FÖRSLAG TILL RESOLUTION

Transkript

1 PARLAMENTARISKA FÖRSAMLINGEN EU LATINAMERIKA Utskottet för politiska frågor, säkerhet och mänskliga rättigheter PRELIMINÄRT FÖRSLAG TILL RESOLUTION Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Västindien i fråga om säkerhet och försvar Föredragande EP: Godelieve Quisthoudt-Rowohl (PPE) Föredragande LAC: José B. Pampuro (Parlasur) RM\ doc AP v01-00

2 Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika och Västindien i fråga om säkerhet och försvar Den parlamentariska församlingen EU Latinamerika utfärdar denna resolution med beaktande av förklaringarna från de sex toppmöten mellan Latinamerikas, Västindiens och EU:s stats- och regeringschefer som har hållits i Rio de Janeiro (28 29 juni 1999), Madrid (17 18 maj 2002), Guadalajara (28 29 maj 2004), Wien (11 13 maj 2006), Lima (15 17 maj 2008) och Madrid (17 18 maj 2010), med beaktande av FN-stadgan från 1945, särskilt dess kapitel I om ändamål och grundsatser, kapitel IV och V om generalförsamlingen och säkerhetsrådet, kapitel VI om fredlig lösning av tvister och kapitel VIII om regionala avtal, med beaktande av EU:s stadga om grundläggande rättigheter, antagen den 14 december 2007, med beaktande av den interamerikanska demokratistadgan, antagen den 11 september 2001, och Ushuaiaprotokollet om en demokratisk överenskommelse mellan Mercosur, Republiken Bolivia och Republiken Chile samt den andinska stadgan om fred och säkerhet från 2002, med beaktande av icke-spridningsfördraget av den 1 juli 1968 och Tlatelolcotraktaten om kärnvapenförbud i Latinamerika och Västindien, som trädde i kraft den 25 april 1969 i det kärnvapenfria områdets 33 signatärstater, med beaktande av konventionerna om kemiska vapen, av den 30 november 1992, respektive biologiska vapen, av den 10 april 1972, med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin Ett säkert Europa i en bättre värld, som Europeiska rådet antog den 12 december 2003, samt EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs samma dag, med beaktande av FN:s handlingsprogram för att förebygga, bekämpa och eliminera alla aspekter av den illegala handeln med handeldvapen och lätta vapen, tilläggsprotokollet från maj 2001 mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar och komponenter och ammunition till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet samt generalförsamlingens resolution 55/25 av den 8 juni 2001 om ovannämnda konvention och protokoll, med beaktande av det centralamerikanska programmet för kontroll av handeldvapen och lätta vapen (CASAC) och EU:s strategi av den 13 januari 2006 mot olaglig anhopning av och handel med handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa, med beaktande av Ottawakonventionen om förbud mot användning, lagring, tillverkning och överföring av personminor och om deras förstöring, som antogs den 18 september 1997, med beaktande av de 17 befintliga FN-instrumenten för förebyggande och eliminering av internationell terrorism, säkerhetsrådets resolutioner 1368 (2001), 1373 (2001) och 1267 (1999) samt generalförsamlingens resolution A/RES/60/288 av den 8 september 2006 om FN:s globala strategi mot terrorism, med tillhörande handlingsplan, med beaktande av EU:s strategi mot terrorism, som antogs av Europeiska rådet den december 2005, AP v /9 RM\ doc

3 med beaktande av de gemensamma kommunikéerna från det fjortonde ministermötet mellan Riogruppen och EU, som hölls i Prag den maj 2009, samt ministermötet inom ramen för San José-dialogen mellan EU:s trojka och de centralamerikanska ländernas ministrar, som hölls i Prag den 14 maj 2009, med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 30 september 2009 Europeiska unionen och Latinamerika: Globala aktörer i partnerskap (KOM(2009)0495/3, SEK(2009)1227), med beaktande av sin resolution av den 8 april 2009 om en stadga för fred och säkerhet mellan EU och Latinamerika, med beaktande av sina meddelanden av den 1 maj 2008 i samband med det femte toppmötet mellan EU och Latinamerika/Västindien samt av den 13 maj 2009 i samband med det fjortonde ministermötet mellan EU och Riogruppen i Prag och den 15 maj 2010 i samband med det sjätte toppmötet mellan EU och Latinamerika/Västindien i Madrid, med beaktande av artikel 16 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. De allt tätare förbindelserna mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien och dessa parters gemensamma ställning som globala aktörer gör att frågor kring internationell fred och säkerhet måste vara en ständig punkt på dagordningen för den strukturerade politiska dialogen mellan de båda regionerna. B. EU:s första mer omfattande initiativ avseende Latinamerika rörde just internationell säkerhet och rent konkret stödet till lösningar på konflikter och inbördeskrig i Centralamerika under 1980-talet. C. Förbindelserna på detta nya område bör omfatta samtliga säkerhets- och försvarsaspekter som är av gemensamt intresse för bägge parter och bidra till större förtroende och ökad trygghet i det internationella samfundet, som utgör grunden för den allmänna säkerheten för alla folk och stater. D. De allt närmare förbindelserna på säkerhets- och försvarsområdet bör också bidra till demokratiska styrelseformer och stärka de demokratiska systemen i båda regionerna, särskilt när det gäller att underställa armén den civila makt som tillsatts genom direkta, fria och demokratiska val. E. Från EU:s sida kan man mot bakgrund av det nya Lissabonfördraget inte längre försumma säkerhets- och försvarsförbindelserna mellan EU och Latinamerika/Västindien, utan dessa bör ingå i unionens politik för utrikes frågor och gemensam säkerhet. F. Säkerhetsfrågorna är mycket känsliga för samtliga parter i det strategiska partnerskapet, till exempel nationell suveränitet, territoriell integritet och staternas politiska och social stabilitet. G. År 2004 inrättades Unasur, där Argentina, Bolivia, Brasilien, Chile, Colombia, Guyana, Ecuador, Paraguay, Peru, Surinam, Uruguay och Venezuela ingår, och det har även inrättats ett sydamerikanskt försvarsråd. 1. Parlamentariska församlingen rekommenderar att EU och dess medlemsstater och länderna i Latinamerika fullt ut inleder ett säkerhets- och försvarssamarbete och behandlar detta samarbete som en viktig och uttrycklig ny del av det biregionala RM\ doc 3/9 AP v01-00

4 strategiska partnerskapet. Parlamentariska församlingen konstaterar att de befintliga förbindelserna på detta område i dagsläget är mycket blygsamma samt att de begränsar sig till den bilaterala aspekten och generellt sett inte alls är samordnade. Gemensamma värderingar och intressen samt grundläggande principer för förbindelserna mellan EU och Latinamerika/Västindien i fråga om säkerhet och försvar 2. Parlamentariska församlingen ser det som absolut nödvändigt att säkerhets- och försvarsförbindelserna mellan de europeiska och de latinamerikanska parterna i det biregionala strategiska partnerskapet grundar sig på gemensamma värderingar och intressen samt på de grundläggande principer som fastställs i Madridförklaringen från 2002 och i det förslag till en EU Latinamerika-stadga för fred och säkerhet som lades fram för församlingen i april Parlamentariska församlingen anser att dessa förbindelser bör bygga på principerna om likabehandling, ömsesidigt förtroende, solidaritet, främjande och respekt för mänskliga rättigheter samt samarbete och samordning på bilateral, regional och multilateral nivå när det gäller bekämpningen av alla allmänna säkerhetshot, till exempel narkotikahandel, terrorism och människohandel. Förbindelserna bör även beakta miljöprinciper och fullt ut respektera ömsesidigt oberoende och suveränitet. Församlingen vill understryka att dessa förbindelser måste vara utvecklingsfrämjande och bidra till uteslutande fredliga konfliktlösningar. De måste också inbegripa ett uttryckligt avståndstagande från hot eller våld i förbindelserna mellan stater samt fullt ut respektera alla övriga principer för förbindelserna mellan stater enligt internationell rätt. 4. Parlamentariska församlingen anser att det är oerhört viktigt att man utgår från principen om gemensam säkerhet. Frågor på dagordningen för säkerhets- och försvarssamarbetet mellan EU och Latinamerika/Västindien 5. Parlamentariska församlingen föreslår att samtliga områden av gemensamt intresse och frågor som är kopplade till uttryckligt militärt samarbete (upprätthållande av internationell fred och säkerhet; åtgärder för att främja ömsesidigt förtroende; militärt, tekniskt och vapenexportrelaterat samarbete som syftar till att bidra till en faktisk multilateralism på området osv.) ska omfattas av gemensamma insatser. Sådana insatser bör också omfatta bland annat frågor som är kopplade till internationell säkerhet i allmänhet (rustningskontroll och nedrustning, icke-spridning osv.), gränsöverskridande samarbete kring inrikes säkerhet och rättsliga frågor (bekämpning av narkotikahandel, terrorism och handel med handeldvapen och lätta vapen osv.) och andra icke-militära säkerhetsaspekter (säkerhet och ekonomi, säkerhet och utveckling, miljöaspekter av säkerhet osv.). 6. Parlamentariska församlingen framhåller sin övertygelse om att EU-medlemsstaternas och samtliga latinamerikanska och västindiska länders stöd för FN:s och säkerhetsrådets AP v /9 RM\ doc

5 roll när det gäller att upprätthålla internationell fred och säkerhet måste utgöra en central del av säkerhets- och försvarsförbindelserna mellan parterna. Församlingen uppmanar det strategiska biregionala partnerskapets europeiska och latinamerikanska parter att fortsätta att delta aktivt i FN:s och andra regionala organisationers humanitära insatser och fredsbevarande arbete. 7. Parlamentariska församlingen konstaterar i detta sammanhang att olika latinamerikanska länder visar intresse för att delta i EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Exempel på detta är Brasiliens deltagande som första land som inte är medlem av vare sig EU eller Nato i en EU-ledd militäroperation (operationen Artemis i Republiken Kongo under 2003) och Argentinas och Chiles deltagande i militäroperationen EUFOR-Althea i Bosnien och Hercegovina under Parlamentariska församlingen anser att gemensamma insatser från europeiska och latinamerikanska länder som ingår i det strategiska biregionala partnerskapet kan ge särskilt positiva resultat när det gäller att stärka den civila kapaciteten i samband med nödsituationer samt att hantera och förebygga naturkatastrofer, tekniska nödsituationer eller nödsituationer som uppstår till följd av civil kärnkraftsanvändning. 9. Parlamentariska församlingen konstaterar att Latinamerika är den kontinent som haft och fortfarande har lägst militärbudget i världen och att regeringarna i alla europeiska och latinamerikanska länder som ingår i det strategiska biregionala partnerskapet alltid har varit mycket engagerade i FN:s arbete rörande kapprustning, underutveckling och nedrustning. Församlingen understryker vikten av att förhindra att programmen för modernisering av resurserna leder till kapprustning. 10. Parlamentariska församlingen påminner om att en av det kalla krigets allvarligaste kärnvapenkriser inträffade i Västindien under Kubakrisen i oktober 1962, som resulterade i Tlatelolcotraktaten av den 14 februari I dessa fastställs det att kärnämnen inte ska användas Latinamerika för krigsändamål, vilket inbegriper frånvaro av kärnvapen och fredlig användning av kärnkraftsanvändning och som gjorde Latinamerika till världens första kärnvapenfria zon. 11. Parlamentariska församlingen uppmanar alla europeiska och latinamerikanska länder som ingår i det strategiska biregionala partnerskapet a) att fullgöra sina skyldigheter i enlighet med icke-spridningsfördraget av den 1 juli 1968 och Tlatelolcotraktaten av den 14 februari 1967 om kärnvapenförbud i Latinamerika och Västindien, b) att följa den handlingsplan rörande kärnvapennedrustning, icke-spridning och fredlig användning av kärnkraft som antogs genom slutsatserna från den översynskonferens för icke-spridningsfördraget som hölls i New York den 3 28 maj 2010, c) att fördjupa dialogen med samtliga kärnvapenländer, vare sig de utpekas som sådana eller inte i icke-spridningsfördraget, i syfte att få dem att acceptera RM\ doc 5/9 AP v01-00

6 konkreta överenskommelser om inledandet av en verklig kärnvapennedrustning, d) att tillsammans verka för att förmå Israel, Indien, Pakistan och Nordkorea att ansluta sig till icke-spridningsfördraget och Iran att fullgöra sina skyldigheter enligt säkerhetsrådets och Internationella kärnenergiorganets (IAEA) resolutioner, e) att samarbeta för ett snabbt ikraftträdande av fördraget om ett fullständigt förbud mot kärnsprängningar (CTBTO) och för ett starkare mandat för IAEA, f) att verka för bästa möjliga efterlevnad av andan och innehållet i de krav och skyddsåtgärder inom den internationella handeln med kärnmaterial som föreskrivs i icke-spridningsfördraget och av IAEA, mot bakgrund av att otillåten handel och användning av kärnmaterial utgör ett allvarligt och överhängande hot mot den internationella säkerheten, g) att ratificera och strikt följa den internationella konventionen om fysiskt skydd av kärnämne av den 3 mars 1980 samt att följa IAEA:s rekommendationer på detta område, h) att ansluta sig till och strikt följa de riktlinjer som tagits fram inom ramen för kontrollsystemet för missilteknik (MTCR) och den internationella uppförandekoden mot spridning av ballistiska missiler (Haagkoden) när det gäller kärnvapenmissiler, i) att inte dumpa radioaktivt material i havet, j) att harmonisera lagstiftningen om export av kärnmaterial, förbättra kvaliteten på tullkontrollerna och utbyta information om tvivelaktiga industri- och företagsverksamheter, k) att slå fast att handeln med kärnubåtar utgör en verksamhet som sätter ickespridningen på spel, l) att stödja inrättandet av en kärnbränslebank underställd IAEA, vilket skulle innebära att all tillverkning, användning och upparbetning av kärnbränsle ställs under denna organisations kontroll, m) att främja nya kärnvapenfria länder och zoner, särskilt i Mellanöstern, och i synnerhet stödja kallelsen till och arbetet under den särskilda konferens som enligt planerna ska hållas under Parlamentariska församlingen insisterar på att de nya säkerhets- och försvarsförbindelserna mellan de europeiska och latinamerikanska länder som ingår i det strategiska biregionala partnerskapet även måste underställas andra principer, exempelvis ekonomisk och miljömässig säkerhet, och syfta till att bidra till utveckling, välstånd och stabilitet för medborgarna. 13. Parlamentariska församlingen anser att det är oerhört viktigt att stärka den biregionala dialogen om terrorismbekämpning genom att tillämpa samtliga instrument som antagits av FN och sörja för en strikt respekt av rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter och internationell rätt. Församlingen anser att det nu är viktigare än någonsin med internationellt polisiärt och rättsligt samarbete på bilateral, regional och multilateral nivå. Dessutom vill församlingen påminna om att samarbete mellan stater, särskilt AP v /9 RM\ doc

7 mellan grannländer, utgör ett mycket viktigt inslag i arbetet för att omintetgöra terroristnätverken och deras operationsbaser. 14. Parlamentariska församlingen uppmanar de europeiska och latinamerikanska länder i det strategiska biregionala partnerskapet som ännu inte undertecknat och ratificerat FN:s tilläggsprotokoll från maj 2001 mot tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar och komponenter och ammunition att snarast göra detta. 15. Parlamentariska församlingen uppmanar även de europeiska och latinamerikanska länder som ingår i det strategiska biregionala partnerskapet att utan begränsningar bidra till att FN:s insatser och särskilda planer för narkotikabekämpning ger goda resultat och till att samtliga internationella instrument på detta område undertecknas, ratificeras och tillämpas. Politisk, rättslig och institutionell ram 16. Parlamentariska församlingen konstaterar att säkerhets- och försvarssamarbetet mellan EU och länderna i Latinamerika/Västindien har utvecklats på det bilaterala området snarare än på det biregionala planet eller genom regionspecifika avtal, i form av punktinsatser som bland annat inbegriper bilaterala möten mellan stabschefer, gemensamma manövrar, studiebesök, fortbildning och gemensamt truppdeltagande i vissa FN-ledda operationer (första och andra gulfkriget, Haiti, Kongo, Bosnien och Hercegovina). 17. Parlamentariska församlingen vill framhålla de möjligheter till säkerhets- och försvarssamarbete mellan länderna i det strategiska biregionala partnerskapet som öppnar sig i och med de olika tredje och fjärde generationens bilaterala och/eller regionala avtal som innehåller specifika bestämmelser om inre säkerhet, till exempel rörande bekämpning av narkotikahandel, terrorism och organiserade brottsnätverk. 18. Parlamentariska församlingen rekommenderar följaktligen att man omförhandlar 2003 års avtal om politisk dialog och samarbete mellan EU och Andinska gemenskapen och i synnerhet uppdaterar frågorna om politiskt och säkerhetsrelaterat partnerskap, vilket skulle kunna ske med hjälp av avtalets klausul om framtida utveckling. 19. Parlamentariska församlingen rekommenderar även att man drar nytta av den mycket bredare och mer strukturerade ram som det nya associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika erbjuder i sin allmänpolitiska och säkerhetspolitiska pelare för att återta initiativet i en rad säkerhets- och försvarspolitiska frågor och som legat till grund för förbindelserna mellan de båda regionerna ända sedan Contadora-tiden och San José-dialogens början. 20. Parlamentariska församlingen konstaterar att säkerhets- och försvarssamarbetet mellan EU och Mercosur knappt nämns i det ramavtal om interregionalt samarbete som är i kraft sedan den 1 juli 1999, utan att detta endast innehåller en uttrycklig hänvisning till RM\ doc 7/9 AP v01-00

8 samarbetet i fråga om bekämpning av narkotikahandeln. Församlingen rekommenderar därför att man intensifierar säkerhets- och försvarssamarbetet inom ramen för pelaren om politiskt och säkerhetsrelaterat partnerskap i det associeringsavtal mellan EU och Mercosur som man för närvarande förhandlar om. Detta bör inbegripa frågor såsom krisförebyggande åtgärder, bekämpning av terrorism och organiserad brottslighet, främjande av förtroende och säkerhet, stöd till FN:s gemensamma säkerhetssystem och deltagande i fredsbevarande insatser, bland annat sådana som är kopplade till EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik såsom de ovannämnda insatserna Artemis och EUFOR-Althea. 21. Parlamentariska församlingen anser att det är absolut nödvändigt att ministermötena mellan EU och Riogruppen samt mellan EU och San José-processen snarast övergår från att vara politiska diskussionsforum till att i stället bli verkliga gemensamma beslutscentrum för säkerhets- och försvarsfrågor. Församlingen insisterar på att den politiska dialogen på ministernivå måste blir mer effektiv när det gäller säkerhetsfrågor ur ett brett perspektiv och bestå av regelbundna ministermöten mellan de berörda ministrarna, inbegripet justitie-, inrikes- och försvarsministrarna, så att de olika aspekterna av freds- och säkerhetsfrågor behandlas på högsta möjliga nivå, samtidigt som de också diskuteras inom ramen för en kontinuerlig dialog på parlamentsnivå. 22. Parlamentariska församlingen understryker vikten av att de olika befintliga bilaterala avtalen om militärt samarbete mellan de europeiska och latinamerikanska länder som ingår i det strategiska biregionala partnerskapet är helt förenliga med bestämmelserna i EU:s uppförandekod för vapenexport och de respektive nationella kontrollerna. De måste också grundas på respekten för demokratiska principer och mänskliga rättigheter och i detta syfte innehålla en upphörandeklausul som ska träda in i händelse av en allvarlig överträdelse av dessa rättigheter och principer, i syfte att skydda de mänskliga rättigheterna och bevara styrelseformerna och de demokratiska systemen. 23. Parlamentariska församlingen föreslår att det ska träffas avtal om säkerhets- och försvarssamarbete mellan de olika organisationer som de europeiska och latinamerikanska länderna i det strategiska biregionala partnerskapet är medlemmar av, vilka bör innehålla en motsvarande klausul om icke-spridning av massförstörelsevapen samt en demokratiklausul med ovannämnda syfte. 24. Parlamentariska församlingen stöder tanken på att ge institutionerna och de europeiska och latinamerikanska länderna i det strategiska biregionala partnerskapet ömsesidig status som ständig observatör i alla specialiserade organ inom EU och i Latinamerika som ansvarar för säkerhets- och försvarsfrågor. 25. Parlamentariska församlingen förbinder sig att intensifiera förbindelserna med Nato, OSSE, OAS, Unasur och andra europeiska och latinamerikanska organisationer och plattformar som arbetar med säkerhets- och försvarsfrågor, inbegripet att delta i regelbundna sammanträden och organisera enstaka möten och offentliga utfrågningar om säkerhets- och försvarsfrågor i de europeiska och latinamerikanska länder som ingår i det strategiska biregionala partnerskapet. AP v /9 RM\ doc

9 26. Parlamentariska församlingen rekommenderar att det hålls regelbundna biregionala högnivåseminarier anordnade av den nya EU Latinamerika/Västindien-stiftelsen, med deltagande av Europeiska utrikestjänsten, gruppen av högre tjänstemän i EU Latinamerika/Västindien, andra politiker och akademiker, forskare och civila och militära experter, vilka ska fungera som expertforum med målet att skapa förutsättningar för att man ska kunna förebygga och finna lösningar på uppkomsten av konflikter och utforma särskilda åtgärder för att främja ömsesidigt förtroende. Församlingen påminner i detta sammanhang om de bilaterala åtgärder som Argentina och Förenade kungariket vidtog efter Falklandskriget Dessa tjänade som grund för det uppdrag som det fjärde ministermötet mellan EU och Riogruppen i São Paulo 1994 gav Europeiska kommissionen och det dåvarande Institutet för förbindelser mellan Europa och Latinamerika att hålla en rad biregionala seminarier om regional säkerhet, vilka sedan hölls med lyckat resultat 1995, 1996 och Parlamentariska församlingen upprepar sitt förslag om inrättandet av ett biregionalt centrum för katastrofförebyggande som, under överinseende och samordning av den nya EU Latinamerika/Västindien-stiftelsen, ska ansvara för att utarbeta gemensamma strategier och åtgärder för varning, beredskap och hantering med målet att minska båda parternas sårbarhet inför naturkatastrofer, tekniska nödsituationer och nödsituationer som uppstår till följd av civil kärnkraftsanvändning. 28. Parlamentariska församlingen uppdrar åt sina ordförande att översända denna resolution till Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen samt till EUmedlemsstaternas och samtliga latinamerikanska och västindiska länders parlament, Latinamerikanska parlamentet, Centralamerikanska parlamentet, Andinska parlamentet, Mercosurs parlament, Andinska gemenskapens sekretariat, Mercosurs ständiga representantkommitté och det latinamerikanska ekonomiska systemets ständiga sekretariat samt till generalsekreterarna för Nato, OAS, Unasur respektive FN. RM\ doc 9/9 AP v01-00