Informationsblad 1999

Transkript

1 Informationsblad 1999 Centrum för suicidforskning och prevention Självmord, en av de vanligaste dödsorsakerna bland unga europeiska män I Hälsa för alla år 2000 deklarerade Världshälsoorganisationen, WHO, 1984, att den stigande självmordstrenden i Europaregionen skulle brytas. Trots att flera länder, däribland Sverige, under 1990-talet visar en positiv utveckling med minskad självmordsdödlighet, är suicid fortfarande ett allvarligt folkhälsoproblem i Europa. I hela Europa inträffar årligen omkring självmord. Cirka 2,7% av dödsfallen bland män i Europa utgörs av självmord. Motsvarande andel för kvinnorna är 0,8%. Bland män i åldersgruppen år är självmord den näst vanligaste dödsorsaken efter död till följd av sjukdomar i cirkulationsorganen. För kvinnor i samma åldersgrupp är självmord den fjärde vanligaste dödsorsaken efter tumörer, sjukdomar i cirkulationsorganen och trafikolyckor. Diagram 1. De vanligaste dödsorsakerna i Europa bland män i åldersgruppen år. Procentuella andelar av det totala antalet dödsfall. Övrigt våld Mord och dråp Övriga olyckor Förgiftningsolyckor Tumörer Trafikolyckor Självmord Sjukdomar i cirkulationsorgan 0% 5% 10% 15% 20% Centrum för suicidforskning och prevention är statens och Stockholms läns landstings centrala expertenhet inom självmordsforskning och självmordsprevention. Centret arbetar med undervisning, information, epidemiologisk bevakning, forskning och utveckling.

2 Självmord i Europa Ludvig Olsson, David Titelman och Danuta Wasserman Bakgrund Centrum för suicidforskning och prevention har bland annat till uppgift att bevaka självmordstrender. I detta informationsblad redovisar vi självmordsdödlighet i Sverige och andra europeiska länder för att belysa likheter och olikheter i ett internationellt perspektiv. Självmord bland barn är mycket sällsynta. Det är brukligt vid studier av självmordsdödlighet att endast befolkningen över 15 år analyseras. En kort beskrivning av självmordsförekomsten bland ungdomar yngre än 15 år återfinns dock på sidan 9. Rapporten avslutas med en sammanställning av självmordsdödligheten bland europeiska invandrare i Sverige. Redovisningen återfinns på sidan 10. WHO:s statistik Underlaget för denna rapport är dödsorsaksstatistik som publiceras i WHO:s serie World Health Statistics Annual (WHO, ), i vilken 34 europeiska länder rapporterat dödsorsaksdata. Efter Tjeckoslovakiens delning 1993, finns data för Tjeckien men inte Slovakien tillgängliga. Kroatien och Slovenien är de enda länder i före detta Jugoslavien som rapporterar dödsorsaksstatistik till WHO. Statistik saknas således från Bosnien/Hercegovina, Makedonien och Serbien/Montenegro. Hur snabbt olika länder rapporterar dödsorsaksdata varierar. Här redovisas den senaste tillgängliga statistiken. För majoriteten av de studerade länderna avser denna 1995 (18 länder) eller 1994 (8 länder). För sex länder är dock 1993 det senaste tillgängliga året medan två, Belgien och Ukraina, inte har rapporterat data till WHO efter I länder med liten befolkning varierar antalet självmord påtagligt mellan olika år och förändringar i självmordstrender kan delvis förklaras av tillfälliga och slumpmässiga fluktuationer. Statistiken för främst Island, Malta och Luxemburg bör således betraktas med varsamhet, särskilt när respektive population delas upp i mindre grupper efter kön eller ålder. Sverige I Sverige är det vanligt att säkra självmord (kod E950-E959 enligt ICD-9-klassifikationen) redovisas tillsammans med osäkra självmord (kod E980-E989, oklarhet om skada uppkommit genom olycksfall eller uppsåt ). I denna sammanställning har dock endast säkra självmord inkluderats, eftersom osäkra självmord i WHOstatistiken ingår i gruppen dödsfall till följd av övrigt våld. Det totala antalet självmord underskattas sannolikt då detta tillvägagångssätt används. Detta är också anledningen till att siffrorna för Sverige skiljer sig från data som tidigare publicerats av Centrum för suicidforskning och prevention. Europeiska självmordstal I karta 1 presenteras självmordstal (antal självmord per invånare över 15 år) för Europas länder under det senast tillgängliga året i respektive land. För länder med mycket höga självmordstal är utvecklingen under de senaste 10 åren påfallande likartad. I Estland, Lettland, Litauen och Ryssland steg således självmordstalen kraftigt mellan 1990 och 1994 (ökningen var cirka 55%) för att under det senaste rapporterade året, 1995, stabiliseras på en jämförelsevis hög nivå. Ungern, ett annat land med mycket höga självmordstal, uppvisar en annorlunda utveckling. Från att kontinuerligt ha haft stigande siffror under 1970-talet har Ungern under slutet av 80-talet och början av 90-talet visat en påtaglig nedgång av självmordsfrekvensen. Trots denna utveckling tillhör Ungern med 40,1 självmord per invånare fortfarande de länder i Europa som har de högsta självmordstalen. I gruppen länder med höga självmordstal återfinns Finland som både i ett nordiskt och ett europeiskt perspektiv har höga siffror. Under 1990-talet har dock självmorden bland män i Finland minskat. Även Danmark ingår i samma högnivågrupp, trots att utvecklingen där sedan 1980 varit positiv med minskande självmordstal bland såväl kvinnor som män. Självmord är också vanliga i Frankrike, Schweiz, Österrike, Slovenien och Kroatien, där alla noterar självmordstal mellan 26 och 34. Det är också anmärkningsvärt att alla de republiker som tidigare ingick i Sovjetunionen idag har förhållandevis höga tal (mer än 25 självmord per invånare). 2

3 Karta 1. Självmordstal* i Europa, senast tillgängliga data. Avser befolkningen över 15 år. Mycket höga självmordstal: 40,1 (Ungern) - 58,0 (Litauen) Höga självmordstal: 25,0 (Moldavien) - 35,8 (Vitryssland) Medelhöga självmordstal: 11,9 (Nederländerna) - 23,0 (Tjeckien) Låga självmordstal: 3,4 (Albanien) - 9,9 (Portugal) Uppgift saknas. *Antal självmord per invånare över 15 år. Sveriges självmordstal (18,8) placerar oss bland de nationer som varken avviker med uppseendeväckande hög eller låg självmordsfrekvens. Även Norge, vars självmordstal (15,0) är något lägre än Sveriges, samt länderna kring Tyskland noterar medelhöga självmordstal. Innan Tyskland enades 1990, återfanns klart högre tal i Östtyskland (30,2) i jämförelse med Västtyskland (18,6). Södra Europa utmärker sig med låga självmordstal. Detta är ingen nyhet, länder som Italien, Grekland, Spanien och Portugal har under lång tid haft klart färre självmord än övriga Europa. Även i Storbritannien är självmord förhållandevis sällsynta. Inom Storbritannien har Skottland högre självmordstal än Nordirland, England och Wales, vilket främst beror på en relativt hög självmordsfrekvens bland skotska män. Självmord bland män i Europa Som framgår av diagram 2 är variationerna stora i självmordsdödlighet bland män i europeiska länder. I detta och nästa diagram redovisas även trenden under den senaste femårsperioden för män respektive kvinnor i de olika länderna. Röda staplar indikerar att landets självmordstal har stigit med mer än 10% under de senaste fem åren. Grönmarkerade staplar innebär att nationens självmordstal har minskat med 10% eller mer den senaste femårsperioden. Länder vilkas självmordstal ligger på en relativt stabil nivå markeras med grå staplar. Island, Malta och Luxemburg, där befolkningsunderlaget är för litet för att tillförlitliga slutsatser skall kunna dras, har exkluderats från diagram 2 och 3. Litauen utmärker sig i diagram 2 tillsammans med Ryssland, Lettland, Estland och Vitryssland med de högsta självmordstalen bland män. I samtliga dessa länder har männens självmordstal ökat under den senaste femårsperioden. Alla de nordiska länderna noterar sjunkande siffror. Stabila självmordstal återfinns i tretton europeiska länder. Män begår självmord i betydligt större utsträckning än kvinnor. Detta innebär att det samman- 3

4 lagda självmordstalet till största delen beror på självmordsfrekvensen bland män. Det geografiska mönster som illustreras i karta 1 (avseende det totala självmordstalet) skulle således förändras endast marginellt om enbart männens självmordstal istället presenterades. Självmord bland kvinnor i Europa I diagram 3 redovisas självmordsdödligheten bland kvinnor i Europa. Observera att skalan inte är densamma som i diagram 2. Förutom att kvinnornas självmordstal är avsevärt lägre än männens, så framgår det även av diagram 3 att variationen mellan de europeiska länderna är mindre bland kvinnorna än bland männen. Självmordsfrekvensen bland kvinnor är precis som för männen låg i flera sydeuropeiska länder. Ungern, ett land som historiskt sett länge har haft höga totala självmordstal, noterar det högsta självmordstalet bland kvinnor (20,1). Observera dock att utvecklingen i Ungern ser positiv ut även för kvinnorna (stapelns gröna färg indikerar sjunkande självmordstal). Då självmordsförekomsten bland kvinnor studeras under den senaste femårsperioden kan man notera att endast 6 av 31 länder uppvisar en stigande självmordstrend. Av dessa är 5 före detta sovjetrepubliker. I Sverige har självmordstalet bland kvinnor minskat med 8,9% under de senaste fem åren. Som vi tidigare rapporterat (Centrum för suicidforskning och prevention, 1997) är nedgången mest påtaglig i de tätbebyggda storstadslänen och särskilt i Stockholms län. Diagram 2. Självmord bland män i Europa, senast tillgängliga data. Albanien Grekland Storbritannien Portugal Italien Spanien Nederländerna Irland Norge Rumänien Sverige Tyskland Bulgarien Polen Belgien Tjeckien Danmark Schw eiz Frankrike Moldavien Österrike Kroatien Ukraina Finland Slovenien Ungern Vitryssland Förändring av männens självmordstal under de senaste fem åren: Stigande trend Stabil trend Sjunkande trend Estland Lettland Ryssland Litauen Antal självmord per män, över 15 år 4

5 Sammanfattningsvis kan sägas att Ryssland, Vitryssland samt de baltiska staterna uppvisar en stigande trend för både män och kvinnor. I Danmark, Norge, Ungern och Slovenien har det under senare tid skett en påtaglig minskning i självmordsdödligheten för såväl män som kvinnor. Förhållandet mellan mäns och kvinnors självmordstal Självmord är alltjämt ett större problem bland män än bland kvinnor. Ett vanligt sätt att beskriva könsskillnader i självmordsdödligheten är att beräkna den så kallade könskvoten, männens självmordstal dividerat med kvinnornas. I Sverige är könskvoten cirka 2,4, vilket innebär att det för varje kvinnligt självmordsoffer finns 2,4 manliga. För hela Europa är könskvoten 4,0. I de flesta europeiska länder, inklusive Sverige, har könskvoten varit stabil under de senaste 15 åren. Enstaka länder, till exempel Italien, Storbritannien och Grekland utmärker sig dock med stigande könskvoter. I dessa länder har självmord bland män blivit vanligare i förhållande till dem bland kvinnor. Den mest påtagliga förändringen är Storbritanniens könskvot, som har ökat från cirka 1,8 i början av 1980-talet till 3, Orsaken till detta är att självmordstalet bland kvinnor i Storbritannien har halverats sedan 1980 medan männens självmordsfrekvens varit stabil. Under perioden uppvisar inget land någon klar utjämning av mäns och kvinnors självmordstal. I karta 2 illustreras könskvoterna i Europas länder under det senast tillgängliga året. Tre Diagram 3. Självmord bland kvinnor i Europa, senast tillgängliga data. Storbritannien Nederländerna Stigande trend Stabil trend Sjunkande trend Grekland Albanien Spanien Italien Irland Portugal Rumänien Polen Norge Tyskland Moldavien Ukraina Sverige Bulgarien Tjeckien Vitryssland Frankrike Österrike Belgien Kroatien Finland Schw eiz Slovenien Ryssland Lettland Danmark Litauen Estland Ungern Förändring av kvinnornas självmordstal under de senaste fem åren: Antal självmord per kvinnor, över 15 år 5

6 förhållandevis sammanhållna geografiska områden avteck-nas, var och en med sitt mönster: norra Europa, östra Europa och södra/centrala Europa. I stora delar av östra Europa är självmorden bland män kraftigt överrepresenterade i förhållande till dem bland kvinnor. Könsfördelningen är betydligt jämnare i exempelvis Sverige, Danmark och Norge. Könskvoter i olika åldersgrupper Man kan också notera att könskvoten varierar i olika åldersgrupper. I åldersgruppen år förekommer självmord betydligt oftare bland män än bland kvinnor; kvoten i denna åldersgrupp är cirka 5,4 i hela Europa. Bland de äldsta, över 65 år, är könskvoten markant lägre, omkring 3,0 i hela Europa. Självmord i olika åldersgrupper Män För många dödsorsaker ökar risken att dö med stigande ålder. Självmord avviker i detta avseende med ett förhållandevis likartat mortalitetsmönster i olika åldersgrupper. Det finns emellertid en del intressanta internationella variationer. För att belysa dessa skillnader har vi delat in Europa i tre regioner, vilka utmärker sig med olika åldersstrukturer i självmordsdödlighet. Eftersom regionerna är stora kan nationella avvikelser förekomma inom regionerna, och länder med stor befolkning kan få stor genomslagskraft. Det forna Sovjetunionen I de sju europeiska länder som tidigare ingick i Sovjetunionen Estland, Lettland, Litauen, Vitryssland, Ryssland, Ukraina och Moldavien återfinns en åldersfördelning av mäns självmord som avviker från övriga Europa. I detta område är självmordstalet högst i åldersgruppen år (diagram 4). Trots att nivån på självmordstalen bland män varierar mellan länderna i denna region, är variationen mellan olika åldersgrupper påfallande likartad. Nordvästra Europa Nordvästra Europa inkluderar här, förutom de nordiska länderna, Storbritannien och Irland. I denna region är åldersskillnaderna i självmordsdödlighet obetydliga bland män över 25 år. Endast de yngsta, mellan 15 och 24 år, har något lägre självmordstal än äldre åldersgrupper. Storbritanniens jämförelsevis stora befolk- Karta 2. Könskvoter i Europa, senast tillgängliga data. Avser befolkningen över 15 år. Hög könskvot: 4,4 (Ukraina) - 5,5 (Ryssland) Medelhög könskvot: 3,0 (Tjeckien) - 3,9 (Irland) Låg könskvot: 1,9 (Albanien) - 2,8 (Portugal) Uppgift saknas. 6

7 Diagram 4. Självmord bland män i Europa fördelade efter ålder och region, senast tillgängliga data. 120 Nordvästra Europa F.d. Sovjetunionen Centrala och södra Europa 100 Antal självmord per invånare år år år år år år 75 år och äldre ningsunderlag gör att landets självmordstal får stor genomslagskraft för det sammanlagda talet i regionen, men även i Norge, Finland, Irland och Island återfinns liknande mönster för självmordsdödligheten bland män i olika åldersgrupper. I Danmark och Sverige är skillnaderna i självmordsförekomsten mellan olika åldersgrupper större än i de övriga länderna i denna region. I dessa länder är självmordstalen bland medelålders och äldre män relativt sett högre än i centrala och södra Europa. Centrala och södra Europa I diagram 4 avser centrala och södra Europa samtliga 20 europeiska länder som inte ingår i före detta Sovjeunionen eller regionen nordvästra Europa. Det generella mönstret i regionen centrala och södra Europa är att självmordstalen bland män stiger långsamt mellan 15 och 54 år. Bland de äldre männen, särskilt i gruppen 75 år och äldre, stiger självmordstalen kraftigt. Kvinnor I diagram 5 visas åldersfördelningen i självmordsdödligheten bland kvinnor. Samma presentationssätt har använts som i föregående diagram, men skalan är inte densamma. De internationella variationer som iakttogs bland männen är inte lika uppenbara då självmorden bland kvinnor i olika åldrar studeras. För kvinnor utkristalliseras ett mer homogent mönster. För alla de tre europeiska regionerna gäller i stort att högre självmordstal återfinns ju äldre åldersgrupp som analyseras. Särskilt tydligt är detta i centrala och södra Europa där kvinnornas åldersspecifika självmordstal följer en nästan rät stigande linje (diagram 5). Det forna Sovjetunionen Till skillnad från männen i de tidigare sovjetiska republikerna är fördelningen av självmord bland kvinnor i olika åldrar i dessa länder ungefär som i det övriga Europa men på en högre nivå. De åldersspecifika könsskillnaderna är påtagliga vilket illustreras av könskvoter i olika åldersgrupper i denna region: i befolkningen över 65 år är könskvoten 3,4 medan kvoten i populationen mellan 25 och 54 år är hela 6,9, det vill säga de medelålders männen tar livet av sig i nästan sju gånger så stor utsträckning som kvinnorna. Nordvästra Europa Bland kvinnor mellan 15 och 44 år följer självmordsdödligheten i nordvästra Europa det 7

8 Diagram 5. Självmord bland kvinnor i Europa fördelade efter ålder och region, senast tillgängliga data. 35 Nordvästra Europa F.d. Sovjetunionen Centrala och södra Europa 30 Antal självmord per invånare år år år år år år 75 år och äldre mönster som återfinns i de flesta andra europeiska länder. I äldre åldersgrupper ligger självmordstalen på en relativt stabil, jämförelsevis låg nivå. Särskilt tydligt är detta mönster i Storbritannien, Finland, Irland och Norge. Centrala och södra Europa I centrala och södra Europa återfinns en förhöjd självmordsbenägenhet bland äldre kvinnor. Ett liknande mönster med stigande självmordstal bland äldre kvinnor finns i Danmark och Sverige. Sammanfattningsvis kan man säga att i ett internationellt perspektiv är variationerna mindre bland kvinnor än bland män då självmordstal fördelade efter ålder analyseras. Barn och unga I detta avsnitt behandlas självmordsdödligheten bland barn och unga i Europa. Trots att förekomsten av självmord är relativt låg i yngre åldersgrupper, så är detta ändå ett mycket allvarligt problem. I hela Europa inträffar årligen cirka självmord i åldersgruppen år. Detta motsvarar 13,7 fall per invånare. Självmord bland unga män är fem gånger vanligare än bland unga kvinnor Vid en europeisk jämförelse visar det sig att självmordsdödligheten bland unga grovt sett följer den rangordning som återfinns för det totala självmordstalet. Självmordsfrekvensen bland unga är således hög i stora delar av Östeuropa, särskilt i Ryssland och Litauen, medan de flesta länder i medelhavsområdet har låga självmordstal. Pojkar och unga män i åldersgruppen år har cirka fem gånger högre självmordsdödlighet än flickor och unga kvinnor. Det europeiska självmordstalet är hela 22,2 för unga män i åldersgruppen år medan det är 4,8 för unga kvinnor i samma åldersgrupp. I diagram 6 har självmordsdödligheten i åldersgruppen år relaterats till det totala antalet självmord i respektive land. Ungdomarnas (15-24 år) del av befolkningen i de studerade länderna är relativt konstant (ca 14%). Små befolkningsunderlag och därmed få självmordsfall har medfört att Luxemburg, Malta, Albanien och Island är exkluderade från diagram 6. Irland och Norge utmärker sig med de högsta andelarna ungdomssjälvmord, 16,6% respektive 14,5%, medan motsvarande andel av Sveriges självmord är 7,6%. Hela 23 av de 30 studerade länderna har en ungdomsandel mellan 7 och 11%. 8

9 Diagram 6. Självmord i åldersgruppen år: Andelen av samtliga självmord i respektive land. 20% Andel för hela Europa 18% 16% 14% 12% 10% 8% 6% 4% 2% 0% Irland Norge Storbritannien Grekland Ryssland Polen Finland Schweiz Slovenien Spanien Rumänien Nederländerna Litauen Tjeckien Portugal Österrike Kroatien Bulgarien Italien Sverige Belgien Vitryssland Lettland Frankrike Ukraina Moldavien Tyskland Estland Andelen självmord i åldersgruppen år Ungern Danmark Självmord bland barn under 15 år Självmord bland barn yngre än 15 år är mycket sällsynta. I åldersgruppen 5-14 år inträffade 1,4 självmord per pojkar och 0,3 fall per flickor enligt den senast tillgängliga statistiken för Europa. Trots att dessa tal är jämförelsevis låga bör man beakta att de omfattar drygt 850 förlorade liv, varav cirka 700 avser pojkar och 150 flickor. Den statistik som finns tillgänglig tillåter inte någon finare åldersindelning, men det är sannolikt att de flesta självmord bland barn sker i de tidiga tonåren och endast undantagsvis före 13 års ålder. I Sverige har 10 självmordsfall inträffat bland barn yngre än 13 år under de senaste 20 åren. Självmord bland europeiska invandrare i Sverige Avslutningsvis presenteras självmordsförekomsten bland europeiska invandrare i Sverige. Genom att jämföra självmordsdödligheten i olika invandrargrupper med respektive ursprungslands självmordstal kan man belysa de kulturella faktorer som påverkar självmordsfrekvensen samt ett eventuellt samband mellan emigration och självmord. Det är inte alla gånger uppenbart vad som avses med invandrare. Då användandet av registerdata begränsar mer nyanserade definitioner, har vi valt att använda annat födelseland än Sverige som definition. Uppgifter om födelseland är tillgängliga i svensk dödsorsaksstatistik från Man bör dock ha i åtanke vilka brister även denna definition har. Den tar till exempel inte hänsyn till hur länge en person vistats i Sverige eller i något annat land och den säger inget om personens sociala situation, anknytning till en viss kultur och så vidare. Det har redan noterats att det studerade befolkningsunderlaget inte bör vara alltför litet när man studerar självmordsförekomst, om resultaten skall vara tillförlitliga. Detta medför att endast de stora utflyttningsländerna kan analyseras på detta sätt. De baltiska länderna i före detta Sovjetunionen finns av denna anledning inte med i redovisningen. Jugoslavien, Tyskland och Tjeckoslovakien har också utgått på grund av de förändringar i de nationella gränser som skett där under senare tid. För Norge, Spanien, Island och Frankrike är den studerade perioden För Italien sa1mt Danmark är den 9

10 Diagram 7. Självmord i Sverige fördelade efter födelseland, relaterat till respektive lands nationella självmordsnivå. Självmord i Sverige, fördelat efter födelseland Självmord i födelselandet Ungern Finland Frankrike Danmark Polen Norge Spanien Sverige Italien Island Nederländerna Storbritannien Antal självmord per invånare Grekland och för övriga länder Redovisade uppgifter avser hela befolkningen inklusive barn under 15 år. Av diagram 7 framgår att de flesta invandrargrupperna i Sverige har högre självmordsdödlighet än den som återfinns i födelselandet. Endast Ungern, Danmark och Grekland avviker (marginellt) i detta avseende. Det kan tyckas logiskt att invandrargrupper har högre självmordstal än ursprungslandet på grund av de omställningar och den stress som en emigration kan medföra. Kanske är ändå det mest intressanta resultatet att självmordstalet i födelselandet tycks avgöra suicidfrekvensen inom den egna etniska gruppen i det nya landet. Greker som i hemlandet har ett av Europas lägsta självmordstal uppvisar samma mönster i Sverige. Det omvända gäller Ungern, som noterar höga självmordstal både bland ungrare i Ungern och bland ungerskfödda i Sverige. Som framgår av rangordningarna i diagram 7 återfinns en sådan stabilitet för de flesta invandrargrupper. Sammanfattningsvis kan man konstatera att emigration i sig samvarierar med förhöjda självmordstal. Samtidigt påminner siffrorna om att kulturella faktorer, här relaterade till ursprungsland, också påverkar människors benägenhet att ta sitt liv eller att inte göra det. Referenser Centrum för suicidforskning och prevention (1997). Informationsblad. Bilaga till Läkartidningen. Kan rekvireras från Centrum för suicidforskning och prevention. WHO ( ). World Health Statistics Annual, Geneve: World Health Organization. Ytterligare läsning Mäkinen IH. (1997). On suicide in European countries: Some theoretical, legal, and historical views on suicide mortality and its concomitants. Acta Universitatis Stockholmiensis. N.S.5. Stockholm: Almqvist & Wiksell. Wasserman D, Dankowicz M, Värnik A & Olsson L (1997). Suicide trends in Europe, I AJ Botsis, CR Soldatos & CN Stefanis (red.), Suicide: Biopsychosocial Approaches. Amsterdam: Elsevier, s Wasserman D, Värnik A, Dankowicz M & Eklund G (1998). Suicide-preventive effects of perestroika in the former USSR: the role of alcohol restriction. Acta Psychiatr Scand 98 (suppl 394). 10

11 KURSER OCH KONFERENSER Handledarutbildning för videofilmen Kärleken är den bästa kicken Filmen Kärleken är den bästa kicken syftar till att förebygga självmord och självmordsförsök bland ungdomar genom att stimulera reflektion kring självmordsrelaterade frågor, som många ungdomar är upptagna av. Målet för denna kurs är att utbilda handledare, som i samband med visning av filmen skall stödja unga människor i att hantera kriser, ångest, depressivitet och självmordstankar. Utbildningen sträcker sig över två dagar och ges vid två tillfällen, den september och oktober Kursort är Stockholm. Kostnad: kr. För närmare information kontakta psykolog Marianne Wahlgren tel Andra nationella nätverkskonferensen om självmordsprevention, Umeå den september 1999 Centrum för suicidforskning och prevention i Stockholm och Psykiatriska kliniken, Psykiatriska institutionen i Umeå inbjuder till den Andra nationella nätverkskonferensen om självmordsprevention. Syftet med konferensen är att få till stånd ett möte mellan forskare och praktiker, förmedla senaste nytt inom området och främja det lokala självmordsförebyggande arbetet i de sex regionala nätverk som bildades i december Konferensen kommer både att innehålla föreläsningar och workshops. Medverkande är bl.a. överdirektör Nina Rehnqvist, Socialstyrelsen, generaldirektör Agneta Dreber, Folkhälsoinstitutet, professor Danuta Wasserman och professor Jan Beskow, Centrum för suicidforskning och prevention, Margit Ferm, Riksorganisationen SPES, professor Billy Ehn, Umeå, professor Lars Jacobsson, Umeå, professor Anne-Liis von Knorring, Uppsala, docent Wolfgang Rutz, WHO, Köpenhamn, professor Lil Träskman-Bendz, Lund och professor Marie Åsberg, Stockholm. Konferensen äger rum i Aula Nordica, Umeå universitet. Deltagaravgiften blir så låg som möjligt, ej över 1000 kr (inkluderande kaffe, luncher och konferensmiddag). Fullständigt program och anmälningsblankett kommer att skickas ut senare, men boka in konferensen redan nu! Sprid gärna denna information vidare! Death, Dying and Suicide: The fourth International Congress on Thanatology and Suicidology in Stockholm, Sweden, August 28-30, 2000 Huvudarrangörer: Svenska tanatologiska föreningen och The International Association of Thanatodology and Suicidology. Info: Birgit Frisén-Andersson, Centrum för suicidforskning och prevention, tel: , fax: , e-post: birgit.frisen-andersson@ipm.ki.se eller Ylva Novak, Sjukvårdsföreningen, tel: , fax: , e-post:sjuknor@telia.com samt Stockholm Convention Bureau, Box 6911, Stockholm, tel: , fax: , e-post: stocon@stocon.se. Internet: Boka in även denna konferens redan nu. 11

12 Centrum för suicidforskning och prevention är statens och Stockholms läns landstings centrala expertenhet inom självmordsforskning och självmordsprevention och har ett nationellt och regionalt ansvar för att arbeta med kunskapsinsamling och kunskapsförmedling samt för att initiera och bedriva forsknings- och utvecklingsprojekt som främjar självmordsförebyggande åtgärder. Det nationella ansvaret tillkom genom ett riksdagsbeslut Sedan 1997 är centret knutet till WHO som collaborating centre for suicide research and prevention. Det innebär att centret bistår det centrala WHO-kansliet i Genève med råd när det gäller initiering och utvärdering av självmordsförebyggande forskning och program i hela världen. Centrets verksamhet kan delas in i fyra huvudområden: forskning och utveckling, epidemiologisk bevakning, information och undervisning. Syftet med centrets tvärvetenskapliga forskning är att studera samband mellan olika livsmiljöer, psykosociala risksituationer och den självmordsnära personens känsloreaktioner, beteenden, fysiologiska reaktioner och psykisk samt kroppslig ohälsa. Centrets uppgift är också att stimulera kvalitativa forskningsansatser - särskilt psykodynamiska och socialpsykiatriska - som analyserar behandling samt förändrings- och utvecklingsarbete inom det självmordsförebyggande området. Metodutvecklingsprojekt initieras också. Epidemiologisk bevakning omfattar identifiering av riskgrupper, risksituationer och riskmiljöer. Olika projekt bedrivs för att utveckla kunskaperna inom självmordsepidemiologin. Information. Centret har bibliotek och informationscentral, bestående av suicidologisk litteratur och vetenskapliga artiklar. Ett nyhetsbrev ges ut tre gånger per år. I rapportserien Att satsa på hälsa - förebygga självmord och självmordsförsök publiceras resultaten av forsknings- och utvecklingsprojekt. Undervisning anordnas för hälso- och sjukvårdspersonal - särskilt personer verksamma inom den psykiatriska vården och allmänläkare - för personal inom socialtjänsten, skolan, polisen etc. En 10-poängs handledarutbildning i självmordspreventivt arbete samt en 10-poängs forskarutbildningskurs i suicidologisk forskningsmetodik ges regelbundet. Båda kurserna är godkända av Karolinska Institutet. Ring, skriv eller faxa om du vill veta mer! CENTRUM FÖR SUICIDFORSKNING OCH PREVENTION Institutet för psykosocial medicin, Karolinska Institutet Stockholms läns landsting (HSN koncernledningen, Samhällsmedicin) Postadress: Box 230, Stockholm Besöksadress: Karolinska Institutet, Tomtebodavägen 11 K, Solna Tel: 08/ Fax: 08/ E-post: suicid.forskning@ipm.ki.se Redaktionsgrupp Danuta Wasserman, professor i psykiatri och suicidologi, ansvarig utgivare David Titelman, fil dr, redaktör Laila Lindahl, redaktionssekreterare Ludvig Olsson, statistiker Samhällsmedicin Profilområde psykisk hälsa Institutet för psykosocial medicin WHO:s samarbetscentrum för självmordsprevention