RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den COM(2014) 354 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Marknadssituationens utveckling inom mejerisektorn och genomförandet av bestämmelserna i mjölkpaketet {SWD(2014) 187 final} SV SV

2 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Marknadssituationens utveckling inom mejerisektorn och genomförandet av bestämmelserna i mjölkpaketet 1. OMFATTNING I artikel 225 b i förordning (EU) nr 1308/ föreskrivs att kommissionen senast den 30 juni 2014 ska lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om marknadssituationens utveckling inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter, särskilt om genomförandet av artiklarna , och Rapporten ska framför allt innehålla en bedömning av effekterna för mjölkproducenter och mjölkproduktion i missgynnade regioner i samband med det övergripande målet att behålla produktionen i dessa regioner, möjliga incitament för att uppmuntra jordbrukare att ingå gemensamma produktionsavtal, samt lämpliga förslag. Vid konferensen The EU dairy sector: developing beyond 2015, som hölls i Bryssel den 24 september 2013, granskades de nya utmaningar som mjölksektorn kommer att ställas inför. Dessutom diskuterades om ytterligare instrument var nödvändiga och genomförbara med tanke på att kvotsystemet upphör EU:s institutioner diskuterar nu resultaten av konferensen. Denna rapport bidrar ytterligare till diskussionen, och kommissionen är angelägen om att fortsätta överläggningarna med Europaparlamentet, medlemsstaterna och intressenterna om hur marknaderna bör förvaltas när kvoterna avskaffats. Om det är lämpligt kommer fler förslag att läggas fram. 2. MARKNADSSITUATIONENS UTVECKLING INOM SEKTORN FÖR MJÖLK OCH MJÖLKPRODUKTER Situationen för EU:s mjölkmarknad är för närvarande 2 tämligen gynnsam. Det genomsnittliga mjölkpriset i EU i januari 2014 var 40,03 cent/kg, vilket är 17 % högre än i januari 2013 och det högsta genomsnittliga mjölkpris för januari som någonsin noterats (statistik har förts sedan 1977). Denna uppåtgående trend har iakttagits även när det gäller priset för mejeriprodukter, även om smörpriserna har varit utsatta för viss press sedan början av Den starka globala efterfrågan har gett stabila priser så här långt. En priskorrigering bör dock inte uteslutas med tanke på den ökade mjölkproduktion som iakttagits bland de större exportörerna. Utsikterna på medellång sikt för mjölk och mejeriprodukter är gynnsamma på både världsmarknaden och de nationella marknaderna. Den globala efterfrågan är fortfarande dynamisk, särskilt i tillväxtekonomierna. Trots nedgången i den ekonomiska tillväxten får mejeriprodukter en allt större plats i människors kost i och med att andelen medelklasshushåll ökar. Produktionsökningar till följd av att kvoterna avskaffas kan väntas särskilt i de 1 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, , s. 671). 2 Baserat på tillgängliga uppgifter i mitten av mars

3 medlemsstater som i dag begränsas av kvoterna, t.ex. Irland, Tyskland, Nederländerna, Danmark, Österrike och Polen, och även i Frankrike. Produktionen kommer att vara beroende av hur snabbt konsumtionen ökar i både EU och världen, och av andra faktorer såsom miljöbegränsningar. Närmare information om marknadssituationens utveckling finns i det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer denna rapport. 3. GENOMFÖRANDET AV BESTÄMMELSERNA I MJÖLKPAKETET Det så kallade mjölkpaketet 3 offentliggjordes i mars 2012, har tillämpats till fullo sedan den 3 oktober 2012 och gäller till och med den 30 juni En genomförandeförordning och en delegerad förordning 4 offentliggjordes i juni respektive september Bestämmelserna i mjölkpaketet (som införlivats i förordning (EU) nr 1308/2013) och genomförandet av dem beskrivs nedan. Rapporten baseras på medlemsstaternas svar på ett särskilt frågeformulär 5 och på de meddelanden som avses i genomförandebestämmelserna OBLIGATORISKA AVTAL (ARTIKEL 148) Avtal reglerar ansvarsområdena för aktörerna i mejerikedjan och bidrar till att öka medvetenheten om marknadssignaler, förbättra prisöverföringen, anpassa tillgången till efterfrågan samt till att vissa otillbörliga affärsmetoder undviks. När kvotsystemet avskaffats är avtal ett värdefullt verktyg som gör det möjligt för producenter och bearbetningsföretag att planera sina produktionsvolymer. Enligt artikel 148 har medlemsstaterna möjlighet att göra skriftliga avtal mellan jordbrukare och bearbetningsföretag obligatoriska och att tvinga köpare av mjölk att erbjuda jordbrukare en minimiperiod för avtalets giltighet. Dessa avtal ska upprättas före leverans och innehålla vissa delar, t.ex. pris, volym, giltighetstid, uppgifter om betalning och villkor för hämtning samt bestämmelser vid force majeure. Alla dessa delar ska förhandlas fritt mellan parterna, och jordbrukare har rätt att avböja ett erbjudande om en minimiperiod i ett avtal. Leveranser från en jordbrukare till det kooperativ denne tillhör är undantagna från avtalskravet om kooperativets stadgar eller regler innehåller bestämmelser med liknande effekt som det föreskrivna avtalet. Hittills har tolv medlemsstater infört bestämmelser om obligatoriska avtal, några redan innan mjölkpaketet trädde i kraft. 3 Förordning (EU) nr 261/2012 (EUT L 94, , s. 38). 4 Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 511/2012 (EUT L 156, , s. 39) och kommissionens delegerade förordning (EU) nr 880/2012 (EUT L 263, , s. 8)

4 Tabell 1 Obligatoriska avtal Medlemsstat Nationell lagstiftning Minimiperiod för avtalets giltighet Lettland september Frankrike april år Italien mars månader Spanien oktober år Litauen oktober Ungern december månader Slovakien december Kroatien juni månader Cypern juni månader Portugal juni månader Bulgarien november månader Rumänien 1:a kvartalet månader Sju medlemsstater har infört bestämmelser om att det avtal som köparen föreslår jordbrukaren ska ha en giltighetstid på minst sex månader, medan Spanien valt ettårsavtal och Frankrike femårsavtal. Med bestämmelserna i mjölkpaketet som utgångspunkt har producenter och bearbetningsföretag i Storbritannien enats om en frivillig uppförandekod där det talas om avtal på liknande villkor som de som anges i mjölkpaketet och omfattande mer än 85 % av produktionen av obehandlad mjölk. Även i Belgien har en uppförandekod undertecknats av 98 % av bearbetningsföretagen och de tre största jordbrukarorganisationerna. Den omfattar bl.a. kvalitetsöverenskommelser, överenskommelser om uppsägningstid för jordbrukare och köpare, hållbarhetsöverenskommelser och arrangemang som rör rollen för producentorganisationer. I Tyskland används ofta, för leveranser som förhandlas genom producentorganisationer, standardavtal som förutom kvalitet, prisparametrar och giltighetstid i framtiden också kan komma att innehålla fler uppgifter om mjölkvolymen. Avtal har gjorts obligatoriska framför allt i medlemsstater där avtalsförbindelserna mellan producenter och bearbetningsföretag i mejerisektorn inte haft en lika tydligt kooperativ struktur. Figur 1 ger en översikt över andelen komjölksproduktion per avtalstyp. Åtskillnad görs mellan leveranser till bearbetningskooperativ och uppsamlingskooperativ från jordbrukare som tillhör dem, leveranser från jordbrukare till privata bearbetningsföretag och leveranser enligt andra typer av avtal. Bland de senare dominerar leveranser till privata uppköpare eller handelsföretag. Omkring 64 % av alla leveranser av komjölk går till bearbetnings- eller uppsamlingskooperativ från jordbrukare som tillhör dem. I Frankrikes fall kunde ingen åtskillnad göras mellan leveranser till bearbetnings- respektive uppsamlingskooperativ. I Tyskland sker leveranser till privata bearbetningsföretag främst genom producentorganisationer eller deras sammanslutningar. Andelarna för de olika avtalstyperna uppges generellt sett ha varit relativt stabila de senaste åren. Flera medlemsstater (Estland, Italien, Lettland, Österrike, Slovakien) rapporterade dock en ökning 4

5 av leveranserna till privata uppköpare, men deras andel i absoluta termer är tämligen begränsad. 5

6 Figur 1 Avtalsförbindelser 100% Andel komjölksleveranser per avtalstyp (2012) 90% 80% 70% 60% 50% 40% 30% 20% 10% 0% MT SI DK IE FI AT SE LU SK NL PL PT IT DE BE CZ EE FR HU LV LT ES UK GR RO HR BG CY Bearbetningskooperativ Uppsamlingskooperativ Uppsamlings- och bearbetningskooperativ Privata bearbetningsföretag Övriga Ej kvantifierade 3.2. PRODUCENTORGANISATIONER (ARTIKEL 152.3) Medlemsstaterna är skyldiga att formellt erkänna producentorganisationer som har bildats av producenter inom mjölksektorn på initiativ av producenterna själva och som har ett särskilt syfte. Syftet kan t.ex. vara i) att säkerställa att produktionen är planerad och anpassad till efterfrågan, särskilt när det gäller kvalitet och kvantitet, ii) att främja koncentrationen av utbudet och utsläppandet av medlemmarnas produkter på marknaden, iii) att optimera produktionskostnaderna och stabilisera produktionspriserna. Medlemsstaterna kan fastställa ett minsta antal medlemmar och/eller en minsta volym avsättningsbar produktion som producentorganisationer måste uppnå för att erkännas (se tabell 3 i bilagan). Alla erkända producentorganisationer är inriktade på komjölk, utom en för fårmjölk i Spanien. Ett stort antal av de totalt 228 producentorganisationerna i EU:s mejerisektor, framför allt i Tyskland och Italien, fanns redan innan mjölkpaketet trädde i kraft. Antalet erkännanden ökade dock under 2013 (Belgien +1, Tjeckien +8, Tyskland +18, Spanien +3, Frankrike +27). I Tyskland erkändes en sammanslutning av producentorganisationer 2013, vilket betyder att det nu finns två. I flera medlemsstater trädde nationell lagstiftning om erkännande i kraft först nyligen. Den tämligen stora variationen i fråga om minimikrav vittnar om svårigheten att finna en balans mellan strävan mot stora producentorganisationer med potential att öka producenternas förhandlingsstyrka och stödet för att bilda producentorganisationer genom att fastställa realistiska trösklar. Man bör dock minnas att flera producentorganisationer i en andra fas kan 6

7 gå samman i en sammanslutning av producentorganisationer som har samma möjligheter till kollektiv förhandling som en producentorganisation, men i större skala. Det har antytts att det senaste årets relativt gynnsamma marknadsutveckling (se punkt 2) inte skulle ha befrämjat jordbrukarnas benägenhet att gå samman i producentorganisationer. I rapporten Analysis on the future developments in the dairy sector 6 föreslog experterna bl.a. att man skulle stärka producentorganisationernas roll framför allt genom att se till att de är stora nog att ha tillräcklig förhandlingsstyrka. Möjligheten till utvidgning av räckvidden för vissa regler för erkända producentorganisationer och deras sammanslutningar (och branschorganisationer) till icke-medlemmar och obligatoriska bidrag från icke-medlemmar enligt den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken 7 gäller nu även dessa organisationer i mjölksektorn. Detta väntas fungera som incitament för bildandet av representativa organisationer. Andra incitament för att få jordbrukare att gå samman i producentorganisationer behandlas i punkt KOLLEKTIVA FÖRHANDLINGAR (ARTIKEL 149) För att förstärka mjölkproducenternas förhandlingsstyrka kan jordbrukare gå samman i producentorganisationer som kollektivt kan förhandla om avtalsvillkoren, däribland priset på obehandlad mjölk. Den volym mjölk som en producentorganisation får förhandla om omfattas av vissa klart fastställda begränsningar (nämligen 3,5 % av EU:s produktion och 33 % av medlemsstatens inhemska produktion). Leveranser till bearbetningskooperativ från jordbrukare som tillhör dem får inte omfattas av gemensamma förhandlingar enligt mjölkpaketet, men uppsamlingskooperativ kan bilda producentorganisationer som får föra kollektiva förhandlingar med bearbetningsföretag. Fyra medlemsstater rapporterade om leveranser av obehandlad mjölk 2013 enligt avtal som förhandlats kollektivt i enlighet med denna bestämmelse. Tabell 2. Faktiska leveranser av komjölk 2013 enligt kollektivt förhandlade avtal Medlemsstat Volymer obehandlad komjölk x ton Ungefärlig andel av leveranserna Tjeckien % Tyskland % 6 Extern undersökning genomförd av Ernst & Young för kommissionens generaldirektorat för jordbruk och landsbygdsutveckling. Se 7 Artiklarna 164 och 165 i förordning (EU) nr 1308/

8 Spanien % Frankrike % I Tyskland står två sammanslutningar av producentorganisationer tillsammans med de 143 producentorganisationerna för nästan alla mjölkleveranser till icke-kooperativa bearbetningsföretag. I Frankrike omfattades nästan 90 % av de erkända producentorganisationernas årliga avsättningsbara volym av kollektiva förhandlingar, medan samma siffra för Spanien var omkring 16 %. Vidare uppgavs Spaniens fårmjölksleveranser 2013 uppgå till ton, jämfört med en produktion på ton. Eftersom förhandlingar om leveranser till bearbetningskooperativ från jordbrukare som tillhör dem inte får föras enligt mjölkpaketet finns det fortfarande viss potential för kollektiva förhandlingar, utom för Tyskland och medlemsstater med en hög andel bearbetningskooperativ REGLERING AV UTBUD AV OST MED SKYDDAD URSPRUNGSBETECKNING ELLER SKYDDAD GEOGRAFISK BETECKNING (ARTIKEL 150) Med tanke på betydelsen av ost med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, i synnerhet i utsatta landsbygdsregioner och för att säkerställa mervärdet och behålla kvaliteten, får medlemsstaterna tillämpa regler för att reglera utbudet av ost med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning på begäran av en producentorganisation, en branschorganisation eller en grupp för en skyddad ursprungsbeteckning eller en skyddad geografisk beteckning. Hittills har två medlemsstater antagit regler om utbudsstyrning för ost. Frankrike har antagit bestämmelser för Comté, som gäller från den 1 april 2012, och för Beaufort från den 27 februari Italien har antagit regler för Asiago, som gäller från den 12 februari I båda dessa medlemsstater håller ytterligare ansökningar på att prövas eller upprättas BRANSCHORGANISATIONER (ARTIKEL 157.3) Särskilda regler för branschorganisationer i mjölksektorn gör det möjligt för aktörerna i mejerikedjan att föra dialog och genomföra ett antal åtgärder som på vissa villkor delvis kan undantas från konkurrensreglerna (artikel 210). Dessa gemensamma åtgärder avser bl.a. förbättrad kunskap om och insyn i produktion och marknad, marknadsföring, forskning, innovation och kvalitetsförbättring. Branschorganisationer bör bestå av företrädare för producenter av obehandlad mjölk och minst ett eller flera av följande steg i leveranskedjan: bearbetning och saluföring (inklusive distribution). Branschorganisationer i mejerisektorn har erkänts i Spanien (en för ko-, får- och getmjölk), Frankrike (en för komjölk, en för getmjölk och två för fårmjölk), Ungern (för komjölk) och Portugal. De är i allmänhet verksamma på nationell nivå, utom de två branschorganisationerna för fårmjölk i Frankrike som har regional omfattning. Samtliga omfattar produktion och bearbetning, medan återförsäljarledet bara är företrätt av den ungerska branschorganisationen. 8

9 Praxis hos en fransk branschorganisation i fråga om spridning av viss marknadsinformation och ekonomiska indikatorer har godkänts i enlighet med artikel 177a i förordning (EG) nr 1234/ OBLIGATORISKA DEKLARATIONER AV MJÖLKLEVERANSER (ARTIKEL 151) För att marknadsutvecklingen ska kunna följas nära sedan mjölkkvoterna upphört och för insynens skull säkrar denna bestämmelse kontinuerlig information om volymerna levererad mjölk. Den gäller från och med den 1 april Genomförandebestämmelser är under utarbetande MJÖLKPAKETETS EFFEKTER FÖR MJÖLKPRODUCENTER OCH MJÖLKPRODUKTION I MISSGYNNADE REGIONER Eftersom det inte finns någon enhetlig definition av missgynnade regioner med avseende på mjölkproduktion tillfrågades medlemsstaterna om vilka kriterier de använder sig av i det sammanhanget. Medlemsstaterna nämner mestadels bergsområden men även mindre gynnade områden med särskilda svårigheter, områden som hotas av nedläggning, mindre gynnade områden i allmänhet samt de yttersta randområdena (t.ex. Azorerna). En del medlemsstater graderar svårigheterna på olika sätt och/eller tillämpar särskilda kriterier, t.ex. avlägsen belägenhet, ökaraktär, fragmenterad struktur, klimat, låg mjölkproduktion, höga produktionskostnader osv., i de flesta fall med hänvisning till de nationella landsbygdsutvecklingsprogrammen. Några medlemsstater uppger att de inte har tillgång till några uppgifter i frågan (Bulgarien, Litauen, Luxemburg, Ungern, Malta, Slovakien). På grundval av dessa relativt heterogena definitioner av missgynnade områden har följande uppgifter och tendenser registrerats: Figur 2 Mjölkproduktion i missgynnade regioner 8 Nu artikel 210 i förordning (EU) nr 1308/

10 Den allmänna nedåtgående tendensen i fråga om antalet mjölkproducenter i samtliga medlemsstater de senaste åren kan även ses i dessa missgynnade regioner. I Polen uppges dock minskningen vara högre än i regioner som inte är missgynnade. I Frankrike, Österrike och Slovenien är minskningen å andra sidan mindre uttalad i bergsområden än i andra regioner, medan Spanien rapporterar en långsammare minskning av antalet mjölkproducenter sedan 2006 när direktstöd infördes i mjölksektorn. Mjölkproduktionsvolymerna i missgynnade regioner minskar i Estland, Grekland och Polen men ökar i Tyskland, Irland, Lettland och Österrike. Spanien registrerade en betydande produktionsökning, i synnerhet i regioner med låg befolkning (motsvarande nästan 40 % av de nationella leveranserna). Avtalsarrangemangen i missgynnade regioner, i den mån uppgifter finns tillgängliga, är i princip desamma som de som beskrivs i punkt 3.1, men med en högre andel leveranser till bearbetningskooperativ i Belgien, Irland, Italien, Polen, Sverige och Frankrike. Uppgifterna om producentorganisationers verksamhet i missgynnade regioner är knapphändiga. Endast Frankrike uppgav att 14 av de 36 producentorganisationerna delvis också är verksamma i sådana regioner, men inga meddelanden om kollektiva förhandlingar enligt artikel 149 i sådana regioner har mottagits. Medlemsstaterna har inte rapporterat om några betydande effekter av mjölkpaketet för mjölksektorn i missgynnade regioner, vilket framför allt beror på att bestämmelserna har genomförts alldeles nyligen och den faktiska tillämpningsperioden varit alltför kort. Flertalet medlemsstater kunde inte heller lämna detaljerade uppgifter på denna punkt. 10

11 Genomgången visar att situationen och utvecklingen inom mjölksektorn i missgynnade regioner inom medlemsstaterna och medlemsstaterna emellan är tämligen heterogen och skulle kräva en målinriktad strategi. Liknande uttalanden finns i Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om upprätthållande av mjölkproduktionen i bergsområden, mindre gynnade områden och yttersta randområden efter det att mjölkkvoterna upphört 9. Befintliga och nya åtgärder inom den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken säkrar sådan målinriktning. Inom ramen för sina landsbygdsutvecklingsprogram 10 kan medlemsstaterna tillgodose mejerisektorns specifika behov genom ett strategiskt tillvägagångssätt. Det handlar om att upprätta skräddarsydda tematiska delprogram inriktade på t.ex. omstrukturering av mjölkproduktionen om sektorn har särskild betydelse för landsbygdsområdets utveckling eller i bergsområden. Stödet till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar utgörs dessutom av utbetalningar för att kompensera för inkomstbortfall och extrakostnader i de områden där jordbruksproduktionen präglas av naturliga begränsningar. Detta skulle givetvis även kunna gälla mjölkproducenter i områden med begränsningar. Dessa utbetalningar är viktiga framför allt för att förhindra nedläggning av jordbruksmark. Den nya landsbygdsutvecklingsförordningen innehåller dessutom bestämmelser om ett högre tak för utbetalningar till områden med naturliga eller andra särskilda begränsningar från 250 till 450 euro/hektar i bergsområden och från 150 till 250 euro/hektar i andra områden. Enligt exempelvis reglerna om direktstöd 11 får medlemsstaterna besluta att ge frivilligt kopplat stöd till mjölkproducenter upp till en viss andel av det nationella rambeloppet och i den utsträckning som är nödvändig för att skapa ett incitament till att behålla aktuella produktionsnivåer. Stödet kommer att inriktas på sektorer eller regioner där särskilda typer av jordbruk eller särskilda jordbrukssektorer, som är särskilt viktiga av ekonomiska, sociala eller miljömässiga skäl, genomgår vissa svårigheter. Medlemsstaterna får dessutom bevilja ett stöd för områden med naturliga begränsningar på upp till 5 % av det nationella rambeloppet. När det gäller EU:s yttersta randområden är Poseiprogrammet 12 (Programme d'options Spécifiques à l'éloignement et l'insularité) utformat för att ta hänsyn till de områdenas geografiska och ekonomiska svårigheter, t.ex. avlägset läge, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden och ekonomiskt beroende av ett fåtal produkter. Det bör nämnas att 14 medlemsstater mellan 2010 och 2013 har infört särskilt stöd i mejerisektorn enligt artikel 68.1 b i förordning (EG) nr 73/2009 med ett totalt tilldelat belopp på omkring 1 miljard euro Förordning (EU) nr 1305/2013 (EUT L 347, , s. 487). 11 Förordning (EU) nr 1307/2013 (EUT L 347, , s. 608). 12 Förordning (EU) nr 228/2013 (EUT L 78, 20, , s. 23). 11

12 3.8. POTENTIELLA INCITAMENT FÖR ATT FÖRMÅ JORDBRUKARE ATT INGÅ GEMENSAMMA PRODUKTIONSAVTAL Som svar på frågeformuläret (se punkt 3) föreslår ett antal medlemsstater ekonomiskt stöd till framför allt producentorganisationer (en del nämner frukt- och grönsakssektorn som exempel) som ett lämpligt incitament för att förmå jordbrukare att ingå gemensamma produktionsavtal. Andra förslag syftar till att förbättra producentorganisationernas förmåga att utveckla andra funktioner vid sidan av kollektiva förhandlingar om leveranser av obehandlad mjölk, t.ex. större delaktighet i marknadsregleringen, gemensamma förhandlingar med djurfoderleverantörer eller köttproducenter. Dessutom föreslogs informationskampanjer för att öka medvetenheten om fördelarna med medlemskap i en producentorganisation och presentera framgångsrika exempel. En annan grupp medlemsstater såg inget behov av sådana incitament och hänvisade till den välutvecklade kooperativa strukturen hos sina mjölksektorer. I detta sammanhang erbjuder den reformerade landsbygdsutvecklingspolitiken framför allt följande möjligheter: Stödet för bildande av producentgrupper har utvidgats till att gälla producentorganisationer under perioden Den nya bestämmelsen om samarbete (som potentiellt står öppet för producentgrupper, kooperativ och branschorganisationer) ger möjlighet att stödja t.ex. utveckling av nya produkter och metoder, korta leveranskedjor och lokala marknader samt samarbete mellan små aktörer kring organisation av gemensamma arbetsprocesser och gemensamt utnyttjande av anläggningar. I kombination med investeringsstödet finns möjlighet till högre stödsatser för gemensamma investeringar (möjlig ökning med 20 procentenheter). Grupper av jordbrukare kan dessutom utnyttja en rad landsbygdsutvecklingsåtgärder, t.ex. investeringsstöd, medverkan i kvalitetsordningar och informations- /marknadsföringsaktiviteter, åtgärder för ett miljö- och klimatvänligt jordbruk osv. 4. SLUTANMÄRKNINGAR Situationen på EU:s mjölkmarknad är för närvarande gynnsam och utsikterna på medellång sikt är goda även om extrem prisvolatilitet sannolikt kommer att bli vanligare. Bestämmelserna i mjölkpaketet har införlivats med nationell lagstiftning. Tolv medlemsstater har infört bestämmelser om obligatoriska avtal mellan jordbrukare och bearbetningsföretag. I två andra medlemsstater har jordbrukare och organisationer för bearbetningsföretag enats om uppförandekoder med mjölkpaketet som utgångspunkt. Nästan alla medlemsstater har antagit nationella kriterier för erkännande av producentorganisationer, några dock först nyligen. I sex medlemsstater hade totalt 228 producentorganisationer erkänts vid utgången av 2013, varav ett antal fanns redan innan mjölkpaketet trädde i kraft. Bildandet av (nya) producentorganisationer tar tid och kräver givetvis stora insatser av jordbrukarna själva. Det är inte säkert att den senaste tidens gynnsamma marknadsutveckling och goda utsikter har befrämjat jordbrukarnas benägenhet att 12

13 gå samman i producentorganisationer. Den reformerade landsbygdsutvecklingspolitiken innefattar därför potentiella incitament för att förmå jordbrukare att ingå gemensamma produktionsavtal (stöd för bildande av producentorganisationer, nya bestämmelser om samarbete och stödberättigande för grupper av jordbrukare med avseende på ett antal landsbygdsutvecklingsåtgärder). Möjligheten till utvidgning av vissa regler för producentorganisationer och obligatoriska bidrag för icke-medlemmar skulle dessutom kunna stimulera bildandet av stora producentorganisationer. Kollektiva förhandlingar enligt mjölkpaketet har förts av erkända producentorganisationer i fyra medlemsstater. Sådana förhandlingar ledde till faktiska leveranser 2013, som utgjorde mellan 4 och 33 % av de totala leveranserna i respektive medlemsstat. Så här långt har två medlemsstater reglerat utbudet av ost med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning för tre ostar. Ytterligare initiativ har tillkännagetts. Möjligheten till utvidgning av regler och ekonomiska bidrag enligt ovan gäller även branschorganisationer och kan fungera som ett incitament för deras bildande. Branschorganisationer har hittills erkänts i fyra medlemsstater. Ännu kan inga betydande effekter av mjölkpaketet ses för mjölksektorn i missgynnade regioner. I den mån uppgifter finns tillgängliga, och baserat på mångfalden kriterier som medlemsstaterna använder sig av för att identifiera missgynnade regioner, varierar trenderna i fråga om mjölkproduktion betydligt i dessa regioner, mellan medlemsstater och mellan regioner i samma medlemsstat. I flera medlemsstater uppges dock andelen leveranser till kooperativa bearbetningsföretag i missgynnade regioner vara högre än i andra regioner. Det har inte varit möjligt att få fram några faktiska uppgifter om producentorganisationers verksamhet i missgynnade regioner. Vid konferensen The EU dairy sector: developing beyond 2015, som hölls i Bryssel den 24 september 2013, lanserades tanken på en observationsgrupp för den europeiska mjölkmarknaden. Den genomförs nu av kommissionens avdelningar. Observationsgruppen är ett verktyg inom Europeiska kommissionen för spridning av marknadsdata och kortsiktig analys för mejerimarknaden. I gruppen medverkar producenter, bearbetningsföretag, saluförare och återförsäljare samt oberoende experter, och målet är att tillgodose det växande behovet av insyn genom mer detaljerad och kontinuerlig information. Intressenterna bidrar med sakkunskap och marknadskännedom och tillför därmed en kvalitativ aspekt till den kvantitativa metoden med datainsamling och marknadsanalys. Det slutliga målet är att erbjuda ekonomiska aktörer kvantitativa och kvalitativa redskap för att öka deras marknadskännedom och hjälpa dem med deras affärsbeslut. Observationsgruppen kommer också att kunna utfärda tidiga varningar till kommissionens avdelningar när marknadssituationen så kräver. Inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken ( ) har ett skyddsnät införts för mejerisektorn (interventionsuppköp för smör och skummjölkspulver, stöd till privat lagring för smör, skummjölkspulver och ostar med skyddad ursprungsbeteckning/skyddad geografisk beteckning), kombinerat med ett regelverk för att ge kommissionen möjlighet att reagera på exceptionella omständigheter (t.ex. förlängning av perioden för interventionsuppköp, stöd till privat lagring för andra mejeriprodukter, exportbidrag, tillfälligt undantag från konkurrensreglerna med avseende på erkända organisationers avtal och beslut 13

14 om att vidta vissa åtgärder, exceptionella konjunkturdämpande utbetalningar) Mjölkproducenter omfattas dessutom av direktstöd och landsbygdsutvecklingsprogram, enligt vilka medlemsstaterna har avsevärt spelrum att rikta åtgärder specifikt till mjölksektorn. Utsikterna är för närvarande överlag positiva för de globala mejerimarknaderna. Det finns dock en del farhågor kring förmågan hos EU:s regelverk att hantera perioder av extrem marknadsvolatilitet eller en krissituation efter avskaffandet av kvotsystemet, särskilt när det gäller att säkra en balanserad utveckling för mjölkproduktionen runtom i Europa och att undvika en extrem koncentration till de mest produktiva områdena. Bildandet av observationsgruppen för mjölkmarknaden kommer att göra det möjligt för kommissionen att bättre övervaka marknadsutvecklingen och att tillämpa skyddsnätsbestämmelser på ett proaktivt sätt. Olika förslag har lagts fram om fortsatt arbete och förstärkning av befintliga instrument. Framför allt har idéer lagts fram för hur EU bör ges resurser att bevara en livskraftig mejeriproduktion i krissituationer, att bättre hantera konsekvenserna för mjölkproduktionen i missgynnade regioner och att tillhandahålla verktyg för att motverka en plötslig produktionsökning som allvarligt skulle kunna påverka marknadens långsiktiga stabilitet. Frågor har också ställts om hur marknadsaktörerna kan göras ansvariga för sina beslut för att ta vara på utvecklingsmöjligheter och bidra till krislösning. Kommissionen kommer att gå vidare med diskussionen för att ta itu med dessa frågor. Den kommer särskilt att undersöka behovet av och utrymmet för ytterligare verktyg för att bättre förutse och hantera krissituationer och marknadsvolatilitet. Vidare fordras ytterligare analyser för att finna effektivare sätt att stödja mjölksektorn i syfte att bidra till att skapa en konkurrenskraftigare och mer hållbar mjölkförsörjning i hela EU efter trettio år med mjölkkvoter. Diskussionen om de redan gällande instrumenten och behovet av ytterligare instrument kommer att inledas utan dröjsmål före nästa rapport från kommissionen om genomförandet av mjölkpaketet och om marknadsutvecklingen, som planeras till