Stadsbyggnadskontoret. Västmanlands läns museum. Badelunda- socken. Kulturhistorisk byggnadsinventering- i Väs! erås kommun

Transkript

1 Västmanlands läns museum Stadsbyggnadskontoret - Badelunda- socken - Kulturhistorisk byggnadsinventering- i Väs! erås kommun

2 Badelunda socken Kulturhistorisk byggnadsinventering i Västerås kommun

3 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING I II III IV V VI INLEDNING... 5 METOD OCH MÅLSÄTTNING... 6 II: 1 Inventering... 6 II: 2 Utvärdering... 7 BADELUNDA SOCKEN... 9 III: 1 Landskapet... 9 III: 2 Bebyggelsens karaktär III: 3 Offentliga byggnader KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BEBYGGELSEMILJÖER IV:l IV:2 Byggnader och byggnadsgrupper Större områden av betydelse för kulturminnesvården LITTERATUR OCH KÄLLFÖRTECKNING 48 BILAGOR Bil Råd och rekommendationer 1 byggnadsvård Bil 2 Förteckning över utvärderad bebyggelse Bil 3 Karta över utvärderad bebyggelse Bil 4 Karta - hänvisning till ekonomiska kartan... 57

4 4

5 INLEDNING 5 Den fysiska riksplaneringen tog bl a upp säkerställandet av kulturhistoriskt intressanta byggnadsmilöer och områden. Planeringens fullföljande inom kommunen ställer ökade krav på kunskaper om bebyggelsens karaktär och nuvarande skick. I samråd med stadsbyggnadskontoret har därför Västmanlands läns museum utfört en total inventering med översiktlig analys och kulturhistorisk utvärdering av bebyggelsen ~nom Västerås kommun. Bebyggelsen inom tätorten har redovisats i tre häften "Västeråsbebyggelsen ". Bebyggelsen på landsbygden redovisas sockenvis vartefter arbetet fortskrider. Värderingar, slutsatser och rekommendationer är gjorda av byggnadshistorisk expertis inom länsmuseet. Stadsbyggnadskontoret har löpande följt arbetet. Materialet kommer att läggas t i ll grund för revidering av kommunöversikten samt ställningstaganden i byggnadslovs- och fastighetsbildningsärenden. Fältarbetet i Badelunda socken har utförts av fil kand Annchristine Sigurdson år 1979, som oc~så sammanställt rapporten Inventeringen är utförd som selektiv inventering.

6 6 II METOD OCH MALSÄTTN I NG 11:1 Inventering Inventeringarna är antingen utförda som totala eller selektiva inventeringar. Den totala inventeringen tillgår så att inom ett begränsat geografiskt område registreras, beskrivs och framtas fakta om samtliga fastigheter. I den selektiva inventeringen behandlas ett urval t ex endast fastigheter där få förändringar skett i exteriören eller en viss typ av byggnader som t ex prästgårdar. Byggnadsinventeringen består av tre led:!~~~~e~ei~g - fältarbete med faktainsamling på blanketter, samt fotografering av samtliga byggnader på fastigheten. Arkivstudier för att komplettera uppgifter på blanketten. ~~~E2~E~i~g - faktasammanställning och analys i text och på kartor. Analysen görs utifrån kulturhistoriska och miljömässiga kriterier.. ~Ei~Ei~~Ei~~ - värdering och klassificering av de utpekade värdefulla objekten, relaterad till säkerställande åtgärder. Inom den kommunala planeringen finns ett flertal användningsområden för den kulturhistoriska bebyggelsinventeringen. ~Y~!~~_E!~~E!~~~E!~g - inventeringen ger underlag för avgränsningar av miljöer och större områden av intresse för kulturminnesvården. Kommunöversikten - inventeringen underlag f~r-r~dö~is~i~g-av kulturminnesvårdens intresseområden i R- och U-områden. ~~~~E~!:_~~~_~~E~~~~E!~~ - inventeringen underlag för avgränsning av områden för långsiktigt bevarande och formuleringar av miljöregler. ~y~g~~~~~~~~~~~ - inventeringen underlag för granskning av ombyggnadsprojekt, byggnadslovsärenden och initiativ till säkerställande av särskilt skyddsvärda byggnader. ~~~~EE~~~!~g - avseende statligt lånestöd för kulturellt värdefull bebyggelse. Det största värdet av inventeringarna ligger i informationen till allmänheten om bebyggelsens värde. Inventeringen bör kunna stimulera berörda fastighetsägare till kontinuerligt underhåll och öka förståelsen för, samt samhörighetskänslan med bygden. Materialet kan även komma till användning i hembygdsundervisningen.

7 7 11:2 Utvärdering Det är svårt att ge några generella regler för urvalsförfarandet, men de fem punkterna här nedan har tjänat som riktlinjer och varje fastighet har bedömts med hjälp aven kombination av dessa punkter. 1. Det tidstypiska utseendet Varje stilepok har sina karakteristiska drag, detta kan visa sig i bl a huskroppens form och i enskilda detaljer som fönster-, dörroch fasadtyper. Äldre byggnader som fortfarande i alla detaljer har kvar sitt ursprungliga utseende är ytterst sällsynta. Ju mer tidstypisk.en byggnad är desto värdefullare får den anses vara från kulturhistorisk synpunkt. 2. Åldern Eftersom bevarade byggnader från gamla tider blir sällsyntare ju äldre tid det gäller, har byggnadens ålder ett värde i sig. Den är dock inte det mest avgörande utan det tidstypiska i utseende och konstruktion är av betydligt större vikt. Medan t ex en fullständigt bevarad byggnad från 1700-talet givetvis är av större intresse än en motsvarande från 1910-talet kan förhållandet bli det motsatta om talshuset senare fått en modern exteriör och interiör men 1910-talshuse t har kvar s~n ursprunglighet. 3. Närmiljöområde Med närmiljöområde menas den miljö som bildas av samtliga till en fastighet hörande byggnader. Närmiljöområdet kan också omfatta den miljö som bildas av kringliggande fastigheter och mellanliggande terräng. Har en fastighet kulturhistoriskt värde ökas detta värde om omgivningen är oförstörd. Detta kan föra med sig att en fastighet finns redovisad i inventeringen på grund av den omgivande bebyggelsens värde. Om fastighe t en omgivits av förstörd bebyggelse hade den ej redovisats. 4. Landskapsparti En ådal, en åsrygg m m som med den utvärderade bebyggelsen binds samman till en enhet, med ett topografiskt och/eller näringsmässigt sammanhang betecknas i inventeringen som ett landskapsparti.

8 8 5. Karakteristiskt för bygden Av vikt vid inventeringen är också om en byggnad kan anses vara karakteristisk för den bygd där den står. Mangårdsbyggnader av ett visst utseende kan vara typiska för en bygd eller socken och villor eller arbetarbostäder för ett samhälle. En enstaka villa med speciellt utseende har dock mindre intresse på rena landsbygden etc. Emellertid finns det naturligtvis undantag från regeln. Arkitektritade hus kan ha konsthistoriskt intresse eller en byggnad kan ha varit bostad för en känd person och därigenom få ett kulturhistoriskt specialintresse. Det sistnämnda gäller även för byggnader i vilka en historiskt betydelsefull händelse utspelat sig. Den utförda inventeringen är en exteriörinventering och interiörerna har ej haft någon avgörande be tydelse för bedömningen. Ovanstående har legat till grund för de v~rd e ringar som kommer till uttryck i tabellen bilaga II. Under punkt 5 tas där upp byggnadsminnesmärken (statliga) och byggnadsminnen (enskilda) gällande eller i rapporten föreslagna. Punkt 6 betecknar byggnad av stort kulturhistoriskt värde, som enligt antikvarisk bedömning skulle vara berättigat till förhöjt låneunderlag. 1) Punkt 7 be tecknar byggnad av allmänt kulturhistoriskt intresse. Punkt 8 betecknar värdefullt närmiljöområde känsligt för förändring med hänsyn till befintlig bebyggelse, 38 2 mom bör tillämpas. 1) Förhöjt l åneunderlag innebär ett större bostadslån än normalt. Hänsyn tas då till extra kostnader som hör samman med restaurering av äldre byggnader. För att få bostadslån med förhöjt låneunderlag krävs att de t kulturhistoriska värdet styrks av länsantikvarien. Låne t kan lämnas för upprustning av såväl fristående byggnader som hus vars kulturhistoriska värde ligger i dera s betydelse för miljöbilden.

9 9 III BADELUNDA SOCKEN 111:1 Landskapet Sörby De urgamla socknarna upphörde formellt som förvaltningsenheter 1862, då de borgerliga landskommunerna bildades jämsides med kyrkliga församlingar. Sockenbegreppet lever ändå starkt kvar i det allmänna medvetandet och det fungerar också fortfarande i vissa praktiska salnmanhang. Bl a är jordregistersocknarna basen för fastighetsindelningen på landsbygden och varje fastighetsbeteckning, hemmansnamn o dyl skall alltså knytas an till ett sockennamn. De kyrkliga församlingsområdena är också vanligen liktydiga med socknarna. Sedan gammalt har man i samband med sockenbeskrivningar ofta också nämnt det härad socknen ingått i. De gamla häraderna tidigare hundarena har uråldrig hävd. De fungerade som administrativa områden främst i samband med skatte- och domstolsväsendet. I dag har häradet inte längre någon praktisk funktion utan har närmast historiskt intresse även om ordet fortfarande lever kvar L en del sammanhang. Fram till 1500-talet utgjorde den östra delen av Badelunda en egen socken under namnet Furby. Den omfattade byarna Närlunda, Kylla, Långby och Furby. Namnet kommer troligen från en större tall/fura i byn, som givit socknen dess namn. Kyrkan lades ned 1540 och började därefter förfalla, kvar finns endast västra gaveln. Namnet Badelunda innehöll ursprungligen ordet lungh, vilket betyder grusås och syftar på Badelundaåsen. Badh = bädd = hög, stack, stapel kan syfta på en platåliknande plats på åsen, troligen platsen för kyrkbyn. Socknarna tillhör Siende härad som bildats av två mindre hundaren - Seunda och Gorunda. Furby ingick i det förra och Badelunda i det senare. Sammanslagningen skedde troligen på 1300-talet. Tingsplatsen för Siende härad har legat vid Anundshög. Där låg också tingsplatsen för det tidigare Seunda hundare medan Gorunda troligen haft sin tingsplats i Romfartuna. Badelunda socken införlivades 1946 med Västerås stad. Fastigheterna Tuna 1:2 och 1:3 undantogs då och överfördes till Tärna socken i Sala kollltllun. Norr a de len av B j örnön kom då ocks å till Västerås och några år senare även den södra delen av ön som tillhörde 1rsta socken.

10 10 Långby Det inventerade området~ som omfattar de delar som ligger utanför sta.dskärnan, består till största delen av ett öppet jordbruks landskap som domineras av den i nordsydlig riktning gående Badelundaåsen. Området är karaktäristisk Mälardalsbygd med omväxlande morän och lerjord. Västmanlands 1700-tals skildrare Olof Grau skrev att "Folket letwa endast av åkerbruket". Någon forkörning förekom men det var sällsynt eftersom tillgången på foder var dålig höll man endast i undantagsfall boskap vid gårdarna. Skog fanns endast till husbehov, några få kunde sälja ved i Västerås. Hamre och Hässlö hade möjlighet till fiske i Mälaren. Badelunda är mycket rik på fornlämningar. Ett 50-tal redskap från stenåldern, främst stenyxor, har där påträffats. Fyndkoncentrationer finns kring Malma, Sörby och Vedby. Den hittills enda stenkammargraven i Västmanland hittades på Bjurhovda Det var en hällkista från ca 1500 f Kr som vittnar om fast bosättning vid den tiden. Landskapet såg då annorlunda ut. Havsvikar sökte sig inåt land och de mer höglänta delarna utgjorde öar i ett skärgårdslandskap. Från bronsåldern är ett fåtal lösfynd gjorda såsom en dolkklinga på Äs-by, en kant yxa på Vedby, en holkyxa på Tuna osv. Några säkra anläggningar från den tiden (ca f Kr) finns inte, även om fl~ra större rösen sannolikt uppförts då. Det totala antalet fornlämningsplatser uppgår till nästan 200. Fornlämningskoncentrationen är en av de största i landet och mycket tyder på att Badelunda var bygdecentrum innan Västerås stad började växa upp. Störst, märkligast och mest känd är Anundshög med tillhörande skeppssättningar och runstensmonument. på Anundshög, som hör till en av landets största sevärdheter, hölls ting under medeltiden. Till medeltiden hör även kyrkoruinen vid Furby och vittnar om att nuvarande Badelunda ursprungligen bestod av två socknar. 111:2 Bebyggelsens karaktär Den utbredning som bebyggelsen fick under järnåldern förblev i huvudsak oförändrad under medeltiden och har behållits i nyare tid. Detta grundas på de gravfältsområden som ligger i anslutning till nuvarande bebyggelse samt gårds- och bynamnen. I Badelunda har många byar och gårdar namn med efterleden -by, som tyder på en järnålders-

11 11 bosättning. Ett annat bebyggelsenamn som tyder på järnåldersbebyggelse är Tuna. Tunanamnen är koncentrerade till Mälarlandskapen. Namnelementet kan härledas från järnåldern. Exempel på ovannämnda gårds- och bynamn är Långby, Myrby, Vedby m fl samt Tuna. Bebyggelsen har i huvudsak varit grupperad i byar. Byarna i mälarlandskapen har varit förhållandevis små när det gäller antalet gårdar. I samband med laga skiftes reformen 1827, sprängdes byarna genom att gårdar flyttades ut från byplatsen. Syftet med reformen var att samla ägorna och placera gårdarna i anslutning till dessa. Byarna ligger spridda i det öppna landskapet. I socknens nordvästra del ligger "Kyrkbyn" där kyrka, skola och fd kyrkoherdebostället ligger samlat. Det gamla fattighuset eller sockenstuga låg söder om kyrkoherdebostället, vid avtagsvägen mot Lunda. Huset var en rödmålad timmerbyggnad i två våningar. Norr därom ligger områdets enda herrgård - Malma gård. vid sundet mellan Björnön och fastlandet, i söder, finns det fd militärbostället - Hässlö gård. Den medeltida kyrkoruinen - Furby: är en sevärdhet i socknens västra del. De enda kända industrierna inom socknen är tegelbruken vid Hamre och Malma. Det äldsta var anlagd vid Malma gård i socknens norra och lades ner under 1800-talets första del. Den andra, Hamre tegelbruk, anlades ungefär vid 1800-talets mitt och verksamheten där upphörde någon gång mellan åren Tegelbruket vid Hamre låg i anslutning till Mälaren, vilket underlättade transporterna sjöledes. Produktionen utgjordes i huvudsak av murtegel och en liten del taktegel. Malma tegelbruk var under tidsperioden herrgårdsbruk. De tegelbruk som bedrevs vid godsen var of tas anlagda för det egna behovet. Tegel som blev över avyttrades i regel i den närliggande trakten. Det viktiga råmaterialet för tegeltillverkningsleran förekommer i riklig mängd i Mälarprovinsen. Tegelbruken i länets södra del var förhållandevis fåtill antalet. De flesta och största bruken var koncentrerade till länets nordöstra delar. Vid Badelundaåsens västra sluttning i socknens nordvästra del finns den medeltida kyrkan. Byggnaden är uppförd i gråsten i form av ett enskeppigt långhus. En klockstapel finns på kyrkogården, eftersom torn saknas på kyrkan. Medeltida målningar finns interiört. Kyrkotallarna, strax norr om kyrkan,

12 12 revs i början av 1970-talet. Endast en byggnad finns kvar, nu med annan funktion. Stallarna uppfördes gemensamt av de gårdar som utnyttjade stallplatserna. I den närmaste omgivningen kring kyrkan finns den gamla skolan från 1800-talets senare del och det fd kyrkoherdebostället. Innanför bogårdsmuren finns vikingagravar som breder ut sig i ett stort gravfält söder därom. En gammal hålväg söker sig upp mot kyrkan från nordväst. Den passerar en trefaldighetskälla vid åsfoten. Gods I Badelunda finns flera stora bondgårdar och några gods. De största egendomarna var Malma, Hässlö och Tibble Storgård. Malma. gård var under 1700-talet berustat säteri för nr 25 vid överste löjtnantens kompani och kungliga lifregementet. Fyra torp tillhör egendomen. Tibble Storgård har en av socknens äldsta mangårdsbyggnader. Den är uppförd 1727 och dess flyglar Tvåvåniga byggnader av liknande typ återfinns främst bland prästgårdarna i de mer välbärgade socknarna. Hässlö gård omnämns första gången i skriftliga källor från 1300-talet. Gården indrogs troligen till kronan vid reformationen Genom Karl XI: s reduktion indrogs Hässlö gård till kronan 1683 och blev militärboställe. Under tidsperioden hade Henrik Horn besittningsrätt till egendomen. Stommaterialet är sten eller timmer. Parkanläggningar finns eller har funnits i anslutning till huvudbyggnaden. Karaktäristiskt för gårdarna är det stora antalet byggnader som finns inom gårdsanläggningen samt de omkringliggande arbetarbostäderna och torpen. på Hässlö har ett stort antal byggnader funnits en gång. Enligt ett syneinstrument från 1923 fanns sjutton byggnader, nu finns fyra kvar. Kakelugnar brukas tidigt på herrgårdarna. på Tibble Storgård finns ett par 1700-tals kakelugnar med blå blomdekor och träfötter. Trakten domineras av medelstora gårdar - med jordbruk som huvudsyssla. Gårdarnas byggnader är till största delen uppförda vid talets mitt och senare del.

13 13 Karaktäristiskt för dessa gårdar är de stora huvudbyggnaderna i två våningar med de ljusmålade fasaderna. Att bygga tv våningar blev vanligt bland herrgårdar på talet. Den ljusa oljefärgen återfinns under talets slut och 1800-talets första hälft i måttlig utsträckning hos stadsbebyggelsen och förnämare bebyggelse på landet. Färgsättningen hade stenrnateriai som förebilder och gick i vitt, gult och grått. Panel blev vanligt på herrgårdarna under 1700-talet, delvis för att markera deras status och för att skydda timmerväggarna. Mycket arbete har lagts ned på infarten till de stora gårdarna. Detta gjordes för att markera gårdens förnäma karaktär. Jädra Det gamla kulturlandskapets omvandling påbörjades i och med skiftesreformerna på och 1800-talen. Skiftena slog sönder de många byarna och gårdar flyttades ut, vilket resulterade i en spriden bebyggelsekultur. Åkermarken samlades till större enheter och gav upphov till det nuvarande kulturlandskapet. I Badelunda har det funnits ett stort antal byar, ca 15 stycken. De delvis reducerade bybildningar som återstår i dag är Berga, Hälla, Jädra, Långby, Myrby, Skälby, Sörby, Tibble och Vedby. Antalet gårdar inom dagens byar är 2-4 stycken. De ensamliggande gårdarna före laga skifte var förhållandevis få. De flesta äldre byggnade~na är uppförda i liggtimmer. Resvirkeshusen började komma 1 slutet av l800-talet, men liggtimmer var fortfarande vanligt in på 1900-talet. Ekonomibyggnaderna är vanligen uppförda i timmer eller har stolpresningskonstruktion. Bostadshus från tidsperioden finns representerade bl a i Ingeberga, Jädra, Myrby, Näslunda, Tibble. Karaktäristiskt för dessa är mansardtaket, d v s brutet tak och den något satta breda byggnadskroppen. Den rödfärgade stående locklistpanelen dominerar som fasadmaterial. I slutet av 1800-talet blev manbyggnader med sk sexdelad grundplan vanliga bland de medelstora gårdarna på landsbygden. Rumsindelningen kom från Italien och Frankrike på talet. Under 1700-talet började plantypen att användas för affärsboställen och prästgårdar och spreds via dessa till bondgårdarna. Denna typ av byggnad har ofta en veranda med lövsågade snickerier och frontespis.

14 14 Exempel på byggnads typen finns bl a vid Gryta stg 3007, Hälla stg 3205, Långby stg 2722, Sörby stg De uppräknade byggnaderna är uppförda under tidsperioden Den äldsta typen som förekommer inom socknen av manbyggnad är den sk parstugan. Parstugans mitt innehåller förstuga med bakomliggande kammare och en vardagsstuga respektive helgdags stuga på vardera sidan om förstugan. I Kylla finns en ombyggd parstuga. Eventuellt är den gamla manbyggnaden i Lundby av parstugutyp samt den välbevarade fd gästgivaregården i Långby. De uppräknade byggnaderna är troligen uppförda under 1700-talet. Torp och arbetarbostäder är rikt representerade i omgivningarna till de större godsen och gårdarna. I slutet av 1700-talet blev torpbebyggelse vanligt på bondejord. Torpen ligger i skogsområdena of tas avlägset och isolerat medan arbetarbostäderna finns 1 anslutning till gårdarna. Torpen har varit dagsverks- eller soldattrop. Torp, Sörby De två vanligaste planlösningarna är enkelstugan och sidokammarstugan. Den förstnämnda är den äldsta typen. Stommaterialet är timmer med stående röd locklistpanel. En del av torpen har en tillbyggd bod på husets baksida. Gårdar med många torp är t ex lngeberga med Ny torp, Hagbo, Sto~pbo och Törnbo, Malma gård med fd Smedsbo, fd Västerbo och fd Järpmasken. Sörby gårdar med Fridhem, Eriksborg, Asplund, Sörbytorp. Den största delen av torpen i socknen är uppförda under 1800-talet. I dag används torpen ofta som fritidsbostäder, vilket hindrar dem från att förfalla. Fritidsboendet kräver inte den standard som permanentboende gör vilket innebär att få förändringar sker i byggnaderna. Arbetarbostäderna t ex vid Ingeberga, Malma, Sörby och Tibble innehåller oftast mer än en bostad. Långt in på 1900-talet byggdes fortfrande arbetarbostäder vid bl a Malma gård, Tibble Storgård och Lundby. En annan form av bostäder för tjänstefolk är den sk drängkammaren. Oftast var drängkammaren inrymd i en friliggande byggnad intill huvudbyggnaden. Byggnaden har i regel fler rum, som har haft andra funktioner,

15 15 såsom brygghus, magasin och bagarstuga. Exempel av denna typ finns vid Berga stg 2838, Furby stg 2576, Ingeberga, Jädra stg 2600 och stg 2615, Kylla, Myrby stg 2748 och Tibble" stg Magasinet är troligen flyttat till nuvarande plats. I regel placerades denna typ av bodar mitt i kyrkbyarna. So~kenmagasinen var avsedda att tjäna som sparbanker för bönderna. Vid goda år samlade bönderna där sitt överskott på säd och under dåliga år fick man i gengäld låna till bröd och utsäde. Sockenmagasinen började byggas i organiserad form vid 1700-talets mitt. År 1832 fanns 990 sockenmagasin i landet. Två udda byggnader inom socknen är rustboden i Tibble och sockenmagasinet inom Lundby ägor. Rustboden i Tibble är ett minne från indelningsverkets dagar. Inom Badelunda fanns inte mindre än sju rusthåll nr Rustboden ligger intill byvägen. Troligen är byggnadenuppförd i slutet av 1700-talet. Rusthållaren var skyldig att förvara soldatens persedlar och hästens utrustning i boden. Öster om Lundby gård i en lövdunge i det öppna landskapet står det gamla sockenmagasinet. Byggnaden är uppförd 1 rödfärgat timmer. Byggnadsmaterial Jädra Det helt dominerande stommaterialet fram till 1900 har varit liggtimmer. En ny teknik restimmertekniken, introducerades under talets sista decennier. I samband med den nya tekniken blev en blandning av liggande och stående panel vanlig. Den utgjordes i regel av fas sponts- eller pärlspontspanel. För att skydda och täta timmerväggarna började man panelklä husen under 1800-talet. Förnämare byggnader panelades redan på talet. Den vanligaste panel typen på bebyggelsen i Badelunda är stående locklistpanel. Rödfärgning blev vanlig på herrgårdar och kyrkor under 1600-talet. på landsbygden slog rödfärgningen igenom. kring 1800-talets mitt. Den röda färgen på byggnaderna, Falu rödfärg är dominerande i Badelunda. Förutom den estetiska funktionen, har färgen goda träskyddande egenskaper~ Den förnämare bebyggelsen har en färgsättning i vitt, gult och grått, vilket introducerades i slutet av 1700-talet. Exempel är Hässlö, Malma och Tibble Storgård. Färgsättningen på detaljer, såsom fönsteroch dörrfoder är enligt traditionen vitmålade, däremot har de vita knutarna inte varit så vanliga i Västmanland tidigare.

16 16 Timmerhusets grund består i sin enklaste form av fyra flata stenar väl infällda i markytan. så småningom gjordes högre grundmurar för att efterlikna stadsbebyggelsen. I slutet av talet använde man huggen sten i stället för obehandlad sten. Paneldörr, Jädra Torv och vedtak var tidigare vanliga taktäckningsmaterial, lokala varationer beror på materialtillgången. Den ersattes efterhand av brädor, spån, tegel och plåt. Bland den enklare allmogebebyggelsen var det först under senare delen av 1800-talet som tegeltaken blev mer allmänna. på herrgårdarna och i städerna var tegeltaket allmänt förekommande på 1600-talet. Det enkupiga teglet fick konkurrens av det tvåkupiga vid 1800-talets slut. på 1800-talet började kroppåstaket, d v s yttertaket uppbäres av mellan röstena löpande åsar, att ersättas av takstolskqnstruktionerna. Exempel på byggnader med kroppåskonstruktion finns fortfarande i socknen. Ännu under 1700-talet var fönstren ganska små och kvadratiska, för att under 1800-talet bli större. Två faktorer har haft betydelse för fönstrets utveckling; möjligheterna att göra större öppningar i byggnadsstommen och möjligheten att tillverka allt större glasrutor. Husets karaktär beror till stor del på fönstren och deras placering. Dörr, Närlunda Veranda, Sörby Två typer av dörrar kan man urskilja på den äldre bebyggelsen, nämligen panel- respektive ramverksdörr. Paneldörren är den ålderdomligaste av dessa. En sådan finns på rustboden i Tibble. Paneldörren blev vanlig under 1700-talets slut och var mycket omtyckt under hela 1800-talet. Några ytterdörrar med överljusfönster finns representerade i socknen. Denna typ av fönster finns på bostadshusen i Hamre, Hässlö, Närlunda och Tibble (stg 2932). Den äldre allmogebebyggelsen är för det mesta detaljfattig. En rikare utformning begränsades ofta till entren. Efterhand tilltog de dekorativa inslagen, för att blomma ut i den nyare tidens panelhus och med praktfulla snickar- glädjeverandor ex manbyggnaden i Långby stg I slutet av 1800-talet växte denna arkitektur fram med snickeridetaljer på verandor, taklister, taksparrar, fönster- och dörromfattningar. Snickeridetaljerna var oftast industriellt tillverkade. Farlagor därtill var de sk mönsterböckerna som gavs ut av hushållningssällskapen under 1800-talets senare del.

17 I äldre tider var trädgården avsedd som ny t toträdgård, för att efter 1850-talet övergå till prydnadsträdgårdar på de mindre gårdarna. Bersåer av syren är ett arv från barockt idens herrgårdar, liksom den stora rundelen, som är centralmotiv på gårdsplanen vid t ex Jädra stg 2600, Malma och Tibble Storgård. 111:3 Offentliga byggnader Kyrkan 17 Prästgård och kyrka Badelunda kyrka uppfördes under 1200-talets första del. Det är en av de få kyrkorna i stiftet med smalare, lägre kor och romanska proportioner. Vid 1400-talets slut ersattes kyrkans trätak av ett stjärnvall. Delar av ett sengotiskt krucifix, madonnabild från 1400-talets slut och en paten från 1300-talet är kyrkans värdefullaste inventarier. - Skolor Den 18 juni 1842 blev skolundervisningen obligatorisk. Då utfärdade Karl XIV Johan den stadga, som blivit kallad Sveriges första folkskolestadga. Detta beslut ställde krav på sockenmyndigheterna att bygga skolhus. Senast 1847 skulle skolorna vara i verksamhet. Den första fasta skolan i Badelunda varkyrkskolan som länge förblev socknens enda. Under 1870-talet uppfördes ett nytt folkoch småskolehus vid kyrkan. Några år tidigare inrättades småskolor vid Berga och Hamre; vilka låg i socknens östra respektive södra delar. Berga övergick till att bli folkskola En småskolesal tillbyggdes på 1920-talet. Ytterligare ett nytt skolhus invigdes på Hällaåsen Hamre skola övergick då till att bli folkskola, men fick ett nytt småskolehus Kyrkskolan är fortfarande en aktiv skola medan Berga och Hamre är nedlagda. Skolbyggnaden i Berga fungerar i dag som bygdegård och förskola. Fattigvården Det gamla fattighuset låg söder om kyrkoherdebostället vid avtagsvägen mot Lunda. Byggnaden var en rödmålad timmerbyggnad i två våningar. Kosthållet bestod till största delen av salt och potatis. Är 1875 hade

18 18 socknen 6 fattigvårdsrotar och ett fattighus med utrymme för tjugo personer. I hela socknen fanns sammanlagt 62 understödstagare. Omkring 1900 uppfördes ett ålderdomshem norr om Anundshög på Långby ägor. Verksamheten där är nu nedlagd. Gästgiverirörelsen Under förhistorisk tid utgjorde vatten- och åsvägar de viktigaste färdlederna. I Västmanland har grusåsarna varit av stor betydelse. Grusåsarna går endast i nord-sydlig riktning, därför uppstod tidigt behovet av färdleder i öst-västlig riktning. Exempel på detta är Eriksgatan, som bl a genomlöper Badelunda via minnesmärkena Furby kyrkoruin, Anundshög, Tibble och Grytahögen. Enligt Västmannalagens stadgar hade varje härad skyldighet att röja vägar och bygga broar. Gästgiverier inrättades vid allmänna vägar, vilket stadgades i Kristoffers landslag 1442, :E'å 1600,...ta~et kom en gästgiveriförordning~ som ålade en enstaka gåtd eller ett helt byalag att inneha ett gästgiveri. I slutet av 1600-talet omtalas Hälla i Badelunda, som gästgivareby. Sedermera uppstod gästgiverier i Tibble, Långby och Närlunda. Gästgiverierna hade skjutsskyldighet, vilket innebar att bönderna i trakten var ålagda att fullgöra hålloch reservtjänst. Gästgivarna var understödda av kronan och hade vissa förmåner t ex frihet från rotering. F d gästgiveri, Långby I slutet av 1800-talet försvann gästgiverierna och skjutshållen p g a järnvägens framfart. på 1600-talet upprättades posthemman utefter huvudvägarna, vilka befodrade posten. En sådan "påstväg" fanns bl a från Västerås via Tibble i Badelunda till Uppsala. Även denna form av transporter fick ge vika för järnvägen. Affärer Badelunda har haft två livsmedelsaffärer vilka nu är nedlagda. En diversehandel fanns i Skälby och en vid Anundshög. Den sistnämnda affären var inrymd i byggnaden söder om landsvägen, där nu annan affärsverksamhet pågår.

19 IV KULTURHISTORISKT VÄRDEFULLA BEBVGGELSEMIWÖER 19 lv:1 Byggnader och byggnadsgrupper BERGA - FURBY - KYLLA - bymiljö Fem jordbruksfastigheter ingår i bymiljön. Där finns också en medeltida kyrkoruin - Furby kyrkoruin. En fd skolbyggnad ligger i området, den används nu som bygdegård och förskola. Kylla den fd klockargården har troligen den äldsta mangårdsbyggnaden, en ombyggd parstuga. De övriga byggnaderna i byn är huvudsakligen från 1800-talets senare del. Storskifte förättades i Berga och i Furby under slutet av 1700-talet. Samtliga byar genomgick laga skifte under 1800-talets andra hälft och 1900-talets början. Byggnaderna, som är omgivna av vegetation, ligger samlade vid en korsväg. De har en viktig funktion i landskapet. 1 BERGA, stg 2821 Bostadsfastighet omfattande två byggnader. Bostadshus (l) troligen uppfört omkring 1906: Stomme - troligen timmer Fasad - gulmålad, liggande och stående fasspontpanel 2 BERGA, stg 2838 Jordbruksfastighet omfattande fyra byggnader. ~~_~Eygg~~~ (l) troligen uppfört under 1800-talets andra hälft Fasad - falurött timmer Tak - en- och tvåkupigt taktegel

20 20 I, IV 3 FURBY, stg 2576 Jordbruksfastighet omfattande sex byggnader. E~_~2~~~~~~~~ (II) uppfört under talets senare del. Fasad - faluröd, stående locklistpanel ~~_~E~~g~~~~E~L~~g~~i~ (III) troligen från 1800-talets mitt. Fasad - faluröd, stående locklistpanel Tak - enkupigt taktegel ~2E~~~11~E~ (IV) Stomme - sten och timmer Fasad - natursten och gavelrösten l falurött timmer Tak - enkupigt taktegel ~.ee-;;:!:~;;: (vi) uppfört under 1800-talets senare del. Fasad - falurött timmer ~YE~2E~ig (VII) rester efter den medeltida Furbykyrka finns inom fastigheten. II III VI IV VII

21 II III 4 KYLLA, stg 2844, F~ KlnckRrgården, jordbruksfastighet omfattande ~tta byggnader. Manbyggnader är en ombyggd parstuga. Fd arbetarbostad (II) troligen uppförd under-t855:t~iets senare del. Fasad - faluröd, stående locklistpanel Tak - enkupigt taktegel Fd mat- och snickarbod (III) från t~iets-sen~re-dei~---- Fasad - falurött timmer och stående locklistpanel, Tak - åstakskonstruktion, täckt med enkupigt taktegel. Fd svin- och hönshus (VI) troligen uppfört ;~ring-t855~ och stolpkonstruktion Fasad - falurött timmer och stående slätpanel Stall och ladugård (VII) troligen uppfört ;mkring-t855~----- Fasad - falurött timmer Källarbod (VIII) troligen från 1800-talets fgrst~-del. Fasad - falurött timmer 21 VI 5 BJÖRNÖN, stg 3532, Halsen Fd jordbruksfastighet omfattande fyra byggnader. Bostadshus (I) nu fritidsbostad från sekelskiftet- T900. Fasad - faluröd liggande fasspontpanel

22 22 6 GRYTA, stg 3007, Skuggan Fd jordbruksfastighet, nu bostadsfastighet omfattande fem byggnader. ~~~~!E~~~~~~~~~ (I) från 1800-talets senare del. Fasad - gul spritputs, glasveranda mot gården. Tak - enkupigt taktegel Bostadsqus/vedbod (II) uppfört vid täiets-bgrjän~---. Stomme - troligen plank och stolpkonstruktion Fasad - faluröd, stående locklistpanel 7 HAMRE, stg 3390, 3392, 3429 Fd jordbruksfastighet, nu bostadsfastigh,et och ridskola omfattande nio byggnader. ~~!!~~!~~! (I) uppfört vid 1900-talets' början. Stomme - troligen plank Fasad - grön spritputs ~~!!~EE~~~E (III) troligen från omkring Stomme.,,;. timmer Fasad- falurött timmer Tak - brädtak ~~_~EE~!~EE~!!~~ (VIII) uppfört omkring Fasad - faluröd, stående locklistpanel /1./ \ fl /, :'

23 23 I II 8 HÄLLA, stg 3205 Fd jordbruksfastighet, nu föreningsverksamhet, omfattande nio byggnader. Bostadshus (I), nu klubblokal, uppförd vici-1800:talets slut. Stonune - tinuner Fasad - vit spritputs ~~~~~~~~~~ (II) troligen från 1800-talets senare del. Stonune - tinuner Fasad - faluröd, stående pärlspont- och slätpanel. Tak - enkupigt taktegel ~~_~Elgg~~~L~E~~g~!~g~ (III) från talets början. Stonune - brädor Fasad - faluröd, liggande fasspontpanel Fd lider/fähus (IV) troligen uppfört vid 1800:täIets-~Itt. Stonune - tinuner och stolpkonstruktion Fasad - falurött tinuner, stående locklistpanel Tak - enkupigt taktegel!~ee (IX) uppfört under 1800-talets senare del. Stonune - tinuner Fasad - faluröd, stående pärlspontpanel III IV IX

24 24 9 HÄSSLÖ, stg 3345 Fd 6versteboställe och jordbruks~astighet omfattande fyra byggnader. ~~~g~e~~~ygg~~~ (l) uppf6rd Interi6rt finns d6rrar av 1600-tals typ. D6rrtypen f6rekommer i Erik Dahlbergs mönsterritningar f6r officersboställen. Plattgångjärn av talstyp finns på d6rrarna. på nb finns takmålningar som nu är 6vermålade. Huvudbyggnaden hade ursprungligen två flyglar. Stomme - sten Fasad - gul slätputs Tak - enkupigt taktegel b!~~e (II) troligen uppf6rt omkring Stomme - stolpkonstruktion Fasad - faluröd, liggande och stående fas s pontpanel. ~~_~E~~~~E~2~~~~ (III) troligen från talets mitt. Fasad - faluröd, stående locklistpanel 10 INGEBERGA, stg 2760 Jordbruksfastighet omfattande åtta byggnader. ~~_~E~ggL~~g~E~~~g~ (II) flygelbyggnad till mangårdsbyggnaden, som byggdes om vid talets b6rjan. Drängstugan är troligen uppf6rd i b6rjan av l800-talet. Murad spis och kakelugnar interi6rt. Fasad - reveterad, beige spritputs

25 25 ~~g~~i~ (III) uppfört under 1800-talets senare del. Sorrnne - t irrnne r Fasad - falurött tirrnner Tak - åstakskonstruktion, täckt med tvåkupigt taktegel. ~~_~i~!~~~~~~ (IV) troligen från 1800-talets första del. Storrnne - tirrnner Fasad - falurött timmer och stående locklistpanel Tak - åstakskonstruktion täckt med tvåkupigt taktegel, vällingklocka på taket. III, I, IV I 11 INGEBERGA, stg 2760, Hagbo och Ny torp Tre torpanläggningar med uthusbyggnader. Hagbotorp (I) sidokammarstuga, nu fritidsbostaci:-troligen uppförd under 1800-talets senare del. Stomme - tirrnner Fasad - falurött tirrnner och stående locklistpanel!~el~ (III) ~ nu fritidsbostad, troligen 1;rån 1800-talets senare del. Fasad - falurött timmer och stående locklistpanel, glasveranda på sv-fasaden Tak - enkupigt taktegel ~Y!~EE (IV) nu fritidsbostad,från talets mitt. Storrnne - tirrnner Fasad - falurött timmer och stående locklistpanel, glasveranda på sv-fasaden III IV

26 26 12 INGEBERGA, stg 2760, Törnbo Torpanläggning omfattande en byggnad. ~~~t~~~~~~ (I) nu fritidsbostad, troligen uppför,t omkring Stonune - tinuner Fasad - faluröd, stående locklistpanel Tak - enkupigt taktegel JÄDRA BY - bymiljö Byn är belägen i socknens nordöstra del och består i dag av fyra jordbruksfastigheter. Den östra gården har tidigare varit konuninisterboställe. Storskifte genomfördes i byn på 1760-talet och laga skifte under 1840-talet. Bebyggelsens ålder varierar från 1700-talet fram till 1900-talets början. Byn har dock en enhetlig prägel genom den faluröda färgen. Genom byns läge i skogsranden har den betydelse för landskapsbilden. I 13 JÄDRA, stg 2596 Jordbruksfastighet omfattande sex byggnader. Bostadshus (I) uppfört omkring St~~~-:-troligen tinuner Fasad - faluröd, stående lockpanel ~~g~~i~ (III) uppfört omkring Fasad - falurött tinuner b~~~g~e~ (IV) från omkring Stonune - tinuner Fasad - falurött tinuner :E~_.!~.!.!L.!~g~ (V) från omkring Stonune - tinuner och stolpkonstruktion Fasad - falurött tinuner och stående slätpanel. III, IV V

27 27 I 14 JÄDRA, stg 2600 Jordbruksfastighet omfattande fem byggnader. ~~~g~e~~~ygg~~~ (I) uppförd omkring 1850, exteriören är delvis förändrad. Fasad - faluröd, liggande fasspontpanel ~~_~Eygg~~~L~E~~g~~~g~ (II) nu bod och tvättstuga, troligen uppförd omkring Fasad - falurött timmer Tak - åstakskonstruktion täckt med tvåkupigt taktegel ~~_~i~~~~~~2~ (III) och stolpkonstruktion Fasad - falurött timmer och stående slätpanel ~~_~~~11L~2~~~~~ (IV) Fasad - falurött timmer 1~~~g!E~L12g~ (V) från 1860-talet. Stomme - sten och timmer Fasad - sten och falurött timmer. II IV y 15 JÄDRA, stg 2615, 2616 Jordbruksfastighet omfattande fem byggnader. ~~~g~e~~~ygg~~~ (I) troligen från talet. Huset var ursprungligen en parstuga, har senare tillbyggts. Fasad - faluröd locklistpanel Tak - åstakskonstruktion täckt med tvåkupigt taktegel

28 28 ~~_~Eygg~~~L~E~~g~~~g~L~~g~E~~~g~ troligen uppförd omkring (II) Stonnne - tinnner Fasad - faluröd, stående locklistpanel Tak - enkupigt taktegel Fd matbod (III) från omkring S"tö;m;-:-tinnner Fasad - falurött tinnner ~~g~~!~ (V) från omkring Stonnne - tinnner Fasad - falurött tinnner Tak - plåt KYRKBYN - bymiljö Byn är belägen på Badelundaåsens västra sida. I byn ligger Badelunda medeltida kyrka med kyrkstallar och fd kyrkoherdeboställe. Där finns också en skola som uppfördes i slutet av 1800-talet. vid kyrkoherdebostället låg tidigare sockenstugan/fattighuset. Byggnaderna och den miljö de bildar är kulturhistoriskt intressant. 16 KYRKBYN, stg 2628 Kyrka, kyrkstall och skolhus. ~~~!~~~ (I) uppfört pa 18l0-talet. Stonnne - troligen plank Fasad - rosa spritputs med slätputsade vita fönsteromfattningar Tak - en- och tvåkupigt taktegel

29 29 Bårhus (II) förvaringsutrymme för likvagn ~~d-tillhörande seldon och redskapsbod. Fasad - liggande fjällpanel Tak - åstakskonstruktion täckt med enkupigt taktegel ~YE~~ (III) den äldsta delen, mittskeppet, är byggt vid mitten av 1200-talet. Sakristian och koret uppfördes i slutet av talet. Stomme - sten Fasad - vit spritputs Tak - falsat plåttak 17 KYRKBYN stg 2632 Fd kyrkoherdebostad, jordbruksfastighet omfattande åtta byggnader. ~~~~ygg~~~ (II) står som flygelbyggnad till mangården, vilken uppfördes under 1800-talets första hälft men som nu är förändrad exteriört. Boden är troligen byggd omkring Fasad - falurött timmer Tak - enkupigt taktegel ~~~~ygg~~~ (III) troligen från talets mitt. Fasad - falurött timmer

30 30 18 LUNDBY, stg 3255, 3260 Jordbruksfastighet omfattande nio byggnader. ~~_~~~~!E~~~~gg~~~ (II) troligen uppförd under 1700-talet. Den står som flygel till nuvarande manbyggnaden från 1800-talets första hälft, vilken är ombyggd ett flertal gånger. Fasad - faluröd, stående locklistpanel Tak - åstakskonstruktion täckt med enkupigt taktegel. ~~g~~i~ (III) troligen från omkring Fasad - falurött timmer och stående locklistpanel Tak - enkupigt taktegel ~~_!~~~~~~~~ (VIII) troligen från omkring Fasad - falurött timmer Tak - åstakskonstruktion täckt med enkupigt taktegel Fd arbetarbostad (IX) avsedd för tre famil Ier~~~u-e~~fä~Iljebostad-, trol,igen uppförd omkring Stomme ~ troligen timmer Fasad - faluröd, stående locklistpanel Tak ~ tvåkupigt taktegel