RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Transkript

1 EUROPEISKA KOMMISSIONEN Bryssel den C(213) 435 final RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Rapport för perioden om tillämpningen i medlemsstaterna av direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Text av betydelse för EES) SV SV

2 RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN Rapport för perioden om tillämpningen i medlemsstaterna av direktiv 96/82/EG om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (Text av betydelse för EES) 1. INLEDNING Rådets direktiv 96/82/EG 1 om åtgärder för att förebygga och begränsa följderna av allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår, det så kallade Seveso II-direktivet, har till syfte att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och att begränsa följderna av dem för människor och miljö. Seveso II-direktivet tillämpas på omkring tiotusen industrianläggningar där farliga ämnen förekommer. Denna rapport gäller tillämpningen av direktivet för perioden I artikel 19.4 i direktivet fastslås att medlemsstaterna ska lämna in en genomföranderapport till kommissionen vart tredje år i enlighet med det förfarande som fastställs i direktivet om rapportstandardisering 2. I linje med tidigare förfaranden är dessa rapporter begränsade till information om de verksamheter på den högre kravnivån som omfattas av artiklarna 6 och 9. I kapitel 2 i denna rapport sammanfattas de uppgifter som medlemsstaterna lämnat som svar på ett frågeformulär 3. Syftet med sammanfattningen är att bedöma situationen när det gäller direktivets genomförande och identifiera eventuella brister. I kapitel 3 kompletteras detta med siffror om olyckor från en analys av databaserna emars 4 och SPIRS 5, som förvaltas av Byrån för allvarliga olycksrisker i Europeiska kommissionens gemensamma forskningscentrum, baserad på den information som medlemsstaterna lämnat. Slutsatser och vägval återfinns i kapitel 4. Bilaga 1 innehåller ett utdrag från de inlämnade siffrorna. De 27 medlemsstaternas fullständiga bidrag, frivilliga bidrag från Norge, Island och Makedonien, frågeformuläret, tidigare rapporter för perioderna , och och ytterligare upplysningar finns på kommissionens Seveso-webbplats SAMMANFATTNING AV MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTER Alla 27 medlemsstater lämnade in treårsrapporter till Europeiska kommissionen. Två tredjedelar lämnade in sina svar inom den utsatta tidsfristen (den 1 oktober 212) Antal verksamheter I december 211 rapporterades sammanlagt verksamheter, en ökning under rapporteringsperioden med 3 %, med verksamheter på den lägre kravnivån (54 %) och Direktiv 96/82/EG, EGT L 1, , s. 13, ändrat genom direktiv 23/15/EG, EUT L 345, , s. 97. Direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991, EGT L 377, , s. 48. Dokument K(28) 588 slutlig, kommissionens beslut av den 19 september 28. Online Major Accident Reporting System Seveso Plants Information Retrieval System. Dokument K(24)3335. Dokument K(27)3842. Dokument K(21) 5422 slutlig. SV 2 SV

3 4 791 på den högre kravnivån (46 %). Vad avser verksamheter på den högre kravnivån är detta en ökning med 6 % under de föregående tre åren (från år 28). Ökningen kan bero på ekonomisk tillväxt, men också på att anmälningsskyldigheten efterlevs bättre. På medlemsstatsnivå är bilden blandad: vissa uppvisar ökningar, andra minskningar. Figur 1: Totalt antal Seveso-verksamheter i hela EU 29 till 211 Totalt antal Seveso-verksamheter under åren 29 till Högre kravnivå Lägre kravnivå Figur 2: Totalt antal rapporterade Seveso-verksamheter per medlemsstat för Totalt antal Seveso-verksamheter DE FR IT UK ES NL BE SE PL RO FI EL CZ PT HU BG AT DK IE SK LV SI EE LT LU CY MT Högre Lägre Tyskland är landet med det högsta antalet Seveso-verksamheter, följt av Frankrike, Italien och Storbritannien som vardera har omkring 1 1 verksamheter. Statistik från databasen SPIRS visar att Finland har flest verksamheter per miljon invånare, med 49 Seveso-verksamheter per miljon invånare, följt av Luxemburg och Sverige. Malta har den högsta koncentrationen Seveso-verksamheter med 34 verksamheter per 1 km 2, följt av Belgien, Nederländerna, Luxemburg och Tyskland. 19 medlemsstater har färre än tre Seveso-verksamheter per 1 km 2. Sett till antalet Seveso-verksamheter per enhet BNP leder Estland och Lettland med ungefär tre Seveso-verksamheter per miljard euro i BNP. Tyskland hamnar på 17:e plats. SV 3 SV

4 Bland de 49 verksamhetstyper som används för att kategorisera Seveso-verksamheter står sju typer för 5 % av verksamheterna: Bränslelager (inbegripet uppvärmning, detaljhandel osv.) Lagring och distribution för grosshandel och detaljhandel (utom gasol) Lagring av gasol Allmän kemikalieframställning Framställning av organiska baskemikalier Energiproduktion, -försörjning och -distribution Tillverkning, buteljering och bulkdistribution av gasol 2.2. Verksamhetsutövare De viktigaste kraven på verksamhetsutövare i den högre kravnivån handlar om utarbetande av säkerhetsrapporter och interna planer för räddningsinsatser. Av medlemsstaternas svar framgår det att år 211 hade 2 % av verksamhetsutövarna inte lämnat in en säkerhetsrapport till de behöriga myndigheterna. Denna siffra har varit relativt stabil de senaste åren: 2 % 28 och 29, 1 % 21. De interna planerna för räddningsinsatser uppvisar liknande siffror, eftersom de behöriga myndigheterna får kännedom om sådana planer i första hand genom säkerhetsrapporterna. I slutet av 211 saknade ungefär 1 % (67) av verksamheterna på den högre kravnivån interna planer för räddningsinsatser (jämfört med 1 % 29). Flera medlemsstater (Bulgarien, Ungern och Lettland) rapporterade att de hade infört detta krav även på verksamhetsutövare på den lägre kravnivån, enligt nationell lagstiftning. Slutsatsen kan alltså dras att efterlevnaden av skyldigheterna att utarbeta säkerhetsrapporter och interna planer för räddningsinsatser generellt är hög. Ett begränsat antal medlemsstater måste dock vidta ytterligare åtgärder för att förbättra efterlevnaden, däribland Malta och Portugal där mindre än 9 % av verksamheterna på den högre kravnivån har inlämnat säkerhetsrapporter under de senaste tre åren. Figur 3: Inlämnade säkerhetsrapporter 25, 28 och 211 SV 4 SV

5 % Inlämnade säkerhetsrapporter (procentandel av verksamheter på den högre kravnivån) AT BE BG CY CZ DE DK EE EL ES FI FR HU IE IT LT LU LV MT NL PL PT RO SE SI SK UK Behöriga myndigheter I Seveso II-direktivet föreskrivs flera skyldigheter för de behöriga myndigheterna. De viktigaste är att granska säkerhetsrapporterna och delge verksamhetsutövarna sina synpunkter, utarbeta externa planer för räddningsinsatser, informera berörd allmänhet om säkerhetsåtgärder, utföra inspektioner, identifiera verksamhetsgrupper med tänkbara dominoeffekter och beakta vilka följder fysisk planering kan ha för riskerna för allvarliga olyckshändelser. Medlemsstaterna har lämnat stora mängder detaljerad information i sina nationella svar. I föreliggande sammanfattning ligger fokus på infallsvinklar för vilka statistiskt meningsfulla utvärderingar är möjliga eller information kan jämföras: dessa är externa planer för räddningsinsatser, inspektioner, information till allmänheten och användning av tvingande åtgärder Utarbetande av externa planer för räddningsinsatser De myndigheter som utsetts för detta ändamål utarbetar externa planer för räddningsinsatser vad gäller åtgärder som ska vidtas utanför verksamheten. Dessa planer är viktiga för att avgränsa och ingripa mot olyckor så att följderna minimeras och de skador som orsakas på människor, miljö och egendom begränsas. Inlämnade uppgifter visar att 9 % av verksamheterna på den högre kravnivån hade en av utsedda myndigheter utarbetad extern plan för räddningsinsatser år % saknade en sådan plan och 4 % hade undantagits från detta krav enligt artikel I slutet av 211 efterlevdes kraven alltså i genomsnitt av 93 % av verksamheterna på den högre kravnivån. Det är en förbättring jämfört med föregående rapporteringsperioder, där motsvarande siffror var 91 % 28 och 68 % 25. Det finns emellertid utrymme för ytterligare förbättringar, särskilt i Tjeckien, Nederländerna och Portugal där färre än 8 % av verksamheterna på den högre kravnivån hade externa planer för räddningsinsatser. Figur 4: Utarbetade externa planer för räddningsinsatser 25, 28 och 211 SV 5 SV

6 Utarbetade externa planer för räddningsinsatser (%) % AT BE BG CY CZ DE DK EE EL ES FI FR HU IE IT LT LU LV MT NL PL PT RO SE SI SK UK Test och översyn av externa planer för räddningsinsatser Planer för räddningsinsatser ska ses över och testas minst vart tredje år. En exakt statistisk utvärdering är inte möjlig, eftersom vissa planer kan ha testats flera gånger och andra planer inte alls under denna period, men det står klart från medlemsstaternas svar att omkring 73 % av de externa planerna för räddningsinsatser i EU-27 testades mellan 29 och 211. Detta är 13 procentenheter fler än de 6 % av planerna som testades under perioden 26 28, och betydligt fler än för perioden när 4 % av planerna rapporterades ha testats. Förbättringar krävs i synnerhet i Belgien, Tjeckien, Grekland, Italien, Portugal och Sverige, där färre än 5 % av de externa planerna för räddningsinsatser testades de senaste tre åren. Figur 5: Testade externa planer för räddningsinsatser under de föregående tre rapporteringsperioderna 1 1 Totalsiffrorna överstiger 1 % eftersom vissa medlemsstater kan ha tolkat frågan som gällande antalet verksamheter för vilka planer för räddningsinsatser har testats varje år. SV 6 SV

7 1 % Testade externa planer för räddningsinsatser (%) AT BE BG CY CZ DE DK EE EL ES FI FR HU IE IT LT LU LV MT NL PL PT RO SE SI SK UK Information till allmänheten Information om säkerhetsåtgärder och vad hur man ska förfara vid en olycka ska regelbundet och automatiskt lämnas till personer som löper risk att påverkas av en allvarlig olyckshändelse. I direktivet föreskrivs inte vem som ansvarar för detta. Denna information till allmänheten ska förnyas minst vart femte år (intervall som är två år längre än rapporteringsperioden). Därför efterfrågades i frågeformuläret för hur många verksamheter information hade lämnats under Inte alla medlemsstaters svar avser den här perioden. Sammanlagt informerades allmänheten mellan 27 och 212 om verksamheter, vilket representerar omkring 87 % av Seveso-verksamheterna på den högre kravnivån. Det utgör en ökning från 8 % 28 och 72 % 25. För flera medlemsstater, däribland Grekland, Spanien, Luxemburg och Nederländerna, lämnades information emellertid inte i några eller bara ett fåtal fall. Siffrorna säger inte heller något om kvaliteten i den information som lämnades. Figur 6: Verksamheter om vilka allmänheten informerats SV 7 SV

8 % Verksamheter på den högre kravnivån om vilka allmänheten informeras (%) AT BE BG CY CZ DE DK EE EL ES FI FR HU IE IT LT LU LV MT NL PL PT RO SE SI SK UK I frågeformuläret fanns dessutom en fråga om vem som ansvarar för att informera allmänheten. Av de inlämnade uppgifterna framgår att det i tio medlemsstater åligger myndigheterna och i 14 medlemsstater verksamhetsutövarna att informera allmänheten. Två medlemsstater rapporterade ett delat ansvar mellan verksamhetsutövare och myndigheter. Det organ som ansvarar för att informera allmänheten står också generellt för tillhörande kostnader. Figur 7: Organ som ansvarar för att informera allmänheten (antal medlemsstater) Organ som ansvarar för att informera allmänheten (antal medlemsstater) 2 1 Verksamhetsutövare (AT, BG, CY, EE, DE, FI, HU, IE, LV, MT, SI, SK, UK och RO) Offentlig myndighet (BE, EL, FR, CZ, ES, DK, IT, NL, PT och SE) 1 14 Verksamhetsutövare och myndighet (LT och PL) Ingen information tillgänglig (LU) Inspektioner I genomsnitt genomfördes inspektioner hos 65 % av verksamheterna på den högre kravnivån 29 och 21, och hos 66 % 211. Siffran är praktiskt taget oförändrad jämfört med 28 SV 8 SV

9 när siffran var 66 %, eller 25 när den var 69 %. Inspektioner hos verksamheter på den lägre kravnivån genomfördes mindre ofta. I genomsnitt genomfördes inspektioner hos 42 % av sådana verksamheter 29, 41 % 21 och 43 % 211. Detta speglar det faktum att skyldigheten att genomföra årliga inspektioner enbart gäller verksamheter på den högre kravnivån, utom i de fall då ett inspektionsprogram har förelagts en viss verksamhet baserat på en systematisk bedömning av riskerna för allvarliga olyckshändelser hos den verksamheten. Inga data för inspektioner av verksamheter på den lägre kravnivån är tillgängliga för tidigare rapporteringsperioder. Det går inte att dra tydliga slutsatser från årssiffrorna eftersom inspektionernas frekvens beror på inspektionsprogrammet, och det är därför eventuellt inte nödvändigt att inspektera alla verksamheter varje år. En detaljerad analys av den information som medlemsstaterna har lämnat visar emellertid att inspektioner av verksamheter på den högre kravnivån kan behöva utföras oftare i flera medlemsstater, däribland Grekland, Italien, Portugal och Sverige där färre än 5 % av verksamheterna på den högre kravnivån inspekterades under den senaste rapporteringsperioden. Figur 8: Procentandel inspekterade verksamheter 25, 28 och 211 Inspekterade verksamheter på den högre kravnivån (%) % AT BE BG CY CZ DE DK EE EL ES FI FR HU IE IT LT LU LV MT NL PL PT RO SE SI SK UK Användning av tvingande åtgärder Alla medlemsstater har rapporterat om användning av tvingande åtgärder som kan användas vid överträdelser av lagstiftningen. Tvingande åtgärder tillämpades i fall. Den mest använda åtgärden har varit formella underrättelser (om förbättring, efterlevnad, varning osv.), följt av skriftliga begäranden och förelägganden samt administrativa böter. Användningsförbud har brukats mycket sparsamt (i 38 fall) och inga straffrättsliga förfaranden har rapporterats. Tabell 1: Rapporterad användning av tvingande åtgärder av medlemsstaterna för åren Åtgärdskategori Medlemsstater med åtgärder i denna kategori Antal rapporterade fall SV 9 SV

10 Underrättelse om förbättring/efterlevnad Skriftlig begäran/föreläggande Administrativa böter Överträdelseförfaranden (allmänna) BE, BG, CY, DE, DK, EE, ES, FR, IE, IT, LT, LU, LV, NL, PL, PT, RO, SI, UK BE, BG, CY, DE, DK, EE, ES, FR, IT, LT, LV, NL, PL, PT, RO, SE, SI, UK AT, BE, BG, CZ, DE, EE, ES, FI, FR, HU, IE, IT, LT, LV, NL, PL, PT, RO, SI, SK BE, BG, CY, CZ, DE, EE, ES, FR, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SI, UK Totalt för perioden Varningar BE, CY, DK, RO, SI, UK Användningsförbud Straffrättsliga förfaranden (krävs för fängelse) AT, BE, BG, CY, CZ, DE, DK, ES, FI, HU, IT, LT, LU, LV, MT, NL, PL, PT, RO, SE, SI, SK, UK BE, DE, EE, FR, IT, NL, PL, PT, UK OLYCKSSTATISTIK FRÅN EMARS Antalet allvarliga olyckshändelser är en nyckelindikator för mätning av direktivets effekter och dess syfte att förhindra olyckor. Medlemsstaterna måste i emars, Major Accident Reporting System, rapportera alla allvarliga olyckshändelser som uppfyller kriterierna i bilaga VI i Seveso-direktivet. De kan också rapportera andra händelser 11 (andra allvarliga olyckshändelser som inte uppfyller kriterierna eller som inte omfattas av Seveso-direktivet, t.ex. transportrelaterade olyckor) och olyckstillbud. Under perioden var antalet rapporterade allvarliga olyckshändelser relativt stabilt med i genomsnitt 27 per år, trots det ökade antalet verksamheter som omfattas av Seveso-direktivet (3 % mellan 29 och 211) 12. På grund av förseningar i olycksrapporteringen, som till största delen beror på tidskrävande juridiska processer och den tid som behövs för att utarbeta och godkänna de rapporter som registreras i emars-databasen, kan antalet olyckor under de senaste tre åren fortfarande komma att stiga. Figur 9: Antalet rapporterade allvarliga olyckshändelser i emars Andra händelser kan vara allvarliga olyckshändelser som inte uppfyller kriterierna i bilaga VI eller olyckor som inte omfattas av Seveso-direktivet, t.ex. transportrelaterade olyckor. Det är inte möjligt att fastställa den totala ökningen sedan 2 eftersom inga data om antalet verksamheter på den lägre kravnivån rapporterades i tidigare rapporteringsperioder. Det kan emellertid observeras att antalet verksamheter på den högre kravnivån har ökat med 25 % sedan 25. SV 1 SV

11 Allvarliga olyckshändelser i EU De olyckor som rapporteras i databasen är i första hand allvarliga olyckshändelser enligt Seveso-direktivet. Olyckstillbud och andra händelser rapporteras i mindre utsträckning. Huvudkriterierna för rapportering är: minst 5 % av tröskelvärdet för berörda ämnen, skador på person eller egendom. Fler olyckor rapporteras i databasen från verksamheter på den högre kravnivån för varje år mellan 2 och 211 än för verksamheter på den lägre kravnivån (224 olyckor på den högre kravnivån jämfört med 43 på den lägre och 54 utan angiven kravnivå), vilket speglar den högre risken för verksamheter på den högre kravnivån. Det finns en generell fallande trend i antalet rapporterade dödsfall och skador under det senaste decenniet. Det totala antalet dödsfall sjönk från 27 år 2 till 9 år 21. Inga dödsfall utanför verksamheters område har förekommit sedan 26. Det totala antalet skador sjönk från 126 år 2 till 23 år 21. Bland de farokategorier som förekommer i samband med olyckor som rapporteras i emars är giftiga utsläpp vanligast alla år utom 22, 23 och 21, då explosioner och bränder inträffade oftare. De vanligaste farokategorierna är: Giftiga: 91 allvarliga olyckshändelser. Extremt brandfarliga: 8 allvarliga olyckshändelser. Mycket giftiga: 53 allvarliga olyckshändelser. Sju verksamhetstyper har orsakat fler än tio händelser under perioden Verksamheterna Bearbetning av metaller, Petrokemisk industri/oljeraffinaderi och Allmän kemikalieframställning har den högsta olycksfrekvensen sett till antalet olyckor per verksamhet. Tabell 2: Verksamhetstyper som har orsakat fler än tio händelser under perioden Verksamhetstyp Antal Sevesoverksamheter Rapporterade händelser 13 Informationen hämtad från databaserna emars och SPIRS. SV 11 SV

12 Totalt antal Allvarliga % 14 olyckshändelser Olyckstillbud Andra händelser Totalt antal händelser % 15 Frekvens 16 Plast- och gummitillverkning Produktion och lagring av pesticider, biocider, fungicider Lagring och distribution för grosshandel och detaljhandel (utom gasol) 368 3, ,8, , ,6 1, , ,5 Bearbetning av metaller 78, ,9 7 Petrokemisk industri/oljeraffinaderi Allmän kemikalieframställning (som inte omfattas ovan) 238 2, , ,4 4,5 Övrig verksamhet 276 2, ,5 3,2 Sju olyckor har rapporterats ha gränsöverskridande effekter. För över 9 % av olyckorna som rapporterades från 2 till 211 observerades det att lärdomar hade dragits. I många fall var dock den informationen av mycket dålig kvalitet. Detta är ett område där kommissionen kommer att uppmuntra till förbättringar i framtiden. 4. SLUTSATSER OCH VÄGVAL Ovanstående analys bekräftar att direktivet fungerar väl och att medlemsstaternas genomförande har förbättrats avsevärt under de två senaste rapporteringsperioderna. Under de senaste tio åren har antalet verksamheter ökat avsevärt, i första hand beroende på att nya medlemsstater har gått med i unionen, men antalet allvarliga olyckshändelser har varit relativt stabilt med i genomsnitt 27 rapporterade allvarliga olyckshändelser per år. Den avsevärda minskningen i antalet rapporterade dödsfall och skador under det senaste decenniet är mycket positiv Antal verksamheter (för verksamhetstypen) jämfört med det totala antalet rapporterade Sevesoverksamheter i SPIRS (9 449 rapporterade verksamheter). Procentandel som uttrycker antalet händelser (för verksamhetstypen) jämfört med det totala antalet rapporterade händelser för perioden 2 till 211 (356 händelser). Frekvensen uttrycker förhållandet mellan procentandelen för händelser (för verksamhetstypen) och procentandelen för verksamheter (för samma verksamhetstyp). SV 12 SV

13 Det praktiska genomförandet av Seveso II-direktivet har förbättrats ytterligare inom de flesta områden. I synnerhet efterlever verksamhetsutövarna i stor utsträckning kraven avseende säkerhetsrapporter och interna planer för räddningsinsatser. Det krävs emellertid fortsatt arbete på vissa områden i ett antal medlemsstater, framför allt när det gäller utarbetande och testning av externa planer för räddningsinsatser och lämnande av information till allmänheten. Ett relativt högt antal verksamheter blir dessutom inte inspekterade under ett givet år (omkring 34 % av verksamheterna på den högre kravnivån), vilket kräver åtgärder. Kommissionen har beaktat slutsatserna från den föregående rapporteringsperioden 17 i översynen av Seveso II-direktivet, vilket har lett till antagandet av Seveso III-direktivet 212/18/EU 18. I det nya direktivet stärks allmänhetens rätt till information eftersom vissa bestämmelser blir tillämpbara även på verksamheter på den lägre kravnivån. Det innehåller detaljerade regler för att säkerställa samråd med allmänheten om enskilda projekt och strängare bestämmelser om inspektioner. Efterlevnad av Seveso III-direktivet väntas därför bidra till de förbättringar som pekats ut som nödvändiga i denna rapport. Kommissionen kommer noga att följa utvecklingen inom dessa frågor och även fortsättningsvis hjälpa medlemsstater att förbättra sina resultat med olika stödjande verksamheter och eventuella tvingande åtgärder Dokument K(21) 5422 slutlig EUT L 197, , s. 1. SV 13 SV

14 MS Högre kravnivå 211 Högre kravnivå 28 Högre kravnivå 25 Säkerhetsrapport ännu inte inlämnad 211 Interna planer för räddningsinsatser saknas 211 Externa planer för räddningsinsatser saknas 211 Externa planer för räddningsinsatser saknas 28 Testade externa planer Testade externa planer Info till allmänheten Info till allmänheten Högre kravnivå inspekterade 211 Högre kravnivå inspekterade 28 AT BE BG CY CZ DE DK EE EL ES FI FR HU IE IT LT LU LV MT NL PL PT SV 14 SV

15 RO SE SI SK UK EU SV 15 SV