Bivrakens Pernis apivorus overlevnad och bestandsutveckling i Sverige

Transkript

1 ORNIS SVECICA 4:-9,994 Bivrakens Pernis apivorus overlevnad och bestandsutveckling i Sverige MARTIN TJERNBERG & HANS RYTTMAN Ahstract The survival rate of the Honey Buzzard Pemis apivorus was estimated using recovery data from 4 ringed nestlings that later were found dead or shot. The annual survival rate was 48.8% in the first year, 85.8% in the second year and 86.% thereafter. By only including a subset of 5 Honey Buzzards found dead, the survival was 58. % in the first year, 85.5% in the second year and 9.7% thereafter. For a stable population and under the assumption that Honey Buzzards breed for the first time when two years old, the reproduction must be.67 young/ pair and year. Without hunting, however, a reproductive rate of.4 young per pair is enough for keeping a stable population. With knowledge of reproduction and survival rates, the stability of the population can be estimated. In Uppland, central Sweden, the reproductive rate was.6 fledged young per established pair in However, figures from counts of migrating Honey Buzzards at Falsterbo indicate a lower reproductive rate - possibly around. fledged young/pair -and this is probably a more representative reproduction value for the total Swedish population. A reproductive rate around. young/pair and year is close to the estimated value for a stable population without hunting. Martin Tjernberg, SLU, Ins!.! viltekologi, Box 7, 757 UppsaLa, Sweden Hans Ryttman, KantareLLviigen 5, UppsaLa, Sweden Received February 994, Accepted June 994, Edited by S. Bensch Inledning Den svenska bivriikspopulationen uppskattades till ea 8 par i borjan av 98-talet (Nilsson 98). Arten var dock troligen vanligare under 96- oeh speeiellt 95-talet, da myeket hoga straeksummor noterades vid Falsterbo (Ulfstrand 958). Vid de standardiserade riikningarna i Falsterbo konstaterades en minskning i antalet sydflyttande bivriikar under perioden (Roos 99a oeh Roos muntl.), vilket torde ha aterspeglat ett minskande bestand i Sverige. Bivrakens minskande trend har varit en bidragande orsak till att arten numera ar rodlistad i Sverige (Ablen & Tjernberg 99). Var kunskap om artens grundlaggande biologi ar emellertid fortfarande bristfallig. I denna rapport presenteras skattningar av bivrakens overlevnad baserade pa aterfynd av ringmarkta boungar. Dessutom har prognoser om bestandsutveeklingen gjorts utifriin nagra valda varden pa haekningsframgang. De skattade overlevnadstalen diskuteras oeksa i relation till antalet sydflyttande bivriikar raknade vid Falsterbo. Material och metoder Fram till oeh med 99 hade Ringmarkningseentralen erhailit meddelanden om 4 aterfynd av i Sverige pull.- oeh juv.-markta bivrakar (8 ungar markta i boet samt tva juv. markta i september), oeh dar aterfyndskoden for dessa faglar indikerade att de skjutits eller attfagelkroppen hittats (= funnen dod). Koderna for funna individer sager inget om hur lange fageln kan ha legat dod innan fyndet gjordes, men med den normalt snabba foituttnelseproeessen som sker i naturen sa forsvinner doda djurkroppar vanligtvis inom nagra veekor (se t.ex. Pain 99). Vi har vidare antagit att alla bivraksungar klaekts fram juli (vid en undersokning i Uppland var median datum for l:a aggets klaekning 6 juli, som tidigast 4 juni oeh som senast juli; Tjernberg opublieerat). De aterfunna faglarna kan saledes aldersbestammas med en sakerhet pa eirka ± dagar. Overlevnaden har beraknats enligt North & Morgan (979). Modellen utgac fran att overlevnaden ar aidersspeeifik de forsta tva acen, men konstant for individer aldre an tva ac. Flera undersokningar styr-

2 ,5 Tabell. Overlevnad for bivdikar, grundat pa aterfynd av skjutna faglar eller faglar funna dada (n = 4). Survival of Honey BUZards, based on recoveries of shot birds or birds found dead (n = 4). c!:l,5 bi)., fx Antal levan de ex. Number of live birds log fx Barjan av ar At the beginning of year, A.r Fig. I. Overlevnadskurva for bivn'ikar ringmarkta i Sverige som boungar, grundat pa aterfynd av 4 dada faglar (skjutna eller dada pa annat satt). Linjens ekvation ar y=,oo69-,75779x; R=O,985 I. Survival of Swedish Honey Buzzards based on recoveries of 4 dead birds (shot or found dead). ker detta overlevnadsmonster hos langlivade f<'iglar, eventuellt med undantag for myeket gamla indi vider (t.ex. Lack 946, Henny & Wight 969, Fordham & Cormack 97, Clutton-Broek 988, Newton 989). Med hjaip av de skattade overlevnadsvardenahar vi raknat fram forvantad ungproduktion vid stabil populationsstorlek samt forvantad populationsforandring med observerad ungproduktion, enligt metoder redovisade av Henny m.fl.(97). Ungfagelproduktionen har skattats dels med hjalp av data fran bostudier i Uppland (Tjernberg, in prep.), dels utifran resultaten-av stdi.ckfagelstudier i Falsterbo hostarna (S~gard & sterby 989) samt (Kjellen 99). Vara resultat har avenjarnforts med data fran de standardiserade straekfagelrakningarna vid Falsterbo (Roos 99b oeh Roos muntl.). Vid de upplandska bostudierna har termen "lyekad haekning" avsett att minst en unge blivit flygg med en aider av cirka 55 dygn. Resultat Hos bivraken ar den beraknade overlevnaden det forsta aret 48,8% (SE ± 4,%), det andra aret 85,8% (SE±4,%)oehdefOljandearen 86,% (SE±,%) (TabeH och Fig. ). Dessa siffror grundar sig pa 4 ringmarkningsfynd, av totalt eirka 56 ringmarkta boungar, gjorda under nastan 7 ars tid. Det aldsta aterfyndet ar en bivrak som marktes 9 oeh det 4, ,896 55, , , , ,4676 7, , ,5575 7,4489 6,4998 4,4684, , , , ,4775 8,4775 9,4775,,,, senaste en fagel markt 985. Den aldsta svenska bivraken blev drygt 8 ar gammal oeh en bivrak markt i Tyskland blev narmare 9 ar (Staav 989). Dessa tillhor de hogsta atdrar som uppmatts bland vilda faglar. Av de 4 aterfunna bivrakarna var 87 skjutna oeh 5 funna dod a (sannolikt dod pa annat satt an skjuten). Overlevnadstiden for dessa tva grupper av bivrakar ar signiflkant skilda (medelvarde 9 resp. 677 dagar, t=,, P=,). Andelen skjutna bivrakar har, av aterfyndsrapporterna att doma, blivit farre under de senaste artiondena. MeHan angavs 76 ha blivit skjutna oeh funna doda, medan motsvarande siffror for perioden

3 Tabel. Overlevnad for bivnlkar, grundat pa aterfynd av bivrakar som hittats doda (n = 5). Survival of Honey Buzzards, based on recoveries of birds found dead (n = 5).,5, fx Antallevande ex. Number of live birds log fx Borjan av fir At the beginning of year,5 ~ Ol) o -, ,747587,44758,67784,99,4998,945,945,945,7985,4969.,,95445,95445,845984,69897,65999,4775,4775,4775,,,, var resp. (X=,99, df=, P<,).Andelen dodade bivnlkar genomjakthar mojligen fortsatt att rninska aven under den senare -arsperioden; 4,5 % rapporterades skjutna mellan (n=) och, % mellan (n=9). En skattning av overlevnaden (± SE), baserad pa de 5 vrakarna som hittats doda, visar au 58, % (± 6,8%) overlevde det forsta aret, medan overlevnaden det andra aret var 85, % (±6,%) och de foljande aren 9,7% (±,%) (Tabell och Fig. ). Det dder osakerhet om vid vilken alder bivraken hackar forsta gangen, men vi antar har att detta normalt sker vid slutet av dess andra levnadsar (d. v. s. under tredje kalenderaret). I det svenska, Ar Fig.. Overlevnadskurva for bivri'tkar ringmarkta i Sverige som boungar, grundat pa aterfynd av 5 dada faglar (skjutna faglar ej inkluderade). Linjens ekvation ar y = x; R = Survival of Swedish Honey Buzzards based on recoveries of 5 birds found dead (shot birds excluded). materialet omfattande 4 ftterfunna bivrakar finns endast tva fynd gjorda i Europa av bivrakar i sitt andra kalenderar, medan det finns tio fynd i Europa av bivrakar i sitt tredje kalenderar (Anon. 99, se avenmiinch 955, Gamauf 984ochForsman 984). Med forutsattningarna48,8% overlevnad forsta aret, 85,8% andra och 86,% de ovriga aren, samt au forsta hackningen sker vid tva ars alder, blir den nodvandiga produktiviteten, utraknad enligt den metod som angetts av Henny m.fl. (97),,67 ungar per par och ar. Om vi antar au bivrakarna inte avsiktligt dodas (d.v.s. skjuts) blir den nodvandiga produktiviteten for att uppratthalla en stabil population endast,4 ungar per par och ar. Med kannedom om overlevnadstal och ungproduktion kan stabiliteten hos populationer studeras (Henny m.fl. 97). Av totalt 99 hackningsforsok i Uppland, fordelade mellan minst 47 olika par over sex ar, lyckades i genomsnitt endast 5%, och i 6% av fallen (n=99) lade de studerade paren overhuvud taget inga agg. I medeltal producerades,6 flygga ungar per etablerat par och ar. Med denna arliga ungproduktion och med 48,8% overlevnad forsta aret, 85,8% andra aret och 86,% de ovriga aren blir populationstillvaxten sannolikt negativ, -,5% per ar (med 95% konfidensintervall-5,9 till +,%, se Tabell ). Om vi antar samma hackningsframgang, men au bivrakarna inte dodas genom jakt, d.v.s. overlevnaden ar 58, % forsta aret, 85, % andra aret 5

4 Tab.. bverlevnad, nadviindig produktion vid stabil population samt populationstrend for bivriik i Sverige. Beriikningarna grundas pa aterfynd av ringmiirkta boungar i Sverige samt pa reproduktionsstudier i Uppland och flyttfagelsriikningar i Falsterbo. Survival, essential reproduction at stable population and population trendfor Honey Buzzards. The calculations are based on recoveries of ringed nestlings in Sweden, estimates of reproductive success in Uppland, and counts of migrating birds at Falsterbo. averievnad averievnad averievnad nadviindig pop. trend pop. trend l:a aret :a aret adulter prod./ar vid per fir vid per ar vid stabil pop. repr.o,6 repr., juv./par & ar j u v./par & ar survivalist survival nd survival essential population population year year adults repr./year trend per year trend per year at stable with repr. of with repr. of pop..6 juv./pair. juv./pair and year and year (%) (%) (%) Uuv./par) (%) (%) Medjakt 48,8 85,8 86,,67 -,5-9, With hunting 95% konf. intervall 4,-57,4 77,4-94, 8,4-88.6,4-, -5,-+, Utanjakt , 9,7,4 +6,5 -,6 Without hunting 95% konf. intervall 44,5-7,7 7,5-97,7 89,7-9,7, 8-D,64 -D,6-+,4 oeh 9,7% ovriga ar, skulle populationen daremot aka med 6,5% arligen (Tab ell ). Vid straekfagelstudier i Falsterbo noterades en ungfagelandel pa,9% under perioden (S gard & sterby 989) oeh % under perioden (Kjellen 99). Totalt far 6-arsperioden var andelen juvenila faglar,% (986 ars ungfagelandel enbart inkluderad fn'in Kjellens material), vilket svarar mot en genohlsnittlig reproduktion pa, juv. per par oeh ar. De hogre vardena for perioderna oeh jamfort med hela perioden 977-9, beror pa att den hoga ungfagelandelen 986 inkluderats i bada perioderna oeh Med en arlig reproduktion runt, flyggajuv. per par oeh ar skulle bestandet minska oavsett om det forekomjakt eller ej (-9.% resp. -.6% arlig minskning; se Tabell ). Emellertid omkomrner en okand andel av ungfaglarna under flyttningen fran boplatserna till Falsterbo. Den hogre dodligheten det forsta jamfort med det andra levnadsaret ar ea 7% med jakt och 7% utan jakt. En relativt stor del av dodligheten under det forsta levnadsaret sker troligen under de inledande veekorna av sydflyttningen. Om vi gissar att % av de flygga ungfaglarna omkommer innan de nar sodra Sverige, motsvarar Falsterbomaterialet en arlig reproduktion av,9 flygga juv. per par oeh ar. De standardiserade rakningarna vid Falsterbo visade pa en signifikant minskande trend av utstraekande bivrakar for -arsperioden (Fig., r=,99, P=,). Om detta overensstammer med den verkliga minskningstakten for den svenska bivn'ikspopulationen blir den cirka,8% arligen for namnda tidsperiod. Utesluts 974 ars hog a straeksiffra ( ex) fran Falsterbomaterialet erhalles fortfarande en klar signifikant minskning (r =,, 8...l <:... 6 ;z: « Fig.. Antalet utstrackande bivrilkar vid standardiserade rakningar utforda vid Falsterbo 97-9 (enligt Roos 99 b samt Roos muntl.). Number of south-migrating Honey Buzzards at standardized counts at Fa/sterba

5 P=O,OI; cirka, % arlig minskning 97-99). Fig. visar dock att den huvudsakliga rninskningen i antalet utstdickande bivrakar vid Falsterbo skedde under perioden En mojlig tolkning av Fig. ar darfor att bivrakspopulationen har stabiliserat sig paen lagre niva under senare tid. Om vi valjerdet korrigerade vfudet pa den arliga ungfagelsandelen vid Falsterbo, cirka, ungar per par och ar, som ett representativt matt pa genomsnittlig arlig reproduktion for den svenska stammen 977-9, sa kan konstateras att detta hypotetiska yarde ligger nfua den reproduktion som kravs for en stabil population utan jakt enligt vara overlevnadsberakningar (,4 juv. per par och ar). Diskussion Den sexariga studien i Uppland visade att bivrakarna producerade,6 flygga ungar per etablerat par och ar (Tjemberg, opublicerat material). Jjljrgensen (989), som redovisade data fran bon, angav att hackningsframgangen i Danmark var 55%. Antalet flygga ungar var enligt samma undersokning,9 per paborj ad hackning och ar, men denna stu die hade uteslutit etablerade par som ej lade agg. Om "agglosa" par utesluts fran det svenska materialet blir darfor de svenska och de danska reproduktionsvardena synnerligen lika. I en sjuarig studie i Tyskland ( ) var reproduktionen for 8 hackningsforsok i genomsnitt,59 flygga ungar per par och ar och i genomsnitt 5% av de studerade paren (n=8) lade inga agg (Kostrzewa 987). Aven dessa reproduktionsvarden ar mycket lika de som konstaterades i Uppland. Undersokningen i Uppland genomfordes i huvudsak i for bivraken optimala habitat (lovskogsrika marker i anslutning till Malaren), dar reproduktionen kan tankas ligga hogre an genomsnittet i Sverige. De aldersfordelningsstudier som genomforts hos hoststrackande bivrakar vid Falsterbo (Sjljgard & sterby 989, Kjellen 99) indikerar en lagre reproduktion an de ovan redovisade, och aterspeglar formodligen mer korrekt den genomsnittliga reproduktionen for den totala svenska bivraksstammen. Emellertid maste Falsterbosiffroma kompenseras for en viss dodlighet som sker hos ungfaglama under flyttningen mellan boet och Falsterbo (se under Resultat). A andra sidan menar Sjljgard & sterby (989) att ungfaglarna formodligen ar mer ledlinjeberoende an de gamla bivrakarna och fu darfor troligen overrepresenterade vid Falsterbo. Bivraken fu en langlivad fagel. Typiskt for langlivade faglar fu att de har lag ungfagelproduktion - bivraken ar i detta avseende nfumastjamforbar med t.ex. kungsomenaquila chrysaetos (Tjemberg 98), storlommen Gavia arctica (Andersson m.fl. 98) och tranan Grus grus (Bylin 987). Eftersom langlivade faglar med lag reproduktionstakt ar betydligt kansligare for forfolj else och j akt an kortli vade arter med hog reproduktion, kan forhallandevis sma skillnader i j akttryck medfora stora andringar i stammarnas storlek, speciellt omjakten riktas mot de adulta individerna (Newton 979). Om jakten pa bivrak slar jamnt over alia aidersklasser borde de gamla faglama drabbas forhallandevis kraftigt, eftersom sydflyttande svenska bivrakar enligt undersokningen i Uppland till 77% och enligt Falsterbostudierna till 9% bestir av adulter (Tjernberg, in prep. resp. Sjljgard & sterby 989, Kjellen 99), och eftersom det bland varflyttande bivrakar i stort sett saknas faglar i andra kalenderaret. Av de 4 aterfunna bivrakama var emellertid overlevnadstiden vasentligt lagre for de skjutna an for de naturligt avlidna (se under Resultat). Detta indikerar att unga bivrakar (faglar i sitt forsta kalenderar och mojligen aven faglar i sitt andra och tredje kalenderar) fu mer oforsiktiga under fl yttningen an gamla vrakar. I detta sammanhang bor papekas att varjakten, bl.a. i Medelhavsornradet, sannolikt fu allvarligare an hostjakten eftersom nastan samtliga nordflyttande bivrakar fu presumptiva hackfaglar. Det avsiktliga dodandet av bivrakar har, enligt rapporterade fyndomstandigheter till Ringmarkningscentralen, minskat betydligt mellan perioderna och (7,4% resp. 4,4%). En annan mojlighet fu dock att skjutna bivrakar ej rapporteras i samma omfattning som tidigare, eftersom arten numera ar fredad i de flesta lander. Om de alit fme rapportema om skjutna bi vrakar i realiteten speglar ett minskatjakttryck borde detta arerspeglas i de standardiserade rakningarna vid Falsterbo. Den stabilisering som forefaller ha skett i antalet hostflyttande bivrakar under 98-talet (Fig. ) kan vara en indikation pa att jakten verkligen har rninskat i omfattning. Resultaten fran foreliggande undersokning bygger pa 4 aterfynd av ringmfukta boungar av bivrak. Materialet fu litet vilket innebar stor osakerhet vid overlevnadsberakningar (Tabel). Den redovisade analysen indikerar dock att jakt pa bivrak kan ha betydelse for artens populationsutveckling, samtidigt som mycket tyder pa att jakten har minskat i omfattning under de senaste artiondena (se aven Saurola 985). For att bivraksbestandet skall haila sig pa en stabil niva eller mojligen ater oka, bor den utlandskajakten dock upphorahelt. I en overskadlig 7

6 framtid ar namligen jakt av vuxna faglar ingalunda den endahotbilden for arten. Forandrad markanvandning inom skogs- och jordbruk kommer sannolikt att leda till forsamrad hackningsframgfmg genom samre till gang pa bytesdjur. Detta kan pa sikt fa allvarliga konsekvenser for bivrakens populationsutveckling. Tack Tack till personalen pa Ringmarkningscentralen i Stockholm for stor vanlighet vid framtagandet av data och till Tomas Part och Sven G. Nilsson for synpunkter pa en tidigare version av uppsatsen. Medel till statistiska dataprogram har erhallits fran Kungl. Vetenskapsakademiens Hierta-Retzius fond och medel till studier av bivrakens reproduktionsframgang fran WWF. Referenser Ahlen,. & Tjernberg, M. (red.) 99. Artfakta. Sveriges hotade och siillsynta ryggradsdjur i99. Uppsala. Andersson, A., Lindberg, P., Nilsson, S. G. & Pettersson, A. 98. Storlommens Cavia arctica hackningsframgang i svenska sjaar. Var Fagelviirld 9: Anon. 99. Honey Buzzard Pernis apivorus. In: Report on Swedish Bird Ringing for 99, sid Naturhistoriska Riksmuseet. Bylin, K The common crane in Sweden - distribution, number, habitats, breeding success and need of protection. Proc. of into Crane Workshop i98, sid. 5-. ICF. Baraboo. Clutton-Brock, T. H. (ed.) 988. Reproductive Success - Studies of individual Variation in Contrasting Breeding Systems. The University of Chicago Press, Chicago. Fordham, R. A. & Cormack, R. M. 97. Mortality and population change of the Dominican Gulls in Wellington, New Zeeland with a statistical appendix. Journal of Animal Ecology 9:-7. Forsman, D Rovfagelsguiden. Helsinki. Gamauf, A Einjahriges Wespenbussard madchen (Pernis apivorus L.) brutet erfolgreich. Egretta 7 (): Henny, C. J. & Wight, H. M An endangered osprey population; estimates of mortality and production. Auk 86 (): Henny, C. J., Overton, W. S & Wight, H. M. 97. Determining parameters for populations by using structural models. Journal of Wildlife Managements 4:69-7. Jl"lrgensen, H.E Danmarks Rovfugle - en statusoversigt. Frederikshus. Kjellen, N. 99. Differential timing of autumn migration between sex and age groups in rap tors at Falsterbo, Sweden. Ornis Scandinavica :4-44. Kjellen, N. 99. Alders- och konsfordelning hos strackande rovfaglar aver Falsterbohalvan hasten 99. Anser: I 5-5. Kostrzewa, A EinflUsse des Wetters aufsiedlungsdichte und Fortpflanzung des Wespenbussards (Pernis apivorus). Die Vogelwarte 4:-46. Lack, D Dojuvenile birds survive less well than adults. Brit. Birds 9: MUnch, H Der Wespenbussard. Neue Brehm-BUcherei 5, Wittenberg-Lutherstadt. Newton, Population Ecology of Raptors. Berkhamsted. Newton,. (ed.) 989. Lifetime Reproduction in Birds. Academic Press, London. Nilsson, S.G. 98. De svenska rovragelbestandens storlek. Var Fagelviirld 4:49-6. North, P. M. & Morgan, B. J. T Modelling Heron survival using weather data. Biometrics 5: Pain, D Why are lead-poisoned waterfowl rarely seen?: the disappearance of waterfowl carcasses in the Camargue, France. Wildfowl 4: 8-. Roos, G. 99 a. Strackrakningar vid Falsterbo hasten 988. Anser : -8. Roos, G. 99 b. Strackrakningar vid Falsterbo hasten 989 med en sammanfattning av sex Carduelis-arters upptradande Anser :9-58. Saurola, P Persecution of Rap tors in Europe assessed by Finnish and Swedish Ring Recovery Data. I: Newton,. & Chancellor, R.D. (eds.) Conservation Studies on Raptors. ICBPTechnical Publication No.5, sid Norwich. Staav, R Aldersrekord for faglar ringmarkta i Sverige Aktuelllista 989. VarFagelviirld48:5-75. Sl"lgard, S. & sterby, G Haststracket av bivrak Pernis apivorus vid Falsterbo VarFagelviirld48: 9-. Tjernberg, M. 98. Prey abundance and reproductive success of the golden eagleaquila chrysaetos in Sweden. Holarctic Ecology 6: 7-. Ulfstrand, S De il.rliga fluktuationema i bivrakens (Pernis apivorus) strack aver Falsterbo. Var F agelviirld 7: Summary Survival and population development of the Honey Buzzard Pernis apivorus in Sweden. Up to 99, 4 Honey Buzzards, ringed as nestlings in Sweden, were reported as found dead or shot. The annual survival rate (±SE) was estimated at48.8% (±4.%) in theflfstyear, 85.8% (±4.%) in the second year and 86.% (±.%) thereafter (Table and Fig. ; for calculating methods, see North & Morgan 979). Out of the 4 recoveries, 87 Honey Buzzards were reported as shot and 5 as found dead. The life span for these two categories of birds were significantly different (mean life span 9 and 677 days, respectively; t=.,p=.). The number of shot Honey Buzzards seems to have decreased during the study period. Between 9 and 969,7.4% (n= 8) 8

7 were reported as shot, whereas only 4.4% were reported as shot between 97 and 99 (n=) (X=.99,df=,P:S.). The survival rate (±SE) of the 5 Honey Buzzards reported as "found dead" (shot birds excluded) were 58. % (±6.%) in the first year, 85. % (±6.%) in the second year and 9.7% (±.%) thereafter (Table and Fig. ). Assuming that the Honey Buzzards reproduce from their third calender year (two years old) and have a survival rate of 48.8% in the first year, 85.8% in the second and 86.% in following years, the necessary reproductive rate for maintaining a stable population should be.67 fledged young per pair and year (for calculation methods, see Henny et al. 97). If we assume that the buzzards are not shot, the necessary reproductive rate for maintaining a stable population is only.4 fledged young per pair and year. When the survival rate and production of young are known, it is possible to estimate the stability of populations (Henny et al. 97). In Uppland, central Sweden, the reproduction was.6 fledged young per pair and year in (99 breeding attempts were studied, including pairs that laid no eggs; Tjernberg, unpubl.). With a reproductive rate of.6 and with 48.8% survival in the first year, 85.8% in the second year and 86.% thereafter, the population probably should decrease (Table ).If we assume the same reproductive rate, but that the Honey Buzzards are not shot, the population should increase (Table ). However, the observed reproductive rate in Uppland is probably higher than the average for Sweden. The proportion of young birds among migrating Honey Buzzards at Falsterbo, south Sweden, in the autumns (Sgard & sterby 989, Kjellen 99) indicated a mean reproductive rate of. fledged young per pair and year. However, some young Honey Buzzards probably die before reaching south Sweden. If we assume that % of the fledged birds died before they reached Falsterbo, the yearly reproductive rate should be.9 fledged young per pair. This is a value quite close to the necessary reproductive rate for maintaining a stable population, provided that the hunting of the Buzzards is at a low level (see above). The standardized counts of south-migrating birds at Falsterbo showed a significantly decreasing trend for Honey Buzzard between 97 and 99 (Fig., r=.99, P=.). Fig. shows, however, that the main decrease was during A possible interpretation of Fig. could be that the Swedish Honey Buzzard population has stabilized at a lower level during the last decade, and that decreased hunting could be responsible for this. We assume that the corrected value of. young per pair as derived from south-migrating Honey Buzzards at Falsterbo reflects the mean reproductive rate for the total Swedish Honey Buzzard population during According to our survival estimates (.4 fledged young per pair and year) this hypothetical value is close to the necessary reproductive rate for a stable population without hunting. The small sample (4 recovered Honey Buzzards) used in this investigation makes the survival estimates rather uncertain. Despite this, our analyses indicate that hunting of Honey Buzzards probably has a significant and negative effect on the development of the population. Furthermore, the analyses show that hunting probably has decreased during recent decades. For obtaining a stable/increasing population of the Honey Buzzard it is probably important that hunting is totally prevented, especially along the species migrating route across the Mediterranean countries. 9