Dnr 28/02. Innehållsförteckning

Transkript

1

2 Dnr 28/02 Innehållsförteckning Generaldirektören har ordet 1 Utveckling och resultat under Internationellt rymdsamarbete 5 Industriell utveckling och struktur 8 Rymden en drivkraft i kunskapssamhället 9 Rymden en del av infrastrukturen 12 Rymden ett användarperspektiv 15 Rymdverksamheten i Kiruna 17 Om Rymdstyrelsen 18 Överblick av resursinsatser 20 Rapportering enligt regleringsbrev 23 Politikområde Näringspolitik: Verksamhetsgren Rymdverksamhet 25 Politikområde Forskningspolitik: Verksamhetsgren Rymdforskning 29 Finansiell redovisning 33 Ledamöter i styrelsen och kommittéer 44

3

4 Generaldirektören har ordet År 2001 var inte något normalår för Rymdstyrelsen och vår verksamhet. Vi hade såväl stora framgångar som bakslag. När det gäller framgångar vill jag främst peka på uppsändningen av Odinsatelliten som skedde i februari. Genom ett samarbete med Frankrike, Finland och Kanada under svenskt ledarskap har en teknologiskt mycket avancerad satellit kunnat skickas upp som uppfyller stora krav från två olika vetenskapliga discipliner. Kostnaderna är i ett internationellt perspektiv låga och visar på att svensk förmåga på detta område håller hög internationell klass. Till framgångarna skall också räknas att vid ESA:s rådsmöte på ministernivå de 15 medlemsländerna enade sig om program för ESA under kommande femårsperiod kostnadsberäknade till 7,8 miljarder euro, varav Sveriges andel blev 136 miljoner euro. Genom beslutet säkerställs många program av betydelse för svenska intressen, bl.a. det som är av betydelse för sondraketverksamheten vid Esrange. Till bakslagen under året måste räknas att vi inte lyckades få gehör för ett återställande av anslagsnivån till tidigare genomsnittlig nivå utan istället får vidkännas ett minskat anslag. Eftersom Rymdstyrelsens utgifter till 75 % är i Euro har också den försämrade kronkursen i förhållande till Euron urgröpt köpkraften i anslaget. Detta har sammantaget lett till att det svenska deltagandet i många av ESA:s program måste läggas på lägsta tillåtna nivå. Följden av detta blir att det är tydligt att Rymdstyrelsens resurser är otillräckliga för att fullfölja svensk medverkan i viktiga ESA-program på en ändamålsenlig nivå och för att göra åtaganden i nya projekt med framtidspotential. Positioner som byggts upp av svensk industri kommer inte att kunna utnyttjas. Rymdverksamheten måste självklart kunna hävda sig i den hårda konkurrens som finns om statliga budgetmedel. Verksamheten kännetecknas av att den är horisontell och långsiktig vilket dock är två faktorer som gör det extra svårt att få gehör i budgetprocessen. Nyttan av projekten kan komma först efter perioder om fem till tio år och gäller i många fall helt andra utgifts- och politikområden än de som finansierar vår verksamhet, vilka är Forskning och Näringsliv. Vad är då nyttan med rymdverksamheten? I denna årsredovisning försöker vi att visa på resultat och användningen av de produkter, tjänster och kunskapsuppbyggnad som kommer fram genom de program och projekt vi driver eller deltar i. Vi försöker därför att inte vara så åtgärdsorienterade som vi varit i tidigare årsredovisningar. För att bättre spegla de horisontella inslagen i verksamheten och beskriva resultaten utifrån perspektivet vad som levereras till intressenter och olika avnämare har rapporteringsstrukturen givits en ny indelning. Som en introduktion vad gäller resultat som utnyttjas sedan flera år vill jag nämna följande områden förbättrade möjligheter till väderprognoser rationella verktyg för klimat- och miljöövervakning direktmottagning av TV-program från andra länder billigare och bättre kvalitet för internationell telefon- och datatrafik goda forskningsresultat kunskaper inom flera teknologiområden som kan användas för kommersiell verksamhet inom t.ex. mikrovågsteknik, feltoleranta datorsystem och materialteknik. Det var länge sedan rymdverksamheten befolkades av entusiastiska personer som ville se tekniska landvinningar som ett självändamål. Nu för tiden finns en mängd högt kvalificerade och mycket engagerade människor som strävar efter ny kunskap, antingen för vetenskapligt bruk eller för att åstadkomma tillämpningar som ger enskilda människor en högre livskvalitet. Myndigheter och företag har fått möjligheter att nå uppsatta mål på ett nytt och billigare sätt och förbättrar kunskapen om vår omvärld. Att minska satsningarna inom detta horisontella område innebär enligt min uppfattning stora förluster i ett långsiktigt perspektiv. Priset kan bli väl högt för Sverige om dess företag och forskare tilllåts fasas ur det europeiska högteknologiska samarbete som rymdtekniken och rymdforskningen innebär. Rymdstyrelsen kommer därför att anstränga sig ytterligare för att föra ut detta till berörda beslutsfattare. Årsredovisningen och det budgetunderlag för år 2003 som vi nu förbereder kommer förhoppningsvis att visa våra beslutsfattare ett tydligt och väl underbyggt budskap. Jag vill också betona rymdverksamhetens betydelse för att väcka intresset för naturvetenskap och tek- 1

5 nik hos ungdomar. När Dagens Nyheter tillsammans med Rymdstyrelsen under året arrangerade en tävling för ungdomar från högstadiet fick vi ett fantastiskt gensvar som visade på stort intresse och goda kunskaper hos ungdomarna. Vi tror starkt på att aktiviteter som denna kan medverka till att på sikt intressera våra ungdomar att välja yrken med sådana kunskaper som medverkar till industriell förnyelse och tillväxt. Bedömning av tillstånd och utveckling återfinns i de olika avsnitten i årsredovisningen. Rymdstyrelsens finner att goda effekter nåtts för samtliga mål för verksamheten. De mål som våra uppdragsgivare närings- och utbildningsdepartementen satt upp för rymdverksamheten är långsiktiga och inte alltid lätta att förena. Rymdstyrelsen anser att vi uppnått målen men vill understryka att målen kommer att bli svåra att nå i framtiden om anslagstilldelningen blir den som statsmakterna aviserat. Solna den 19 februari 2002 Per Tegnér 2

6 Utveckling och resultat under

7 4

8 Internationellt rymdsamarbete Rymdverksamheten är till sin karaktär internationell. Även samarbetsorgan som det europeiska rymdorganet ESA är själv part i ett flerparts- eller globalt rymdsamarbete. Rymdverksamhetens internationella karaktär gör att den inrymmer utrikespolitiska aspekter. Nödvändigheten att på ett globalt plan sätta upp för alla länder gemensamma normer vad gäller rymdens utnyttjande för fredliga ändamål och främja tillgängligheten för alla länder placerade tidigt frågan på FN:s dagordning års rymdfördrag och andra rymdkonventioner som utarbetats inom FN:s ram och till vilka Sverige anslutit sig och omsatt i nationell lagstiftning är ett uttryck för detta. Det alltmer omfattande tekniska och operationella rymdsamarbetet på internationell nivå har sin grund i nödvändigheten att lägga samman intellektuella, tekniska och finansiella resurser för utveckling av rymdanknuten forskning, teknik, tillämpningar och drift. Även s.k. svenska satellitprojekt sker av samma nödvändighet i samverkan med andra länder. Detta innebär i sin tur en fortlöpande värdering av de svenska projekten, eftersom andra länders intresse av att satsa medel och kunnande i svenska satellitprojekt också är ett mått på projektens kvalitet och relevans för den tilltänkta forskningen. Det svenska deltagandet i ESA ger möjligheter för svenska forskare och svensk industri att - i konkurrens med medlemsländernas forskare och företag - utveckla kunnandet inom teknik och forskning. Samarbetet inom ESA:s ram utgör både mål i sig, dvs. stärka Europas oberoende och kompetens som partner i det globala rymdsamarbetet, och instrument för uppfyllelse av närings- och forskningspolitiska mål. Det bilaterala samarbetet med Frankrike inom områdena fjärranalys och raketteknologi m.m. har hittills bidragit till att stärka Sveriges position i ESA inom dessa områden. Samarbetet med andra länder i det svenska s.k. nationella småsatellitprogrammet har bidragit till att svensk kompetens förstärkts inom områden av intresse också för ESA-samarbetet. Det svenska deltagandet i det internationella rymdsamarbetet redovisas i efterföljande avsnitt. ESA: Verksamhetsöversikt ESA:s råd på ministernivå Det gångna verksamhetsåret har i mycket karaktäriserats av beredningsarbetet för ESA:s råd på ministernivå, vilket avhölls november 2001 i Edinburgh över ledtemat Rymden i de europeiska medborgarnas tjänst. Utgångspunkten var den under år 2000 gemensamt med EU antagna rymdstrategin. Sveriges handlingsutrymme vid ministermötet begränsades starkt genom att resurserna för redan ingångna program urholkats under flera år. Till detta hade lagts minskade anslag till rymdverksamheten och, eftersom betalningarna till ESA sker i euro, ytterligare urholkning av handlingsutrymmet genom kronans försvagning gentemot euron. Sverige var till följd av det svåra budgetläget tvingat att revidera sin position även i program av strategiskt svenskt intresse såsom sondraketverksamheten i Kiruna och Ariane-raketen och minska sitt deltagande i program där detta var legalt möjligt. Detta väckte visst uppseende och Sveriges anseende som rymdnation och pålitlig samarbetspartner kan ha påverkats negativt. Med hänsyn till långsiktigheten i ESA:s program blir en av de irreversibla konsekvenserna att Sverige nu börjat fasa sig ur vissa program och att svensk industri kan komma att ersättas med industrideltagande från andra medlemsländer, som behållit eller ökat sina andelar. (Mer om detta i budgetunderlaget). Resultatet av ministermötet generellt var att de flesta program, fortsatta och nya, fick tillslutning av ESA:s medlemsländer, dock inte i den omfattning som planerats av ESA:s generaldirektör. Vissa program kommer därför att behöva omplaneras inkl det obligatoriska vetenskapsprogrammet. Ett frivilligt program blev fulltecknat, nämligen det med EU gemensamma satellitnavigeringsprojektet Galileo, där ESA utvecklar det rymdburna systemet. Även ett annat med EU gemensamt projekt fick nästan full uppslutning, nämligen Global Monitoring for Environment and Security (GMES), som avser upprättande av ett fjärranalysbaserat informationssystem. Besluten i övrigt omfattade frivilliga program inom jordobservation, telekommunikationer, rymdtransporter, exploateringsfasen av den inter- 5

9 nationella rymdstationen, forskning i mikrogravitation (ELIPS) och ett förberedande nytt program för planetutforskning, Aurora. Mot bakgrund av pågående utredningar i USA om NASA:s budgetöverdrag för den internationella rymdstationen med eventuella negativa konsekvenser för övriga internationella parter, antog ministrarna en resolution, varmed Europas åtaganden enligt ingångna avtal bekräftades och USA uppmanades att leva upp till sin del av avtalen. Grekland och Luxemburg anmälde vid ministermötet sin avsikt att bli medlemmar av ESA som i nuläget har 15 medlemsländer. Obligatoriska program Vad gäller resursnivån för de obligatoriska programmen, dvs. grund- och vetenskapsprogrammen, innebar ministrarnas enhälliga kompromissbeslut för perioden lägre nivåer än de av ESA:s generaldirektör föreslagna. För grundprogrammet innebar beslutet totalt 825 miljoner euro för femårsperioden och för vetenskapsprogrammet 1851,3 miljoner euro. Medlemsländernas bidrag till de obligatoriska grund- och vetenskapsprogrammen (Näringsrespektive Utbildningsdepartementet) utgör samtidigt medlemsavgiften till ESA. Avgiften beräknas enligt en BNI-skala. Sveriges andel är f n 2, 65 %. ESA:s grundprogram och till detta anknutna budgetar (bl.a. ESA:s kostnader för uppsändningsbasen för Ariane-raketen i Franska Guyana) utgör en del av det obligatoriska programmet och alltså del av medlemsavgiften. Programmet är sammansatt av ett antal underprogram av gemensamt intresse och är en viktig del av organisationens kärnverksamhet. Stora och viktiga delprogram är det allmänna studieprogrammet samt det allmänna teknologiprogrammet. Dessa program finansierar studier av kommande program och ny teknik som bedöms ha ett intresse för alla ESA:s aktiviteter. Vidare ingår ett delprogram för att finansiera investeringar vid ESA:s anläggningar. Kostnader för drift och underhåll av ESA:s anläggningar finansieras delvis av grundprogrammet men delar av dessa kostnader fördelas också på ESA:s övriga program. ESA:s vetenskapsprogram utgör också som nämnts en del av det obligatoriska programmet. ESA:s vetenskapsprogram är i första hand en tjänst ägnad att ge medlemsländernas forskare tillgång till gemensamma långsiktiga program och flygmöjligheter för nationellt utvecklade instrument på stora gemensamma satellitplattformar m.m. Förutsättningar för att erhålla flygmöjligheter för nationella forskningsinstrument är att den tilltänkta forskningen bedöms relevant och högtstående i konkurrens mellan forskarna i medlemsländerna och att det finns en nationell finansiering. Det gäller därför att ha skickliga forskare och relevant forskning på hög nivå för att stå sig i konkurrensen, liksom en ordnad finansiering för den nationella instrumentutvecklingen. Den budget som blev resultatet av ministermötet gör det inte möjligt att genomföra alla beslutade projekt som planerat. Programplaneringen för alla projekt som ännu inte börjat byggas måste därför göras om. Frivilliga program Principen för deltagande i ESA:s frivilliga program skiljer sig från det obligatoriska i så måtto att medlemsländernas andelar i de olika programmen varierar enligt varje lands specifika intresse och förväntade utvecklingsuppdrag till industrin. De frivilliga programmen omfattar rena infrastrukturprogram (rymdtransportsystem inkl återinträdesteknologi för återanvändbara farkoster, utveckling av moduler m.m. för den internationella rymdstationen) och tillämpningsprogram (avseende jordobservation/fjärranalys, telekom, navigering). I detta sammanhang kan nämnas att ESA också fungerar som ett utvecklingsorgan för EUMETSAT, som ansvarar för operativa tillämpningar på meteorologiområdet. Till ESA:s frivilliga program räknas också ett program för flygmöjligheter för experiment i tyngdlöshet (mikrogravitation) och ett allmänt teknologiprogram (GSTP). Satsningar i ESA:s olika program återgår till största delen till medlemsländerna i form av utvecklingsuppdrag till industrin. Dessutom genereras ökade kunskaper inom forskning och teknologi och öppnas nya möjligheter till samarbete mellan i projekten verksamma forskare och ingenjörer. Teknologiutveckling och forskningsresultat leder också till utveckling av olika tillämpningar för olika samhällssektorer, t.ex. miljöanalys och navigering. Samverkan ESA-EU Arbetet i den mellan ESA och Europeiska kommissionen under 2000 upprättade gemensamma task force på sekretariatsnivå har fortsatt under året för ett närmare samarbete mellan de båda organen. 6

10 ESA:s råd på ministernivå underströk i en resolution vikten av rymdteknik och satellitbaserade system som verktyg för ekonomisk och samhällelig utveckling i Europa och i medlemsländerna och för att nå politiska mål, särskilt inom områdena transport, kommunikation, miljöövervakning och säkerhet. EU:s roll är här användarens och kommissionens ordförande utfäste sig vid mötet att verka för att EU i större utsträckning använder ESA som partner för genomförande av rymdbaserade system och tjänster. Vidare gav rymdministrarna ESA:s generaldirektör i uppdrag att initiera diskussioner med EU om utvecklingen av en europeisk rymdpolitik som fortsättning på den år 2000 beslutade gemensamma rymdstrategin och att förbereda ett informellt möte på ministernivå mellan ESA och EU för att diskutera detta. Det fortsatta samarbetet mellan ESA och EU skall konkretiseras i ett ramavtal under Vid ESA:s råd på ministernivå beslöt ESAländerna även sitt finansiella deltagande i ESA:s del av de med EU gemensamma projekten GMES och Galileo, dvs. GMES Service Element och GalileoSat. GMES Som ett led i utformningen av den europeiska strategin för jordobservation har Europeiska kommissionen tillsammans med europeiska rymdorganisationer, däribland ESA och Rymdstyrelsen, tagit ett initiativ som går under benämningen GMES, Global Monitoring for Environment and Security. GMES syftar till att definiera Europas behov och roll då det gäller global övervakning för i första hand miljöarbetets behov, samt att påvisa hur information från jordobservationssatelliter kan komma till nytta i detta sammanhang. GMES har under året snabbt utvecklats från ett löst sammanhållet koncept, till att idag utgöra en pelare i ESA:s och EU:s gemensamma rymdstrategi. Både ESA och EU har under året utarbetat konkreta åtaganden för att implementera GMES. Enligt kommissionens förslag till Hållbar utveckling, som presenterades på EU-toppmötet i Göteborg, är målet att etablera en oberoende Europeisk kapacitet för Global Monitorering till år Som ett första led i denna strävan har kommissionen presenterat en aktionsplan för initialperioden som har behandlats av såväl forskningsministrarnas ministerråd inom EU som av ESA:s råd. I ministerrådets resolution uppmanas kommissionen att fokusera på användarnas behov och att starta upp GMES i samråd med ESA. Sverige deltar i kommissionens styrgruppsarbete med att prioritera och leda arbetet enligt aktionsplanen. Initialperioden blir viktig för vidare genomförande till full operationalitet. Fjärranalysbaserade tjänster och produkter skall tas fram och användarbehoven skall inventeras. Inom ramen för det svenska ordförandeskapet i EU arrangerade Rymdstyrelsen tillsammans med Naturvårdsverket ett internationellt seminarium i Stockholm om användarbehoven för GMES. Seminariet blev mycket uppskattat i övriga Europa och blev också upptakt till miljödirektoratets engagemang i projektet. Galileo Galileoprojektet är ett samarbetsprojekt mellan ESA och EU vilket skall resultera i ett europeiskt framtaget globalt positioneringssystem. EU ansvarar för den politiska dimensionen av programmet och ESA handhar den tekniska utvecklingen. Politiskt sett ger ett egenutvecklat europeiskt satellitnavigeringssystem en ökad kontroll över den globala infrastruktur som ett satellitnavigeringssystem utgör och det säkrar också det europeiska oberoendet gentemot USA. Man skall heller inte glömma den förhöjning av den tekniska kompetens som de europeiska företagen kommer att åtnjuta genom att delta i projektet. Möjligheten att gå vidare med GalileoSatprogrammet kommer att ges endast under förutsättning att EU:s transportministrar beslutar sig för att även i fortsättningen stödja programmet och avsätta pengar till utvecklingen. Detta beslut väntas komma i mars

11 Industriell utveckling och struktur De senaste årens omstrukturering av europeisk industri och konsolideringen i några få men stora systemleverantörer avstannade under Omstruktureringen av utrustnings- eller delsystemleverantörerna har inte gått lika fort och fler samgåenden och uppköp är att vänta framöver. Den rådande lågkonjunkturen kan komma att sätta fart på denna utveckling redan under En affär som genomfördes under 2001 var att Astrium, en av de tre stora systemleverantörerna, köpte den oberoende tyska underleverantören, Bosch Telekom. Det betyder att ytterligare en större och oberoende aktör sugits upp i en stor systemleverantör. Samtidigt blir Saab Ericsson Space i praktiken den största av de oberoende leverantörerna av delsystem i Europa vilket är en utsatt position. Förändringarna har satt sina spår också inom ESA som inte längre delar in företagen i enbart Prime och Non-Prime. I stället har man övergått till att dela in industrierna i fem olika kategorier som man försöker balansera genom den industripolitik som beslutades på ministermötet i Edinburgh. De fem kategorierna är (i) leverantörer av stora system med prioritet på utveckling av strategiska teknologier, (ii) leverantörer av utrustning och delsystem till både kommersiell och publik marknad, (iii) specialist- och utvecklings- företag (iv) leverantörer av mindre system och komponenter (v) förädlingsindustri, dvs. de som optimerar användarnas möjligheter att utnyttja rymden som verktyg. De tre sista kategorierna anses dessutom lämpliga för att introducera mindre företag, så kallade SME. Svensk rymdindustri i Europa De svenska företagen har fått vidkännas minskad orderingång som följd av krympande volymer både på den kommersiella och på den institutionella marknaden. Dock finns det några glädjeämnen av principiell betydelse som redovisas nedan. Saab Ericsson Space har bland andra affärer vunnit ett långtidskontrakt med Alcatel för att göra den bärande strukturen, det så kallade centralröret, till deras satellitplattformar "Spacebus 3000" och "Spacebus 4000". Kontraktet förutsätter betydande investeringar i utveckling av teknik och produktionsmetoder som, även om det sker utan Rymdstyrelsens direkta medverkan, är ett resultat av en långvarig och konsekvent teknologiutveckling som Rymdstyrelsen medverkat i. Saab Ericsson Space ingår i det team som under 2001 vann ett kontrakt för utveckling och tillverkning av fem övervakningssatelliter (SAR-Lupe) för den tyska militärmyndigheten. Kontraktet omfattar stora reflektorantenner (3,5*2,5 m 2 ) till SAR-instrumentet. För Volvo Aero har år 2001 inneburit att tillverkningen av brännkammare till Ariane 4 (Vikingmotor) har upphört. Just produktionen av brännkammare till Viking-motorn har länge varit basen för Volvo Aero:s verksamhet. På väg in i nya tider har Volvo Aero under år 2001 gjort ett intressant genombrott på den amerikanska marknaden. Volvo Aero har tecknat avtal med Pratt & Whitney om leverans av munstycken till en demonstrationsmotor benämnd RL60 som är av ny teknologi och avsedd för nästa generations raketer. Munstycket tillverkas enligt helt ny teknologi som utvecklats också för ESA och med stöd av Rymdstyrelsen. Volvo Aero genomför flera studier om möjlig teknologiutveckling i samarbete med både Boeing/Rocketdyne och Pratt & Whitney för den amerikanska marknaden och med franska Snecma för den europeiska marknaden. I samtliga fall är det kunskaper vunna i samarbeten inom ESA som används på andra marknader. Rymdbolaget har upplevt ett framgångsrikt första år för den svenskbyggda satelliten Odin som sändes upp i februari Rymdbolaget har inte bara, på Rymdstyrelsens uppdrag, utvecklat och byggt satelliten utan är nu också ansvariga för driften av den. Driften planerades ursprungligen till två år. Samtidigt är Rymdbolaget mitt uppe i det största ESA-jobb man hittills fått förtroende att utföra, nämligen som ansvarig för stora delar av satelliten SMART-1 som beräknas klar till hösten Rymdbolaget har under 2001 avvecklat sitt hälftenägande i Tromsö Satellite Station. En kraftig internationell satsning på nya satelliter inom fjärranalysområdet ger en snabb ökning av tillgänglig satellitinformation. Den tekniska utvecklingen gör det också lättare att erbjuda fjärranalysinformation för olika ändamål. Förädlingsindustrins betydelse ökar då de kan erbjuda nya produkter och bearbetad information till en växande marknad, såväl nationellt som internationellt. I svensk förädlingsindustri märks numera främst Lantmäteriet. Lantmäteriet övertog vid årsskiftet 2000/2001 Rymdbolagets dotterbolag Satellus som integrerades i division Metria. Fjärranalysområdet var ett lämpligt tillskott till Metrias övriga verksamhet och övertagandet av Satellus har skapat goda synergieffekter. 8

12 Rymden en drivkraft i kunskapssamhället Nyfikenheten på det okända och utmaningen för att övervinna tekniska barriärer att nå kunskap om vår omgivning har alltid varit människans drivkraft. Under talet drev nyfikenheten fram ny teknologi som gjorde det möjligt att färdas över haven och man knöt handelsförbindelser mellan kontinenterna. Därefter kom utforskningen av kontinenterna under 17- och 1800-talen och gränserna för vad människan kunde utforska tänjdes. Tack vare nya tekniska framsteg har människan under 1900-talet kunnat utforska och fascineras av mera extrema miljöer som polarområdena, oceanernas djup och rymden. Människans nyfikenhet har drivit på utvecklingen av ny teknik som i sin tur gjort det möjligt att lära mer om vår värld och att påverka utvecklingen av våra livsbetingelser. Rymdforskningen förser samhället med ny kunskap inom flera områden som till exempel jordens biosfär, atmosfärens växelverkan med solvinden, solsystemets egenskaper, universums struktur och utveckling, fysiologi och grundläggande egenskaper hos material. För dessa forskningsområden är rymdforskningen idag en integrerad och nödvändig del i övrig grundläggande forskning inom olika discipliner. Rymdforskningen lämnar bidrag som hjälper fysiker att tolka naturlagarna och vår kosmiska hemvist, kemisterna att konstruera nya material, geologer att förstå jordens betingelser och biologer dess livsbetingelser, meteorologer att beskriva hur vi påverkar miljön och medicinare att ta fram nya läkemedel. Rymdforskningen är också på god väg att lämna väsentliga bidrag till svaret på frågan om de kosmiska livsbetingelserna och om vi är ensamma i universum eller inte, frågeställningar som berör både naturvetare, humanister och samhällsvetare. Viljan att utforska rymden ställer krav på teknisk forskning och utveckling och är en av flera viktiga drivkrafter bakom ny teknologi, som ofta finner användning på jorden. Det finns idag många exempel på tekniska innovationer vars tillkomst går att hänföra till en rent nyfikenhetsstyrd önskan att utforska naturens och rymdens hemligheter. Den samlade kunskapen och tekniken leder till samhällsnyttiga tjänster och resultat inom områden som miljö- och klimatövervakning, väderlekstjänst, data- och telekommunikation, industriella processer, rehabilitering etcetera. Rymdforskningens visioner och tillhörande tekniska utmaningar utövar en stark lockelse på speciellt den yngre generationen och inte minst flickor. Rätt tillvarataget kan detta stimulera till ett ökat intresse för naturvetenskapliga och tekniska studier och i vissa fall till framtida forskningsengagemang. Det faktum att rymdens utforskning och utnyttjande ofta förutsätter internationell samverkan inom ramen för stora projekt, ger en ytterligare dimension till den erfarenhet och kompetens som på så sätt tillförs samhället. Detta drar näringslivet nytta av för att öka sin konkurrenskraft och utveckla nya produkter och tjänster. Karaktäristiskt för forsknings- och innovationsverksamheten, inte minst inom rymdområdet, är att den är svår att utvärdera i termer av snabb måluppfyllelse; detta gäller både konkreta resultat och i än högre grad immateriella resultat i form av ökad bildningsnivå och kompetens. Det faktum att orsakssammanhangen i den innovativa processen är svåra att beskriva underlättar inte heller utvärderingen. Detta uttrycks i en OECD-rapport från 1996 (The Knowledge-Based Economy, Paris 1996) på följande sätt: knowledge is hard to quantify and also to price only very indirect and partial indicators of growth exist an unknown proportion of knowledge is implicit, unmodified and stored in the minds of individuals. Utvärderingen av rymdverksamheten försvåras ytterligare av att den ofta är mångdisciplinär, komplex till sitt innehåll och nästan alltid förenad med långa tidsperspektiv. Svenska forskare, tekniker och innovatörer är internationellt framgångsrika inom flera områden. En viktig förutsättning för att bli framgångsrik är att den verksamhet som bedrivs i Sverige, med eller utan Rymdstyrelsens stöd, är samspelt med det som sker internationellt. Rymdstyrelsen måste både ge berörda forskargrupper möjlighet att konkurrera om nödvändigt stöd och samtidigt identifiera nyckelteknologier av strategiskt intresse i samråd med bland annat samma forskargrupper. I teknologiutvecklingen deltar etablerad rymdindustri, tillväxtföretag och tekniskt inriktade forskargrupper vid universitet och högskolor. Med det svenska satellitprogrammet, från Viking till Odin, har Sverige uppmärksammats internationellt för sitt sätt att både inhämta ny kunskap och stimulera utvecklingen av ny teknologi. Genom att bedriva intressant forskning med bra resultat på ett effektivt sätt har Sverige som rymdnation positionerat sig i det internationella arbetet. Från denna styrkeposition anordnade Rymdstyrelsen i 9

13 november 2001 en internationell konferens i Stockholm, för att tillsammans med sina motsvarigheter i de andra ESA-länderna diskutera hur de nationella satellitprogrammen kan samordnas bättre. En bättre samordning både internt och med ESA:s vetenskapliga program medverkar till att uppnå en ökad europeisk slagkraft. Ett konkret resultat av konferensen blev att en arbetsgrupp med svenskt deltagande har tagit fram formella riktlinjer för hur harmoniseringen ska gå till. Programstyrelsen för ESA:s vetenskapsprogram väntas fatta beslut om riktlinjerna i februari Långsiktig teknologiutveckling är således en förutsättning för framgångsrik och uthållig rymdverksamhet. Rymdstyrelsen har därför till uppgift att underlätta för svenska intressenter att bedriva sådan FoU för användning i rymdsammanhang. Detta görs i nära samverkan med berörda parter och ESA:s teknologiprogram. Med den nya teknologins användning i rymdsammanhang ökar också förutsättningarna att på ett effektivt sätt nå positiva spridningseffekter utanför rymdsektorn genom innovationer. Genom rymdverksamhetens ofta speciella och utmanande funktionskrav bidrar den samtidigt till att avancera forskningsfronten i riktningar som annars skulle ha fått vänta. Sammantaget kan konstateras att rymdforskningen och rymdverksamheten är etablerade och viktiga inslag i det moderna samhällets kulturella, ekonomiska och tekniska utveckling. Rymdstyrelsen bidrar till att utveckla rymdverksamhetens inneboende möjligheter genom att identifiera och stödja internationellt högkvalitativ forskning och teknisk utveckling. Rymdstyrelsens horisontella organisation är en förutsättning för att uppnå synergier mellan olika sakområden som grundforskning, teknologiutveckling, tillämpningar och industripolitik. Odin i perspektiv Den senaste i raden av svenska satelliter, Odin, sändes upp i februari Uppsändningen ägde rum från den ryska raketbasen Svobodny (frihet på ryska) med hjälp av bärraketen START-1, som är en för fredligt bruk ombyggd interkontinental missil. Odin placerades mycket precist i en solsynkron, polär bana 620 km över jordytan. Redan 15 minuter efter uppsändningen fick markkontrollen vid Esrange kontakt med satelliten och vid nästa passage, ca 90 minuter senare, kunde markpersonalen konstatera att solpanelerna fällts ut som planerat och att livsviktiga ombordsystem fungerade som det var tänkt. Under hela 2001 har Odin genomgått en rad alltmera förfinade instrument- och systemtester. Samtidigt har en stor mängd vetenskapliga mätningar utförts. När detta skrivs har Odin tillryggalagt drygt 5000 varv runt jorden och är nu inne i en stabil mätfas, som förhoppningsvis kommer att vara i ytterligare två år. Projektet har följt den svenska traditionen med avancerade kompakta forskningssatelliter i samarbete med andra länder och utförda inom ramen för en i jämförelse med andra organisationer låg budget. I Odinprojektet, som är ett utmärkt exempel på hur jakten på kunskap driver utvecklingen av ny teknik, deltar också Finland, Frankrike och Kanada. Odin är unik genom att kunna förse två olika forskningsdiscipliner, atmosfärsfysik respektive astronomi, med ny mätdata med ett och samma huvudinstrument. Instrumentet är en radiometer som är tekniskt mer kapabel än jämförbara instrument och utvecklat i ett fruktbart samarbete mellan etablerad rymdindustri (Rymdbolaget, Saab Ericsson Space AB), svenska innovationsföretag (främst Omnisys Instruments AB och ACR Electronics AB) och forskargrupper vid Chalmers, Onsala Rymdobservatorium och Stockholms Universitet. Odinprojektets vetenskapliga uppdrag är väl förankrat i det internationella samfundet och fungerar dessutom som en vetenskaplig och teknisk förberedelse för kommande projekt inom framförallt ESA. Det grundläggande syftet med Odins atmosfärsuppdrag är att öka förståelsen av den kemi och fysik som bland annat styr fördelningen av ozon och andra gaser. Ända sedan ozonhålet upptäcktes från satellit år 1985 så har mängden ozon i stratosfären avtagit i takt med att klorföreningarna ökat. Internationella överenskommelser om begränsningar i utsläppen av freonliknande ämnen förväntas leda till att ozonnivån så småningom återgår till normala nivåer. Med Odin görs för första gången detaljerade mätningar av både ozon och klorföreningar. För atmosfärsstudier är en kontinuerlig tillgång till kompletta mätdata dessutom av stor betydelse. Odin är just nu den enda satellit i världen som kan fylla behovet med hänsyn till global och tidsmässig täckning. Mätningarna kommer därför att spela en viktig roll för att öka trovärdigheten och noggrannheten i de modeller som bl.a. används för att förutsäga det framtida klimatet. 10

14 Figur 1 Detaljerad ozonfördelning för sydliga latituder så som den uppmättes den 10 oktober 2001 med den optiska spektrografen på Odin. Den övre bilden är en jämförelse med NASA-instrumentet TOMS, som saknar höjdinformation. Den övergripande målsättningen med Odins astronomimätningar är att öka förståelsen för hur stjärnor bildas och utvecklas. Mera specifikt är Odin utrustad för att beskriva det ursprungsmaterial som bygger upp stjärnor och planetsystem. I alla dessa fall spelar vattenånga och syrgas en central roll. I april/maj 2001 kunde Odin registrera hur vattenånga strömmade ut i stor mängd och med hög hastighet från kometen 2001-A1 LINEAR, när den för allra första gången var på väg att runda solen. Under de senaste månaderna har Odin påbörjat sin kartläggning av emission av vattenånga från ett antal stjärnbildningsområden i Vintergatan. De astronomiska mätningarna kommer rätt i tiden för att kunna spela en viktig roll som indata för observationsprogrammet för ESA-observatoriet Herschel (uppsändning 2007). Andra exempel på forskningsresultat Som exempel på andra svenska forskningsresultat under 2001 kan nämnas upptäckten av det svarta norrskenet, en osynlig tvilling till det välkända norrskenet. I motsats till de nedåtgående strömmarna som träffar och lyser upp atmosfären vid vanligt norrsken så består svart norrsken av uppåtgående strömmar av elektroner som lämnar jordens atmosfär. Upptäckten gjordes av svenska forskare som jämförde mätningar gjorda av fyra satelliter som i tät följd for fram i samma bana genom det svarta norrskenet. Satelliterna går tillsammans under benämningen Cluster och är utvecklade inom ramen för ESA:s forskningsprogram, med bl.a. svensktillverkade forskningsinstrument ombord. Men de första indikationerna på svart norrsken gjorde svenska forskare redan 1994 med den svenska forskningssatelliten Freja. I april 2001 flög sondraketen Maxus 4 upp till en höjd av 704 km ovanför raketbasen Esrange och gav sex vetenskapliga experiment tyngdlöshet under 12,3 minuter. Uppsändningen skedde på beställning av ESA. Ett av experimenten avsåg studier av skumbildning i tyngdlöshet för bl.a. forskare vid Ytkemiska institutet i Stockholm. Intressenter i detta försök är bl.a. processindustrin, som önskar få en bättre förståelse av hur kortlivade skum uppkommer. I november 2001 flög en automatisk utrustning på en amerikansk rymdskyttel och utförde försök med stelning av metallsmältor i tyngdlöshet. Utrustningen är tillverkad av Rymdbolaget efter specifikationer från en forskare vid Mitthögskolan i Sundsvall, som nu i detalj analyserar stelningsförloppet för att öka förståelsen av ytspänningsdriven konvektion, vilket är av betydelse för förståelsen av hur dopämnen fördelas, t.ex. i halvledare. För validering av Odinmätningar genomfördes i december 2001 en kampanj från Esrange bestående av en sondraket (Hygrosond 2) och en ballong (SKERRIES 9) samtidigt med att Odin passerade över området. Under fransk ledning men med svenskt bidrag genomfördes under 2001 ytterligare tre ballongkampanjer för Odinvalidering, varav en ägde rum på Esrange i augusti. Svenska rymdforskare har under året fortsatt att analysera och tolka mätdata från en lång rad satelliter och rymdsonder samt deltagit i förberedelserna och planeringen för kommande projekt. 11

15 Rymden en del av infrastrukturen Till rymdens infrastruktur räknas till en början transportsystem för att komma ut i rymden (raketer) samt den internationella rymdstationen som är en samlingsplats för olika tillämpningar främst inom olika forskningsdiscipliner. Inom ESA berör infrastrukturbegreppet så tillämpat Arianeprogrammet och ISS. Vi vill anlägga ett bredare perspektiv och vidga begreppet till att inkludera uppsändningsplatser och satelliter för olika användningsområden som forskning, fjärranalys, navigation, telekom m.fl. Vad vi vill åstadkomma är ett tydliggörande av att infrastrukturbyggande över hela fältet är mål och resultat i sig och på så sätt skilda från användningen. Infrastrukturen är en grundförutsättning och tjänar som verktyg och tjänst för utveckling av olika tillämpningar. Den gemensamma nämnaren är att säkerställa tillträde, oberoende och minskad sårbarhet. Infrastrukturprojekt är stora och kostnadskrävande och kräver europeisk samverkan. Det politiska inslaget i motiven för dessa projekt är stort. Europa har särskilt på rymdområdet känt sig klämt mellan USA och Ryssland. Det har varit viktigt att i olika avseenden hävda självständighet och teknisk kompetens och kapacitet som i t.ex. Arianeprojektet. I fråga om ISS har motiven bl.a. varit att medverka i en internationell storsatsning men också att ge europeiska företag och forskare en egen möjlighet att utföra forskning inom mikrogravitation. I fallet Galileo vill Europa inte vara beroende av det amerikanska militära systemet GPS. Bortfall av signaler för tidgivning och navigering skulle ge mycket stora negativa effekter. Bärraketer och Ariane ESA har utvecklat och ämnar fortsätta att utveckla en europeisk bärraket för att garantera Europas tillträde till rymden oberoende av andra stater. ESA och EU har också i gemensamt formulerade dokument fastslagit att det är viktigt för Europa att ha ett oberoende tillträde till rymden. ESA och Arianeraketen spelar en central roll för att säkerställa hur ett sådant oberoende tillträde skall vidmakthållas. ESA utvecklar också den mindre raketen Vega dels för att fylla ett behov av en mindre raket, dels för att testa teknologier som senare skall tillämpas på större raketer. Sveriges deltagande i de olika raketprogrammen uppgår till 2,4 procent, eller närmare en BNI-andel. År 2001 karakteriserades av en fortsatt minskad efterfrågan av raketkapacitet från den globala telekomindustrin. Samtidigt ökade tillgången på bärraketer genom att Japan, Indien och det rysk/amerikanska samarbetet Proton genomförde lyckade jungfruturer med nya konkurrenter till Ariane. Arianespace sände upp 8 av 23 raketer inom segmentet tyngre satelliter (sex Ariane-4 och två Ariane-5). En av Ariane-5-raketerna nådde ej rätt bana för de två satelliterna, varav den ena var ESA:s telekomsatellit Artemis. En konsekvens av detta i Ariane-5-programmet är att den påföljande uppsändningen blivit kraftigt försenad. ESA arbetar fortsatt med att öka Ariane-raketens konkurrenskraft. Arbetet sker på flera plan parallellt och rör såväl raketens produktionskostnader som kostnaderna för uppsändningen av raketen från Kourou. Ministermötet i Edinburgh beslutade vidare att se över rollfördelningen i programmet som helhet. I korthet eftersträvas ett ökat inflytande för ESA och att franska CNES dominerande ställning reduceras till förmån för de andra stora nationella rymdorganisationerna bland ESA:s medlemsländer. Internationella rymdstationen ISS En laboratoriemiljö är under uppbyggnad i rymden och kommer under det närmaste decenniet att ge en mängd möjligheter för forskare att utföra experiment, främst med utnyttjande av den tyngdlösa miljön. Stationen ger mycket goda möjligheter att studera hur människan påverkas av rymdmiljön och hur långvariga vistelser i rymden kan genomföras. Såväl grundläggande som tillämpad forskning kring bl.a. innovativa material, vätskefysik, och bioteknik får goda laboratoriefaciliteter för försök utan störande inverkan från tyngdkraften. Uppbyggnaden av ISS innebär att man lär sig att sätta samman strukturer i rymden av en storlek där ingen tidigare erfarenhet finns. Många ser den internationella rymdstationen som ett naturligt steg mot en mer permanent infrastruktur i rymden och framtida bosättning i rymden. Politiskt utgör ISS ett unikt internationellt samarbete vad gäller projektets omfattning. För tillfället knakar dock samarbetet i fogarna på grund av osäkerhet om i vilken grad USA tänker uppfylla sina internationella åtaganden. 12

16 Under 2001 har utan missöden tolv uppsändningar genomförts till stationen. Dessa har transporterat nya delar, ny utrustning och service samt den andra, tredje och fjärde 3-mannabesättningen. Tekniskt sett är det därför ett lyckat år för stationen. Sveriges medverkan i projektet har hittills varit relativt litet. De svenska finansiella bidragen uppgår till 0,4 procent av ESA:s del i stationen som i sin tur utgör 5 procent av hela stationens kostnad. I gengäld får svenska industrier utvecklingsuppdrag i motsvarande grad. Svensk industri har under 2001 i huvudsak deltagit i det fortsatta utvecklingsarbetet kring den räddningsfarkost som är tänkt att finnas i beredskap på stationen för omedelbar återresa till jorden vid en nödsituation. Det är FOI i Bromma (tidigare FFA) som genomfört viktiga aerodynamiska tester för farkostens design. Galileo Galileoprojektet är ett samarbetsprojekt mellan ESA och EU vilket skall resultera i ett europeiskt framtaget globalt positioneringssystem. Galileosystemet kommer att bestå av 30 satelliter i bana kring jorden, samt ett marksegment som består av markstationer placerade runt jorden, vilka har till uppgift att övervaka satelliternas positioner och funktioner. Ombord på varje satellit finns en navigationsnyttolast och en klockfunktion. Galileosystemet kommer att kunna tillhandahålla en rad tjänster, en del samhälleliga och en del direkt till den enskilde, t.ex. trafikövervakning och positionering. Exakt vilka tjänster som kommer att ingå är ännu ej beslutat. Galileosystemet kommer att vara fristående från men interoperabelt med de existerande navigeringssystemen GPS- och GLONASS. Detta innebär att en användare skall kunna använda en och samma terminal för att utnyttja de tre systemen. Galileo innebär en ökad redundans med både GPS och Galileo, dvs. sannolikheten att alltid ha tillgång till korrekt information ökar. Den globala täckningen kommer dessutom att öka med bägge systemen i drift, vilket innebär att systemen går att utnyttja på ett mer effektivt sätt på fler platser runt om på jorden. ESA har ett program, GalileoSat, där medlemsländerna, bl.a. Sverige, beslutar om den tekniska utveckling som skall genomföras i projektet. Programmet startades 1999 och under de tre år som gått sedan dess har studier och grundläggande utvecklingsarbete utförts av industrin i ESA:s medlemsstater. Galileosystemet väntas kunna tas i bruk år Under år 2001 har ESA:s GalileoSat-program befunnit sig i en studiefas. Det man försöker utröna i denna fas är vilka systemkrav som kommer att definiera systemet, hur systemarkitekturen skall se ut, frekvensområdet inom vilket Galileosystemet skall arbeta, kostnadsuppskattningar och hur arbetet skall bedrivas för att dessa skall uppnås och studier av delsystem, både de som skall sitta i satelliterna och de som skall sitta i markstationerna. För svensk industri har ESA:s GalileoSat-program hittills resulterat i tekniskt utredningsarbete för Saab Ericsson Space inom området ombordelektronik. Saab Ericsson Space utvecklar den signalgenerator som skall finnas ombord på satelliterna och som genererar de navigationssignaler som används för navigationstjänsten. Telekommunikation Inom ramen för ESA:s telekommunikationsprogram, där Sverige deltar, utvecklas och testas ny teknik och nya applikationer inom telekommunikationsområdet. Ett exempel på telekommunikationsutveckling inom ramen för ESA är ARTEMIS-satelliten som sändes upp under Ombord på denna satellit finns bl.a. utrustning för att överföra data direkt mellan satelliter, s.k. reläfunktion, och i slutet på november år 2001 överfördes för första gången en bild från en SPOT-satellit (fjärranalys) med hjälp av en laserlänk till ARTEMIS-satelliten och sedan vidare ner till en markstation. Fördelen att kunna länka ner bilder från fjärranalyssatelliter via en annan satellit är att det går att få ner data till jorden oftare än om man bara utnyttjar markstationer. Polära satelliter kan på detta sätt bli mindre beroende av polära stationer. Under år 2001 har det även beslutats om ett nytt element i ESA:s telekommunikationsprogram. I detta program skall ESA utveckla en ny typ av telekommunikationssatellit som förutspås bli allt viktigare för telekommunikationsoperatörerna i framtiden. Tanken med utvecklingen av denna stora satellit är att man med hjälp av teknologiutveckling och optimering av resursutnyttjande skall uppnå en minskning av kostnaden i alla led, även för slutanvändaren, något som är väsentligt att uppnå inom telekommunikationsbranschen. Detta leder till att satelliten blir mycket större än dagens 13

17 satelliter och att det krävs högre effekt för att driva den utrustning som placeras ombord. Genom ESA:s satellittelekommunikationsprogram har den svenska industrin, främst Saab Ericsson Space, kunnat genomföra mycket av sin utveckling. Under 2001 har Saab Ericsson Space t ex utvecklat Ka-bands frekvensomvandlare, som kommer att sitta i satelliter som skall användas för bredbandsoch Internettjänster, och satellitantenner och de anordningar som krävs för att rikta in antennerna på ett begränsat område på jordytan. Saab Ericsson Space arbetade under förra året även med utveckling av den omborddator som styr nyttolasten i Inmarsat-4 satelliterna. Den förbättrade datorn gör att satelliterna kan öka sin kommunikationskapacitet till markterminaler. Fjärranalys Kontinuitet är viktigt inom fjärranalys för att löpande följa tillståndet på jordytan. Det behövs t.ex. serier av satelliter som kan stå för en kontinuerlig miljöövervakning. Ett exempel på detta är SPOT-satelliterna som utvecklats i samarbete mellan Frankrike, Belgien och Sverige. ESA koncentrerar för närvarande sina fjärranalyssatsningar på miljö och klimat genom satellitmissioner inom programmet Vår levande planet. ESA och EUMETSAT (Europas samarbetsorgan för meteorologiska satelliter) har genomfört flera gemensamma meteorologiska satellitmissioner. EUMETSAT har stort behov av kontinuitet och långa serier av liknande satelliter för att studera väder och klimat (Meteosat Second Generation). Arbetet med den första serien av polära klimat- och vädersatelliter (Metop) fortsätter. Den fortgående teknikrevolutionen innebär mindre, billigare och mer högupplösande satelliter. I och med detta ökar antalet kommersiella satelliter, framför allt med syfte att producera just bilder med mycket hög upplösning. Det finns idag kommersiella satelliter med en upplösning på 6 dm. Detta innebär att en uppslagen kvällstidning kan urskiljas från rymden. Rymdforskning Tekniken gör det idag möjligt att utrusta och sända upp ytterst avancerade satelliter och rymdsonder (även med landare) samt att upprätthålla en kommunikation mellan farkosterna och marken med hög kapacitet och pålitlighet. Sensorutvecklingen har öppnat upp hela det elektromagnetiska spektrumet, från gammastrålning till mikrovågsområdet, för känsliga och detaljerade studier av både jorden, jordatmosfären och rymden. När det gäller instrument för detektering av rymdplasma och kosmisk partikelstrålning har utvecklingen varit likartad. Inom ramen för ESA:s vetenskapsprogram och programmet Den levande planeten har svenska forskare tillgång till den infrastruktur i form av plattformar, rymdsonder och datakommunikation som behövs för att flyga instrument och genomföra forskningsprojekt. ESA:s planering syftar till att det vid varje tidpunkt ska finnas satelliter/sonder i rymden, underutveckling eller i planeringsstadiet. För båda programmen innebär budgetbesluten vid ministermötet att programplaneringen behöver göras om. Under 2001 har svenska forskare gjort betydandes insatser för att leverera mjukvara till Integral (observatorium för gammastrålning) samt instrument till kometsonden Rosetta och marssonden Mars Express. Nationella bi- och multilaterala satellitprojekt som Odin är viktiga komplement till den infrastruktur som tillhandahålls av ESA. Innan satelliterna tog över spelade sondraketer och stratosfärballonger en stor roll för svensk rymdforskning. I dagsläget är det främst forskning under tyngdlöshet som utnyttjar sondraketer. Stratosfärballonger har under senare år kommit att bli ett betydelsefullt redskap för atmosfärs och klimatforskning och flera kampanjer har ägt rum med Esrange som bas. Även flygplan är en användbar plattform för främst atmosfärsstudier. 14

18 Rymden ett användarperspektiv Under lång tid drevs rymdverksamheten av technology push. Nu fokuseras tydligare på direkt användarnytta och utgångspunkten är utnyttjande av tekniken. Både användningsområden och intressenter spänner över vida fält. Det är avgörande att få till stånd ett konstruktivt samspel mellan användare och teknologiutvecklare. Att ställa krav och artikulera utvecklingsbehov kräver kunskaper och förtrogenhet på ömse håll som det tar tid att bygga upp. Det samspel som berörs här behöver artikuleras och fungera både nationellt och i internationella sammanhang. Här ser Rymdstyrelsen ett specifikt fält för sina insatser. Fjärranalys Rymdstyrelsen arbetar för att öka användningen av fjärranalys i samhället och stöder därför svenska intressenter som vill påbörja, eller öka, sitt användande av tekniken. Sverige deltar också i SPOTprogrammet för satelliter som används t.ex. inom skogsbruk, jordbruk, sjöfart, miljövård, kartering och övervakning av vegetationsförändringar. Sedan flera år tillbaka är meteorologin fjärranalysens största användningsområde. Att satellitbilder används för att prognostisera väderleken är också den fjärranalystillämpning som är mest känd för svenska folket. SMHI har haft stor del i svensk fjärranalys utveckling. ESA har ett nära samarbete med EUMETSAT, meteorologins europeiska samarbetsorgan. De har genomfört flera gemensamma meteorologi- och klimatstudiemissioner. Jordbrukets kontroll av arealer och stödberättigade grödor via satellit är ett av de största operationella användningsområdena för fjärranalys inom EU. Det är obligatoriskt att i viss omfattning kontrollera jordbrukares ansökningar om EU-stöd. Med hjälp av fjärranalys upptäcks avvikelser som sedan kan verifieras vid fältbesök. Metoden spar både tid och pengar för den dyra jordbruksadministrationen. Ett stort användningsområde i Sverige finns inom skogsbranschen. Numera använder Skogsvårdsorganisationen regelmässigt fjärranalysmetoder på samtliga 100 lokalkontor. Sedan 1999 köper de årligen in satellitbilder som täcker hela Sverige. Dessa används sedan för att göra förändringsanalyser och kontrollera om skogsägarnas avverkning stämmer med anmälningarna. Skogsvårdsorganisationen beräknar att användningen av fjärranalysmetoder kommer att öka ytterligare de närmsta åren. Även Riksskogstaxeringen planerar att börja använda fjärranalysmetoder år Under de senaste åren har det skett oroväckande förändringar i klimatet och den globala miljön: ozonlagrets uttunning, smältande istäcke på Nordpolen, växande öknar och allt fler översvämningar. Den kunskap som finns om klimat- och miljöförändringar idag är bristfällig, och först med mer kunskap kan människan hitta det rätta vapnet mot den globala miljöförstöringen. Behovet av kontinuerlig övervakning av tillståndet i atmosfären och på jorden är stort. Satellitmätningar är ett effektivt verktyg för att snabbt, regelbundet och opartiskt få överblick över platser var som helst på jorden och för att analysera de förändringar som sker. Internationella överenskommelser som Kyotoprotokollet binder världens länder att arbeta för en bättre miljö. Men det har visat sig svårt att enas runt dem på grund av konsekvenserna för industriländerna. Mätningar av miljötillståndet från satelliter kan ligga till grund för politiska beslut och användas för att kontrollera efterlevnaden av internationella överenskommelser för att bevara miljön. Ett europeiskt initiativ inom miljö och civil säkerhet är GMES, Global Monitoring for Environment and Security. GMES skall definiera Europas behov och roll då det gäller global övervakning för i första hand miljöarbetets behov, samt påvisa hur information från jordobservationssatelliter kan användas. Operativa europeiska satellitsystem skall etableras och tjänste- och produktleveranser tillgodoses för att tillfredsställa i första hand EU:s och nationella organs informationsbehov. Både ESA och EU har under året utarbetat konkreta åtaganden för att implementera GMES. Målet är att etablera en oberoende europeisk kapacitet för Global Monitorering till år Rymdstyrelsen stöder även flera svenska projekt inom miljöövervakning. Länsstyrelsen i Kalmar och Naturvårdsverket driver ett projekt där förändringar inom områden med värdefull natur övervakas med fjärranalysteknik. De visar stort intresse för fortsatt arbete inom området. Trots att fjärranalys börjar bli en väletablerad metod används den ännu inte i större omfattning. Potentiellt kommersiella tillämpningar har haft svårt att få genomslag. Det är t.ex. inte lätt att hitta relevanta data. Dessutom är datakostnaderna i regel höga, vilket gör det svårt för användarna som oftast tillhör offentlig sektor. Som ett led i arbetet att öka användandet av fjärranalys fokuserar Rymd- 15