Rapport från studieresa till Kalabrien i Italien Lilla kupskalbaggen (Aethina tumida)

Transkript

1 Rapport från studieresa till Kalabrien i Italien Lilla kupskalbaggen (Aethina tumida) september 2017

2 Deltagare från Sverige: Ingrid Karlsson, Jordbruksverket, Växtregelenheten Vida Jordén, Jordbruksverket, Beredskapsenheten Preben Kristiansen, bihälsokonsulent Tatjana Blidovic, Länsstyrelsen i Skåne Lars Hellander, Sveriges biodlares riksförbund Mats Khakhar, Biodlingsföretagarna Eva Forsgren, SLU, Institutionen för ekologi Deltagare från Italien: Jorge Rivera Gomis, tolk, Beekeeping Laboratory, Istituto Zooprofilattico Sperimentale Giuseppe Carullo - Veterinary Officer, Reggio Calabria ASP, Animal Health Service Vincenzo Colella - Prevention Technician, Reggio Calabria ASP, Animal Health Service Francesco Artese - President of FAI Calabria Raffaele Denami - APROCAL Gaetano Mercatante - President of APROCAL Bruno Pezzo - APROCAL Syfte och bakgrund Syftet med studieresan var att förstå och se hur Italien arbetar med det pågående utbrottet av Lilla kupskalbaggen (Aethina tumida). Lilla kupskalbaggen anses vara en exotisk skadegörare inom EU och utbrottet i Italien har pågått sedan september Utbrottet pågår i Kalabrien som är en av Italiens regioner och den består av fem provinser: Catanzaro, Cosenza, Crotone, Reggio Calabria och Viba Valentia. Huvudort i provinsen Reggio Calabria med Reggio di Calabria som huvudort. I både Reggio Calabria och Viba Valentia har man funnit lilla kupskalbaggen (Aethina tumida). Tillvägagångssätt och erfarenheter från Kalabriens utrotningsprogram De italienska veterinärerna som vi träffade anser att det redan var för sent att få kontroll över situationen när lilla kupskalbaggen (SHB) upptäcktes Utbrottet hade redan gått för långt. Dessutom finns ett antal vildbisamhällen, som gör situationen svår och skalbaggen flyger själv. Det finns biodlare som inte är registrerade och som inte är med i någon biodlarorganisation. Samarbetet med biodlarna har försämrats eftersom samhällen i vilka SHB upptäcks måste förintas. Genomförande av utrotningsarbetet När utbrotten först upptäcktes 2014 tilldelades arbetet mycket resurser och de var veterinärer som arbetade med undersökning. Området undersöktes en gång per vecka. Biodlarna samarbetade med myndigheterna men upphörde när ersättningen för de förintade samhällena dröjde. Under 2015 placerades övervakningssamhällen ut på olika platser inom området. Starka samhällen fungerar bäst har det visat sig. Inledningsvis gjorde man kontrollerna av övervakningssamhällena var 7-10 dagar men har idag övergått till dagar. Övervakningssamhällena placeras ut i områden med många bigårdar men inte i bigårdar som tillhör någon biodlare. Att använda övervakningssamhällen innebär att kontrollen inte är beroende av biodlaren och man riskerar inte någon annans samhälle beroende av väder eller årstid. I området kring Gioia Tauro där det första fyndet gjordes är ofta angripna inom 10 dagar efter utplacering. Biodlare som har fått sina bisamhällen förintade har rätt till en ersättning om 400 per kupa men får ingen ersättning för produktionsförlusten. I det inledande arbetet dröjde utbetalningen av ersättning

3 väldigt länge (1,5-2 år) vilket har medfört att biodlarna idag ibland försöker att gå under radarn om de upptäcker att de har ett angrepp eller att de försöker att få mer i ersättning än vad de är berättigade till. Rätten till ersättning förfaller om biodlaren inte är registrerad i det nationella biregistret. Prover tas även från humlesamhällen som köps in för pollinering. SHB aldrig hittills funnits i humlesamhällen. Humlesamhällen måste förintas efter att pollineringsarbetet är slutfört och myndigheterna kontrollerar att det sker. Fynd, bekämpning och avlivning När ett övervakningssamhälle har fått angrepp av lilla kupskalbaggen märks det upp och veterinärerna återkommer på kvällen och täpper igen det, avlivar bina, förpackar hela kupan och tar med den till laboratoriet tillsammans med de skalbaggar som man har samlat in. Skalbaggarna analyseras och skickas för konfirmerande analys till det nationella referenslaboratoriet. Kupan fryses under 24 timmar innan allt material i den undersöks i jakten på ägg, larver och vuxna skalbaggar. Efter ett fynd i ett övervakningssamhälle besöker veterinärerna de bigårdar som finns runt platsen. Man börjar med de som ligger inom en kilometer från övervakningssamhällena och utökar området om fler fynd görs. Om lilla kupskalbaggen hittas i biodlarnas bigårdar förintar man alla samhällen i dessa. Allt material från samhällena eldas upp. Marken i och runt om bigården (radie 20 m) bearbetas till cm djup och desinficeras med permetrin. Larver har funnits i 3 bigårdar och i mycket begränsat antal. I ett vildbisamhälle har de hittat 10 kg larver. Även i en övergiven bigård har det hittats väldigt många larver. Varje år har mellan samhällen förintats fanns det ca samhällen i regionen och antalet minskade de första åren. Sedan har det kunnat öka igen efter att myndigheterna har ändrat reglerna. Man hittar skalbaggar under hela året. Utveckling och återinfektion Efter den kalla vintern 2015 trodde man att lilla kupskalbaggen var utrotad, men den upptäcktes i övervakningssamhällen redan i april. I vanliga bigårdar upptäcktes den igen i september. Under 2017 upplever de att antalet skalbaggar som de hittar i samhällena är lägre än tidigare år och är därför svårare att hitta. Sommaren har varit varm och torr, och det gäller även jorden. Biodlarna har dessutom lärt sig att hantera skalbaggen, med såväl tillåtna som otillåtna medel. Myndigheternas erfarenhet är att fällorna av Beetle blaster-typ är bättre än Schäfer-fällor. En del övervakningssamhällen har förlorats på grund av förintandet. Men också på grund av stölder. Därför har myndigheten slutat att märka dem som offentlig egendom eftersom det är större risk att de stjäls om de är märkta än om det ser ut som att de tillhör en biodlare. Under 2017 har de även förlorat övervakningssamhällen till följd av skogsbränder. Erfarenheten av hur snabbt en återinfektion sker varierar. Övervakningssamhällen i närheten av Gioia Tauro blir ofta angripna inom 10 dagar efter att de har placerats ut. Det finns även exempel på att man hittat lilla kupskalbaggen, förintat samhällen, placerat övervakningssamhällen och sedan inte hittat några fler skalbaggar under två år. Synpunkter och erfarenheter från FAI Calabria Vi besökte Artese Francesco, som är ordförande för FAI Calabria och har en mindre yrkesbiodling. FAI Calabria är den regionala avdelningen av Federazione Apicoltori Italiani, FAI. I bigården vid bostaden fanns ett samhällen i vilka olika försök kring lilla kupskalbaggen pågår. Det handlar dels om olika

4 feromonfällor och dels om utveckling av det mest effektiva tillvägagångssättet när undersökning för lilla kupskalbaggen ska göras. En del av försöken genomförs i samarbete med Istituto Zooprofilattico Sperimentale Delle Regioni Lazio e Toscana i Rom. Det är samma institut som vår mycket kompetente tolk, Jorge Rivera Gomis, är anställd. Det försök som vi fick se avsåg att öka sannolikheten att hitta vuxna skalbaggar i en kupa genom att placera en plywoodskiva nära intill den ena kupväggen. Skalbaggarna springer då och gömmer sig bakom den. När alla andra ramar gåtts igenom finns skalbaggarna där bakom. Först kontrollerar man mellanrummet mellan kupväggen och plywoodskivan och sedan lyfter man upp skivan för närmare inspektion. Vi fick också se en smart anordning för insamling av de vuxna skalbaggarna som ska skickas för undersökning. Under samtalet med Artese Francesco berättade han om situationen för biodlingen i Kalabrien sedan SHB påträffades september FAI-Calabria har från början följt de regler och anvisningar som de italienska myndigheterna gett (även om organisationen inte alltid är/har varit enig i alla delar av dessa). Det har inneburit att många medlemmar har gått ur FAI-Calabria på grund av missnöje. Artese visade företagets slungrum och berättade hur det bör inrättas och vilka åtgärder som bör vidtas för att undvika problem med lilla kupskalbaggen när honungsramar tagits hem för slungning. Synpunkter och erfarenheter från Aprocal Vårt sista besök på studieresan gjordes hos Aprocal (Associazione Apicoltori Produttori Calabresi) som är en regional organisation inom UNAAPI (Unione Nazionale delle Associazioni di Apicoltori). Alla organisationens anställda samt dess ordförande var närvarande vid mötet, och de gav en grundlig genomgång av hur de ser på situationen kring lilla kupskalbaggen. Från början var Aprocal enligt eget utsago enig med de italienska myndigheterna angående förintande av samhällen/bigårdar där lilla kupskalbaggen hittades. Men redan när skalbaggen hittades i nya bigårdar 2015 ändrade Aprocal hållning, och anser nu att det är fel väg att gå. De anser att biodlarna kan lära sig att leva med skadegöraren och att de pengar som använts för att förinta samhällen skulle kunna ha använts till forskning om lilla kupskalbaggen och utveckling av biodlingen. Utrotningspolicyn anser Aprocal har inneburit att många biodlare inte anmäler fynd av skadegöraren i sina samhällen. Men det har även inneburit att några biodlare kunnat göra en ekonomisk vinst

5 genom att få ersättning för små samhällen som placerats i dåliga kupor och som sedan tillförts lilla kupskalbaggen. Enligt Aprocal gav myndigheterna eller andra aktörer från början ingen information om skadegöraren, utan det var Aprocal som tog fram det första informationsmaterial som kom ut i Italien. En stor del av detta är baserad på information från amerikanska (USA) och australiska biodlare, som har varit och hållit föredrag i Kalabrien. Åtgärderna som Aprocal rekommenderar kallades biologiska, men exakt vad de menade med detta var svårt att få grepp om. Och i delar av det material som vi fick se anges behandling med olika kemiska ämnen (som t.ex. fipronil). I motsats till FAI-Calabria som haft en minskning av antal medlemmar har Aprocals medlemsantal ökat sedan SHB hittades i Kalabrien. Detta är ett tecken på biodlarnas missnöje med sättet som situationen har hanterats av myndigheterna. Missnöjet beror dels på att utbetalning av ersättning gått långsamt, men även på det sättet som förintandet i en del fall gjorts. Vilka erfarenheter kan vi ta med oss hem till Sverige och vårt beredskapsarbete? A och O för arbetet med att utrota en exotisk skadegörare är att upptäcka utbrottet tidigt! Flera av de vi träffade menade att det nu inte var möjligt att utrota lilla kupskalbaggen utan att de var tvungna att lära sig att leva med den. Någon uttryckte till och med att det hade varit för sent när man hittade det första fyndet eftersom angreppet i den bigården hade gått ganska långt. Det är viktigt att det finns ett ersättningssystem för de drabbade biodlarna och ett register så att kartläggningen av situationen kan göras snabbt vid ett utbrott. Det är också viktigt att snabbt kunna frigöra resurser för fält- och laboratoriearbetet. Storleken på ersättningen har troligtvis en avgörande betydelse. Biodlarna i Italien fick 400 per kupa om de drabbades och bigården var registrerad. Det anses motsvara cirka % av värdet av ett bisamhälle med bibostad. Ingen ersättning utgick för produktionsbortfallet. Det är viktigt att komma ihåg att lilla kupskalbaggen inte lever endast av bisamhället utan även kan leva av till exempel ruttnande frukt. En intressant sak som kom fram var att lilla kupskalbaggen verkar ha en annan livscykel i Italien än i exempelvis Florida och Australien. De har till exempel lagt märke till att utvecklingstiden för pupporna i marken är kortare än vad som hittills beskrivits i litteraturen. Detta betyder ju att tidigare forskningsresultat på lilla kupskalbaggen i andra miljöer och områden kanske inte gäller för Kalabrien. Mer pengar borde avsättas för forskning lokalt.

6 Beskrivning av resan dag för dag Måndag Måndag förmiddag inledde vi med att sitta på hotellet tillsammans med Giuseppe Carullo och Vincenzo Colella från Region Kalabriens djurhälsoserivce 1. De berättade hur arbetet sker i fält och vilka beslut som fattas. Giuseppe och Vincenzo guidade oss genom Viba Valentia och Reggio Calabria under måndag eftermiddag, tisdag förmiddag och onsdag förmiddag. Vi hann under måndagen se flera olika platser där man ställt ut övervakningskupor och få en bild av hur arbetet med övervakning och avlivning går till. Det blåste dock alldeles för mycket för att kunna öppna kuporna. 1 Giuseppe Carullo - Veterinary Officer, Reggio Calabria ASP, Animal Health Service Vincenzo Colella - Prevention Tecnician, Reggio Calabria ASP, Animal Health Service

7 EU-kommissionen har fattat ett beslut om att Italien ska utrota Lilla kupskalbaggen från sitt territorium. Beslutet är riktat till Italien som land och ministeriet har i sin tur skrivit ett beslut om åtgärderna som ska ske för övervakning och utrotning. Via regionen kommer beslutet sedan ner på provinsnivå där fältarbetet sköts av den regionala djurhälsoservicen. Tisdag På tisdagen mötte vi våra ledsagare intill fruktaffären vid motorvägsavfarten. Vår avsikt var att följa Giuseppe och Vincenzo när de gjorde sina undersökningar. Med lite tur skulle vi också få se en skalbagge. De undersökte varje kupa tillsammans och studerade noga varje ram när den togs ur kupan och sedan från alla vinklar. Första stoppet var hos en fruktodlare och våra förväntningar om ett fynd infriades snabbt när de redan i den andra övervakningskupan fann en skalbagge. Den infångades snabbt och vant av dem och sedan fotograferades den livligt av oss. Kupan märktes ut och under eftermiddagen kunde sedan

8 Giuseppe och Vincenzo återvända till platsen, avliva samhället, paketera det och ta det med sig. Fruktodlaren berättade att han även har sett skalbaggar bland träden. Eftermiddagen tillbringade vi hemma hos Francesco Artese som är ordförande för FAI Calabria, en av de två biodlarorganisationerna i provinsen. De organiserar cirka 100 mindre biodlare och genomförde även en del försök med alternativa fångstmetoder för lilla kupskalbaggen.

9 Onsdag Eftersom vi hade funnit en skalbagge under tisdagen så hade vi möjlighet att se hur de hanterade fyndet på regionens laboratorium i Villa San Giovanni. Fyndet registrerades på laboratoriet och skalbaggen verifierades med hjälp av referensmaterial och en bestämningsnyckel. Kupan frystes under 24 timmar och efter det analyserades allt dess innehåll för att hitta fler skalbaggar, larver och ägg. Foto: Jorge Rivera Gomis Efter lunchen skildes vi åt från våra två veterinärer och åkte sedan till Vibo Valentia där vi träffade tre representanter för APROCAL, Raffaele Denami, Gaetano Mercatante (ordförande) och Bruno Pezzo. APROCAL är den andra biodlarorganisationen i Kalabrien. De organiserar främst yrkesbiodlare och har även de cirka 100 medlemmar.