Fungerar Ilmar Reepalus förslag? - Ny analys av vinsttaket.

Transkript

1 PM Fungerar Ilmar Reepalus förslag? - Ny analys av vinsttaket. 1. Inledning Sid 1 2. En anonymiserad skola Sid 2 3. En ny högstadieskola startas Sid 5 4. En anonymiserad vårdcentral Sid 8 5. PWC:s nya branschanalys Sid Sammanfattning Sid Inledning Det finns många viktiga frågor när det gäller vår välfärd. En sådan fråga är det vinsttak som Ilmar Reepalu föreslagit, och som berör välfärdsföretag med anställda. Denna PM tar specifikt tar upp om detta förslag fungerar för dessa företag så de kan drivas ansvarsfullt. För en företagare är vinst något fundamentalt viktigt. Med vinst kan företaget: A: skapa reserver som ökar tryggheten i jobben och starkt främja företagets överlevnad. B: skapa resurser till utveckling och finansiera tillväxt. C: attrahera investeringskapital genom utdelningskapacitet och möjliggöra banklån genom amorteringskapacitet. Ilmar Reepalu har i sin välfärdsutredning lagt ett förslag, nedan benämnt Förslaget, som mycket kraftigt reducerar vinsterna genom ett vinsttak. Förslaget innebär att maximalt rörelseresultat får uppgå till 7 % plus statslåneräntan(fn 0,70 %) av det s.k. operativa kapitalet. Nedan visas vilka konsekvenser Förslaget får i jämförelse med det regelverk som gäller för närvarande för tre exempel, en befintlig skola, en skola som startas upp och en befintlig vårdcentral. De tre valda exemplen nedan leder till slutsatser som jag menar är representativa för välfärdsbranschen som helhet, dvs de kan inte avfärdas med att de är udda exempel. Tvärtom är det så att exemplen ger minskningar av rörelseresultaten med 91 %, 92 % och 94 % om Förslaget införs. Som framgår av den nya analysen för hela välfärdsbranschen utförd av revisionsfirman PWC som redovisas i diagrammet på sid 13, är detta mycket normala effekter av Förslaget, varför de kommentarer som ges kring respektive exempel har en generell relevans för helheten. 1

2 I avsnittet PWC:s nya branschanalys kommenteras också det mycket uppseendeväckande att Stefan Löfven och Ilmar Reepalu beskrivit Förslaget på så sätt att endast en mycket liten del av företagen berörs av Förslaget, när det i själva verket är det rakt motsatta som gäller. Makro för branschen som helhet är egentligen summan av många mikron, dvs många enskilda företag. En övergripande fråga som denna PM ställer är om det ansvarsfullt går att driva och utveckla företag med Förslaget? För att ge svar på denna fråga måste man tyvärr gå ner på mikronivå i det enskilda företaget för att förstå vad som händer, och det är utifrån detta perspektiv som exemplen blir viktiga. Härtill måste man se på vinster, inte som något statiskt, utan som medel för att möta en framtid som inte är känd, dvs vinsterna ska såväl bidra till buffert för oförutsedda nedgångar som energimedel för tillväxt och utveckling. De tre exemplen och den nya branschanalys PWC gjort för samtliga företag i branschen hänger ihop och ger samma slutsatser. Efter att ha samtalat med många inklusive riksdagsmän är det min uppfattning att nästan ingen förstår vad 7 % plus statslåneräntan på operativt kapital har för konsekvenser. De som arbetar i branschen gör det emellertid, för de kan på egen hand se hur stort operativt kapital de har i sina egna bolag. De kan sedan enkelt multiplicera sitt operativa kapital med nämnd ränta och jämföra med det regelverk som gäller idag. Det är då de vaknar upp och inser att Förslaget är ohållbart. Operativt kapital eller det kanske vanligare begreppet sysselsatt kapital har sin relevans för företag som har betydande anläggningstillgångar. För välfärdsföretag som inte äger sina egna fastigheter saknar begreppet relevans som styrinstrument eftersom det operativa kapitalet är så litet, och ibland t.o.m. negativt pga. förskott. Att räkna 7 % ränta på ett kapital som ligger kring noll, kan summeras med det kända faktumet att 7 ggr 0 = 0, dvs vinstförbud. Att bara se till avkastning på nyckeltalet operativt kapital säger egentligen inget om vilken vinst över tid som är rimlig för att ansvarsfullt driva ett privat företag. Man måste se till helheten allt från att starta upp till att långsiktigt driva och utveckla företagen i en verklighet där intäkter och kostnader inte är garanterade. Vilka reserver behöver skapas för framtida intäktsfall eller kostnadsökningar, vilka resurser behövs för utveckling och tillväxt och vad behövs för att attrahera kapital? Det är avsaknaden av denna helhetssyn som gör att Ilmar Reepalu hamnat så fel med sin begränsade exercis kring avkastning på operativt kapital. 2. En anonymiserad skola Jag har tagit del av räkenskaperna för en välskött privat skola som är en kombinerad förskola med 160 barn och grundskola med 290 elever med 48 anställda. Jag vill inte namnge skolan av det enkla skälet att jag inte vill dra in skolan i en infekterad politisk debatt, men jag går i god för att siffrorna är korrekta. 2

3 Nuläge För de tabeller som här redovisas finns bakomliggande balansräkningar från vilka operativt kapital beräknats, och som kan redovisas om någon önskar detta. De senaste fem åren uppvisar skolan en genomsnittlig omsättning om 49 mkr, ett genomsnittligt rörelseresultat om 3,4 Mkr, dito marginal om 6,9 %, dito resultat efter skatt om 2,3 Mkr och dito kassaflöde om 2,4 Mkr. Vi ser också att rörelseresultaten svänger 1,5 Mkr upp och ner kring ett snitt om 3,4 Mkr. Skolan är välskött och uppvisar bättre rörelsemarginal än genomsnittet. Resultat- och kassanivåerna om 2,3 2,4 Mkr anser jag vara skäliga. De ger utrymme såväl till att bygga reserver(a), att finansiera en expansion(b) och ge utdelning till ägare(c). Ett sunt företag med andra ord som ger ett ansvarsfullt företagande. Förslaget tillämpas Förslaget innebär att resultatet efter skatt i snitt minskar från 2,3 Mkr till 0,3 Mkr. Rörelsemarginalen minskar från 6,9% till 0,6%, dvs med 91 %. 3

4 Med 48 anställda går det inte att bygga reserver(a), finansiera tillväxt(b) och ge utdelning och amortera eventuella lån med ett årligt överskott som maximeras till 0,3 Mkr. Det är felräkningspengar i sammanhanget, och motsvarar ett intäktsbortfall om endast tre elever(0,7 %). De svängningar i resultaten om plus minus 1.5 Mkr som skolan haft de senaste fem åren är väsentligt större än nämnda 0,3 Mkr. Förslaget tar årligen bort 2 Mkr i resultat efter skatt. Detta är medlen som behövs för att ansvarsfullt driva skolan, dvs som behövs för dess överlevnad och som behövs för dess utveckling. För oss som är lite äldre fick vi lära oss om Spara och Slösa. För en företagare är det viktigt att inte bara spendera genom ökade kostnader så överskotten försvinner. Reserver behöver byggas upp, eftersom oförutsedda intäktsfall eller plötsliga kostnadsökningar kan komma. Skulle denna skola få 10% färre elever per klass försvinner 4,9 Mkr i intäkter. Hur ska detta hanteras med Förslaget när full undervisning ändå behövs i varje klassrum? Skulle skolan behöva upprusta sina klassrum och sin utrustning går det snabbt till ett antal Mkr. Hur ska detta finansieras om överskottet begränsas till 0,3 Mkr? Visst kan de privata välfärdsföretagen spendera bort viktiga överskott genom att exempelvis betala högre löner, men en baksida på denna medalj är att offentliga verksamheter då får det svårare att behålla sin personal. Resultatet av Förslaget blir en mycket bräcklig skuta som lätt kan blåsa omkull om något händer. Skolan kommer inte att kunna generera något kassaflöde av betydelse och skulle plötsligt kapital behövas blir det mycket svårt att få detta från ägare eller banker. Framtiden äventyras med Förslaget. Medlen för detta ska bara konsumeras bort genom kostnadsökningar. För en företagare som mig som byggt många tjänsteföretag under decennier, tagit mitt fulla ansvar i nedgångar och aldrig satt ett företag i konkurs, är min summering av förslaget att det är ansvarslöst. Om man bara drivit offentlig verksamhet där vi skattebetalare får täcka upp förlusterna, kan jag ha förståelse för att det kan vara svårt att förstå att ett ansvarsfullt privat företagande kräver att överskott över tid genereras så att verksamheten blir stabil och kan utvecklas. När ett privat företag konkurrerar med ett offentligt om ett uppdrag så är överskottet inkluderat i det privata företagets pris, och naturligen ska inte det privata företaget ha uppdraget om priset är högre än vad det offentliga erbjuder, allt annat lika. Inga skattemedel försvinner om det privata företaget erbjuder ett bättre pris än det offentliga alternativet. Tvärtom sparas skattemedel. Det är en fundamental felsyn generellt att hävda att vinsterna gör att medel försvinner från välfärden. Vad som händer är att utan vinster har vi i huvudsak inga privata företag. Vi får offentliga monopol med alla sina betydande negativa konsekvenser inklusive brist på valfrihet. Så varför har då privata företag möjlighet att konkurrera när de bakat in några procents överskott i sitt pris, vilket är nödvändigt för att dessa företag ska överleva och utvecklas? Det finns självklart många förklaringar till detta, och jag ska här inte utveckla detta. Men en intressant iakttagelse är att offentliga välfärdsföretag har väsentligt högre sjukfrånvaro än privata, vilket leder till ett produktionsbortfall vars värde är av samma storleksordning som vinsterna för privata välfärdsföretag, se DN-Debatt den 26:e september Och då ska 4

5 beaktas att vinster är en positiv motor för framtiden medan ökad sjukfrånvaro bara är bortkastade resurser. Min rekommendation till de politiker som driver avveckling av privata välfärdsföretag är att de istället koncentrerar sig på sitt eget direkta arbetsgivaransvar och skapar en bättre arbetsmiljö så den höga sjukfrånvaron går ner för offentliganställda. Utöver mer arbetstid till gagn för välfärden får detta som sidoeffekt en större kostnadspress på de privata företagen, vilket ger besparingar av skattemedel. Härtill borde det ge en mer motiverad personal inom det offentliga, för i alla undersökningar jag tagit del av trivs personalen bättre i de privata företagen än inom det offentliga. Tyvärr är framtidsutsikterna mörka för den anonymiserade skolan med Förslaget. Överskotten blir så små så att man inte ansvarsfullt kan värna överlevnad och utveckling. 3. En ny högstadieskola startas En vän till mig har framgångsrikt byggt upp en högstadieskola som av kommun, elever och föräldrar ses som ett föredöme bl a med färre elever per klass än vad kommunen har och mycket duktiga och motiverade lärare. Han är själv lärare och skolledare. Han vill inte själv att hans skola ska dras in i en infekterad politisk debatt utan han har istället tagit fram alla relevanta siffror om idéen om att starta en ny skola idag skulle lanseras. Från idé till att skolan kommer igång med tillstånd etc räknar min vän med ett års arbete för två personer. Ett betydande arbete behöver läggas ner under denna period allt från att driva alla erforderliga processer med myndigheter, utveckla koncept, anställa lärare, etablera en administration, hitta lokaler, utrusta dem etc. När verksamheten sedan drar igång är det med två sjundeklasser och två åttondeklasser första året. Året därefter fylls det på med ytterligare två sjundeklasser. Ett lägre elevantal i början resulterar efter något år då skolan är intrimmad i 25 elever per klass, vilket är lägre än kommunens. Även om lokalerna hyrs krävs investeringar i klassrum, bibliotek, matsal etc som har bedömts till 1.7 Mkr under uppbyggnaden. Nuvarande regelverk Skolan beräknas när den väl är fullbemannad operera som en genomsnittlig skola, dvs med en rörelsemarginal om 4.4 %. Den ekonomiska utvecklingen med nuvarande regelverk för vinster kan beskrivas som följer: 5

6 Som framgår av tabellen kräver en skola som efter ett antal år omsätter 14,4 Mkr med 150 elever ett kapitaltillskott om 3.2 Mkr för sin uppbyggnad. Dessa medel är återbetalda efter 7 år med de ansatser som är gjorda. Därefter finns ett resultat efter skatt och ett kassaflöde om kkr per år vilket är skäligt för att bygga reserver(a), finansiera utveckling(b) och ge utdelning(c). Den sammanlagda ekonomin kan ses som sund och balanserad. Förslaget tillämpas Om vi bortser från att Förslaget tar bort alla ekonomiska incitament för att driva skolan, och bara applicerar Förslaget på den utveckling som erhålls med nuvarande regelverk, erhålls följande ekonomiska utveckling: Av tabellen framgår att under de första åren kan ungefär samma resultat tillåtas som med nuvarande regelverk beroende på att förluster under tre år får återföras med Förslaget. När detta är förbrukat händer något dramatiskt. Tillåtna resultat efter skatt får endast uppgå till 40 kkr per år och kassaflödet till ca 50 kkr per år. Vinsttaket, som i praktiken är ett vinstförbud pga litet operativt kapital, slår här till. Endast marginella resultat tillåts. Vi får en minskning av rörelseresultaten med 92 %. 6

7 Att driva ett företag som omsätter 14,4 Mkr och har 16 anställda med så litet överskott låter sig inte göras ansvarsfullt. Enbart det faktum (A) att man behöver bygga ekonomiska reserver kan kommenteras med: Om klasserna inte fylls med 25 elever utan bara har 23 elever, minskar intäkterna med 8 % och det är knappast möjligt att anställa lärarna med tjänst om 92 %, för att denna väg anpassa kostnaderna. Inte heller går det att komma till fastighetsägaren och säga att man vill minska ytorna i klassrummen med 8 %. Ett intäktsfall om 8 % motsvarar 1.15 Mkr per år. Detta kan jämföras med att tillåtet överskott är 40 kkr per år. Det visar på Förslagets helt orimliga ansats med tak med marginella vinster. Särskilt i början innan en skola är etablerad - är det känsligt om ryktet blir negativt genom tidningsskriverier, dåligt rykte bland elever etc. Det kan vara förtjänt men det kan också vara oförtjänt. Då kan antalet elever och därmed intäkterna snabbt gå ner, vilket är en betydande risk med större potentiella intäktsfall än föregående punkt. Om en lärare plötsligt slutar uppstår merkostnader och om vill man driva verksamheten med hög kvalité är det sannolikt att ny lärare med högre lön måste anställas. Detta kan resultera i merkostnader om uppåt 100 kkr. Krävande elever kan dra betydande merkostnader. Samtidigt gäller det att värna skolans rykte varför extra kostnader kan bli nödvändiga. Synsättet att ett privat företag bara fokuserar på vinsten och kan dra ner kostnaderna hur som helst stämmer inte. Varje ansvarsfull företagare vet att man också måste ha nöjda kunder för att överleva, och ett framgångsrikt företagande bygger på att man lyckas kombinera nöjda kunder med ett överskott så verksamheten kan utvecklas. Skolor avvecklas och för att få en sund dynamik måste också nya skolor öppnas. Det naturliga är att de som framgångsrikt drivit aktuell skola också vill öppna en ny skola. Det naturliga i företagarvärlden är då att den första skolan genererar ett överskott som bidrar till att öppna en ny skola tillsammans med ägarkapital och banklån, som möjliggörs genom att det finns överskott. Tas alla vinster löpande ut i utdelning utanför företaget eller företagsgruppen eller om det inte finns några vinster, skapas inte resurser för tillväxt. Att företag som växer bra sällan delar ut så mycket till aktieägarna, beror på att ägarna istället valt att finansiera tillväxten med dessa medel. Med de små överskott Förslaget tillåter elimineras också möjligheten att finansiera tillväxt och starta en ny skola, vilket är allvarligt för branschens utveckling. Förslaget kan summeras med: Det är uppenbart att denna skola inte kommer att startas om Förslaget gäller. Efter 11 år har ägarna, som behövt ställa upp med 3,2 Mkr, en ackumulerad negativt kapitalnetto om 0,7 Mkr. Därefter tillåts endast marginella resultat som inte bidrar till någon avkastning. 7

8 Om Förslaget införs när skolan drivits i sju år eller mer och maximala resultat begränsas till några 10-tals kkr, så finns det egentligen ingen ekonomisk anledning att driva skolan vidare med de risker på nedsidan det finns om skolan behöver avvecklas i ordnade former, vilket uppgår till ett antal miljoner kronor. Visst kan den säljas till lärarna för 1 krona med åtföljande kapitalförstöring för ägarna, men att sätta lärarna ofta med begränsad erfarenhet att driva företag till att driva denna bräckliga skuta är högst tveksamt. Möjligen kan de göra det med att ha sina löner som resultatregulator och se utdelningen som en ökad lön om det går bra med uppåt 70% i marginalskatt för en vinstkrona. Personalägda företag med spritt ägande har inte historiskt visat sig vara framgångsrika eftersom personalen sitter på två stolar, dels som ägare och dels som anställda. Inga resurser generas för att öppna en ny skola, vilket är mycket negativt för branschens dynamik. Skolan behöver öka kostnaderna för att klara vinsttaket. Det kan antingen ske genom en engångskonsumtion sannolikt med mycket begränsat värde för eleverna eller att man permanent ökar sina kostnader genom att exempelvis betala lärarna högre löner. I det senare fallet kan det bli svårt att sänka kostnaderna vid intäktsfall. Visst kan man sänka resultaten med bonuslöner till personalen som tar bort de mesta av överskotten, men då skapas inga resurser för företagets framtida överlevnad och utveckling. Förutom att denna skola inte skulle ha startats om Förslaget införs, vilket är allvarligt nog, så kan konstateras att Förslaget inte skapar reserver av någon betydelse(a), inte heller ger Förslaget resurser för tillväxt(b) och inte heller erhåller ägarna någon utdelning av betydelse(c). Kort sagt blir det inget ansvarsfullt företagande. Filantroper kan driva en skola på detta sätt, men dessa är för få i Sverige. Ideellt inriktade lärare kan starta en skola med Förslaget förutsatt att de fått tillgång till kapital på annat sätt än genom sina lärarlöner och att de är beredda att förbruka en del av sitt kapital för glädjen att få driva en egen skola. Självklart kan de istället arbeta med kraftigt reducerad lön under åren för en uppbyggnad utan att sedan få någon kapitalinkomst tillbaka, men vi kan inte bygga den viktiga välfärdsbranschen på dessa premisser. 4. En anonymiserad vårdcentral. Nedan visas utfallssiffror för en anonymiserad vårdcentral som bygger på verkliga siffror: 8

9 Nuläge Det är en stabil verksamhet med måttlig variation i rörelseresultaten om 1,3 Mkr plus minus 0,3 Mkr. Ett resultat efter skatt om 1.0 Mkr är enligt min uppfattning rimligt för att ansvarsfullt värna överlevnad och utveckling med 24 anställda. Tillämpas Förslaget på denna vårdcentral erhålls följande: Enligt Förslaget Vi ser här att resultatet efter skatt minskar från 1.0 Mkr till 0,062 Mkr i genomsnitt med Förslaget. Rörelseresultatet minskar med 94%, vilket är drastiskt. Vårdcentraler erhåller sina intäkter utifrån hur många som är listade på denna central. Vissa landsting beaktar socioekonomiska faktorer i ersättningen per listad person. Vi medborgare kan lista oss på en annan central om vi inte är nöjd med den vi har, och här finns en betydande intäktsrisk för en vårdcentral. Denna möjlighet att välja gör att vårdcentralerna måste anstränga sig för att få nöjda vårdtagare. Tas denna mekanism bort är vi inne i monopolets avarter med sina konsekvenser. Man kan också här konstatera att ett tillåtet resultat om 62 kkr i genomsnitt inte skapar några marginaler för intäktsfall eller oväntade kostnadsökningar. 5 % i intäktsfall motsvarar 9

10 1.6 Mkr. Om verksamheten skulle behöva avvecklas talar vi om miljonbelopp med 24 anställda, och 62 kkr per år i maximalt resultat blir här felräkningspengar. Åter har vi situation där Förslaget inte ger möjlighet att ansvarsfullt driva och utveckla verksamheten och värna dess överlevnad. 5. PWC:s nya branschanalys. Ilmar Reepalus välfärdsutredning redovisar i genomsnitt följande rörelsemarginaler för olika välfärdsverksamheter 2013: Verksamhet Rörelsemarginal Utbildning 4,4% Hälsa- och sjukvård 4,5% Omsorg 6,2% Välfärdssektorn totalt 5,1% Ett genomsnittligt företag i välfärdssektorn har ungefärligen 10 Mkr i omsättning och 15 anställda. En rörelsemarginal om 5,1% ger 510 kkr i rörelseresultat. Sen uppstår frågan om företaget har några finansiella kostnader som ska dras av? Ansätter vi att dessa är små och drar av 22% i bolagsskatt återstår 400 kkr per år efter skatt. Dessa 400 kkr ska finansiera följande: A: reserver som ökar tryggheten i jobben och för företaget. B: resurser till utveckling och tillväxt. C: utdelnings- och amorteringskapacitet så att kapital kan attraheras från ägare och banker. Min samlade erfarenhet från att driva tjänsteföretag säger mig att detta är skäliga och rimliga vinster för att ansvarsfullt driva ett välfärdsföretag som omsätter 10 Mkr med 15 anställda och där inga intäkter är garanterade över åren. Revisionsfirman PWC redovisar i en tidigare rapport den 27:e december 2016 vilka rörelsemarginaler som tillåts för hela branschen om Förslaget tillämpas. Med välfärdsbolag syftar PWC på aktiebolag inom SNI 85 (Utbildning), SNI 86 (Hälso- och sjukvård) samt SNI (Omsorg). SNI är en standard för svensk näringsgrensindelning som Statiska Centralbyrån använder. 10

11 Slutsatsen är följande: 24% av företagen har ett negativt operativt kapital. Det innebär att dessa företag inte får redovisa någon vinst enligt Förslaget. Alla överskott ska konsumeras bort. Inga reserver kan byggas upp för dåliga år, ingen tillväxt kan finansieras och bolaget kan inte attrahera ägarkapital eller banklån. Det går självfallet inte att driva privata företag på detta sätt, och över fyra tusen företag blir berörda när denna döda hand läggs över företagen. Inte någon gång har jag sett att Ilmar Reepalu eller regeringen kommentera denna offentliga information, som är förödande för Förslaget. Ytterligare 33% av företagen får ha en rörelsemarginal om 0 1 % av omsättningen. Säger vi i snitt 0,5 % för denna grupp kan vårt normalföretag med 10 Mkr i omsättning få ha kronor i rörelseresultat och kronor efter skatt. Också här är det en självklarhet för den som drivit företag att man inte över tid kan operera med så små resultat om verksamheten med 15 anställda ska drivas ansvarsfullt. Inga marginaler finns för intäktstapp, det tar 10 år att få ihop ett kapital om 400 kkr förutsatt att ingen tillväxt binder kapital och inga utdelningar sker. Ytterligare 20% av företagen får ha en vinstmarginal om 1 2 % av omsättningen. Säger vi i snitt 1,5 % för denna grupp kan vårt normalföretag få ha kronor i rörelseresultat och kronor efter skatt. Också detta är för lågt för att skapa ett stabilt företag med utvecklingskraft. Sammantaget utgör dessa tre grupper 77 % av samtliga företag. Dessa får med Förslaget inga rimliga förutsättningar för att driva sina företag. PWC summerar rapporten med: Förslaget från välfärdsutredningen är formulerat som ett vinsttak men mynnar i praktiken ut i ett vinstförbud för de allra flesta företagen. Med anledning av att vinsttaket sätts i relation till välfärdsbolagens mycket låga bokförda operativa kapital blir accepterad rörelsemarginal så låg att förslaget i praktiken kan betraktas som ett vinstförbud. I sammanhanget är följande citat av ledande socialdemokrater intressanta: Stefan Löfven i SVT:s Morgonstudio 14 sep 2017 Det här vinsttaket som nu diskuteras... om man tar det som utredningen föreslår, 7 % plus statslåneräntan. Då är man någonstans 9-10 %. Det är ju de stora skolkoncernerna som ligger över det. De små företagen, de ligger inte ens där, de ligger på 3-4 % kanske. Du ser ingen risk alls för att skolor och vårdcentraler kommer att lägga ner? Nej, eftersom de allra flesta är ju inte ens uppe i de här nivåerna. Det här är snitt på hela tjänstesektorn. Om man är där bara för att ligga över 10 %, ja, då är man där av en annan anledning. Det är så många seriösa företag som är där för att de vill ge barn en bra utbildning, de vill ge de äldre en bra omsorg. De tänker inte på oj, vi måste ligga över 10 procentenheter i vinst. Det är inte deras drivkraft. Men de som är där bara för vinsten har 11

12 ett helt annat mål. Min kommentar: Det är helt fel att det inte finns någon risk för att skolor och vårdcentraler kommer att läggas ner. Det är helt fel att de allra flesta företagen ligger under 10 % avkastning på operativt kapital. Det är fel att de små företagen ligger på 3-4 %. De flesta företagen får drastiskt sänkta vinster och detta påverkar drastiskt möjligheterna att driva företagen. Ardalan Shekarabi i SVT Nyheter 3 sep 2017 Välfärdsföretagen menar ju att tusentals skolor och äldreboenden kommer tvingas läggas ned. Tror du inte på dem? Nej, det finns olika intressen här. Politikens intresse är ju att skattebetalarnas pengar går till det de är avsedda för. Sedan har vi privata företag och deras intresse är ju att göra vinst. Någonstans måste regelverket sätta en gräns. Om det blir så att friskolor slår igen, hur ska du förklara det för föräldrar och barn? Vi har gjort noggranna konsekvensanalyser och vår bedömning är att de företag som vill bedriva verksamhet av hög kvalitet och använda resurserna till det de är avsedda för inte kommer att påverkas. Men det här kommer att skicka en signal till de aktörer som är i välfärden för att tjäna snabba pengar. Min kommentar: Det vore bra om Shekarabi offentliggjorde dessa noggranna konsekvensanalyser, såvida han här inte grovt vilseleder. Varken Ilmar Reepalu eller regeringen har offentliggjort några konsekvensanalyser av betydelse, vilket är en allvarlig brist. Det är helt fel att företagen inte kommer att påverkas. Shekarabi avvisar att företag kommer att läggas ner, vilket enligt min uppfattning är helt fel över tid. Ilmar Reepalu presenterar Välfärdsutredningens slutsatser 23 maj 2017 Driva verksamheten går utmärkt att göra [med vinstbegränsningarna]. Det är lite genant att läsa i tidningarna att det här skulle innebära att man lägger ner verksamheten. När man på sitt eget operativa kapital kan få en avkastning som är 7% + statslåneränta. Det går liksom inte ihop för en ekonom. Min kommentar: Som information kan nämnas att jag suttit 4,5 timmar med Ilmar i en öppen och engagerad dialog och i detalj gått igenom utkastet till denna PM. Han framförde enligt min uppfattning inte något som går emot de beräkningar som här är gjorda. Han har därefter fått med sig materialet för att i lugn och ro granska det hela. Han har återkommit och sagt att han inte delar mina slutsatser. Vi är således här överens om att vi inte är överens. Det jag framförallt lyfter fram i denna PM, är hur många välfärdsföretag som påverkas av hans förslag där han hävdar få och jag många samt om det ansvarsfullt går att driva företagen med de små resultat som tillåts med Förslaget. Ilmar hävdar att det går utmärkt att driva verksamheten med Förslaget och jag hävdar att så är inte fallet för de flesta. För egen del har jag i denna PM utvecklat min argumentering varför jag kommit till mina slutsatser, vilket gör att denna argumentering öppet kan granskas. Jag har uppmanat 12

13 Ilmar att utveckla sin argumentering så dessa kan jämföras, men han har avstått från detta. Vid nämnt möte uttryckte Ilmar med bestämdhet att det endast är en mycket liten del av välfärdsföretagen som har en avkastning på operativt kapital som är större än 10 %, dvs det är få företag som berörs av hans förslag. Jag sa att det inte stämmer med min bild. I syfte att ge svar på denna fråga har jag därefter gett revisionsfirman PWC i uppdrag att köra en ny dataanalys på hela bolagsregistret för välfärdsföretag med fokus på hur stor andel av företagen som påverkas av Förslaget och hur mycket marginalerna minskar. Beräkningen utgår från en tillåten avkastning på operativt kapital på 10%. Resultatet är följande diagram: Minskning av vinst vid införande av vinsttak (minskning i % av nuvarande vinst), SNI 85-88, Välfärdsbolag, baserat på 2014 års data. Vinsttak 10,0% av operativ kapital. 35% 30% 29% Andel bolag av totalen 25% 20% 15% 10% 21% 13% 18% 5% 0% 5% 1% 1% 1% 1% 1% 2% 3% 5% Not: Diagrammet baseras på data från Serrano-registret. Företag med ofullständig data för beräkning av operativt kapital samt de som saknar omsättning är exkluderade från denna analys. Bolag med minskad vinst med 100% (18% av alla bolag) avser bolag med operativt kapital som är noll eller negativt och ett faktiskt resultat som är positivt. Diagrammet visar att 21 % av företagen är företag som går med förlust eller nollresultat och de påverkas givetvis inte av Förslaget som minskar vinsten för företag som går med vinst. Endast 5 % av företagen går med vinst och är utan påverkan av Förslaget. Dessa har en avkastning på operativt kapital som är lägre än 10 %. 13

14 Resterande 11 staplar i diagrammet visar andelen företag som får en minskad vinst, dvs de har en avkastning på operativt kapital som är större än 10 %. De utgör 74 % av företagen eller 94 % av företagen som går med vinst. När Stefan Löfven säger: de allra flesta är ju inte ens uppe i de här nivåerna, dvs över 9 10 % i avkastning på operativt kapital, så är det så fel det kan bli. När Ilmar Reepalu säger: att det endast är en mycket liten del av välfärdsföretagen som har en avkastning på operativt kapital som är större än 10 %, så går det inte att beskriva effekterna av hans förslag på ett mer felaktigt sätt än så. Trots att branschen som helhet ligger på en måttlig och ansvarsfull rörelsemarginal om 5,1 %, så blir avkastningen på operativt kapital hög eftersom detta kapital är så litet. Vad avkastningen blir på ett kapital som ligger kring noll är inte en meningsfull information. Vidare visar diagrammet att 59 % av företagen får en minskad vinst på 80 % till 100 %. Detta är en drastisk minskning av vinsten, allt ifrån hela vinsten till nästan hela vinsten. Dessa 59 % är 75 % av alla företag som går med vinst. Dessa 75 % blir 80 % om vi istället räknar med en avkastning om 7,7 %, dvs med dagens statslåneränta. Eller i klartext: 80 % av alla välfärdsföretag som går med vinst får sin vinst sänkt med mellan 80 och 100 % av Förslaget. Räknar vi på antalet företag som påverkas av Förslaget av de som går med vinst, dvs de 94 %:en, så svarar de för 92 % av omsättningen av de bolag som går med vinst. Det spelar således ingen nämnvärd roll om vi räknar antalet bolag eller omsättningsmässigt. Resultatet blir ungefärligen detsamma. Summeringen är att nästan alla företag som går med vinst påverkas negativt med minskad vinst av Förslaget. Och de påverkas högst väsentligt av Förslaget med mycket kraftiga vinstminskningar. Jon Walberg på PWC i Stockholm står till förfogande för den som har specifika frågor kring PWC:s nya analys, som resulterat i här redovisat diagram. De tre exemplen jag beskrivit visar som nämnts på vinstminskningar på 91 % till 94 %. Som framgår av PWC:s nya analys är detta det mest frekventa intervallet för branschen som helhet. Som framgått av mina kommentarer kring respektive exempel leder Förslaget till så små tillåtna vinster att företagen inte kan drivas och utvecklas ansvarsfullt. Det är ett stort haveri för utredningen när Löfven och Reepalu tolkar Förslaget så att det endast är en mycket liten del av företagen som berörs av Förslaget, när det i själva verket är det rakt motsatta som gäller. Det är också ett stort haveri för utredningen att denna inte kunnat redovisa att man inte ansvarsfullt kan driva och utveckla privata företag med de marginella resultat som Förslaget medger. Såväl Stefan Löfven som Ilmar Reepalu har fått denna PM. Det ska bli intressant att se om de har civilkurage och prestigelöst kommer att berätta för svenska folket att de förmedlat en helt missvisande bild av Förslagets konsekvenser. 14

15 Nämnda 80 % som får sin vinst sänkt med 80 till 100 % avser såväl små som stora företag, det avser såväl företag som drivits ett fåtal år som företag som drivits under många år och det gäller oberoende om någon driver ett företag eller många företag i en grupp. Utöver att förutsättningarna för löpande drift kraftigt försämras verkställer staten för dessa företag en motsvarande värdeminskning för ägarna på 80 till 100 % genom Förslaget. Att staten med ett beslut eliminerar bolagsvärden för ett antal tiotal miljarder kronor, som också påverkar internationella ägare i berörda börsbolag, är unikt. Betydande legala tvister torde följa eftersom staten inte enligt Förslaget avser att kompensera ägarna för följdverkningarna av statens beslut. Visst förekommer det i världen att regeringar med ett pennstreck eliminerar stora värden, men det har också som följd ett eroderat förtroende vad gäller stabila förutsättningar för investeringar som långsiktigt skadar ett land. Det hade varit en fördel om åtminstone någon i den rödgröna regeringen ägnade denna fråga en tanke, för den manar till eftertanke. En av utredningens experter Joachim Landström, fil doktor i företagsekonomi vid Uppsala Universitet, som gjorde de första kalkylerna och underlagen till utredningen, har kraftigt protesterat mot utredningens slutsatser. Han säger att modellen skulle tvinga företag i likvidation och förslaget är direkt oseriöst. Det är exceptionellt att en forskare uttrycker sig på detta sätt. Jag delar Landströms beskrivning av effekten av förslaget, vilket också framgår att denna PM. Det är 3810 välfärdsföretag som går med förlust med PWC:s definition av välfärdsföretag. Detta är företag som är under uppbyggnad och som därmed uppvisar förluster eller företag som fått en tillfällig nedgång. Det framställs ibland i retoriken att det är en säker affär att driva välfärdsföretag och att man som följd härav riskfritt kan skära guld med täljkniv. Verkligen är att vart femte välfärdsföretag går med förlust. Men det intressanta är att endast ett fåtal av dessa försätts i konkurs, dvs ägarna tar sitt ansvar för förlusterna i syfte att kunna driva verksamheten vidare. Detta perspektiv måste med för det visar att branschen i huvudsak har ansvarsfulla ägare. Det faktum att vart femte välfärdsföretag går med förlust visar också att det är viktigt att dessa företag också får gå med vinst. Detta elimineras i huvudsak med Förslaget. Det framställs också i retoriken som ett stort problem med nuvarande system att exempelvis skolor kan gå i konkurs. Många av dessa kritiker ställer sig samtidigt bakom Förslaget, som drastiskt ökar konkursriskerna eftersom inga reserver av betydelse kan byggas. Även här torde orsaken till denna totala brist på logik vara att de inte satt sig in i de konsekvenser som följer av Förslaget. En analogi som är relevant mht operativt kapital är byggentreprenörer för de arbetar ofta med mycket litet eller negativt operativt kapital pga förskott. Skolor arbetar också med förskott. Med Ilmar Reepalus synsätt skulle byggentreprenörerna driva sin verksamhet utan någon vinstmarginal i förhållande till omsättningen, dvs med vinstförbud, pga att de inte har något operativt kapital. Men risken har en koppling till omsättningen och därför fungerar det inte att driva en byggentreprenadverksamhet utifrån nyckeltalet avkastning på operativt kapital. Det kan vara tusentals procent om det operativa kapitalet ligger kring noll, och detta är irrelevant. Därför drivs inte heller denna bransch med ett sådant nyckeltal, för om så 15

16 skulle ske skulle de flesta företagen gå i konkurs. Också denna bransch måste drivas utifrån ett bredare synsätt på vinsten där hänsyn tas till att reserver måste byggas upp för risker, att resurser måste skapas för utveckling och tillväxt och att kapital ska kunna attraheras. Självklart är det så att man inte kan driva privata företag med vinstförbud. Att detta ska vara så svårt att förstå är för mig obegripligt. Givetvis kan ett mycket litet företag, om det mot förmodan klarar av att startas, drivas på detta sätt där resultatregulatorn är ägarens lön och förmåner, men ett sådant företag får ingen kraft till utveckling, förblir litet och kan inte attrahera något kapital. Det blir en mycket marginell företeelse i välfärdssverige. 6. Sammanfattning Om någon som läser denna PM och med rätta anser att jag gjort beräkningar som är så felaktiga att de leder till andra slutsatser, uppskattar jag en kommentar kring detta. Jag ska då prestigelöst rätta till detta. Jag har känt Ilmar Reepalu i snart 30 år och för snart 4 år sedan startade vi gemensamt ett konsultbolag Sigma Civil AB som idag har drygt 100 anställda. Vi har kunnat diskutera hans Förslag och samtidigt skilja på sak och person, vilket alltid är av värde. Jag har respekt för hans kunnande inom många områden. Ilmars modell med vinsttak berör grundläggande företagsekonomi, och detta är inte är hans starkaste sida. Ilmar torde ha haft goda utgångspunkter när han försökt skapa en modell som värnar såväl samhällets som företagens legitima intressen. Tyvärr han landat i en lösning som inte fungerar. Om en lösning ska vara ansvarsfull måste man som nämnts se den utifrån ett bredare perspektiv än att bara räkna på avkastning på en parameter operativt kapital som ingen i branschen av naturliga skäl använder som styrparameter. Detta kapital är så litet för många välfärdsföretag, så att räkna avkastning på detta säger inte något om vilka vinster som behövs för att ansvarsfullt driva och utveckla ett välfärdsföretag. Istället krävs en helhetssyn som tar hänsyn till den osäkerhet alla privata företag har kring framtida intäkter, kostnader och kassaflöden, till hur man skapar reserver, till vad som händer om verksamheten behöver bantas eller avvecklas, till hur resurser för utveckling och tillväxt kan skapas och till vad som behövs för att kunna attrahera ägarkapital och få banklån. Tyvärr tar Förslaget ingen hänsyn till detta. Det finns många angelägna frågor att lösa i välfärdssektorn. Utan att göra anspråk på att ha en heltäckande lista rör det sig om allt från hur vi åtgärdar eller sorterar bort misskötta verksamheter såväl bland privata som offentliga verksamheter, till hur vi bäst använder skattekronorna för att få bästa möjliga kvalité till alla, till hur vi prioriterar vad som är mest angeläget, till hur antagningssystemen till skolor utformas så det främjar elevers och samhällets prioriteringar, till hur betygsinflationen ska åtgärdas, till hur de stora förlusterna i offentligt drivna välfärdsföretag ska åtgärdas, till hur de stora sjukskrivningstalen i offentligt drivna verksamheter ska elimineras etc. Varje fråga kräver sina lösningar. Ilmar Reepalus generella lösning med ett vinsttak, som gör att privata företag inte kan drivas ansvarsfullt, löser inget av dessa problem. Tvärtom skapar denna lösning stora problem genom att de 16

17 privata företagen inte kan drivas ansvarsfullt, varför företagen över tid till stor del kommer att avvecklas. Förslaget ger möjlighet till val mellan privata och offentliga alternativ. Men det val Förslaget ställer medborgarna inför är att välja mellan privata alternativ som inte kan drivas ansvarsfullt och offentliga alternativ där vi skattebetalare garanterar förluster. Egentligen innebär detta att staten över tid rycker undan mattan för de privata alternativen. Nuvarande lösning att de privata alternativen får driva sin verksamhet med samma eller lägre ersättning som det offentliga och att vi medborgare finner de lösningar som passar bäst för var och en undermineras med Förslaget. Framtiden byggs inte med one fits all approach. De privata eller offentliga verksamheter som driver sin verksamhet bra, kostnadseffektivt och med nöjda brukare ska vi ge vår uppskattning och de ska få expandera. De som inte gör detta ska åtgärdas. Vi kan inte ha en välfärdssektor där brukarnas erfarenheter och möjlighet att välja ska ersättas med att det bara är politiker som vet vad som är bäst för var och en av oss. I stort sett ingen förstår vad sju procent på operativt kapital innebär och vad det har för konsekvenser. Det är först när man satt sig in i hur mycket operativt kapital välfärdsföretagen har som man förstår att Förslaget i huvudsak innebär ett vinstförbud. Och det är sannolikt också så att det är först när man drivit företag över tid i upp- och nedgångar som man förstår att man inte kan driva företag med vinstförbud eller med de marginella vinster som Förslaget tillåter. Mot denna bakgrund blir debatten mycket svår att föra för man kan tycka vad som helst eftersom ingen förstår konsekvensen av sju procent på operativt kapital. Men ekonomins lagar är inget tyckande och följer man dessa, vilket är gjort i denna PM, blir slutsatsen entydig. Förslaget ska bara tillstyrkas om man vill avveckla huvuddelen av de privata välfärdsföretagen. Genom att Ilmar Reepalu inte kunnat visa att privata välfärdsföretag i genomsnitt levererar en sämre kvalité än motsvarande offentliga verksamheter för varje använd skattekrona, finns ingen grund för att avveckla de privata välfärdsföretagen. Exempelvis drivs idag hälften av alla vårdcentraler privat med nöjda kunder. Vilken beredskap har ekonomiskt pressade kommuner och landsting att prioritera uppbyggnad av nya offentliga vårdcentraler som ersättning för privata vårdcentraler som fungerar väl? Det är inte så att det offentliga saknar utmaningar, och att då prioritera nya vårdcentraler som ersättning för redan fungerande privata vårdcentraler, när det finns så många andra angelägna frågor att tag i, är obegripligt för mig. Sammantaget talar vi om investeringar om ett flertal tiotal miljarder kronor om det offentliga ska bygga upp den kapacitet som idag finns hos de privata välfärdsföretagen. 17

18 Avslutning Svaret på frågan i den inledande rubriken om Ilmar Reepalus förslag fungerar, är att det gör det om man i huvudsak över tid vill avveckla den privata välfärdsbranschen. Vill man i huvudsak behålla den privata välfärdsbranschen är förslaget en katastrof, vilket framgår av denna PM. Jag har byggt personalintensiva konsultföretag i hela mitt yrkesverksamma liv i många länder. Jag driver inte välfärdsföretag och har därför inga egenintressen i välfärdsbranschen. Det som gjort att jag engagerat mig i denna debatt och som upprört mitt rättspatos, är att politiker driver avveckling av en hel privat bransch utan att dessa politiker någon gång visat att branschen i snitt levererar en sämre kvalité än motsvarande offentliga verksamheter för varje använd skattekrona. Mängder av hårt arbetande småföretagare, som jag kan identifiera mig med, ska som följd härav se sina yrkesmässiga livsverk hotade eftersom företagen inte kan drivas ansvarsfullt med Ilmar Reepalus förslag. Frågan om vinsttak för välfärdsföretagen har under senare år varit en av de största politiska frågorna. Det är ett utredningshaveri när Stefan Löfven och Ilmar Reepalu säger att det endast är en mycket liten del av företagen som berörs av Förslaget, när det i själva verket är det rakt motsatta som gäller. Det är också ett utredningshaveri att det inte för en hel bransch går att ansvarsfullt driva och utveckla företagen med Förslaget. Man får gå tillbaka till löntagarfondsstriden för att se ett motsvarande destruktivt agerande mot näringslivet från politikerna. Då skulle 20% av vinsterna avsättas till fonder kontrollerade av facket, dvs efter ett antal år skulle facket kontrollera det svenska näringslivet. Tvistefrågan om facket var mer lämpliga att äga företagen än företagarna själva, kunde avföras från dagordningen pga ett brett engagemang från svenska företagare och frontpersoner som Torbjörn Fälldin och Curt Nicolin som insåg vad detta förslag skulle leda till. Facket har därefter haft möjlighet att i fri konkurrens driva företag, men resultatet är magert. Nu är det inte 20% av vinsten som ska regleras för hela näringslivet utan i huvudsak hela vinsten för en bransch. Också här krävs att företagare som inser konsekvenserna av Förslaget står upp rakryggat, ger sin syn och förmedlar sina erfarenheter. Detta särskilt som Stefan Löfven och Ilmar Reepalu uppenbarligen ännu inte insett Förslagets konsekvenser. Det är dock min förhoppning att de ska få denna insikt så vi kan lägga denna destruktiva debatt bakom oss och blicka framåt. Debatten har plågat en hel bransch med ett existentiellt hot under ett antal år. Den cementerar också blockpolitiken. Positivt är dock att Riksdagens majoritet bestående av Alliansen och SD insett Förslagets konsekvenser och avvisat Förslaget. Entreprenörerna i välfärdssektorn som driver välskötta företag är hårt arbetande och seriösa företagare. De förtjänar en stor eloge och allas vår uppskattning. Vi ska också visa uppskattning mot alla de anställda som arbetar och trivs i de privata välfärdsföretagen och som varje dag starkt bidrar till vår välfärd. Heder. 18

19 Också de som gör motsvarande fina insatser i den offentliga verksamheten förtjänar vår stora uppskattning. Malmö 23:e oktober 2017 Dan Olofsson, Dan.olofsson@danir.com 19