Fjällägenheter Slåtterängar och naturbetesmarker i Jämtland och Härjedalen

Transkript

1 Fjällägenheter Slåtterängar och naturbetesmarker i Jämtland och Härjedalen

2 Bunnerviken

3 Fjällägenheter Fjällägenheter finns bara i Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. På 1600-talet ökade Sveriges befolkning och det började bli ont om odlingsbar mark. Folk var tvungna att söka sig allt längre och längre ut för att hitta mark att bosätta sig på. Staten började uppmuntra utflyttning till de vidsträckta lappmarkerna. En fast befolkning i dessa områden skulle befästa landets gränser, garantera arbetskraft till nyupptäckta malmgruvor, underlätta kristnandet av samerna och ge fler människor möjlighet att försörja sig. Staten uppmuntrade folk att ta upp nybyggen och bosätta sig på statligt ägd mark, på kronojord. Man erbjöd förmåner som skattefrihet i 15 år, låga skattetal och olika former av etableringsstöd till de som tog upp nybyggen i Norrlands inland. Vad man inte förutsåg var att dessa nya bosättningar i fjällen ledde till konflikter med den befolkning som redan levde där, samerna. Det gällde samernas sedvanerätt till jakt och fiske men också förutsättningarna för renbetet. I slutet av 1600-talet fastslogs därför att jordbruk skulle vara grunden för nybyggarnas ekonomi. Nybyggare fick inte slå sig ner var som helst, utan den tilltänkta platsen måste bära förutsättningar för odling och boskapsskötsel. För att garantera att nybyggaren verkligen ägnade sig åt odling stadgades att nybyggaren endast fick jaga och fiska inom en halvmils radie från nybygget. I slutet på 1800-talet försökte staten ytterligare mildra effekterna av kolonisationen genom att instifta lagar som bättre skyddade samernas rättigheter. För att avskilja odlingsbygden från fjällvärlden bestämdes en odlingsgräns, ovanför denna var jordbruk inte tillåtet.

4

5 Lagarna hade dock liten, eller ingen, effekt. Folk fortsatte att ta upp nybyggen inom fjällområdet efter eget behag och utan att söka tillstånd. I Jämtland hade det till slut gått så långt att 2/5 av skattefjället hade hamnat i privat ägo genom nybyggen. För att återskapa rimliga förhållanden för samernas renbete började staten lösa in ett stort antal fjällhemman. För att ändå möjliggöra viss jordbruksverksamhet i dessa områden inrättades 1915 upplåtelseformen fjällägenheter där staten arrenderade ut en del av gårdarna till jordbrukare, trots att marken var avsedd för renskötsel. För att underlätta för arrendatorerna utökades statens ansvar genom 1947 års kungörelse om norrländska fjällägenheter till att även omfatta underhållet av byggnaderna på fjällägenheterna. Ansvaret för byggnaderna vilar även idag på staten och administreras av Länsstyrelsen. Så småningom insåg staten att man hade ansvar för fler fjällägenheter än vad man avsett och man började minska antalet, dels av ekonomiska skäl men också av socialpolitiska skäl. Många fjällägenheter har också försvunnit genom åren. De som finns kvar är viktiga och intressanta spår av den nybyggaranda som en gång rådde och av en tid då befolkningen i dessa fjällnära trakter prioriterades och värdesattes. Fjällägenheterna ansågs viktiga bl.a. av förvarsskäl och som replipunkter i fjällen, de låg väglöst eller vid vägs ände och nära gränsen till Norge. Berättelserna om norska flyktingar och tyska soldater som hittat till fjällägenheterna under andra världskriget är många. Att ha en utpost och rapportör i dessa avlägsna delar av riket ansågs värdefullt av försvarsmakten ända in på 1980-talet. Idag har många fjällägenheter ett annat värde. Gamla byggnader, brukningsmetoder och småskaliga lantbruk har skapat unika odlingsmiljöer med höga kultur- och naturvärden. Många är dessutom än idag välkomna utposter för vandrare och jägare.

6 Leipikvattnet Gården är vackert belägen vid västra stranden av sjön Leipikvattnet. Bosättningen var ursprungligen ett samiskt nybygge från 1835 som löstes in av staten Gården har haft mjölkkor, som mest tio kor, fram till Förr hade man också häst, höns och gris. För att skaffa vinterfoder till sina djur hade man slåtter på myrarna omkring gården. Höet förvarades i de tjugotal hölador som fanns ute på markerna. Flera äldre byggnader finns kvar, bl. a. två härbren, en smedja och en ängslada med torvtak. Det gamla boningshuset förstördes vid en brand 1975, då ett nytt bostadshus byggdes. Nu finns bilväg ända fram till gården men innan dess fick man gå de åtta kilometerna till Ankarvattnet. Gården får sin elektricitet med solceller och diesel-elverk. Arrendator och brukare är Nils Olofsson som håller markerna öppna med fårbete och slåtter. Förutom lantbruket så är fiske och turism är viktiga delar i försörjningen. Hela området ingår i Bjurälvens naturreservat.

7

8

9 Blomhöjden Gården ligger i en sydsluttning ner mot sjön Jemesjaure, med utsikt mot fjällen i väster. När första nybygget kom till, på 1820-talet, fick man så mycket mark som man såg när man tittade sig omkring från platsen där gården anlades. Familjen som bosatte sig här fick tre söner och när dessa blev lite äldre delades gården i två fastigheter, Blomhöjden A och Blomhöjden B och ett nytt boningshus och ladugård byggdes lite längre ner i backen löstes båda gårdarna in av staten för 400 riksdaler och en tunna korn. Man fick bo kvar utan att betala arrende, men hade underhållsskyldighet för byggnaderna på gården. På Blomhöjden har det alltid drivits djurskötsel. På den nedre gården, Blomhöjden B, hade man 7-8 mjölkkor och på Blomhöjden A hade man 5 kor. Dessutom hade man egen tjur, ibland bytte man tjur med granngårdarna Tjärnbacken, Sjoutnäset och Härbergsdalen för att minska risken för inavel. Korna var av fjällras och härstammade från Norge, de var vita med inslag av svart, brunt och rött. På gårdarna har alltid funnits får och getter samt en eller flera hästar (nordsvensk eller fjording), medan gris och höns har funnits av och till. Blomhöjden fick bilväg 1968 och elektricitet Mjölk levererades till mejeriet i Östersund, 18 mil bort tills gårdarna slutade med mjölkproduktion, 1981 (Blomhöjden A) och 1992 (Blomhöjden B). Sedan har mjölkkorna ersatts med köttdjur. Betesmarker och skog hålls öppna med nötboskap, får och getter och inägorna sköts med slåtter. Fördelningen mellan äng och åker är densamma som för 100 år sedan, vilket innebär att gårdens inägor har mycket stor andel ängsmark. Jakt och fiske är fortfarande viktigt liksom tillverkning av getost. Arrendator och brukare till Blomhöjden B är Gösta Åström och Marianne Carlsson, med god hjälp av Göstas bror Sven. Blomhöjden A arrenderas och brukas av Arne Jönsson och Sanne Vedin.

10 Bågavattnet Från början var Bågavattnet två gårdar som slogs samman och löstes in av staten Gården låg väglöst fram till 1967 då en väg byggdes från Valsjöbyn fick man ett dieseldrivet elverk och fast elektricitet drogs fram Mjölkkor fanns på gården till 1967 och Bågavattnets getter gick fritt och betade i skogen några år in på 2000-talet. Idag är det får och hästar som hjälper till att hålla markerna öppna. De branta sluttningarna ner mot sjön Kroktjärn och sköts med slåtterbalk. På gården finns byggnader från olika tidsepoker, bl. a. ett äldre hus ombyggt till getmejeri. Förr fanns sex ängslador, men dessa finns inte längre kvar. Istället byggdes ladugården till så att allt vinterfoder till djuren kan förvaras där. I närheten, efter samma väg, finns fler kulturhistoriskt intressanta objekt som fäboden Myhrbodarna och samevistet Vinklumpen.

11

12

13 Almdalen En av få fjällägenheter som fortfarande saknar bilväg. För att komma till gården får man vandra 9 km från Lakavattnet. På vägen passerar man sjön Djupvattnet och ser redan då Almdalen på håll, där gården ligger i branten under Grubbfjället. Gården är ett nybygge från 1823 som senare löstes in av staten. Från början låg här tre gårdar men nu finns bara en kvar. Gården har fått sitt namn av att det i närheten växer alm. Arrendatorn levde av djurhållning och ett stort mått av självhushållning fram till Sedan har man successivt gått över till att leva på uthyrning av logi till turister. Området är vackert och vilt och populärt för fjällvandring, jakt och fiske. Inägomarken utgörs av gammal åkermark med diken, odlingsrösen och en stensatt brukningsväg. Markerna hålls idag öppna framför allt genom slåtter. Gården ligger på 610 meters höjd över havet och ingår i Hotagens naturreservat. Brukare av arrendestället är Randi och Håkan Lund.

14 Edevik Edevik är en ensligt belägen fjällgård vid stranden av sjön Torrön. Från början var Edevik en fäbodvall som antagligen en fäbodvall som tillhörde Björkede gård. Vallen blev nybygge omkring år 1880 och löstes in av staten i början på 1900-talet. Vid sjöregleringen på 1930-talet flyttades gården från sitt ursprungliga läge längre upp från stranden. Sjön har varit viktig på många sätt, som transportled och för fiske. Förr låg gården 2,5 mil från bilväg men sedan byggdes väg i etapper och bilväg ända fram fick man Gården saknar fortfarande fast elektricitet, men klarar idag sitt behov av elektricitet med en kombination av dieselverk, vindkraft och solceller. Telefon har funnit sedan 1940-talet. Gården har varit väderstation för SMHI sedan 1980 och detta har gett en heltidstjänst fram till Under andra världskriget var Edevik en viktig plats där hundratals flyktingar från Norge kunde få mat och husrum innan de skjutsades med båt vidare inåt landet. Inägan som består av vall och naturbetesmark hävdas genom slåtter och fårbete. Höet hässjas och det finns talrika landskapselement som härbre, jordkällare, sommarladugård och rester av en myrodling. Arrendator och brukare är Per- Anders Andersson. Edevik ligger inom Svenskådalens naturreservat.

15

16

17 Bunnervike-n Bunnerviken ligger vackert vid Ånnsjöns strand med utsikt in mot fjällen i väst, Snasahögarna och Bunnerfjällen. Gården är ett äldre nybygge, avvittrat 1829 och inlöst av staten Från början låg här tre gårdar men folk flyttade efterhand och det blev till slut bara en gård kvar. Äldre byggnader som finns kvar är en sommarladugård och ett härbre. Arrendatorsfamiljen höll mjölkkor fram till 1970-talet, men man skickade aldrig någon mjölk till mejeriet. All mjölk förädlades hemma på gården, man separerade, kärnade smör, ystade ost och kokade messmör. I dag sköts markerna med betesdjur (kor och hästar) och slåtter. Nuvarande arrendator kombinerar jordbruket med förvärvsarbete som byggnadsarbetare och inkomster från turister. Förr levde man mycket på fisket från Ånnsjön, man både sålde fisk och saltade in för eget bruk. Ett extra gynnsamt klimat nära sjön gjorde att man kunde odla korn, vilket maldes i en vattendriven kvarn. Bunnerviken fick väg 1963 och elektriciteten kom samtidigt. Bägge delar kom till tack vare aktiviteterna kring stenbrottet i Handöl, där man fortfarande bryter täljsten. Gården ingår i Vålådalens naturreservat. Arrendator och brukare är Bertil Larsson med familj.

18 Edevik

19 Här finns de Leipikvattnet Blomhöjden Edevik Bågavattnet Almdalen Bunnerviken Östersund Vill du besöka fjällägenheterna, är du välkommen. Almdalen hyr ut stugor, möjlighet till fiske och jakt, Edevik hyr ut stugor och båtar, möjlighet till fiske, Blomhöjden stuga till uthyrning, Leipikvattnet stuga och båtar till uthyrning, möjlighet till fiske, Bunnerviken hyr ut stugor och båtar, möjlighet till fiske och jakt, eller

20 I broschyren presenteras några av Jämtlands och Härjedalens finaste odlingsmiljöer. Det är artrika betesmarker och slåtterängar som har skapats genom långvarig skötsel med slåtter och betande djur. De platser som beskrivs i broschyren är så kallade Natura 2000-områden, d v s platser med ovanligt höga naturvärden. Länsstyrelsen i Jämtland drev under ett LIFE-projekt med namnet Naturbetesmarker och slåtterängar i Jämtland/Härjedalen. Projektet finansierades av EUs miljöfond LIFE, Naturvårdsverket, Länsstyrelsen och Skogsstyrelsen. Med hjälp av engagerade markägare och djurhållare genomfördes olika åtgärder för att förbättra förutsättningarna för ett långsiktigt bevarande i 30 Natura2000-gräsmarker. Igenväxande marker röjdes och gallrades, slåtterbalkar och annan utrustning köptes in, stängsel sattes upp och informationsmaterial togs fram. Den här broschyren är en av åtta som publicerades inom LIFE-projektet. I serien ingår: Kungsnäs, Alsen- och Offerdalsbygden, Fjällägenheter, Lillhärjåbygget, Buan, Brunkullans marker, Västra Härjedalen och Brännjgras och andra användbara växter. Besök projektets hemsida www2.z.lst.se/naturvard/life Länsstyrelsen Jämtlands län Text och bild: Lars-Olof Hallberg, Produktion: Länsstyrelsen Jämtlands län, Form och grafisk produktion: Syre Reklambyrå, Tryck: DanagårdLiTHO 2010 Broschyren är tryckt på miljövänligt papper. Tryckeriet är ISO certifierat. Ny, reviderad upplaga 2010