tillförene af ålder varit hade. m. m; men, at aila andre, ingen undantagandes, hvarken, Konungens Syfkon, Råds eller andres tjenare, ikulle betala for fig efter the förra utgångne Mandaternes innehåll. Och på thet, at the måtte kunna åtfkiljas från them, fom intet till fri fkjnts vore berättigade, ikulle Konungens utfkickade hafva med dg förgylde Påftvapn, teknade med Konungens och Rikfens vapn, till bevis, at the vore i Köngens vårf och årender flådde, utan at andre bevis, eller Pafs Bord, galla ikulle. Man föreftålte fig härvid, at fåmedelfl: det mifsbruk, iom till underfåtarenas fortryck, blifvet förut utdomdt, ikulle varda håmmat. Men, tå forfarenheten gaf vid handen, at icke thes mindre underilef i den de len forelopte; Så emanerade under den 12 Julii 1580 Konung Johan 3:djes Patent, theruti Konun gen förmäler, thet han, till affkaffande af then odrågeliga tunga, hvarmed underiåtarne tvert emot Thes, tid efter annan, vidtagne Forfattningar blifvit be fvårade, funnit fig föranlåten, at låta gora et fynner. B ligt

10 10 ligt infegel till alla våg-bref, fom thådanefter gal la borde, och hvilket Konungen dageligen ikulle hafva i eget förvarr Med detta iniegel, Tom var gordt fyrkantigt och ikulle tryckas i vax, till fåre kommande theraf, at thet intet måtte kanna mifsbrukas, ikulle alla fådane våg-bref forieglade blifva, få at the, fom hade fådane våg-bref, ikulle, utan betalning, åtnjuta ikjuts. Härmed inftåmmer ock Kongl. Patentet emot olagliga ikjutsfårder af den 19 Julii famriia år. Och emedan thenna vidtagne Forfattning icke eller vårkade till then the-rmed, påfyftade följd; ty ftadgades genom öppet Patent den I Sept. 1584, at Gåilgifvarehus, fom i Lagen kallades Tavernere, och hade blifvit nedlagde, bor de alleftådes uti Riket, i iynnerhet vid the allmän na vågarne, åter fåttjas och inråttas, och Rättare efter Lagen tillfåttjas, fom Häftar for pengar bor de the re ande ikaffa. Af lika innehåll år ock thet i famma åmne den 1 Decemb, iiftnåtnde år utfär dade Patent. ξ. 4 Konung Carl den 9:de förordnade ån vidare, at, fom alla the förut vidtagne Forfattningar ej ha de haft then vårkan till befrielfe för Allmogen i- från then myckna tunga af fkjuts; thet han altfå med Rikiens Råds råd fant för gode, rådeligt och nyttigt vara, at, tå någre i Konungens och Kronones årender blefvo utfkickade, eller nogra forflor, fom Honom eller

11 II eller Kronan tillkommo, genom landet f6rdes, ikulle the hafva vifla Påilvapn, uppå hvfka få mänga teckn ikiiile hångja och therhos vara befkrifvit, fom them blefvo tillåtit at taga ikjushåftar. m. m. Se Patentet den 18 Febr jåmfr. Forbudet d. 17 Martii 1595» och den 27 Nov och den 20 O&ob Men, tå thet onda, hvarmed Allmo gen plågades, ånnu continuerade; blef på 1604 års Riksdag med meninge Riksicns Ständer beflutit, at ingen, eho han vara kunde, ikulle få taga ikjuts, med mindre han ftraxt betalte for fig, dock få, at alla tbe bref, fom antingen Konungen fjelf tillfånda låt, eller vore till Konungen ikrifne, borde af Landsmannen till nåfla Landsman, eller Fierdingsman och fä vidare, fortikaffas* Och ikulle alle va ra forpligtade at draga till Gåilgifvaren och thår om befordring till mat, ohl och håftar fockia. Se Mandat, den 22 Apr jåmfr. den 22 Apr it. Kongl. Forbudet den 20 Decemb Uti Placatet af den 10 Febr blef åter, till häm mande af den myckna olågenhet, fom Allmogen af ikjutsningar ftådie trykte, forordnadc, at efter Sveri ges Lag vifta Gåilgifvare af Hårads - Hofdingarne och Fogdarne fl^ulle tillfåctias, hvilka fkulie vara fårpligtade at fårfe refande emot beralning med ikjuts ; men, når Konungen fjelf, thes Fru Moder, eller Dotter, K. egne Bud Hertig Johan, någre Konungens och Pofter affårdade. eller affordrade, med Konungens egna underfkrefna Pafs, ikulle thet ålig ga Allmogen, at them med fri ikjuts torfe. Och B 2 på

12 12 på thet at famma Pafs, ej måtte kanna mifsbrukas, ikulle theruti formålas, huru ftark hvar ock en (kul* le fritt forfordrad varda. Åfven fom ock, icke allenaft Konungens Kammar-Råds Pafs få vidt gåila borde, fom the någre till Konungen affårdade, eller eijtft i Landsåndarne,at något beilålla, fom. Konun gen och Riket anginge, utan ock Konungens Ståt hållares utfkickade, når the några till Konungen med haftiga och angelågne bref affårdade, varda framfordrade. Se vidare hårom Placatet den 3 Febr och den 7 Febr. 161J och den 27 Jan $. j. Ändteligen och fedan få många Forfattningar blifvit, tid efter annan, vidtsgne till hämmande af the fria olaga fkjutsningar, hvarmed Allmogen få betungades, at thes utarmande måfte theraf blifva en oundvikelig följd; men theife dock icke befun. nits medföra then påfyftade vårkan, blef på 1642 års Riksdag den 23 Febr. beflutit, och vårkftåldt, at alla fria fkjutsningar och gåflningar fkulle affkaf* fas och uphåfvas ofver hela riket, undantagandes, når Hennes Kongl. Majtts med hela Thes Hof, el ler en del theraf refte någorftådes i Landet, eller Krigsfolket, Regements eller Fåniketals, fom orden i famma Riksdags beilut lyda, upfordrades emot ri kets fiende eller kommo Regiments eller Fåniketals tillbakars och Marcberade hem igen, famt at theremot till Kongl. Maj:t och Kronan i 2;ne år på prof

13 af hvarje Helgårds Krono och Skattehemman 3 daler godt iilfyermynt, eller thefie varde, hvart år i a:ne terminer, famt af hvarje helgårds Frålfehemman fex mark godt Silvermynt, åfven i 2:ne Terminer om året, ikulle erlåggas. Och, tå thefle ikjutspengar blefvo fåledes i början antagne på prof i 2:ne år, therfore, at Allmogen, genom thcras erlåggande,fkulle va ra befriad från then fria fkjuts och gåftning, hvartill the förut vore förbundne och hvarmed the må fte forfe them, fom refte i Kronans årender;; Så blef thetta ett nytt ämne for Ständernas deliberation vid 1647 års Riksdag, under Drottning Christinas Regernig, tå 3:ne Stånd, neml. Ridderikapet och Adelen, Pråffe-och Borgeikapet funno then vid 1642 års Riksdag på prof i 2ine år vidtagne författning, an gående 3 daler Silfvermynts årliga utgörande, under Titul at ikjutsfårds penningar af hvarje helgärd Kro no och Skatte, famt fex mark dito mynt af hvarje helt Frålfe Hemman, i ftållet for thet Allmogen för ut ålagde fkjutsnings befvåret* vara thet låmpligafte medel till Allmogens befriande ifrån en flik tunga* Men, emedan Bondeftåndet icke tilltrodde fig at med hemma varande medbröder kunna uthårda med få mycken penningefoatt, ty blef thet ärendet till en båttre/och lägligare tid upikutit. Ernedlertid anbollo the, att Hennes Kongh Maj:ft ville gifva fina Lands- Höfdingar iådane ordres, hvarigenom kunde förekommas, at inge andre måtte få fri fkjuts, ån de, fom med fkål och Hennes Maj:ts vilja, hade fådant at praetendera, famt, at ingen, fom hade Pafs, måtte me- B 3 ra

14 *4 ra njuta, an PafTen foreikrifvo. Se Riksdags beilu* tec den 22 Martii 1647,. 6. På 1649 års Riks dag blef äter famrna ärende å nyo foretagit, tå Ridderikapet och Adeien aldeles famtyckte till ikjutspenningarnes årl. erlåggande, fåfom thet bequåmafle medel, hvarigenom Allmogen kunde befrias ifrån thet tryckande fria ikjutsnings -befvårec, och the of rige afstånderne åfven lofvade Kongl. Maj:c for Kro nans fria ikjutsning och gåftning the på 1642 och 1647 årens Riksdagar proje&erade ikjutsfårds-penningar, dock flat, enär Krigsfolket,Regiments,eller Fåniketals, togade bort,eller tillbakars, ingen borde undandraga (ig, at forfethem med nödtorftig koft famt foder och mål. Åfven fom ock, at the Landsändar, fom hvarken ville,eller kunde i råttan tid och på föreikrifnetermi ner ikjutsfårds-penningar erlägga, borde vara pligtige, at ikjutfa hvar och en, iom reite Kronones årender med Pafs och Bevis. Se Riksdags Be/lur* den 20 Martii 1649,. 6. Kongl. Maj:ts Forfåkran, daterad den i Offcob» 1649., innehåller i conformite med 1642 och 1449 årens Riksdags Befluter, at Allmogen, emot forenåmde ikjutsfårds-penningars erlåggande, ikulle från all fri ikjutsning vara frikallad, undantagande i thyfall, fom i famma Riksdags -beilut fågs. Här med inftåmmer och ikjutsfårds-ordningen af famma dato, och år, fåledes Allmogens genom defte Riksdags-beiluter af den 23 Febr den 20 Mart Kongl. Forfåkran den 1 Oft famt Skjutsfärds och Krogare-ordningen af famma dato neml. 1 oa.

15 nbmsmm *5 00: endafl bündin vid then fkyldighet, at Ikjatfa Krigsfolkets trots, och fjuka på fådane tåg och i ofrigt från all annan fri (kjutsning befriad. Men, iom then frie ikjutfen, fom, till följe thåraf beftods på fådane durchtåg, mycket betungade Allmogen, i fynnerhet them, fom vore liggande nåra vid ftråkvågen, få blef cherpå år 1689 åfven Allmogen therifrån befriad; i thy at tå forordnades, thet thådanefter vid durchmarcher ingen fri ikjuts påläggas el ler fordras fingo, utan emot betalning i reda pen gar. Se Tåg ordningen den 5 Febr \2 Thetta finnes ånnu ytterligare faitåldt i Tåg-Ordninaf år 1695 famt i Kongk Maj:ts förnyade Tåg-ord ning for thes Krigsfolk af Landt och Sjo.ftaten af den 28 Maj i iå at all ikjuts nu måfte betalas*. 6. Men ehuru thet foljaktl. år oftridigt, at thet fria ikjutsnings befvåret, hvilket i äldre tider, och efter thy, fom fagt år, ålegat Allmogen, år aldeles uphåfvit, få att all ikjuts nu for tiden måfte betalas af then, eller them, fom (ig theraf betjena, får man lik väl icke theraf leda fig till den flutlats, fom ikulle thet ftå vederbörande fritt, om the vilja emot be talning ikjutfa, eller ej. En {lutfats, fom, långt ifrån at kunna med Forfattningarne förenas, år faftmera theremot fnorrått ftridande. Att Skattehemman ej mindre, ån Kronohemman* åro

16 åro emot betalning underkadade ikjutsnings befvår och ikyldighet, vifa the therom emanerade Forfatt ningar och dyrkes af fjelfva praxis få tydel. i then delen, at therom ej minda tvifvelsmål lårer kunna våckas. The fvara till Kronofkjuts, dock emot be talningen, fom fagt år. Se Tåg-ordningen den 28 Maji 1719.$. 4, ty,fom inga andre hemman,ån Rid derikapets och Adelens Såtes och Ladugårdar, Rå och Rårs Hemman, Berudade Såterier, Påd-Hem man, Officerare Bodållen, Kyrkoherde och Capellans-Bohl, famt Gadgifvare - gårdar åro frikallade från Krono-ikjuts. Se Adel Privil. den 16 Oåob Refolut. på Allmogens Befvår den 25 Maij Pråderikp. Privil. den 16. Oftob Pådmåd. Indruft. den 16 Febr Kongl. Re folut. d. 17 Marth 178T- Så ftär altid fad at alla andre hemman bora theruti deltaga, dock få, at Frålfehemman, efter Adeliga Privil. den 16 Oäob fvara therutinnan till hälften emvt Skar te och Krono, endad i thy fall, når tåg och dora marcher fke genom Landet eller Proviant ammuni tion och beklådningar till Arméen, Fådningar, Ma gaziner ikola framforas. Och, at med the orden, dora Marcher i adeliga privilegierne nu fordås, når 30o:de man och therutofver framtåga, vifar Kongl. Brefv. till Cammar Collegium och Stats-Contoiret af den 26 Nov Emot betalning praefteras ock Fånga dcjuts af All-

17 *7 Allmogen till et vift af hvart helt Hemman och proportionaliter af the mindre, hvilken betalning fås af the thertill beviljade fammanikots-medel, fom af Härads fogden uppbårcs och hvarfore gores be hörig redo. Se Kongl. Refcript. till Lands Hofd. den 18 Septemb. I722. Afven fom oek Skattehem man ligga for Häll-ikjuts och Referve»fkjuts. Thet ta år klart af Gåftgifvare ordningen den 12 Decem. ber 1734, fom år therutinnan ganika tydelig, att ingen, fom icke genom fårikildte Refolutioner år undantagen, bor tberifrån befrias, utan alla, få vål Krono, fom Skatte och Fråifehemman, efter en pro portionerad tillhjelp, hviarefl: få behofves, vara plig tige, når ordningen till them kommer, eller the tillfagde blifva, infinna fig vid Gåftgifvaregården, utan forfummelfe med Håftar och Tyg, vid fex marks Silfvermynts Bot, for hvarje gång, fom forfummas. Härvid hor likväl ej obemålc lemnas, at Skatte och Krono Hemman i then delen ej vidkån nas annan, eller ftörre tunga, ån the få kallade Frål fe Scrogods och utfochne-hemman; hälft theffe bagge fednare ilags Hemman åfven fä vål fom the bagge förra, äro pliktiga efter en propotionerad till hjelp theruti deltaga. Se Kongl. Br. till Kammar- Goilog. af den ii Nov

18