EKSTA KARLSÖ 1:3. Rapport Arendus 2014:29. Arkeologisk förundersökning. Vid RAÄ Eksta 257, 222, 558 m fl Eksta socken Region Gotland Gotlands län 2014

Transkript

1 Rapport Arendus 2014:29 EKSTA KARLSÖ 1:3 Arkeologisk förundersökning Vid RAÄ Eksta 257, 222, 558 m fl Eksta socken Region Gotland Gotlands län 2014 Christian Hoffman

2 Omslagsbild: Undersökningsytan vid Norderhamn sedd från sydväst. I bakgrunden restaurangbyggnaden. Foto: Christian Hoffman Arendus AB Färjeleden VISBY info@arendus.se Tel: ,

3 INNEHÅLL Bakgrund.. 4 Målsättning och metod.. 4 Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö 5 Resultat.. 6 Tolkning och sammanfattning.. 9 Administrativa uppgifter 10 Referenser 10 Bilaga 11 Postadress Telefon Färjeleden VISBY E-post: info@arendus,se Org. Nr PlusGiro: Godkänd för F-skatt

4 1. Bakgrund Arendus har på uppdrag av Länsstyrelsen Gotlands län utfört en arkeologisk förundersökning i form av schaktningsövervakning på Stora Karlsö och fastigheten Eksta Karlsö 1:3. Förundersökningen föranleddes av att två nya bulhus och anslutande betongstigar planeras i Norderhamn. Tidigare genomförda undersökningar i området har påvisat rester av lämningar från tidigare bebyggelse, vilket motiverat närvaro av arkeolog under schaktningsarbetet. 2. Målsättning och metod Syftet med förundersökningen var att fastställa fornlämningarnas utbredning, dokumentera lämningar och tillvarata tillgänglig kunskap gällande karaktär och bevarandegrad och därmed ge länsstyrelsen och exploatören ett planeringsunderlag så att arbetsföretaget ska kunna undvika, eller anpassas till fornlämningarna. En ambition har varit att se hur lämningarna passar in i den bild av den tidigare bebyggelsen som beskrivits av ArkeoDok i rapporten (Arkeodok rapport 2011:8) över den fältinsats som utfördes Undersökningen ägde rum i Norderhamn i ytan mellan restaurang, museum och den s.k. Herrbodi (se fig 1). Totalt undersöktes drygt ganska exakt 100 kvadratmeter i en sammanhängande yta. Marken banades av med liten grävmaskin och schaktades ned till och genom fyndbärande lager, vilket för det mesta låg mycket grunt. Fig 1. Den undersökta ytan i Norderhamn markerad med grått. 4

5 3. Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö Stora Karlsö hyser många lämningar efter mänsklig verksamhet, de äldsta sträcker sig tillbaka till senmesolitikum, vilket är ca 9000 år gamla spår. De kanske mest kända spåren från Stora Karlsö kan kopplas till grottan Stora Förvar, där de tidigaste spåren av människor på Gotland har påträffats. Grottan har undersökts i flera omgångar sedan slutet av 1800-talet och har gett oss en mycket ny kunskap om vår äldsta historia. Det aktuella området i Norderhamn hyser omfattande lämningar av förhistorisk verksamhet i form av båthus, gravar och byggnadsrester. Här finns ett område utpekat som vikingatida hamnområde och det finns synliga, i fornlämningsregistret ej registrerade lämningar efter bodar. Om man studerar fornlämningskartan från FMIS (se fig 2) så ser man tydligt den koncentrerade fornlämningssituationen i Norderhamn. Närmast platsen för den nu aktuella förundersökningen ligger RAÄ 257, fyndplats för en malsten. Något längre söderut ligger området RAÄ 222, med vad som definierats som minst 13 stycken boplatsgropar, på en höjd av ca 5 m över havet. Lämningarna har grävts ned i strandklappret och vid några av dessa nedgrävningar syns i kanten enstaka kalkstenshällar. Vid undersökningar på 1970-talet undersöktes två av boplatsgroparna, varvid stolphål, härdar och ett kompakt fyndbärande lager som innehöll kol, ben, skärvsten och fynd i form av nitar, fiskekrokar och en kniv upptäcktes. Fig 2. Utdrag ur FMIS som visar fornlämningssituationen i Norderhamn. 5

6 I anslutning till boplatsgroparna ligger boplatsområdet RAÄ 217. Ett område, 60 x 40 m, bestående av 12 stolphål, tre härdar och två gropar. Fynd av bl a ben, keramik, järn- och bronsföremål, en romersk denar, guldspiral, bronsvikter etc daterar platsen till järnålder. RAÄ 218 är ett område med drygt 10 båtlänningar som delvis överlappar RAÄ 217. Båtlänningarna utgörs av vallar meter långa och 3-5 meter breda med ca 3-5 meter breda mellanliggande fåror. Båtlänningarna tolkades inledningsvis som gravar, men tolkningen har reviderats och idag är den gängse tolkningen att de utgör stenröjda uppdragningsplatser för båtar. Ca 25 meter söderut ligger RAÄ 136, en rund övertorvad stensättning som sannolikt är en gravläggning. Öster om finns gravfältet RAÄ 135 som består av ett röse och fyra stensättningar. Norr om detta ligger ytterligare ett gravfält, RAÄ 137, som består av sex stycken rösen och en rund stensättning. Fram till mitten av 1800-talet har Norderhamn utgjort ett fiskeläge och fornlämningarna vittnar om en kontinuitet från åtminstone senare delen av järnåldern. Fornlämningarna indikerar också att placeringen successivt flyttat närmare vattenlinje i takt med landhöjning och vattenlinjens förskjutning. Såväl båtlänningarna som boplatslämningarna visar att järnålderns läge varit längre söderut på något högre höjd (se fig 2). Enligt Skattläggningskartan från 1700, låg byggnaderna, som utgjordes av fiskebodar och båthus, samlade i en rad i öst-västlig riktning. Den största utbredningen har fiskeläget kring mitten av 1800-talet med ett sextiotal byggnader. På Laga Skifteskartan från 1918 finns endast en handfull byggnader utritade, vilket verkar stämma med andra uppgifter om avveckling och den minskade tillgången på sill i Östersjön. Vid den undersökning som utfördes 2011 påträffades två anläggningar som kopplas till den historiska bebyggelsen i fiskeläget. Den ena anläggningen bestod av resterna av en trolig syllstensgrund, bestående av kalkstenar och två träplankor. Den andra anläggningen bestod av en del av en stenläggning av kalkstenar samt ett litet fyndmaterial som utgjordes av benfragment, en järnbit, järnspikar samt ett antal delar till kritpipor. 4. Resultat Avbaningen inleddes invid den betonggång som leder förbi den västra delen av restaurangen och fortsatte sedan i en rak linje västerut ca 12 meter. Sedan fortsatte avbaningen i den sydvästra delen och gick norrut och österut (se fig). Marken sluttade svagt uppåt med den södra delen något högre och ytskiktet bestod av tunna gräsytor som genombrutits av klappersten. I mitten av den undersökta ytan påträffades den första anläggningen, vilken utgjordes av ett stolphål (se fig 3a). Den översta delen av de högst belägna stenarna var belägna i markytan eller endast ett par centimeter under. Stolphålet var närmast runt och ca 50 centimeter i diameter. Det var uppbyggt av kalkstenar varav två stod på högkant. I mitten var ett kvadratiskt hålrum, ca 15 x 15 centimeter, som nu var fyllt av jord och småsten. Det fanns inga spår av trä i stolphålet och inga övriga fynd. Anläggning nummer 2 var ytterligare ett stolphål. Det påminde mycket om det första både till uppbyggnad och storlek. Diametern var ca 50 centimeter och formen var mer oregelbunden än anläggning 1. Även detta stolphål låg närmast i markytan och var uppbyggt av kalksten varav tre stycken stod på högkant. Stenarna hade storlekar från 35 cm i diameter ned till ca 20 cm. Även i 6

7 Fig 3a. Anläggning 1. Fig 3b. Anläggning 2. denna anläggning fanns det ett fyrkantigt hålrum som tyvärr inte innehöll några trärester eller andra fynd. Längs den schaktade ytans nordvästra kant (se fig 7) påträffades rester av trä. Först upptäcktes träresterna i den södra änden, ca 40 centimeter långt och 15 centimeter brett (se fig 4). Alla träfibrerna var i rak nord-sydlig riktning och kunde enkelt härledas till en planka. Ca 50 centimeter därifrån hittades mer trärester, ca 70 centimeter långt och 15 centimeter brett. Först tolkades detta som ytterligare en, men separat planka. Efter närmare framrensning framkom fler Fig 4. Rester av en planka i den nordvästra delen av schaktet. 7

8 trärester i området mittemellan, vilket betyder att samtliga trärester kunde härledas till samma planka, ca 1,4 meter lång, 15 centimeter bred och en tjocklek på ca 4 centimeter. Några spridda fragmenterade obrända benrester påträffades i anslutning till träresterna men inga övriga fynd. Sammantaget påträffades ett litet kulturmaterial vid undersökningen. Det utgjordes av ett fåtal små benfragment, järn, främst i form av spikar/nitar, keramik samt en bit porslin. Material Antal Typ Järn 5 Obestämbart Järn 5 Nitar/spikar Järn 1 Krok? Lera 5 Keramik. Samtliga fragment härrör från ett ganska grovt gods, tre av bitarna har tydlig senapsgul- eller brun glasering. En av bitarna är en mynningsbit. Typen av gods brukar dateras till tal. Ben 7 Små, obrända fragment Porslin 1 En bit, ca 3 x 2 cm, vit botten med ljust rosa dekor. Växtmotiv. Fig 5. Uppradade järnföremål, främst spikar och nitar. Fig 6. Keramikfragment. 8

9 5. Tolkning och sammanfattning Vid de arkeologiska förundersökningarna i Norderhamn undersöktes en ca 100 kvadratmeter stor yta, belägen mellan restaurang, museum och den s.k. Herrbodi. Sett i perspektiv till den historiska bebyggelsekontexten i området, råder det ingen tvekan om att de påträffade anläggningarna kan knytas till fiskelägets historiska bebyggelse eller verksamhet. Anläggning 1 och 2 utgörs båda av stolphål, uppbyggda av kalksten och med en storlek av ca 50 centimeter i diameter. Ur stolphål kan man ibland utläsa viktig information om dess funktion genom att analysera dess uppbyggnad och ev förekomst av bevarade trärester eller andra fynd. I de aktuella fallen fanns tyvärr varken trärester eller andra fynd att tillgå, men kanske kan stolphålens placering och uppbyggnad leda till mer information. När ett stolphål har ett kvadratiskt hålrum så kan man få ut information om hur den tidigare stolpen varit placerad. Om man befarar att stolphålet varit en del av ett större sammanhang och man har flera stolphål att analysera, så kan man försöka lägga ett komplicerat pussel genom att försöka utreda stolpens riktning i olika väderstreck och hur stolphålet hör ihop med andra stolphål i området. Vanligtvis så är det mycket komplicerad uppgift att lyckas pussla ihop stolphål till konkreta och begripliga bebyggelselämningar. Anl 2 Anl 1 Fig 7. Skissen visar ett förslag kring hur en ev byggnad kunnat vara orienterad baserat på stolphålens placering samt hålrummens riktning. Det är värt att notera att stolphålen medger väggar riktade åt NV-SO (gröna linjer) samt nästan rak V-Ö riktning (blå linjer). 9

10 I det aktuella fallet har vi två stolphål och båda med kvadratiska hålrum. Skissen ovan (se fig 7) visar en tolkning av i vilka riktningar eventuella väggar bör ha legat om stolphålen är en del av tidigare byggnader. När man jämför hålrummen och studerar de möjliga riktningar som eventuella väggar bör ha haft, så visar skissen att stolphålen har hålrum som har en mycket likartad riktning, men det är fortfarande mycket osäkert om de tillhört samma konstruktion. När det gäller storlek, övrig uppbyggnad och höjdläge så verkar de ha anlagts inom samma tidskontext och utgör sannolikt spår av det fiskeläge som det påträffades spår ifrån vid undersökningar 2011 och som nu utgör fornlämningen RAÄ Eksta 558. Den påträffande plankan kunde inte helt säkert knytas till någon anläggning och kan därför inte helt säkert tolkas som en bebyggelserest. Men om man återigen tittar på skissen och de gröna föreslagna linjerna så ser man att träresterna möjligen kan ligga inom gränsen för ett tänkbart hus och skulle då kunna ges en annorlunda tolkning. 6. Administrativa uppgifter Undersökare: Arendus AB Länsstyrelsens diarienummer: Dnr Vår beteckning: 2014:29 Projektledare: Christian Hoffman Typ av undersökning: Arkeologisk förundersökning Utförandetid fältarbete: september 2014 Företag/grävmaskinist: - Län: Gotland Kommun: Gotland Socken: Eksta Fastighet: Eksta Stora Karlsö 1:3 Kartblad: 63G 5h SO 7. Referenser Kahl, M. Arkeologisk undersökning vid Norderhamn på Stora Karlsö, Rapport ArkeoDok 2011:8. 10

11 Bilaga 1. Plan- och profilritningar 11 Anläggning 1. Planritning. Anläggning 1. Profilritning.

12 Anläggning 2. Planritning. Anäggning 2. Profilritning. 12