MATHIAS HASSELROT I STOCKHOLM 1813 Utdrag ur några av hans brev till hustrun Märtha

Transkript

1 Vår gemensamme förfader Mathias vistades hösten 1813, då 44 år gammal, i Stockholm för fullgörande av uppdrag som Stats- Revisor. Han skrev många och utförliga brev. Om sitt arbete skrev han inte mycket men desto mera om sina resemödor, inkvarteringsbesvärligheter, ekiperingsbekymmer och ekonomiska svårigheter, om vänner, umgänge och fester och vad sig i övrigt i huvudstaden tilldragit. Vad jag nedan citerar ger, tycker jag, en ganska god inblick i hur det var att leva i början av 1800-talet; och lämnar väl också ett icke oväsentligt bidrag till den bild vi väl var och en för sig skapat oss av Mathias. Uppresan från Skara i september 1813, till kostnadernas fördelning företagen i sällskap med en bekant: från Skara som hette Risberg och en ung man Sondborg (efter vad det förefaller en student på väg till Upsala), tog drygt fyra dagar i anspråk och synes ha gått tämligen normalt. Årstiden var gynnsam. Mathias kände sig emellertid dålig första dagen och beskriver resan såsom i många avseenden en av de svåraste i hans levnad. Om sitt resesällskap skriver han en tid efter ankomsten till Stockholm, och sedan Risberg åter" vänt till Skara, följande: "Risberg lärer väl nu mera hafva gjort Dig besök. Du känner då historien om vår resa och hvad som passerat under dess härvara. Sondborg blef qvar 3 ne dagar längre. Deras sällskap kunde vara roligt, men ändock nog genant och ej utan kostnad. Jag måste såväl under resan som de första 8 dagarna här hafva Sondborg med mig i en ofta nog trång säng, som förorsakade mig mången sömnlös stund och kanske min huvudverk under vägen, vilken, älven utom lata dagen, några gånger förföljde mig. Också måste jag vid min hitkomst för deras skull taga 2 rum, i stället för ett, som för mig var beställt. Detta gjorde hyran dubbel. När härtill lägges caffe om morgnarna, uppassning och stundom mat för Sondborg, finner Du, att min cassa just icke vann på sällskapet. Gossen var dock beskedlig och tjenstaktig, och då han gjorde denna krok för min skull, var det billigt, att jag så mycket möjligt var, lindrade kostnaden för honom här. Det aflopp i alla fall icke utan betydlig kostnad äfven för honom, stackars gosse. Blott skjutsen för en häst gick efter Risbergs uträkning, som under vägen bestridda kostnaden, till några och tjugo Rdr. Häruti ingick dock vår krok till Strengnes, till Gripsholm, betalningen för hvad vi sågo där m.m. Min kostnad under vägen gjorde för 2 ne hästar nära dubbelt." Mathias fortsätter: "Sedan jag nu blifvit ensam, söker jag väl hushålla på bästa sätt. Jag har inskränkt måg till en enda liten trång kammare utan flera meubler än ett litet bord, - 1 -

2 3 stolar, en säng och en gammal pulpet. Detta kostar ändock 3 Riksdlr i veckan, och det utom ljus och ved. Caffe och ljus kostade första veckan på oss alla 3 nära 7 Rdr - hvad tycker Du? Nu har jag sjelf köpt mig ljus och tager, utom rummet, endast Caffe. Uppassning kostade de första 14 dagarna 1 Rdr på personen i veckan; men jag har nu afsagt mig den och är min egen uppassare. På detta sätt tror jag mig väl kunna draga mig fram, utan att sätta för mycket till på vårt klena arfvode, som icke länen fås i annat än sedlar, ehuru mina kamrater göra anspråk på silfvermynt." Sedan Mathias skrivit ovanstående, synes han ha blivit rädd att det han sagt kunde misstolkas och skrev i nästa brev till Märtha: "Deri vara väl inga hemligheter, men i allmänhet ser jag väl hälst, att hvad jag skrifver får stadna Dig och mig emellan. Åtminstone får jag be Dig alldrig låta någon se ett bref från mig, innan Du först i tysthet genomläsit det sjelf. Ditt goda omdöme säger Dig då, om det är tjenligt visa andra det eller icke. Det är ofta det oskyldigaste lappri, som med oblid tydning kan blifva ett ämne till åtlöje och förtal. Till exempel, då jag i mitt sista bref nämner, hur jag bor dåligt, är min egen uppassare m.m., kan förtalet deraf lätt taga sig anledning att utskrika mig för snål, gnidare etc. Med den egna uppassningen niogen mente jag intet annat, än att jag sjelf borstar mina kläder, blankar mina stöflar, bär bort mina bref, för att spara 1 Rdr i Mackan, som eljest denna lumpna uppassning skulle kosta, som bäddning, städning, eldning och dylikt, som hörer till rummet och går in i hushyran, bestrides af en piga, som får något litet part i drickespengar, ehuru icke dertill berättigad, emedan, som sagt är, detta hörer till hyrescontractet. Ljus och ved höra dock icke dit, utan måste betalas särskildt. Det förra har jag sjelf inköpt till täml. lindrigt pris (marken kostar här blott 12, högst 16 S.B, Nb i sednare fallet med bomullsvekar) men den sednare får jag lof att taga på stället, hvilket lärer komma att öka hyran 1 Rdr i veckan, åtminstone längre fram, då 2 n eldningar om dagen bli af nöden. Redan har jag måst börja med eldning en gång om dagen. Vi hafva nu någre dagar haft ganska kallt och kulet, och i går föll en slags piggsnö, lik små hagel, som ännu på skuggiga ställen ligger qvar, ehuru vi eljest i dag hafva det vackraste solsken." Just denna solskensdag ägde en högtidlighet rum i Stockholm, vilken i hög grad tilldrog sig allmänhetens intresse, nämligen änkedrottning Sofia Magdalenas begravning i Riddarholmskyrkan. Mathias och hans medrevisorer voro "å Kungens vägnar genom Dess Hofmarskalk genom billetter inviterade" att närvara. Mathias tvekade in i det sista att gå dit, ty han befarade, att trängseln skulle bli gruvlig i det vackra vädret. Det förefaller som om han till slut avstod från att närvara vid evenemanget. Däremot undgick han inte att påföljande dag gå på Condoleancecour hos de kungliga. Han skrev härom: "Hela affairen bestod deri, att jag med öfrige Revisorer och en otalig skara af högre och lägre Embetsmän utaf alla corpser om förmiddagen k3.11 samlades i Kungens yttre rum, och vid gifven signal började i föreskrifven ordning, corps efter corps och man efter man, med strykande marche avancera midt igenom det rum, där de Kunglige (Konungen, Drottningen, Prins Oscar och Prinsessan) i en rad voro uppstälde, då hvar och en af de uppvagtande, sedan han hunnit ungefär midt för de Kunglige, gjorde en bugning för hvardera och derpå

3 fortsatte marchen ut genom andra dörren af rummet. Detta stod för hvar och en öfver på mindre än 1 minut. Icke dess mindre räckte uppvagtningen fulla 2 timmar. Du kan då föreställa Dig, hur många vi voro. Underligt nog, att den gamle Kungen orkade stå och ouphörligt nicka under E411 denna tid. Prins Oscar stod på dess högra och Drottningen på dess vänstra sida samt Prinsessan till vänster om henne. 1 Det var, som framgår av det ovanstående, både besvärligt och dyrbart att resa i början på 1800-talet. Postgången var också dålig. Det är därför helt naturligt att en resenär från landsorten till k.huvudstaden blev överhopad med uppdrag av egna familjemedlemmar och av vänner och bekanta att köpa det ena eller det andra åt dem eller ordna med saker och ting för deras räkning, att överbringa brev, paket eller hälsningar till bekanta eller bekantas bekanta, att uppvakta myndigheter m.m. Mathias var också vid alla sina Stockholmsbesök nedtyngd av dylika "commissioner". Han tycks dock alltid tålmodigt ha försökt att fullgöra alla sina uppdrag, fastän det säkert inte alltid var så lätt för en stackars karl att t.ex, tillfredsställa sina hemmavarande fruntimmers önskningar ifråga om hattar och andra modevaror. Ur breven från Stockholms-resan 1813 hämtar jag följande: "Till all förtret blir ock det medsända tyget svart. Jag hade glömt Din förmodl. äfven muntligen yttrade önskan att häldre få någon annan färg, men Sundborg sade sig vara så säker om att Du ville hafva det svart, och Elfstedt i välmening fjäskade och ställde det genast till Färgarn i hopp att Risberg skulle få det med sig hem, som dock slog felt. Jag hade ock tänkt före Risbergs hemresa göra utbytet af öronhängen, och sända de nya med honom; men hur dermed gick lär han berättat. Jag fick just af honom anvisning på en Juvelerare eller Nipperhandlare, där öronhängen skulle finnas, men då jag i sällskap med Sundborg och Elfstedt kom dit, tyckte de ej om något enda af alla de par där funnos utan rådde mig att gifva mig godan tid, för att kunna göra så mycket bättre val. Jag lydde detta råd, och Du får således inga öronhängen förr än jag kommer hem. Jag är nog förtretad deröfver att jag lät Sundborg narra mig att köpa en urnyckel, som äfven Elfstedt ratar. Den kostade 100 dr. I mitt tycke är han just icke ful. Jag bär den tills vidare i svart band; men får Du hårkedjan i Marknaden och Du kan få Risberg att skicka hit den för drägligt, är jag ju grann i detta avseende. Ny hatt har jag ock köpt, som, med nytt Flors påsättande, kostade 16 Rdr. Parapluie, som här är det angelägnaste af allt och utom hvilken ingen af bättre folk visar sig på gatan, har jag måst betala 15 Rdr. Den är dock af sidentyg. Risberg köpte en åt Lagman Siberg, nästan sämre, för 17 Rdr. Dessutom har jag köpt galocher till skorna för 4 Rdr (som skulle vara röfvarpris, ty de kosta elljest 6 Rdr), en penneknif, en sax, ett eldtyg, en kam - korri;l, öfver 50 Rdr äro strukne, utan att jag ändock lagt mig till något enda klädesplagg. Dermed får jag väl draga mig fram sålänge. Värrst håller jag på fracken, ty jag kan ingen enda dag visa mig i sammankomsterne i bonjour eller surtout. Kaftanen deremot brukar jag ganska sällan och lycka var, att jag icke lade mig till någon ny. Kunde jag släpa mig fram med fracken vore ganska väl, ty allt är här grufligen dyrt. Med bästa hushållning och inskränkning i min appetit kan jag icke någon middag komma under 1 Rdr, om jag vill ha en sup och ett glas dricka. Deremot äter jag sällan qvällsmål ute, hvilket jag ej heller hittills behöft, - 3 -

4 ty dels har jag nästan beständigt varit buden till Elfstedts, där jag äfven ätit 2 e middagar, dels har jag något qvar af det goda förråd, hvarmed Du försåg mig." "Det skulle dock kosta oändl, på mig, om jag ej finge komma hem.till julen och omfamna min lilla länge saknade Mamma samt min lilla osedda Lena Greta och gläda pojkarna med de länge efterlängtade julklapparne. Du nämner, att cachetter såväl åt dem, som Vahlberg, vore tjenligast; men månne de just böra vara svarta. Jag vet ej huru Gymnasisterne bruka, men pojkarne äro väl icke för stora att ha couleurta. Desse torde väl kosta något mera; men det ser jag inte på, för att göra dem en glädje som trol. annars icke blir fullkommen. Men skulle inga andra gå an än svarta, så vore det kanske bäst att göra dem hemma, efter Du har skin dertill. Detta förstår Du bäst och gör som Du vill. Jag kunde då i stället här köpa något annat smått åt dem, såsom böcker, leksaker eller dylikt. Men vill Du jag skall ta cachetter, får Du lof skicka märke efter samtl. pojkarnes hufvud. Lille Calle skall åtminstone vissel. haffa en liten grann cachette; men hvilken färg skall det vara? förmodligen röd. Schal åt Sophie vill jag visst köpa; godt jag bara lyckades att få någon som vore i smaken. Jag får väl taga Fru Elfstedt till råd. Men äfven Du, Söta Mamma! måste hafva något utom öronhängena, som jag icke räknar. De hafva intet stort kostat mig. Jag gjorde i förra veckan bytet och gaf ej mer än 3 Rdr imellan på Dina, som togos till 17 Rdr. De nya äro icke stora; men som Fru Elfstedt och flere här påstå, böra de icke vara det, för att vara moderna. Fru Elfstedt och en mamsell, som pretenderar ha god smak, hafva valt dem. De äro af guld (det förstår sig) med en liten klase hvita perlor till prydnad. Godt, om Du tyckte om dem. Imedlertid ser Du, att de ingenting kosta, och att Du således måste säga mig något annat som Du behöfver, t.ex, hufvudbonader eller annat, som ej så lätt fås dernere. Hufvudbonader bli väl svåre att föra; men för Din skull får det ej hjelpa. Äfven en hatt åt Mormor vill jag gärna ha, om Du ej tror att Mamsell Örn kan göra honom passable. Jag sluppe då att föra den och kunde i stället ta någon hufvudbonad åt Dig. Men är det något annat Du häldre vill ha, så är det så mycket bättre. - Tyget har jag redan lemnat till färgarn. Det kan bli hurudant Du vill. Jag har tills vidare begärt rödt; men vill Du häldre ha någon annan färg, torde det även medhinnas att före färgningen underrätta mig derom." "Haf oändl. tack, Goda Mamma! för Ditt i dag ankomne bref med den snygga kedjan, som i egenskap af skänk från Dig altid skall blifva mig högst dyrbar. Jag vill väl icke tro, att de bortbytt håret, hvilket utgör dess förnämsta värde. Gud gifve jag kunde hitta på något att gifva Dig igen! Hälst såge jag, om Du, som jag nämnde sist, sjelf ville uppge något, som Du önskade. Det är så svårt att annars råka på det rätta. och tro inte, lilla Mamma! att jag hushållar så illa, att icke jag skall få någon styfver öfver på mitt arfvode till en liten julklapp åt Dig. Du behöfver således icke, af fruktan att det skall öka våra skulder, vara grannlaga. Kanske kommer jag alldrig mera till Stockholm och får icke mera så godt tillfälle som nu att göra Dig en liten present. Unna mig således den glädjen att få veta, hvad Du hälst önskar. - Vaccin skall jag nog bjuda till att skaffa och antingen sända eller medföra sjelf, före jul. Fru Malmstens Schal sänder jag nu med Baron Pock, som reser i morgon. Den följer i ett packet till Fru Brandelius. Den är färgad svart, Gud gifve det var rätt. Din klädning ville jag ej skicka emedan det ej kunde ske, utan att den - 4 -

5 Baron De Geer, i morgon till K.Hofpred.Doctor Hedren m.m. Gud skall veta, hur litet road jag är att i denna årstid dagl. springa med skor och strumpor. Till råga på allt skola vi om Thorsdag göra vår slutupvagtning hos de Kunglige." Men d kan han meddela: "Vi kommo just nu från uppvagtningen hos Drottningen och Prinsessan. I förmiddags uppvaktade vi blott Kungen och Arfprinsen. - Gud välsigne Dig! Julafton ser Du, vill Gud! Din efter hemmet trängtande Gubbe." Gösta Hasselrot