Rörnätsteknik. Grundkurs. Grupp 4 Lizette Strömberg Ann-Sofie Wredendal Dan Söderhäll Markus Johansson

Transkript

1 Rörnätsteknik Grundkurs Grupp 4 Lizette Strömberg Ann-Sofie Wredendal Dan Söderhäll Markus Johansson

2 Handledare Mikael Waltner

3 Förord I detta förord vill vi tacka följande personer som har hjälpt oss med detta projekt: Jimmy Wolfbrandt, Verksamhetsstöd VA Örebro kommun Lennart Kollin, MEAG Va-system Vänersborg P-O Sehlstedt, Mark- och Bygg Gullspång Personalen på Flygt i Örebro

4 Inledning Bakgrund Vi är 4 studenter som läser Vatten- och Miljöteknik i Hallsberg och börjar nu med ett projekt som heter Rörnätsteknik. Gruppen har tillhandahållits två deluppgifter av handledare Mikael Waltner. Uppgift 1: Ni har en ledningssträcka bestående av självfallsledning för spillvatten samt en sektion trycksatt dricksvattenledning som ni skall undersöka och konstatera status på. Ni ställs inför följande frågeställningar: Vilka metoder finns att tillgå för att undersöka ledningssträckans status? Vilka metoder finns för att laga och foga självfallsledningar? Om ledningen skall bytas mot en ny, beskriv arbetsmomenten avseende schaktning, länshållning, fyllning och packning. Vilka materialval finns. Vilket material är att föredra med avseende på livslängd, underhåll och kostnad. Hur är en brunn utformad, vilka förutsättningar sätter krav på en brunn och finns där alternativa utformningar? Uppgift 2: En ny överföringsledning med tillhörande pumpstation(-er) skall anläggas. Ni blir ombedd att dimensionera pump, och tryckledning. Beräkna med hjälp av nedanstående förutsättningar ledningsdimensioner och tryckklass för driftfallen samt föreslå lämplig pump(ar). (Tryckledning hela sträckan). Förutsättningar: Qmax = Ledningslängd = Statisk uppfordringshöjd = 400 m 3 /dygn m 17 m Utför beräkningarna för följande driftsfall: timmars drifttid/dygn timmars drifttid/dygn timmars drifttid/dygn Syfte Syftet med detta projekt är att få kunskaper inom vilka material som användas inom rörnät, kunskap om schaktningsarbete och schaktfria metoder, metoder för att undersöka status och underhåll av ledningsnät, grundläggande kunskaper inom geologi, samt dimensionering av pumpar och beräkningar av strömningsförluster i rakrör.

5 Metod Vi har arbetat enligt PBL-metoden och sökt information i böcker, på internet, intervjuer samt föreläsningar med Mikael Waltner. Vi har träffats minst 1 gång/vecka, då vi har haft basgruppsmöte och föreläsningar, samt mer vid behov. Övriga dagar har vi arbetat hemifrån med mailkontakt.

6 Sammanfattning När en utbyggnad eller en renovering av ledningsnätet planeras är det många faktorer som man måste ta hänsyn till. I takt med att nya bostadsområden växer fram, eller när gamla ledningar behöver ersättas med nya, är en geologisk undersökning av marken där arbetet ska utföras nödvändig. En rätt utförd undersökning ger inte bara en bra bild utav markens beskaffenhet, utan kan även göra schaktningsarbetet säkrare samt bidra till minskade arbetskostnader. Utvecklingen inom schaktningsmetoder har bidragit till att vi idag kan tillämpa schaktfria metoder vid arbete med ledningsnät. Om en ledningssträcka som är belägen under t.ex. en hårt trafikerad väg behöver göras kan man spara tid och pengar genom att göra allt arbete under vägen, istället för att behöva stänga av och omdirigera trafiken. Det befintliga ledningsnätet består av många olika material såsom betong, gjutjärn och olika sorters plaster. Vilket material man väljer beror på viktiga faktorer som växtlighet, belastningar, temperatur och användningsområden. Dessa faktorer återkommer även vid val av brunnar, där vätskans sammansättning är av hög prioritering. När det gäller brunnar kommer man även in på avdelningar som fett- och oljeavskiljning.

7 INLEDNING... 4 Bakgrund... 4 Syfte... 4 Metod... 5 SAMMANFATTNING... 6 ARBETSMOMENT VID NYANLÄGGNING Säkerhet Tjäle Arbetsmoment steg-för-steg Schaktning Länshållning Sponter Grundförstärkning Ledningsbädd Packning av ledningsbädd Utspetsningskil Rörläggning Fyllning Kringfyllning Resterande fyllning Fyllning Packning RÖRNÄTSMATERIAL Val av material Betong Allmänt Betong i tryckledningar Asbestcement Armerade betongrör Bonnarör Betong i självfallsledningar Qmax-rör Fördelar och nackdelar Plast Allmänt Kontroll och standarder PE-ledningar PVC-ledningar... 31

8 PP-ledningar GAP-ledningar Strukturväggsrör Fördelar och nackdelar Övriga Material Gjutjärn Stål Lergods Materialrelaterade problem Framtiden Materialsammanställning FOGNINGSMETODER Fogning av PE-rör Stumsvetsning Elektromuffsvetsning Fogning av PVC-rör Fogning av PP-rör Fogning av GAP-rör Fogning av betongrör Fogning av segjärn UNDERSÖKNING AV LEDNINGSSTATUS TV-inspektion ROVVER Kamerasystem Clearline Profiler lasermätare Breivoll- skannerinspektion SeeSnake Tool Täthetsprovning i självfallsledning Läcksökning beroende på ändamålet Finlokalisering av läckor SCHAKTFRIA METODER Styrd borrning Rörtryckning Mikrotunneling... 50

9 Rörrammning Jordraket Utförande Hammarborrning Hammarborrning i berg Hammarborrning i jord RENOVERING AV SJÄLVFALLSLEDNINGAR Kortrör Kontinuerliga rör sliplining Rörspräckning Formpassade rör u-liner Flexibla foder strumpinfodring Kortstrumpa Rörsegment Beläggning BRUNNAR Allmänt Dagvattenbrunn Tillsynsbrunn Nedstigningsbrunn Dräneringsbrunn Utjämningsmagasin AVSKILJARE Oljeavskiljare Fettavskiljare Funktionskrav och förutsättningar för brunnar MOTIVERING PUMPAR Pumpblad 20h Pumpblad 12h... 72

10 PROCESSCHEMA KÄLLOR... 76

11 Arbetsmoment vid nyanläggning Bra att veta innan man sätter spaden i marken : Vid en nyanläggning är det viktigt med en noggrann projektering, så man har en grundläggande bild över det område som ska nyanläggas och det leder i sin tur till en säker arbetsplats. Detta är även viktigt ur en kostnadssynpunkt. Om man har en noga planering och kartläggning över områden som ska anläggas så slipper man merkostnader vad gällande entreprenörer. Om en entreprenör upptäcker hinder i marken som leder till föreningar eller mer jobb syns detta på slutfakturan. Det kan vara exempelvis ett berg som går igenom där det ska schaktas som behöver sprängas bort. Innan man schaktar ur måste man ha en klar bild över hur marken ser ut. Hur jordart och jordmån är. Därför tittar man på följande: Man klassificerar jordarter utefter kornstorlekssammansättning, som visar egenskaperna Samt Att kunna suga upp vatten, kapillaritet Förmåga att hålla och släppa igenom vatten, permeabilitet. De glaciala jordarterna, isälvs- och issjösediment samt morän och glaciallera, är ett resultat av inlandsisarna. De postglaciala jordarterna, som lera och torv, skapades när isen lämnat landskapet och har inget samband med inlandsisen. Säkerhet Ur säkerhetsaspekten vid schaktning så vill man även veta vilken schaktmetod som är lämpligast, hur olika lutningar ska läggas, nödvändiga stödkonstruktioner samt fyllnadsmaterial. Arbetsmiljöverket och Statens Geotekniska Institut har gett ut en handledning som handlar just om rekommendationer för säker schaktning Schakta säkert. Schakta Säkert

12 När man talar just om säkerheten så tittar man på olika delar som jordart, väder, årstid och grundvattennivå. Om ett arbete ska utföras där man inte har varit och grävt innan, så är säkerheten ytterligare påtaglig. Då är förarbetet ännu mer djupgående och det görs fler analyser. I projektering vid nyanläggning där schaktning ska ske gäller det också att se över områden som är trafikerade, för eventuell omdirigering av trafiken. Skyltar ska sättas upp, skyddstaket för gående och cyklister ska monteras och eventuellt lappar till fastighetsägare ska skickas ut angående vattenavstängning. Tjäle Det som påverkar tjäldjupet är jordarten, det som är avgörande för tjälning är porositeten, vattenhalten och kornstorleken. Jordarter som har en högre vattenhalt som lera och silt avger värme och tjälar inte lika lätt men när den väl tjälar så leder den kylan bättre än en torrare jord. För att få ett mindre tjäldjup så är en grov, torr jord närmast ytan med en vattenrik lera under att föredra. Har man enbart lera så får man ett större tjäldjup men störst tjäldjup får man i torr grov jord. Dricks- och spillvattenledningar som håller en temperatur på ca +4 C ger ett värmetillskott, medan dagvattenledningar är kallare och har en ökad risk för tjälning. Därför bör dagvattenledningar inte ligga tillsammans. Man använder markisolering för att minska värmeavgivningen från marken och förhindra att tjälen skall tränga ner i jorden och frysa rören. Först måste man ta reda på vad årsmedeltemperaturen och den maximala köldmängden som är på orten innan isolering kan ske. Kraven för markisoleringsmaterialet är stora eftersom det ska klara höga belastningar. Det ska ha bra isoleringsegenskaper och kunna behålla dessa även om isoleringen är dränkt i vatten. Isoleringen får inte heller brytas ned utav marksyror och skall även ha en lång funktionstid. För att behålla värmen i brunnar så kan man isolera brunnslocken för att förhindra kallras i ledningar. När man lägger isolering över ett rör så måste den placeras minst 100 mm ovanför röret.

13

14 Arbetsmoment steg-för-steg Schaktning Typ av schaktning Schaktning delas in i två olika typer: jord- och bergschaktning. Typ Korn-storlek (+) egenskap (-) egenskap Lera 0-0,002mm Lätt schaktad. Vid korta schakt stabilare gavlar. Man kan bestämma skjuvhållfasthet 1 genom borrning eller analyser. Fast- och homogenjord (enhetlig) är bekymmersfri. Måttligt tjälfarlig 2. Lös lerbotten ger låg bärighet t.ex. vid grundvattens uppåttryckning, då krävs grundförstärkning. Glidytor kan bildas på schaktväggarna. Vid hård belastning kan väggen brista t.ex. tunga fordon. Torr lera bildar klumpar som är svåra att bryta sönder. Brant släntlutning riskerar Silt/flytjord 0,002-0,06mm Urskilja silt genom skakprov: skaka fuktig jord i handen, vattnet ger silten en glansig yta och matt vid tryck. Inget vatteninnehåll ger fast konsistens. ras. Vatteninnehåll: svårschaktat. Mycket vatteninnehåll och vibrationer leder till vällingkonsistens lösning: pumpning och arbete i korta etapper. Grävning under grundvattennivån kan kräva grundvattensänkning. Mycket tjälfarligt. Svårt att på förhand välja släntlutning. 1 Bärighet, släntstabilitet, stödkonstruktion 2 Benämning på jordar som har högre kapillaritet (ett mått på markporernas sugkraft på vatten)

15 Grus/ sand Morän Berg 2-60mm 0,06-2mm Varierande finkornig: lera eller silt Grovkornig: sand eller grus Grovtäta (skärv) >300mm Fintäta (krossgrus/ geotextil) 0-90mm Kan få bättre egenskaper vid vibrationer. Problemen löses lätt med pumpning eller att sponta upp schaktväggarna. Kan bestämma lagringstäthet Jordfuktig sand och grus ökar hållfastigheten. Lågt tjälfarlig. Kan vara både bra och dåligt, då moränjord innehåller flera olika jordarter. Vid bottenmorän kan släntlutningen vara brantare. Grusig morän ej tjälfarlig. God planering ger hög säkerhet. Fylla sprängbotten noggrant så ej sprickor/hålrum bildas. Låg tjälfarlig. Flytbenägen under grundvattennivån då vatten släpps igenom lätt lösning: pumpning underifrån eller tätspont (vattnets väg förlängs till schaktet). Ras sker även om sanden är torr eller fuktig vid grundvattenytor. Svårschaktad. Jordegenskapen kan vara bra till en början och sen ändra sig under grävningen. Sten och block ger en ojämn yta. Siltmorän kan leda till att schaktet faller sönder. Bottenmorän är mycket hårt packad. Vid blockig morän finns risk att block rasar i schaktet använd stödkonstruktion vid behov! Under grundvattenyta: sand/grus/silt se resp. avsnitt. Finns alltid en risk vid sprängningsarbete!

16 Länshållning Länshållning betyder kort och gott att man transporterar bort grundvatten och/eller vattenläckan som tränger upp i schaktet. I de fall som schaktningen sker under grundvattennivån eller om vatten rinner in i schaktet används en länspump som pumpar upp vattnet, så man kan arbeta utan störningar. Om nytt vatten hela tiden rinner till är det nästan omöjligt att få en plan ledningsbädd, det är även svårt att se vart man gräver och det blir otympligt att arbeta samt att återfylla. Rörgrav Laxå kommun (Laxå Vatten) Under detta arbete så kommer vattnet från en trasig dricksvattenledning, inte från grundvattennivån. Man har lagt grus över länspumpen så den inte ska suga in sand. Sponter Spontning är en typ av stödkonstruktion för att stabilisera schaktväggar vid svåra jordförhållanden, vid större djup eller vid höga yttre belastningar, exempelvis vid gator och torg. När man arbetar med spontning så ska det finnas särskilda konstruktionsritningar annars finns risk för ras! Det finns olika stödkonstruktioner, såsom färdiga element som sänks ner i schaktet. Ett alternativ till detta är en schaktsläde som dras fram av en grävmaskin och däri kan arbetet utföras i säkerhet. Denna konstruktion finns i flera olika utföranden och storlekar. Som vid allt arbete i schakt så är säkerheten viktig när sponten dras upp ur schaktet, så inte sättningar bildas eller att ledningen rubbas. Det kan även avlägsnas jordmassor vid upptagning av sponten som i sin tur kan leda till sprickor på ledningen. Typ av sponter

17 Grundförstärkning Om rörgravsbrottet är ostabilt och inte kan bära under anläggnings- (öppet) eller bruksskedet (fyllt), så kan en grundförstärkning behövas göras. Det påfrestningar som schaktbotten påverkas av är: Rörets vikt Kringfyllning och återfyllning Ökade jordlaster Laster från trafik eller liknande från markytan För att försäkra sig om hur eventuella sättningar kommer att förekomma så kan man göra en fördjupad geoteknisk undersökning, som sen visar grundens uppbyggnad och hållfasthet. Det finns olika metoder för att göra en grundförstärkning och de vanligaste är följande: Utbottning Rustbädd Betongplatta Pålad betongplatta Ledningsbädd Med ledningsbädd menas ledningens underlag. Bädden ska säkerställa att inget skadligt material ligger intill ledningen (enligt det under avsnittet Typ av schaktning ) för att förhindra att botten luckras upp p.g.a. de olika jordtyperna. Ibland kräver underlaget att man först lägger ut Geotextil 3 innan ledningsbädden anläggs. Det finns fyra krav som måste uppfyllas innan ledningsbädden kan anläggas: Underlaget ska vara fast och ha hög bärighet Underlaget ska vara justerad till rätt höjd och lutning Underlaget ska vara fritt från tjäle Underlaget ska vara fritt från vatten 3 En duk som enbart släpper igenom vatten så att själva materialet håller sig på rätt sida

18 Följande punkter är riktlinjer, inget krav: Ledningsbädden ska vara minst 0,2 m bredare än ledningen Tjockleken ska vara minst 10 cm och högst 15 cm (silttjockleken 20 cm) Hela ledningen ska ha god anläggning mot bädden (även muffar) Grävmaskinisten ska använda skopa med slätstål Max kornstorlek 35 mm (friktionsmaterial) I bergschakt: noggrann tätning av väggar och botten, fintätning upp till överkanten av översta röret Flytbenägen jord: bädden utgörs av månggradigt material eller sand absolut inga hålrum i ledningsbädden! Packning av ledningsbädd Följande gäller vid packning av ledningsbädden, enligt Anläggnings AMA 1998: Man ska inte packa ledningsbädden innan man lägger ner rören, undantag med plaströr där ledningsbädden ska packas 2 m från brunnen. Det är dock viktigt att bädden har jämnats av. o Ytterligare ett undantag är om bädden är 15cm tjock, då ska man packa ytan och sen luckra upp den översta ytan. När rören ligger på plats så packar man runtom, alltså en s.k. indirekt packning av stödpackningszon. o Materialet i stödpackningszonen ska vara detsamma som i ledningsbädden. Maximal kornstorlek: 32 mm. Zonens tjocklek: 20 % av rörets ytterdiameter (dock minst 50 mm). Följande gäller vid packning av ledningsbädden, enligt Mark AMA 1983 (tillämpas fortfarande idag): Ledningsbädden packas innan rören läggs på plats För att bädden ska få maximal bärighet sker en understoppning av rörets undre kvartscirkel Understoppningen ska vara av samma material som i ledningsbädden och den ska också packas Rörleverantörer rekommenderar att man använder sig av de nya anvisningarna i AMA 1998!

19 Utspetsningskil När man arbetar i ett sckakt som innehåller både berg och jord behöver man göra en utspetsningskil för att undvika att skador uppstår. Denna metod ska göras enligt vissa tumregler. Själva kilen (krossgrus) ska vara 0,5 m djup, räknat från där jordmassan och bergskiktet möts, och ska sträcka sig 3 m åt respektive håll. När man lägger betongledning så rekommenderas det att man jobbar med kortrör längst hela kilen. Konsekvensen som blir om man lägger kilen för kort är att sättningar uppstår och rören knäcks eller flyttar på sig, vid återfyllning. Rörläggning När man ska lägga ner nya rör i schaktet är det viktigt att ha en jämn och stabil ledningsbädd. Man börjar vid ledningssträckans lägsta del och så fortsätter man i uppförslutning. Rören ska ligga i en rak linje och ska ha den rätta lutningen för dess ändamål. När rören ligger på sin plats så fylls stödpackningsområdet, alltså utrymmet runt om rören och detta material packas ordentligt så rören ligger stabilt.

20 Det är inte bara att lägga ner rören i schaktet och hoppas på att de har rätt lutning och läge, utan då används laserinstrument. Instrumentet placeras i röret och riktas sen mot markeringar i den riktning som ledningen ska gå. Med hjälp av markeringarna kan man lägga röret så att rätt lutning uppstår. Fyllning Vilket material som man återfyller schaktet med har en stor inverkan på ledningens livslängd. Man kan inte bara ta ett material till fyllningen, utan materialet måste vara anpassat till ledningsmaterialet. Återfyllningen delas in i kringfyllning och resterande fyllning. Kringfyllning Den fyllning som ligger närmast ledningen kallas för kringfyllning. Fyllningens syfte är att skydda ledningen och att fördela påfrestningarna i rörgraven. Det bästa är att använda det uppschaktade materialet, om det uppfyller max kornstorlek på 32 mm. Fyllningen ska ligga 0.3 m över ledningsröret och materialet ska packas. Packning med maskin får inte ske nära ledningen, då det kan skadas!

21 Resterande fyllning Resterande fyllning innebär att man fyller upp resterande yta i schaktet till marknivå. Även här bör man använda det redan uppschaktade materialet om det tillåter. Vid hårda ytor, exempel asfalt, så ska den största kornstorleken vara 2/3 av lagertjockleken (men max 300 mm). Vid mjuka ytor, exempelvis gräsmattor, så kan nästan all uppschaktad massa använda då kraven inte är lika hårda. Man bör undvika packningsbart material på grönområden p.g.a. att växtligheten försämras.

22 Fyllning Läggningsdjup Fyllningshöjd Ev. terrass -yta Ledning Packas med vibrationsplatta. 1.a hand A- massa. Bergkross: 0-90 mm. Bärlager: 0-32 Likadant material som i ledningsbädden. Betongrör kan spricka om det ej packas ordentligt. Packningen kan ske med spade. Kringfyllning Resterande Stödpacknin Ledningsbädd: underlag för ledningen Material: väggrus 0-18 mm (betong), Grus/sand (plast), material beror på jordart. Risk för materialvandring:använd Geotextil

23 Packning Packning har en stor betydelse när det gäller framtida sättningar i marken. Det är speciellt viktigt med packning när den resterande fyllningen utgör den nedre delen av gatans överbyggnad. När man packar så går man över ett flertal gånger på hela ytan. Vissa material kräver att man vattnar på ytan, då packningseffekten blir högre då materialet är fuktigt. Exempel på några redskap vid packning: Handstamp minimum 15 kg Vibratorstamp minimum 70 kg Vibratorplatta Padda minimum mellan kg Vibrerande envalsvält minimum mellan 2-15 ton 23

24 Rörnätsmaterial Sett rent kostnadsmässigt är ledningsnätet dyrare att anlägga och sköta än resten av Va-anläggningen (vattenverk och avloppsreningsverk). En av parametrarna som spelar en betydlig roll är vilket material som används vid rörläggningen. Val av material Många olika faktorer spelar in vid materialvalet vid nyanläggning av ledningsnätsmaterial. Geologiska faktorer som omgivande material, temperatur i omgivande mark under året, växtlighet och områdets nyttjande spelar in. Man bör även tänka på vilken belastning nätet kommer att utsättas för och förväntas klara, vilken livslängd, vilka kostnader och vilken vattentyp samt karaktär mediet som ska transporteras genom ledningen har. Det finns olika material med olika fördelar och nackdelar att välja mellan, tycke och smak spelar ofta in i valet av material för ledningsnät. Idag är även arbetsmiljö en viktig fråga när det kommer till val av material. Tunga lyft och långa transporter vill man givetvis undvika idag om det är möjligt. 24

25 Betong Allmänt Betong har till största del använts för självfallsledningar sedan materialet började användas på 1870-talet. Idag består uppskattningsvis cirka 80 % av avloppsledningarna i Sverige av betong och även idag förekommer betongrör vid nybyggnationer av Va-nätet. Betong består av bergmaterial som är sammanbundet med så kallad cementpasta (cement och vatten). Två signifikativa egenskaper hos betong är dess hållfasthet och beständighet. Hållfastheten bestäms främst av förhållandet mellan vatten och cement i betongen, det så kallad vattencementtalet (VCR). Cementtyp och vilken typ av sammansättning som ballasten har (vilken fördelning i partikelstorlek som bergmaterialet har från början) spelar också in. Eftersom sten, grus, sand och fillermaterial av olika typer används vid framställningen av betong går det att erhålla olika resultat beroende på hur väl sammansättningen fungerar. Betong är mycket tåligt gällande tryck och har en högre tryckhållfasthet än draghållfasthet. För att kompensera detta kan man armera betongen i de zoner som kommer att utsättas för dragkrafter och som därmed är känsligast på denna punkt. Armeringen består vanligen av stål, som till skillnad från betong tål mycket högre draglaster. Hur mycket tryck ett betongrör tål anges i normala fall efter 28 dagar för att betongen ska få härda en period innan tryckhållfastheten bestäms. Betong fortsätter dock att härda även efter detta tidsintervall och det går att mäta skillnader i tryckfasthet efter fem år eller mer. Betong i tryckledningar Asbestcement Asbestcement består av betong armerat med asbestfiber. Ett annat namn för dessa rör är eternitrör. Dessa började först tillverkas i Italien 1913 och 1964 startade produktionen i Sverige. Produktionen i Sverige lades ner 1978, främst för att asbest är ett farligt ämne för människor. Rören har inte gett upphov till någon kvalitetsförändring i vattnet än, men personal som arbetar med rören utsätter sig för stora risker. På den rent materiella sidan kunde rör i mindre dimensioner (som tillverkades i långa rörlängder) vara känsliga för balkbrott om sättningar i marken uppstod. 25

26 Armerade betongrör Armerade betongrör har en armering på både ring- och längdleden som finns för att röret ska tåla större dragkrafter. I Sverige har det använts lite olika typer som Arkel-, Sentab- och Premorör. Dessa började tillverkas under och 1950-talet. Även om rören tål dragkrafter bra och inte påverkar vattenkvaliteten är de mycket känsliga för slag och stötar. Vid dessa skapas mikroskopiska sprickor och via dessa letar sig vattnet fram till armeringen. Armeringen är inte skapt för att vara i kontakt med vattnet och korroderar till slut, vilket får betongen att spräckas. Rören är också känsliga för sättningar. Trots att rören, om de får ligga stilla, fungerar mycket bra är det svårt att avgöra vilket skick de är i och vilken livslängd de beräknas ha. Bonnarör Betongrör med stålkärna, eller bonnarör som de också kallas, består av ett tunt, helsvetsat stålrör med betong gjutet både in- och utvändigt. Dessa rör tillverkades i stor skala över hela värden i början av 1900-talet och användes i Malmö på

27 Betong i självfallsledningar Som tidigare nämnt har betong till största del använts för självfallsledningar. Ända fram till 1950-talet tillverkades betongrör för självfallsledningar i många, små fabriker (ofta av kommunerna själva) och de allra flesta hade inga kontrollorgan som övervakade tillverkningen. Detta medförde att stora regionala skillnader gällande kvalitet uppkom eftersom förutsättningarna inte alltid var de bästa. På 1920-talet kom den första standarden för hållfasthet hos betongrör. Därefter har standarden uppdaterats ytterligare år 1949 och år 1991 till en markant högre nivå. Äldre betongrör har ett mycket lägre vct-tal (vattencement-tal) än nytillverkade rör, vilket delvis förklarar att nyare rör har en högre beständighet än äldre rör. En viktig parameter för vad rören klarar belastningsmässigt är packningen. Ju bättre packningen är, desto högre belastning klarar rören av. Bilden nedan visar exempel på hur lasterna fördelas över röret beroende på packning och bäddvinkel. 90 bäddvinkel med packning 90 bäddvinkel utan packning 0 bäddvinkel utan packning Fördelning utav last beroende på olika typer av bäddvinkel och packning av kringfyllningen I Sverige tillverkar bland annat Alfarör betongrör för självfallsledningar. Standardrören kan fås med eller utan konstruktionsarmering och finns i dimensionerna DN mm (oarmerade) och DN mm (armerade). 27

28 Qmax-rör En speciell typ av självfallsledningar från Alfarör är Qmax-rör. Dessa rör är, till skillnad från standardrören, äggformade och har en mindre radie ju längre ned mot botten av röret man kommer. Denna konstruktion medför att röret har en bra självrensningsförmåga vid mindre flöden, samtidigt som det även klara större flöden. Q-max rör finns i dimensionerna 300/450 mm samt 500/750 mm. Qmax-rör Fördelar och nackdelar Eftersom betongrör är mycket starka och täta tål de mycket tryck och sett till livslängd beräknas de kunna överleva i ungefär 100 år. En annan fördel är att det går att använda samma schaktmassor som grävs upp vid anläggandet av betongrör, eftersom rören ligger stilla i schaktet och är så pass tåliga att de inte ändrar form vid återfyllning. Betong är förhållandevis billigt och väl beprövat sedan tidigare. Rent fysiskt har betong en klar nackdel då det är tungt och svårt att arbeta med. För att flytta ett betongrör krävs grävmaskiner eller liknande och om ett betongrör inte fästs ordentligt innan lyft kan det få allvarliga konsekvenser. Även om betong är väldigt motståndskraftigt mot tryck, kan det bli problem i form av söndervittring om de är belägna i sura miljöer. Om denna process får fortgå utan något ingripande kan ledningsnätet vittra bort till den grad att betongen i princip upplöses med kringfyllnadsmaterialet och kvar blir endast själva hålet efter röret. Äldre betongledningar kan ha problem med inläckage. Dessa kan dock fungera som dagvattenledningar istället för spillvattenledningar om det finns krav på att minimera andelen tillskottsvatten. Generellt sätt kan dessa driftstörningar uppkomma: Sprickor på grund av överbelastning Svavelväteangrepp (svackor med sedimentansamling, efter tryckledning till exempel) Inläckage i otäta fogar Rotinträngning, främst i skarvar, brunnar och inhuggna serviser 28

29 Plast Allmänt Plaströr började användas inom VA i Sverige på 1950-talet för mindre, trycksatta ledningar. Under 1960-talet började plaströr förekomma allt mer ofta och i större dimensioner än tidigare. Innan 1968 användes plaströr endast vid trycksatta ledningar, men från och med detta år började de även användas som självfallsledningar i dimensioner upp till 200 mm. Därefter har användningen av olika plastmaterial ökat successivt med tiden. Då som idag är polyeten (PE) och polyvinylklorid (PVC) de vanligaste rörmaterialen av plast. Polyeten är mycket vanligt vid nyanläggning av dricksvattenledningar, medan polyvinylklorid förekommer oftare bland nya avloppsvattenledningar. Fiberarmerad plast (AP) och polypropen (PP) är andra exempel på plaster, dessa används dock i en klart mindre utsträckning. Plaster uppdelas i två huvudkategorier, termoplaster och härdplaster. Termoplaster mjuknar vid uppvärmning och kan dessutom omformas om det smälts ned. När plasten kallnar återfår den de egenskaper den hade innan uppvärmningen. De flesta rörmaterial av plast, som till exempel PVC och PE, är termoplastmaterial. Härdplaster mjuknar något vid uppvärmning men går ej att smälta eller forma om på något sätt. Detta medför att härdplaster tål större mekanisk belastning vid höga temperaturer jämfört med termoplaster. Två exempel på härdplaster som används inom rörtillverkning är epoxi och polyester. Kontroll och standarder För att säkerställa att ledningar och rördelar av plast klarar vissa krav gällande geometri, mekanik och funktionalitet finns det standarder för dessa framtagna. I Sverige har tredjepartscertifiering tillämpats sedan plaströr började användas. Detta innebär att ett oberoende kontrollföretag övervakar, granskar och tar stickprov på en tillverkares produkter, i gengäld mot att tillverkaren följer ett egenkontrollprogram. Om en tillverkare låter en produkt granskas på detta sätt har denna rätt att märka produkten med ett kvalitetsmärke. Ett exempel på märkning som plaströrsprodukter i Sverige har märkts med tidigare är SIS 4 -märkning. Denna märkning upphörde år 2007 till förmån för EN-standarder. Under 2000-talet har ett flertal EN-standarder för plaströr tillkommit. Detta innebär att de flesta europeiska länder följer samma standarder. För plaströr infördes en standard för nordiska länder år 2005 av Insta-Cert, en samarbetsorganisation för fyra nordiska kontrollföretag. De produkter som kontrolleras av något kontrollorgan inom Insta-Cert och uppfyller kraven får kvalitetsmärket Nordic Poly Mark. 4 Swedish Standards Institute. 29

30 Nordic Poly Mark motsvarar de tidigare nationella kvalitetsmärkningarna som nordiska länder brukade, SIS, DS, NS samt SFS. I klarhet betyder detta att tillverkare i Sverige, Norge, Danmark och Finland har samma krav på kvalitet och kontroll på sina produkter. Nordic Poly Mark Tillverkare kan, vid sidan av de egentliga EN-standarderna, sätta en CE-märkning på sina produkter. Denna märkning är dock inte lika slagkraftig då tillverkaren som sätter en CE-märkning på sin produkt inte har några krav på att övervakas, liksom att produkten inte har något krav på att testas, av en oberoende kontrollant. PE-ledningar PE-ledningar används för trycksatta avlopps- och dricksvattenledningar främst. Eftersom PE-ledningar är en termoplast är det inte så värmetåligt, men det tål däremot mer tryck än vad PVC-ledningar gör. PE är uppbyggt av kol och väte och har tillverkats sedan 1940-talet. När materialet började användas i större skala på 1960-talet benämndes det PEL eller PEH, där den sista bokstaven var en referens till materialets densitet (L = låg, H = hög). PELrör hade tjockare väggar än PEH. PEL-rör var oftast i mindre dimensioner och gick inte att svetsa samman, därför levererades de ofta i långa längder på trumma. PEHrör var dock möjliga att svetsa samman genom stumsvetsning och började så småningom tillverkas i allt större dimensioner. I mitten av 1970-talet kom en ny, förbättrad variant av PE; PEM, rör med mellandensitet. Denna typ ersatte PEL-rören omgående och i samma veva gick man över till att klassificera rören efter långtidshållfasthet istället för densitet. Beteckningen skrivs som PE, följt av ett nummer, t.ex. PE 90, där siffran anger materialets hållfasthet. PEM-rören började tillverkas i samma dimensioner som PEHrören och eftersom den tidigare hade tunnare rörväggar blev de billigare att tillverka, vilket var en bidragande faktor till att materialet slog igenom på marknaden. Den tredje generationens PE-rör, PE 100, kom under 1980-talet. Detta material hade ännu högre hållfasthet och densitet och detta har gjort att man har kunnat öka den tillåtna spänningen i rören. Dagens PE-rör har mycket få skador. Undersökningar har visat att fogar i plastledningar har haft större benägenhet att gå sönder än plaströren själva. PE-rör kan fås i många olika dimensioner, från plaströrsproducenten Pipelife finns standardrören från 110 mm upp till 630 mm. 30

31 PVC-ledningar Ledningar av PVC används både för självfalls- och tryckledningar. De är mycket lätta och går att flytta utan hjälp av maskiner, till skillnad mot tyngre material som betong. Användningen av PVC började under 1960-talet för både självfalls- och tryckledningar. Trycksatta vattenledningar av PVC som tillverkades innan 1973 har haft problem med sprödhet, vilket har gjort att många rör har spruckit till följd av att de legat på stenbäddar. Den typ av muffar som användes vid PVC-rör som anlades under sent 1960-/tidigt 1970-tal, Ehiri-muffar, har även påverkat äldre ledningar då dessa muffar har spruckit. Den andra generationens PVC, skalfri PVC, som lanserades 1973, hade starkt förbättrade materialegenskaper, vilket kan ses tydligt i statistiken. En undersökning av antalet skador på trycksatta ledningar av PVC under en femårsperiod, som omfattade 11 kommuner, avslöjade att det fanns 91 skador på PVC-rör som tillverkades före Siffran för PVC-rör tillverkade efter 1973 var fem. Bland självfallsledningar är PVC det vanligaste materialet vid nybyggnation idag. Då används rör med homogen vägg. PP-ledningar Polypropen (PP) återfinns för det mesta som självfallsrör i byggnad och mark, men det finns även trycksatta ledningar av PP som vanligtvis används till industriledningar. I kommunala VA-sammanhang har PP-rör använts vid självfall och till brunnar. PP har även kommit att i viss utsträckning ersätta PVC-rör (självfall) till följd av en debatt om huruvida PVC var skadlig för miljön eller ej, som fördes under tidigt 1990-tal. PP är känsligt i minusgrader, då materialet blir skört och för UV-strålning, som bryter ned materialet, och är därför inte att rekommenderas för utomhusbruk. GAP-ledningar Glasfiberarmerad Polyester, även känt under förkortningen GAP, används främst till självfallsledningar i stora dimensioner, men de finns även för trycksatta ledningar. Ett GAP-rör får sina egenskaper för hållfastheten av själva armeringen, medan rörets töjbara och kemikalieresistenta egenskaper bestäms av polyesterns sammansättning. Eftersom valmöjligheterna för vilken/vilka egenskaper som ska prioriteras är förhållandevis stora kan det finnas stora skillnader mellan olika tillverkare. Eftersom GAP-rör inte är speciellt vanliga i Sverige har det inte heller funnits någon större dokumentation om skador. För trycksatta GAP-ledningar har sprickor förekommit i äldre ledningar, till följd av att vatten trängt igenom rörväggen och påverkat glasfiberarmeringen. Detta problem rättades till under 1970-talet. 31

32 Strukturväggsrör Strukturväggsrör började tillverkas på 1970-talet då man ville få fram plaströr som uppnådde önskad rörstyvhet och som utnyttjade materialet bättre än vad ett rör med homogen vägg gjorde. Ett rör av denna typ utnyttjar rörets kapacitet bättre för att få en trögare vätsketransport genom röret och därmed behöver inte rören vara lika långa som rör med homogen rörväg för att få ned hastigheten på mediet i röret. Exempel på strukturväggsrör av PVC, PP samt PE I Sverige har strukturväggsrör av PE, PVC och PP använts sedan 1970-talet. Då det har funnits många möjligheter att utveckla väggkonstruktionerna på olika sätt finns det många olika varianter av strukturväggsrör idag. Olika väggkonstruktioner för strukturväggsrör Fördelar och nackdelar Plastmaterial har en värmeisolerande effekt och de är även generellt sett resistenta mot många olika kemikalier. De nöts inte ner lika lätt av sand och skillnaden mellan ett nytt och ett förbrukat plaströr är mycket liten på denna punkt. Nackdelen med plaströr är att de är temperaturkänsliga och att det kan vara lite svårare att schakta eftersom fyllningsmaterialet inte får vara för grovt. 32

33 Övriga Material Även om betong och PE/PVC är de vanligaste materialen vid nybyggnation av ledningsnät idag finns det många andra material som används eller har använts tidigare. Ur ett historiskt perspektiv har det funnits (och finns än på vissa håll idag) ledningsnät av lite mer okonventionella material jämfört med dagens standarder som trä och lera. Tidigare användes även ledningar av keramiska material, vilket fungerade mycket väl så länge materialet inte utsattes för slag och stötar. Gjutjärn Gjutjärnsledningar kan delas upp i två typer; gråjärn och segjärn. Gråjärnsrör började användas 1860 och brukades ända fram till 1970-talet. Segjärn introducerades som ett alternativ till gråjärn under 1950-talet. Det skulle dock dröja ändra fram till mitten på 1960-talet innan segjärn började användas i en mer omfattande mängd. Gjutjärn består främst av järn och kol samt en mindre mängd andra ämnen (främst kisel och mangan). Den stora skillnaden mellan de båda materialen är att magnesium tillsätts vid framställandet av gjutjärnet. Detta ökar de mekaniska egenskaperna och ger en klar förbättring av rörens slagtålighet och seghet, vilket leder till att rören kan göras tunnare och mer lättarbetade än gråjärnsrör. Gråjärn är känsligt mot slag, stötar och sättningar, men de är dock mycket tåliga mot höga, yttre tryck. När segjärn började användas uppvisade de till en början negativa resultat gällande skador och läckor relativt kort efter att de anlagts. Eftersom ledningarna kunde göras tunnare och med tanke på att korrosionshastigheten är endast aningen mindre än hos gråjärn var lösningen på detta problem att behandla ytan och insidan av rören med material som motverkar korrosion. När segjärn började användas flitigt som rörnätsmaterial började man förenkla ledningsbädd och kringfyllnad då materialet ansågs så pass starkt och tåligt att man inte trodde att detta skulle påverka. I många fall användes samma jord som grävts upp för att fylla schaktet och detta medförde att aggressiva jordar med låga ph-värden och låg resistans kom att ligga i direkt kontakt med rören. Det blev snart klart att man fick ta hänsyn till hur pass korrosiva jordarterna var innan man lade ut nya segjärnsrör och dessutom lades mycket energi på att utveckla bra, utvändiga skydd mot korrosion. Segjärn används vid nybyggnation även idag i en mindre utsträckning och då i princip uteslutande för tryckledningar. 33

34 Stål Rostfritt stål används i en mindre utsträckning som självfallsledningar. Ett företag som tillverkar rör i detta material är Blücher, som tillverkar rör och rördelar i dimensioner mellan mm. Rören kan ligga både under och ovan jord och kan även användas i svart- och gråvattensanitetssystem på fartyg. Dessa rör är främst avsedda för industrier, bostäder och liknande. Rostfria VA-system i Storfors AB tillverkar rör i rostfritt, syrafast stål som kan användas för både dricks- och avloppsvatten. Dessa finns i dimensioner i 100, 150 och 200 mm samt i längder från 0,6 till 9 m. Lergods En mycket liten del av avloppsledningsnätet, uppskattningsvis ca 1 %, består av lera. Produktionen av glaserade lergodsrör i Sverige höll på i över 100 år och avvecklades först Rören tillverkades av likartade sorters lera och eventuellt någon form av tillsatsmedel. Efter att leran hade torkat behandlades den yt- och utvändigt med en keramisk glasyr, innan godset torkade ytterligare en gång och sedan brändes för att bli hållfast. Bränningen gjorde även att glaseringen blev till ett skyddande, glatt ytskikt. Lergods används inte för nybyggnation i Sverige idag, men utomlands, exempelvis i Tyskland, används de fortfarande. 34

35 Materialrelaterade problem Många problem som uppstår med ledningsnät uppkommer oftare på grund av anläggning- och projektionsfel än fel på själva materialet. Det är viktigt att vara noggrann vid anläggningsarbetet för att undvika onödiga skador och fel som kan uppstå. Korrosion kan drabba betong och icke behandlade metaller. Betong är känslig för låga ph-värden, aggressiv kolsyra samt sulfatjoner, dessa löser upp cementen och luckrar upp röret. Metaller är känsliga mot syror och låga ph-värden. Trädrötter kan, i jakt på näring, tränga sig igenom skarvar i ledningar och skapa stora nystan av rötter som dämmer upp röret. Problemet förekommer vanligen bland äldre betongrör, men även nya rör av plast kan råka ut för angrepp. Oavsett vilket material det rör sig om är fogarna de känsligaste punkterna. Den vanligaste metoden för avlägsning av trädrötter är högtrycksspolning med roterande knivar som skär bort rötterna. Som komplettering kan termisk behandling (behandling med ånga) användas, termisk behandling används även under kallare årstider för att tina frusna ledningar. Om problem med rotintrång fortsätter i hög grad kan det vara en bra idé att dra nya rör i de gamla genom relining. Plastskador kan uppkomma när stora koncentrationer av lösningsmedel kommer ut i ledningarna, eller om mycket varma vätskor transporteras genom röret och gör det mjukare. Ett problem som kan uppstå oavsett material är när det blir för låg omsättning i avloppsrör, t.ex. i en ledning som är kraftigt överdimensionerad. Detta leder till att nedbrytningsprocesser startar, vilket kan orsaka luktproblem. Framtiden Idag råder stor konkurrens på marknaden mellan plast- och betongrör. Det är svårt att avgöra vilken typ av material som skulle kunna användas vid alla arbeten, utan en individuell bedömning vid varje fall får göras för att ta reda på den mest effektiva lösningen. Betongrören har en nackdel i och med att de inte behandlas med något skikt för att motverka korrosion och för att betong ska kunna konkurrera med plast i framtiden måste de kunna klara svavelangrepp. I Tyskland finns det dock exempel på betong som är polymerbehandlat och tål svavelangrepp, vilket skulle kunna vara ett alternativ. 35

36 Materialsammanställning Tabellen nedan visar en enkel sammanställning av de material som tidigare nämnts. Tabellen är hämtad från SVU-projekt , Förnyelse av VA-ledningar, men har förkortats och förenklats för att ge en mer lättöverskådlig bild över materialens livslängd och skadebenägenhet. Material Skadefrekvens/skador Medianlivslängd Gråjärn Hög skadefrekvens. Relativt sprött och 100 år i normal mark känsligt för slag och stötar. Segjärn Bättre trycksäkerhet och brottöjning än gråjärn. Mindre godsstorlek till följd av den förbättrade trycksäkerheten. Känsligt för utvändig korrosion i vissa miljöer tal: år 1980-tal: år 1987-: >100 år PE (tryck) PVC (tryck) 1960-tal-1974: Korrosion på metalliska kopplingar, bristfälligt montage : Korrosion på metalliska kopplingar men i övrigt låg skadefrekvens : Hög skadefrekvens. Ehirimuffskador, brister i materialkvalitet : 50 - >100 år 1974-: >100 år -1973: 50 - >100 år 1974-: >100 år PE, PVC, PP (självfall) GRP (sjävfall) Plast strukturrör (självfall) Betong oarmerade 1974-: Låg skadefrekvens. Uppgift saknas. Tillverkade från 1968 och framåt. Materialspecifika egenskaper Produktspecifika egenskaper : Ej tålig mot hög belastning, skapar sprickor. Rör i fyllnadsmassor särskilt utsatta p.g.a. risk för ojämna sättningar. Tål inte svavelväte. Krigsbetong (ersättningsbetong från talet): Sämre betongkvalitet = sämre rör. Tål inte svavelväte. Dagens rörkvalitet: Tål inte svavelväte. >100 år Bör klara >100 år vid rätt installation och bra kvalitet >100 år -1949: 40 år vid överskriden belastning, annars >100 år Krigsbetong: 40 år vid överskriden belastning, annars år Dagens: >100 år 36

37 Fogningsmetoder Fogning av PE-rör Stumsvetsning När PE- rör skall sammanfogas är stumsvetsning den vanligaste metoden. En rätt utförd stumsvetsfog blir lika stark och hållfast som övriga röret. Det som sker är att rörens ändytor först värms upp så de smälter för att sedan pressas ihop under tryck. För att arbetet ska lyckas är det viktigt att angivna parametrar följs vilka bestäms efter vilken diameter och väggtjocklek röret har. Rören måste ha samma diameter och rengjorda från olja, fett, smuts samt att ändytorna planhyvlas innan. Det finns två typer av svetsmaskiner där den ena maskinen har förprogrammerade parametrar och styrs automatiskt. Efter varje svetsning lagras parametrarna i ett minneskort som sedan kan överföras och lagras i dator. Den andra svetsmodellen styrs manuellt där personen som ska utföra arbetet måste mata in alla parametrar manuellt. Efter svetsning journalförs parametrar, datum klockslag och av vem arbetet har utförts. Viktiga parametrar: Temperatur på värmeplattan där rörändarna smälter Uppvärmningstid Uppvärmningstryck Omställningstiden det tar att demontera värmeplattan och föra ihop rören Sammanfogningstryck Svets och nedkylning Valet av arbetsplats är också viktigt eftersom det krävs stort utrymme för att lagra och hantera rören. Vid nederbörd måste arbetet utföras under tak eftersom torra och rena rör är en förutsättning för att svetsningen ska fungera. Stumsvetsning kräver stor yrkesskicklighet och bör utföras av utbildad personal. Utbildningar arrangeras av Svenskt Vatten i samarbete med NPG (Nordiska plastgruppen). Stumsvetsning av PE- rör Elektromuffsvetsning PE- rör kan även fogas genom elektromuffsvetsning med dimensioner upp till 710 mm. Elektromuffsvetsning innebär att man fogar samman rören med en muff som 37

38 innehåller en metalltråd. Tråden värms upp genom att ström på 40 volt ansluts till elektromuffen. Då smälter de två PE- rören samman och en svetsfog bildas. För att svetsningen ska bli av god kvalitet krävs följande: Oxidskiktet skrapas bort vi rörändarna Muff och rördelar ska vara torra och rena Svetstid och kyltid följs Måttoleranserna inte är för stora Röret ska vara fixerat tills kyltiden är klar Hur lång svetstiden skall vara ställs in manuellt eller med automatik. På lite större muffar sitter streckkoder som hjälpmedel. När första streckkoden läses startar uppvärmning av muffen för bättre passform. När detta är klart läses den andra streckkoden och svetsningen påbörjas. När kyltiden är färdig noteras parametrar, datum, klockslag och av vem svetsningen är utförd. Oxidskikt skrapas bort på röret Streckkod läses på elektromuffen Fogning av PVC-rör PVC-rör fogas nästan uteslutande med gummiringsfogar. Men de kan även förses med rördelar anpassade för limfogning, som kan förekomma på vissa industriledningar. Fogning av PP-rör Fogning av PP-rör sker oftast med gummiringsfogar när de används för trycklösa system. Om PP-rören ska användas för trycksatt ledning kan de fogas med stumsvetsning, men materialet har dålig värmeledningsförmåga så det är svårare att få fogarna bra. Fogning av GAP-rör För att foga GAP-rör används gummiringsfog. Är röret påfrestat i längdled kan även ett låselement fästas i rördelarna för att fogen inte ska röra sig. 38

39 Fogning av betongrör För fogning av betongrör används gummiringsfogar. Ingjuten gummiring förekommer på dimensioner upp till 1000 mm. När gummiringen är ingjuten från fabrik heter det PG-fog (prefabriserad glidfog). Större betongrör levereras med lös gummiring som monteras välsmord på spetsänden före montering och kallas för MG-fog. PG-fog MG-fog 39

40 Fogning av segjärn När segjärn skall fogas används vanligen gummiringstätning. I röret finns ett spår som gummiringen placeras i, sedan smörjs gummiringen och det anslutande röret innan de monteras ihop. När rören har pressats ihop monteras låselement som gör fogen stabilare. Fogen kan även förstärkas med olika klämringar som monteras och dras åt med skruvnyckel. Segjärnsrör kan även fogas med svetsning med låg svetsström. Fogningsytorna slipas rena från zink och rostskydd som sedan bör värmas upp till 200 grader innan svetsning. Montering av gummiring Låselement monteras Klämring 40

41 Undersökning av ledningsstatus Det finns två centrala begrepp när man pratar om statusen på vattenledningar, den hydrauliska funktionen och dess kondition. Konditionsproblem kan vara vattenläckor som kan ha orsakats av marksättningar, tryckslag samt yttre och inre korrosion. Problem med den hydrauliska funktionen kan vara för högt eller för lågt tryck i ledningarna, lukt, smak, missfärgning samt låg leveranssäkerhet. Orsaker till detta kan bero på brister i nätets uppbyggnad och felaktig drift, otillräcklig rening i vattenverket samt dålig vattenomsättning. Metoden man väljer att använda sig av måste vara anpassad för att klara av vattenledningar. Vattenledningar har böjar och ojämna rörväggar samt strypningar vid ventiler. Vid undersökning måste dessa hinder överkommas Dimensioneringen och rörmaterialet kan skilja sig åt på samma ledningssträcka Naturliga punkter för nedsänkning av utrustning finns vanligtvis inte på en vattenledning Vatten är klassat som livsmedel och kräver därmed vissa hygieniska aspekter Eftersom invändig inspektion av en vattenledning kan riva upp sediment och skada korrosionsprodukter i ledningen, vilket bidrar till en ökad korrosion på ledningen, så är vikten av metod avgörande om en ledning måste rengöras eller inte. Undersökning av självfallsledningar kan ske på olika sätt, de vanligaste metoderna är: Tv- inspektion Deformationsmätning/lasermätning Täthetsprovning 41

42 TV-inspektion Vid en inspektion av en vattenledning sker först en rengöring vilket skadar korrosionsskiktet inuti ledningen, men vid för mycket beläggningar så blir många fel oupptäckta. Med denna metod kan man upptäcka rörbrott, sprickor, inläckage, riktningsavvikelser, fogförskjutning, deformation, rötter och okända brunnar mm. Man ser även vart serviser befinner sig, längdmätning, rörens dimension och vilket material som röret består av. Nackdelen är att men inte har en möjlighet att avgöra vattenledningens utvändiga kondition eller återstående material i rörledningen. TV-inspektion är något som bör används både i början men även i slutet av en inspektion. ROVVER Kamerasystem ROVVER är ett kamerasystem för rörledningsinspektion. Svängkamera med en inbyggd zoomfunktion som effektiviserar inspektionen finns som tillbehör, kameran kan därmed zooma, rotera och svänga. Denna kamera är även försedd med gas eller luft som i sin tur påverkar lysdioder som indikerar undertryck (blinkande röd lampa) övertryck (röd lampa) samt normaltryck (grön lampa). Det finns även möjlighet till en inbyggd lutningsgivare till ROVVER vilket betyder att man även kan profilmäta dimensioner. När TV- inspektionen är klar så kan resultatet dokumenteras med ljudkommentarer samt skriftligt protokoll. Filmen och protokollet kan sparas på en DVD/CD för överföring till kommunal databas för en utvärdering. Graderingen på skada/deformationer är 1-4 där 1 är minst och 4 gravt. Kameravagn 42

43 Tillbehör till kameravagnen Clearline Profiler lasermätare Clearline Profiler lasermätare är ett inspektionsinstrument som används för att upptäcka deformationer på rörledningar, med hjälp av laser ser man tydliga förändringar på det cirkulära röret. Laserbilden analyseras sedan i en mjukvara som visar en digital rörprofil, man kan analysera rör profilen direkt på plats eller spara på DVD eller CD för en senare utvärdering. 43

44 Breivoll- skannerinspektion Med en Breivoll- skannerinspektion krävs schaktning och grovrengöring med plugg innan man kan påbörja inspektionen, denna inspektion kan ske utan att ytskiktet närmast rörväggen blir förstörd. Man sänker ner en skanner i vattenledningen och låter den åka med vattenflödet längs med ledningarna, vattenflödet kontrolleras av brandposter. Man kan med denna maskin utläsa hur tjock väggen är, förändringar mellan inre och yttre tjocklek samt inre topografi. Den visar även böjar i ledningar och manluckor. Informationen analyseras och rapport skrivs. Denna metod lämpar sig bäst på rör av stål, segjärn och gjutjärn, med en diameter på cm. Den fungerar även på cementbruk, men här ger den inte lika hög precision. En inspektionslängd på 450 m åt vartdera hållet är möjlig. När inspektionen är klar krävs det att man spolar vattenledningen samt tar ett vattenprov. Breivoll- skannerinspektion 44

45 SeeSnake Tool Detta är en metod som inte kräver kontakt med rörväggen, den klarar sig på ett fritt utrymme på 6,3 mm och passerar därmed mindre korrosionsbulor. Här använder man sig av tryckluft eller vattenflöde för att få utrustningen att förflytta sig inne i ledningen. SeeSnake Tool har en känslighet för interna och externa förändringar, den mäter även rörets tjocklek, längd och bredd. Förändringar på rörets form upptäcks och kan lokaliseras. Datainformationen laddas sedan ned via bluetooth eller USB. Man behöver ingen extra utrustning för att ta upp signalen ifrån SeeSnake Tool, dess signaler färdas genom röret och marken upp till ytan. Markörer ovan jord spårar den samt letar snabbt upp den om den fastnar. En analys sker och rapport skapas. SeeSnake Tool klarar en dimensionering på cm samt en rörtjocklek på 2.5 cm för segjärn och 1.3 cm för stål, ju tjockare rörmaterial desto längre tid tar inspektionen. Förberedelse för inspektion med SeeSnake Tool 45

46 Täthetsprovning i självfallsledning Hydrometerutrustningen som används är tillverkad i rostfri plåt med en centimetergraderad profil i rostfritt med ett plaströr som fungerar som stigarrör och säkerhetsventil samt två stycken seriekopplade munibollar som har 5 meters avstånd. Med hjälp utav dessa munibollar kan man mäta sig fram till en läcka. Man använder sig av vatten eller lufttryck för att täthetsprova, vatten är att föredra men det tar lite längre tid men är samtidigt en säkrare metod. Man bygger upp tryck mellan munibollarna samtidigt som en vattenpelare stiger i stigarröret. Vid ett övertryck så kommer vattnet ut genom stigarröret och övertrycket elimineras. För att denna metod ska fungera förutsätter det att man kan dra munibollarna i båda änderna för att kunna föra dessa fram och tillbaka inuti ledningen, inspektionen kan ske 5 meter åt gången. Läcksökning beroende på ändamålet Ständig övervakning via fasta mätstationer används främst vid större vattenverk som försörjer flera kommuner. Dess mätinstrument är kopplade till en central enhet. Tillfällig övervakning med flödesmätare som monteras på speciella mätbrunnar efter huvudledningarna när behov finns. Man instrumenterar mätbrunnarna några nätter och jämför sedan med tidigare mätningar. Kontroller över vattenförbrukningen sker ofta på reservoarer, vattentorn och själva vattenverket. Genom att stänga av vissa distrikt så kan man utläsa om onormal vattenförbrukning sker i något område och därmed lokalisera en läcka. Distriktsmätning används när man mäter mellan två punkter, man stänger ventiler samtidigt som de två mätpunkterna (t.ex. två brandposter) matas med vatten genom överkoppling. På slangen sitter en flödesmätare monterad och eventuellt läckage kan utmätas. 46

47 Finlokalisering av läckor Eftersom ljud uppstår när vattnet passerar i rörledningar bygger läcksökningen på att upptäcka förändringar i ljudet som uppstår inuti rörledningarna. Ljudet påverkas av rörväggens tjocklek, diameter och vilket material rörledningen består av samt storleken på läckan. Hårt material i rörledningen leder läckljudet bättre och längre ifrån än om man har plaströrledning. När man lyssnar efter läckljud så använder man sig utav olika typer av mikrofoner som är anpassade för akustisk läcksökning och därmed är väldigt känsliga. Ventillyssning som är den enklaste metoden där man lyssnar direkt på ventilstången, oftast används lyssningsstavar med ljudförstärkare som gör att man kan höra svagare ljudläckor och läckor på längre avstånd. Vid marklyssning använder man sig av mikrofon, karta och hörlurar. Man sveper en ljudkänslig mikrofon över markytan där misstänkt läcka finns, lyssnar efter vattenljud och följer kartan för att försöka lokalisera läckan Korrelator är ett mer avancerat sätt att lokalisera läckor, man använder sig av två mikrofoner som placeras på var sida om den misstänkta läckan sedan mäter man tiden som det tar för läck ljudet att gå från den ena till den andra mikrofonen. Denna metod kräver dock att man känner till dimensionen och materialet på ledningen för att datorn skall kunna räkna ut vart läckan befinner sig. Permalog/Logger system består av en patroller (central enhet) och att antal loggar. Man placerar ut loggarna på ledningsnätet där de skall vara ett visst antal timmar. Sedan använder man sig oftast av en bil som innehåller patrollern, allteftersom man kör förbi loggarna så samlar patrollen in informationen via radiovågor ifrån loggarna och sammanställer dess information och avgör om någon läcka finns. För att sedan kunna säkerställa precisionen på läckan använder man sig av en markavlyssnare eller korrelator. 47

48 Schaktfria metoder Styrd borrning Denna metod är en mycket praktisk och smart lösning då man inte behöver schakta alls. Den klarar att borra långt och man kan styra undan hinder som man stöter på eller varför inte gå under en sjö. Borrningen passar även under motorvägar, gator som redan innehåller ledningar, serviser till byggnader, känsliga parkområden. Borrningen är främst avsedd för lera och sand. Begränsningarna ligger i material som grus, sten och berg. Rörlängden ska ligga mellan m och det material som används är plast och stål med en diameter på mm. När man arbetar med större dimensioner, upp till 500 m, så krävs det en stor borrrigg (själva borranordningen) och att borrningen startar från marknivå. Efter en sträcka måste man plana ut linjen. Vid mindre dimensioner, trängre utrymmen och längd upp till 40 m, så passar en mindre borr-rigg, exempelvis vid trottoarer eller serviser in till fastigheter. Man startar från ett schakt och kommer i tänkt linje på direkten, man behöver inte plana ut efter start. Arbetsmoment börjar med en startgrop som består enbart av en liten grop för att få ner borranordningen. Först sker en pilotborrning efter en utmätt linje och en viss vinkel. Borrningen sker i ett skyddsrör som ledningen sen kommer dras i. En borrsändare visar på en mottagare om djup, lutning och läget för styrskeden är rätt. Riktningen styrs med hjälp av styrskeden. Borrvätska tillsätts hela tiden, så det inte blir för varmt. För att inte hålet ska rasa ihop, så har man en rymmare som trycker materialet framåt vid tillbakadragningen. Vid tillbakavägen dras mediaröret (den nya ledningen) in i det borrade hålet. Styrd borrning 48

49 Rörtryckning Denna metod används oftast vid väg- och järnvägsbankar, alltså där det är svårt att stänga av trafiken under arbetet. Rörtryckning genomförs i lera och rörmaterialet består av betong. Metoden är lämpligast vid självfallsledningar med svag lutning för spill- och dagvatten. Rörtryckning har dock sina begränsningar i friktionsmaterial 5. För att underlätta arbetet vid friktionsbildning, så tillsätter man vatten som smörjmedel. Det finns även begränsningar gällande rörlängden och diametern där begränsningarna är 0-200, respektive mm När arbetet inleds, grävs en startgrop på 2x2m eller större, så all utrustning får plats. Det krävs även att väggarna är stabila så det finns ett mothåll (så borrningen enbart går framåt), så kallade sänkbrunnar. När arbetet sen är slutfört så använder man dessa sänkbrunnar till nedstigningsbrunnar, dessa är av betong. Betongröret pressas igenom leran med hydraulcylindrar (domkrafter) från en tryckstation till mottagarstationen. För att borrningen ska gå i rätt riktning sitter det en styrutrustning i fronten Under tiden som borrningen sker tas lera bort genom exempel ett transportband eller spolning Rörtryckning Bilden till höger visar när jordraketen kommer ur marken. Bilden är lånad från BCTAB.se. 5 En sammansättning av olika jordarter, exempel grus, sand och morän 49

50 Mikrotunneling AVN-full face är en maskin som används vid mikrotunneling och bidrar till en nästan helt schaktfri metod. Man borrar mellan nedstigningsbrunnar eller använder sig av spontade schakt för att kunna dra fram ett betongrör under marken, vilket är det vanligaste materialet. Röret kan användas till spill, dagvatten och dricksvatten men även till el, fjärrvärme och gas. Denna metod har inga geotekniska begränsningar. Borr och styrutrustningen sitter i fronten på det hydrauliskt drivna fräshjulet borrhuvudet. Borrhuvudet som kan ha en diameter på 4 m består av hårdmetalldiskar som kan rotera åt båda hållen vilket får berget att spricka och lossa material motsvarande hela borrhuvudets diameter. Materialet som lossnar leds in i maskinen via den öppna fronten, krossas och blandas med slurry 6 och leds till en avskiljningsanläggning ovan mark där materialet sorteras bort så att slurryn kan återvända in i processen igen. Borrutrustningen pressas framåt med hjälp av hydraulcylindrar och nya betongrör installeras allt eftersom borren förflyttar sig framåt. Kontinuerlig kontroll av riktning och djup sker med hjälp av laserinstrument och en inklinometer (en apparat som mäter lutningen mot horisontal- eller lodplanet, ett objekts lutning i förhållande till gravitationen) som styrs ifrån kontrollrum ovan mark. Riktningskorrigering sker med 3 stycken hydraulkolvar som kan vrida borrhuvudet. EPB-maskinen (Earth, Pressure, Balance) används i mjukare material som silt, lera och sand och fungerar utmärkt under grundvattennivå. Styrningen och framåtdrivningen fungerar på liknande sätt som AVN- maskinen. Om man har en väldigt lång borrsträcka kan man använda sig av mellantryckstationer och detta för att begränsa belastningen på rören vid en hög friktion. Detta är en mer miljövänlig metod som ger minde störningar samt kostar mindre jämfört med traditionell schaktning. Mikrotunneling 6 Vatten och bentonit. 50

51 Rörrammning Rörrammning är en schaktfri metod som främst används för lite större ledningar som ligger på känsliga områden som t.ex. under en motorväg eller en järnväg. Metoden lämpar sig väl i material som lera och sand och där det inte finns stora stenar och liknande i dess väg, men går i princip att använda i alla jordmaterial och under grundvattennivå. För denna typ av arbete kan rören, som är av stål, uppgå till 50 m, medan en diameter på mm kan fås. Den färdiga produkten kan sedan användas som ett skyddsrör för trycksatta ledningar såväl som självfallsledningar, men även för el, tele, fjärrvärme, gas med mera.m Vid anläggandet används en slaghammare som trivs av tryckluft. Denna trycker sedan in röret i jorden. Det material som blir över tar man inte ut förrän röret är på plats, vilket gör arbetet mycket säkrare. Efter att röret har anlagts kan valfritt rör, t.ex. en självfallsledning för avloppsvatten, anläggas inuti det skyddande röret. Rörrammning 51

52 Jordraket Jordraket är en hydraulisk eller luftdriven slaghammare med ett fjädrande borrhuvud som ger en hög slagkraft och har även en god riktningsstabilitet för att dra in nya PVC, PE eller stålrör under järnvägar, gator mm. Denna metod lämpar sig bäst för material som sand, styv lera, grus och mindre stenpartier men inte under grundvattennivå och lösa leror. Jordraketens begränsning är att den inte är styrbar och kan därmed ändra kurs om större stenar eller block påträffas. Jordraketen klarar upp till 30 m och det är ett mer ekonomiskt alternativ vid en rör diameter på 110 mm samt har en liten påverkan på naturen. Utförande Mindre schaktning behövs för att kunna placera jordraketen i önskat läge. Riktning ställs in och tryckning startas, röret som skall dras in fästes i den bakre änden av jordraketen och följer därmed jordraketen in i marken. Väl framme så kopplas jordraketen bort och röret lämnas på plats. 52

53 Hammarborrning Hammarborrning liknar brunnsborrtekniken, men med hammarborrning får man större precision. Metoden brukas när man vet/misstänker att det kan finnas hinder i vägen för den ledning som ska läggas och kan användas för borrning i både jord och berg. I jord anläggs ett skyddsrör där självfallsledningar för spill- och dagvatten, el, tele, fjärrvärme, tryckspillvatten mm kan senare kan installeras inuti. I berg behövs det dock inget skyddsrör, utan här kanaliserar man istället för att kunna dra ledningarna genom berget. Fördelen med hammarborrning är det inte finns några geotekniska förhinder, även om det kan vara lite svårare att borra genom lera och silt eftersom borrkonans tyngd kan göra att den sjunker och hamnar ur linje. Hammarborrning kan utföras i olika dimensioner och sträckor beroende vilket företag man anlitar. Från Johan Lundberg AB, ett konsultföretag inom ledningsbyggnad och schaktfri teknik, kan en sträcka på 80 m och en diameter mellan mm erhållas vid borrning i jordarter. För borrning i bergarter är schaktlängder på 150 m och diameter mellan mm möjliga att få. Hammarborrning i berg För borrning i berg ser det ut på följande sätt: ett mindre schakt grävs först för att få plats med utrustningen, ju större rör som ska läggas desto större blir schaktet. När utrustningen är på plats börjar den första borren, som är försedd med en så kallad pilotkrona, borrar sig genom berget. Hammarens slag och kronans rotation drivs med hjälp av tryckluft och krossar och pulveriserar allt i sin väg. Efter denna borrning är det möjligt att borra upp hålet till önskad dimension med hjälp av en rymmarkrona, som kan liknas vid en pilotkrona med en styrtapp. Rymmningen kan genomföras i en eller flera etapper. Till skillnad från hammarborrning i annan materia behöver man inget skyddsrör för att hålla schaktet intakt. Hammarborrning i berg 53

54 Hammarborrning i jord Hammarborrning i jord verkar enligt en liknande princip som för bergsborrning, men här behövs ett foderrör som dras med in i hålet av en ringborrskona. Foderröret ser till att hålet hålls intakt och samlar även upp det material som borrkonan lämnar efter sig. När foderrörets första del har skjutits in stannar processen en stund för att röret ska kunna förlängas en bit. Därefter fortskrider arbetet som tidigare. När borrningen är färdig spolas kaxket (det material som borren borrat igenom) ut genom foderröret med hjälp av vatten. Hammarborrning i jord 54

55 Renovering av självfallsledningar Kortrör Denna teknik innebär att man sammanfogar nya korta rör som trycks in i den gamla ledningen med hjälp av ett hydrauliskt indrivningsverktyg. Rörlängden man använder sig av styrs av hur stor nedstigningsbrunnen är, eftersom man för in ett rör åt gången. Om man använder sig av en schaktgrop finns möjlighet att använda längre rör och längder finns från 0,5 m till 6 m. Kortrören är tillverkade av glasfiberarmerad plast och det spelar ingen roll vad den gamla ledningen är tillverkad av. Man fyller på med rör tills man når nästa nedstigningsbrunn för att sedan fortsätta vidare där ifrån om man vill. För att belastningen inte ska bli för stor på de nya rören när de drivs in bör längden mellan nedstigningsbrunnarna inte överstiga 50 meter. Utrymmet som uppstår mellan det nya och gamla röret fylls med cement vilket ger det nya röret en bra anläggningsyta. Innan man påbörjar arbetet måste man kontrollera att den gama ledningen inte är skadad eller har förskjutningar i skarvarna. Eftersom det kan bli svårt att föra in de nya rören eller så kan de bli skadade med läckor som följd. För att serviser sedan ska kunna kopplas på schaktas anslutningspunkter fram. En nackdel är att dimensionen minskar. Kortrör pressas in 55

56 Kontinuerliga rör sliplining Detta är en smidig och effektiv metod där man sammanfogar PE-rör genom stumsvetsning. I en schaktgrop förs sedan det nya röret ner och in i den gamla befintliga ledningen. I den nya rörändan monteras ett dragdon med en stålvajer som är fäst i en vinsch. Den nya ledningen dras sedan till nästa schakt där vinschen står. Utrymmet som uppstår mellan befintligt och nytt rör fylls med cement och sliplining kan användas till alla befintliga rörmaterial. Schaktningsgropens storlek beror på vilka rördimensioner som ska hanteras. Dimensioner från mm kan förekomma med sammanfogningar på upp till 500 meter. Renoveringsmetoden är bra till både självfallsledningar och tryckledningar. Anslutningspunkter schaktas fram så serviser kan kopplas på. Nackdel är att dimensionen minskar. Sliplining Rörspräckning Denna metod är bra i kombination med kortrör eller kontinuerliga rör om man vill öka eller behålla den befintliga dimensionen på rör. Metoden går ut på att spräcka befintligt rör och samtidigt föra in ett nytt. Spräckningen kan göras på två olika sätt, med tryckluftsdriven slaghammare eller hydraulisk spräckutrustning. Vid användning av slaghammare dras den igenom röret av en vajer och vinsch där en spräckkona trasar sönder befintlig ledning. Det andra alternativet består av en hydraulisk dragutrustning med spräckkona som drar sönder ledningen. Till denna metod kan även skärverktyg monteras framför spräckkonan för ökad effektivitet. Gemensamt för båda metoderna är att schaktgroparna minst behöver vara 2x2 meter. Befintliga rör som ska spräckas kan bestå av betong, gjutjärn, segjärn, keramik, stål eller plast med en diameter på mm. Tryckluftsdriven slaghammare Hydraulisk spräckutrustning 56

57 Formpassade rör u-liner Detta är en renoveringsmetod där man använder sig av ett kontinuerligt PE-rör som förs in i den befintliga ledningen. Rördimensioner kan vara mellan mm. Röret levereras från tillverkaren i längder upp till flera hundra meter, där rörets tvärsnittsarea är minskad genom vikning. Vid montering av det nya PE-röret förs det ner i en nedstigningsbrunn eller schakt där det dras in i befintlig ledning med hjälp av stålvajer och vinsch. När det vikta PEröret är på plats återfår det sin ursprungliga runda form genom trycksättning och uppvärmning av ånga eller vatten. Det som nu är kvar är att göra nya hål till alla serviceanslutningar. Detta arbete utförs av en robot som manövreras in i det nya röret där den fräser hål i rörväggen till serviserna. U-liner 57

58 Flexibla foder strumpinfodring Vid denna renoveringsteknik använder man sig av en lång strumpa som är tillverkad av antingen väv, filt eller glasfiber som är indränkt i polyestermassa. Denna strumpa är väldigt flexibel och lätt att arbeta med vilket gör att det räcker med en nedstigningsbrunn för att nå det befintliga röret som ska renoveras. För att vränga in strumpan i befintligt rör kan man använda sig av ånga, vattenpelare eller tryckluft. Man kan även föra in strumpan som den är utan att behöva vränga den med hjälp av stålvajer och vinsch. När ledningen slutligen är på plats blåses den upp och härdas med ånga, varmvatten eller UV-ljus. Längden kan vara upp till 500 m och med en diameter från mm. Tjockleken på strumpan kan vara från 3 mm till 48 mm. En fördel med denna metod är att man även kan renovera servisledningen inifrån med någonting som heter hattprofiler av flexibelt foder som installeras på plats av en robot, där infodring upp till 30 m kan förekomma. Är servisledningen i bra skick fräser bara en robot upp ett nytt hål. Om den befintliga ledningen som ska renoveras har olika dimensioner kan man skräddarsy strumpan samt att tvärsnittet inte behöver vara cirkulärt. En nackdel är att dimensionen på ledningen minskar. Vrängning med vatten eller ångtryck Servisledningen renoveras 58

59 Kortstrumpa Denna metod är bra för lagning av mindre hål och skarvar. Här använder man en strumpa av väv dränkt i två-komponents epoxyblandning. Stumpan sitter trädd på en gummiblåsa som förs in i befintligt rör av en robot. När strumpan är framme där lagningen ska utföras låter man blåsan expandera så strumpan fastnar på rörväggen där den härdar inom 30 minuter. Rörsegment Rörsegment är tillverkade i sektioner av glasfiber eller betong. Längder som används är 1-2 meters-delar och kan bestå av hela, halva eller delar av en rörsektion. Rörsegmenten sänks ner i befintlig brunn eller schakt och monteras ihop manuellt inne i befintlig ledning. Mellanrummet som uppstår mellan befintligt rör och de nya segmenten fylls av cement. Metoden används till rör i större dimensioner mm. Infodring av rörsegment Beläggning Denna metod används för att ge gamla gjutjärns- och stålledningar invändigt korrosionsskydd. Man använder sig av ett schakt för att komma åt ledningen som ska renoveras. Här för man in ett roterande sprutmunstycke som förser ledningen med ny yta. Materialet som sprutas inne i ledningen består av antingen cement, epoxy eller polyuretan. Innan själva sprutningen påbörjas måste ledningen renspolas och torka för att den nya beläggningen skall kunna fastna. Beläggning 59

60 Brunnar Allmänt En brunn är uppbyggd av olika delar som består av bottendel, mellandelar och överdel, lock och tätningsringar. Det som skiljer brunnarna åt förutom dimensioner är den vätska de är avsedda att ta emot och leda vidare. Brunnarna kan se lika ut uppifrån men skiljer sig åt i bottendelen. För dag- och dränvattenbrunnar kan det förekomma sandfång eller vattenlås där löv, sand mm samlas och sedimenterar. En annan variant på brunn är olika avskiljare som enligt lag måste finnas för olika verksamheter i samhället. För en brunn som används på avloppsledning med självfall vill man inte att partiklar ska sedimentera utan att brunnen ska vara självrensande. Detta löses med vallade rännor i bottendelen som gör att det aldrig blir stillastående eller sedimenterande avloppsvatten i brunnen. En brunn kan ha olika utformning på rännorna beroende var på ledningsnätet brunnen är placerad. Ett exempel kan vara där två ledningar möts för att fortsätta i gemensam ledning med hjälp av vinklade rännor. För att kunna beställa en brunn från en leverantör är det bra att veta: Dimension och material på brunnen Hur många inlopp Inkommande och utgående lednings dimension och material Placering av anslutningars höjder och vinklar i förhållande till utlopp (stalp) Sandfång eller vallad ränna i bottendel, ev. vinklar på ränna Avståndet från vattengången till markhöjd (plushöjd) Om brunnen kommer utsättas för trafiktryck Om det ska vara lock eller galler 60

61 Dagvattenbrunn Regn och smältvatten från vägar, parkeringsplatser och torg samlas upp av dagvattenbrunnar som leder det till den kommunala dagvattenledningen. Sedan rinner dagvattnet vidare till närmsta vattendrag eller LOD-damm. Även fastighetsägare brukar leda sitt vatten via hängrännor ner till en dagvattenbrunn på sin tomt. Denna leder sedan vidare ut till det kommunala ledningsnätet för dagvatten. Dagvattenbrunnar är ofta försedda med sandfång som måste rengöras ibland. Exempel på dagvattenbrunnar 61

62 Tillsynsbrunn En tillsynsbrunn används för att kontrollera ledningsnätet. I den kan man sänka ner utrustning för filmning av ledningarna. Även rengöring av ledningarna kan utföras från tillsynsbrunnarna. Vanlig dimension är 600mm i diameter och de kan förekomma i betong eller plast. Avståndet mellan tillsynsbrunnar på en avloppsledning brukar vara m. Tillsynsbrunn Nedstigningsbrunn För att rensa och undersöka ledningsnätet används nedstigningsbrunnar. För att göra nedstigningen möjlig är diametern på brunnen 1000 mm och de är ofta placerade vid dimensionsändring eller där ledningsnätet delar sig. Idag är det vanligare att man anlägger inspektionsbrunn eftersom det blir billigare. Nedstigningsbrunn Bottendel med vallade rännor 62

63 Dräneringsbrunn För att förhindra fuktskador i hus och bebyggelse ligger dräneringsrör nedgrävda för att leda bort vatten från husgrunden. Vattnet leds till en dräneringsbrunn på fastighetsägarens tomt som ofta är försedd med sandfång som regelbundet behöver rengöras. Efter dräneringsbrunnen leds vattnet vidare till det kommunala ledningsnätet. Dräneringsbrunnar finns i plast eller betong där vanlig dimension är 40 0mm och finns i olika höjder. PP-material Betong 63

64 Utjämningsmagasin Vid stora flödesvariationer, som exempelvis vid skyfall, är det bra om dagvattnet har någonstans att ta vägen för att undvika översvämning av källare och markområden. För att städer och samhällen ska klara av detta kan en lösning vara utjämningsmagasin som tar emot och buffrar stora vattenmängder tills flödet blir normalt igen. Rörsystemen kan vara dolda under parkeringsplatser, grönområden eller insprängda i berg och vara utformade på lite olika sätt. Utjämningsmagasin kan även användas för avloppsledningar för att avlasta reningsverken och på så vis undvika bräddning. Utjämningsmagasin i betong 64

65 Avskiljare Oljeavskiljare Oljeavskiljare används för att inte mineralolja ska följa med ledningsnätet till reningsverken, eller följa med dagvatten då det slutligen kan förstöra sjöar och grundvatten. Mineralolja som ofta innehåller tungmetaller stör den biologiska processen i reningsverken samt att slammets kvalitet försämras. I recipienten kan växter och djurliv ta stor skada då syrebrist samt toxisk förgiftning kan uppstå. Även bensin och lösningsmedel ger explosionsrisk när ångorna sprider sig ovanpå vattnet i ledningsnätet vilket oljeavskiljare kan motverka. Oljeavskiljare finns i olika utföranden där den vanligaste är Gravimetrisk oljeavskiljare, den används vid verkstäder, bensinstationer och oljeförorenat dagvatten. En effektivare variant är koalescensavskiljare som klarar av att avskilja finfördelad olja som bildats vid pumpning eller högtrycksspolning från exempelvis biltvättar, men kan även användas där höga krav ställs på rening av dagvatten. Gemensamt för båda varianterna är att tunga partiklar sedimenterar som slam och oljedropparna stiger till ytan eftersom de är lättare än vatten. Det som skiljer är att koalescensavskiljaren har antingen lameller, rörfilter eller filtermattor där de små oljedropparna flyter ihop till större och sedan stiger till ytan. I Miljöbalkens 2 kap, hänsynsreglerna står att den som riskerar eller orsakar utsläpp ska betala. Detta innebär att verksamhetsutövare eller fastighetsägare som hanterar oljor eller riskerar att släppa ut olja i spillvattnet eller avloppsnätet är skyldig att ha oljeavskiljare som är anpassad för deras process eller verksamhet. Exempel på verksamheter som kräver oljeavskiljare: Bensinstationer Bilverkstäder Fordonstvättar Garage med golvavlopp Gör det självhallar Olja och kemikaliedepåer Parkeringshus Åkerier Industrier som hanterar oljor Motor och serviceverkstäder Trafikbelastade ytor, dagvatten från vägar, broar, tunnlar och parkeringar. 65

66 Fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren ansvarar för att kontroll och tömning sker i tid samt att larm testas 1g/år av utbildad personal. Vid nyinstallation ska anläggningen även ha slamavskiljare, en provtagningsbrunn efter oljeavskiljaren och larm för hög nivå. Tömning av oljeavskiljare sker med slambil och innehållet räknas som farligt avfall. För att tömma och transportera farligt avfall krävs tillstånd av länsstyrelsen. Enkel beskrivning av hur en oljeavskiljare fungerar 66

67 Fettavskiljare Stora mängder fett i spillvattnen skapar problem i avloppsnäten och i reningsverken. I ledningarna stelnar fettet när det kyls ner och fastnar på ledningsväggarna. Detta kan orsaka stopp som ibland kan leda till källaröversvämningar. För att undvika dessa problem är det krav på att verksamheter som tillagar eller hanterar livsmedel måste inneha fettavskiljare. Det är fastighetsägaren som ansvarar för att det finns fettavskiljare som är avsedd för den verksamhet som bedrivs, samt att den töms enligt de rekommendationer som finns. Den ska vara försedd med larm även besiktigas 1g/år samt att det ska finnas ansvarig kontaktperson. Fettavskiljaren ska vara placerad i separat utrymme där ingen livsmedelshantering får ske, utrymmet måste även kunna nås av slambil utan att slangar behöver dras i livsmedelslokalerna. Det är viktigt att tömning sker i tid eftersom spillvattnet annars passerar opåverkat, det kan även bildas gaser och lukt som medför hälsorisker. Vid nyinstallation av fettavskiljare ska en anmälan ske till kommunens byggnadsnämnd, samt att tekniska förvaltningen måste godkänna den tekniska utformningen. När installationen är klar görs en besiktning. Verksamheter som kräver fettavskiljare: Bageri Cafe, konditori Charkuteri industri Gatukök, kebabgrill, pizzeria Livsmedelsbutik med manuell hantering Skolbespisning Personalmatsal Restauranger Produktionskök Funktionsbeskrivning av fettavskiljare 67