Bunkeflostrand 15:1. Arkeologisk slutundersökning Bunkeflo socken i Malmö stad Skåne län. En mellanneolitisk palissad och tre järnåldersgravar

Transkript

1 Arkeologisk slutundersökning 2006 Bunkeflostrand 15:1 En mellanneolitisk palissad och tre järnåldersgravar Bunkeflo socken i Malmö stad Skåne län Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 Kristian Brink, Fredrik Grehn och Ingela Kishonti

2

3 Arkeologisk slutundersökning 2006 Bunkeflostrand 15:1 En mellanneolitisk palissad och tre järnåldersgravar Bunkeflo socken i Malmö stad Skåne län

4 Malmö Kulturmiljö Box Malmö Tel: Besöksadress: Malmöhusvägen 3 Arkeologisk slutundersökning 2006 Bunkeflostrand 15:1 En mellanneolitisk palissad och tre järnåldersgravar Bunkeflo socken i Malmö stad. Skåne län Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 Författare: Kristian Brink, Fredrik Grehn och Ingela Kishonti Grafisk form: Anders Gutehall Omslagsbild: Förarbete till fiskekrok från A118470, MK352: Teckning: Björn Nilsson. ISSN: Malmö Kulturmiljö 2008

5 Innehåll Sammanfattning 5 Inledning 7 Syfte och metod 7 Syfte 8 Metod 9 Topografi och fornlämningsmiljö 11 Utrednings- och förundersökningsresultat 12 Undersökningsresultat 12 Mesolitikum och tidigneolitikum 14 Mellanneolitikum och senneolitikum 15 Äldre järnålder 19 Utvärdering 20 Syfte 20 Metod 21 Projektorganisation och kvalitetssäkring 25 Kommunikation 25 Referenser 25 Tekniska och administrativa uppgifter 28

6 Figur 1. Undersökningsområdets lokalisering i Malmö. 4 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035

7 Sammanfattning Med anledning av planerad markexploatering (bostadsbygge) har Malmö Kulturmiljö genomfört en arkeologisk slutundersökning inom del av fastigheten Bunkeflostrand 15:1, Bunkeflo socken, Malmö stad. Uppdragsgivare var Fastighetskontoret, Malmö stad. Slutundersökningen genomfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: ). Syfte och frågeställningar formulerades med utgångspunkt i den mellanneolitiska palissadanläggning som påträffades i samband med utredning och förundersökningar. Frågor ställdes inom ramen för två övergripande perspektiv: Palissadens historia frågorna kretsar kring palissaden och dess funktion samt dess kronologiska, strukturella och kulturella relation till andra palissader i Malmöområdet och Sydskandinavien. I ett bredare perspektiv behandlar frågorna även undersökningens möjlighet att bidra till kunskapen om det neolitiska samhället, med ett särskilt fokus på mellanneolitikum A mellanneolitikum B i Malmöområdet och Sydskandinavien. Platsens historia frågorna relaterar till användningen av området före och efter palissaden och därmed till både palissadens och platsens betydelse i ett längre tidsperspektiv. Frågorna berör också äldre och yngre lämningars potential att bidra till kunskapen om bebyggelseutveckling och platsanvändning under olika tider i Hyllie-Bunkefloområdet. Bunkeflostrand 15:1 omfattade ett exploateringsområde på sammanlagt m 2. Undersökningsområdet omfattade totalt m 2 uppdelat på en intensiv och två extensiva ytor. Den intensiva ytan var m 2 stor. Den södra extensiva ytan omfattade m 2 och den östra m 2. Inom den intensiva ytan schaktades m 2 av. På den södra extensiva ytan schaktades m 2 av, medan m 2 schaktades av på den östra. Totalt undersöktes således m 2. Totalt dokumenterades anläggningar. Dessa utgjordes framförallt av stolphål, brunnar och gropar. Av dessa har 581 anläggningar undersökts. Det motsvarar ca 22 % av det totala antalet anläggningar. Undersökningen inleddes med en matjordsarkeologisk insats som omfattade palissadens utbredningsområde samt ytor omedelbart utanför detta. Därefter schaktades området av med grävmaskin. Samtliga anläggningar mättes in med totalstation. Stolphål tillhörande palissadanläggningen undersöktes i begränsad omfattning medan neolitiska gropar prioriterades. Fyllningen från groparna vattensållades i stor utsträckning, främst för att kunna samla in djurben. Anläggningar registrerades fortlöpande i samband med fältarbetet, medan fynden till övervägande del registrerades i samband med rapportarbetet. Området har utnyttjats under mesolitikum och tidigneolitikum. Lämningarna i form av lösfynd samt ett fåtal gropar och en brunn är av en typ som finns belagda på andra lokaler längs kusten. Dessutom framkom lämningarna efter fyra möjliga hyddor inom området. Lämningarna representerar troligen kortare aktivitetsfaser där man återkommit med täta intervall. De mest omfattande aktiviteterna inom området kan dateras till mellanneolitikum B. Palissadanläggningen samt ett stort antal anläggningar gropar, förvaringsgropar och brunnar har daterats till perioden. Groparna innehöll ett rikligt fyndmaterial där framförallt djurbensmaterialet är omfattande. Torskfisket har varit viktigt på platsen och det är troligt att torsken har torkats för att sedan distribueras från platsen. Andelen djurben från vilt var också mycket hög i jämförelse med andra samtida lokaler i Sydskandinavien. Analysen av djurbenen tyder på säsongsmässiga aktiviteter där man vistats på platsen under sommar och höst. Keramikmaterialet är begränsat och består av kraftigt fragmenterad, i huvudsak odekorerad keramik. Det finns dock ett antal snörornerade skärvor i Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 5

8 materialet. Flintan från anläggningar och matjord består bl.a. av avslag (varav en del från tillhuggning av fyrsidiga redskap), bränd flinta, yxfragment och slipade avslag. Fynden i matjorden koncentrerades i hög grad till de mest anläggningstäta områdena och de härrör från aktiviteter som försiggått i området kring dessa. Den rumsliga fördelningen av både anläggningar och fynd i matjorden tyder på att ytor innanför palissaden har utnyttjats på olika sätt. Anläggningar och matjordsfynd var framförallt koncentrerade till den norra/nordvästra delen, respektive den sydvästra delen, medan framförallt den östra/sydöstra delen uppvisade en lägre anläggningstäthet och en lägre andel fynd i matjorden. Ett antal anläggningar innehöll även fynd i form av flinta (bl.a. avslag från tillhuggning av fyrsidiga redskap och yxfragment), djurben och kronhjortshorn som tyder på rituella depositioner. Ett fåtal anläggningar har daterats till den senaste delen av mellanneolitikum B tidigt senneolitikum. De innehåller samma typ av fyndmaterial som de något äldre anläggningarna djurben (bl.a. från fisk), flinta (bl.a. avslag från produktion av fyrsidiga redskap) och keramik (bl.a. snörornerad). Dessa anläggningar kan relateras till de tvåskeppiga hus som undersöktes i samband med förundersökningen och som framkom omedelbart väster om det södra extensiva området. Tre skelettgravar från äldre järnålder framkom i den västra delen av området. Gravarna låg på linje och innehöll sammanlagt fyra individer. I en av gravarna fanns flera järnföremål, en sax, en kniv, ett spänne samt ett föremål som inte kan bedömas med säkerhet. Gravarna påträffades i samband med slutundersökningen och var inte kända sedan tidigare. De valda metoderna har generellt varit relevanta i förhållande till frågeställningarna. Fosfatanalys av en byggnadslämning från historisk tid som framkom vid en av förundersökningarna utgick dock då lämningen inte kunde återfinnas. Inom ramen för den matjordsarkeologiska insatsen testades en delvis ny metodik som innebar en väsentlig effektivisering. Ett större antal 14 C-analyser gjordes för att närmare datera de neolitiska aktiviteterna. De har visat på en lång neolitisk kontinuitet på platsen, något som enbart den materiella kulturen inte hade kunnat påvisa. Den osteologiska analysen var prioriterad då förundersökningarna visat att ett rikligt djurbensmaterial fanns i flera av groparna. Den osteologiska analysen fick ändå tillföras medel från rapportarbetet då detta material blev mer omfattande än förväntat. Det berodde inte minst på den rikliga mängd fiskben som visade sig finnas, och att det påträffades tre tidigare okända skelettgravar inom området. Arkeobotaniska analyser var däremot nedprioriterade inför undersökningen. Även här blev dock materialet något större än förväntat. Analyserna kunde dock genomföras inom ramen för befintlig planering. Keramiska analyser på snörornerade skärvor samt analyser av harts tillkom i samband med rapportarbetet. De keramiska analyserna har gett resultat av stort värde för diskussionen kring införandet av ett nytt keramikhantverk och de tidiga kontakterna med stridsyxekulturen i Sydskandinavien. De frågeställningar som var aktuella inför undersökningen kan besvaras utifrån de resultat som nåtts. Undantaget utgörs av frågan som rör byggnadslämningen från historisk tid. Huvuddelen av de frågor som ställdes inom ramen för de två övergripande perspektiven Palissadens historia och Platsens historia kommer att behandlas i den vidare vetenskapliga bearbetningen. Denna bearbetning fokuserar på de mellan- och senneolitiska aktiviteterna och görs i form av en artikel samt i form av en avhandling för avläggande av filosofie licentiatexamen vid Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet. 6 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035

9 Inledning Med anledning av planerad markexploatering (bostadsbygge) har Malmö Kulturmiljö genomfört en arkeologisk slutundersökning inom del av fastigheten Bunkeflostrand 15:1, Bunkeflo socken, Malmö stad (figur 1 & 2). Uppdragsgivare var Fastighetskontoret, Malmö stad. Slutundersökningen genomfördes enligt beslut från Länsstyrelsen i Skåne län (dnr: ). Undersökningen utfördes under september december Kristian Brink, Fredrik Grehn och Ingela Kishonti har skrivit rapporten. Den osteologiska analysen har gjorts av Ola Magnell, Institutionen för arkeologi och antikens historia, Lunds universitet. Stefan Gustafsson, Oden Kulturinformation, har utfört arkeobotaniska analyser. 14 C analyserna utfördes av Göran Possnert, Ångströmlaboratoriet, Avdelningen för jonfysik, 14 C-laboratoriet vid Uppsala universitet i Uppsala. Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier, har genomfört keramiska analyser. Hartsanalysen genomfördes av Christina Schierman vid Arkeologiska Forskningslaboratoriet, Stockholms universitet. Järnföremål från gravarna sändes för konservering till Malmö Museer men bedömdes vara i för dåligt skick för att konserveras. De blev föremål för rengöring samt fotografering. Keramiken från gravarna konserverades av Torbjörn Brorsson, Kontoret för Keramiska Studier. Konserveringsarbetet utfördes som en del i en fortbildningskurs i keramikkonservering på Studio Västsvensk Konservering. Docent Påvel Nicklasson, Landskrona, samt Chatarina Ödman, Malmö Kulturmiljö, har bidragit med information kring gravarna och föremålen i dessa. Rapportens syfte är att beskriva det arkeologiska källmaterialet inom undersökningsområdet samt att redovisa frågeställningar, metoder och prioriteringar. En övergripande tolkning och sammanfattning av materialet presenteras. Syftet är även att utvärdera undersökningsmetoderna och de uppnådda resultaten i förhållande till frågeställningarna i undersökningsplanen. Rapporten skall utgöra ett underlag för en vidare vetenskaplig bearbetning. De mellan- och senneolitiska aktiviteterna behandlas vidare i en vetenskaplig artikel samt i en avhandling för avläggande av filosofie licentiatexamen vid Institutionen för arkeologi och antikens historia vid Lunds universitet. Syftet med den arkeologiska undersökningen samt de metoder som användes redovisas i kapitel Syfte och metod. Därefter följer en redogörelse för topografi och fornlämningsmiljö. Kapitlet Undersökningsresultat innehåller en övergripande tolkning och sammanfattning av materialet avseende datering och aktiviteter. Här tas även källkritiska aspekter upp. I kapitlet Utvärdering utvärderas det arkeologiska källmaterialets vetenskapliga potential i förhållande till frågeställningarna i undersökningsplanen, samt de metoder med vilket det togs fram. I de båda avslutande kapitlen redovisas projektets organisation och kvalitetssäkring samt de kommunikationsinsatser som genomförts (föredrag samt besök av forskare). I projektpresentationen finns hänvisningar till anläggningar och figurer, t.ex. (Grop A120997, figur 2), vilka hänvisar till rapportens Redovisningsdel. Syfte och metod Syftet med undersökningen och de metoder med vilken den var tänkt att genomföras beskrivs detaljerat i undersökningsplanen. I det här kapitlet ges en sammanfattande beskrivning av syfte och metoder. Här beskrivs även förändringar i vissa frågeställningar med anledning av resultaten från undersökningen, liksom förändringar av och detaljer kring de metoder som användes i fält och under rapportskrivningen. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 7

10 Syfte Undersökningen relaterades till fyra övergripande teman i Malmö Kulturmiljös vetenskapliga program (VP 2001) Boplatsens inre struktur, Matjorden som undersökningsobjekt och det dolda kulturlandskapet, Kontinuitet och diskontinuitet i plats och betydelse samt Landskapsutnyttjande och jordbruk. Dessa teman var styrande för undersökningens inriktning och prioriteringar. Frågeställningarna utgick från den mellanneolitiska palissadanläggningen och den potential till ny kunskap kring det neolitiska samhället, dess organisation och landskapsutnyttjande, som lämningarna bedömdes ha. Mot bakgrund av det formulerades specifika frågor utifrån två övergripande perspektiv: Palissadens historia frågorna kretsar kring palissaden och dess funktion samt dess kronologiska, strukturella och kulturella relation till andra palissader i Malmöområdet och Sydskandinavien. I ett bredare perspektiv behandlar frågorna även undersökningens möjlighet att bidra till kunskapen om det neolitiska samhället, med ett särskilt fokus på mellanneolitikum A mellanneolitikum B i Malmöområdet och Sydskandinavien. Platsens historia frågorna relaterar till användningen av området före och efter palissaden och därmed till både palissadens och platsens betydelse i ett längre tidsperspektiv. Frågorna berör också äldre och yngre lämningars potential att bidra till kunskapen om bebyggelseutveckling och platsanvändning under olika tider i Hyllie-Bunkefloområdet. Fem specifika frågor formulerades inom temat Palissadens historia: Utgörs palissaden av ett i tid sammanhållet byggnadsverk eller innehåller den flera faser så som antyds genom 14 C-dateringarna från förundersökningen? Vilken typ av aktiviteter kan knytas till palissaden, och går det att urskilja ett mönster där vissa typer av aktivitet kan kopplas till särskilda delar av palissaden? Visar fynden i groparna och fynden i matjorden på helt eller delvis olika aktiviteter vad gäller hanteringen av flinta? Hur skall palissadens form och relaterade aktiviteter förstås i förhållande till andra samtida palissader i Malmöområdet och i Sydskandinavien, och hur skall detta tolkas i förhållande till lokalsamhällets behov och organisation? Kan fynden i de palissadrelaterade groparna (framförallt keramik) ge information om hur man lokalt har påverkats av och bemött de kulturinfluenser som förknippas med skiftet mellan trattbägarkultur och stridsyxekultur? Fem specifika frågor formulerades inom temat Platsens historia: Vilka mönster avseende kontinuitet eller avbrott i aktiviteterna kan ses under neolitikum? Hur skall dessa mönster tolkas i ett vidare jämförande perspektiv när det gäller palissadplatsernas betydelse? Har de enskilda platserna haft en tidigare betydelse som varit avgörande för byggnadsplats eller skall platserna snarare sättas in i ett kontinuitetsperspektiv som omfattar ett större landskapsrum? Kan de efterföljande aktiviteterna på platsen ses som ett resultat av att man specifikt velat manifestera sig på det område där palissaden legat? 8 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035

11 Hur har det kustnära området utnyttjats under senmesolitikum och tidigneolitikum tidigt mellanneolitikum A? Vilka aktiviteter har det kustnära området använts för under sent mellanneolitikum B senneolitikum, och hur skall detta relateras till de omfattande och stora gårdar som undersökts längre inåt land kring bl.a. Hyllie mosse? Kan byggnaden från talet som påträffats inom området i samband med förundersökningen knytas till utskeppningen av boskap från mindre hamnar i området? Den sista frågan kommer inte att behandlas vidare då den byggnadslämning frågan avser inte var bevarad i ett sådant skick att de tänkta analyserna kunde genomföras. Byggnadslämningen påträffades vid förundersökningen (Hammarstrand Dehman 2006a) och schakten hade därefter lagts igen. Stolphålen kunde inte återlokaliseras vid slutundersökningen. Vid slutundersökningen påträffades tre skelettgravar från äldre järnålder. Dessa var inte kända sedan tidigare och några specifika frågor hade således inte formulerats kring dessa. Metod De metoder och analyser som använts har syftat till att få fram ett relevant underlag för diskussion kring de frågeställningar som satts upp. Matjordsarkeologi Undersökningen inleddes med matjordsarkeologi inom det intensiva området (figur 2). Enligt den ursprungliga planeringen var det även tänkt att det östra extensiva området skulle omfattas av en viss matjordsarkeologisk insats, men det ändrades vid undersökningstillfället eftersom det intensiva området då bedömdes som tillräckligt omfattande för att få en heltäckande bild av flintspridningen inom och omedelbart utanför palissadområdet. Matjordsrutor togs upp var 10:e m med hjälp av traktorgrävare och jorden kördes till en upplagsplats med sållstation. Matjordsrutorna togs upp och mättes in från väster till öster för att så snabbt som möjligt kunna påbörja matjordsschaktningen (se nedan). Ursprungligen var det tänkt att genomföra sållningen i två omgångar där varannan ruta skulle sållas i första omgången och en successiv utvärdering av resultatet skulle göras. Därefter skulle beslut tas om eventuell sållning av den andra omgången matjordsrutor från de intressantaste områdena. Totalt sållades ca 200 liter jord/ruta. Detta skall jämföras med de 400 liter jord/ruta som sållades inom Citytunnelprojektet (se t.ex. Brink & Hydén 2006). Områdets storlek på Bunkeflostrand 15:1 var dock så omfattande (437 rutor togs upp) att endast 200 liter jord sållades från respektive ruta för att hålla nere arbetsinsatsen och därmed kostnaderna. Mängden flinta i matjorden bedömdes som tillräcklig (utifrån förundersökningarna) för att få ett material som kunde svara på frågor som berörde förekomst och rumslig spridning av aktiviteterna i relation till palissaden och övriga anläggningar. Jorden var tänkt att grovsållas i 7 mm såll i ett maskinsåll och därefter finsållas med hjälp av vatten i 7 mm såll. Vatten för sållning kom från en brandpost invid bodetableringen. Denna metod användes också inledningsvis. Problem uppstod dock i och med det rikliga regnandet under hösten. Jorden blev blöt och klumpade sig i maskinsållet i sådan utsträckning att detta inte blev effektivt. Tidplanen, där ca fyra rutor/dag och person skulle sållas, kunde därmed inte hållas. Istället prövades en ny metod där jorden sållades direkt i 7 mm såll med hjälp av en högtryckstvätt. I nästa steg testades ännu en ny metod. En hjullastarburen rotorsikt användes för vattensållning i en bassäng (ett hål grävdes i marken och fylldes med vatten). Maskstorleken i sållnätet i rotorsikten var 10 mm, dvs. något grövre än i de ursprungligen använda sållen. Jorden mättes inledningsvis upp i skottkärror som sedan fick tippas upp i rotorsikten varefter såll- Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 9

12 ningen i bassängen genomfördes. Rotorsikten tömdes därefter på en presenning och innehållet sopades ned i en plastback. Innehållet finsållades sedan med hjälp av högtryckstvätt innan den slutliga utplockningen av fynd gjordes. Totalt ingick fem antikvarier i matjordshanteringen (plus hjullastarföraren). Två stycken skötte uppmätningen och tippningen i rotorsikten, en såg till att innehållet efter sållningen i bassängen sopades ned i en plastback och två antikvarier finsållade och plockade ut fynden. Schaktning Matjordsschaktningen gjordes med tre grävmaskiner och med två dumprar (traktor med släp i ett fall) per maskin. Under de sista veckornas schaktning användes två bandschaktare för att föra ut jorden eftersom det intensiva regnandet gjorde det omöjligt för dumpers att ta sig fram. Schaktningen gjordes från väster mot öster med fokus på att få fram palissadområdet och ytor strax utanför detta område. En antikvarie följde respektive maskin under hela schaktningen. Undersökning av anläggningar Alla anläggningar som framkom mättes in med totalstation. Två totalstationer användes och två antikvarier utsågs som ansvariga för inmätning samt överföring och kontroll av mätfiler. Inmätningarna fördes över till databasprogrammet Intrasis. Den schaktade ytan delades inledningsvis in i tre delområden (efter antalet grävmaskiner) där en grupp antikvarier ansvarade för anläggningsundersökning. Efter hand som större ytor togs upp gjordes istället en uppdelning på två områden vilket grovt sett motsvarade den norra respektive södra halvan av den schaktade ytan. En grupp antikvarier, varav en gruppansvarig, ansvarade i samråd med platschef och projektledare för anläggningsundersökning inom respektive område. Stolphål tillhörande palissadanläggningen undersöktes i begränsad omfattning. Neolitiska gropar prioriterades. Totalt sett framkom fler neolitiska anläggningar än förväntat utifrån utrednings- och förundersökningsresultaten. Undersökningen riktades därför in på att få ett helhetsgrepp om vilka typer av anläggningar som fanns inom olika delar av undersökningsområdet. Gropar grävdes inledningsvis ut till % med skärslev eller spade varefter en utvärdering av anläggningen och de framkomna fynden gjordes. En del större anläggningar grävdes ut till 50 % med grävmaskin varefter den kvarvarande halvan undersöktes mer noggrant. Efter en inledande utvärdering av anläggningens potential togs eventuellt beslut om fortsatt undersökning. Sektioner dokumenterades i skala 1:20. Under den första halvan av fältarbetet undersöktes anläggningarna i regel med spade och skärslev och fyllningarna genomsöktes på hackbord. Mindre mängder jord från anläggningar med djurben eller där detta kunde misstänkas finnas vattensållades. Efter det att väderförhållandena försämrades blev det dock nödvändigt att vattensålla fyllningen från anläggningarna för att kunna samla in fynd. Då det inte gick att köra med skottkärror på ytan pga. leran fick jorden ösas upp i hinkar eller plastbackar och bäras eller köras med grävmaskin till de sållstationer som upprättats på flera olika platser på undersökningsområdet eller till sållstationen vid bodetableringen. Vattenslang till sållstationerna drogs från brandposten vid bodetableringen. I de fall då fyllningen innehöll mycket ben, framförallt fiskben, gjordes endast en grovsållning av fyllningen som sedan hälldes tillbaks i en plastback eller hink. Materialet transporterades till Malmö Kulturmiljös lokaler där finsållning och utplock av fynd gjordes. Registrering Varje antikvarie ansvarade för registrering av dokumentationsmaterialet från undersökta anläggningar och tvätt av fynd från dessa. Ett lokalt nätverk med som mest tre datorer upprättades för registreringsarbetet. Fyndregistreringen var tänkt att göras fortlöpande under fältarbetet, men detta kunde endast genomföras till viss del och då var det främst flintan som registrerades. En person ansvarade för denna registrering. Keramikregistreringen gjordes däremot efter fältsäsongen. 10 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035

13 Fotodokumentation av fältarbetet och arkeologiska lämningar gjordes med digitalkamera. En antikvarie utsågs som fotoansvarig när det gällde att dokumentera undersökningen medan ansvaret för att dokumentera enskilda anläggningar låg på den antikvarie som undersökte respektive anläggning. Undersökningen och området dokumenterades även med video. Flintan har registrerats utifrån en nomenklatur utarbetad inom Malmö Kulturmiljö (Högberg m.fl. 2000). En särskild manual användes för bedömningen av avslag från tillverkning av fyrsidiga yxor/mejslar (Högberg 1998). Registreringen har inriktats mot att urskilja daterande material samt material som tyder på tillverkning av fyrsidiga yxor eller mejslar samt bränning av flinta. All bearbetad flinta från en kontext (t.ex. en grävenhet i matjorden eller en anläggning) har samlats under ett fyndnummer under sakordet Flinta (bränt eller obränt). Ur denna enhet har sedan material som yx-/mejseldelar, tvärpilar, slipade avslag samt avslag från tillhuggning av fyrsidiga redskap lyfts ur och registrerats med egna fyndnummer. Obearbetad bränd flinta har registrerats som Övrig flinta. En övergripande bedömning och datering av keramiken har gjorts utifrån handboken Keramik i Sydsverige (Lindahl, Olausson & Carlie 2002). Kompletterande litteratur har använts vid behov. Skärvorna har registrerats utifrån kärldel och dekor. Det är främst dekoren som använts som dateringsunderlag. Kärlformer har endast i undantagsfall kunnat bedömas. Det är endast skärvor som ger information om datering, dvs. främst dekorerade skärvor, men även ett fåtal odekorerade mynningsskärvor, som beskrivs under respektive anläggningsbeskrivning. Analyser Valet av analyser gjordes utifrån förundersökningsresultaten och de frågeställningar som formulerats. 14 C-analyser och osteologiska analyser prioriterades i undersökningsplanen då det bedömdes att detta hade en avgörande betydelse för möjligheten att besvara frågeställningar kring palissadens uppbyggnad och för förståelsen av aktiviteter kopplade till platsen över tid. De osteologiska analyserna bedömdes även som centrala för att nå en fördjupad kunskap om landskapsutnyttjandet på den här kustnära lokalen. Arkeobotaniska analyser var nedprioriterade inför slutundersökningen. Jordprover togs dock i neolitiska gropar och i ett urval stolphål tillhörande palissaden. Urvalet inriktades på att få fram dateringsunderlag från olika sektioner av palissaden. Jordprover var tänkta att floteras fortlöpande under fältsäsongen för att göra bedömningar av potential och eventuellt vidare analysbehov, samt för att få fram material för 14 C-analyser. Flotering av jordprover prioriterades dock ned under fältarbetet och gjordes först i slutet av fältsäsongen. Två analysinsatser tillkom i samband med rapportarbetet. Godsteknisk analys har genomförts på tre keramikskärvor i syfte att få ett fördjupat underlag för diskussion kring frågan om kulturskiftet mellan trattbägarkultur och stridsyxekultur (se ovan under Syfte). Det genomfördes även en analys på fragment av ett material som bedömdes kunna vara harts. Fosfatanalysen som var tänkt att utföras i området kring den vid förundersökningen framkomna byggnadslämningen från tal utgick då de grunda stolphålen inte längre fanns bevarade vid slutundersökningen. Topografi och fornlämningsmiljö Undersökningsområdet ligger 3 5 m ö.h. i ett flackt landskap ca 600 m från Öresund. Under neolitikum har stranden legat i omedelbar anslutning till området (se Regnell 2000). En mindre nivåskillnad finns då området sluttar svagt nedåt mot väster. Jordarten består av siltig och lerig morän. När undersökningen påbörjades utnyttjades området som åkermark. Enligt Skånska Rekognoscerings- Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 11

14 kartan har det öster om området funnits en våtmark. Idag är våtmarken borta, men ett lågt parti i exploateringsområdets sydöstra del visar var denna har legat. Inga registrerade fornlämningar fanns inom undersökningsområdet. En tidigare undersökning i form av schaktdragning för en gasledning har delvis berört exploateringsområdet (MHM 7087). Inga lämningar påträffades inom området, men ca 200 m norr om detta påträffades en grop med en trolig datering till yngre bronsålder. Kring undersökningsområdet finns dock ett antal fornlämningar, framförallt med neolitisk datering. Särskilt viktig är en undersökning inför ledningsdragning omedelbart norr om undersökningsområdet (MK 384). Här kunde ett fåtal stolphål som med stor sannolikhet tillhör palissadens norra del dokumenteras. En grop med neolitisk keramik undersöktes också. Det visar att palissaden finns bevarad norr om undersökningsområdet (och Naffentorpsvägen). Lösfynd i form av flintredskap finns från gårdar strax öster om undersökningsområdet (RAÄ Bunkeflo 14:1, 16:1 & 41:1) och två neolitiska gravar, en långdös och en flatmarksgrav tillhörande stridsyxekulturen (RAÄ Västra Klagstorp 2:1 respektive 4:1), finns registrerade ca en kilometer sydöst om området. Öster om undersökningsområdet finns en större boplats registrerad som bedömts som en stenåldersboplats vid fornminnesinventeringen (RAÄ Bunkeflo 15:1). Boplatslämningar från framförallt neolitikum finns även från ytan direkt söder om det aktuella undersökningsområdet (MK 326, MK 360 & MK 423) samt från ett par områden norrut (MHM 7376 & MHM 12584). Lämningarna från brons- och järnålder är mer sällsynta. Nämnas kan Bomhög (RAÄ Bunkeflo 5:1 5) med bl.a. gravar från bronsålder och yngre järnålder. Väster om undersökningsområdet finns den s.k. Wintrie brygga registrerad (RAÄ Bunkeflo 8:1). Uppgifter anger att det här legat en hamnanläggning. Utrednings- och förundersökningsresultat Både utredning och förundersökning genomfördes i två etapper. Utredningen (MK 162) genomfördes på den västra delen under 2003 (Kishonti 2004) och på den östra delen under 2004 (Hammarstrand Dehman 2005b). Förundersökningen på den västra delen (MK 224) genomfördes under 2004 (Hammarstrand Dehman 2006a) medan den östra delen (MK 262) förundersöktes under 2006 (Brink, Hammarstrand Dehman & Stamm Forssblad 2007). Vid dessa undersökningar framkom framförallt mellanneolitiska lämningar i form av stolphål och gropar. Ett fåtal mesolitiska, tidigneolitiska och senneolitiska lämningar samt en konstruktionslämning från historisk tid dokumenterades också. Undersökningsresultat Kapitlet innehåller en övergripande beskrivning och tolkning av materialet avseende datering och aktiviteter. Grundläggande källkritiska aspekter tas också upp här. Kapitlet är indelat i tre avsnitt Mesolitikum och tidigneolitikum, Mellanneolitikum och senneolitikum samt Äldre järnålder. Bunkeflostrand 15:1 omfattade ett exploateringsområde på sammanlagt m 2 (figur 2). Undersökningsområdet omfattade totalt m 2 uppdelat på en intensiv och två extensiva ytor. Den intensiva ytan var m 2 stor. Den södra extensiva ytan omfattade m 2 och den östra m 2. Inom den intensiva ytan schaktades m 2 av. På den södra extensiva ytan schaktades m 2 av, medan m 2 schaktades av på den östra. Totalt undersöktes således m 2. Anläggningsförekomsten inom de båda extensiva ytorna var mycket sparsam och inga lämningar har daterats. Diskussionen i följande avsnitt berör således den intensiva ytan. Det totala antalet anläggningar och fynd redovisas i tabell 1 och 2. Totalt dokumenterades anläggningar. Av dessa har 581 anläggningar undersökts. Det motsvarar ca 22 % av det totala antalet anläggningar. 12 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035

15 Figur 2. Kartan över exploateringsområdet, undersökningsområdena samt de schaktade ytorna. Anläggningstyp Antal Brunnar 9 Gravar 3 Gropar 335 Härdar 2 Pinnhål 1 Rännor 186 Stenavtryck 2 Stolphål Utgår 206 Ej klassificerade 14 Summa Tabell 1. Det totala antalet dokumenterade anläggningar. Fyndtyp Antal Vikt (g) Ben Bergart Bränd lera Flinta Fossil Keramik Metall 6 3 Summa Tabell 2. Det totala antalet fynd fördelat på material. Observera att majoriteten av järnfynden inte har vägts pga. att de inte kunnat konserveras. Ett keramikkärl från en av järnåldersgravarna har inte heller vägts pga. konserveringsåtgärder. Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 13

16 Samtliga anläggningar från slutundersökningen som på olika grunder daterats till tidigneolitikum, mellanneolitikum eller senneolitikum presenteras i rapporten. I avsnitten som följer kompletteras diskussionen i viss utsträckning med resultat från utredning och förundersökning. Mesolitikum och tidigneolitikum Det mesolitiska materialet är mycket litet. En skivyxa påträffades utanför undersökningsområdet, ca 20 m norr om det nordvästra hörnet av den uppschaktade ytan. Ett hasselnötsskal från en mellanneolitisk grop (A119691) 14 C-daterades till mesolitikum. Vid både utredning och förundersökning kunde mesolitiska inslag konstateras i form av fynd av skivyxor, och i ett fall genom en 14 C-datering av en grop som låg öster om palissadområdet (A2018, se Brink, Hammarstrand Dehman & Stamm Forssblad 2007 s. 20). Skivyxorna kommer med ett undantag från den västligaste delen av området. Det tidigneolitiska inslaget var tydligare. Sammanlagt har fyra anläggningar - en brunn (A125702), två förvaringsgropar (A & A119409) och en ränna (A115858) daterats till tidigneolitikum utifrån fynd och 14 C-analys. Anläggningarna låg väl samlade i den norra delen av området. I matjorden gjordes endast två fynd som med säkerhet kan kopplas till tidigneolitikum. Det rör sig om delar av flintyxor en spetsnackig och en trolig tunnackig (MK352: & MK352:201369). De påträffades i den södra respektive östra delen av området, dvs. på ett relativt stort avstånd från området med anläggningar. Anläggningarna innehöll kärl vilka utifrån kärltyp och dekor kan föras till trattbägarkultur (se A117800, A samt A för figurer). Fem kärl har bedömts som trattbägare, och dessa är antingen odekorerade eller har en horisontell rad med enkla intryck under mynningskanten, utom i ett fall då raden med intryck sitter på skuldran. Sammantaget kan materialet dateras till tidigneolitikum, och då dekoren är sparsam och i huvudsak koncentrerad till mynningspartierna kan den typologiska dateringen snävas in till tidigneolitikum I. Detta bekräftas av 14 C-dateringarna, utom i ett fall (A115858) där denna datering pekar mot tidigneolitikum II mellanneolitikum A. Utöver de anläggningar som tagits upp ovan har fyra lämningar bestående av rännor och stolphål undersökts. Dessa har tolkats som spåren efter hyddor. De har utifrån en 14 C-datering från en av dem (hydda 5) daterats till tidigneolitikum. En av rännorna i hydda 5 skars troligen också av en mellanneolitisk grop (A118824), vilket tyder på en äldre datering för hyddan. Dateringen av hyddorna till tidigneolitikum måste betraktas med försiktighet då endast en av dem 14 C- daterats. Tre hyddlämningar framkom i den nordvästra delen av området, och en i den södra delen. Hydda 6 i söder skiljde sig delvis formmässigt från de övriga hyddorna. Tolkningen av dessa lämningar som hyddor är i linje med tolkningen av liknande lämningar, både från Malmöområdet och från andra delar av landet (Hadevik och Gidlöf 2003; Larsson & Rzepecki 2005 s. 7). Tolkningen är dock inte oproblematisk. Den här typen av anläggningar, eller snarlika sådana, har också ansetts kunna vara rester efter s.k. rotvältor, dvs. träd som blåst omkull, eller s.k. kryoturbationer, vilka utgörs av naturligt bildade geologiska formationer (Stamm Forssblad 2007 s. 55 ff.). Lämningarna på Bunkeflostrand har dock bedömts som rester efter hyddkonstruktioner, främst utifrån förekomsten av stolphål i rännorna. De kustnära mesolitiska och tidigneolitiska inslagen inom Bunkeflostrand 15:1 kan relateras till den typ av aktiviteter som belagts på lokaler som t.ex. Skjutbanorna 1A längre norrut (Jonsson 2005). Kustområdet har använts för varierade aktiviteter under mesolitikum och tidigneolitikum (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 122; Rostoványi 2007 s. 117 ff.). Det rör sig troligen inte om verkligt långvariga uppehåll vid kusten i bemärkelsen att man bott här året runt. Snarare representerar lämningarna kortare aktivitetsfaser, men där man återkommit med täta intervall (Björhem & Magnusson Staaf 2006 s. 122). 14 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035

17 Mellanneolitikum och senneolitikum Datering Totalt sett har sju brunnar, 23 förvaringsgropar och 32 gropar daterats till sent mellanneolitikum A mellanneolitikum B. Därtill kommer palissaden som också daterats till denna period. Tre anläggningar en brunn, en förvaringsgrop och en grop har 14 C-daterats till tidigt senneolitikum. Dateringen av anläggningar till mellanneolitikum B har gjorts utifrån en fallande skala, sett ur ett källkritiskt perspektiv: 14 C-dateringar och/eller typologiska dateringar av keramik och delar av flintyxor. Neolitisk karaktär på flintan avslag från tillhuggning av fyrsidiga redskap, mindre yxfragment, slipade avslag, tvärpilar. Den här typen av flinta finns generellt i anläggningar daterade enligt ovan. Djurbensmaterialet uppvisar en generell likhet i sammansättning med djurben från anläggningar daterade enligt ovan. Anläggningens form och fyllning uppvisar likheter med anläggningar daterade enligt ovan. Det här sättet att datera valdes då lämningarna överlag framstår som relativt homogena avseende form och innehåll. Det får ett generellt stöd genom både fynddateringar och 14 C-dateringar. 14 C-dateringar har genomförts på material från ett relativt stort antal anläggningar av olika typ spridda över området. Även om det inte motsvarar mer än en begränsad andel av det totala antalet anläggningar inom ytan är det ett så pass stort antal som daterats att resultaten kan anses ge en representativ bild av aktiviteternas kronologiska spridning och intensitet. Att utföra 14 C-dateringar på material i gropar inom ett område där intensiva aktiviteter pågått är behäftat med källkritiska problem. Möjligheten finns att det daterade materialet inte representerar anläggningens ålder. Det kan alltså påverka dateringen av enskilda anläggningar. Det ramverk som 14 C-dateringarna som helhet ger tyder dock på att den dominerande aktivitetsfasen inom området kan sättas till mellanneolitikum B. Här påverkar inte en eventuellt missvisande 14 C-datering av en enskild anläggning i någon större grad. Dateringskriterierna utesluter inte möjligheten att ett antal av anläggningarna tillhör andra faser. Det kan finnas fler tidigneolitiska anläggningar inom området, men det är värt att nämna att inga gropar eller brunnar förutom de som innehöll tidigneolitisk keramik har fått tidigneolitiska 14 C-värden. Fler senneolitiska anläggningar kan också finnas. Fyndmaterialen i de tre anläggningar som 14 C-daterats till senneolitikum är samstämmiga med fynden i de äldre anläggningarna. Fynden är dock inte oförenliga med de senneolitiska 14 C-dateringarna. Fynden hjälper alltså inte till att skilja ut perioden på det tydliga sätt som i fallet med de tidigneolitiska anläggningarna. Den generella fördelningen av 14 C-dateringar mellan mellanneolitikum B och senneolitikum tyder dock på en tydlig dominans för den äldre perioden. Keramiken från anläggningar daterade till mellanneolitikum B och senneolitikum är i huvudsak typologiskt anonym. Beräknat på det totala antalet skärvor har 1 % någon form av dekor (totalt 12 skärvor) (se A10385, A10630, A118470, A119384, A119691, A samt A för figurer). Beräknat på den totala vikten blir siffran 3 % (totalt 36 g). Den typologiskt mest intressanta keramiken består av skärvor dekorerade med snörintryck, företrädesvis vid mynningen, men det finns även en eller möjligen ett par bukskärvor med denna typ av dekor. Snörornerad keramik finns både under tidigneolitikum tidigt mellanneolitikum A och under mellanneolitikum B senneolitikum. 14 C-dateringarna från gropar med snörornamentik visar på att det är de senare perioderna som är aktuella här. Ingen av de gropar som med säkerhet innehöll tidigneolitisk trattbägarkeramik hade skärvor med snörornamentik. Dateringarna till mellan- Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 15

18 neolitikum B gör att keramiken närmast bör jämföras med stridsyxekulturens keramikinventarium, vilket dateras utifrån material påträffat i gravar. Snörornamentik finns på kärl tillhörande stridsyxekulturens grupp A C där grupp A och B tillhör stridsyxekulturens båda äldsta perioder (1 2) och grupp C dess yngsta period (6) i början av senneolitikum (Malmer 1975 s. 18 ff.). Att placera skärvorna inom någon enskild av dessa grupper går inte då de är för små för att kunna bedömas med den noggrannhet som krävs. 14 C-dateringarna hamnar inom två huvudintervall ett omfattande den äldre delen av mellanneolitikum B (A119384, A och A120335) och ett den senare delen av mellanneolitikum B tidigt senneolitikum (A10385 och A118470). Hypotetiskt kan alltså de snörornerade skärvorna tillhöra dels de båda äldre grupperna och dels den yngre gruppen. Dock saknas keramik som tydligt tillhör någon av de mellanliggande grupperna. En möjlig tolkning utifrån materialet från platsen är också att betrakta den snörornerade keramiken som en del av keramikinventariet under mellanneolitikum B och tidigt senneolitikum utan några egentliga avbrott. Det är därmed inte säkert att den gruppindelning som gjorts utifrån gravkeramik direkt kan appliceras på ett tydligt sätt i andra sammanhang. Indikationer på det finns t.ex. från Hyllie där en grop med snörornerad keramik även innehöll keramik tillhörande grupper som utifrån den typologiska indelningen inte borde förekomma tillsammans med denna (Brink & Hydén 2006 s. 58 ff., 126). Godsteknisk analys genomfördes på tre snörornerade skärvor i syfte att spåra inslag av chamottemagring (Brorsson 2008). Den här typen av magring förknippas med stridsyxekulturens keramikhantverk. Analysen visar att en skärva från A samt en skärva från A innehöll chamotte i magringen. Chamottemagring kan således kopplas både till en relativt tidig del av mellanneolitikum B och till en sen del av mellanneolitikum B tidigt senneolitikum. Ett fåtal tjocknackiga, håleggade yxor påträffades, och dessa dateras till mellanneolitikum B (Karsten 1994 s. 63). Den enda hela yxan av denna typ är ett lösfynd från den norra delen av området, MK352:201095, som är 16,9 cm lång och som har en största bredd på 5,2 cm (Matjord A2, figur 20). Yxan är av Malmers variant 1 som förekommer under hela stridsyxekulturen (Malmer 1975 s. 69 ff.). Flintyxfragmenten från anläggningar och matjord är i övrigt i regel odefinierade, men de som har kunnat definieras är samtliga från tjocknackiga yxor (se föregående avsnitt samt nedan för undantagen från matjorden). De kan därmed ges en övergripande datering till MN A III ÄBRÅ per. I/II (Karsten 1994 s. 63). Det finns oslipade samt tvåsidigt respektive fyrsidigt slipade yxor. Då det rör sig om fragment av yxor är det dock inte möjligt att med säkerhet säga att de varit helt oslipade eller enbart tvåsidigt slipade. Majoriteten har rak nacke, men det finns några exemplar med svagt sned nacke. Om nackfragmenten tillhör räteggade yxor så kan de passa in på typ B (slipade eller oslipade smalsidor, rak eller sned nacke, smalsidesvinkel högst 8 ) men typ A kan inte uteslutas (oslipade smalsidor, rak nacke, smalsidesvinkel minst 8 ) (Nielsen 1979 s. 14 ff.). Nackfragmenten är dock generellt så pass små eller skadade att smalsidesvinkeln inte kan beräknas med tillräcklig säkerhet. Ett exemplar har dock en så stor smalsidesvinkel att den tydligt kan sägas vara över 8, men detta exemplar har slipning på minst tre sidor (Grop A120997, figur 2). En fyrsidigt slipad eggdel från en räteggad yxa fanns i en förvaringsgrop (Förvaringsgrop A3662, figur 4), vilket antyder att det kan röra sig om en yxa av B-typ. Sammantaget tyder flintyxmaterialet på en datering till mellanneolitikum. Det finns inga flintyxor eller fragment av flintyxor av typer som direkt tyder på en datering till senneolitikum äldre bronsålder. Flintan från matjorden kan med undantag av ett fåtal mesolitiska inslag (skivyxorna) ges en neolitisk datering. Inom området saknas lämningar från yngre perioder nästan helt. Gravarna från äldre järnålder och en stolpkonstruktion från historisk tid utgör undantagen, men det finns inget som tyder på att aktiviteter 16 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035

19 som omfattar flintanvändning förekommit efter den mellan-/senneolitiska fasen. En del av flintan från matjorden härrör säkerligen från de tidigneolitiska aktiviteterna, även om endast två fynd (delar av flintyxor) med säkerhet kunnat dateras till perioden. Sammantaget kan därför flintan i matjorden till övervägande del relateras till den mellan-/senneolitiska fasen. Figur 3. Palissadområdet med samtliga anläggningar som daterats till mellanneolitikum B senneolitikum (en brunn, en förvaringsgrop och en grop) markerade med symboler. Pilar markerar läget för identifierade öppningar (se Palissad (A3), figur 2 5 för detaljfigurer över öppningarna). Aktiviteter I följande avsnitt beskrivs inledningsvis kortfattat de olika anläggningstyper som identifierats inom området. Anläggningstypernas utbredning i förhållande till palissaden kan ses på figur 3. Därefter görs en övergripande beskrivning och tolkning av aktiviteterna under mellanneolitikum B respektive senneolitikum inom området. Ett stort antal anläggningar som daterats till framförallt mellanneolitikum B framkom inom området. Kategorin gropar innehåller en varierad sammansättning gropar där någon närmare funktionstolkning inte har kunnat göras. Totalt har 32 gropar daterats till mellanneolitikum B och en till senneolitikum. Inom undersökningsområdet framkom sammanlagt 24 anläggningar som har tolkats som förvaringsgropar. Av dessa har 23 stycken daterats till mellanneolitikum B och en till senneolitikum. Anläggningarna har tolkats som förvaringsgropar utifrån form och storlek och har delats in i två olika typer. Typ I (förvaringsgropar med avsats) kan beskrivas som en välavgränsad grop med branta Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035 17

20 sidor, en plan eller lätt skålformad botten och en tydlig avsats i åtminstone ena sidan. Typ II (förvaringsgropar utan avsats) uppvisar samma form, men saknar avsatsen. De båda typerna kan inte omedelbart relateras till olika funktion inom kategorin förvaringsgropar utan kan med stor sannolikhet förklaras utifrån bevaringsförhållanden. Avsatser som inte grävts ned djupt har inte bevarats. Avsatserna har underlättat åtkomsten till groparnas djupa del. Förvaringsgroparna har i regel varit för små för att vistas i, dvs. en funktion som arbetsgropar av något slag är inte trolig för dessa anläggningar. Den regelbundna formen tyder också på att de anlagts utifrån syftet att användas till skillnad från t.ex. täktgropar där det är det uppgrävda materialet som man velat komma åt. Förvaringsgroparna innehöll en relativt homogen lagerbild, med endast ett eller två urskiljbara lager. Lagerbilden tyder på att de använts och troligtvis fyllts igen inom ett relativt kort tidsspann. Inga tydliga erosions- eller raslager fanns i förvaringsgroparna. Sammanlagt undersöktes åtta anläggningar vilka har tolkats som brunnar. Sju stycken har daterats till mellanneolitikum B och en till senneolitikum. Överlag uppvisade brunnarna en trattformad nedgrävning, med undantag av ett par av dem som hade mer lodräta sidor. Några av brunnarna hade en avsats i ena delen vilket har underlättat hämtning av vatten. I en del av dem fanns tydliga vattenförande lager i anslutning till de nedre lagren. Merparten av brunnarna hade även vattenavsatta lager i botten. Djupet på brunnarna uppgick till något över en meter (med ett undantag), vilket är betydligt djupare än övriga anläggningar inom området. Groparna och brunnarna kan sammantaget ses som lämningarna efter vad som övergripande kan karakteriseras som boplatsaktiviteter på platsen. Boplatsaktivitet skall förstås i bemärkelsen att man uppehållit sig på platsen under längre sammanhängande perioder, dvs. längre än några få dagar. Den relativt rikliga förekomsten av träkol i anläggningarna indikerar att härdar funnits i närområdena kring anläggningarna. Anläggningarna var något ojämnt fördelade över ytan, även om man kan se en övergripande tät relation till palissaden och området innanför den (figur 3). Den norra delen var den anläggningstätaste medan det i söder, och framförallt i sydost, var jämförelsevis glesare med anläggningar. Matjordsflintan avslöjar dock en intensiv aktivitet även i den södra halvan (Matjord A2, figur 2 6). Både anläggningsförekomst och flinta i matjorden antyder däremot ett mindre intensivt brukat stråk genom mitten av området och mot öster, och framförallt mot sydost. Det kan innebära att det funnits ytor inom området som varit relativt fria från nedgrävningar, och att aktiviteter där flinta efterlämnas inte heller utförts inom dessa delar i någon större utsträckning. Flintan från anläggningar och matjord utgörs till stor del av avslag, bl.a. från tillhuggning av fyrsidiga redskap (se under Metod för registreringsnivå). Bränd flinta förekom frekvent i både anläggningar och matjord. Keramik fanns i ett relativt stort antal anläggningar inom området. Det rörde sig dock nästan uteslutande om mycket små mängder i varje grop där endast tre anläggningar innehöll mer än 100 g. Keramiken är genomgående också mycket hårt fragmenterad. Medelvikten per skärva ligger på endast 1,3 g (skärvorna i de tidigneolitiska groparna har som jämförelse en medelvikt på 3,8 g). Det går inte i något fall att hänföra keramikens närvaro i en anläggning till anläggningens primära funktion. Keramiken representerar istället aktiviteter kring groparna, och den höga fragmenteringsgraden tyder på att den blivit söndertrampad innan den slutligen hamnat i gropfyllningarna genom erosion eller när man medvetet fyllt igen groparna med jord och avfall. Den osteologiska analysen visar på ett varierat utnyttjande av resurser, och på flera intressanta aspekter på bruket av själva platsen och dess relation till ett större omland (Magnell 2007). Vilt utgör 41 % (hornen ej inräknade) av de identifierade däggdjursbenen. Det är en hög siffra för mellanneolitiska förhållanden i Skåne och Danmark (boskap utgör vanligen över 90 % av alla däggdjur). An- 18 Malmö Kulturmiljö Enheten för Arkeologi Projektpresentation tillhörande Rapport 2008:035