UV RAPPORT 2012:74 ÖVERSIKTLIG ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING. Hjärup 4:274 m.fl.

Transkript

1 UV RAPPORT 2012:74 ÖVERSIKTLIG ARKEOLOGISK FÖRUNDERSÖKNING Hjärup 4:274 m.fl. Järnåldersbebyggelse i bytomtens norra begränsning Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 4:274 m.fl., fornlämning 26 Dnr Adam Bolander

2 Riksantikvarieämbetet, Arkeologiska uppdragsverksamheten UV Syd Odlarevägen Lund Tel.: Fax: e-post: uvsyd@raa.se e-post: fornamn.efternamn@raa.se Riksantikvarieämbetet UV Rapport 2012:74 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriet Gävle Medgivande I 2011/0233. Kartor är godkända från sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket Dnr /1685. Bildredigering Staffan Hyll/Henrik Pihl Layout Thomas Hansson Tryck/utskrift Printus, Malmö 2012

3 Innehåll Sammanfattning 5 Allmän bakgrund 5 Naturgeografiska förutsättningar och fornlämningssituation 7 Tidigare utförda undersökningar inom Hjärups bytomt 9 Målsättning 10 Antikvariska förutsättningar 11 Metod och genomförande 12 Resultat 14 Sammanfattning av resultat 19 Arkeologisk och vetenskaplig potential 19 Platsbunden potential 19 Platsen i perspektiv 21 Förslag till fortsatta åtgärder 23 Referenser 23 Muntliga källor 25 Administrativa uppgifter 25 Bilaga 26 Resultat av 14 C-analys 26

4 Svalöv Landskrona Häljarp V R Saxån Eslöv Lundåkrabukten Kävlinge Löddeköpinge Lödde å Bjärred Lund S Sandby Kävlingeån Krank Lommabukten Lomma Dalby Staffanstorp Malmö Genarp Bara Bunkeflostrand Oxie Yddingesjön Svedala Vellinge Sege å Börringesjön Skanör Falsterbo Ljunghusen Höllviken Kämpingebukten Trelleborg Figur 1. Utsnitt ur Fastighetskartan med Hjärup markerat med svart cirkel. Skala 1: Hjärup 4:274 m.fl.

5 Sammanfattning Staffanstorps kommun avser att sälja fastigheten Hjärup 4:274 i syfte att genomföra en detaljplan innefattande 4 nya flervåningshus. Under vintern 2011 utfördes en översiktlig arkeologisk förundersökning av de norra delarna av RAÄ 26, Hjärups bytomt. Exploateringsområdet omfattade ca 7900 m 2. Inom dessa grävdes 9 sökschakt som uppmätte en sammanlagd längd av 187 löpmeter eller en yta av 310 m 2, motsvarande ca 4 % av exploateringsområdets yta. Stora delar av området kunde konstateras vara utsatt för omfattande markingrepp och helt utschaktade. I den norra begränsningen av undersökningsområdet framkom stenlyft och bevarad äldre matjord som bör kopplas till den medeltida bytomten. Det tillgängliga området bedömdes däremot vara alltför begränsat för att motivera vidare insatser i denna del. Längs den västra begränsningen av undersökningsområdet framkom en välbevarad boplatslämning, med förmodad datering i järnålder. Ett fåtal stolphål med bränt innehåll utmärkte sig genom en mer distinkt färgning. Ett av dessa daterades utifrån 14C-analys med två sigma till e.kr. Utöver stolphål påträffades även gropar, diken och en sentida igenfylld brunn. Området där bevarade lämningar kan finnas uppskattas omfatta ca 2000 m 2, motsvarande 25 % av undersökningsområdets yta. Delar av ytan är idag svåråtkomlig och hyser bland annat en gång-/ cykelväg och en asfalterad parkeringsyta med en miljöstation som är i bruk. Allmän bakgrund Staffanstorps kommun har för avsikt att sälja fastigheten Hjärup 4:274 m.fl. i syfte att genomföra färdigställd detaljplan med planerad bostadsbebyggelse. I planerna ingår uppförande av 4 flervåningshus på platsen för det tidigare centrumområdet som bland annat hyst bibliotek och pizzeria. Idag står de två byggnaderna tomma och igenbommade, bortsett från pizzerian, vars verksamhet ännu fortlöper. Detaljplaneområdet omfattar ett ca 105 x 87 m, motsvarande ca 7900 m 2, stort område orienterat i en sydvästlig nordostlig riktning. Utöver den befintliga bebyggelsen finns inom området även gång-/cykelbanor, asfalterad parkering, större asfalterade eller stenbelagda ytor, planteringar med lågvuxet buskage, samt grönområden med solitärväxande träd. Indikationer finns på att delar av områdets naturliga topografi modifierats genom att massor förts på eller grävts bort, möjligen i samband med byggnation. Därtill har markingrepp i samband med uppförande av gatlyktsbelysning, elförsörjning och dagvattenavrinning företagits på platsen. Fastigheten berör den norra delen av den i Uppåkra socken registrerade fornlämningen 26, Hjärups bytomt och bör angränsa till gård 4 och 10. Dessa har utgjort en dubbelgård som i tidigare forskning pekats ut som en möjlig gårdsstruktur som kan ha efterföljt en äldre storgård. Med den bakgrunden genomförde Riksantikvarieämbetet UV Syd, på uppdrag av Hjärup 4:274 m.fl. 5

6 Flackarp 3:1 Flackarp 26:1 7:1 Lund 13 Flackarp 29:1 Flackarp 30:1 Flackarp 28:1 Flackarp 39:1 Flackarp 39:2 Lund Uppåkra 20:2 Lund 6 D Uppåkra 19: Uppåkra 32:1 Uppåkra 28:1 Uppåkra 37 Uppå Uppåkra 40 Uppåkra 34 D Uppåkra 36 D U Uppåkra 29:1 1 Uppåkra 30:1 Uppåkra 26:1 Uppåkra 30:2 Uppåkra 42 # Uppåkra 5:1 Uppåkra 27:1 Burlöv 114 Uppåkra 1:1 Burlöv 110 Burlöv 109 Tottarp 24:1 Tottarp 19:1 Figur 2. Förundersökningsområdet (rött fält) och omgivande fornlämningar markerade på utsnitt ur Fastighetskartan. Skala 1:20 6 Hjärup 4:274 m.fl.

7 Länsstyrelsen, en översiktlig arkeologisk förundersökning, vilken utfördes Naturgeografiska förutsättningar och fornlämningssituation Undersökningsområdet är beläget några kilometer sydväst om Lund, ca 4,5 km in från kusten i Hjärups samhälle (fig. 1) och ca 20 meter över havet. Jordarten består av moig morän, utom den sydvästra spetsen av undersökningsområdet som består av morängrovlera. I trakten finns rikligt med gravar från stenåldern, bronsåldern och järnålder, bl.a. en dös och en gravhög (RAÄ 15:1 & RAÄ 20 Uppåkra sn) nordost om Hjärup (fig. 2). En stenåldersboplats är belägen en bit väster om byn (RAÄ 14:3 Lomma sn). Den äldre och yngre järnåldern är företrädd genom den mäktiga Uppåkraboplatsen endast 1,3 km öster om byn (RAÄ 5:1 Uppåkra sn), och från yngre romersk järnålder daterar sig en grupp skelettgravar cirka 500 m väster om bytomten (RAÄ 29 Uppåkra sn). Här framkom vid undersökning 1996 även en gårdsanläggning med ett extremt långt hus från perioden folkvandringstid vendeltid med flera byggnadsoffer, en verkstad och ett aktivitetsområde (Runcis 1998a, 1998b; Carlie 2002). Vid Hjärups boställe (RAÄ 30 Uppåkra sn), ca 200 m väster om bytomten undersöktes i omgångar flera boplatslämningar från yngre bronsålder och äldre järnålder (Becker 2005; Lagergren 2005) och i samband med ett vägbygge sydväst om byn kunde lämningar från yngre stenåldern och yngre bronsåldern beläggas (Söderberg 1995; Petersson 1996). En kilometer nordost om bytomten påträffades år 2005 en del av en stor sten- och järnåldersboplats (RAÄ 36 Uppåkra sn) och vid samma utredning kunde även en ensamliggande gårdsbebyggelse från järnåldern påvisas (Schmidt Sabo 2005). Gårdsplatsen förundersöktes påföljande år och då framkom en flatmarksgrav från yngre bronsålder äldre järnålder och tre hus som tolkades ha hört till en gård från förromersk järnålder äldre romersk järnålder (RAÄ 34 & 35 Uppåkra sn) (Ericson 2007). Den ovan nämnda stora boplatsen RAÄ 36 blev hösten 2009 föremål för en slutundersökning och här framkom en omfattande bebyggelse med minst 18 stolpbyggda hus från yngre bronsålder och järnålder (Becker 2012). Tyngdpunkten i bebyggelsen låg i romersk järnålder. Detta område låg för övrigt inom ett markstycke som på 1776 års karta över Uppåkra bär namnet Husåkrar (fig. 3 ; se kartan i Manhag 2000:23). Drygt 500 m väster om byn har en boplatslämning, RAÄ 37, med datering i äldre järnålder varit föremål för undersökning under senare år. Här har bland annat en flerfasig gårdsbebyggelse med hägnads- och gropssystem, samt större aktivitetsområden kunnat konstateras. Utifrån preliminärt analysarbete ligger dateringarna i förromersk / äldre romersk järnålder folkvandringstid (Aspeborg 2009, Bolander 2012a). Det äldsta skriftliga belägget för ortnamnet Hjärup härrör från år 1164 då byn omnämns som Hyathorp. Förleden kan möjligen härledas till ett mansnamn och efterleden anses allmänt syfta på nybygge. Hjärup har tillhört Uppåkra socken som på 1500-talet utgjordes av de tre byarna Stora Uppåkra Hjärup 4:274 m.fl. 7

8 meter Figur 3. Utredningsområdet (blå linje) och marknamn markerade på en äldre bykarta över Hjärup från år 1799 (från Manhag 2000). 8 Hjärup 4:274 m.fl.

9 (RAÄ 5:5), Lilla Uppåkra (RAÄ 27:1) och Hjärup (RAÄ 26:1). Vid denna tid hade socknen 38 tiondegivare, varav 14 var skrivna i Hjärup. Ännu en by fanns i socknen under medeltiden och det var Svarthjärup (RAÄ 21), liggandes norr om Hjärup. Byn antas ha ödelagts redan under 1300-talet, men dess jord brukades dock kontinuerligt. Enligt Jordeboken fanns i Hjärup år 1662 ett helt, fyra trefjärdedels, fyra halva och ett fjärdedels kanikhemman, samt ett halvt och ett fjärdedels utsocknes frälsehemman (Hallberg 1991:282f ). Det var således kyrkan och utsocknes frälse som ägde gårdarna i Hjärup. Under 1700-talet låg sex av byns äldre gårdar på en östvästlig rad i den nedre delen av bytomten på norra sidan av Hjärupsbäcken, ett vattendrag som idag är reglerat men som tidigare orsakade breda sanka partier längs med sina stränder. Två gårdar låg söder om bäcken, medan ytterligare fyra gårdar låg grupperade två och två i bytomtens östra respektive norra del. Några hundra meter öster om byn har landsvägen mellan Malmö och Lund passerat. Den ingick i det gamla förbindelsestråket till nordöstra Skåne. En väg ledde från byn över bäcken och fram till landsvägen. Bytomten kantades i norr, öster och i söder av gårdarnas toftmarker. Någonstans i den södra delen av byn har en runsten av typen efter Jelling påträffats från 1000-talets inledande decennier (RAÄ 2 Uppåkra sn). Stenen står idag i sekundärt läge inne i en trädgård men ska ha flyttats från en plats nära bäcken där det troligen funnits ett vadställe. Runtexten lyder översatt: Navne ristade denna sten efter Toke broder sin. Han dog västerut (Moltke 1981:545, DaRun nr 266). Frågan om en eventuell vikingatida tidigmedeltida storgård i byn aktualiserades först i en studie av Mats Riddersporre år Det finns nämligen indikationer i det äldre kartmaterialet på att en storgård kan ha funnits i byns norra del där ett större sammanhängande toftområde står angivet för gårdarna nr 4 och 10, det vill säga just de gårdar som berörs av föreliggande exploatering (Riddersporre 2003:153f ). I anslutning till toften åt öster fanns även marknamnet Lunnespjellen som kan syfta på en religiös/kultisk lund, och Husåker strax intill, som troligen syftar på den äldre bebyggelse som påträffades där år 2009 (Manhag 2000:24ff; Becker 2012). Tidigare utförda undersökningar inom Hjärups bytomt Inom bytomten har sex tidigare undersökningar genomförts. 1) Den första undersökningen företogs åren på platsen för den historiskt kända gården nr 8 (Larsson 1995). Komplexa kulturlager med en mäktighet på upp till en halv meter framkom, med rikliga bebyggelselämningar och ett mycket omfångsrikt fyndmaterial från sen vikingatid och medeltid. 2) År 1991 förundersöktes ett område i bytomtens nordöstra del där några mindre byggnader fanns markerade på en äldre karta, men inga fornlämningar påträffades där (Kriig 1991). Hjärup 4:274 m.fl. 9

10 3) År 2004 utfördes en förundersökning i ett område som benämns Äppelhagen i kommunens detaljplan. Då påträffades omfattande lämningar med tjocka kulturlager och bebyggelserester som framförallt låg koncentrerade till en förhöjd platå i områdets norra del som motsvarande läget för den historiskt kända gården nr 1 i Hjärup. Bebyggelsen här tycktes huvudsakligen innehålla lämningar efter tidigmedeltida och högmedeltida bebyggelse- och aktivitetslämningar (Söderberg 2005). Detta område undantogs för fortsatt exploatering medan resten av området släpptes efter förundersökningen. 4) Under våren 2008 genomfördes en översiktlig förundersökning på platsen för den historiskt kända gården nr 6. Lämningarna kunde preliminärt dateras till sen vikingatid, medeltid och nyare tid (Schmidt Sabo 2008). 5) Under hösten 2009 utfördes en detaljerad arkeologisk förundersökning inom området vid gård 6. Det visade sig att de vikingatida och tidigmedeltida lämningarna var bäst bevarade, jämfört med de yngre, och att de skulle prioriteras vid en slutundersökning (Schmidt Sabo 2011). 6) Under senhösten 2009 utfördes en slutundersökning inom området för gård 6 och en senvikingatida storgård med flera byggnadslämningar uppdagades. Det största huset, som var 42 m långt och 8 m brett, tolkades som storgårdens huvudbyggnad. Även ett rikt fyndmaterial som hörde till storgården påträffades, innehållande flera prestigeföremål. Äldre lämningar på platsen var bl.a. ett långhus från förromersk järnålder samt en brunn och ett aktivitetsområde kring en liten våtmark. De yngre lämningarna från gård nr 6 var kraftigt skadade av sentida byggverksamhet på tomten (Schmidt Sabo 2011). Därtill undersöktes nyligen även delar av det så kallade Åttevägenområdet, beläget nordost om bytomten och berörande delar av toftmarken. Här framkom spår efter en begränsad bebyggelse, sannolikt endast en gård, med förmodad datering i järnålder. Området var dock kraftigt utschaktat i samband med anläggandet av en idrottsanläggning (Bolander 2012b). Målsättning Syftet med den översiktliga förundersökningen var att klargöra fornlämningssituationen inom hela detaljplaneområdet. Med undersökningens resultat avsågs att påvisa om och var det finns områden som kräver fortsatta arkeologiska insatser, och i så fall i vilken form. Ambitionsnivån anpassades till behovet att framställa ett fullgott beslutsunderlag för Länsstyrelsens fortsatta handläggning av ärendet. De norra delarna av undersökningsområdet berörde delar av de historiska gårdarna 4 och 10, vilka på 1795-års karta framställts som en dubbelgård (fig. 3). Dessa utgör de nordligast belägna gårdarna i den historiska bytomten. Med rektifieringen av det äldre kartmaterialet medföljde vissa felmarginaler, 10 Hjärup 4:274 m.fl.

11 varför en av undersökningens huvudsakliga uppgifter var att utröna hur stor del av bebyggelsen tillhörande gård 4 och 10 som skulle komma att beröras av föreliggande exploatering. I det fall bebyggelsen skulle kunna lokaliseras inom undersökningsområdet avsågs dess bevarandegrad och status att fastställas. Skulle bebyggelsens karaktär och ett eventuellt fyndmaterial kunna bekräfta eller dementera att det rör sig om en förmodad storgård, vilket forskningen antytt? Har den i så fall samexisterat med den som kunde påvisas i söder i samband med undersökningarna av gårdsläge 6 (Schmidt Sabo 2011)? Hur har relationen dem emellan varit och har den förändrats över tid? Därtill fanns även möjlighet till en syntetiserande kunskapsuppbyggnad, då det närliggande Åttevägenområdet även det avsågs att exploateras, berörande toftmarken tillhörande gård nr 10 (Bolander 2012b). Antikvariska förutsättningar Det ca 7900 m 2 stora området har tidigare fungerat som stadsdelscentrum och är idag bebyggt med två huskroppar, belägna med en östlig förskjutning inom undersökningsområdet (fig. 4). Byggnaderna förefaller till stor del vara övergivna, även om en pizzeria har fortsatt sin verksamhet i den västra delen av den norra byggnaden. Huskropparna är sammanbundna med en takkonstruktion som förankrats i marken med ett flertal metallstolpar. I väster angränsar undersökningsområdet till ett befintligt villakvarter, vars tomter avskärmats med träplank. Intill detta återfinns ett gräsbevuxet område löpande i nordostlig sydvästlig riktning. Öster härom är en cykel-/ gångväg anlagd. Mellan cykel-/gångvägen och de båda huskropparna finns en långsmal och asfalterad parkeringsplats, också den löpande i en ungefärlig nordostlig sydvästlig riktning. Den norra delen av parkeringsplatsen utgörs av en miljöstation som förefaller vara i bruk. Området söder om huskropparna består av ett gräsbevuxet område med partier av buskage och solitära träd. Undersökningsområdet angränsar här till en befintlig och asfalterad väg. De östligaste delarna av undersökningsområdet angränsar i sin tur till en cykel-/gångväg och merparten av den yta som gränsar till huskropparnas gavlar har tagits i anspråk för planteringar av buskage och lågväxande träd. Övriga delar är stenlagda eller asfalterade. Området norr om byggnaderna är även det asfalterat, men en smal gräsbevuxen slänt löpande i östvästlig riktning och gränsande till ytterligare en cykel-/gångväg är ett undantag. Inom undersökningsområdet sluttar topografin relativt markant från norr till söder, men även från väst till öst. Vid besiktning iakttogs indikationer på att den naturliga topografin kan ha modifierats genom att massor antingen förts på eller tagits bort. Inte minst gäller det den ovan nämnda parkeringsplatsen, vilken är belägen på en lägre nivå än de gräsbevuxna och angränsande områdena i väster och i norr. Från dessa löper en tydlig slänt ned till den asfalterade ytan, med en höjdskillnad på ca 0,5 m. Samma slänt går även att följa längs med den norra avgränsningen av undersökningsområdet, där höjdskillnaden är något större. I de södra delarna förefaller förhållandet däremot vara det omvända. Vid det sydöstra hörnet av den Hjärup 4:274 m.fl. 11

12 södra byggnaden, där den gräsbevuxna marken var fri från buskage, iakttogs en slänt, sluttande från huskroppen och mot söder. Övriga kända markingrepp består av schaktning för kabeldragning i samband med inkoppling av den gatlyktsbelysning som förekommer längs med cykel-/gångvägarna, samt utmed de befintliga huskropparna. I de asfalterade områdena återfinns vidare flera avrinningsbrunnar för dagvatten, vilket innebär att markarbeten måste ha företagits även här i syfte att koppla på brunnarna till en större stamledning. Graden av ingreppens påverkan på fornlämningen är okänd. Metod och genomförande Den översiktliga förundersökningen genomfördes i fält som en sökschaktsgrävning. Schaktens placering kom att avvika något från den ursprungliga undersökningsplanen, då det visade sig att kommunens intention var att sälja av fastigheten med befintlig bebyggelse. Den senare avsågs således att demonteras av en eventuell köpare/byggherre i ett senare skede. Därmed decimerades antalet schakt, då det inte var möjligt att förlägga några schakt under eller mellan de två förmodat grunt anlagda byggnaderna. Som ett resultat härav minskades även fälttiden från tre till två dagar. Arbetet utfördes under Totalt placerades 9 sökschakt inom undersökningsområdet (fig. 4). Dessa uppgick till en sammanlagd längd av 187 löpmeter, motsvarande en yta av 310 m 2. Av detaljplaneområdets totala 7900 m 2 undersöktes således ca 4 %. Schakten förlades i de ytor som var tillgängliga med maskin, utan att det skulle uppstå förhinder för den löpande verksamheten i området. Den större asfalterade parkeringsytan mellan schakt 4, 5 och 9 var exempelvis nödvändig för de som arbetade i området och utnyttjades dagligen till fullo. Därtill krävdes åtkomst till den miljöstation som var belägen i parkeringens nordliga ände. Matjorden schaktades ned till nivån där fornlämningar framträdde. Påträffade anläggningar mättes digitalt med GPS, registrerades och gavs en preliminär tolkning. Informationen fördes därefter in i fältdataprogrammen Intrasis och Intrasis Analysis för vidare bearbetning. En sondkäpp användes för att mäta bevarandedjupet hos ett urval av anläggningar och kulturlager. I samband med schaktningen metalldetekterades matjorden i syfte att, om möjligt, fånga upp ett daterande lösfyndsmaterial. Erfarenheterna från tidigare byundersökningar visar att metallfynden i matjorden kan ge värdefull information om lämningarnas utbredning, datering och bevarandegrad. Löpande under fältarbetet togs digitalfoton av speciellt intressanta anläggningar, men även enstaka situationsbilder i syfte att underlätta eventuella fortsatta insatser. Då undersökningen företogs i tättbebyggt område med villabebyggelse, skola och anslutande gångstråk fick flera schakt, av säkerhetsskäl, fyllas igen samma dag som de öppnats. Figur 4. Översikt över de schakt som grävdes i samband med undersökningen, på ett utdrag av Fastighetskartan. Skala 1: Hjärup 4:274 m.fl.

13 Undersökningsområde Sökschakt Registrerad fornlämning Hjärup 4:274 m.fl. 13

14 Väderförhållandena var framförallt under fältarbetets avslutande dag något besvärliga, med vindbyar och periodvis kraftigt regn. Resultat Av de 9 schakt som grävdes inom undersökningens ramar, förlades schakt 1 i en östvästlig riktning i en större öppen gräsbevuxen yta belägen i områdets södra delar. Schaktet mätte ca 35 m och visade sig inte innehålla några bevarade lämningar. Sannolikt hade området grävts ut och modellerats i samband med byggnadernas uppförande. Under 0,20 m gräs och matjord fanns 0,40 m påförd gråbrun lera, bland annat innehållande tegelfragment, metallskrot mm. Därunder fanns ytterligare 0,40 m påfört material, detta dock bestående av en ljusgrå, mager lera innehållande småsten och träbitar. Alven bestod av en gul sjösand och visade sig inte innehålla några anläggningar. Förhållandet var likartat i det anslutande schakt 2 även om omfattningen av det påförda materialet ökade ju närmre huskropparna schaktet närmade sig. I schakt 3 konstaterades ett ca 1,1 m tjockt utfyllnadslager vara beläget under grässvål och matjord. Utfyllnadslagret bestod av en brungrå och något sandig lera. Härunder fanns ett 0,30 m tjockt bärlager innehållande stenkross av 1900-talskaraktär. Under bärlagret fanns ett ca 1 m tjockt lager av en sandig lera med små variationer i. Övergången mot alven noterades vara något diffus, vilket föranledde att det understa skiktet tolkades utgöra en bevarad rest av en äldre matjord. På grund av säkerhetsrisken behäftad med det öppna schaktets djup kunde lagret inte undersökas i detalj. Schakt 4 placerades i en plantering med lågvuxet buskage, situerad mellan den södra byggnadens husgavel och den asfalterade parkeringen. Direkt norr om schaktet ska en gasledning, enligt uppgift, ha anslutit till byggnaden. I likhet med föregående schakt kunde en omfattande utschaktning konstateras och den återstående lagersekvensen ned till alven bestod av sentida utfyllnadsmassor. Längst i norr fanns en sentida utfylld nedgrävning som sträckte sig ca 6 m söderut. Strax söder därom fanns ett kabelschakt löpande i en sydvästlig nordostlig riktning, medan en stor del av schaktets mitt upptogs av en sentida nedgrävning (1378) som bland annat fyllts igen med maskinslaget tegel, metallburkar och tunnband. Strax norr om nedgrävningen framkom dock tre stolphål (1379, 1380 och 1381), vilka antydde att det trots de omfattande markingreppen fanns spridda lämningar bevarade. Därmed kan det förmodas att det även under den asfalterade parkeringen kan dölja sig bevarade anläggningar. I en plantering med lågväxande buskage väster om den norra byggnadens gavel placerades schakt 5. Under 0,3 m matjord fanns en 0,08 m tjock grå lera innehållande enstaka småsten. Materialet hade sannolikt påförts i samband med byggnationen. Härunder fanns en 0,20 0,30 m tjock äldre matjord. Denna påträffades på en nivå som gör det möjligt att det kan finnas bevarade lämningar även under den västligt belägna asfalterade parkeringen. Schakt 6 förlades i den plana asfalterade ytan som omger den norra byggnaden. Inga bevarade lämningar påträffades i schaktet. Under 0,1 m asfalt fanns ett 0,2 m tjockt bärlager, bestående av stenkross. Härunder fanns 14 Hjärup 4:274 m.fl.

15 Figur 5. Platsen för schakt 3 sett från öster (ovan), respektive schakt 7 och 8 sett från öster (nedan). Foto: Adam Bolander 0,25 m sand och 0,1 m påförd kompakt och grå lera med stenkross och tegel. Mot schaktets botten återfanns 0,25 m påförd gråbrun lera innehållande enstaka kalkaktiga småstenar och tegelkross. Alven bestod av en gulgrå sjösand utan anläggningar. Schakt 7 togs upp i en gräsbevuxen kraftig sydsluttning längs med en östvästligt löpande cykelväg i undersökningsområdets norra begränsning. Ytan mellan cykelvägen och den lägre belägna asfalten var inte mer än knappa 6 m. På grund av den kraftiga sluttningen fick schaktet läggas i nordsydlig riktning, istället för att följa gräsytans östvästliga sträckning. Under grässvål och matjord, varierande i tjocklek från 0,55 i norr och 0,25 i söder, framkom ett 0,1 m tjockt lager av grå lera med inslag av sot, bränd lera, tegelkross och djurben. Förmodligen utgjorde det ett utjämningslager av yngre dato. Hjärup 4:274 m.fl. 15

16 16 Hjärup 4:274 m.fl. Därunder framkom ett 0,25 m tjockt lager av gråbrun lera, innehållande djurben, enstaka kol och småsten. Troligen utgjorde det en äldre öppen markyta, eller möjligen ett parti av bevarad äldre matjord. I alven framkom tre stenlyft (1387, 1388 och 1389), med diameter av 0,62, 0,55 respektive 0,41 m. De bildade en linje löpande i sydvästlig nordostlig riktning. Schakt 8 placerades i den västliga begränsningen av den i denna del utplanade sluttningen som löpte utmed cykelvägen i områdets norra begränsning. Under 0,25 m grässvål och matjord kunde en äldre matjord konstateras vara bevarad inom delar av schaktet. Från asfaltskanten i söder och ca 3 m norrut var däremot ingenting bevarat, sannolikt beroende på anläggandet av den angränsande parkeringsytan. I den södra delen av schaktet framkom, den utschaktade lagerbilden till trots, en stenpackning (1383), bestående av natursten av en ungefärlig diameter av 0,2 m. Dessa var lagda i en 0,1 m tjock sättsand som även den innehöll enstaka sten, men av en mindre storlek. Stenpackningen var ca 0,5 m bred och löpande i en ungefärlig östvästlig riktning. Inget daterande material framkom, men möjligen har den utifrån dess karaktär en eftermedeltida datering. Dess funktion är oklar, då det inte var möjligt att placera in den i en vidare kontext. På grund av intilliggande gatlyktsbelysning och risk för korsande och ej utmärkta kablar bedömdes det vara olämpligt att utvidga schaktet ytterligare. Däremot bör det utifrån resultaten från schakt 7 och 8 kunna förväntas att anläggningar finns bevarade under en stor del av den gräsbevuxna sluttningens sträckning utmed undersökningsområdets norra begränsning. Schakt 9 utgjorde undersökningens längsta sammanhängande schakt med sina 75 löpmeter. Schaktet löpte i en ungefärlig sydvästlig nordostlig riktning i en smal gräsbevuxen yta insprängd mellan en gång-/cykelväg och en inhägnad mot en västligt belägen villabebyggelse. Gräsytan smalnade av påtagligt mot norr, där den inte var bredare än ca 3 m, medan den i söder uppgick till ca 4 m. Under den 0,4 m tjocka matjorden fanns en homogen brun lera innehållande enstaka småsten, men utan ytterligare komponenter. De få utslagen med metalldetektor resulterade endast i järnspikar eller oidentifierat skrot. Rimligtvis är materialet påfört i sen tid, möjligen i samband med uppförandet av villabebyggelsen. Alven bestod av en gulaktig lera och visade sig hysa en riklig mängd anläggningar längs hela schaktets utsträckning. En koncentration noterades dock 17 m från schaktets norra ände och ca 52 m söderut. Merparten av de framkomna anläggningarna utgjordes av stolphål, vilka uppgick till 38 stycken. Av dessa mätte 45 % mellan 0,20 0,30 m i diameter och 39 % mellan 0,30 0,40 m i diameter. Den förhållandevis höga andelen stolphål av större dimension antyder att det rör sig om bebyggelselämningar, där delar av de takbärande konstruktionerna fångats i schaktet. Ett antal stolphål (1332, 1333, 1337 och 1339) uppvisade en hög halt av brända komponenter i fyllningarnas yta, indikerande en nedbrunnen byggnad (fig. 7). Dessa påträffades ca 50 m från schaktets norra ände och var mer distinkta än övriga anläggningar. I fält tolkades de utgöra spår efter en senare konstruktion i en flerfasig järnåldersbebyggelse. Träkol insamlades däremot och ett prov skickades iväg för 14C-analys, resulterande i en trolig vikingatida datering (bil.1). Med ett sigma (57,7 % säkerhet)

17 Brunn Dike Grop Stolphål Figur 6. Översikt över dokumenterade anläggningar i schakt 9. Skala 1:300. Hjärup 4:274 m.fl. 17

18 Figur 7. Schakt 9 upptaget och sett från söder (t v), samt ett av stolphålen med bränt innehåll (t h). Notera även den flitigt nyttjade parkeringen strax öster om schaktet. Foto: Adam Bolander härrör det i perioden e.kr och med två sigma i e.kr. Rimligtvis är även merparten av de mindre distinkta stolphålen härrörande i järnålder och inte av medeltida dato Mot anläggningskoncentrationens slut i söder respektive norr framkom sammanlagt 6 diken, varav merparten löpande i en ungefärlig östvästlig riktning. Därtill dokumenterades 4 gropar, alla belägna i schaktets sydligast belägna tredjedel. De var alla förhållandevis stora och mätte mellan 0,9 1,3 m i diameter, men med en begränsad mängd komponenter i fyllningarnas yta. Därtill framkom i den norra utkanten av anläggningskoncentrationen en brunn (1360), vars diameter uppgick till ca 2,9 m. Igenfyllningen hade skett i sen tid och bestod av en mörk brungrå lera innehållande tegelkross, småsten och porslin. 18 Hjärup 4:274 m.fl.

19 Fyndmaterialet var påtagligt begränsat och inget daterande som kunde knytas till lämningarna i schakt 9 kunde identifieras. Utifrån dess karaktärsdrag får däremot förmodas att de härrör i järnålder. Nära nog alla påträffade anläggningar i schakt 9 var distinkta och med förhållandevis kraftigt färgade fyllningar. De ovan nämnda stolphålen med en trolig datering i vikingatid uppvisade de klart mest kraftiga färgningarna. Bevarandegraden betraktas som god. Huruvida det rör sig om en solitär gårdsbebyggelse eller snarare en del av en större boplats är svårt att utifrån det begränsade schaktets yta få grepp om. Däremot avtog förekomsten mot schaktets bägge ändar. Med största sannolikhet har bebyggelsen haft en utsträckning längre västerut, det vill säga i det område som idag utgörs av ett tättbebyggt villaområde. Merparten av anläggningarna bör knytas till en järnåldersbebyggelse, vilket inte minst resultatet av 14C-analys påvisade. Sammanfattning av resultat Stora delar av undersökningsområdet kunde konstateras vara utschaktat, utfyllt och utplanat i samband med uppförandet av de två befintliga byggnaderna. Vid några punkter påträffades däremot en förmodad bevarad äldre matjord, gällande schakt 3, 5, 7 och 8. I schakt 7 framkom dessutom tre stenlyft och i schakt 8 en möjligen eftermedeltida stenpackning. Resultaten indikerade att bevarade lämningar kunde stå att finna även under den asfalterade parkering som upptog en stor del av undersökningsområdet och som det inte lämpade sig att undersöka i detta skede. De huvudsakliga resultaten framkom i schakt 9, beläget i ett smalt gräsbevuxet område i undersökningsområdet västra begränsning. Rikligt av distinkta anläggningar framkom längs schaktets hela utsträckning, men med en koncentration längs en ungefärlig sträcka av 52 m. Merparten utgjordes av stolphål, men även gropar, diken och en sentida brunn påträffades. Med största sannolikhet rör det sig om en boplatslämning, även om det utifrån schaktets begränsade utsträckning inte är möjligt att avgöra om det rör sig om en solitär gårdsbebyggelse eller en större enhet bestående av flera gårdar. Inget daterande fyndmaterial framkom, men utifrån lämningens karaktär får förmodas att den härrör i järnålder. Ett fåtal stolphål urskiljde sig genom en kraftigare färgning och ett högt innehåll av brända komponenter. EEn datering av ett av dessa utifrån 14 C-analys gav en datering i perioden e.kr. (två sigma). Arkeologisk och vetenskaplig potential Platsbunden potential Utifrån rådande exploateringssituation bedöms de partier där en bevarad äldre matjord konstaterades, vara alltför svåråtkomliga och begränsade till sin utbredning för att vidare insatser ska kunna motiveras. Förvisso visade de framkomna stenlyften och stenläggningen i schakt 7 respektive 8 att matnyttiga lämningar fanns bevarade även här, varav i alla fall de förstnämnda Hjärup 4:274 m.fl. 19

20 20 Hjärup 4:274 m.fl. eventuellt skulle kunna knytas till en medeltida gårdsbebyggelse. Rimligtvis finns anläggningar bevarade under en stor del av den gräsbevuxna sluttningen utmed undersökningsområdets norra begränsning. Den smala tillgängliga ytan, kraftiga sluttningen, samt närhet till gång-/cykelväg och gatlyktsbelysning gör däremot vidare insatser svårgenomförbara i denna del av undersökningsområdet. Resultaten av en eventuell undersökning av dessa punkter hade rimligen blivit förhållandevis begränsade. I den västra delen av undersökningsområdet är eventuella vidare undersökningar betydligt mer befogade. Den boplatslämning som påträffades konstaterades vara välbevarad och förmodligen härrörande i järnålder, med undantag av ett fåtal stolphål knutna till ett medeltida gårdsläge. De goda bevaringsförhållandena torde även erbjuda gynnsamma förhållanden för provtagning i syfte att genomföra arkeobotaniska studier. Dessa kan bidraga med kunskap kring den äldre järnålderns markutnyttjande och hur omlandet kring centralplatsen i Uppåkra exploaterats och förändrats över tid. För närvarande pågår en kartläggning med ett sådant syfte, i form av doktorandforskning vid Lunds Universitet. I forskningsarbetet har etablerats ett samarbete med UV Syd som från flera platser kunnat tillhandahålla ett bakgrundsmaterial (ref Mikael Larsson). I anslutning till stolphålen som tolkades vara spår efter huskonstruktioner noterades ett område med gropar i den södra utkanten av anläggningskoncentrationen, samt flera östvästligt löpande diken, vilka skulle kunna ha någon form av gränsmarkerande funktion. I det fall mer sammanhängande strukturer kan fångas upp vore det möjligt att utvinna information gällande gårdslägenas funktionella organisering och uppdelning. Då merparten av de framkomna anläggningarna utgjordes av stolphål blev det tillvaratagna fyndmaterialet närmast obefintligt. Det är ett välkänt faktum att hushållsavfall och kasserade verktyg företrädesvis deponerades i uttjänta brunnar och gropar anlagda för ändamålet. Dessa är oftast situerade på ett betryggande avstånd från bostadshusen. Eftersom schaktet huvudsakligen förefaller att ha berört de centrala delarna av en bebyggelse får förmodas att en högre andel gropar och brunnar kan stå att finna i nära anslutning. Utifrån fyndmaterialet finns möjligheten att utvärdera gårdarnas sociala och ekonomiska status och att därmed placera in dem i ett större perspektiv. Den konsekventa metalldetekteringen av matjorden gav endast ett fåtal utslag och endast små avvikelser kan förväntas i de omgivande ytorna. Däremot kan enstaka metallföremål komma att påträffas i gropar och brunnnar. Behovet av metallkonservering bedöms dock vara förhållandevis litet. En fråga som väcks i sammanhanget rör naturligtvis tidsrymdens omfattning mellan gårdsbebyggelsens övergivande och det förmodade etablerandet av Hjärups by, fornlämning 26 i Uppåkra socken. En datering av den genom undersökningen upptäckta bebyggelsen skulle kunna vara väsentlig för förståelsen av bybildningsprocessen i Hjärup. I det sammanhanget kan även de fortlöpande undersökningarna av det närliggande Åttevägen-området vara betydelsefulla. Endast 170 m nordost om nu aktuellt undersökningsområde påträffades i samband med en arkeologisk utredning spår efter en förmodad järnåldersboplats. Lämningen bestod av stolphål, vilka tolkades

21 utgöra spår efter en takbärande konstruktion, men även gropar, diken och en brunn (Bolander 2012b). Även här var avsaknaden av daterande fynd stor, men förhoppningsvis kan en kommande förundersökning ytterligare snäva in dateringen av bebyggelsen. Platsen i perspektiv Järnålderslandskapet och omlandet kring den närmast unika centralplatsen Uppåkra får, ur flera synvinklar, sägas vara ett synnerligen värdefullt forskningsobjekt. Centralplatsen har med sin långa platskontinuitet och utpräglade roll som knutpunkt för makt, religion och rikedom haft ett stort inflytande på sin omgivning. En majoritet av de rent arkeologiskt företagna studierna har, naturligt nog, huvudsakligen fokuserat på och utgått från platsen som sådan. En förklaring därtill är givetvis att vi befinner oss i en utpräglad fullåkersbygd där synliga maktmanifestationer till stor del saknas i det omgivande landskapsrummet omslutande den absoluta centralplatsnoden med dess tjocka kulturlager, gravhögar, kulthus, stora långhus och fyndrikedom. Förhållandet understryker vikten av eventuellt framtida undersökningar av omgivningens under mark dolda fornlämningar. Inte minst eftersom vi ännu vet för lite om hur landskapsutnyttjandet, kommunikation och interagerandet med de omkringliggande byarna fungerat och varit organiserat. Forskningen antyder just att det är av stor vikt att vidga vyerna för att kunna förstå en så pass komplex och unik plats som Uppåkra får sägas vara. Flera teorier gör gällande att en centralplats inte enbart utgörs av en specifik fysisk plats utan att de centrala funktionerna även kan vara konstruerade och organiserade i rumsliga relationer med en mer eller mindre närliggande omgivning. Exempelvis pratar Stefan Brink om multifunctional central place (complex) som en term betecknande ett större område inom vilket centrala funktioner finns utspridda (Brink 1996: 238). Lars Lundqvist presenterar en liknande modell, då han menar att centra kan vara uppbyggda av flera element som i landskapet bildar ett dominerande landskapsrum (Lundqvist 2000: 15ff ). I ett sådant perspektiv kan övergivandet av en by eller etablerandet av en annan ha sin förklaring i ett socioekonomiskt eller organisatoriskt system där centralplatsens behov och intressen varit en bakomliggande styrkraft. Perioder av stora samhälliga förändringar har exempelvis speglat tiden för övergången mellan yngre förromersk järnålder och äldre romersk järnålder (kring år 0), samt i övergången mellan äldre och yngre järnålder (kring 500 e.kr.). Bland annat har dessa förändringar inneburit en påtaglig omstrukturering av bebyggelse, men även en förändring av befolkningens landskapsutnyttjande. Vad gäller omfördelningen av bebyggelse och nyetablering av boställen bryter Uppåkra definitivt mönstret med sin långa platskontinuitet överstigande ett helt årtusende. Frågan är huruvida de två förhållandena har ett samband. I syfte att klargöra förhållandet krävs ett problematiserande av begreppet centralitet, där relationer i landskapet och kopplingar mellan flera platser är i fokus, snarare än den enskilda platsen (se t.ex. Anglert 2006a, Anglert 2006b, Anglert m.fl. 2006, Becker & Anglert 2006). Ett syntesarbete Hjärup 4:274 m.fl. 21

22 Förslag till fortsatt bevakning Undersökningsområde Sökschakt Figur 8. Området som föreslås för fortsatt bevakning markerat med grönt fält på ett utdrag ur Fastighetskartan. Skala 1: Hjärup 4:274 m.fl.

23 med utgångspunkt i den senaste tidens undersökningar kring Uppåkra pågår fortlöpande på UV Syd med ett huvudsakligt syfte att förtydliga centralplatsens inflytande och roll i ett större perspektiv, samt att kartlägga de avtryck som avsatts i landskapet i en längre tidshorisont. Därmed avses indirekt även förståelsen av den ekonomiska, organisatoriska och sociala komplexiteten under järnåldern att utökas (ref Mats Anglert). Förslag till fortsatta åtgärder Föregående fortsatt exploatering av området föreslår Riksantikvarieämbetet UV Syd en fördjupad förundersökning inom den västra delen av undersökningsområdet och de konstaterade bebyggelselämningarna, omfattande det gräsbevuxna området, gång/-cykelvägen, samt delar av den asfalterade parkeringen (fig. 8). Detta under förutsättning att lämningen inte kan bevaras. Övriga delar av undersökningsområdet bedöms ha alltför begränsad potential för att motivera vidare insatser. Referenser Anglert, M. 2006a. Centraliteten och dess platser. I: Ersgård, L. (red) Det förflutna är att räkna med. En vetenskaplig programskrift för UV, s Stockholm. Anglert, M. 2006b. Landskapets urbanitet. I: Larsson, S. (red.). Nya stadsarkeologiska horisonter, s Stockholm. Anglert, M. m.fl Att lägga ut diskursen i landskapet. I: Larsson, S. (red.). Centraliteter. Människor, strategier och landskap, s Stockholm. Aspeborg, H I Uppåkras skugga. En järnåldersboplats i Hjärup. Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 7:1 och 22:1, RAÄ 37, Staffanstorps kommun, Dnr UV Syd rapport 2009:4. Lund. Becker, N Boplatslämningar vid Hjärups boställe. Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 7:142. Arkeologisk utredning Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 2005:5. Becker, N Stora Uppåkra 12:110 (tidigare 12:2). Äldre järnåldersbebyggelse i centralplatsens omland. Särskild arkeologisk undersökning RAÄ 36. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 2012:51. Becker, N. & Anglert, M Före Ystad. I: Larsson, S. (red.). Centraliteter. Människor, strategier och landskap, s Stockholm. Bolander, A. 2012a. Hjärup 7:1 & 22:1. Boplats och grav i Uppåkras omland. Arkeologisk förundersökning Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 2012:2. Bolander, A. 2012b. Åttevägenområdet, Hjärup. Arkeologisk utredning Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 2012:10. Brink, S Political and social structures in Early Scandinavia. A settlement-historical pre-study of the Central Place. Tor. Vol 28. Uppsala. Hjärup 4:274 m.fl. 23

24 24 Hjärup 4:274 m.fl. Carlie, A Gård och kultplats. Om bruket av offerhandlingar på en yngre järnåldersgård i Hjärup, sydvästra Skåne. I: Carlie, A. (red.). Skånska regioner. Tusen år av kultur och samhälle i förändring. Riksantikvarieämbetet Arkeologiska undersökningar Skrifter No. 40. Stockholm. Ericson, T En välbevarad äldre järnåldersgård i Uppåkraboplatsens omland. Arkeologisk förundersökning Skåne, Uppåkra socken, Stora Uppåkra 12:3., Staffanstorps kommun. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 2007:10. Hallberg, G Skånes ortnamn. Serie A. Bebyggelsenamn. Del 2. Bara härad. Lund. Kriig, S Arkeologisk förundersökning. Hjärup 18:2, Uppåkra socken, Skåne. Dnr. 635/91. Riksantikvarieämbetet. Rapport i ATA. Lagergren-Olsson, A Boplatslämningar från yngre bronsålder/ äldre järnålder vid Hjärups boställe. Arkeologisk förundersökning Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 7:142, Staffanstorps kommun. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 2005:25. Larsson, R Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 21:38. Arkeologisk undersökning etapp I och II och Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 1995:51. Lundqvist, L Järnålderns centra exempel från Halland och Västergötland. Gotarc serie C. Arkeologiska skrifter No 35. Göteborg. Manhag, A Hjärup. En analys av en by i Uppåkra socken. D-uppsats i arkeologi. Lunds universitet, HT Moltke, E Runes and their origin. Denmark and elsewhere. Copenhagen. Riddersporre, M Large Farms and Ordinary Villages. Perspectives on Uppåkra. In: Larsson, L. & Hårdh, B. (reds.) Centrality Regionality. The social structure of Southern Sweden during the Ironage. Uppåkrastudier 7. Acta Archaeologica Lundensia. Series in 8 o. No 40. Stockholm. Runcis, J. 1998a. Gravar och boplats i Hjärup från äldre och yngre järnålder. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 1998:1. Runcis, J. 1998b. Gravar och boplats i Hjärup. Naturvetenskapliga analysresultat från en yngre järnåldersboplats i Hjärup. Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 21:36. RAÄ 29. Särskild arkeologisk undersökning. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 1998:1. Petersson, B Arkeologisk förundersökning. Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 21:36 m.fl. Planskild korsning i Hjärup. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 1996:42. Schmidt Sabo, K Boplatslämningar från sten- och järnålder i Stora Uppåkra 12:2. Skåne, Uppåkra sn, Uppåkra 12:2, Staffanstorps kommun. Arkeologisk utredning UV Syd Rapport 2005:34. Schmidt Sabo, K Hjärup 9:8 inom Hjärups gamla bytomt. Översiktlig förundersökning på gårdsläge nr 6 och 12. Skåne, Staffanstorps kommun, Uppåkra socken, Hjärup 9:8, RAÄ 26:1. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 2008:20.

25 Schmidt Sabo, K Hjärup 9:8 RAÄ 26:1. En vikingatida storgård samt äldre och yngre lämningar. UV Syd Rapport 2011:113. Söderberg, B Arkeologisk utredning. Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 21:36 m.fl. Planskild korsning i Hjärup. Riksantikvareiämbetet. UV Syd Rapport 1995:66. Söderberg, B Gårdslämningar i Hjärup. Arkeologisk förundersökning Skåne, Uppåkra socken, Hjärup 21:38. RAÄ 26. Staffanstorps kommun. Riksantikvarieämbetet. UV Syd Rapport 2005:20. Muntliga källor Anglert, Mats. Projektledare/arkeolog vid Riksantikvarieämbetet UV- Syd. Larsson, Mikael. Doktorand vid Lunds Universitet och paleoekolog vid Riksantikvarieämbetet UV-Syd. Administrativa uppgifter Riksantikvarieämbetets dnr: Länsstyrelsens dnr: Riksantikvarieämbetets projektnummer: Intrasisprojekt: UV2011:149 Undersökningstid: Projektgrupp: Adam Bolander (projektledare), Katalin Schmidt Sabo Underkonsulter: Byggnadsmaskiner (manskapsbod), Europcar (hyrbil), KGC (gräventreprenad), Ångströmlaboratoriet ( 14 C-analys) Exploateringsyta: 7900 kvadratmeter Undersökt yta: 310 löpmeter. Beslutad kostnad: :- Faktisk kostnad: :- Läge: Ekonomiska kartan 2C 4g Koordinatsystem: Sweref 99 TM. Höjdsystem: Rikets, RH 00. Dokumentationshandlingar som förvaras i Antikvarisk-topografiska arkivet (ATA), RAÄ, Stockholm: - Dokumentationshandlingar som förvaras på UV datalagringsserver, RAÄ, Gotland: digital dokumentation i form av ett Intrasis-projekt med nummer UV2011:149. Fynd: - Hjärup 4:274 m.fl. 25

26 Bilaga Resultat av 14 C-analys 26 Hjärup 4:274 m.fl.

27 Hjärup 4:274 m.fl. 27

28 28 Hjärup 4:274 m.fl.